Recension: Mellan himmel och Lou, av Lorraine Fouchet

Tänk om den första bok jag läser i år sätter nivån för årets kommande läsning, det vore fantastiskt. För det är precis vad den här romanen är, fantastisk. Lågmäld med snåriga relationer och outredda känslor, förtvivlan och lycka, men mest av allt hopp. Och så någon komisk kommentar just när det är som mörkast, så att man skrattar till precis när tårarna är på väg. En berättelse som känns lika äkta som livet självt.

Jo och Lou har lämnat det hektiska Parislivet där Jo arbetat som specialistläkare. De njuter av att få bli gamla tillsammans på sin favoritplats på jorden, den lilla ön Groix utanför Bretagnes kust i Frankrike. Ön är bara sju kilometer lång och tre kilometer bred med drygt 2000 invånare, vilket gör stämningen mellan öborna familjär.

Vårt första möte blir med Jo, när han sitter längst fram i kyrkan med rödsprängda ögon på sin älskade hustrus begravning och undrar vad det var som gick fel. Det borde ju ha varit han som lämnade först, inte hon, så full av liv och bara drygt femtio. Hon var den varmhjärtade och omtänksamma, den som höll ihop familjen och kontakten med vännerna. Han gav sin kärlek och tid till henne och till arbetet, och till Pomme, ett av barnbarnen. För övriga i familjen har han varit mer som en skuggfigur, som funnits där men inte varit särskilt engagerad eller delaktig.

Lous plötsliga bortgång sätter igång en lång rad av händelser då det mesta blir ifrågasatt och omprövat. Som sin sista vilja ger Lou i uppdrag till Jo att se till att deras barn blir lyckliga:

”Du var en fantastisk älskare, en underbar make, men en frånvarande far. Din far och  din farfar gav sig ut på sjön och du har gjort samma sak. Dina förfäder vigde sina liv åt havet, själv vigde du ditt åt sjukhuset. Våra barn har klarat sig bra yrkesmässigt, men de är inte lyckliga. Att juristen läser upp det här brevet för dig i dag betyder att jag inte längre kan göra något för dem. Det är upp till dig nu.” (citat från sidan 37)

Vi får följa hur familjen kämpar på olika sätt för att nå fram till varandra, nu när Lou inte finns med dem längre som det sammanhållande kitt som hållit ihop familjen. Precis som i de flesta familjer rymmer den här familjen både hemligheter och lögner, svek, brustna relationer och otrohetsaffärer. Men också väldigt mycket ömhet, värme och kärlek.

Min abstinens när boken var utläst, efter den underbara berättelsen och den mysiga miljön, fick  mig att läsa på om ön Groix och staden Lorient, som ligger drygt en mil från ön på fastlandet. Groix hamnar definitivt på min bucket list över platser jag vill besöka.

Mellan himmel och Lou är den första bok jag läser av Lorraine Fouchet, nu vill jag läsa flera. Jag ser fram emot nästa översatta bok som kommer i juni i år; Poste restante, ett brev till Locmaria, som också utspelar sig på ön Groix.

Betyg: 4/5

Antal sidor: 408
Utgivningsdatum: 2018-03-20
Förlag: Sekwa
Originaltitel: Entre ciel et Lou
Översättare: Anna-Stina Johnson
Formgivning: Pär Wickholm
ISBN: 9789188697080
Finns att beställa hos bland andra Bokus, Adlibris

17 reaktioner till “Recension: Mellan himmel och Lou, av Lorraine Fouchet

  1. Jag hoppas inte att första boken jag läste i år har satt nivån för min läsning för då blir det inte något mer än okej. Den här boken verkar mysig och jag brukar gilla Sekwas böcker när jag då och då läser dem.

    Gillad av 1 person

  2. Jag är ju en som gillar deckare mest, men denna blev jag nyfiken på!
    Svar: Ja, det är förstås inte bra om kvinnor inte äter under graviditeten, förhoppningsvis visar sig detta på mvc, att deras magar inte växer som det ska, och då gör man extra ultraljud för att se tillväxten. Men jag upplever istället tvärtom , att vi har fler och fler kvinnor som är kraftigt överviktiga , vilket också komplicerar graviditeten…
    Ha en bra start på veckan!
    Kram!

    Gillad av 1 person

    1. Ja, jag förstår att det problemet är större. Jag kan tänka mig att det skiljer sig mycket åt mellan var i landet man bor också. Tack för ett intressant inlägg, och ha en fin vecka! Kram!

      Gilla

  3. Det var faktiskt den som gjorde att jag reste till Bretagne i juni, jag läste den i april och ville bara dit. Sedan blev det inte att jag besökte just ön men känslan tog jag med mig. Jag tycker det är en fin skildring av sorg och hur man kan gå vidare.

    Gillad av 1 person

  4. Spännande att du rosar en fransk författare. Jag har så svårt för dem, o jag kan inte sätta fingret på varför. Om det är miljön, personligheterna på karaktärerna eller skrivsättet franska författare använder? Men jag ska ge mig på någon igen, så småningom, kanske denna, men den är ju rykande färsk så jag väntar lite tills den hunnit köpas in på biblan

    Gillad av 1 person

    1. Jag brukar tvärtom tycka om franska författare, jag gillar när människorna stretar på ungefär som i vanliga livet, men att det ändå inte räcker. Också som i vanliga livet. Den här är inte så typiskt fransk som vissa andra, där huvudpersonen dör på slutet. Det här är en väldigt fin bok, det vore spännande att höra om du gillar den. Den är inte ny, den kom ut i början av förra året, men pocketvarianten kommer inte förrän i juni i år.

      Gilla

    1. Den var så insiktsfull och fint skriven, en riktig liten pärla. Nästa utspelar sig på samma ö, så bara det bådar ju gott :) Hoppas också på ett riktigt bra läsår!

      Gilla

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.