Recension: Herravälde, av Elin Olofsson

För två år sedan läste jag Elin Olofssons roman Krokas, och blev förtrollad av den vackra prosan och författarens förmåga att på ett återhållet sätt skildra stora och omvälvande känslor och händelser. Hennes nya roman uppfyller alla mina högt ställda förväntningar och mer därtill.

Herravälde utspelar sig under början av 1900-talet, en tid som präglades av ekonomisk, social, konstnärlig och kulturell kraft och fart. I centrum står tre kvinnor från tre olika samhällsklasser. Herrgårdsdottern Alice, som tvingats ta över driften av gården och färdigställandet av möbelfabriken när hennes föräldrar gått bort och maken drabbats av en stroke, pigan Brita som under hela sitt liv levt under torftiga och kränkande förhållanden och så konstnärsdottern Thomasine med större ambitioner än att måla porträtt i sin fars namn. Året då kvinnor för första gången får rösta i Sverige, 1921, korsas de tre kvinnornas vägar och ingenting kommer att bli sig likt igen.

Man brukar påstå att den första meningen i en bok är viktig för att sätta tonen för vad som komma skall. Jag brukar inte tycka att de där förstameningarna är så viktiga egentligen, för hur ofta rymmer de bokens stämningsläge, det man känner först när man läst några kapitel. Men här är en bok som naglar fast stämningen direkt i sina två första meningar: ”En gång gick en älgtjur genom isen i Anviken. Det var i slutet av mars, bara någon månad efter att Alices lillebror begravts borta vid sockenkyrkan”. Under bokens första sidor berättas hur en älg går genom isen och inte kan ta sig upp. Vad som händer sedan fick mig att glömma att andas. Jag skall inte förstöra det för er genom att berätta exakt vad som händer, men de känslor som väller upp inombords återkommer hela tiden genom berättelsen om de tre unga kvinnornas levnadsöden. När allt tycks som mörkast, och det äntligen strömmar in en smula hopp och framtidstro, då vrids kniven om ett varv till och gör allt ännu värre än det redan var.

Som jag skrev inledningsvis rymmer Herravälde många stora och omvälvande händelser och känslor; stark vänskap, kärlek och mod, men också hemligheter, sjukdom och död. Och allt hakar samman med varandra. Alice, Brita och Thomasine kommer från helt olika sociala och ekonomiska förhållanden, men har det gemensamt att de alla tre har försökt att leva så som det förväntas av dem, att finna sig i sin lott. ”Så det var det här. Äktenskaplig lycka. Tillåten lycka. Bara det här.” Utåt sett har det fungerat ganska bra, men inuti finns en glöd och en uppdämd frustration över sakernas tillstånd.

Trots motgångar och hopplöshet har människor ofta en nästan osannolik förmåga att behålla sin tro, sitt hopp och förmågan att älska. Det gäller också de flesta i Elin Olofssons roman Herravälde.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 396
Utgivningsdatum: 2019-08-08
Form: Miroslav Sokcic
Förlag: Wahlström & Widstrand
ISBN: 9789146235729
Finns att beställa hos Bokus, Adlibris med flera

 

 

Nya böcker att läsa i september

Tre nya böcker som förmodligen är ganska olika varandra, men som har det gemensamt att jag är väldigt nyfiken på dem. Jag har inte läst något av Tayari Jones och Niklas Natt och Dag, men blivit nyfiken på dem utifrån vad andra berättat.

Som ni ser är Shelly en väldigt skolad bokhund, hon vet att hon skall sitta stilla och posera tills jag säger att jag har fotat klart, och hon verkar på allvar älska det. Hon vet exakt vad hon skall göra när jag kommer med böcker och kameran. Doris är inte en lika skolad bokkatt, men Shelly försökte verkligen sitta stilla trots att det var svårt när Doris distraherade henne.

Pascal Engman blev en favoritförfattare i och med sin debutroman, Patrioterna. Vilken bok alltså! Klicka på titeln om du vill läsa min recension. Sedan skrev han Eldslandet, den första delen i en planerad thrillerserie om polisinspektör Vanessa Frank. Och nästa vecka kommer uppföljaren, Råttkungen, ut i handeln.

Pascal Engmans romaner är otroligt välskrivna med högt tempo och stort samhällsengagemang, och han lyckas dessutom väldigt väl med gestaltning av både personer och miljöer, vilket gör romanerna inte bara spännande, man känner också för karaktärerna. Har ni inte läst något av honom än, så måste ni göra det.

Så här fint förpackad kom boken från förlaget.

 

Resebilder från Normandie, Franska Rivieran och Gotland

Jag brukar skriva reseberättelser och dela med mig av bilder och tips som kanske kan inspirera någon mer. Men de senaste tre reseberättelserna är oavslutade. 2017 reste vi bland annat till Normandie och besökte Rouen, där justitiepalatset just då blev renoverat. Man kunde ändå se kulhålen från andra världskriget i väggarna.

Förra året reste vi längs Franska Rivieran och besökte bland annat kuststaden Cassis, Cannes och Antibes, men jag hann aldrig visa bilderna och berätta om hur det var. Jag lade nog bara upp någon teaser om att inlägg var på gång, men sedan föll det i glömska.

Inte heller har jag visat och tipsat om var man äter så här maffiga våfflor på Gotland. Det måste jag ju göra.

Om jag inte stupar i säng i kväll skall jag försöka komponera ihop ett inlägg när vi kommit hem från dans/gym. Vad skall jag börja med tycker ni – Rouen i Normandie, Cassis vid Franska Rivieran eller Gotland?

Ha en fin fredagskväll!

 

 

 

 

 

Dags att utse årets Augustambassadörer

Under flera år i rad har jag fått förtroendet att vara Augustambassadör. Det har inneburit att jag bevakat och rapporterat om Augustpriset, och litet extra om Årets svenska fackbok. Jag har varit på plats vid nomineringseventen och följt den stora Augustgalan, jag har intervjuat nominerade författare och läst och recenserat de nominerade böckerna.

Att vara Augustambassadör är intressant och spännande och väldigt roligt. Jag brinner litet extra för facklitteraturen, och det skulle vara sååå roligt att bevaka den kategorin i år igen! Men som ni som tittar in här hos mig vet, räcker inte tiden till i höst. Jag är mitt uppe i en intensiv period då jag slutför min avhandling. Men jag kan verkligen rekommendera er som älskar att läsa och att skriva om litteratur i sociala medier att söka! Gör det!

Här kan du läsa mer om vad det innebär att vara Augustambassadör, och vart du skickar din intresseanmälan. Om du vill se hur jag rapporterat om Augustpriset finns mina inlägg från 2016-2019 samlade här.

Missa inte höstens roligaste uppdrag!

Recension: Så gör jag – konsten att skriva, av Bodil Malmsten

Bodil Malmstens bok Så gör jag: konsten att skriva gavs ut första gången 2012, och i somras kom den ut i ny utgåva. Det är en väldigt originell handbok om författande, med tips och verktyg för att undvika de största fallgroparna och bli en bra skribent.

Under läsningen har jag varit väldigt kluven till den här boken, om den verkligen fyller en funktion som handbok i skrivande, eller om den främst är en essäsamling med författarens personliga tankar och reflektioner kring livet som författare och om skrivande. Som essäsamling är det väldigt fin läsning, genomsyrad av Bodil Malmstens speciella, nästan hypnotiserande, sätt att skildra stort som smått. Hennes humor, bitskhet, ilska och inte så ofta lycka, men förnöjsamhet, lyser igenom det samlade lugn som jag tycker utmärker hennes vackra och njutbara texter, och så även i den här boken.

Men boken fyller absolut en funktion som handbok också, den är bara inte så handgripligt formulerad. Jo, innehållsförteckningen är det. I kapitlen är dock alla tips och råd oftast invävda i författarens personliga reflektioner, vilket gör att man får samma känsla som att sitta och lyssna på en klok och kunnig person som berättar om sitt liv och där det gäller att lyssna uppmärksamt för att inte missa minsta lilla visdom. För mig är det här en ypperlig handbok i skrivande, och i läsande, vilket alla markerade sidor visar så här i efterhand.

Jag skulle vilja återge några av alla fantastiska tips och verktyg för skrivande som man får av författaren. Till exempel nämner hon att det krävs en sammanhängande tid för skrivande och en fredad plats att göra det på. Alla skrivande personer vet att det är så, men det kan vara skönt att hänvisa till Bodil Malmsten när omgivningen tror att man kan skriva genomtänkta och kloka saker under tiden man håller ett öga på middagen som kokar på spisen och läser läxorna med barnen. En annan Bodil, fysikern och författaren Bodil Jönsson, har skrivit om något liknande, nämligen ställtid. Den där tiden man mentalt behöver för att hinna avsluta en sak och ställa om sig för att ta itu med nästa. Bodil Jönsson menar att när man gör ”lätt-och-lagom-aktiviteter”, då behövs ingen ställtid. Dem kan man dra igång direkt. Jag förstår precis vad hon menar med det. Det är inga problem att gå direkt från att hjälpa barnen med läxorna till att laga mat, vidare till att tvätta och att åka och träna. Det är betydligt svårare att gå från läxläsning med barnen till att sätta sig vid datorn och direkt förstå och formulera samband mellan 1975 års välfärdspolitiska mål för det svenska samhället, Europarådets ramkonvention för skydd av nationella minoriteter och 2011 års grundlagsändring av svenskt minoritetsskydd. Personligen behöver jag en sammanhängande tid för skrivande för att hinna ställa om och komma in i ämnet, och det känns väldigt skönt att veta att både Bodil Malmsten och Bodil Jönsson upplever samma sak.

Jag älskar Bodil Malmstens grundinställning. Hon uppmanar till att ta ut skrivglädjen, och alla annan glädje, i förväg och förvara den ljust. Tids nog kommer problemen. ”Skrivglädjen är kusin med lusten, ta ut dem så mycket det någonsin går.” Hon skriver också om inspiration som startskottet i maratonloppet, där inspirationen måste avlösas av långt tålamod. Hon skriver om myten om förstameningen i böcker. Jag kände igen mig i hur Bodil Malmsten brukade säga ord och meningar högt, för att liksom smaka på orden och kunna avgöra innebörden och känslan i dem. Låter det harmoniskt eller skär det sig. Så gör jag ofta. Det är ju så mycket enklare att formulera en mening, eller att tolka innebörden i det någon annan skrivit, när man läser upp det högt för sig själv, och om det behövs flera gånger. Jag kände också igen mig i min egen skrivprocess när jag läste om hur Bodil Malmsten upplevde helvetesperioderna, då man kommit så långt i skrivprocessen att man inser hur mycket det är kvar att skriva. Jag skulle vilja nämna många fler kloka råd som författaren ger i boken, men skall avsluta med två som jag själv kommer att använda mig av inom kort. Dels att leta reda på experter som kan läsa din text, dels att inte peka på eventuella problem i texten, bara lämna över för läsning. Om ingen reagerar kanske det man själv upplever som ett problem inte är det. Det finns nog med problem ändå för att flagga för alla tveksamheter.

Jag måste få avsluta med att återge Bodil Malmstens ord riktade ”Till den som skriver”:

Gå inte i sömnen.
Se allt, lyssna på allt, känn på allt, testa, lukta på det.
Smaka på allt.
Gå in i allt.
Stå utanför.
Behåll förundran inför allting.
Bevaka din förundran.
Var förvånad.
Så det kan vara.
Så det kan bli.

 

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 301
Utgivningsdatum: 2019-06-28
Förlag: Modernista
Omslagsformgivning: Lars Sundh
ISBN: 9789177819998
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Boeuf bourguignon – det godaste man kan äta på hösten

En riktigt mustig och varm köttgryta som fått stå på spisen och småkoka i några timmar, så att köttet nästan faller isär innan man ens tagit en tugga av det så mört är det, det är verkligen helt gudomligt gott.

I går lagade jag en fransk boeuf bourguignon av vildsvinskött, sidfläsk, rött vin, oxfond, lagerblad och litet till. Jag lagade för tolv personer så att vi kan frysa in det som blir över, men nu har jag varit ensam hemma med den här grytan, så det är nog bara mat för åtta personer kvar…

Till fyra personer behövs
600 g vildsvinskött eller nötkött (högrev eller bog)
Smör
1 tsk salt
1 krm svartpeppar
1 1/2 msk vetemjöl
1 msk tomatpuré
3 lagerblad
1 tsk timjan
2 dl rödvin
2 1/2 dl köttbuljong
100 g rökt sidfläsk
8 steklökar
2 vitlöksklyftor
200 g färska champinjoner

Gör så här
1. Skär köttet i bitar och bryn det runt om i smör i en stekpanna.
2. Lägg över köttet det i en gryta. Krydda med salt och peppar. Rör i mjöl, tomatpuré, lagerblad och timjan. Häll på vin och buljong.
3. Låt grytan koka under lock ca 1 1/2 tim.
4. Strimla sidfläsket. Skala och dela ev lökarna. Skala och hacka vitlöken. Dela ev svampen. Stek fläsk, lök, vitlök och svamp i smör i stekpannan.
5. Lägg ned alltsammans i grytan och låt koka ytterligare ca 10 min. Strö gärna över hackad persilja.
6. Servera med exempelvis kokt potatis och ett gott bröd.

Det är roligt att testa nya och trendiga recept, som poké bowl och andra sallads- och grönsaksrätter med asiatiska eller indiska smaker, men jag tycker ändå att det som ger den största tillfredsställelsen i köket är att laga genuin mat av rejäla råvaror.

Det är dessutom extra mysigt att bjuda på sådan mat, eftersom tid är en bristvara för många visar det extra omtanke om gästerna att man tagit av sin tid för att bjuda på något genomtänkt och vällagat.

🍂 🌾 🧡 ☀️ 🍄

Höstplantering med rönnbär och nyponkvistar ♥

Ungefär samma vecka varje år ledsnar jag på sommarblommorna i krukorna och byter ut dem mot höstväxter.

Mycket bättre än innan, men ändå inte helt nöjd. Jag ville behålla rosen som sitter i den större krukan till höger om trappan, den kan överleva vintern om vi har tur, och dessutom blommar den fortfarande. Men litet trött och risig ser den ut, så vad göra.

Jag tog med mig en sekatör och gick iväg till ett rönnbärsträd som växer vid hästhagen. Där fanns det mogna nypon också. Några kvistar av varje sort nedstuckna runt rosen livade upp, håller ni inte med?

Korgen med de rönnbärs- och nyponkvistar som blev över ställde jag på trappan som en färgklick. Kan bli bra nu när regniga och grå dagar väntar framöver. Nu saknas bara en ljuslykta med plats för ett blockljus att ställa på trappan, som kan sprida ett fladdrande ljussken i höstmörkret.

 

Snälla, vakna…

I går satt inte Zingo tillsammans med Doris på trappan för att få mjukmat som de alltid får på morgonen. En stund senare hittade jag honom liggandes på sidan i gräset på vägen in till vårt hus. Någon hade kört på honom i hög hastighet på vägen förbi vårt hus och sedan lagt honom vid vår infart för att vi skulle se honom. Jackie, Bella och jag hjälptes åt att begrava honom när de kom hem från skolan.

Foto som Bella tagit på gosiga Zingo och henne ♥

Vi saknar honom så otroligt mycket, vår fina Zingo. Allra värst är det för Bella. Nu har hon bara bilderna och små filmsnuttar med honom kvar. Hon har fotat och filmat honom varenda dag sedan hösten 2016. Han blev bara tre år.

♥ ♥ ♥

Bebisfotografering

Lyxigt att som gammelfaster få umgås med sina brorsdöttrars barn. Den här dagen var det jag och Uno, under tiden Max skulle inskolas på förskolan.

I anteckningsboken: min egenuppfunna form av stenografi ;)

Erica åkte iväg med Max och jag satte mig ned med arbete och en kopp kaffe. Arbetet flöt på så otroligt bra, att jag tänkte att jag nog måste vara barnvakt väldigt ofta, för i den här miljön får jag ju massor uträttat. Och ungefär då vaknade Uno ;)

Det jag påmindes om var hur effektiv jag lärde mig att vara under småbarnsåren. Det gällde att ha en ordentlig plan för dagen i förväg, och sedan passa på med allt som skulle göras under de stunder barnen sov.

Vi experimenterade litet med hur man kan ta bebisbilder, och kom fram till att det behövs en bakgrund som är samma ton som underlaget och inte tar fokus från bebisen, som bokhyllan och pläden i bakgrunden gjorde här.

Jag hade läst på litet innan om att man gärna kan låta barnet vara vänt mot ett fönster, då kan man lyckas få det där härliga glittret i ögonen när ljuset reflekteras genom fönsterglaset.

Nästa gång vill jag göra ett nytt försök och ta bilder när Uno inte är lika trött, och så skall jag leta upp en plats där ljuset är bra och där det blir en ren bakgrund. Man vill ju få till fina bilder på en så söt kille ♥

September månads pocketnyheter

Eftersom jag själv haft förmånen att få läsa inbundna böcker de senaste åren, har jag inte tänkt så mycket på när pocketversionerna kommer ut i handeln. Men jag inser att det är ett perfekt tillfälle att samla ihop pocketfavoriterna som jag inte hunnit läsa i inbunden version, så kan de inläggen fungera litet som en inköpslista, och förhoppningsvis kanske ge ett och annat tips till er som tittar in hos mig.

Här är mina favoriter för september

Små eldar överallt har jag hemma i inbunden version, men har inte hunnit läsa den än. Lazaraus läste jag förra hösten inför Keplerträffen jag var bjuden till. Jag kan bara inte värja mig mot Keplers hårdkokta kriminalromaner, och den här var riktigt ruggigt bra och gick mer under skinnet än deras tidigare romaner.

Jag hade helt missat boken Berömda kärlekspar på resa. Man får följa fjorton berömda och förälskade par på resa till Europas smultronställen. Boken är en utförlig och illustrerad reseguide till fjorton olika platser, med tips på färdvägar, hotell, restauranger och museum. Och så får man läsa litet kulturhistoria, om hur de här parens relationer började och ibland slutade. Några av paren och platserna är Frida Uhl och August Strindberg som reste till Tyskland, Karin Bergöö och Carl Larsson som reste till Frankrike, Ingrid Bergman och Roberto Rossellini som reste till Italien, Constanze och Wolfgang Amadeus Mozart som reste till Österrike och George Sand och Frédéric Chopin som reste till Spanien.

Liane Moriartys roman Tre önskningar har jag helt missat att den finns i inbunden version. Som pocket, e-bok och ljudbok har den funnits i flera år, men nu kommer den i nyutgåva som pocket med snyggt omslag och jag vill läsa.

 

Johannas deckarhörna tipsar också om pocketböcker. Här har hon tipsat om pocketnyheter för augusti, och ni kan vara säkra på att det inom kort kommer ett inlägg med tips på pocketnyheter för september också. Kika gärna in hos henne.