När man fyller 1 år får man äta tårta med händerna

I går fyllde Max ett år. Erica hade bakat en sockerfri tårta speciellt till honom. Så här fin var den. Men jag tror att Max var mer intresserad av ljuset.

Så här fin tårta bjöds vi andra på. Godast var ändå de små bakelserna som hade smak av kanel och kardemumma med grädde och bär som topping. Vårkänsla av solen som lyste in, de öppna dörrarna som gjorde att det fläktade litet och den fina dukningen.

Sedan började demoleringen av tårtan.

Klarar ni av att se sådant här? Många bakar en egen tårta till barnen, för att han/hon skall få äta på eget vis på sin ettårsdag. Förmodligen uppskattar barnen det här kladdet mer än att äta tårtan.

Max kan hantera gaffel, men varför gå omvägar med den när man kan äta direkt med munnen?

Litet prydligare på min tallrik ;)

 

 

Påskekrim 2019 – topp fem

Varje tisdag presenterar Johannas deckarhörna temat för en ny topp fem. Den här veckan är temat: Påskekrim, en trend från Norge.

Just nu har jag inte så många kriminalromaner hemma som är olästa, men de här fem är det, och jag skall försöka läsa en eller flera under påsken. Jag har ju en del andra böcker också att läsa, som jag skrev om här.

★   Brottets gåta : kriminaltekniken inifrån är visserligen inte någon kriminalroman, men den här boken tror jag är minst lika spännande som en deckare. Det är en bok om kriminalteknik, hur en kriminaltekniker med hjälp av spår från brottsplatsen kan säkra misstankar och hitta svar på svårlösta gåtor. Vad säger till exempel likmaskar om tidpunkten för ett dödsfall och hur kan mikroskopiska DNA-spår avslöja en mördare?

★  Jag har inte läst någon av Jenny Rognebys kriminalromaner, och inte heller någon av Emelie Schepp. Jag har läst mycket om de här författarna, nu vill jag också läsa något av dem.

★  Camilla Stens skräckroman Staden har fått fin kritik, det är väl ungefär det jag vet om den. Jag har nog aldrig läst någon skräckroman tidigare, om man bortser från Flickan med gåvorna, av M R Carey. Alltså extra roligt att göra det nu.

★  Pontus Ljunghills deckare, Lykttändaren, utspelar sig i 1920-talets Stockholm. Jag har länge tänkt läsa den, men jag har hela tiden prioriterat recensionsex från förlagen. Kanske hinner jag i påsk.

 

Fler tips på Påskekrim får ni hos Johannas deckarhörna, titta gärna in hos henne.

Påskutmaning 2019

Mias bokhörna håller i Påskutmaningen som pågår skärtorsdag den 18 april – annandag påsk den 22 april. Påskutmaningen har blivit en mysig tradition, och jag kommer att delta även i år.

Jag har valt böcker som lockar mig ur olika genres. Vi får väl se vad som blir läst, det skall bli väldigt fint väder under påsken så jag kommer säkert att vara utomhus mycket, och så har vi påskmiddag med stora släkten inplanerad och ett födelsedagsfirande.

Här har deltagare i Påskutmaningen länkat till sina blogginlägg med böcker de planerar att läsa. Alla är välkomna att vara med, och det är väldigt roligt och peppande att läsa om hur andra upplever de böcker de valt till utmaningen.

Vad tänker ni läsa i påsk?

De här böckerna hade jag planerat att läsa förra påsken. Alla böckerna blev lästa, men inte alla under just påskdagarna.

Och de här böckerna hade jag planerat att läsa under påsken 2017. Som vanligt var ambitionerna högre än vad jag sedan hann med just då. Under påsken är det ofta så mycket annat som man vill ägna sig åt, som släktträffar och påskmiddagar. I år blir det dessutom väldigt fint och soligt väder, så jag räknar med mycket utomhusliv.

I kväll skall jag visa dels vilken trave skönlitterära romaner och facklitteratur jag vill läsa under årets påskdagar, dels vilken så kallad påskekrim jag planerar att läsa. Det är både äldre och helt nyutkomna böcker, så titta gärna in litet senare för tips inför ledigheten.

Nu skall Leiftra få sin medicin, jag skall till sjukgymnasten för min höft, hämta barnen i skolan och sedan vidare till ettårskalas för Max. I kväll arbete med boken.

Ha det fint!

 

Recension: Mitt hjärta är ditt, av Anna Jansson

Jag har ganska nyligen upptäckt Anna Janssons romaner om kriminalinspektör Maria Wern och hennes kollegor på länskrim, Gotland. Det här är den tjugonde boken i serien, men jag har bara läst de tre senaste, så jag har många mysrysiga timmar kvar att njuta av Anna Janssons mord- och relationshistorier i Gotlandsmiljö.

Mitt hjärta är ditt handlar precis som de tidigare delarna om ett aktuellt samhällsfenomen. Den här gången står genteknik och organdonation i fokus. Och precis som tidigare är det brottsutredningen och relationerna som är det centrala. Det här är ingen hårdkokt kriminalroman. Brotten som begås är hemska, men brottens råhet är ingenting som författaren excellerar i.

Huvudpersonerna i Anna Janssons kriminalromaner är ganska vanliga människor med vanliga problem, på både det privata planet och i arbetslivet. Maria Wern oroar sig för sin gamle pappa samtidigt som hon retar sig på sin bonussons nonchalans och slarviga uppträdande. Marias kollega, Per Arvidsson, är hårt pressad och sliten. Hans dotter lider av allvarligt hjärtfel och behöver genomgå en hjärttransplantation. Det måste bara dyka upp en donator i tid. På länskrim arbetar de med att utreda ett försvinnande och två mord. Ledtrådarna finns där, och jag misstänkte än den ena än den andra, men jag var aldrig på helt rätt spår. Det är så en smart skriven intrig skall fungera. Som läsare vill jag bli ledd på villovägar, för att i slutet överraskas och samtidigt inse hur självklart alla trådar har suttit ihop ända från början.

Boken är snabbläst med bra driv och det är enkelt att hänga med i turerna, vilket gjorde läsningen väldigt avkopplande om än rejält spännande, särskilt mot slutet. Precis en sådan historia som jag vill återvända till med jämna mellanrum för andrum och avkoppling.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 362
Utgivningsdatum: 2019-03-06
Serie: Maria Wern (del 20)
Förlag: Norstedts
Formgivning: Helena Hammarström
ISBN: 9789113091921
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Krämig och len basilikaparfait med jordgubbar

Den här desserten är överraskande god, för vem tror att det blir så syrligt och gott med basilika i en parfait? Det är det, jag lovar.

Till fyra personer behövs
1/2 kruka basilika
2 dl matlagningsyoghurt
4 äggulor
1 dl strösocker
2 msk flytande honung
2 dl vispgrädde

Gör så här
1. Mixa basilikabladen och tillsätt yoghurten. Kör till en slät kräm.
2. Vispa äggulor, socker och honung fluffigt.
3. Vispa grädden ganska fast.
4. Vänd ned äggblandning och basilikakräm i grädden till en jämn smet.
5. Fördela smeten i portionsformar och låt stå i frysen minst tre timmar.
6. Det enklaste är att servera parfaiten i sina portionsformar. Servera med färska bär.

De små faten har jag budat hem på Tradera. Det är mingel- och brödtallrikar i Maria Montazamis serie Moments. Många nappar på välkomsterbjudanden hos företaget Fyrklövern, men vill sedan inte köpa mer till ordinarie pris, så det går att fynda oöppnat porslin på Tradera. Det är ju inte ens secondhand/begagnat/loppis, men ändå återvunnet. Riktigt bra.

 

Hon dansar vidare i livet

Vilken trevlig kväll det var i går, med många spännande samtalsämnen och idéer. Patrik hade gjort den basilikaparfait som jag lagade till efterrätt på nyårsafton för sex år sedan. Receptet på basilikaparfaiten kommer senare i kväll, liksom min recension av Anna Janssons senaste deckare.

Nu är det dags för dans och gym som vanligt, och sedan måste jag göra vissa förändringar, det kommer bilder på det. Jag hinner inte riktigt med allt jag vill sedan jag började arbeta på allvar med min avhandling, men jag hoppas kunna titta in hos er också.

Ha en fin början på helgen!

 

Ps. Rubriken kommer från en låt som går varm i Jackies rum. Jag tyckte den kunde passa bra i dag

 

Februari och mars i text och bilder

★  Februari började med snökaos och isiga vägar, och bilar och bussar som kanade ned i dikena här runt oss. Men sett i backspegeln tycker jag ändå att vintern har känts ovanligt kort. Håller ni med mig?

★  I februari började Bella och Jackie i dansskolan igen efter juluppehållet, så vi åker nu fem gånger i veckan till Move2Dance, fem mil tur och retur, så sammanlagt 25 mil per vecka. Dessutom skjutsar jag till och från deras skola, vilket blir 15 mil per vecka. Totalt 40 mil per vecka. I vissa avseenden är det enklare att vara miljövänlig i städer, där utbud finns till det mesta.

★  Jag var barnvakt till lille Max, som vi snart skall fira när han fyller ett år. Vi hade väldigt roligt. Så roligt att han till slut somnade på min axel. Han är en så himla gullig liten kille.

★  I februari kom jag igång ordentligt med träning, dels styrketräning tre gånger i veckan, dels cykling/promenad ett par gånger i veckan. Väldigt kul att kombinera promenad och prat med Ullis. Hoppas vi kan hålla i det.

★  Dessutom red jag mer än jag kunnat de senaste månaderna på grund av min höft. Nu verkar det gå bra, och jag tror att det beror på träningen på gymmet. Särskilt den med gummiband som kommer åt musklerna runt höfterna. Jag som hade sådana fördomar mot träning med gummiband, där ser man hur fel man kan ha. Jag skrev ett inlägg här i bloggen om hur man kan bli smärtfri i ländrygg och höfter, och jag skall nog lägga till den här gummibandsträningen till det inlägget. Som en bonus av träningen kunde jag plötsligt ha mina jeans.

★  Möjligheterna att hinna nöjesläsa har minskat i och med att jag arbetar med min egen bok, men jag hann ändå läsa fem böcker; Ulrika Davidssons nya bok med matlåderecept, en bok om spel och spelbranschen, två deckare och en feelgoodroman. Recensionerna drar dock ut på tiden, men nu är jag i kapp, bortsett från en deckare som jag skall skriva om i kväll.

★  Och plötsligt var det mars månad, och med det ramlade födelsedagarna in en efter en. Mamma och pappa fyllde år och Jackie blev tonåring, vilket vi firade med i princip hela släkten. Väldigt mysigt att samla alla på en och samma gång. Jag hade tänkt laga något enkelt att bjuda på, men det slutade med en hel buffé med flera rätter som jag inte lagat tidigare. Det är ju det roligaste, att testa nytt. Bland annat gjorde Bella och jag delfiner av bananer (de på bilden här ovanför).

★  Under en helg hade vi besök av våra vänner från Tullinge. Det blev en toppenhelg som vanligt med dem. Vi träffades ett par helger senare också, på femtioårsfest hos en gemensam vän. Det var också väldigt mysigt med trevliga människor, god mat och intressanta diskussioner.

★  Det var evigheter sedan jag var på bio, men nu lockade Bella och Jackie med mig på Draktränaren 3. Under filmen åt jag en mellanstor popcorn helt själv, eftersom vi åkte direkt från gymmet och vi inte hann äta lunch innan bion började. Alltså ca 700 kalorier och knappt någon näring. Bra där. Filmen var i alla fall gullig, och jag somnade inte den här gången.

★  Jag gjorde antagligen en övning på fel sätt på gymmet, så smärtan kom tillbaka med full kraft i höften. Ett besök hos naprapaten fixade det. Han är väldigt engagerad och analyserar allt väldigt noggrant, så efter en del frågor och funderande kom han fram till att smärtan berodde på två olika skador. Och så tog han itu med den del där jag skapat mig en ny skada, och så var det bra med det. Jag har fortfarande litet ont hela tiden, men jag har lärt mig att leva med det när det är på den här uthärdliga nivån.

★  I mars kunde jag äntligen träffa bloggvännerna Mia och Anni igen! Det var så mysigt och vi hade massor att prata om. Hoppas vi kan ses snart igen.

Det var februari och mars. Nu ser jag fram emot allt som händer i april!

I morgon får vi middagsgäster, då skall jag laga och bjuda på boeuf bourguignon och Patrik har förberett basilikaparfait till efterrätt. Visst låter det litet mysko med basilika i en parfait? Jag håller med, men den är otroligt god. Sedan kan vi se fram emot stor påsklunch hos mina föräldrar med deras barn och barnbarn med respektive, och numera barnbarns barn i och med Ludvig och Max som båda är ett år. Vi skall också till Österskär och fira svärfar som fyller 75 år, och träffa Petra, Classe och Leo i Vaxholm. Väldigt mycket kul i april.

Recension: En bur av guld, av Camilla Läckberg

När en bästsäljande författare väljer att frångå ett vinnande koncept för att ge sig ut på oprövade stigar blir man ju nyfiken, så självklart måste jag läsa Camilla Läckbergs nya roman, En bur av guld. Den har utlovats vara något helt annat än de kriminalromaner hon skrivit i Fjällbackaserien, och efter att ha läst den håller jag med.

Baksidestexten på boken: ”På ytan verkar Faye ha allt. En perfekt make. En vacker dotter. En lyxig lägenhet i den finaste delen av Stockholm. Men mörka minnen från uppväxten i Fjällbacka jagar henne och hon känner sig alltmer som en fånge i en gyllene bur. En gång var hon en stark kvinna med ambitioner, men för Jacks skull har hon gett upp allt. När han sviker henne raseras hela Fayes värld. Plötsligt har hon ingenting alls. Först står hon handfallen, men sedan bestämmer hon sig för att ge igen och börjar planera en gruvlig hämnd.”

Under tiden jag läste En bur av guld fick jag gång på gång samma känsla som när jag som ungdom läste Chansen och Lucky av Jackie Collins. En bur av guld handlar på samma sätt som Jackie Collins böcker om en stark, vacker och maktlysten kvinna som inte låter sig bli behandlad hur som helst. Hon använder sig av de medel som krävs för att få upprättelse och hämnas på dem som gjort henne illa, och på dem som står i vägen för att lyckas med det. Det är spänning, dramatik, svek och intriger, flärd och betydligt mer detaljerade sexscener än det brukar vara i Camilla Läckbergs romaner. Men det handlar också om starka familjeband, kärlek mellan mödrar och döttrar och om systerskap.

Historien innehåller både mord och lösa trådar som nystas upp efterhand som berättelsen framskrider, men jag vet inte om jag skulle kalla romanen för deckare. Fokus är inte på det brottsutredande arbetet, utan på sveket och hämnden, så kanske tillhör En bur av guld den växande genren psykologisk spänningsroman, om man nu måste genrebestämma den.

Det spelar ingen roll att jag ganska snabbt förstår vad som hänt i det förflutna och vad som kommer att hända, intrigen är likväl spännande. Jag fängslas av hur Faye med sin skarpa hjärna och sin skönhet som vapen tar revansch på dem som svikit henne, och det är sporrande att läsa om systerskapet mellan Faye och de kvinnor som finns vid hennes sida. Det jag kan invända mot är att upplösningen klaras av litet väl snabbt, och att en händelse i början av boken känns onödig och ger mig en bild av Faye som jag tror att berättelsen tjänat på att vara utan.

När jag letade fram de två böcker jag har kvar av Jackie Collins, såg jag att de gavs ut på samma förlag som Camilla Läckbergs nya roman. Bokförlaget Forum ser ut att ha fått en yngre, svensk efterträdare till brittiska Jackie Collins. Och ni som följer Camilla Läckberg i sociala medier har säkert sett hennes otroligt snygga och smarta marknadsföring av boken, där hon själv spelar en stor roll som stilikon i snygga outfits. Jag är imponerad av hur proffsig hon är, både som författare och i arbetet med att nå ut till sina läsare. Camilla Läckberg vet vad underhållning är.

Betyg: 3/5

Antal sidor: 371
Utgivningsdatum: 2018-04-11
Förlag: Bokförlaget Forum
Serie: Fayes hämnd
ISBN: 9789137152684
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Recension: Gamer, av Effie Karabuda

Den här boken var precis vad jag behövde läsa för att få en inblick i den betydande del av tillvaron som handlar om spel. Jag är själv inte intresserad av att spela, men jag ville försöka förstå vad det är som har gjort att spelvärlden blivit så enormt omfattande, och hur den egentligen fungerar.

Gamer tar upp allt jag funderat på och litet till. Dessutom är det väldigt snyggt och överskådligt presenterat. Jag gillar författarens inställning till det hon skriver om. Hon försöker inte försvara sitt och andras spelintresse, utan som hon själv uttrycker det: ”Det råder ju inget snack om saken att spel är rätt så mycket mäktigare än att gå ut och sparka boll på en lerig gräsmatta eller släpa sig iväg till något stelt släktkalas för att det är bra att socialisera.”

En sådan här bok måste såklart innehålla en historisk tillbakablick för att man skall förstå hur snabbt utvecklingen gått, och hur mycket som har hänt sedan det första datorspelet år 1912, en schackdator. Vi som är vuxna minns Pac-Man från 1980 och året därpå gav sig snickaren (numera rörmokare) Mario ut för att rädda Pauline som blivit tillfångatagen av apan Donkey Kong. I början av 1990-talet kom skjutar- och fightingspel som Mortal Kombat och Doom, och debatten om spelvåld startade. Under 2000-talet hände otroligt mycket av det vi tar för givet i dag. The Sims kom till PC, Nintendo skapade interaktiva Wii-kontroller med rörelsesensorer så att vi kan sporta, köra bil och spela instrument. Alla teknikföretag satsar numera på virtual reality  för att skapa så verklighetstrogna spel som möjligt. Och ju mer speltekniken anpassas för hemmiljö, desto mindre blir intresset för offentliga arkadhallar.

Efter den historiska genomgången, som gav mig personligen många aha-upplevelser, följer ett kapitel med tio punkter som svarar på om du är en gamer eller inte. Några av dem känner jag igen från tiden då mina barn var som mest uppslukade av att inreda hem och skaffa spännande arbeten, skydda sin vargflock från faror, lösa gåtor och öppna portar till nya världar och skjuta fiender tillsammans med andra online. ”Jag är snart klar” har jag ju hört ett antal gånger, och vinnarinstinkterna har höjt stämningen rejält när de tävlat i Mario Kart eller Just Dance. Mest förvånande för mig är att man kan vara intresserad av att titta på andra på Youtube när de spelar. Å andra sidan är det väl jämförbart med att titta på andra när de sportar och man själv sitter i tevesoffan. Ingen större skillnad.

Några av de mest älskade spelen presenteras med snygga uppslag i boken. The Legend of Zelda, Fortnite, Star Stable, Pokémon Go, FIFA, Call of Duty, Tomb Raider,Grand Theft Auto, Counter-Strike, Dota, World of Warcraft. Om jag skulle få lust att spela skulle jag nog välja Assassin’s Creed, där historia blandas med science fiction.

Kapitlen om hur det är att arbeta på till exempel det mytomspunna Stockholmskontoret Dice, där Battlefield-spelen utvecklas, är fascinerande. Allt började med att fem killar i ett student rum i början av 1990-talet släppte några små Amiga-spel. Nu har företaget 700 anställda. Genom intervjuer med en teknisk designer, en producent och en animatör får vi svar på det mesta om hur det är att arbeta som de gör, och hur man själv kan få ett motsvarande arbete.
När jag för tre år sedan följde med Jackie och Bella till gamingcentret Inferno Online i Stockholm, där Star Stable-gänget hade anordnat en träff för sina spelare, ringlade sig kön ända från Odenplan ned till Sveavägen. Utvecklarna hade räknat med att 300 spelare skulle dyka upp. Det kom 3000. Vi var där i god tid som tur var, så vi kom in. Där och då insåg jag litet av tjusningen med spel. Att spela och umgås online med likasinnade skapar en speciell gemenskap. Många bilder från den dagen finns här.

Känner ni till E-sport? Jag hade ingen aning om vad det innebar innan jag läste Gamer. E-sport är en förkortning av elektronisk sport och är ett samlingsnamn för alla tävlingar som utförs i en virtuell miljö. Det kan alltså handla om TV-spel, datorspel, Virtual Reality (VR), Augmented Reality (AR) eller mobilspel.

Gamer berättar hur dataspel blivit världens snabbast växande sport med miljontals kronor i prissummor. Prispotten i VM för enbart Counter-Strike: Global Offensive (CS:GO) är 8,7 miljoner kronor. Det anordnas stora turneringar med insatta kommentatorer, lyxiga arenor och proffsiga intervjuer. Global data visar att 191 miljoner människor spelar eller följer e-sport mer än fyra dagar i veckan.

En början på spelkarriären kanske kan vara att delta i världens största LAN-party, Dreamhack i Jönköping. Det är en träff dit människor kommer med sina datorer och kopplar ihop sig, ofta för att spela datorspel. Vad du skall tänka på inför ditt första Dreamhack får du veta i den här boken.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 175
Utgivningsdatum: 2018-09-03
Förlag: Bonnier Carlsen
Omslagsformgivning: Markus Karlsson Frost
Foto: Pontus Johansson
ISBN: 9789178031023
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris