Recension: Råttkungen, av Pascal Engman

För ett år sedan kom Eldslandet, den första delen i en planerad serie om poliskommissarie Vanessa Frank. Pascal Engman introducerade därmed en ny och intressant karaktär inom spänningslitteraturen. En rättfram och tuff kvinna med stark känsla för rättvisa, men som inte nödvändigtvis alltid följer det som i samhället anses vara rätt. Vanessa Frank har på olika sätt drabbats av livet och tvingas bära på ett väldigt tufft bagage. Det gör henne mänsklig och trovärdig. I Eldslandet fick vi veta att något hänt hennes dotter, Adeline, och att dottern inte överlevde. Ett trauma som Vanessa Frank fortfarande har svårt att hantera. Och inte blev livet bättre av att hon lämnades av sin man för en yngre kvinna, som han nu dessutom skaffat barn med. I Råttkungen får vi veta mer om vad som egentligen hände.

Råttkungen följer samma berättartekniska modell som Eldslandet, med flera parallella spår som efter hand vävs allt tätare ihop. Handlingen växlar kapitelvis mellan de olika personernas perspektiv. Den här gången är temat olika former av förtryck av kvinnor, och kvinnohat så som det kommer till uttryck i en av sina värsta former, i den så kallade incelrörelsen. Incel är en förkortning av involuntarily celibate, eller ofrivilligt celibat, vilket är en person som lever utan partner och som har haft liten eller ingen erfarenhet alls av kärlek och sex. Dessa incels är oftast heterosexuella män, och de samlas på internetforum där de odlar sitt hat mot kvinnor.

Vi lär känna ganska många karaktärer i boken, alla intressanta på sina olika sätt. Den unga kvinnan Emelie Rydén besöker mannen hon trodde var sitt livs kärlek på den anstalt där han sitter fängslad för grov brottslighet. Han är också pappa till deras treåriga dotter, vilket gör det extra svårt att bryta med honom. Men bryta med honom måste hon. Inte långt senare hittas Emelie knivhuggen till döds i sin lägenhet. Parallellt utsätts den unga kvällstidningsreportern Jasmina Kovac för övergrepp av manliga kollegor, och på ännu värre sätt utanför jobbet. Här finns också tolvåriga Celine, som lever ett liv som får ett vanligt Svenssonliv att framstå som rena drömmen. Och det medelålders uteliggarparet som får stor betydelse för handlingen.

Här finns också Oscar Sjölander, centralfigur inom film, vars otrohetshistoria med den unga och vackra Rakel resulterar i ännu ett mord. ”Skulle han välja bort sin familj för henne? Tanken lockade. För att slippa smygandet. Han var ingen dålig man. Han skulle betala Therese ett ordentligt underhåll, låta henne behålla villan. Det skulle inte gå någon nöd på någon. För Oscars del räckte det med att träffa flickorna varannan helg, ta med dem på utflykter och bjuda dem på resor på loven. ” … ”Ju  mer det sjönk in, desto mer fel kändes det. Rakel var hans fristad, det som bröt av vardagslunken. Inte ville han börja om. Skaffa en ny familj.”

I förra boken tvingades Vanessa Frank samarbeta med den tidigare elitsoldaten Nicolas Paredes, och de utvecklade en speciell vänskap. I Råttkungen strålar deras vägar återigen samman när Vanessa Frank i sitt arbete på Riksmord får i uppdrag att hitta och stoppa mördaren eller mördarna av flera kvinnor. Deras förmåga att samarbeta och deras tillit till varandra visar sig få stor betydelse för många människors liv, inklusive sina egna.

I tempodrivna spänningsromaner brukar ofta gestaltningen gå förlorad, men det händer inte här, tvärtom. Jag har läst författarens alla tre kriminalromaner, och han kan verkligen konsten att gestalta personer och hur de utvecklas under händelsernas gång. Jag blir på riktigt berörd och känner med de personer som han skildrar. Relationen mellan Nicolas och den tolvåriga Celine som växer upp under miserabla förhållanden fick hjärtat att snörpas samman. Jag upplever att gestaltningen av karaktärerna har fått ett ännu större djup i den här senaste romanen. Tempot är fortfarande högt, men kanske litet lägre än i Eldslandet. Jag upplever inte heller de parallella spåren lika snåriga som till att börja med i Eldslandet, här känns de naturligt logiska redan från början. Slutet då. Ja, det är väl inte direkt överraskande, men det är å andra sidan ingen nackdel. Jag ser hellre att man får ledtrådar längs vägen och hålls på helspänn genom att själv ana hur allt hänger samman, trots att karaktärerna i boken fortfarande är ovetande. Ett sådant upplägg kan vara det allra mest nervkittlande.

Sammantaget är Råttkungen en välskriven och genomarbetad kriminalroman. Som läsare hålls man hela tiden i spänning och i kombination med de korta och snabblästa kapitlen är det här en odiskutabel bladvändare.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 428
Utgivningsdatum: 2019-09-23
Serie: Vanessa Frank (# 2)
Förlag: Bookmark Förlag
Form: Elina Grandin
ISBN: 9789188859440
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

8 reaktioner till “Recension: Råttkungen, av Pascal Engman

  1. Heisann, har du tid til en liten promenade mellom all lesingen og skrivingen?
    Jeg sender ut en liten invitasjon om å delta på Blogger´s Sunday Walk til alle som har vært med før. Det er nå blitt enklere å delta via InLinkz. Intensjonen er den samme: å få bloggere vekk fra skjermen en liten stund for å lee på beina, og så dele opplevelsene fra turen. Prøver nå også med en felles upretensiøs foto-oppgave. Hadde vært riktig hyggelig om du blir med siste søndagen i oktober. Har til hensikt å ha et innlegg mandagen før for å opplyse om BSW høst. Så følg med. Velkommen, beste hilsen Vilt og vakkert

    Her kan du se siste deltakelse: https://fresh.inlinkz.com/party/5dc2d5d10ea14d8e998763457dc8c8ab

    Gillad av 1 person

  2. Tack för din fina och utförliga recension av ”Råttkungen” Har sett reklam för boken på Akademiebokhandeln men inte köpt boken. Nu ska jag göra det. Eldslandet har jag läst och den tyckte jag var väldigt bra. Så jag ser fram emot att läsa denna.

    Gillad av 1 person

    1. Numera verkar serier, både i filmformat och bokformat, vara det som lockar. Vissa författare lyckas hålla intresset för en viss karaktär vid liv under en ganska lång tid, jag hoppas att Pascal Engman är en av dem. Men av hans böcker har jag faktiskt tyckt allra mest om hans debutroman, Patrioterna. Det blir mindre förutsägbart när man inte vet att det kommer fler delar i en serie, det blir mer spännande hur det skall gå för huvudpersonen om man inte vet att hon/han kommer tillbaka i nästa del.

      Gilla

  3. Den recensionen har jag väntat på. Å som jag sagt förut, det är nog ingen som kan skriva recensioner som du. Förstår inte hur du gör faktiskt! Du är ett proffs helt enkelt. Då jag också läst alla hans böcker så är det en självklarhet att jag även komma att köpa Råttkungen. Engmans sätt att skriva är helt enkelt fascinerande enligt mig.

    Gillad av 1 person

    1. Tack BP! Litet extra roligt att få uppmuntran från dig, eftersom jag vet att du alltid skriver vad du tycker.
      Jag läste någonstans att Pascal Engman alltid har storyn klar för sig innan han börjar skriva, det kanske är en del i det vinnande konceptet, att han får allt att hänga ihop hela vägen och inte glider iväg på sidospår. Tur att han skriver snabbt, så vi kan nog se fram mot en ny bok i serien inom ett år :)

      Gilla

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.