Varje tisdag presenterar Johannas deckarhörna temat för en ny topp fem. Den här veckan är temat: Verklighetsbaserade romaner, och här är min trave med romaner som har en tydlig koppling till en verklig händelse och/eller en person.

Jag berättar om fem av dem:

♥  Den bok i den här traven som man kanske kan tro är enbart fiktion, är Björnstad. Den handlar om hur man i vissa grupper förlåter vinnare för att de skall fortsätta att ge gruppen framgång. Staden finns inte i verkligheten och inte personerna i berättelsen, men handlingen baseras på verkliga händelser. Fredrik Backman intervjuade många människor, både förövare och offer i samma miljö med tystnadskultur som i Björnstad, för att kunna skriva den här boken och så här svarade han när jag intervjuade honom:

”Jag fick skämmas mycket, konfrontera mig själv en hel del, för många av historierna handlar ju om att det man utsätts för är lika fruktansvärt som att sedan inte bli trodd. Att alla försökte sopa det under mattan. Och jag är ju en del av det, både de gånger jag själv suttit i omklädningsrum utan att säga ifrån och de gånger då jag köpt kepsar och tröjor och matchbiljetter för att heja på ett lag som inte heller säger ifrån.

Det finns en stor kollektiv skuld när man är en del av en kultur som alltid har som instinkt att hålla tyst om stor ondska för att skydda sina gemensamma intressen, jag har själv varit en del av många sådana kulturer, jag är det fortfarande. Nu senast förra säsongen när mitt favoritlag i amerikansk fotboll, Dallas Cowboys, värvade en spelare som tidigare dömts för vapenbrott och misshandel av sin flickvän. Det sabbade min kärlek till det laget en hel del, även om spelaren nu inte längre är kvar.”

♥  Romanen Domaren är en väldigt intressant och välskriven roman om liv och död, ansvar, svek och skuld. Den gjorde ett stort intryck på mig genom att vara förvånansvärt trovärdig. Svaret fick jag i författarens tack i slutet av boken: ”Min historia har sitt ursprung i ett fall i överrätten (High Court) 1990 där han (Sir Alan Ward) var domare, och ett annat fall i appellationsdomstolen år 2000.”

♥  Godnatt, jord anses vara den första av, och stilbildande för, arbetarförfattarnas romaner som baserar sig på deras egen bakgrund. Romanen skildrar statarnas liv på ett gods i Sörmland; vardagsslit, kuvad längtan och okomplicerad glädje. Den lyfte för första gången fram statarnas liv och det blev uppenbart för väldigt många hur stort förtrycket och fattigdomen var.

♥  Eftersom memoarer räknas som skönlitteratur tar jag med Nadia Murads berättelse om sin fångenskap och kamp mot Islamiska staten. Nadia Murad är en yazidisk människorättsaktivist och goodwillambassadör för FN. Förra året tilldelades hon tillsammans med Denis Mukwege Nobels fredspris ”För deras insatser mot användandet av sexuellt våld som vapen i krig och väpnad konflikt”.

Den sista flickan är Nadia Murads berättelse om hur hon levde med sin familj i en liten by i norra Irak när IS år 2014 började sitt maktövertagande i området. Många män sköts när de vägrade att konvertera från yazdanism till islam och tusentals kvinnor och unga flickor över åtta år togs som sexslavar. De såldes eller skänktes till olika IS-anhängare, misshandlades och våldtogs. Fortfarande är tusentals yazidiska kvinnor tillfångatagna.

Jag minns nyhetssändningarna från hösten 2014, då hjälpsändningar släpptes ned av flyg på Sinjarbergen till de minst 30.000 människor som flytt dit när IS påbörjat folkmordet av yazidier. Nadia Murad berättar om hur folket levde innan folkmordet påbörjades, hur det gick till när IS tog över och vad hon och många andra tvingades uppleva och hur hon efter att ha lyckats fly nu arbetar som goodwillambasadör för FN och kämpar för att IS-anhängarna skall bli åtalade för folkmord.

♥  Tio över ett  är en väldigt fin och välskriven berättelse som tilldelades Augustpriset för bästa barn- och ungdomsbok för tre år sedan. Den ger ett inifrånperspektiv av hur det kan vara att som ung leva i gruvstaden Kiruna. Den skildrar Majas rädsla över de förändringar som sker; flytten av staden, pappans arbete mer än en kilometer ned under jorden, sprängningarna och så bästa vännen som måste flytta med sin mamma till en annan stad och inte kommer att gå i samma skola som Maja.

Författaren, Ann-Helén Laestadius är själv uppvuxen i Kiruna och en av alla gruvarbetarbarn. Hennes pappa arbetade under jord precis som Majas pappa i boken. Hennes barndomshem är ett av de hus som måste rivas. Boken är påhittad, men flytten är verklig.

Fler tips på verklighetsbaserade romaner får ni hos Johannas deckarhörna, titta gärna in hos henne.