Böcker som var för långa, och en tegelsten som var för kort

Varje tisdag kommer Johannas deckarhörna med en ny topp fem på ett visst tema. Den här veckan är temat: Böcker som var för långa.

Att jag tycker att de här böckerna var för långa är inte samma sak som att de inte var bra. Två av dem fick högsta betyg av mig, och det var också dem som jag först tänkte på som alldeles för långa.

Fredrik Backman skriver som en gud, men båda romanerna om Björnstad har varit ungefär 70 sidor för långa. Det tar för lång tid innan berättelsen kommer igång. Jan Guillous roman var otroligt intressant och välskriven, men den borde ha redigerats hårdare. Ibland kunde jag nästan se Guillou framför mig i en fåtölj, berättandes anekdoter från 60-talet. Anekdoter som var festliga att läsa om, men som inte förde handlingen framåt. Men som sagt, båda böckerna fick högsta betyg av mig eftersom allt annat uppvägde.

Här är en roman, eller egentligen en trilogi, på nästan 900 sidor som är fantastiskt bra. Trots att den är så tjock ville jag inte att den skulle ta slut, och trots att jag läste den för många år sedan minns jag den fortfarande väldigt starkt. Den är en av de allra bästa böcker jag läst. En bok som är väldigt lång och ändå inte för lång.

 

15 reaktioner till “Böcker som var för långa, och en tegelsten som var för kort

  1. Guillous serie har jag bara påbörjat och gillade verkligen Brobyggarna. Björnstad och vi mot er står här i hyllan och väntar på att bli lästa. Har gillat alla Backmans böcker som jag läst hittills, så vi får väl se vad jag tycker om dessa.

    Gillad av 1 person

    1. Jag fick Guillous roman 1968 när jag var ambassadör för Sigtuna litteraturfestival, så jag ramlade in på slutet av serien, men jag skall börja från början med Brobyggarna. Jag gillar kombinationen en skönlitterär historia och verklig samhällsutveckling. Backmans böcker om Björnstad är fantastiska, du måste läsa dem. Första boken är allra bäst tycker jag, men tvåan ger mersmak och jag längtar efter trean. Björnstad kommer ju som film också.

      Gilla

  2. Kristin Lavransdotter tillhör mina bästa läsminnen, och jag vågar inte läsa om den. Den var en otrolig läsupplevelse. Och så är ca 30 år i efterhand så har jag inga minnen av om jag tyckte den var för lång ;-)

    Gilla

  3. Blodlokan har jag läst. Minns inte att jag upplevde den som för lång men det är ju olika det där och ibland handlar läsning mycket om när, var, hur. :) Jag är inget stort fan av tegelstenar egentligen men det är ju svårt att låta bli att läsa. Jag kan bli väldigt trött på att läsa tjocka böcker tror det är tålamodet som tryter ibland även om de är bra, brukar då varva med andra böcker och då känns det av någon anledning lättare att mellan varven återvända till den tjockaste boken. Det är kanske att lura sig själv men det kan funka. ;)

    Gillad av 1 person

    1. Jag gillar egentligen tegelstenar allra bäst, men numera kan jag bli stressad av dem när jag inser att jag inte kommer att hinna med att läsa alla andra recensionsex i tid. Det jag tyckte var för mycket med Blodlokan var de kursiva delarna med nyhetsklipp som inte hade någon direkt betydelse för handlingen. Jag läste dem i början, men sedan ledsnade jag och hoppade över dem. Jag tycker att de borde ha strukits helt eftersom de bara är med för att ge litet verklighetskänsla över berättelsen.

      Gillad av 1 person

      1. Intressant det du säger om Blodlokan. Jag brukar många gånger inte tycka att kursiva avsnitt tillför så mycket – ibland är det rent av störande, men jag tyckte att det funkade i Blodlokan. Det blev liksom mer spännande med de olika klippen. Blev nästan lite förvånad över att jag tyckte det ;)

        Gilla

  4. Det är så sorgligt när böcker man verkligen gillar tar slut… Eller sorgligt är kanske att ta i, men man känner en viss saknad ett tag i alla fall :-)
    Böcker som känns för långa är som regel inte bra, och då lägger jag av att läsa. Finns så många andra braiga böcker där ute, onödigt att offra tid på nåt man inte gillar…

    Gilla

  5. Undsets bok kändes absolut inte för lång. De andra har jag inte läst. Ur Guillos serie har jag bara läst den första, Brobyggarna. Den var bra, tycker jag. Sedan kände jag att antagligen skulle jag tycka sämre om dem ju närmare samtiden vi kom. Det är något fyrkantigt över Guillos sätt att skriva som jag har svårt för.

    Gilla

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.