35 – Det brinner! (56/366)

foto rök

Finns det något mysigare än att grilla korv i skogen med sina närmaste

Förra veckan var det sportlov. Vi tillbringade en dag i skogen vid den sjö där jag antagligen lärde mig simma, och där jag satt på grässtranden inlindad i en handduk, smal som en sticka och huttrandes med blå läppar medan de andra badade för fullt ;) När vi blev litet äldre gick vi själva tre kilometer genom skogen, jag och mina kompisar, för att sola och bada vid den här sjön. Och där bestämde sig jag och min dåvarande bästis att vi skulle övernatta själva i en liten stuga, mitt i skogen, tolv eller tretton år gamla. Det finns vissa platser som har en speciell plats i ens hjärta, den här platsen är en sådan för mig.

365

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 + 1 olika teman under året, samt alla deltagare. Klicka gärna runt och se andras foton på samma teman!

16 reaktioner till “35 – Det brinner! (56/366)

  1. Vilka härliga minnen du så fint beskriver och ditt foto är supersnyggt med den sprakande elden och röken i fokus. Gillar den härligt genomgående mustiga färgen och skärpan på just elden som du fångat galant. Låter hur mysigt som helst att ge sig ut i skogen och grilla. Åhh.. nu väcks minnen till liv för det var inte igår jag var ute i skogen… :-)

    Gilla

    1. Tack så mycket :) Här är det ju vårväder nu, så jag funderade på om det kanske var dags att ta fram både grillen och studsmattan. Men jag kanske borde vara litet klokare i år än förra året… då tog vi fram solstolar och satt i solen och njöt. Dagen efter var solstolarna helt nedsnöade ;)

      Gilla

    1. Tack! Jag har insett att vår familj är väldigt bra på att göra utflykter när vi är utomlands, men när vi är lediga i vårt eget land, då blir det inte lika ofta utflykter. Det skall vi försöka ändra på nu :)

      Gilla

  2. Åh sådana platser och stunder har vi nog alla, jag minns när vi var och fiskade kräftor, alla i släkten var där och det var magiskt! Även ett badställe jag minns kanske just för att det var hela familjen som var samlad och hade sällskap med en annan familj, pappan i den familjen dog i cancer i december så det var inget roligt alls. Vi var på semester med dom till Öland också.

    //Kram

    Gillad av 1 person

    1. Just det där med att alla var med och var engagerade, ingen satt med näsan över en mobiltelefon, det skapade en så fin gemenskap. Som du skriver, det är ofta minnena kring vissa platser som gör dem speciella. Så hemskt med cancer… Det enda man kan tänka på själv, är att försöka så gott det går att leva i nuet och njuta av vardagen, och att försöka göra livet så gott man kan för andra.

      Gilla

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.