Det har varit en väldigt turbulent start på året, med flera i min familj som blivit allvarligt sjuka. Först Jackie som hade fyrtio graders feber under tre veckor och hela munnen och halsen inflammerad. Och sedan blev det ännu värre för flera andra i min familj, som måste försöka vara starka, hantera sjukdomarna och kämpa vidare. Och så det omänskligt tunga beslut jag var tvungen att fatta, att låta avliva Leiftra, och se henne falla ihop framför mina ögon. Min lilla Leiftra.
Jämfört med sjukdomar och bortgångar är det bara en bagatell att inte arbetet med avhandlingen blev som det var tänkt, när pandemin svepte in över världen och ändrade alla spelregler. Men det påverkade mitt liv ganska mycket och dämpade energin rejält.
Men har jag väntat så här länge på att ge ut min forskning, skulle det vara osmart att hasta ut resultaten under en pandemi när allt fokus är någon annanstans. Jag läste nyss att bokförlag har problem med lönsamheten, bland annat just därför att planerade utgivningar skjuts upp tills det är möjligt att ge böckerna och författarna en rättvis marknadsföring. På samma sätt som med många filmer som skjutits upp.
Så jag arbetar vidare, och njuter av att kunna arbeta när det passar mig och familjen bäst. Oftast arbetar jag morgon och kväll, det fungerar bäst så länge tjejerna har sommarlov. Nästa vecka börjar de i sina olika skolor, Jackie fortsätter på högstadiet och Bella byter både skola och ort när hon börjar på estetiskt program på gymnasiet.
När höstterminen börjar känns det alltid som en nystart på året, mycket mer än nyåret. Hoppas på att hösten och vintern blir mycket bättre än hur året började.
♥
Just nu - Just här 
Visst är det svårt att få tid att skriva och tänka med barn hemma. I våras hade jag väldigt lite inspiration.
GillaGillad av 1 person
När barnen var yngre var det nästan omöjligt att arbeta när vi var hemma allihop. Med små barn går det inte att stänga dörren om sig för att kunna koncentrera sig. Nu är de ofta i sina rum eller med kompisar, nu kan jag istället nästan sakna hur de ofta kom in i mitt arbetsrum för att berätta något, och jag kom av mig mitt i en fundering :)
GillaGilla
2020 är et förlorat år, så är det bara. Å du har verkligen drabbats extra hårt med bara motgångar. Tycker att du låter mera positivt nu och ser ”höstterminen” som en nystart. Med tanke på att du har hållit på så länge med din avhandling och lagt så många timmar på forskningen, så är det hel klart rätt att den får ta den tid den tar. Å et blir nog bra till slut.
PS. Kul att Bella valde estetiskt program:-) DS.
GillaGillad av 1 person
Det är ju inte jag som är sjuk nu, men det är jobbigt att stå bredvid och inte kunna påverka, och det har varit och är mycket oro. Värst för de som är direkt drabbade. Min pappa fick en kraftig hjärtinfarkt i november och klarade sig och var, som vi tyckte, helt återställd. För några veckor sedan fick han en stroke. Nu är han återigen återställd och lever som vanligt, men nu lever man ju litet som att gå på krossat glas, rädd för att det händer igen och att det inte går lika bra då. Jag tycker att jag hör från så många att det är mycket sjukdom i familjer nu, och då är det inte covid-19 utan andra sjukdomar. Men jag tror att det blir bra och att det ordnar sig. Det är ju mycket roligt som blandas upp med det tyngre, som att Bella börjar på estetiskt program :) Jag tror att det kommer att bli så roliga år för henne.
GillaGilla
Så tråkigt!
Ja, denna pandemin har satt spår hos de flesta. Själv har jag känt mig inläst som 70plus men nyss tagit mig ur bubblan lite försiktigt.
Bland mina närstående har det också handlat om tråkigheter, som väl kanske hade kommit ändå, men mera märks i detta nu.
Vi hoppas på ljusare tider!
GillaGillad av 1 person
Ja, isoleringen har tärt på många. Jag bor väldigt nära min släkt, och vi har kunnat ses hela tiden utomhus. Jag träffar mina föräldrar flera gånger i veckan och jag hämtar matkassar till dem, som de beställer online. Men även jag som är van att arbeta hemifrån tycker att isoleringen har varit jobbig. Tjejerna slutade på sina dansklasser på grund av covid-19, och jag som brukade träna samtidigt tappade sex dagars träning på gym, då jag samtidigt brukade träffa andra som tränade, eller föräldrar till ungdomar i våra tjejers dansgrupper. Det är nog som du skriver, att tråkigheterna märks mer nu, man har inte samma kraft att ta av när något händer, eftersom pandemin ligger som en blöt filt över allt. Men jag har hopp! Vi hoppas på en bättre höst!
GillaGilla
Ja du har haft en jobbig början på det här året, men den här pandemin har satt käppar i vägen för många. Jag hoppas också och tror på en nystart nu när skolorna börjar.
GillaGillad av 1 person
Ja, det finns nog ingen som inte är drabbad, indirekt eller direkt. Och som Geddfish skriver här ovanför, så känns tråkigheterna antagligen mer nu än annars. Men jag tror också på en nystart när skolorna börjar, vi får hålla tummarna för att det går vägen och att pandemin inte drar igång igen när ungdomarna samlas.
GillaGillad av 1 person
Tänk, att det ska vara så att mycket kommer på en och samma gång. Men visst är det att hoppas på en nystart och nya tag och möjligheter. Många tankar till dig.
Kram
GillaGillad av 1 person
Förhoppningsvis kommer allt positivt på en och samma gång sedan, ungefär som sju dåliga år följs av sju bra år. Jag tänker så här, har vi haft en längre period av motgångar, måste ju medgångarna ligga väntande runt hörnet :)
Jag ser verkligen fram att emot att ses, det skall bli väldigt roligt! Kram
GillaGilla
Jag ser också fram emot att ses. Men fint om det blir svalare 😀
GillaGilla
så tufft och tråkigt
GillaGillad av 1 person
Det har varit litet tufft, men nu är jag övertygad om att det blir bra!
GillaGilla
Men så tråkigt ❤️❤️❤️
GillaGillad av 1 person
Tack ♥ Ja, litet jobbigt har det varit. Men det kan ju inte pågå hur länge som helst, nu blir det säkert en bättre höst istället :)
GillaGilla
Jag känner så igen mig i det du skriver, ja, inte vad gäller avhandlingen då…, men som att det inte räckt med Corona i samhället har även vi i min familj drabbats av allvarliga sjukdomar den här våren, och jag har inte förlorat någon häst, men däremot en hund. Vi hoppas verkligen på en bättre höst, både vad gäller Corona och allt annat!
GillaGillad av 1 person
Det är så märkligt hur så mycket allvarligt plötsligt händer samtidigt som den här pandemin pågår. Jag har undrat varför det händer just nu, men det är väl bara en väldigt tråkig slump. Vi håller tummarna för en betydligt bättre fortsättning på året!
GillaGilla