Min antiinflammatoriska frukost

Havregrynsgröt med kanel, blåbär, jordgubbar, linfrön, chiafrön, valnötter och tranbär. Ägg från mina föräldrars höns, kiwi och kaffe.

Jag äter under en period enligt vad förespråkare för så kallad antiinflammatorisk kost rekommenderar. Och i det här fallet som jag brukar; en helt vanlig frukost för mig. Jag har lovat utvärdera ett gäng böcker om antiinflammatorisk kost och biohacking, utvärderingarna kommer inom kort. Men först några timmars spännande arbete med min egen bok.

Ha en fin måndag!

Roadtrip ensam till Kiruna – hiss eller diss?

Det här var ju så gott! Strömming med potatismos och lingon. Jag gillar när salladen är något annat än just salladsblad, gurka och tomat. I dag fick vi den serverad i de här små skålarna på fot, med strimlad morot, ruccola, spenat, kikärtor och en syrlig och god dressing där jag kunde urskilja citron.

Vi träffade Ewa och Rolf, och fick höra mer om deras resa genom norra Sverige, nästan ända upp till Arvidsjaur. Extra spännande för mig, eftersom jag vill bila upp till Kiruna. Genom inlandet och tillbaka ned längs östkusten. Utan avstickare blir det 266 mil. Vi har åkt MC ned från Haparanda längs östkusten, men jag har aldrig sett det norrländska inlandet, och jag är så nyfiken på att se åtminstone delar av Sápmi, det område som omfattar samernas historiska bosättningsområde.

Som boende här i Stockholmstrakten undrar man ju om vägarna i Norrland är oändliga utan bebyggelse och med tät skog? Var måste man börja vara beredd på att renar kan kliva ut på vägen? Hur är kvaliteten på vägarna? Och framförallt, vad bör man inte missa?

Jag får inte med mig familjen, så nu funderar jag allvarligt på att köra ensam till Kiruna och tillbaka. Klarar en social person som jag att vara tyst och ensam så många dagar som det skulle ta?

Lästa böcker i juli och månadens bästa

Jag har bara skrivit en ordentlig recension under juli månad, och det är av Jodi Picoults roman, En enda gnista. Övriga recensioner kommer inom kort. Jag gör just nu en utvärdering av böckerna om antiinflammatorisk livsstil och biohacking. Det tar litet tid, eftersom jag förutom att läsa och bedöma texterna, också testar att äta enligt deras tips, ser intervjuer med författarna och läser vad jag kommer över inom deras områden.

När jag går igenom vilka betyg jag givit böckerna jag läst, har allihop hamnat på okej, alltså treor. Det har nog aldrig hänt tidigare. Extra märkligt eftersom jag själv bett om de här böckerna, och bedömt att de skall vara något utöver det vanliga. Jag har funderat fram och tillbaka på varenda en av de här sex böckerna, om jag gjort en felbedömning och borde korrigera betyget. Men jag känner mig säker på min bedömning.

Böckerna är absolut läsvärda, men det totala intrycket dras ned av olika faktorer. Jag hade till exempel höga förväntningar på Jodi Picoults roman, men det ganska udda sättet att berätta historien på drog ned intrycket rejält. Den omvända kronologiska ordningen gjorde berättelsen hackig och jag tappade flödet och rytmen i läsningen varje gång det var dags att hoppa ett par timmar bakåt i tiden. Synd på en så bra historia och så fängslande karaktärer.

Mina samlade omdömen för juli månad

★★★
Alla de sex lästa böckerna

Vilken bok blev din favorit den här månaden? Är det någon särskild bok som du ser extra mycket fram emot att läsa den närmaste tiden?

Odla i pallkrage – två månader efter sådd

Här, framför stallet, har jag mina tio pallkragar.

I de tre bakre pallkragarna är grönkålen, persiljan, den nyzeeländska spenaten, dillen och persiljan färdig att ätas. Polkarödbetorna har kommit igång ordentligt sedan jag gallrade i odlingslådan.

Blommorna i pallkragen till höger kommer nog att börja slå ut under veckan. Spännande! Jag har ingen aning om hur de kommer att se ut. I pallkragen bredvid odlingslådan med blommor dök det plötsligt upp mängder med sockerärtor. Jag tittade på dem för några dagar sedan och såg knappt en enda, men i och med värmen så hände det grejer. Det här är den lägre sorten, jag skall strax visa den andra sorten som är högre.

Tre pallkragar närmast stallet och två framför. Ni ser att det finns plats för fler… ;)

Mitt emot har jag två pallkragar med tomater. Det är de som har ställningar för drivhus. Jag har haft plastöverdrag på under svala nätter, men nu får de vara av så att solen får chans att påskynda tomaterna.

I de tre främre pallkragarna har ringblommor, gulbetor, sockerärtor, morötter och vanliga rödbetor kommit igång bra nu.

De röda ringblommorna är på gång. Jag sådde en rad runt hela pallkragen för att de skulle bli ett fint blickfång med rödbetorna innanför.

I en annan pallkrage sådde jag gula ringblommor runt grönsakerna. Ringblommor är ätliga, så tanken var att kunna dekorera sallad med dem. Men mest bara titta på dem och bli glad :)

Sockerärtor. Väldigt goda.

Jag plockar och äter av alla grönsaker, men jag kanske faktiskt skall skörda litet mer ordentligt, och frysa in. I alla fall dill, persilja, nyzeeländsk spenat och en del av all grönkål.

Det växer väldigt tätt nu, så att skörda litet av grönsakerna skulle inte skada.

Tänk att de här två rejäla solrosorna var två små frön från början. Helt otroligt att något så litet kan utvecklas så här. Det är en av de roligaste sakerna med att odla, att se vilken växtkraft det finns.

Tomater av olika slag är på gång, men de är väldigt sena på grund av att juli var så kylig, och jag kom dessutom igång en månad sent. Det här är en lila sort, och fler kommer längre in i tomatbuskaget. Det är massvis med blommor på tomatplantorna, men frågan är om det hinner utvecklas tomater. Blir det en varm sensommar och start på hösten kan det gå, annars är det bara att göra om nästa år och hoppas på bättre utdelning.

Ärligt talat kan jag inte se skillnad på chili och paprika på det här stadiet, men jag är nästan helt säker på att det här är chili. Plantan svämmar över av chilifrukter.

Det här tror jag är paprika. Det kan också vara en annan slags chili. Jag har fem olika plantor med chili och/eller paprika, vad det är får visa sig när de utvecklas mer.

Det var rundturen bland pallkragarna, två månader efter sådd. Jag gissar att allt hade kunnat utvecklas mer om det varit varmare, men det är inte bara människor som tyckt att juli varit för kall, även växterna har påverkats. Men nu är värmen här och den skall stanna ett par veckor, det blir en fin avrundning på sommaren!

Lunch med utsikt över grannskapet

I dag var det premiär för nya krögaren på Johannesbergs golfrestaurang, samma som tagit över driften av Johannesbergs slott. Riktigt trevlig personal! Och maten var så god som den ser ut; pannbiff i modell wallenbergare, gräddig löksås med färskpotatis och pressgurka.

Färskt bröd till, och kaffe med kaka om man ville. Kakan avstod jag, eftersom jag äter antiinflammatoriskt för att kunna utvärdera tre böcker som jag skall recensera. Vad som menas med att äta antiinflammatoriskt kommer jag att berätta mer om i recensionerna, det blir tre stycken. Inom kort.

Nästa gång skall jag fota maten med vinkel litet mer västerut, så ser ni var vi bor. Om inte förr, så blir det nog på onsdag, då är det på menyn något jag har längtat efter den senaste tiden; dijonstekt strömming med potatispuré, lingon & brynt smör.

Söndagens smakbit ur: Fruset guld, av Cilla och Rolf Börjlind

Mari, på bloggen Flukten fra Virkeligheten, håller tillsammans med Astrid Terese, på bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker, i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers.

I dag är det Mari som håller i utmaningen, och jag bjuder på en smakbit ur den här boken:

Sjätte och helt nyutkomna delen i kriminalserien om Olivia Rönning och Tom Stilton. Jag har läst allihop och de har varit allt från lysande till okej, men alltid klart läsvärda. Typiska bladvändare som också innehåller mer komplexa personbeskrivningar än vad som är vanligt i moderna kriminalromaner, det gör att man fängslas inte bara av brottsutredningen utan även av de olika personernas privata öden och utveckling.

Citatet är från sidan 41 f. Olivia Rönning har fått i uppdrag att ta sig upp till Arjeplogsfjället, där en man hittats skjuten i ryggen och huvudet. Hon och piloten hamnar i ett oväder och helikoptern störtar mot en bergvägg. Citatet avslöjar ingenting om det centrala i historien, men ger förhoppningsvis en bild av språk och spänningsnivå i boken.

Hon närmade sig kroppen, Pekka, han hade fortfarande hörlurarna på huvudet och låg på sidan. Hon vågade inte vända på honom. På huk sträckte hon fram en hand och kände på hans hals. Han hade puls. Då såg hon något mörkt rinna under honom. Hon vek upp hans jacka och såg ett smalt metallföremål som stack ut ur buken. Då började hon gråta. Hon grät samtidigt som hon slet sönder hans skjorta och blottade den metallskena som hade trängt in i magen. Hon var ingen läkare, hon var desperat. Med skakande händer började hon dra ut skenan.

Hoppas ni får en riktigt solig och fin söndag!

Spännande bokpost – om biohacking och vägen till en antiinflammatorisk livsstil

Tre intressanta böcker har landat i brevlådan under veckan. Det är böcker som handlar om att ta ett helhetsgrepp på sin hälsa. De här böckerna går både bredare och djupare in på hur man kan göra för att skapa de bästa förutsättningarna för just den egna kroppen och hälsan.

Biohacking har blivit något det pratas och skrivs om de senaste åren. Det handlar om hur du förbättrar din inre biologi med olika så kallade ”hacks”, det vill säga knep. Och att försöka undvika att vara inflammerad i kroppen kan låta självklart, eftersom en viss typ av inflammationer kan leda till sjukdomar och ohälsa, men att tänka antiinflammatoriskt är också ganska nytt inom kost och hälsa.

Några saker jag lärt mig av de här böckerna är att man kan beställa olika tester för att direkt få svar på hur just den egna kroppen fungerar. Om man har en bra balans mellan goda och dåliga bakterier i tarmfloran, om man behöver ändra sin kosthållning, om man är intolerant mot vissa livsmedel utan att för den sakens skull vara allergisk, vilken den egna risken är för hjärt- och kärlsjukdom, vilken typ av träning som just den egna kroppen är bäst anpassad för. Jag har också lärt mig vilka livsmedel som skyddar kroppen mot exempelvis hjärt- och kärlsjukdomar och vilka som håller nere inflammationer i kroppen.

Jag har läst med överstrykningspenna i handen och utvärderat böckerna. Recensioner med omdöme kommer inom kort.

Någon som redan läst och testat recept och/eller har tankar om innehållet?

Vi besöker nyrenoverade Nationalmuseum och upplever ett märkligt Paradis

Nationalmuseum öppnade igen, efter en sju år lång renovering, i slutet av 2018. Jag har velat se hur det blev, och i går var det äntligen dags att besöka museet. Vi ställde bilen på Skeppsholmen och gick över Skeppsholmsbron till Blasieholmen där Nationalmuseum ligger.

På bilden HMS af Chapman som sedan 50-talet är ett vandrarhem, men finast tycker jag är den långa raden med olikfärgade byggnader på andra sidan Stockholms ström, längs Skeppsbron i Gamla stan.

Men detta… Inte vackert, men intressant. Det är konstnären Niki de Saint Phalles som skapat konstverken i Moderna Museets skulptursamling som hon kallade Paradiset. Jag tycker att konst skall väcka tankar och känslor, och det gör verkligen den här utställningen. Till exempel undrar jag om svärdet i kvinnans mage skall symbolisera att hon kommer att hamna i Paradiset?

Utsikt från Skeppsholmsbron mot Strandvägen. Stockholm är så vackert, jag måste verkligen ta mig runt mycket mer och se mer av vår fina stad. Det är en perfekt tid för det nu, det är så få människor i staden när utländska turister inte vågar sig hit.

Uppför trapporna på Nationalmuseum. Pampigt.

Vi började med utställningen med Pär Engshedens klänningar till Sara Danius vid flera Nobelfester. Den kvinnan, alltså. Så stark och modig. En person som tillhörde kultureliten och ändå vågade sticka ut i moderiktiga kläder, och sedan visade hon ju verkligen sin styrka, när hon försökte styra upp den gubbiga och sunkiga Svenska Akademien. Ni som hängde med i turerna kring den stora kulturkrisen 2018, och kanske har läst boken Klubben, vet vad jag menar.

Kulturens modedrottning. Så vacker klänning, och titta på skorna. Vem av de andra i Svenska Akademien skulle våga sticka ut så här?

Skor från Miu Miu, örhängen från Prada och väskan från Gucci.

Hennes sista Nobelfestklänning, som en markering tror jag, att hon inte lät sig tryckas ned och förminskas, trots att flera gjorde sitt bästa för att manövrera ut henne.

Milo och Jackie i Skulpturgården.

Konstnären Gustaf (Gusten) Lindberg har skapat den här otroligt vackra skulpturen, Dimman. Hur kan man mejsla ut något med så mjuka, fina linjer ur något så hårt som marmor? Jag är så imponerad av det. Den här skulpturen finns i flera exemplar och i andra material.

I sorg, av Johan Teodor Lundberg.

Jag fotade den från flera vinklar och tänkte att jag skulle vilja försöka rita av den.

Detalj från en målning. Den här konstnären har verkligen fokuserat på muskler hos både människor och djur. Bulliga muskler i både armar, ben, hals, rumpa och rygg. Inte en smal arm i sikte.

Trappan ned till våningen med förvaringsboxar och toaletter.

På nedre planet såg det ut som om man inspirerats av Grand Central Station i New York. Riktigt läckert. Och som ni ser, nästan folktomt på museet.

På vägen upp såg jag det här konstverket.

En titt i museishoppen. Så smart och roligt att man kopplar ihop mjukiskaninerna med en konstnär på museet. På det sättet kanske man kan väcka ett intresse för målningarna hos de yngre, när man kan prata om kaninerna på tavlorna och relatera till mjukisdjuren här i shoppen.

Jag älskade tavlan med den här taxen när jag var ungdom. Konstnären hette Jean-Baptiste Oudry och tavlan var ett stilleben med taxen Pehr, ett gevär och en fasan, egentligen ett porträtt av taxens ägare, Carl-Gustaf Tessin. Taxen Pehr var Tessins ständiga följeslagare. Han var med på fester och jakter. Om den här tröjan funnits i vuxenstorlek hade jag köpt en direkt.

Det var väldigt fräscht och fint i museets restaurang, och det fanns många lockande rätter, men Jackie, Milo och Bella ville äta på Hard Rock Café, och så blev det. God caesarsallad med ananasjuice. Bella ville inte vara med på bild i det här inlägget, men här ser man i alla fall litet av hennes jeansjacka ;)

Efteråt italiensk glass hos Gelatonova Gelateria på Odengatan. Vilken god glass! Jag kunde inte behärska mig och valde biscotti, körsbär och passionsfrukt. Alla smakerna var lika goda. Kan vara den godaste gelato jag ätit, inklusive den i Italien faktiskt. Och nu ser jag ju att glassen matchar min klänning. Jag borde ha valt en fjärde smak, blåbär, så hade glassen matchat helt perfekt :)

Jag insåg att jag har väldigt många blommiga klänningar, även den här dagen. Har jag blivit en riktig kulturtant nu? Tog en bild i en av döttrarnas garderobsspegel innan vi åkte. Tror jag får ta fram flaskan med spegelputsmedel och ställa in på hennes rum för användning vid tillfälle…

På vägen hem stannade vi till här, och köpte ny smartteve och en mikrovågsugn. Jag kastade ut vår mikro för tio år sedan, eftersom den bara tog plats och det går lika bra att använda vanlig ugn och vattenkokare, men nu hade tjejerna och Milo lyckats övertala mig att köpa en, så att de lättare kan värma mat. Om det kan få dem att värma den mat som jag lagat, och inte småäta hela tiden, så kan det vara värt det. Vi får väl se hur det går med den saken.

Nästan hemma fotade jag de här hässjorna. Så ursprungligt och också vackert. Betydligt finare än de stora rundbalarna i vit, rosa eller ljusblå plast som är det moderna sättet att ta hand om höet. Men så tidskrävande.

Stockholm ger alltid mersmak. Näst på tur tror jag är Fotografiska. Har ni några andra tips om vackra platser i Stockholm och/eller spännande saker att uppleva?

Frukost på sängen

Bellas bananpannkakor med en blandning av mango, passionsfrukt och blåbär, och Jackies yoghurt med samma frukt- och bärblandning och rostat bröd. Och några smultron som jag upptäckte i rabatten. Årets försök att få döttrarna att komma in i bättre frukostrutiner under sommarlovet. Jag har dock inga större förhoppningar om att det kommer att lyckas. Men har de överlevt under lovets första åtta veckor, överlever de under de resterande två tills skolorna börjar igen.

Så här kunde förra årets frukost på sängen se ut. Vi åt frukost på olika tider då också, eftersom tjejerna sov till tolv.

Är det sommarlov så är det, då får man sova så länge man vill i vår familj och vara uppe så länge man vill, bara man får ihop tillräckligt antal timmars sömn. Själv har jag alltid samma rutiner, det håller mig piggare, men forskning visar att för tonåringar passar det bättre att vara uppe sent och gå upp sent, då litar jag på det. Däremot är jag noga med att vi alltid äter middag tillsammans. Jag vill samla allihop åtminstone en gång per dag.

Frukost när tjejerna var sex-sju år. Då åt vi oftast tillsammans till Sommarlov på SVT, men här hade jag dukat utomhus vid lekstugan.

Har ni tänkt på hur man som vuxen ofta krånglar till det i onödan. När barnen är små och vaknar tidigt, önskar man att de skulle sova längre. När de blir tonåringar och vaknar sent, önskar man att de skulle gå upp tidigare. Och i regel handlar det väl om att man vill att de skall ha samma rutiner som man själv, men vad är det som säger att de egna rutinerna är bäst? Här är ett inlägg om varför tonåringar bör få sova längre på morgonen.