I dag öppnar jag upp bloggen för att berätta för alla er som skrivit till mig och undrat varför bloggen är stängd, och om det hänt något, att jag varit så oändligt ledsen och trött den senaste tiden. Pappa har gått bort och det känns så otroligt tomt och ensamt utan honom.
Mamma fick cancerbesked i augusti förra året och har kämpat sig igenom en stor operation och sex stycken cellgiftsbehandlingar, som hon måste fortsätta med resten av sitt liv för att hålla sjukdomen ifrån sig. Och i början av året drabbades pappa av en liten stroke som följdes av flera små och sedan en stor hjärnblödning.
För mig har de senaste tio månaderna varit de värsta i mitt liv. Pappa gick bort för exakt en månad sedan. Jag fick samtal från sjukhuset på natten om att pappa blivit sämre, och åkte direkt och hämtade mamma. Vi satt vid pappas sida under hans sista timmar. Det känns skönt att veta att jag har haft möjlighet att finnas för mina föräldrar under den här tunga perioden, och att jag var med ända till slutet för pappa. Men att se sin pappa bli sämre och sämre, bli medvetslös och sedan få upprepade hjärtstopp och dra sitt sista andetag, att se honom livlös och bara vänta på att han skall säga något, röra på sig, det var hemskt.
Pappa var en klippa i mitt liv. Ett bollplank och någon jag alltid kunde vända mig till för att dela både roliga och tråkiga nyheter och jag tror att jag var ett sådant bollplank för honom också. Vi har alltid pratat med varandra var och varannan dag. Med honom pratade jag om i princip allt; arbete, studier, djur och natur, växter, pyssel, filmer, relationer, politik, historia. Honom kunde jag ringa och be om hjälp med vad som helst. Och han skämtade och skojade och gjorde vanliga saker mycket roligare. Som på fotot här ovanför, då vi skulle frakta en båt genom skogen till sjön. Då åkte vi såklart inte på flaket och inte i traktorn, utan satt i båten på flaket, vilket vi barn tyckte var extra kul. Vid middagarna när jag var liten spexade han så att jag ramlade av stolen av skratt. På ett av fotona trollar han för min brorsdotter, Pernilla. Han spred alltid positiv energi omkring sig och lättade upp stämningen på vilken stel tillställning som helst. Pappa hade alltid lika roligt som alla barn, och många vuxna, när han spexade. När han och mamma renoverade huset vi tagit över efter mormor och morfar, ville jag ta en bild på dem. Då fällde han upp tumstocken som en ram runt mamma och sade att han ramat in det bästa han hade ♥
Under nästa vecka har vi fått tillstånd att sprida hans aska i skogen som han älskade, och vi som var hans stora familj med fru, barn, barnbarn och barnbarns barn kommer att träffas på en fin plats som pappa tyckte om och ta med egen fikakorg. Det kommer att bli ett fint avslut helt i pappas anda.
♥
Just nu - Just här 
Jag vill skriva så mycket, men mäktar inte med att ransonera orden och sammanfatta mina tankar kring detta. Vill bara skicka en stor, varm kram och säga att jag har tänkt på dig och att jag lider med dig för det är oerhört tungt att mista en älskad förälder. Sorgen och saknaden gör ont länge, länge, men tur nog finns det ju så mycket fint, roligt, tokigt och kärleksfullt att tänka på också.
GillaGilla
Beklagar förlusten, fint att ni fick ta avsked.
GillaGilla
Å nej! Många tankar till dig. <3 <3 <3
GillaGilla
Jag kan bara beklaga din/er fruktansvärda förlust.
GillaGilla
Tack så mycket ♥
GillaGilla
Beklagar din stora förlust och hoppas er gemensamma stund vid askspridningen blir ett ljust minne bland alla de andra fina minnena du har av din far.
GillaGilla
Tack ♥ Det är hemskt att se sin pappa ta sina sista andetag och det är hemskt att behöva hämta och bära askan av honom i en kartong, det är obeskrivligt. Men det har känts rätt att vara med och försöka uppfylla vad han hade velat.
GillaGilla
Så ledsen för din skull. Han verkar ha varit en väldigt fin person. Min pappa dog för elva år sedan och jag säger som Lotten, saknaden försvinner aldrig, men den blir annorlunda.
GillaGilla
Tack så mycket, och jag beklagar din förlust av din pappa ♥ Livet blir sig inte likt, så känner jag också efter att farmor gick bort för tjugo år sedan.
GillaGilla
Beklagar sorgen ❤
GillaGilla
Tack ♥
GillaGilla
Jag har haft många tankar hos och med dig och jag beklagar verkligen att din fina pappa avlidit. Du har haft en tung tid och den finns kvar. Jag tycker du skrivit så fint och de fina och vackra minnena har du kvar.
Livet är ibland en rejäl utmaning.
Tufft nu också för din mamma med alla cellbehandlingar och även hennes liv ändras .
Sorgen och saknaden bär vi med oss.
Många tankar och en varm kram
GillaGilla
Ja, en riktig utmaning. Väldigt tufft för mamma, hon och pappa var gifta i nästan 60 år, hela livet förändras. Alla går igenom förluster och livsomvälvande händelser, och sorg måste ta sin tid. Det är nästan ofattbart att tänka att alla vi människor går igenom så svåra saker under våra liv och ändå överlever och går vidare. När den värsta sorgen lagt sig kommer nästa utmaning, att inte tappa bort glädjen och att kunna fortsätta att se de fina sakerna i livet som ju finns kvar när man kommer ur dimman man lever i när det är som värst. Kram tillbaka ♥
GillaGilla
Beklagar verkligen sorgen <3
GillaGilla
Tack för omtanken ♥
GillaGilla
Är så ledsen att läsa att din pappa har gått bort. Beklagar verkligen sorgen. Så fint du har skrivit och det känns bra att du har så bra och roliga minnen som du kan plocka fram när sorgen är som störst.
Din mamma måste vara en oerhört stark kvinna. Att genomgå så många cellgiftsbehandlingar är oerhört tufft. Hoppas innerligt att hon klarar sig.
Liver är inte rättvist. Så brukar min husläkare säga till mig med jämna mellanrum. Ja, nu kan jag säga det till dig också.
Många styrkekramar.
GillaGilla
Tack för omtanken ♥ Det har varit ett tungt år och jag vet att livet inte är enkelt för dig heller. Jag vet inte hur mamma kan hålla ihop, hon är en kämpe. Men vad har hon, och vi, för alternativ annat än att kämpa vidare. Kramar tillbaka ♥
GillaGilla
Så oerhört tråkigt att höra! Du har skrivit ett väldigt fint inlägg om din pappa, det framgår så väl vilken människa han var och hur mycket du älskade honom <3. Min pappa gick bort för tolv år sedan efter ett ganska kort sjukdomsförlopp. Sorgen och saknaden försvinner aldrig, men med tiden blir den annorlunda. Tänker på er!
GillaGilla
Tack Lotten, och jag beklagar sorgen efter din pappa ♥ Min farmor sade vid ett tillfälle att hon kände sig så ensam kvar när alla i hennes generation och äldre, släktingar och vänner, gått bort. Och min handledare på universitetet sade någon gång att när han var yngre var det många bröllop, nu är det begravningar. Ju fler svårigheter jag upplever, desto mer beundrar jag dem som lyckas komma tillbaka till glädjen och nyfikenheten på livet efter allt som vi tvingas gå igenom. Kram
GillaGilla