Bästa tegelstenen

Publicerat den av Justnujusthar

Lyran hos Lyrans Noblesser håller i en utmaning som går ut på att välja den bästa i en kategori. Den här gången handlar det om att välja den bästa tegelstenen, det vill säga en bok på mer än 500 sidor.

 

tegelsten-1

Ett lätt val; trilogin om Kristin Lavransdotter av Sigrid Undset. Som jag älskade den! Och som jag irriterade mig på Kristin, och led med henne och tyckte om henne. Sigrid Undset skildrar hennes komplexa personlighet så träffsäkert, precis så som människor är. Jag har faktiskt läst de nästan 900 sidorna två gånger, en gång på gymnasiet och sedan i slutet av 1990-talet. Lika bra båda gångerna. Och jag kommer att läsa den igen. Frågan är om jag vågar mig på nyöversättningen som kom i slutet av förra året. Någon som läst den?
.

tegelsten-2

Den här boken har jag släpat med mig vid åtta flyttar. Är man galen i böcker så är man ;) Det går inte att skiljas från böcker, det är åtminstone ingen lätt sak. Jag köpte Godnatt, jord under gymnasietiden, och har inte läst den än. Jag läste andra böcker av samma författare, bland annat Bara en mor, och tyckte otroligt mycket om dem. Sedan blev det kanske för mycket om det hårda statarlivet, men nu är jag redo igen! Den här boken ingår i min trave med tolv så kallade hyllvärmare som jag skall läsa innan året är slut. Till skillnad från Kristin Lavransdotter är det en lättare tegelsten, bara 587 sidor.

Fler tips på tegelstenar får du om du klickar in till Lyrans Noblesser.

♥

 

38 reaktioner till “Bästa tegelstenen”

    1. Historiska romaner båda två, samtidigt som de ju skildrar människoöden så som det nog faktiskt var vid de här tidsperioderna. Mycket om relationer och om makt och underordning.

      Gilla

      Svara

    1. Jag tror att man kommer in i den, och förstår Kristin och de val hon gör, bäst om man läser från början till slut. Det är många sidor, men å andra sidan är det ju faktiskt tre böcker i en eftersom det egentligen är en trilogi.

      Gilla

      Svara

  4. Kristin Lavrandotter fanns i föräldrarnas bokhylla så den läste jag flera gånger som mycket ung. som lite mindre mycket ung tänkte jag läsa om den nu i nyöversättning till nobelpristagarutmaningen. Bara en mor. stod i samma hylla. den älskade jag. minns också filmen med den underbara Eva Dahlbeck i rollen som Rya – Rya

    Gillad av 1 person

    Svara

    1. Det är min plan också, att läsa om den i nyöversättningen. Jag är bara rätt att det blir för modernt språk, som inte passar tiden den skildrar. Jag gillar när det är skrivet med ett ålderdomligt språk om det passar berättelsen. Som med H K Rönbloms deckare från 50-talet, jag älskade språket i dem och en stor del av charmen med böckerna skulle försvinna om man moderniserade språket. Vi får väl se om jag vågar läsa nyöversättningen av Undsets trilogi ;)
      Ja, just det, Rya-Rya… känner nästan för att se filmen igen,om det går att få tag i den.

      Gilla

      Svara

  5. ul att du fick så många kommentarer! Gillar iofs tegelstenar, men här passar jag. Har inte läst någon av böckerna. Såg Klimakteriehäxans kommentar om Kristin Lavransdotter. Å kärleksromaner är inte min ”genre” alls…

    Gillad av 1 person

    Svara

    1. Det är visserligen en kärleksroman, det är kärleken, eller kanske passionen, som drar igång hela händelseförloppet, men det är också så mycket mer.

      Det lustiga med kommentarer, är att de dagar jag är med i utmaningar då kommenteras det hos dem som är med, inklusive mig, men jag har oftast fler besökare i bloggen på vardagarna, när jag inte får så många kommentarer. Det beror nog på det vi diskuterat tidigare, att de flesta som tittar in hos mig hittar till mig genom att googla eller genom andra sökmotorer när de söker på maträtter och/eller recensioner. Just nu är det recepten från Olga Rönnberg som lockar flest, och de läsarna kommenterar aldrig, de bara inspireras av recepten och bilderna. Rekorddagen för besök var 10 januari, när jag recenserade Olgas mat. Då var det 939 personer som läste i bloggen. Normalt är det mellan 400-500.

      Gilla

      Svara

    1. När jag tittade i den nu, reagerade jag på hur liten text det är, och hur mycket text det är på varje sida, och dessutom 864 sidor (!) Bevis för att jag måste tycka om den, eftersom jag läst den två gånger, och vill läsa den igen :)

      Gilla

      Svara

    1. Gav du bort den!? :o Men å andra sidan kanske jag borde bli bättre på att skiljas från mina böcker jag också, men det är så svårt. Jag är väldigt bra på att rensa bort andra saker, som jag sedan ofta ångrar ;) men just böcker, det är något speciellt med dem ♥

      Gilla

      Svara

    1. Ja, så är det ju, alldeles för kort tid om man skulle hinna läsa allt man vill. Ett tips är att läsa Kristin Lavransdotter och sedan göra en bilresa till Norge. Jag berättade i en annan blogg vad som hände mig och min man någon gång i slutet av 1990-talet, jag klipper in den kommentaren här:

      En rolig anekdot om boken. När vi åkte på semester i Norge i slutet av 1990-talet, sade jag till min man att det här landskapet får mig att tänka på Jörundgård, där Kristin Lavransdotter växte upp. Efter kanske 100 meter kom det en skylt: Gudbrandsdalen. Håret reste sig nästan på armarna. Jag hade läst boken utan en tanke på var den utspelade sig mer exakt, mer än att det var i Norge, och ändå lyckades Sigrid Undset få mig att känna igen mig i platsen. Vilken författare!

      Kanske kan det locka till läsning? :)

      Gilla

      Svara

    1. Gör gärna det, det är möjligt att man blir avskräckt av dem till att börja med, men jag lovar att det är läsvärda böcker båda två, böcker man minns lång tid efteråt. Uppenbarligen, eftersom jag läste Kristin Lavransdotter senast för tjugo år sedan :)

      Gilla

      Svara

    1. Jag är litet rädd att mitt minne av boken skall ändras om jag läser den igen och språket inte motsvarar mina förväntningar. Jag skall läsa några recensioner innan jag bestämmer mig.

      Gilla

      Svara

    1. Den är helt fantastisk. Jag har berättat i en tidigare kommentar om vad jag var med om i Norge, som ger ett bra exempel på vilka fantastiska miljöbeskrivningar boken innehåller. Sedan är den så enormt gripande också. Man blir galen på Kristin gång på gång när hon nödvändigtvis måste följa sitt hjärta och man förstår att det inte kommer att sluta bra, men man förstår henne och man kan inte låta bli att tycka om henne. Jag är också sugen på nyutgåvorna, men är rädd att språket inte kommer att motsvara mina förväntningar. Jag vill ha kvar min upplevelse av boken.

      Gilla

      Svara

    1. Visst är det! Den envisa Kristin som absolut måste följa sitt hjärta, med allt vad det innebär. Den starkaste upplevelsen i boken var nog ändå det som händer i början, då grät jag floder. Sedan pendlar det ju ganska friskt mellan hopp och förtvivlan, och det är väl det som gör boken så fängslande. Jag sträckläste den och levde som i ett vakuum tills den var utläst. Undrar om det skulle vara samma sak nu, tjugo år senare?

      Gilla

      Svara

    2. Visst är den :) Man kastas mellan hopp och förtvivlan och önskar att man kunde få hoppa in i handlingen och hjälpa Kristin, och så är det väl i verkliga livet också, när man är mitt i något ser man det inte på samma sätt som de som står utanför.

      Gilla

      Svara

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.