Söndagens smakbit ur en bra bok v. 33 – Gänget

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

Jag har sett fram emot att läsa Katarina Wennstams nya bok sedan jag läste på förlagets hemsida vad den skulle komma att handla om. En bok om gruppens inverkan på individen, om normer och om konsekvenser av de val man gör. Om skuld och skam, och om en person från barndomsgänget som plötsligt försvinner. Efter intervjun med Katarina Wennstam på TV4 i går morse blev jag ännu mer nyfiken på Gänget. I går kväll fick jag äntligen möjlighet att börja läsa, och jag gillar det jag hittills läst.
.

Smakbiten är från sidan 40, då det numera medelålders gänget som känt varandra sedan ungdomen, sitter i bastun efter en innebandymatch och pratar om en ur gänget som valde att ta sitt liv för några år sedan:

”Det är klart att vi hade kunnat göra mer för Basse”, säger Pierre och fortsätter klia sig allt hårdare bak i nacken och bakom öronen.”Om vi hade kunnat skriva om historien hade mycket i våra liv kunnat vara annorlunda och…”
Farshads hand flyger upp. För ett ögonblick får Pierre för sig att Farshad ska drämma till honom, men handen stannar mitt i luften i ett stopptecken, för att få tyst på honom.
”Vad har du för liv, Pierre?”
”Vad menar du?”
”Du hör vad jag säger, bror. Beskriv för mig vad du har för liv.”
Pierre fnyser till av skratt. ”Okej. Jag har precis fått jobb som trädgårdsmästare på Eriksdals handelsträdgård. Jag har en fantastisk fru, Martina och vi har en son. Otto, han är… ja, mitt allt. Jag har nästan tre miljoner i lån på banken, men å andra sidan har vi äntligen en egen lägenhet. Och så har jag… ja, jag har ju er.”
”Precis.” Farshad spänner ögonen i honom. ”Där har du ditt liv. Det är nu som gäller.”

 

Fler smakbitar ur spännande böcker får du hos Flukten fra virkeligheten

33 reaktioner till “Söndagens smakbit ur en bra bok v. 33 – Gänget

    1. Flickan och skulden berörde mig mycket, mer än den här deckaren. Jag skall sammanfatta mina intryck tills på tisdag, men helt kort kan jag i alla fall konstatera att det är en bladvändare och budskapet når fram, så Wennstam har uppenbarligen lyckats med sin ambition med deckarna, som är just att nå ut med ett viktigt budskap på ett lättillgängligt sätt i en bladvändare.

      Gilla

  1. Ett typiskt exempel på hur alla skall lägga på en lycklig mask, varför dra upp en massa tråkigheter när vi har så trevligt.
    Lade upp den värsta dråpligheten som fortsättning på inlägget du kommenterade.

    Gillad av 1 person

    1. Wennstam säger själv i intervjuer att hon valt romanformen för att nå ut med sitt budskap, och det blir väldigt tydligt i Gänget. Budskapet (eller budskapen, jag förklarar vad jag menar i recensionen på tisdag) är det som berör mest,

      Gilla

    1. Visst är det. Jag anar hur gruppen kommer att ha betydelse för vad som händer i den här boken, och det är ett viktigt ämne att vara medveten om. Samtidigt som jag tycker att boken borde läsas av både män och kvinnor för att budskapet skall nå ut.

      Gilla

  2. jag läste Skuggorna och den var rejält spännande samtidigt som en tyckte att det inte var mera än rätt att somliga män fick uppleva det de utsatt en del kvinnor för. hennes böcker är väl inga litterära upplevelser, men det är ju mera budskapet som är det viktiga. tack för smakebiten!

    Gillad av 1 person

  3. Jag har bara läst någon spänningsroman av henne men har läst både Flickan och skulden och Flickan och skammen. Tyckte bägge böckerna var bra men kanske framförallt viktiga. Jag är nyfiken på att läsa fler romaner av henne men just nu är jag nog mest nyfiken på hennes bok En riktig våldtäktsman som jag har i hyllan.

    Gillad av 1 person

    1. Den boken har jag inte läst, men jag tror att det kommer att vara frustrerande läsning. Visserligen är boken några år, och mycket har hänt när det gäller värderingar, men fortfarande möter man den där fruktansvärt obegripliga inställningen att kvinnor i många fall får skylla sig själva på grund av att de klätt sig på ett visst sätt eller varit på en viss plats. Att det är så, blev så skrämmande tydligt i kommentarerna till Anders Borg, där han möttes av tröstande ord och ryggdunkningar istället för att helt enkelt vara tysta, eller ta parti för dem som utsattes för hans sexuella övergrepp.

      Gillad av 1 person

    1. Ja, jag minns fortfarande vilket enormt starkt intryck hennes bok Flickan och skulden gjorde på mig. Den senaste Flickan och skammen tyckte jag var litet för spretig både geografiskt och tidsmässigt, jag tror att den hade fått större tyngd om den begränsats en del. Gänget är den första spänningsroman jag läser av henne, och det har börjat väldigt bra, jag är helt fast i historien.

      Gilla

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.