Jag är uppvuxen i en familj där vi drack julmust till julmiddagen. Det var vår tradition och som barn hade jag turen att aldrig behöva vara orolig för att mamma eller pappa skulle uppföra sig annorlunda och konstigt på grund av alkohol. Julafton var en lika trygg dag som alla andra. Jag behövde aldrig ha en klump i magen för att någon skulle dricka för mycket.
.

Julafton handlade inte det minsta om vuxna och alkohol. Till viss del handlade julen om att önska sig saker, men det jag uppskattade mest som barn, var att familjen och släkten var tillsammans, umgicks och hade det mysigt. Det är sådana minnen jag vill att våra barn skall få med sig från sin uppväxt.

Ett av mina starkaste julminnen är när farmor och farfar kom åkande i sin lilla blå Bubbla och svängde in på vår gårdsplan. Det kändes så spännande och väldigt mysigt att stå i fönstret och se dem komma. Och de hade med sig paket som var så fint inslagna och omsorgsfullt dekorerade. Farmor var en estet och konstnärssjäl. Ofta tyckte jag nästan mer om själva paketen från farmor och farfar än om innehållet. Och jag minns det mjuka paketet vi barn alltid fick från mormor, med de traditionsenliga raggsockorna som hon stickat själv och som höll i en evighet. Raggsockor stod väl inte högst på min önskelista, men det var en del av vår jultradition att få det mjuka paketet, och det kändes tryggt på något sätt, att vissa saker var som de alltid varit.

I dag är det barnens sista skoldag innan jullovet. Nu skall vi julpyssla fram till jul. Laga maträtter efter nya recept, baka, julbada hundarna och klä granen. Men bäst av allt är kvällen innan julafton, när skinkan är klar och det doftar underbart i hela huset från griljeringen. När barnen har somnat brukar Patrik och jag dricka glögg och äta en skinksmörgås medan vi rimmar till paketen. Mys ♥

.