Recension: Mocka, av Tatiana de Rosnay

Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

Frilansöversättaren Justine lever ett lugnt liv i Paris med man och två barn. Men en helt vanlig onsdagseftermiddag händer det otänkbara. Hennes son Malcolm blir överkörd vid ett övergångsställe på väg hem från skolan och förövaren smiter från olycksplatsen i sin mockafärgade Mercedes. Medan sonen sjunker allt djupare ner i koma verkar polisutredningen avstanna. Justine bestämmer sig då för att inleda sina egna efterforskningar och försöka spåra upp den skyldige. Hur kan man köra över ett barn och bara åka därifrån? Hon måste få veta sanningen – till varje pris.

 

Så tyckte jag om boken

Baksidestexten får det att låta som om det här är en slags deckarhistoria, där huvudsyftet med berättelsen är att hitta bilföraren som smet från olycksplatsen. Visst är det väldigt spännande, men för mig var det i första hand den psykologiska spänningen, den realistiska skildringen av hur olika medlemmarna av en familj kan agera och fungera när något så hemskt händer som i Mocka, som fick mig att hela tiden vilja läsa vidare. Hur de närmaste vännerna och omgivningen reagerar när en familj bryts sönder. Hur familjehemligheter väcks till liv och kommer upp till ytan när någonting så här hemskt inträffar. Hur man omprövar sin tidigare ståndpunkt i förhållande till både det förflutna och framtiden. Hur man plötsligt kan agera fullkomligt ologiskt, men ändå uppfatta det som helt naturligt i den situation man just då befinner sig.

I början reagerade jag på språket, som jag uppfattade som korthugget och med en distanserad ton. Efterhand som jag läste insåg jag att språket är en av bokens stora förtjänster. Dels motsvarar kärvheten det skyddande skal som Justine lindar runt sig för att uthärda och inte gå under av sorg och oro, dels tror jag att den litet kärva tonen krävs för att hålla berättelsen uppe, med tanke på det gripande öde som drabbar personerna i boken.

Man skulle kunna tro att boken är tung att ta sig igenom, men den är tvärtom väldigt snabbläst. Mestadels läste jag den på ett stimmigt café, och berättelsen fick mig att glömma både tid och rum. När boken var utläst stannade känslan som boken förmedlat kvar hos mig väldigt lång tid efteråt. Det här är en fullkomligt underbar bok.

Mitt betyg: 4/5
.

Antal sidor: 321
Utgivningsdatum: 2017-03-14
Originaltitel: Moka
Översättare: Ulla Linton
Förlag: Sekwa
Formgivning: Sebastian Gröndahl och Magnus Petersson
ISBN: 9789187648762
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

7 reaktioner till “Recension: Mocka, av Tatiana de Rosnay

    1. Tack :) Jag tyckte att boken matchade den syltade rödlöken och kuddarna i bakgrunden, så jag testade att ta några bilder. Oftast är det roligare att se bilder på böcker i ett sammanhang tycker jag, inte hos förlag och bokhandlar, men hos privatpersoner, men det tar ju en del tid så oftast tycker jag inte att jag hinner.

      Gillad av 1 person

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.