I söndags tog jag bilden till vänster med mitt Tamron 90/2, och var så missnöjd med oskärpan. I går fotade jag bilden till höger med mitt Canon EF 50/1,4 USM, och det blev ju inte ett dugg bättre. Visserligen är den till höger helt oredigerad, och den till vänster ljusade jag upp litet, men det är fortfarande samma dålig fokus. Här handlar det helt klart om fotografens okunskaper.
Så, tack för era tips i kommentarerna till bilden i söndags! De hjälpte mig vidare och nu har jag läst på litet om motljus. Min slutsats, just nu i alla fall, blir att det nästan är omöjligt att få till både ett trolskt, litet soft ljus i bilden och skärpa och kontraster i motivet. I någon artikel användes en reflexskärm, och den gjorde stor skillnad för att få ansiktet att framträda tydligare och med bättre skärpa.
Jag gav upp om att fota i motljus, och valde att fota med ljuset mot motivet istället. Så här blev det. Jag gillar kontrasterna och skärpan och jag gillar det varma ljuset. Däremot försvinner ju det där softade ljuset som är nästan som hämtat ur en fantasysaga, och Shellys päls lyser inte upp lika fint.
Och så det där med att vara vaken för hur bilden är arrangerad… Jag retar mig nu i efterhand på grässtrået som böjer sig ut framför Shellys ben…
Man kan ju alltid beskära bilden, då försvinner det där irriterande grässtrået.
Hur brukar ni tänka när ni fotar porträtt? Har ni några tips om hur bilderna blir stämningsfulla?
Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 olika teman under året, samt alla deltagare. Klicka gärna runt och se andras foton på samma teman!
♥
Just nu - Just här 
Jag gillar alla dina bilder! Motljus är jättesvårt att fotografera i och det är en teknik. Prova att ha solen lite från sidan. Detta för att du ska få guldglansen och det softa men ändå kunna sätta skärpan. Dina motljusbilder är bra och om du skärper dem i photoshop kommer de bli ännu bättre! Motljusbilder kräver nästan lite redigering för att bli supertoppen! Bilden i medljus är varm och vacker! Och din hund är fantastisk som modell och dessutom supervacker!!
GillaGilla
Vilken jättefin bild – men jag förstår dig, DUMMA grässtrå! Anders tog en superfin närbild på en gepard en gång och så hade den ett skräp på huvudet. Den kunde väl ha kammat sig först? ;-) Haha! Nejdå. Jag tycker verkligen inte att grässtrået gör nåt. Skulle jag bry mig om sånt så skulle det inte hamna en enda bild i min blogg :-D
Ha en fin dag!
GillaGillad av 1 person
Haha :)) Ja, hade jag lyckats fånga en gepard på bild hade jag nog inte brytt mig om det där skräpet :) Men en hund i en arrangerad bild… nja, där kunde jag ha gjort det bättre. Men du ser, jag struntar i det och lägger ut ändå :) Ha det jättefint du också!
GillaGilla
Roligt att följa dina reflektioner om porträttagning. Jag känner så väl igen detta med att i efterhand irritera sig på detaljer som grässtrån eller annat störande. Mitt spontana tips där är att fotografera massor….för med misstagen kommer erfarenheten och när man sen står där och tar nästa porträtt ser man timmarna av redigering framför sig innan man ens tagit bilden och undanröjer sådana irriterande saker!
GillaGilla
Fina porträtt.
GillaGilla
Du har då en himla tur att din Shelly verkar vara världens mest tålmodiga hund. De sista två bilder på henne är ju outstanding tycker jag då, som efter att ha läst ditt inlägg vet varför jag aldrig vill vara en fotobloggare. Alltså seriöst – ett grässtrå;-)
GillaGilla
Hon är så vacker och verkar vara en väldigt tacksam modell att fota. Alla bilderna är fina men jag gillar också den sista bilden mest. Som porträttbild är det nog bra att ha så lite bakgrund med ” störande” detaljer som möjligt! :)
GillaGilla
Så stolt och fin hon blev på alla bilder. Den sista gillade jag mest.
GillaGilla