När jag först hörde talas om att Kiruna skulle flyttas hade jag svårt att ta till mig det. Självklart måste LKAB istället upphöra med att bryta järnmalmen i gruvan under Kiruna, så att det inte skapas fler sprickor och slukhål i marken och så att människorna kan leva vidare i sin stad. Men så enkelt är det förstås inte. LKAB sysselsätter enormt många i både staden och utanför, och skapar stora vinster. Men ändå, att riva allt i en hel stad, utom vissa utvalda kulturbyggnader, och bygga upp en ny stad tre kilometer österut, den tanken är svår att förstå vidden av.

Maja, som är huvudperson i den här boken, har också svårt att förstå och att acceptera det som sker med hennes stad, med hennes liv. Den påtvingade förändringen då familjens hus skall rivas och de skall flytta till en nybyggd lägenhet skrämmer och oroar.

Sprängningarna som sker varje natt ger henne panikångest. Hon litar inte på politikerna och bolagscheferna som säger att staden inte kan rasa. Hon känner ju hur det mullrar och skakar när de spränger, tänk om den ändå rasar? Under sin säng har Maja i hemlighet ställt en väska packad med kläder till sig och till sina föräldrar och sin lillasyster, om det värsta skulle inträffa och de måste fly från sitt hus. Varje natt har hon larmet ställt på tio över ett, för att vara vaken och redo att varna familjen om det blir nödvändigt efter nattens sprängning.

Jag ville läsa Tio över ett för att få ett inifrånperspektiv på flytten av Kiruna. Jag ville veta hur den som bor i staden upplever det som sker. Och det fick jag. Majas rädsla över de förändringar som sker är enormt trovärdigt skildrade. Flytten av staden, pappans arbete mer än en kilometer ned under jorden, sprängningarna och så bästa vännen som måste flytta med sin mamma till en annan stad och inte kommer att gå i samma skola som Maja.

Berättelsen rymmer teman som är ganska vanliga i böcker för tonåringar och unga vuxna. Vänskap och konkurrens, kärlek och avundsjuka, föräldrar som inte förstår hur dåligt Maja faktiskt mår och som står hjälplösa när hon faller samman. Men i berättelsen väver författaren också skickligt in olika aspekter av flytten av Kiruna. Som en motpol till Maja står till exempel Majas mormor, som är kommunfullmäktiges ordförande och därmed för beslutet om att flytta Kiruna. Många föräldrar till Majas klasskompisar arbetar i gruvan och är också för flytten, eftersom LKAB är deras arbetsgivare.

Det här är en välskriven berättelse som trots ett tungt ämne ändå har en hoppfull grundton. Jag tycker väldigt mycket om hur trovärdigt och inkännande författaren skildrar Majas utveckling mot att fullkomligt falla samman av ångesten som tyngt henne så länge, och vidare mot läkning och att om inte gilla så i alla fall kunna acceptera gruvan.

Boken Tio över ett tilldelades Augustpriset för Årets bästa barn- och ungdomsbok för två år sedan. Ann-Helén Laestadius är en av de författare som kommer till Sigtuna litteraturfestival den 5 maj 2018, missa inte det!

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 261
Utgivningsdatum: 2016-05-30
Läsålder: 12-15 år
Förlag: Rabén & Sjögren
ISBN: 9789129698985
Finns att beställa hos bland andra CDON, Bokus och Adlibris

♥