Recension: En enda gnista, av Jodi Picoult

I dag har regnet vräkt ned och det har mullrat och blixtrat, men inomhus har det varit spännande på ett helt annat sätt. Jag har läst Jodi Picoults roman på temat rätten till sin egen kropp och rätten till liv.

En grupp män och kvinnor har tagits som gisslan på en kvinnoklinik, och under tiden som förhandlingar pågår med förövaren lär vi känna de olika personerna, deras bakgrund till varför just de uppsökt kvinnokliniken den här dagen. Bland gisslan finns bland andra en läkare, en sjuksköterska, en abortmotståndare förklädd till patient och en ung kvinna som kommit in för att avsluta sin graviditet. Vi får också följa en annan ung kvinna som riskerar att bli dömd för mord efter att ha tagit medicin i syfte att framkalla missfall i en amerikansk stat där det är olagligt. Här finns också gisslantagaren och den förhandlare som kallats in för att försöka förhindra fler dödade och skadade. Bland gisslan finns också förhandlarens femtonåriga dotter.

Ämnet är svårt. Berättelsen hade kunnat skildras ensidigt med tydliga värderingar, men en av bokens stora behållningar är att författaren lyckas väldigt bra med att skildra argumenten för och emot abort ur olika personers perspektiv. Hon gör det inte enkelt för varken sig själv eller läsaren när hon visar hur ingen är enbart ond eller god, alla har flera sidor, och låter läsaren dra sina egna slutsatser. Det ger trovärdighet och ännu större tyngd åt berättelsen. Hon hade samma förhållningssätt i boken Små stora saker, där temat var rasism. Lika nyanserat då. Jag gillar den här författaren som vågar ge sig på svåra ämnen och får oss att fundera över våra egna värderingar. Hon gör det bra.

Jodi Picoult har också en förmåga att levandegöra de olika personerna i berättelsen. Alla karaktärerna har intressanta och gripande livsöden som jag vill veta mer om. Jag får en väldigt tydlig bild av dem alla när jag läser, jag berörs av deras livsöden och gläds och lider med dem i deras med- och motgångar.

Det här är en bok där allt skulle kunna vara på plats. Om det inte vore för att författaren väljer ett ganska udda grepp för att berätta historien och som tyvärr, och ganska motvilligt, drar ned mitt sammantagna intryck. Berättelsen sker kronologiskt under dagen då gisslandramat pågår, men i omvänd ordning med början på eftermiddagen och steg för steg tillbaka till morgonen då allt började. Jag kan inte förstå syftet med detta författartekniska grepp. Jag tycker absolut inte att det behövs, berättelsen är engagerande nog, men om författaren ville skapa en dramatisk inledning hade en prolog fungerat bättre, där gisslandramat pågick och vi som läsare kom direkt in i handlingen, och att berättelsen sedan började från början. Den omvända kronologiska ordningen gör berättelsen hackig och jag tappar flödet och rytmen i läsningen varje gång det är dags att hoppa ett par timmar bakåt i tiden. Synd på en så bra historia och så fängslande karaktärer.

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 365
Utgivningsdatum: 2020-04-06
Originaltitel: A spark of light
Översättare: Tove Janson Borglund
Förlag: Louise Bäckelin Förlag
ISBN: 9789177991496
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

4 reaktioner till “Recension: En enda gnista, av Jodi Picoult

    1. Hos abortmotståndare är det nog inte ok, eller om det är det, när det handlar om att hjälpa ett liv till världen. Det som var bra med den här boken, var att den lyfte fram argument och livsöden från båda sidorna. Man förstår ju var författaren står i frågan, men hon var väldigt saklig, jag gillade att läsarna får bilda sig sin egen uppfattning.

      Gillad av 1 person

  1. Omvänd kronologisk ordning ogillar jag också. Inte bara i böcker utan även i filmer/tv-serier. Speciellt om ordningen ”hackar”, alltså hoppar hela tiden mellan då- och nutid.

    Sedan kan jag inte låta bli att fundera över om vi har ”lokalt väder” mera än någonsin i år. Du hade regn och åska, här var det molnigt utan ren och söder om stan var det sol hela dagen…

    Gillad av 1 person

    1. Ja, och här var det litet extra illa tycker jag, när man bara hoppade bakåt. Varje nytt kapitel handlade om det som hänt en eller två timmar tidigare. Ganska jobbigt att läsa en bok på det sättet. Vädret är nog väldigt lokalt. Här skulle det inte bli regn, men det regnade hela dagen, och när vi åt lunch på golfrestaurangen åskade det rejält, så vissa entusiaster blev hämtade ute på golfbanan eftersom det innebar en risk att gå där ute som åskledare. Jag frös nästan hela dagen. Värmen är mer än välkommen tillbaka!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.