Ett fint tecken i vägen när jag och Shelly tog en promenad i dag.

I går besökte vi mamma på sjukhuset. Det var lugnande att se att hon såg så fräsch ut efter ett sådant stort ingrepp. Sex timmar på operationsbordet. Om allt följer planen får hon snart lämna sjukhuset och komma till ett rehabiliteringshem några dagar innan hon åker hem.

Jag berättade i måndags på Instagram om ett väldigt speciellt möte dagen innan mammas operation. Det mötet gav mig hopp om att det skulle gå bra.

”Vad livet är märkligt ändå. När man som mest behöver fina dagar, då får man dem.

I går kom en man hit för att köpa en av våra kattungar. Jag fick en så bra känsla och förstod att Ester kommer att få det så bra hos honom. Han berättade att han har två pudlar. Jag frågade litet om hans liv och om pudlarna, något låg i bakhuvudet och jag försökte få grepp om det. Efter en stund vågade jag fråga om han var sambo med Christer, som sålde Alice till mig för femton år sedan. Och cirkeln slöts.

De hade varit ett par då, och var fortfarande vänner. Lilla Ester kommer att bo tillsammans med en fantastisk person, i ett otroligt välkomnande, vackert och konstnärligt inrett hem, som jag faktiskt har tänkt på ibland genom åren. Peter berättade dessutom om sin mamma, som också haft spridd cancer. Hon klarade kampen mot alla odds.

Det här oväntade mötet gav mig hopp inför i dag, som är en ödesmättad dag. Och ännu mer när känslan var ömsesidig. ”Det har var väl riktigt fint”, sade Peter när han åkte hem med Ester. Livet ibland.”

Tack alla, för omtanken om mamma och oss ❤️🙏🏻