Kvinnliga levnadsöden – veckans topplista

Publicerat den av Justnujusthar

Varje tisdag kommer Johannas deckarhörna med en ny topp fem på ett visst tema. Den här veckan är temat: Kvinnliga levnadsöden♥ Jag läser Inlandet just nu, om en ung kvinna som flyttar från storstaden etthundra mil norrut till Norrlands inland. Författaren får mig nästan att vilja flytta norrut med sina beskrivningar av sjön, vidderna, bergen, skogen och inte minst tystnaden. Än så länge blir jag däremot inte överraskad av de sociala koder som gäller på den här platsen i norr. Samma gäller på landsbygden i Roslagen. Här kör man också bil på isen och lämnar dörren olåst. Inlandet är hittills en fängslande skildring, på ett nästan hypnotiskt vis. Jag ser fram emot att läsa vidare i kväll.

♥ En ny tid är första delen i en ny serie; Bagge, om Lilly Bagge som i början av 1900-talet gift sig med en läkare och anpassat sitt liv helt och hållet efter honom. Som änka måste hon nu lära känna sig själv på nytt. Hon väljer att vända om och att bli den hon var för tjugo år sedan.

♥ Kristin Lavransdotter behöver väl ingen närmare beskrivning. Den får vara med som den absolut bästa kvinnliga levnadsskildring jag läst, och den boken (som är en trilogi) är en av de böcker som gjort störst intryck på mig. Någon dag skall jag läsa om den.

♥ Förra året läste jag första delen i Elena Ferrantes trilogi Tre berättelser om kärlek. Nu kommer snart andra delen, Plågsam kärlek. Om en komplicerad mor-dotterrelation, skildrad i förfluten tid och nutid.

♥ Snart skall jag läsa fjärde delen i familjekrönikan Prästdöttrarna om kvinnors villkor under stormaktstidens Sverige, ett land som präglades av krig, svält och häxprocesser; Ylvas bok. Jag har inte läst de tidigare delarna, men gissar att den här delen kan läsas fristående.

Här kommer några bonustips på läsvärda böcker om kvinnliga levnadsöden. Klicka på länkarna här nedanför om du vill läsa mina analyser och omdömen om böckerna.

Anna Larsdotter, Kvinnor i strid
Francesca Cavallo och Elena Favilli, Godnattsagor för rebelltjejer
Fatima Bremmer, Ett jävla solsken: en biografi om Ester Blenda Nordström
Sara Beischer, Mamma är bara lite trött
Frida Wallberg, Alltid lite till: Om att slåss för sitt liv
Agnes Lidbeck, Finna sig

Klicka nu in hos Johannas Deckarhörna och var med du också! Och titta gärna runt hos alla andra som är med, du kommer att få många, många bra tips!

 

48 reaktioner till “Kvinnliga levnadsöden – veckans topplista”

    1. Just det! Tack för rättelsen, jag blandade nog ihop namnen och tänkte på Anna Ancher, men Marie Krøyer skall det förstås vara: Balladen om Marie: en biografi över Marie Krøyer. Jag har utgåvan från 1999, som jag föredrar framför den med bild på skådespelerskan från filmen. Utgåvan jag har finns nog dessvärre bara på Bokbörsen och liknande platser.

      Gilla

      Svara

    1. Jag har plockat fram de två första böckerna ur Neapelserien ur bokhyllan nu och skall läsa under våren. Jag började i den första delen men fastnade inte. Efter ”Dagar av ensamhet” (första delen i blivande trilogin) insåg jag att jag måste läsa mer av henne, så nu får Neapelserien en ny chans :)

      Gillad av 1 person

      Svara

  7. Jag har inte läst Kristin Lavransdotter, apropå det där med att läsa klassiker … Det finns så mycket man inte läst och så öses det ut nya böcker hela tiden. Inte klokt egentligen.
    Läste er diskussion om Norrland kontra Stockholm och kan bara konstatera att nog sjutton kan man bli ”känd” även i en förort här. Men här beror det mer på en själv. Jag kan komma in på Ica och få veta att min pappa varit där tidigare på dagen eller på Konsum få veta att ett paket väntar på mig. Eller höra spärrvakten glatt tjoa att jag är kändis när han sett mig i lokalbladet. Den stora skillnaden tror jag snarare är att det inte tisslas eller spanas bakom gardiner här – man får vara den man är på ett annat sätt än på landet. Även kändisar är ju människor. (Jag kan få lite spader på mina vänner från mindre orter som glor som tokiga när de ser någon kändis på stan. För att inte tala om vännen som höll på att välta mina krukväxter när stackars Björn Borg råkade gå ut på sin balkong …)

    Gillad av 1 person

    Svara

    1. Jo, det är sant. Jag har trott att ingen känner igen mig när jag till exempel är på ICA, tills en man som jag själv inte vet namnet på ropade till mig, det går bra här borta, Annette! När jag bodde mitt i stan var jag väldigt anonym, men det berodde på mig, när vi bodde i förort till stan var det väldigt mycket tyckande bland grannarna i radhusområdet, klippte en gräset satte genast alla andra igång o.s.v., här ute på landet har folk koll på varandra, men vi bor med mycket obebyggd mark runt oss, så vi är svåra att kika på bakom några gardiner ;) Jag att det till syvende och sidst handlar om en själv, om man vill vara den man är eller anpassa sig efter gruppen. Mannen som ägde huset vi bor i innan vi köpte det brukade (eller om det bara var en gång, men det räckte…) klippte gräsmattan åkandes på åkgräsklippare i vit skjorta. Sedan dess har han smeknamnet snobben… Men det var inte illa menat, han var och är omtyckt, han stack ut helt enkelt i sin vita skjorta.

      Gilla

      Svara

  14. väldigt intressant tema. Kvinnor i strid har jag också med. Finna sig kunde jag haft med. väntar ivrigt på fortsättningen. Ett jävla solsken och En ny tid väntar jag på. Inlandet låter som en bok för mig. och Kristin Lavransdotter älskar jag!

    Gillad av 1 person

    Svara

  16. Inlandet… Jag minns hur skönt jag tyckte det var i början när jag hade flyttat från Norrland till Stockholm. Inte en massa fladder i gardinerna som ”spionerade” och höll koll på vad man gjorde. Men efter ett tag tyckte jag tvärtom att det var trist att ”ingen” brydde sig…

    Apropå boende – jag såg i en kommentar nånstans att du bor i Gottröra? För många år sen var jag där och red islandshäst hos en som hette Åke och bodde i prästgården där. Han sålde och flyttade, men vi fortsatte hos dom som tog över. Dom flyttade i sin tur med hästar och allt till Kårsta, varpå hela vårt ”islandsgäng” följde med :-)
    Så jag har kanske ridit runt där bland dina grässtrån :-D

    Gillad av 1 person

    Svara

    1. Jag tycker att likheterna mellan Norrland och vår lilla by 2 km från Gottröra är ganska stora. Här har alla koll på varandra, i generationer bakåt ;) Alla känner till min morfars hetsiga temperament och hur han tydligen jagade en annan bonde med en högaffel… :o Jag tycker att det är ganska skönt att andra har koll på oss, det blir en slags trygghet. När jag bodde i stan, i Sthlm och i förorter till stan, var man så anonym, precis som du skriver. Det var ganska ensamt tyckte jag.

      Vad kul att du varit nästan här! Jag tänkte länka till vår adress genom google maps, men den visar vägen rakt ut i Närtuna, ungefär en mil bort. Islandshästarna vid prästgården känner jag till, men jag har aldrig ridit där. Du får hojta om du har vägen förbi här någon gång :) Då skall du dessutom få se hur knepigt det är att fota på den åkern med allt torrt gräs ;) :D

      Gilla

      Svara

    1. Om du inte läst Kristin Lavransdotter, gör det! Den rymmer varenda känsla en människa kan bära i sin kropp. Så fint skildrat. Man blir glad, frustrerad, arg, orolig och sorgsen om vartannat. Kristin gör det inte lätt för sig när hon följer sitt hjärta, men för henne fanns inget annat alternativ. Den allra finaste kärlekshistorien som skildrats enligt mig, den rymmer som sagt allt.

      Gilla

      Svara

  19. Nu blev jag nyfiken på Inlandet … verkar var en bok för mig. Kristin Lavransdotter har jag läst – och håller med – absolut an av de bästa kvinnoskildringarna. Jag har läst de tre första i serien om prästdöttrarna och väntar på att den fjärde delen ska komma ut i pocket. Kassan är skral så det blir oftast pocketböcker numer … Gillar Maria Gustavssons böcker mycket!

    Gillad av 1 person

    Svara

    1. Visst är den fantastisk, Kristin Lavransdotter! Jag såg den som film också, men då var den (förstås) inte lika bra.

      Du som har en så otroligt fin blogg med många följare, vill du inte läsa böcker och berätta vad du tyckte om dem i din blogg? Jag tror att förlagen skulle bli glada om du frågade efter recensionsexemplar. Hur man skriver om de böcker man läser är så otroligt olika. Vissa skriver långa analyser, jag får själv behärska mig ibland eftersom jag har svårt att hålla mig kortfattad, som nu ;) Men vissa skriver väldigt kort. Jag länkar till en blogg som skriver absolut mest kortfattat tror jag: http://jenniesboklista.com/ Så spännvidden är stor mellan dem som bloggar om böcker. Jag skulle väldigt gärna läsa inlägg hos dig om böcker du läst, och det tror jag att många av dina följare också skulle göra.

      Gillad av 1 person

      Svara

      1. Tack Annette för dina ord och för dina tankar, men jag avskyr att recensera! Minns med skräck när vi var tvungna att göra det i skolan … får rysningar vid blotta tanken. Däremot gillar jag att läsa recensioner och ta del av trevliga boktips :)
        Jag såg också filmen om Kristin Lavransdotter och var såå besviken.

        Gillad av 1 person

      2. Ja, filmen var inte som boken, verkligen inte. Jag blev också besviken. Jag tyckte inte att skådespelarna kändes äkta och stämningen som fanns i böckerna fanns inte i filmen, tyvärr.

        Gillad av 1 person

    1. Jag såg den när jag gick igenom vårens utgivning, men gallrade ganska hårt eftersom jag inte tänkt läsa lika många skönlitterära böcker i år, men så kom ett mail från förlaget och då kunde jag inte motstå. Sova får jag göra i ett annat liv, nu vill jag läsa ;)

      Gilla

      Svara

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.