Söndagens smakbit ur en bra bok v. 38

Publicerat den av Justnujusthar

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som brukar återkomma varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en bra bok.

Recensionsexemplar från B Wahlströms förlag - stort tack!
Recensionsexemplar från B Wahlströms förlag – stort tack!

I går sträckläste jag den här fantastiska boken. Det är en så viktig bok att jag tycker att man borde sätta den i händerna på alla högstadie- och gymnasieelever. Den handlar om några ungdomar som lämnat allt de älskade bakom sig, på flykt undan krig, lögner och sina egna hemligheter. Den handlar om hur oskyldiga drabbas när landgränser dras om och etniska utrensningar sker. Deras vägar korsas när de, som hundratusentals andra, flyr mot mot kusten för att komma undan de sovjetiska trupperna som kommer allt närmare. De försöker komma med på fartyget Wilhelm Gustloff som skall föra flyktingarna över Östersjön mot tryggheten.

Citatet kommer från sidan 327. Signalhornet ljuder och fartyget skall avgå. Ombord är 10.000 människor, kvar på kajen står minst 50.000 människor som inte fick plats, och de ryska trupperna är bara några mil bort:

Mödrar försökte slänga upp sina spädbarn till passagerare på däck, men kastade inte tillräckligt högt. Barnen slog mot fartygskanten och störtade ned i havet. Kvinnor skrek och hoppade ned i vattnet efter dem. En man klädd som kvinna misshandlades av en vakt när han försökte störta mot landgången. Jag såg alltihop från ovan, illamående av medlidande när jag såg och hörde alla som grät och skrek att de skulle dö om de inte fick komma ombord. Gustloff var deras enda hopp.

I morgon inleder Sofie en bloggstafett om den här boken. På tisdag är det min tur. Titta gärna in då, om ni vill läsa hela recensionen.

Fler smakbitar ur bra böcker finns här.

Ha en fin dag!

♥

33 reaktioner till “Söndagens smakbit ur en bra bok v. 38”

    1. Är det strimmor av hopp? Jag har inte läst den, men vet att den handlar om en person som förekommer som en bikaraktär i den här boken. Jag måste läsa fler böcker av Ruta Sepetys, det här var verkligen en bok helt i min smak.

      Gilla

      Svara

      2. Aha, ok. Undrar om författaren är lika bra när hon inte skriver historisk fiktion, nu blir jag ju nyfiken på att läsa ”Färgen på drömmar också”, och ta reda på det :)

        Gilla

    1. Jag håller med dig, och det gör det ännu viktigare att läsa den här boken. Jag tror att man behöver få det rakt i ansiktet, hur det faktiskt går till. Hur vanligt folk drabbas. Det är inga charterplan som flyktingar kommer med direkt. Och så den ständiga rädslan, man är så utsatt när man är på flykt. Alla flickor som inte kan skyddas och som utsätts för övergrepp. En väldigt läsvärd bok.

      Gilla

      Svara

    1. Det är en bok för så kallade ”unga vuxna”, men den hamnar direkt bland mina favoriter för det här året, kanske någonsin. Jag är verkligen glad att jag ramlade över den här boken.

      Gilla

      Svara

    1. Ja, jag tror att många borde läsa den. Jag tror inte att jag någon enda gång läst en bok eller sett en film ur det här perspektivet, när människor hamnar i ett glapp utan tillhörighet någonstans alls på grund av nya gränsdragningar i kriget. Varken ryssar eller tyskar kan skydda dem. Det är hemskt, men ändå hoppfullt på något sätt. En väldigt fint skriven bok.

      Gilla

      Svara

    1. Känslomässigt påminde den mig om en bok jag läste på gymnasiet, Johnny var en ung soldat. Han vaknar upp på sjukhus och långsamt inser man vad han drabbats av genom kriget. Den boken sitter fastnaglad i mig fortfarande, och jag tror att det blir samma sak med den här.

      Gilla

      Svara

      2. Ibland drar man sig för att läsa vissa böcker, för att de nästan blir för mycket för vad man orkar med. Det här skulle kunna vara en sådan bok, men mitt i all fasa finns ändå omtanke och inte minst hopp. Jag tror att du skulle tycka väldigt mycket om den.

        Gilla

    1. Ja, att läsa om hur krig påverkar oskyldiga människor är nog nyttigt, även för vuxna. Vi matas med böcker och filmer om krig, men där man mer fokuserar på själva kriget, trupperna. Här handlar det om vanliga människor, och det är hemskt när det kommer så nära.

      Gilla

      Svara

    1. Ja, det är verkligen fruktansvärt… Det är så trovärdigt skildrat. Men det är (som tur är) inte bara hemskheter, utan även hur man hittar glädjeämnen mitt i rädslan och paniken.

      Gilla

      Svara

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.