En vanlig måndag med guldkant

Har man häst är det aldrig sovmorgon. Vid sjutiden får Leiftra hö och en hink med vitaminer, mineraler och extra magnesium och malda nypon. På vägen hem från Leiftra gick solen upp. Jag tog snabbt en bild med mobiltelefonen innan ögonblicket försvann. Det finns många fördelar med att vakna och gå upp tidigt, det här är en.

Här sitter jag oftast när jag läser in mig på material. Då skriver jag ofta för hand, och jag gör ofta tankekartor. Lunch äter jag oftast samtidigt som jag arbetar. Inte så ofta, men ibland, unnar jag mig lyxlunch.

Att kunna rida mitt på dagen när det är ljust är verkligen lyxigt!

Vinterpäls som en mammut i vårvädret…

https://www.instagram.com/p/B81IyKNJvDY/

Min mammaroll har verkligen förändrats de senaste två veckorna. Litet omtumlande med nya förutsättningar att förhålla sig till. Den ena dottern säger att hon skall ut och åka med Mary-linn i hennes A-traktor, och så försvinner hon i ljudet från V8an (filmen här ovanför). Den andra har plötsligt pojkvän.

Men även om småbarnsåren är förbi, får jag ändå del av småbarnslivet tack vare Uno och Max. I morse gick jag en promenad med Uno, som somnade nedbäddad i vagnen.

Undrar om det stämmer som det ofta sägs; ”Små barn, små bekymmer. Stora barn, stora bekymmer”, vad tycker ni? Än så länge kan jag ärligt säga att jag oroade mig mer när barnen var så här små, och inte kunde berätta själva hur de mådde, vad de ville och vad de varit med om under dagen. Det ständiga passandet för att de inte skulle göra sig illa på vassa bordskanter, svälja något som kunde fastna i halsen, och oron när de hade sina trettiotals förkylningar med läskiga febertoppar och igentäppta näsor. Eller när anslagen kom upp i skolorna om att det var dags att gå igenom barnens hår på grund av löss. För att inte tala om magsjukorna som alltid låg som en blöt filt över förskolan. Rekordet hos oss är när Jackie kräktes ned allt i sängen sex gånger under en och samma natt. Det som kommer att bli väldigt jobbigt nu när tjejerna växer upp, är att se dem uppleva livets hårda sidor och inte kunna vara där och skydda dem hela tiden.

Ännu en sak som jag trodde var lyxig, nämligen att jag kunde låna även skönlitteratur på juridiska biblioteket eller på Carolina Rediviva, där jag lånar böcker till min forskning. Det visade sig att så inte var fallet. Skönlitteratur får man visserligen låna, men bara läsa i läsesalarna. Alltså gick jag till Uppsala bokhandel och köpte de två böcker som jag var så nyfiken på.

Men vad mycket dyrare det blir att köpa böcker i fysisk bokhandel jämfört med att beställa från någon av internetbokhandlarna. Spänningsromanen på bilden var 20% dyrare än på exempelvis Bokus. Jag vill verkligen inte att de fysiska butikerna skall försvinna, men om de skall överleva i konkurrensen måste de kunna erbjuda något annat som väger upp det högre priset de tar för böckerna.

Och apropå böcker så sträckläste jag Maria Adolfssons nya och tredje del i Doggerlandserien i helgen. Och jag hann även läsa ut den svenska klassikern Doktor Glas, av Hjalmar Söderberg. Recensioner kommer. Men nu är det arbete igen.

Hoppas ni har en fin start på veckan!

 

12 reaktioner till “En vanlig måndag med guldkant

  1. ”The art of letting go” – det är det du ägnar dig åt nu. Och då är det tjejerna och inte arbetet jag tänker på.
    Underbar bild, den första. Då sov jag fortfarande som en stock ;-)

    Gillad av 1 person

  2. Fina fina bilder och intressant text – som alltid. Det där med barnen kan jag inte säga nåt om, jag har ju inga. Men nog kan det ligga nåt i talesättet om små och stora barn och bekymmer… Barn med bra föräldrar har emellertid bättre förutsättningar att få mindre bekymmer. Jag tror att dina barn hör till den kategorin.

    Gillad av 1 person

    1. Tack! Jag hoppas att det kommer att gå bra för Jackie och Bella, att de inte kommer att behöva uppleva så mycket sorg, sjukdomar och besvikelser, men tyvärr är det väl sådant som alla måste ta sig igenom. Ingen kommer undan. Jobbigt att tänka på.

      Gilla

  3. Så fint att vakna tidigt en så här vacker morgon. I ösregn är det inte samma känsla men har man häst så finns den där oavsett väder. Och en fin måndag blev det ju verkligen på alla sätt.
    Vad gäller tankar om barn så tycker jag de funnits med från det att vi blev föräldrar och föräldrar är vi fortfarande och tankarna finns kvar. Våra döttrar är nu 39 år. Och sedan har barnbarn tillkommit plus en hund.
    Vi pratar ofta om deras tonårstid . Och många skratt blir det.Hur vi hämtat dem och hur de alltid fick väcka oss när de kom hem för att säga att de var hemma. Detta tills de flyttade hemifrån. Men också mycket frihet. De reste till och från USA när de var 14 år på egen hand och med byte i N.Y. för vidare resa till Minneapolis. Sen skulle de hem via N.Y. och Amsterdam och ha med en amerikansk kompis. Visst var vi lite oroliga. Men döttrarna har rest sedan de var bebisar.

    Idag var jag på bokklubb och där tog någon upp Doggerlandsserien så roligt att du nämner den här. Själv har jag ännu inte läst den.

    Ha det gott!
    Kram!

    Gillad av 1 person

    1. Ja, så är det nog, man fortsätter att fundera, glädja sig och oroa sig. Det är svårt att släppa på kontrollen och låta dem ta egna kliv ut i livet, eftersom jag vill skydda dem från allt svårt och jobbigt som de kan råka ut för. Men det ingår ju i livet att ta sig igenom sådant, och jag är litet lugnare nu. Just i dag i alla fall ;) Det måste ha varit ett riktigt äventyr för era döttrar att resa själva så unga, men sådant växer man av, och de hade ju varandra.
      Jag kan verkligen rekommendera Doggerlandserien, den är riktigt bra. Jag skall försöka skriva om den och ett par böcker till i dag. Hoppas hinna.
      Ha det fint du också! Kram!

      Gilla

  4. Vilka fantastiskt fina bilder ,speciellt den första. Även selfien är hur bra som helst.
    Kan även konstatera att dagen A-traktorer inte har mycket gemensamt med gamla ombyggda Volvon. Vilken bil Mary-Linn har – wow!
    Vad gäller barn kan jag ju inte yttra mig, då vi inte har några. Nåt jag verkligen inte ångrar när jag läser vad som kan hända när de är små;-) Tycker det är bra att du ger dina tjejer den ”frihet” de behöver för att bli vuxna. I Bellas och Jackies ålder måste man göra egna erfarenheter, och ibland händer det att man lär sig den hårda vägen. Det hör livet till.
    Maria Adolfssons tredje del i Doggerlandserien ser jag mycket framemot. Har läst del 1 och 2 och gillade böckerna skarpt. Hoppas det finns nåt ”matnyttigt” på bokrean som börjar imorgon.

    Gillad av 1 person

    1. Tack! Mary-linns A-traktor är nog den största jag sett. Volvobilar är fortfarande populära, men det blir fler och fler större bilar, säkert för att föräldrarna vill att barnen skall sitta mer skyddade. De nya mopedbilarna är fina, men har uselt krockskydd. Jag kommer inte tillåta mina döttrar att köra omkring i sådana sardinaskar där de riskerar att bli fastklämda om de blir påkörda. Jag kan verkligen rekommendera den senaste boken i Doggerlandserien, riktigt bra. Har du köpt något på bokrean då?

      Gilla

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.