Helgen med lussekatter och granris

Som ni vet lever jag just nu i förvissningen att vi snart kommer att bli smittade. I båda tjejernas skolor har personal och elever insjuknat. Och Patrik måste in till Stockholm i möten, så klarar vi oss har vi en enorm tur. Jag utgår från att det bara handlar om när, inte om, vi blir smittade.

Därför har jag redan börjat med julförberedelserna. Blir vi sjuka kommer allt vara klart till jul ändå, och klarar vi oss får vi en väldigt skön decembermånad utan stress.

I helgen bakade jag lussekatter och gjorde pepparkaksdeg. Amaryllisar och hyacinter är redan planterade med mossa och kottar. I ugnen står ett galler med äppel- och apelsinskivor på svag värme för att torka och sedan användas för att dekorera med.

Vi har haft som tradition under sexton år att åka till skogen med mina föräldrar för att hämta en gran och granris. I år åkte de själva för att undvika att vara för nära på fyrhjulingen hem, och kom och lämnade av granriset i helgen. Lyxigt att få det hemkört, men tråkigt att behöva bryta en mysig tradition. Men bara att gilla läget och göra det bästa av det. Jag skall gå upp tidigt i morgon så hinner jag kanske klä julbocken innan jag börjar arbeta och innan regnet kommer.

Utomhusfika med pappa och mamma. Hoppas att jag är lika energisk och pigg när jag är 75/76 år.

Fika på fyrhjulingen går också bra :)

Förutom att baka lussekatter och göra pepparkaksdeg, har jag beställt hem några nya spel som vi kan spela hela familjen fram till, och under, juldagarna. Jackie och Milo har redan börjat. I dag satte jag dessutom ett personligt rekord, genom att bli klar med alla julklappar. Några är på väg hem, men i princip alla är hemma och inslagna. Nu skall bara rimmen skrivas. Och adventsstjärnor och adventsljusstakar är framme, och jag har skrivit ut vår lista över julmaten vi brukar ha varje år, så att vi alla fyra markerat vad vi vill ha och vad vi kan vara utan. Bellas och Jackies julkalendrar är hemma sedan länge, och min adventskalender kom för någon vecka sedan. Den skall jag visa så fort jag hinner fota. En kalender med 24 olika noveller, de flesta skrivna av kända författare. Planen är att läsa en novell varje dag under december och fram till jul.

Hoppas att ni har det bra!

November hos oss

När jag svängde in på vår lilla väg i går eftermiddag måste jag stanna bilen och ta en bild genom vindrutan. Så typiska novemberfärger nu innan snön kommit. Det ser ju inte alls välkomnande ut att bo hos oss, nästan ruggigt med de stora avlövade lönnarna och det torra gräset.

Det är fin utsikt från huset. Ibland väller dimman in över åkrarna framför oss.

Solnedgångarna är ofta magiska, som här med det guldiga ljuset.

Och litet senare, när himlen blivit alldeles eldröd. Jag vet inte hur många foton jag tagit av solnedgångarna framför oss, det är många.

November innebär också att försöka hålla sig vaken med kaffe och popcorn på kvällarna.

Regn och rusk, men plötsligt dyker det upp något oväntat, som den här motivlackerade lastbilen som svängde in på Gottröramacken. Inte lika storslagen lackering som på många av lastbilarna i USA, men ändå snyggare än de flesta jag sett här hos oss. När det gäller lastbilsmodeller gillar jag för övrigt Peterbilt som har nos och avgasrör på sidorna av hytten, som i det här inlägget.

November innebär också mer långtidslagad mat. Som tjälknöl av vildsvin som stått i ugnen i fem-sex timmar på ungefär 75 grader med klyftpotatis och sås av grädde, balsamvinäger, pressad vitlök, sky från köttet och litet kalvfond, soja för färgen, salt och peppar.

I går gjorde jag årets pepparkaksdeg och i dag skall jag och mamma till skogen och hämta granris till julbocken. Viruset har kommit till tjejerna skolor, så jag räknar helt kallt med att vi inte kommer undan. Blir vi sjuka vill jag vara klar med mycket av julförberedelserna, klarar vi oss kan vi ha det lugnt och skönt under hela december och inte stressa det minsta.

Önskar er en fin lördag!

De senaste tre veckorna

Shelly och jag har varit i skogen och hämtat mossa. Jag kallar det mossa, egentligen är det ju lav, men ni vet vad jag menar.

Först plockade jag ganska slät mossa, sedan hittade jag den här toppiga mossan och litet grön mossa. Jättefint i krukor med amaryllisar och hyacinter.

Bella har fyllt sexton år. Vi ville inte samla hela släkten hemma hos oss som vi brukar göra, utan bokade bord på Bro Hof där vi kunde träffas och hålla något slags avstånd till varandra. Sista helgen i oktober, innan smittspridningen eskalerade.

Innan restriktionerna skärptes åt vi ganska ofta lunch på Johannesbergs golfrestaurang och när golfbanan och restaurangen stängde för säsongen fortsatte personalen att servera väldigt god lunch på slottet. Patrik och jag åt bland annat boeuf bourguignon.

Vad jag saknar de goda luncherna med alltid lika god råkostsallad i fransk stil med vinägrettdressing. Erica valde något mexikanskt och jag pannbiffar med löksås.

Våra grannar tog initiativ till after work på slottet på fredagarna. Det kändes som att ha hela slottet för sig själva eftersom det oftast var bara vi där. Enkelt att hålla avstånd, mysig miljö och trevliga samtal. Bella tog en bild på mig innan vi skulle åka, sedan skildes vi åt när Patrik och jag åkte till slottet och Bella åkte ut med Mary-Linn i hennes Dodge Ram/A-traktor. Efter några tillfällen tog det sociala slut i och med smittspridningen i vår del av landet.

Istället kan man roa sig med att röja bland alla scrapsaker jag har kvar sedan jag drev scrapbookingföretag. Så mycket nostalgi..! Det här var några av de serier jag tyckte mest om under de här åren.

Jag har börjat rensa och ge bort/slänga andra saker också i skåp och garderober. När man börjar riva ut allting blir det först fullständigt kaos. Bella skulle ta hem sin pojkvän för första gången just den dagen jag hade storstädning, och hon frågade litet fint om jag trodde att jag skulle hinna städa upp i köket innan han kom. Det hann jag.

På måndagarna rider jag lektion i en jättetrevlig grupp med Isa, som nog är den bästa ridinstruktör jag ridit för. Hon missar ingenting och jag åker hem efter varje ridpass och känner att jag har lärt mig något nytt. Här red jag privat för att träna mer på vissa moment. Det finns nästan ingenstans jag hellre vill vara än på hästryggen.

Att analysera, utreda och skriva är också väldigt roligt. Här sitter Shelly och jag med en av böckerna jag läser för att bli en bättre forskare.

Hösten har varit otroligt fin i år. Just i dag regnar det och blåser i sidled, och eventuellt kommer säsongens första snö i kväll, men så här fint har det varit, det får man vara glad över.

Far i vår familj firades hemma med pilgrimsmusslor på wokad grönsaksbädd med vitlöks-, citron- och persiljesmör och frasiga parmesanpinnar. Till varmrätt potatisgratäng i portionsformarna vi i princip aldrig använder annars och helstekt karré.

Våra pappor firades utomhus med blommor som vi köpte på en julig handelsträdgård.

Och apropå jul. Jag har alltid sett mig som en riktig julnörd, men efter att ha gått med i en Facebookgrupp med julälskare får jag se mig slagen med hästlängder! Jag har insett att jag inte alls är särskilt förtjust i tomtar och köpt julpynt. Jag gillar att baka och laga mat och dekorera med naturliga material som granris, äpplen, mossa (lav, var det ja), kottar och gammaldags grått porslin. Och framförallt att umgås. Och så gillar jag att slå in julklappar, lacka dem och skriva rim. Men i Facebookgruppen som jag nämnde verkar det centrala vara att köpa julsaker. Jag är julnörd på ett annat sätt.

I år blir julen väldigt annorlunda, jag tror att jag skall skriva ett inlägg om hur jag skall försöka skapa julstämning fram till jul. Jag har redan börjat fundera på vilken mat vi vill ha på julbordet och nästan samtliga julklappar är beställda och redan inslagna. I helgen hoppas jag att det blir litet kallare så att vi kan åka fyrhjuling upp till skogen och hämta granris till julbocken, och jag har beställt matkassar som jag skall hämta på ICA i morgon med kryddor till egen pepparkaksdeg och lussekatter. Jag vill vara förberedd om jag blir sjuk innan jul. Med ungdomar i coronasmittade skolor och med pojkvänner går det inte att vara helt isolerade.

Det har varit utvecklingssamtal med båda tjejernas lärare och här väntade jag på att ett videomöte skulle börja om min forskning.

Jag hade läst och skrivit PM om de här böckerna.

Avslutar med en bild på vår lilla glada hund!

Hoppas att ni har lyckats hålla er undan från ni vet vad, och att ni mår bra ♥

Dagen väntar utanför

Så här såg det ut i går morse när jag började dagen i lugn och ro med kaffe och ägg från min mammas höns. Amaryllisar och hyacinter som jag planterat med mossa som Shelly och jag hämtat i skogen, kottar som fått torka tills de öppnat sig och spraymålade med snöfärg. Stenen som Bella målat med fina Zingo som inte finns mer. Ljusbricka och julklappsmugg från förra året, då vi var tjugo personer på julafton. I år blir det bara vi fyra i den närmaste familjen, och det kommer att bli så mysigt det också.

Det har gått tre veckor sedan mitt senaste inlägg. Jag skall försöka skriva ett ihopsamlingsinlägg med bilder från den senaste tiden. Och jag har lovat flera recensioner som jag hoppas hinna skriva inom kort. Och så har jag fått en hel trave med nya böcker som jag vill visa er. Men nu skall jag titta till en tjälknöl av vildsvin som står i ugnen och sedan till butiken för att handla några saker till mamma och pappa innan det är dags att hämta Jackie i skolan och Bella och hennes pojkvän vid bussen.

Önskar er en fortsatt fin dag ❣️

Ett guldskimmer över dagarna i oktober

Jag njuter av att vara omgiven av så vackra höstfärger. Guldfärgat gräs, guldfärgade löv och en liten guldfärgad hund.

Men jag är samtidigt medveten om hur snabbt det kan vända, så jag njuter extra mycket bara för att jag faktiskt kan det. Flera i min närhet, både inom den stora familjen och bland mina vänner i bloggvärlden, går just nu igenom en tuff period. Ni skall veta att jag tänker på er ♥

Bilder och tankar från veckan

Min bror med familj har byggt en så häftig gård en bit upp i skogen. Litet för ensligt för mig, men så härligt med djurlivet in på knuten och att få vakna upp på morgonen och se och höra fåglarna. Jag tog några bilder på vägen upp till dem.

En före-bild innan det var dags att träffas på slottet

Min retfulla blick beror på att Isabella stod till vänster och gjorde sig i ordning för att åka ut med Mary-Linn, och hon ville inte vara med på bild. Hon var jättefin på fotot, men eftersom hon inte ville vara med så behöver hon förstås inte. Tyvärr.

En jättetrevlig kväll med mycket prat och skratt, med coronaavstånd (har det blivit ett godkänt nyord än? kommer säkert att bli) mellan oss som inte tillhör samma familj.

Hemma igen. Väldigt pigg, så jag försökte hålla mig vaken tills Bella kom hem. Höll ut till midnatt. Klänningen är för övrigt tio år gammal, dessutom köpt begagnad, så den räknas väl som trendigt retro nu då ;) Det är ingen prislapp kvar på klänningen, det är en dekoration.

Två ridlektioner den här veckan och två styrketräningspass. Jag har varit fortsatt trött, och numera lyssnar jag (i alla fall bättre än tidigare…) på kroppen. Så, i dag skall jag ta det lugnt och fortsätta arbeta mig igenom min litteraturlista för forskarutbildningen och förhoppningsvis skriva några bokrecensioner, men i morgon hoppas jag vara pigg nog för ett benpass på gymmet.

Hur gick det för er, hade ni lyckats gissa rätt på vilka böcker som skulle nomineras till årets Augustpris? Av mina fem förslag i facklitteraturklassen blev ett rätt; Herrarna satte oss hit. Som jag skrev i ett tidigare inlägg tror jag att den blir Årets fackbok, utan att ens ha läst de andra. Men jag är väldigt nyfiken på Familjen och Sverigevänner också. Och i den skönlitterära klassen vill jag läsa Klas Östergrens roman, Renegater, den tredje och avslutande delen i trilogin där de tidigare böckerna har titlarna Gentlemen och Gangsters. Jag har inte läst någon av de tidigare delarna, men funderar ändå på att kasta mig rakt in i den tredje och avslutande delen.

Den här bilden är inte från veckan, men från exakt samma vecka förra året. De här böckerna planerade jag att läsa. I år har jag lika många, eller ärligt talat ännu fler, böcker i boktraven med böcker som jag vill läsa. Men hellre det, än att inte vilja läsa alls.

Önskar er en fin helg!

Rättens nivåer och dimensioner, av Kaarlo Tuori

I boken Critical Legal Positivism (2002) presenterade Tuori en modell av rätten med de utmärkande drag som han anser känneteckna ett idealtypiskt välutvecklat och modernt rättssystem. I Rättens nivåer och dimensioner utvecklas den modellen.

Enligt Tuori har rättsbegreppet två innebörder: a) rätten som en symbolisk-normativ företeelse, det vill säga rätten som ett rättssystem, och b) rätten som tillämpning av lagen.

Rättens nivåer

Tuori menar att rättssystemet är ett flerskiktat fenomen. Det består inte bara av det som framgår av rättens synliga ytnivå, det vill säga språkligt formulerade, uttryckliga normer, utan inkluderar också djupare nivåer, vilka både möjliggör och begränsar det som sker på rättens synliga yta. Dessa underliggande nivåer benämns rättskultur och rättens djupstruktur.

Dessa nivåer interagerar med varandra, exempelvis genom att lagar, domstolsavgöranden och ställningstaganden inom rättsvetenskapen i ytskiktet påverkas av rättskulturen i mellanskiktet, det vill säga juristernas metoder, grundläggande rättsbegrepp och rättsprinciper, och rättskulturen i sin tur påverkas av det som sker i rättens ytskikt. I det djupaste skiktet finns de djupast förankrade rättsliga traditionerna, de mest grundläggande principerna, såsom de mänskliga rättigheterna, vilka förändras långsamt, men både påverkar och påverkas av de två övre skikten.

Rättens dimensioner

Rätten kan således betraktas som ett rättssystem. Rätten kan även ses ur ett annat perspektiv, nämligen rätten som tillämpning av lagen och bestående av specifika samhälleliga utövare. I det moderna samhället kan enligt Tuoris modell urskiljas olika kategorier som specialiserat sig på rättens utövande. De viktigaste anses vara utövare inom a) lagstiftande, b) rättskipande och c) rättsvetenskaplig verksamhet.

Tuori anser att det är de rättsliga utövarna som förmedlar relationerna mellan rättens olika nivåer. Det är ett rimligt påstående, om man tar fasta på att Tuori låter förstå att de viktigaste rättsliga utövarna är utövarna inom lagstiftande, rättskipande och rättsvetenskaplig verksamhet, vilket jag tolkar som att dessa grupper inte behöver vara de enda utövarna enligt Tuoris modell. Följaktligen bör Tuoris modell kunna innebära att även aktörer, som inte är specialiserade inom rättens utövande, kan ha stor betydelse för interaktionen mellan rättens olika nivåer.

Rättens dimensioner utifrån rationalitet (eller rättens tillämpning utifrån ändamålsenlighet)

Arbetsfördelningen mellan rättens utövare och rättsvetenskapens roll kan analyseras genom att man separerar det som Tuori benämner rationalitetsdimensioner. Rättens rationalitet kan då analyseras i tre dimensioner; rättens a) objektrationalitet, b) interna rationalitet och
c) normativa rationalitet.

Rättens objektrationalitet avser rättsliga regleringars förhållande till sina regleringsobjekt, det vill säga normernas förmåga att uppnå sina samhälleliga målsättningar. Objektrationaliteten spelar huvudrollen i lagstiftning och lagberedning och det är de politiskt sammansatta lagstiftningsorganen, det vill säga riksdag och regering samt ämbetsmännen som bär ansvaret för att objektrationalitet uppnås.

Den interna rationaliteten avser rättssystemets konsekvens och koherens. Rättssystemet är konsekvent då det inte innehåller logiska motsättningar, det vill säga då enskilda rättsnormer inte strider mot varandra. Koherens inom rättssystemet innebär att det finns ett samband mellan underliggande rättsprinciper och värderingar och enskilda normer, vilket i praktiken innebär att avsedda rättsprinciper och värderingar implementerats i rättsregler. Aktörer inom lagskipning och rättsvetenskaplig verksamhet bär det huvudsakliga ansvaret för rättssystemets interna rationalitet, för dess konsekvens och koherens. Som ett exempel skall domstolar använda sig av lagmotiven och tillämpa dem tillsammans med olika rättsliga principer på ett sätt som är koherent. I syfte att inte hota koherensen i rättssystemet skall domstolar döma i enlighet med gällande rätt.

Tuori lyfter fram bevarandet och främjandet av rättens interna rationalitet, rättssystemets konsekvens och koherens, som rättsvetenskapens, och särskilt rättsdogmatikens, kanske viktigaste uppgift i de rättsliga utövarnas ömsesidiga arbetsfördelning. Rättsdogmatikens funktioner har ofta karaktäriserats som tolkning och systematisering. Rättsdogmatiken uppfyller sin systematiseringsuppgift genom att utveckla så kallade allmänna läror inom olika rättsområden, allmänna läror som består av det ifrågavarande rättsområdets grundläggande begrepp och allmänna rättsprinciper. Enligt Tuoris modell av rätten utgör allmänna läror en väsentlig beståndsdel av juristernas rättsliga expertkultur, och spelar en väsentlig roll i upprätthållandet av rättens interna rationalitet.

Rättens normativa rationalitet innebär rättens legitimitet. Rättens normativa rationalitet är en beteckning för vad som exempelvis ett samhälle finner rättfärdigande eller berättigande.

Antal sidor: 67
Utgivningsdatum: 2013-01-01
Serie: Forum Iuris
Förlag: Helsingin yliopiston oikeustieteellinen tiedekunta
ISBN: 9789521078293

Glädjande och överraskande om bloggen

Inlägget med recept på den här soppan är det enskilda inlägg som har lockat flest till min blogg; M/S Byfjordens fisksoppa. 22.000 besökare har tittat in här för att de antagligen har googlat på fisksoppa och den här soppan har dykt upp i Googleflödet. Där hade de tur, bloggbesökarna, som hittade det här receptet, för soppan är otroligt god.

1857 öppnade det nytänkande Hôtel Rydberg med restaurang efter fransk modell, snett över Gustav Adolfs torg från Operan. Foto: Stadsmuseet

Ibland, faktiskt ganska ofta, tänker jag att jag skall stänga ned bloggen, tiden räcker inte riktigt till. Men en sådan sak som att min recension av den gamla klassikern Doktor Glas av Hjalmar Söderberg har lockat 1.000 läsare till bloggen gör att jag känner något slags ansvar att fortsätta.

Tänk att 1.000 personer har varit intresserade av att läsa mina tankar om den svenska klassikern. Jämfört med min recension av Björnstad, som drygt 10.000 personer har läst här i bloggen, låter det kanske inte så mycket, men tänk då på att boken skrevs på 1800-talet och att människor fortfarande är intresserade av att läsa både boken och uppenbarligen mina tankar om den. Att sprida läsglädje och intresse för litteratur ser jag som något väldigt värdefullt, det motiverar mig att fortsätta.

De senaste tre dagarna har bloggstatistiken gått bananas. Filmatiseringen av Björnstad gick upp på HBO Nordic i söndags och har fått lysande recensioner. Det syns i min bloggstatistik. Jag skrev recensionen av Björnstad år 2016, det är fyra år sedan, men bara sedan i söndags har 1.000 personer klickat in och läst min recension. Hoppas de blir lockade att läsa boken också, som är makalöst bra, viktig och oförglömlig.

Bloggandet har inneburit att jag lärt känna många av er som tittar in här. Litet märkligt egentligen, men att regelbundet titta in hos varandra och läsa om varandras vardag och ge feedback på inlägg gör att man lär känna varandra väldigt väl. Jag har träffat några av er efter att vi lärt känna varandra genom bloggarna, och det har varit precis som att träffa gamla bekanta. Och även om de flesta av oss inte träffas utanför bloggarna, berikar det otroligt mycket att få inblick i era liv, läsa om vad ni går igenom och upplever. Man får vidgade vyer och blir förhoppningsvis litet mer ödmjuk. Stort tack till er! ♥ ♥ ♥

Ibland lägger jag in selfies. Jag tycker att det gör bloggar litet personligare när man vet vem som fotograferar och skriver inläggen. Ibland blir det spontanbilder från hemarbetsplatsen i träningskläder, ibland lyxar jag till det med att borsta håret. Om ni undrar på vilken bild håret är borstat, så är det på den högra.

Men hur intressant är det att se mig och att läsa om mig. Inte särskilt tror jag. Ungefär 2.000 personer har klickat in i kategorin Om i bloggens header för att få veta mer om mig. Men jag envisas med att lägga in litet mer personliga bilder, eftersom jag vet att barnen tittar in här och letar upp inlägg från någon viss händelse, då kan det vara roligt att påminnas om hur vi har sett ut genom åren.

I måndags eller tisdags stannade jag bilen vid Alhamrabacken och gick ut för att ta den här bilden. Kan ingen se till att den där elkabeln grävs ned istället, den stör ju bilden ;)

Inget filter, bara fotat rakt upp och ned som det såg ut. Som ur en saga. Hur kan naturen fortsätta att överraska gång på gång? Ni som tittar in här gillar också vackra soluppgångar, men de inläggen får inte lika många läsare som bokrecensioner, eftersom det bara är ni som känner till min blogg som ser dem, till skillnad från recensionerna som dyker upp på Google när någon söker på en viss titel. Samma sak med recept.

Ibland skriver jag om sådant som gäller min avhandling. Hur intressant tycker ni att det är? Inte särskilt, eller hur? Min text om avhandlingen Konstitutionellt kritiskt dömande ingår i min litteraturkurs i forskarutbildningen, men jag tyckte att det kunde vara roligt att lägga in den i bloggen. Man vet ju aldrig, någon mer än jag kan ju tycka att avhandlingen verkar intressant. Hittills har 18 personer klickat in för att läsa just det inlägget. Inte så dåligt ändå, med tanke på att avhandlingar inte är böcker som läses av särskilt många.

Så, fortsätta blogga eller stänga ned? Jag fortsätter ett tag till. Ha en fin kväll!

Vardagar med guldkant

Ljuset och färgerna har varit helt magiska de senaste veckorna, så härligt att vara ute och se hur fin naturen är. Jag plockade in dill och nyponkvistar och satte i en vas. Det är fint med blommor, men det finns mycket annat i naturen som också är fint att dekorera med.

Tror ni att vändningen mot mörkare tider kom i helgen, när det plötsligt kom snö, och sedan gick temperaturen ned till – 4 grader och efter det kom regnet? Nästan alla löv rasade från en av lönnarna.

Innan dess var det så här fint. Nästan sensommarvärme så att man kunde sitta utomhus och äta lunch.

Men här var det inomhus. Viltfärsbiff på golfrestaurangen, och veckan därpå (i dag faktiskt)…

… ungefär samma sak, men nu på slottet som fortsätter med luncherna när 18-hålsbanan och golfrestaurangen har stängt för säsongen. 135 kronor för så här god och fint serverad mat med kaffe och kakor om man ville. Det blev en jättetrevlig långlunch med en vän som jag känt sedan min arabhäst- och distansrittstid.

I mitt Instagramflöde kom det upp bilder på en ny, spännande bok från LB Förlag. Och litet kul är det allt, att få se sin egen text om författarens förra bok på omslaget :) Den boken var för övrigt helt fantastisk, jag rekommenderar alla att läsa den. Jag hoppas att förlaget kommer att skicka uppföljaren till mig.

Jag har skördat paprika, chili, morötter och de sista tomaterna. Jag insåg att tomaterna inte skulle hinna mogna innan det blev minusgrader på nätterna, så bara att plocka av allt som fanns kvar. Från Facebookvänner fick jag tips om vad man kan göra med omogna tomater, dels recept med gröna tomater, dels hur man kan få dem att mogna långsamt inomhus.

Jag har lagt allihop på brickor nu. I morgon skall jag rensa bort alla kvistar och låta vissa ligga svalt och mogna i lugn takt, och laga några spännande saker av resten. Kanske borde jag testa att steka gröna tomater, som i filmen?

Men detta… Vad tror ni att det är? Det är inte ett rakat krusbär. Det är en pytteliten melon som inte hann mogna innan säsongen var slut.

Att odla är verkligen inte enkelt. Jag skall sammanfatta mina erfarenheter från mitt första år som pallkrageodlare i ett eget inlägg snart. Men ni som tittar in här har ju sett att vissa saker har vuxit väldigt bra, medan andra (som melonen) inte kom igång alls.

Vi får väl se om jag kommer att odla något nästa år, eller om jag enbart skall ägna mig åt arbete. Det är inte så tråkigt det heller.

Efter en vecka av massiv trötthet hade jag börjat få energin tillbaka i helgen och arbetade ganska intensivt. Bella kom in i mitt arbetsrum och bara tittade på mig. Där satt jag, klockan 14, fortfarande i pyjamas och morgonrock med oborstat hår och läsglasögon på näsan, helt inne i en text jag skrev. Jag frågade om jag såg ut som en galen professor. Hon svarade inte. Jag tolkar det som ett ja.

En morgon skjutsade jag Jackie till skolan. Två regnbågar bildade två c över varandra och över husen. Jag tänkte att jag kunde fota när jag lämnat av Jackie, men ni vet hur det är – just do it! När jag hade vänt var det solsken och regnbågarna borta, det tog högst tio minuter mellan det här tillfället när jag fotade genom bilrutan till dess att tillfället var borta.

De senaste dagarnas skärmbilder från mobiltelefonen. Mitt foto till vänster, som jag lade upp i gruppen Rimbo i vårt hjärta. Monikas bok- och filmsmak stämmer med min, så när hon lade upp ett tips om serien Yellowstone (som jag tänkt se, men inte kommit till skott), insåg jag att jag också måste se den. Nästa bild visar vad jag lyssnar på i bilen nu. Peppande låttexter och mycket power. Bilden längst till höger fick mig sugen på att baka igen! Jag brukar baka spindeltårtor till Bellas födelsedag, men titta vad fina små praliner man kan göra. Och smart att ställa dem på ett galler och hälla choklad över, mycket enklare än alla tekniker jag provat.

Jag har vaknat och gått upp vid fem flera morgnar i rad nu för att arbeta med avhandlingen. Så kul och jag tänker som klarast tidigt på morgonen. Men det innebär att jag är trött nu, så jag säger god natt med en bild på Fame som om möjligt är ännu tröttare än jag.

Juristernas nära förflutna. Rättskulturer i förändring, av Kjell Åke Modéer

Modéer vill visa hur och varför rätten har förändrats i Sverige, Tyskland och USA under 1900-talet. Avsikten är att sätta in vår tids rätt och rättsförhållanden i en historisk kontext. Utan denna förförståelse är det svårt att förstå de rättskulturer som dagens praktiserande jurister arbetar i, vilken roll jurister spelar i samhället och hur jurister tar intryck av kultur, yrkesetik och kunskapsstruktur från andra rättskulturer och påverkas i sina egna värderingar. Förhållandet mellan juridik och politik utgör ständigt en viktig faktor för förståelsen av juristernas yrkesroller, och att så är fallet tydliggörs i denna framställning.

En metod för att förklara en historisk förändring är att undersöka kontexten med hjälp av rättskulturen, varigenom man inom rättshistorien främst hämtat sina analysinstrument från antropologin och etnologin som studerar sociala strukturer i mänskliga samhällen och människor som kulturvarelser i grupp. Rättskultur som rättshistoriskt analysinstrument är omdiskuterat och har tolkats och tillämpats på flera olika sätt. Någon närmare redogörelse för vad rättskulturbegreppet innebär i den här framställningen görs inte, men utifrån bokens syfte och sammanhang gör jag bedömningen att rättskultur här skall förstås som den omvärld, inklusive de rättsregler och värderingar, som jurister lever och verkar i. Modéer menar att vi går miste om viktiga perspektiv för att förstå och tillämpa rätten, och att juridiken blir enbart ett tekniskt hantverk, om vi saknar kunskap om rättsreglernas sammanhang, det vill säga sambanden, tidsandan och de olika ländernas förhållningssätt till historien.

Under den undersöka periodens början, under 1900-talets första hälft, sysslade de svenska rättshistorikerna nära nog uteslutande med att påvisa normernas utveckling, efter inflytande från tysk rättskultur. I mitten av 1900-talet blev en mer sociologisk syn på rätten alltmer betydelsefull och nya metoder började tillämpas. USA blev ett föregångsland för rättshistoriker genom att anlägga ett sociologiskt utanförperspektiv på rätten, vilket gav normerna en rättslig kontext. Från att på ett mer direkt sätt ha fokuserat på rättsliga normer och rättsliga texter ändrades perspektivet till att sätta in normerna i sitt sammanhang.

Den nya juridiska forskningsinriktningen tog till sin uppgift att empiriskt undersöka rättens sociala, ekonomiska och politiska funktioner i samhället. Ett av de viktigaste begreppen som den sociologiska rättshistorien introducerade var begreppet rättskultur. En ny inriktning av rättshistorien utvecklades under 1960-talet som inte tog den dogmatiska rätten som utgångspunkt, utan istället den anda, de olika attityder och kulturmönster som normerna verkade i.

Rättshistorieämnet har under senare delen av 1900-talet sett som sin uppgift att försöka förklara sammanhang och att visa hur rätten ständigt påverkas av olika samhällsfaktorer. Utforskandet av rättens historiska kontexter har i hög grad blivit den nutida rättshistoriens kännetecken. I dag hämtar dessutom rättshistorikerna sin inspiration i mötet med många andra vetenskapliga discipliner. Rättshistorieämnet har blivit tvärvetenskapligt.

Rättskulturforskningen har utvecklat olika analysinstrument för att med hjälp av historiska förklaringsmodeller identifiera olika rättskulturer. I fokus för föreliggande studie står juristrollen då Modéer identifierar de tre ländernas rättskulturer under den granskade perioden. Modéer framhåller teoriers och metoders betydelse då man förhåller sig till normsystem och rättslig empiri, i annat fall blir den juridiska verksamheten godtycklig och oförutsebar, och tillämpar själv en analysmodell som tar sin utgångspunkt i fem olika parametrar: a) rättsliga, sociala, religiösa, politiska och ekonomiska ideologier som präglat rättskulturen inom Sverige, Tyskland och USA, b) konstitutionerna/författningarna där dessa ideologier implementerats, c) de normer som kommer till uttryck i framförallt lagar och förordningar och prejudicerande rättsfall, d) rättens aktörer; deras yrkesroller, konfliktlösningsmodeller och principer för processuella förfaranden samt e) juristernas infrastrukturer i form av fackföreningar, intresseföreningar, nätverk, konferenser, publicerade artiklar och liknande som jurister organiserar och engagerar sig i.

När Modéer menar att det tänkesätt som dominerat västvärlden under 1900-talet i hög grad har präglat juristerna i de tre jämförda länderna, ställer jag mig emellertid frågande till hur denna slutsats har dragits. Modéers summering av 1900-talet genom en berättande översikt och ur ett brett perspektiv är utan tvekan både informativ och intressant. Han beskriver den omvälvande samhällsutveckling som skedde under det förra århundradet, med fokus på juristerna och rättsväsendet, och redogör för skillnader och likheter mellan de tre rättssystemen i Sverige, Tyskland och USA. Parametrar som var och en för sig kunnat ligga till grund för en djuplodande analys.

Då juristrollen står i fokus för detta arbete, tycks de parametrar som analysmodellen anger rimliga, för att påvisa i vilket samhälle jurister vid en viss tid verkar. I det fall man inte vill begränsa sig till juristrollen utan visa hur rätten, utöver den juridiskt tillämpande verksamheten, har utvecklats under en viss period, kunde eventuellt ytterligare en parameter ha ingått i analysmodellen, nämligen andra aktörer än jurister, vilka inte sällan har direkt inflytande på rättsutvecklingen.

Det är oklart hur analysmodellen praktiskt tillämpas, det vill säga hur man med modellen kan påvisa vad som faktiskt påverkat rätten i en viss riktning, vad som varit relevant, och hur man avgör vilken rättskultur som ligger till grund för juristernas kunskapssystem. Det är svårt att avgöra dels vad som utgör en viss tids och ett visst lands rättskultur och vad som är en samhällssituation och ett rättssystem, dels hur analysmodellen visar att jurister faktiskt påverkats av de parametrar som modellen utgörs av, och omsatt detta inflytande i praktisk juridisk verksamhet. Jag saknar exempel som leder från modellen via empirin till slutsatserna om rättskultur. Möjligen fungerar rättskultur som analysmodell tydligare vid ett snävare forskningsperspektiv, då argument i exempelvis domskäl eller i underlag för lagstiftning kan lyftas fram som stöd för eventuella slutsatser om rättskultur.

Syftet med boken får dock anses uppfyllt. Juristernas nära förflutna är avsedd att i första hand vara en bok för blivande jurister, och som sådan bör den övergripande redogörelsen för betydelsefulla händelser i de tre granskade länderna under 1900-talet motsvara målgruppen. Den ger en förförståelse och sätter in vår tids rätt och rättsförhållanden i en historisk kontext, eller som Modéer menar, i rättskulturer, med olika förhållningssätt till historien.

Antal sidor: 408
Utgivningsdatum: 2009-12-04
Förlag: Santérus Förlag
ISBN: 9789173590372