När jag tittar igenom mina tidigare sammanfattningar av åren som gått är det en sak som slår mig, kan ni gissa vad?

Det som slår mig är att jag egentligen hade kunnat kalla tidigare årssammanfattningar för Familjens år i text och bilder, det har inte varit så stort fokus på mig. Jag fick en kommentar under året, att jag mest visar bilder på Jackie och Bella och inte så många på mig själv, men här är vi i alla fall alla tre :)

Djuren, gymmet och allt som är bokrelaterat är väl det som handlat om mig och mina intressen.

Allt annat har handlat om barnens utveckling, att jag skjutsat barnen till skola och aktiviteter, mat jag lagat till familj och vänner, födelsedagar och jular jag hållit i. Och det är så jag velat ha det. Min stora familj, som även inkluderar släkt och vänner, kommer alltid först för mig.

Men förra året avslutade jag min årssammanfattning med att berätta om den känsla jag hade som vuxit sig starkare i takt med att barnen vuxit upp, att jag behöver mer stimulans för mig egen del. Nya utmaningar. De senaste åren hade känts som om jag förvaltade det jag hade, men jag utvecklades inte.

På nyårsafton hemma hos våra vänner berättade jag att det var dags för förändringar och att jag kände väldigt starkt att jag under 2019 skulle ta tillbaka mer av det som jag brann för tidigare, men som jag inte haft energi kvar till när jag haft så stort fokus på familjen och så litet på mig själv.

Just do it! Jag tog upp arbetet med min avhandling som legat på is under femton år, och insåg hur mycket jag saknat att gräva ned mig i texter, dissekera dem in i minsta detalj och skriva om mina fynd och slutsatser. Så otroligt spännande och roligt!

I maj tog jag kontakt med Universitetet och frågade om de var intresserade av att jag kom tillbaka som doktorand, och tro det eller ej, men jag var välkommen! Lycka!

Jag lagade mycket mat som vanligt. Och odlade egna rödbetor som blev så här fina. Men nästa år blir det ingen odling för mig. Påminn mig om det, om jag skulle få för mig att jag kanske trots allt har litet gröna fingrar ändå – det har jag nämligen INTE.

Bella och Jackie fick sommarlov, och jag fick dem att äta litet vettigare frukostar genom att arrangera frukostarna litet fint. Samtidigt fick jag möjlighet att använda kameran, det hände alldeles för sällan under det här året också.

Leiftras problem med oförklarlig hälta fortsatte under året. Tidvis var hon helt ohalt, men så kom hältan tillbaka. Jag lade ut många tusenlappar på att försöka komma underfund med vad felet var, men veterinärerna kunde aldrig ge något svar.

Mina föräldrar googlade och kom något på spåren, nämligen att Leiftra kunde ha brist på magnesium. Jag började komplettera den vanliga dosen vitaminer och mineraler med nyponpulver, magnesium och ett mineralpellets för hästar som stressar upp sig vid tävling eller byter foder. Mycket handlar ju om att ha en bra tarmflora, även för hästar, så jag tänkte att det inte kunde skada med ett sådant kosttillskott. Jag vet inte vad som fick henne fräsch igen, men nu är hon det (peppar, peppar)!

Fina, lilla hästen ♥

Litet kreativt tänkande för att komma på en metod för att blöta Leiftras torra hovar under sommaren. Blöta handdukar som hölls fast av benlindor som jag knutit runt hovarna.

Det tog nästan två år att bli av med smärtan i höften. Den kommer fortfarande tillbaka om jag håller upp med träningen, så jag räknar med att jag måste träna 3-4 gånger per vecka resten av mitt liv för att ha muskler nog att hålla ihop och stadga upp kroppen som annars blir sned. Men det gör ingenting, jag tycker om att träna.

Ett raskt kliv bakåt, till årets första månader. Snökaos. Usch, nu påminns jag om hur mycket jag verkligen avskyr vinter…

Rena isgatan. Jag tog mig igenom de kalla månaderna i min ridoverall, men frös konstant i alla fall.

Titta så fina! Äntligen kom domherrarna tillbaka.

Fram och tillbaka till tjejernas skola och till danslektioner/träning, alla dagar i veckan, i olika väglag under hela året. Hej och hå.

På kvällarna var det ofta helt becksvart. Även om det är tidskrävande att skjutsa kors och tvärs är ändå tiden i bilen värd väldigt mycket för mig. Då hinner vi prata om stort och smått, jag får inblick i tjejernas liv, vi lyssnar på musik och sjunger med i låtarna. Jag tycker att det är mysigt, och jag är övertygad om att all tid man tillbringar tillsammans gör banden starkare. Jag tror på kvantitetstid, man vet aldrig när tonårstjejer får lust att prata, så det gäller att se till att det finns många chanser till det.

Flera gånger träffade jag bloggvänner på lunch. Så himla fint sätt att lära känna nya människor på, genom bloggar och Instagram. Tack vare en av mina fina vänner, som jag lärt känna just genom bokbloggandet, fick Bella chans att praoa hos henne och se från insidan hur det är att arbeta som grafisk designer. Tänk vad bloggande kan leda till!

I somras var vi på Gotland för första gången. Här var vi på Tofta strand. Herregud vad mycket folk. Jag brukar föredra mer enskilda platser för sol och bad, men vi hade väldigt mysiga dagar tillsammans med våra vänner, och Gotland var så vackert.

Vi blev bjudna ut till Gällnö i Stockholms skärgård, det var också en jättemysig dag. Jag hade Bagasi-väskan med mig och jag tror att väskan var med på flest bilder under utflykten ;)

Många bilder med väskan, eftersom jag tackat ja till ett samarbete med väskföretaget.

Mitt andra samarbete var med Impecta. Jag sådde frön till perenner och resultatet får vi se i vår :)

Vi var på Lollapalooza på Gärdet i Stockholm i tre dagar. Så mysiga dagar och fantastisk stämning. I sommar kommer musikfestivalen tillbaka, och vi också!

Just det, jag fyllde femtio också.

Vi började röja i uthusen och i huset. Väldigt mycket körde vi till återvinningen och en del gav vi bort. Nostalgi att gå igenom alla barnskor ♥ ♥ ♥

En del otrevliga saker hände under året. En stor lönn föll rakt över min bil under stormen Alfrida. Senare under året fick jag störtblödningar och vaknade upp i blodbad med blod upp över ryggen, ned på benen och fötterna. Upp och duscha och byta sängkläder. Efter två timmar var det samma sak igen, och igen. Dagen efter åkte jag in till akuten och fick blodstillande medicin och efter en vecka var det lugnt. Jag fick tid för operation i slutet av sommaren, men den tiden kunde avbokas.

Den mest skrämmande händelsen under året var var när min pappa fick en hjärtinfarkt i mitten av november. Det var andra gången jag tvingades uppleva hur någon i min familj låg på golvet i smärtor, nära döden. För fyra år sedan var det min bror. Både min bror och min pappa klarade sig, men så här såg pappas arm ut efter ingreppet.

Kom ihåg att vara snälla och bry er om varandra.

Så var mitt år! Ett år då Jackie fyllde tretton och Bella femton. Jag var plötsligt tonårsmamma med mer tid till mina egna intressen, och till att skriva klar min avhandling!

Jag har inte varit så bra på att kommentera hos er i år som jag hade önskat, tiden har inte räckt till. Men ni skall veta att jag följer er och tittar in hos er även om jag inte alltid hinner skriva något. Jag är väldigt glad och tacksam för att ni finns, jag lär mig så mycket genom er och era liv och peppas av era kommentarer!

Hoppas att ni får en fin nyårsafton och ett spännande 2020, vi fortsätter väl att hålla kontakten?

Kram!

♥