Bokbloggsjerka v. 11 – Om Stereotyper i böcker

I veckans bokbloggsjerka frågar Annika: Vad tycker du om stereotyper? Känns det tryggt, irriterande, bör undvikas, etc.

Oftast är jag för nyfiken och har för litet tid för att läsa böcker med huvudpersoner som är stereotypa. Jag vill reagera, bli överraskad, imponerad, känna något. Det gör jag inte om jag hela tiden förstår vad som skall hända och hur huvudpersonerna skall agera.

Ibland läser jag sådana böcker ändå, om böckerna ger något annat som kompenserar för stereotypa karaktärer. Som Keplers böcker. Den manlige huvudpersonen, Joona Linna, är erfaren och skarpsinnig, dessutom stabil, lugn och stenhård i sin yrkesroll. Hans kvinnliga kollega, Saga Bauer, är ung, blond och blåögd och närmast overkligt vacker, precis som prinsessan i sagan. Dessutom är hon utöver att vara vacker och späd, även atletisk och stark. Ja, tjena…

I Keplers böcker blir jag inte det minsta berörd av människornas öden, vilket jag normalt sett vill bli, men det snabba tempot, de lättillgängliga historierna och upplevelsen som liknar att se en actionfilm har gjort att jag läst flera av dem. I Keplers böcker är det aldrig subtilt och tvetydigt, när någon är rädd skrivs det uttryckligen, alternativt beskrivs det som att hjärtat slår hårdare och snabbare. När författaren inte litar på läsaren, utan måste förklara allt i detalj, brukar det få mig att backa rejält. Keplers böcker har fått 3:or i omdöme av mig, men deras senaste bok Kaninjägaren fick faktiskt en 4:a, därför att det psykologiska djupet var större än i deras tidigare böcker. Jag oroade mig till och med för hur det skulle gå för vissa av karaktärerna, och det var inte självklart att Joona Linna och Saga Bauer skulle komma helskinnade ur det som hände. Deras superkrafter var inte längre att lita på. Det höjde läsupplevelsen.

Länkar till fler som diskuterar stereotyper i böcker finns i Annikas litteratur- och kulturblogg! Titta gärna in där och var med själv också.

19 reaktioner till “Bokbloggsjerka v. 11 – Om Stereotyper i böcker

  1. Jag vill inte gärna använda ordet ”stereotyp”, som med så många andra ord så används det för ofta och lite godtyckligt. Personligen störs jag mer av ensidiga karaktärer eller sådana som Saga Bauer som är så vacker att det måste betonas varje gång hon nämns :)

    Gillad av 1 person

    1. Jag undrar varför författarna gör så, egentligen, matar på om hur underskönt vacker Saga Bauer är? Gillar de flesta av deras läsare det..? Själv tycker jag att det drar ned läsupplevelsen rejält. Och jag undrar på allvar om de har lagrat vissa fraser så att de bara behöver trycka exempelvis F2 när de skall beskriva henne i varje ny bok. Formuleringarna är ju identiska.

      Gilla

    1. Jag läste ett par av de första, och sedan räckte det. Men när Kaninjägaren kom drogs jag med av haussen tror jag, och läste den trots att jag inte planerat det. Det kanske får räcka med Kepler nu för mig också, å andra sidan blev jag nyfiken på om författarna ändrat stil och kommer att fortsätta att skriva med ett större psykologiskt djup.

      Gilla

  2. Mycket välskrivet svar! Jag kan nog gilla stereotyper på ett sätt men tänker här mer på att karaktärerna är normal/lagom/vardagliga och där detta är en röd tråd genom författarens böcker. Men där det är gjort på ett snyggt sätt. Ja du den där Saga Bauer, denna överjordiska vackra lilla älva till superpolis… Och Jonna Linna… Men kommer ändå läsa Kaninjägaren för böckerna brukar vara ruggigt spännande!

    Gillad av 1 person

    1. Tack, vad roligt att du tycker det :)
      Jag tyckte att Kaninjägaren var en av de bättre av deras böcker, och jag undrar om jag kan avstå om de skriver en uppföljare. Jag blir ju så nyfiken…

      Gilla

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.