Annika Estassy är en fransk-svensk författare som precis givit ut sin fjärde feelgoodroman, Gröna fingrar sökes. Tidigare har Annika givit ut en trilogi som utspelar sig dels i Roslagen, dels i den fiktiva lilla sydfranska byn Sainte-Marie-sur-Mer. Serien inleddes 2013 med Solviken och fortsatte med Croissants till frukost. Sista delen, Alla dessa hemligheter, kom 2016.

Nu när Gröna fingrar sökes precis har kommit ut, har jag fått möjlighet att ställa några frågor om den och om Annikas författarskap.

1. Gröna fingrar sökes är en varm och berörande berättelse med en hel del svärta och djup i botten. Huvudkaraktärerna har erfarenheter av både våld i nära relationer och av cancersjukdom. Visst finns här romantik, men inte på tonårsvis, utan på ett mer livserfaret vis, då man har mer med sig i bagaget. Överhuvudtaget tycker jag att det är en mer mogen berättelse än vad som är vanligt inom feelgoodgenren. Vill du berätta hur du fick idén till berättelsen och hur den växte fram?

Det märkliga med mina berättelser är att de liksom ligger och skvalpar ett bra tag inombords innan jag blir på det klara med vad de egentligen handlar om. Till en början har jag bara lösryckta scener och repliker att jobba med, och skissartade karaktärer. Miljön där berättelsen ska utspela sig är det som blir klart allra först. Det var likadant med Gröna fingrar sökes – jag visste exakt var den skulle utspela sig och jag hade ett frö till handling, ett frö som inte vill gro. Men så, en midsommarnatt, drömde jag om Agnes, och äntligen grodde fröet. Min mamma var allvarligt sjuk i cancer när det hände, vilket nog påverkade mig mer än jag var medveten om. När hon sedan dog ett halvt år senare var det Leylas tur att äntra mitt liv, hon var pusselbiten som saknades. Det var när jag sammanförde de båda kvinnornas öden som Gröna fingrar sökes föddes.

.
2. Utifrån vad jag sett i sociala medier har din nya bok blivit en succé. Den dyker upp i inlägg efter inlägg och omdömena är väldigt positiva. Vad tror du själv att det beror på?

Min syster som bor i ett litet samhälle som inte heter Måneby, men där min mamma och ”Leyla” också bodde och där det finns en älv och ett koloniområde, messade mig nyligen att folk stannar henne på gatan för att tala om hur mycket de tycker om Gröna fingrar sökes. Sånt blir jag så otroligt berörd av. Och det är just det som jag tror är hemligheten – att en berättelse berör, att läsarna kan identifiera sig med karaktärerna. Jag fyllde Gröna fingrar sökes med så mycket hjärta jag vågade utan att det blev sentimentalt, och jag både skrattade och grät när jag skrev.

.
3. Agnes koloniträdgård i Gröna fingrar sökes kan man väl säga är navet för berättelsen, den som för karaktärerna i boken samman och den som får dem att må bättre. De senaste åren har var och varannan börjat odla egna grönsaker och andra växter, till och med på taken i Stockholm odlas det i pallkragar. Tror du att det finns ett samband mellan att odla och människors psykiska välmående?

Jag inte bara tror – jag vet att det förhåller sig på det viset! Nu för tiden är trädgårdsterapi  en erkänd stressreducerande metod. Men det spännande är att forskarna bara kan konstatera ATT den fungerar, de vet inte exakt VAD som gör den så effektiv. Vilket jag tycker är underbart – allt går inte att förklara. Haga trädgård i Stockholm, Gröna Rehab i Göteborg och Alnarp i Skåne är exempel på ställen där man utövar och utövat trädgårdsterapi med lyckat resultat. Å andra sidan är inte detta någonting nytt, redan de gamla grekerna hade koll på trädgårdens och naturens betydelse för vår psykiska hälsa. Ibland tenderar vi att gå över ån efter vatten … För visst låter det rätt så självklart att kombinationen skönhet, ro, fysisk aktivitet samt känsla av sammanhang ska vara välgörande?

.
4. Jag frågade Jan Guillou vad han inspireras av, och fick svaret att han aldrig inspireras, han arbetar. Hur ser du på inspiration i ditt arbete som författare?

Jag är benägen att hålla med den gode Guillou. Visst finns det dagar då skrivsuget är större än andra och då orden kommer lätt. Men skulle jag inte skriva de där andra, trögare, dagarna också skulle det aldrig bli några böcker. I de flesta fallen lossnar det tröga efter att jag kämpat ett tag. Om inte så tar jag en promenad och syresätter hjärnan. Eller borstar tänderna. Det är inte klokt vad många knutor jag löst upp när jag stått med en tandborste i munnen!

.
5. Tycker du att du har förändrats som författare sedan du skrev Solviken, som var din första roman?

Både ja och nej. Att skriva är ett hantverk så förhoppningsvis har jag utvecklats. Åtminstone min förläggare tycker det! Samtidigt är jag samma person som då, med några fler grå hårstrån bara, och jag tycker fortfarande om att skriva om livsval, uppbrott och komplicerade relationer.

.
6. Jag läste i din blogg att du arbetar med ett nytt manus, vad roligt! Både jag och många andra skulle gärna fortsätta att följa Agnes, Leyla, kakaduan Arthur och de andra i Måneby. Men när du skriver i din blogg att du just nu arbetar med karaktärsbeskrivningarna, för att lära känna personerna bättre, misstänker jag att det inte är en fortsättning på Gröna fingrar sökes, utan en helt ny berättelse, vill du kommentera det?

Jag brukar säga att man inte ska ge läsarna vad de önskar sig – de kommer bara att bli besvikna! Mitt aber är att jag gillar öppna slut, att låta karaktärerna leva vidare på egen hand. För så är ju tillvaron – det är bara sagorna som slutar med att alla lever lyckliga i alla sina dagar. Därmed inte sagt att man i min nästa bok inte får veta hur det går för Leyla, Agnes och Arthur …

.
Till sist vill jag tacka för den varma och fina läsupplevelse som Gröna fingrar sökes är. Och tack för att du tog dig tid att svara på mina frågor!

Det är jag som ska tacka, nöjet var helt på min sida!

 

Gröna fingrar sökes finns bland annat hos Bokus och Adlibris
Jag har skrivit om den här.

♥