Söndagens smakbit ur en bra bok v. 22 – Glöm mig

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

 

Jag har inte läst något av Alex Schulman tidigare, men efter att ha läst om hans senaste bok i sociala medier blev jag nyfiken på den. Det är en skildring av relationen mellan honom och hans mamma. Mamman är alkoholberoende och som hennes son blir han medberoende. Han lär sig att förneka det han ser, och täcka upp för henne och ursäkta henne när hon gör misstag och sårar honom och andra. Det är en väldigt stark skildring, som varvas med ömsom hjärtskärande, ömsom varma, kärleksfulla beskrivningar från deras mor-son-relation.

Citatet är från sidan 24. Alex Schulman och hans fru Amanda har bjudit hem sina föräldrar och närmaste vänner för att de skall få träffa nyfödda dottern Frances. Efteråt bryter Alex ihop.

Det tar många veckor innan jag förstår vad allt det här handlar om. Den där fasan. Mamma i soffan som tittar bort, som demonstrativt vänder bort blicken från Frances. Det var något som gick sönder i mig där. Jag har sett det beteendet så många gånger förut hos mamma, men då var det mig hon inte ville se. Det är min barndom. Och nu hände det igen, med Frances. Där är katastrofen. Det får inte hända igen. Jag inser att jag inte har något val. Jag måste stoppa det här. Inte för mammas skull, utan för min.

Min recension av Glöm mig kommer senare under dagen.

Fler smakbitar ur spännande böcker får du hos Flukten fra virkeligheten

36 reaktioner till “Söndagens smakbit ur en bra bok v. 22 – Glöm mig

  1. Det var värst vad alla var negativa. Jag tänkte skriva: tack för smakbiten, den gav mersmak. Mot strömmen alltså. Hahaha!
    Ellington

    Gillad av 1 person

    1. Ja, det var väldigt överraskande och även skrämmande att inse att flera bokbloggare, som jag trodde var vidsynta genom all läsning man ägnar sig åt, har en så bestämd uppfattning om en person att det inte spelar någon roll vad han skriver och hellre missar ett viktigt budskap än att ge honom en chans. Men flera kan ju å andra sidan tänka sig att läsa boken, trots en negativ inställning till författaren, och det tyder ju tvärtom på en öppen syn. Jag väljer att ta fasta på det :) Min recension av boken kommer under dagen.

      Gillad av 1 person

    1. Den är gripande, men inte så att man har svårt att läsa vidare. Snarare är den väldigt intressant, särskilt om jag är intresserad av relationer och föräldrars roll, barns lojalitet och så vidare. Och även om hur beteenden förs vidare genom generationer.

      Gilla

  2. Hört gott om denna men har lite svårt för AS och vet inte om jag kommer att läsa den. Men jag brukar akta mig för att säga aldrig för en vet ju inte, har hänt att jag ändrat mig…..

    Gillad av 1 person

    1. Om du gillar ett språk som flyter väldigt lätt och ett innehåll som jag tror tyvärr skildrar ganska vanliga relationer och beteenden inom vissa familjer med någon form av problematik, här är det delvis alkoholmissbruk men inte bara, så tror jag att den här boken skulle ge mer än en vanlig dussinbok.

      Gilla

  3. Någon gång kanske jag läser den här boken. Jag läste hans bok Skynda att älska som handlade om hans pappa och jag tyckte att den var fin. Jag har även läst boken han skrev med Sigge Eklund om Tid.

    Gillad av 1 person

    1. Jag hade inte läst något alls av honom, vilket jag tycker är ganska märkligt nu när jag förstår av kommentarerna att författaren gjort ett så stort intryck på många, vilket jag alltså har missat. Boken är väldigt fint skriven, det är tydligt att Alex Schulman behärskar orden och är en reflekterande person.

      Gillad av 1 person

      1. Ja, han behärskar språket och sen tänker jag att även han har väl ”mognat” med åren så jag har inte blivit avskräckt av hans personlighet eller tidigare ”image”.

        Gillad av 1 person

    1. Jag hade inte läst något av författaren innan, så jag läste boken helt förutsättningslöst grundat bland annat på att den är nominerad till Årets bok. Det kanske är så att författaren är narcissist. Hans barndom, föräldrar och även morfar vad jag förstår, har i så fall ganska säkert en del i det. I boken är det mer fokus på hur han kämpar för att få sin mammas uppmärksamhet och kärlek, och inte hamna på andra plats efter hennes kärlek till alkohol och inte drabbas av hennes ”silent treatment” då han gjort något som inte passade henne. Det handlar också mycket om hur hon även överöste honom med kärlek. Det där oberäkneliga sättet måste ha varit fruktansvärt att leva med, att som barn alltid tassa på tå för att vara till lags.

      Gilla

    1. Jag har missat hans krönikor, men den här boken är en väldigt läsvärd skildring av hur författaren växte upp med en oberäknelig mamma. Det är ingen avgrundsdjupt deprimerande läsning, kärleken till mamman lyser igenom allt författaren skriver, vad mamman än gör.

      Gilla

    1. Börjar du läsa boken tror jag inte att du kommer att låta dig påverkas av vilket intryck du fått av författaren innan. Berättelsen kommer att tala för sig själv.

      Gilla

    1. Jag har inte kommit så långt i boken än, men hittills är det även väldigt fina skildringar av mamman och deras relation. Jag upplever det inte som att hon blir uthängd. Mor-dotter-relationer har man ju läst och hört en del om, och upplevt själv förstås, men just mor-son-relationen är inte lika omskriven. Jag tror att den här boken kan vara ett stöd för många, särskilt män/söner, men förstås även kvinnor/döttrar, som upplevt något liknande.

      Gilla

    1. Jag tror att jag förstår hur du tänker, jag har också haft ganska bestämda idéer om honom och därför inte läst något han skrivit. Men nu har jag tänkt om. Det här är en väldigt insiktsfull och fint skriven bok.

      Gilla

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.