Godmorgon onsdag med tips om hur du blir smärtfri i ländrygg och höfter

Den här veckan är det sportlovsvecka för Uppsala, så ingen dansträning för Bella och Jackie eftersom dansskolan tillhör den regionen. Här är det sportlov nästa vecka.

En väldigt annorlunda känsla för både tjejerna och mig, med så mycket extra tid. Normalt lägger vi ungefär 12 timmar i veckan enbart på resor till och från dansskolan/gymmet och själva passen. Nu har vi plötsligt 12 timmar över. För mig är det inte riktigt 12 timmar, jag tränar ju på mitt gamla gym istället. Men det gör jag i samband med att jag lämnat tjejerna i skolan, så ingen extra resväg.

Jag har ju lovat att berätta vad jag fått för tips från de två naprapater jag gått till på grund av smärtan i min höft. Vad man kan göra för att bli smärtfri beror ju så mycket på varför man har ont, och var såklart, men de råd jag fått är ingenting som kan skada att följa, så bara att testa.

Först trodde man att min rygg var böjd som ett C, med ett tippande bäcken som backslashtecknet /, men så är det inte säger min andra naprapat. Jag har rak rygg, men tippande bäcken som det där backslashtecknet på grund av mitt kortare ben efter bilolyckan i tonåren. Tidigare kompenserade jag för det genom att vara tränad, så kroppen höll ihop ändå. Jag hade aldrig ont. Men så bytte jag träning och ridning mot läsning, och då försvann musklerna och stabiliteten i kroppen. När jag överbelastade rygg och höft förra våren verkar det som om jag fick en inflammation i ligamenten i höften. När jag red blev det ännu värre. Det kan tydligen ta år för sådant att läka. Nu har det gått nio månader.

Så, vad kan jag själv göra? Förutom att få hjälp av naprapaten då och då måste jag bygga upp stabilitet och styrka igen. Särskilt i rygg, mage och säte. Att det gör litet ont vid belastning är ingenting att vara rädd för, bara att träna på. Så det gör jag. Särskilt bra övningar är marklyft, höftlyft, olika övningar med gummiband som tränar sätet och höfterna och så övningar för magmusklerna. Dessutom är jag noga numera med att ha inlägg i skon för att justera så att benen blir åtminstone ungefär lika långa. Jag har till och med inneskor för att kunna ha inläggen.Jag använder även en sådan här pressure ball. Den ser ut som en bandyboll och är stenhård. Den placerar jag mellan de muskler som skall masseras och till exempel en vägg, och så lutar jag mig emot den och låter den trycka på de ställen där det smärtar. För mig är det höften och ländryggen. Första gången var det så smärtsamt så att svetten rann i ansiktet, men nu går det mycket bättre. Bara att vara envis och bita ihop. Den här bollen kommer verkligen åt musklerna på djupet och stimulerar, gissar jag, blodtillförseln till de ställen där det gör ont, och också mjukar upp de muskler som är stela.

Stretching är också bra för att tänja ut de muskler som är stela och som drar ihop kroppen. Jag gör bland annat de här övningarna  för att stretcha höfter och ländrygg.

Den andra naprapaten jag gick till poängterade att det är viktigt med andningen och att stå rakt på foten, inte har mer belastning på framdelen av foten eller på hälen. Här finns ett inlägg att läsa om andningens betydelse. Googla, det finns säkert många fler bra artiklar.

Glömde nästan en viktig sak, nämligen att förändra hjärnans sätt att tolka signaler och korrigera kroppen efter dem. I mitt fall skjuter ena höften ut när jag tippar åt det håll där benet är kortare. Hjärnan har efter alla år korrigerat för det och skickar signaler om att jag är sned när jag sedan lägger i inlägg och faktiskt är rak. Hjärnan måste lära om. Ett exempel på det: När jag kör bil sitter jag rakt med överkroppen, men snett med underkroppen. Jag vrider liksom fram ena höften litet. När jag bestämmer mig för att nu skall jag sitta helt rak, då känns det fel. Hjärnan har under så många år tolkat att rätt för mig är att vara sned, så när jag är rak känns det inte bra. Nu tvingar jag mig att vara rak. Tänker på att sittbenen skall vara i lod och att skulderbladen skall ligga emot ryggstödet i bilen lika mycket.

Och hur fungerar det här upplägget för mig? Bra! Smärtan är inte borta, men den är inte lika intensiv som förut. Jag skall faktiskt prova att rida igen och se om det fungerar nu.

Hoppas att ni fick något bra tips, och kommentera gärna här nedanför om ni har andra bra råd om vad man kan tänka på för att slippa smärta i särskilt rygg och höfter!

 

Här finns ett bra inlägg om ländryggssmärta och vad man kan göra åt det.
Här finns ett lika bra inlägg om smärta i höften.

Feminism i veckans topplista

Varje tisdag presenterar Johannas deckarhörna temat för en ny topp fem. Den här veckan är temat: Feminism

Feminism har blivit ett knepigt begrepp anser jag. Det tolkas på flera olika sätt, och vissa ställer jag mig inte bakom. Jag är feminist i bemärkelsen att kvinnor ska ha samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter som män. Det borde vara självklarheter, och det gör mig vansinnig när det inte är så.

De här böckerna skulle allihop passa perfekt som bokcirkelböcker på temat feminism. Det finns så mycket att diskutera. Väldigt välskrivna och bra böcker allihop, och en av dem kan jag varmt rekommendera som film också. Jag berättar litet om fem av dem:

♥  Mildred Pierce har även filmatiserats och sänds på HBO Nordic som teveserie i fem avsnitt. Så otroligt bra, med Kate Winslet i huvudrollen. Den har beskrivits så här:

”Ett närgånget porträtt av en ovanligt självständig kvinna under depressionen på 1930-talet som nyligen skilt sig och nu kämpar för att skapa ett nytt liv för sig själv och sin familj. Dramat undersöker både Mildreds gränslösa kärlek till sin krävande dotter Veda och hennes komplicerade förhållande till de oföretagsamma männen i hennes liv, bland annat hennes polospelande älskare och hennes exman.”

♥  Missa inte heller Moa Gammels väldigt intressanta bok om Genier, samtliga kvinnor. Moa Gammels intervjuer av de här fjorton kvinnorna ger så många aha-upplevelser och tankeställare, ni måste bara läsa boken. Några av dem hon intervjuat är Pernilla August, Lena Andersson och Märta Tikkanen. Har ni tänkt på att män ofta kallas genier, men hur ofta hör man att kvinnor kallas det?

♥  Makten är också väldigt intressant. Tonåriga flickor antas plötsligt ha utvecklat en kraft som ledde till att makten i samhället förskjutits från att tidigare ha varit förbehållen män till att hamna hos kvinnor. Jag kände mig både omtumlad och faktiskt ganska hämndlysten när flickor och kvinnor inte längre var det så kallade svagare könet, och männen fick smaka på sin egen medicin. Men självklart visar det sig inte vara så enkelt som att allt vore bättre om rollerna i samhället var ombytta och kvinnorna hade makten. Makt förändrar många människor, oavsett könstillhörighet. Helt klart en bok som kan diskuteras länge och väl utifrån temat feminism. Diskussionen lär bli livad.

♥  I höstas läste jag Den sista flickan: berättelsen om min fångenskap och kamp mot Islamiska staten. Boken är Nadia Murads berättelse om hur hon levde med sin familj i en liten by i norra Irak när IS år 2014 började sitt maktövertagande i området. Många män sköts när de vägrade att konvertera från yazdanism till islam och tusentals kvinnor och unga flickor över åtta år togs som sexslavar. De såldes eller skänktes till olika IS-anhängare, misshandlades och våldtogs. Fortfarande är tusentals yazidiska kvinnor tillfångatagna.

Citatet är från sidan 137:

”När IS tog över Sinjar och började kidnappa yazidier kallade de sina mänskliga krigsbyten för sabaya (sabiyya i singular), vilket hänvisade till de unga kvinnor de köpte och sålde som sexslavar. Det var en del av deras plan för oss, som har sitt ursprung i en tolkning av Koranen som sedan länge var bannlyst av världens muslimska samhällen men om skrivits in i de fatwa och pamfletter som IS offentliggjorde innan de anföll Sinjar. Yazidiska flickor uppfattades som otrogna, och enligt IS-krigarnas tolkning av Koranen är det ingen synd att våldta en slav. Vi skulle locka nya rekryter att bli soldater och skickas runt som belöningar för  lojalitet och gott uppförande. Alla på bussen skulle möta det ödet. Vi var inte längre människor – vi var sabaya.”

♥  För tre år sedan läste jag Anna Larsdotters otroligt intressanta bok Kvinnor i strid. Ett litet annat perspektiv på feminism.

I boken får vi läsa om flera olika kvinnor som valt att delta i krig, alla lika intressanta kvinnoöden och med något undantag var alla helt okända för mig. Berättelserna visar att kvinnor inte alls är veka varelser, utan har anpassat sig efter vad tiden krävt. Bilden av den veka kvinnan, som behövde luktsalt vid varje obehaglig situation, skapades på 1800-talet, men ”förväntar du dig styrka, som samhället gjorde av 1600-talets kvinnor, så möts du i allmänhet av det.” Nålen och svärdet kan absolut svingas med samma hand, det har Anna Larsdotter övertygat mig om genom boken Kvinnor i strid.

Böcker att se fram mot under våren och försommaren 2019

Jag har spanat på vad förlagen kommer att ge ut under våren och början av sommaren, och det här är mina favoriter just nu.

Nya böcker i mars 2019

Tredje och sista boken i Agnes Lidbecks trilogi kommer i vår. Karaktärerna i Agnes Lidbecks böcker har beskrivits som futtiga och kantiga och de lyckas aldrig bättra sig. Jag kan tillägga att karaktärerna retade gallfeber på mig, men jag gillar böckerna. Det skall bli spännande att se hur hon knyter ihop de tre delarna.

Jag har bara läst två av Anna Janssons deckare, så för mig är hon en relativt ny bekantskap och inte alls uttjatad som kanske vissa av er andra tycker. Mitt hjärta är ditt är ju faktiskt den tjugonde delen om kriminalinspektör Maria Wern.

Små eldar överallt låg i brevlådan nu i veckan. Den kommer jag antagligen att kunna berätta mer om alldeles snart.

 

Nya böcker i april 2019

Fredrik Backman och Camilla Läckberg har skrivit böcker som inte tycks likna något de skrivit tidigare, de böckerna blir ju så spännande att läsa! Jag är faktiskt mest nyfiken på hur de skrivit böckerna; mer på själva hantverket än historierna.

Jag har inte läst någon av Jonas Karlssons tidigare böcker, men jag har förstått att många tycker om dem. Jag vet bara att han är en fantastisk skådespelare med en otrolig bredd. Tänk att spela så ruggigt bra i Mannen under trappan, och så fint som Bajenhunden i en av tidigare års julkalendrar. Jag tycker att titeln på hans nya bok låter litet udda; Regnmannen: En trädgårdsberättelse, det kan väl nästan betyda vad som helst. Måste läsas.

 

Nya böcker i maj – juli 2019

Så många böcker att se fram emot! Och vilka snygga omslag. Märkligt sammanträffande att alla omslagen går i gult och rött. Hoppas på en lugn sommar med mycket tid för läsning.

Armando Lucas Correa är en flerfaldigt prisbelönt författare och journalist. För snart två år sedan kom hans bok Den tyska flickan ut i svensk översättning, hans debutroman. Berättelsen baserar sig på verkliga händelser och den grep tag om mig på ett sätt som inte händer så ofta. Dels på grund av historien, dels på grund av författarens sätt att formulera sig och bygga upp berättelsen. Han skriver med så lätt handlag en fantastisk prosa. Jag ser mycket fram mot att läsa uppföljaren; Dotterns berättelse.

För att inte tala om Marie Bengts’ andra del om sömmerskan Hannah Lönn, som i femtiotalets Sverige fuskar som privatdetektiv. Man kan nog kalla det för det. Hon råkar hamna i situationer där hon av nyfikenhet inte kan låta bli att börja luska i vad som kan ha hänt och varför. Första delen; En sax i hjärtat, var en riktigt mysig pusseldeckare. Hoppas att uppföljaren också är det.

Så, vad har jag missat? Vad ser ni fram emot att läsa?

 

Lördag med hundbad och vårstädning

Plus åtta grader och strålande sol, man blir ju så glad av sådant väder, eller hur? Eller trött kanske, som Fame.

Jag sov längre än vanligt i morse och vaknade av att solen strömmade in i sovrummet. Det var riktigt härligt. Mindre härligt var att komma upp och inse att Shelly hade varit dålig i magen under morgontimmarna… Bara att sätta igång att städa och att tvätta henne. Nu verkar hon i alla fall må bättre. Passade på att tvätta transportburarna också efter torsdagens kastrering, och att städa upp efter katterna i gästhuset.

Solen gav mig energi och dessutom är det uppehåll från tjejernas dans i helgen, så jag fortsatte att diska, städa och tvätta dukar och mattor, sådant som blivit försummat nu när jag inte har lika mycket tid.  Ring ut det gamla och ring in det nya, så känns det varje år när man anar att våren är på väg. Nu skall jag i alla fall sätta mig i fåtöljen i solen och läsa litet innan det blir kväll. Senare tittar jag in till er, och så kommer ett inlägg med mina favoriter ur sommarens bokutgivning.

Ha en fin dag!

Fem en fredag – om avkoppling

Elisa utmanar varje fredag med fem ganska kluriga frågor. Den här veckan är temat avkoppling.

Här är Fame, som kan konsten att koppla av.

Elisa undrar:

  1. Hur kopplar du av på bästa sätt?
  2. Är du bra på att vara ledig?
  3. Vad gör dig stressad i en avkopplad miljö?
  4. Använder du dig någonsin av skärmfria tider?
  5. När kände du dig som mest avkopplad sist?

Hur kopplar du av på bästa sätt?
Faktiskt tror jag att det är genom någon form av fysisk ansträngning. Som att träna på gymmet eller rida. Då fokuserar jag helt och hållet på det jag gör och kopplar bort tankarna.

Är du bra på att vara ledig?

Jag är i alla fall bra på att fylla ledighet med en massa aktiviteter ;) Jag har letat efter bilder i bloggarkivet för att bevisa att jag är bra på att vara ledig, men det finns inte så många bilder på mig överhuvudtaget. Jag är ju alltid bakom kameran och tycker dessutom att jag ser hemsk ut på alla bilder. Men här är en bild tagen på den tiden jag hade analog kamera. Vi var på MC-semester i Norge och här ligger jag och vår vän Ralf och vilar. Avkoppling.

Tänk att den där packningen var allt vi hade med oss för att åka 300  mil på MC genom Norge. Ett bevis för att man egentligen kan klara sig med väldigt litet.

Här kopplar jag av vid en pool på semester i Frankrike. Men ärligt talat är jag inte så bra på att ligga vid en pool om jag inte har en bok att läsa. Jag är hellre i vattnet, jag älskar vatten, om det inte är alldeles för kallt. Här satt jag nog bara en kort stund innan jag började bli rastlös.

Här kopplar jag av i en soffa på Grand Central Station i New York, hösten 2010. Men ärligt talat satte jag mig nog bara där för att det skulle tas en bild.

På trappan där många scener från New York-filmer spelas in, bland annat i teveserien /filmerna Sex & the City.

Vad gör dig stressad i en avkopplad miljö?
Massor av högljudda människor samlade på samma plats. Jag gillar inte att vara på platser där många småbarnsfamiljer samlas. Ledsen, men så är det. Restaurangen på Ikea till exempel. Eller en pool full med tjoande barn. Klar tantvarning på mig, helt klart. Jag vill att det är förhållandevis tyst så att jag kan höra fåglar och andra ljud från naturen.

Använder du dig någonsin av skärmfria tider?
På sätt och vis. Jag har stängt ned bloggen och Facebook flera gånger och haft halvårslånga pauser, men jag kommer alltid tillbaka. Jag har för mycket utbyte av alla bloggvänner. Däremot använder jag mig inte av inställningen för skärmtid på mobiltelefonen. Sociala medier är litet av mitt fönster ut mot världen eftersom jag har mycket ensamtid.

När kände du dig som mest avkopplad sist?

Det här var inte avkopplande, men roligt. Ni får bortse från den busiga fyraåringen i vagnen.. ;) Vi hyrde en vagn när vi var i New York, så att vi kunde gå mycket och se mycket. Det har nog varit vår stil på våra resor, att uppleva mycket. Inte så mycket vila direkt.

På min lista över vad jag ville göra i Normandie hade jag att fota hästar på stranden. Här försökte vi springa ikapp ett gäng hästar som vi såg på håll. Det gick inte så bra. Ni ser kanske de små prickarna vid horisonten långt bort? Det är hästarna. Inte avkopplande, men väldigt kul.

Också en gammal bild

Senast jag kände mig väldigt avkopplad är nog just nu faktiskt. Jag har fått ett träningsprogram som är helt perfekt för mig. Alla rekommenderade vikter stämmer och jag får väldigt hög puls och svettas floder när jag tränar. Efteråt känns det som jag skulle kunna äta ett helt vildsvin och sedan sova. Och ännu ingen smärta i höften efter träningen som gör att det inte känns avkopplande alls. Håller tummarna för att det här passet också gick bra så att jag kan sova i natt.

Nu skall jag göra någonting annat som är avkopplande, lägga mig i sängen och läsa vidare i en bok. Tittar runt till er i morgon bitti när vårt Internet inte är lika segt.

Ha en fin fredagskväll!

Nesligt på alla hjärtans dag

Litet underligt sammanträffande att jag fick tid för kastrering av båda våra hankatter just på alla hjärtans dag, men så blev det.

De gick inte frivilligt med på att gå in i transportburarna, och Doris (vi trodde länge att han var en hon) kämpade och skrek hela vägen till veterinären och ville komma ut.

Ingreppet gick väldigt snabbt och båda katterna mår bra. De fick stanna i vårt gästhus hela dagen och natten efteråt, men i dag har de fått komma ut. Doris är fortfarande ute, men Zingo kom ganska snart tillbaka in och ligger som vanligt och sover i soffan.

Nu får de ett lugnare liv, och grannarna blir gladare när katterna inte går runt och markerar revir hos dem. Ni som vet hur det luktar förstår… Id-märkta och vaccinerade är de också. På bilden hade de ännu inte vaknat upp efter sövningen.

Så började min förmiddag. Sedan hem och slå in paket. Vi har som tradition att ge Bella och Jackie presenter på alla hjärtans dag, så innan de skulle komma hem från skolan hade jag ställt presenterna på deras sängar.

Det fanns så söta kort på Nalleriet.

Från Patrik fick jag ett bokat flyg och hotellrum lördag till söndag till Kiruna. Sedan jag läste boken Tio över ett av Ann-Helén Laestadius har jag pratat om att jag vill resa till Kiruna. Jag är så nyfiken på hur det ser ut och hur det går till att flytta en hel stad, som man gör där på grund av gruvdriften. Och hur det är att sova där och vakna klockan ett på natten när de spränger i gruvan.

Jag har däremot ingen lust att resa ensam, jag tycker att det vore roligare att dela upplevelsen, men Patrik vill inte följa med. Borde man inte resa båda två om det är en alla hjärtans dag-present..? Eller hela familjen, med tåg som jag har pratat om, så att vi får se de norra delarna av Sverige på samma gång. Jag har hur som helst ingen större lust att sitta där ensam med min trerättersmiddag på kvällen på hotellet. Eller att gå på spa ensam. Det skulle bara kännas sorgligt. Så hur gör jag nu? Reser ensam ändå, eller frågar runt om någon annan vill följa med?

Till middag åt vi lammfärsbiffar med ugnsrostade grönsaker och tsatsiki. Till efterrätt hade Bella gjort så fina fruktspett. Ser ni hur hon hade skurit ut hjärtan i frukten och bären?

Så här vackert var det på kvällen. Det här ljuset som vi får njuta mer och mer av nu gör mig riktigt lycklig.

I kväll är det danslektion för tjejerna och jag tränar vidare under tiden efter mitt program. Förra passet tog verkligen och jag har fortfarande träningsvärk. Men inte ondare än vanligt i höften, vilket är en lättnad. Jag måste ju träna för att bli bättre, och det blir problem om träning ger mer smärta. Hoppas hinna svara på era frågor i kväll om vad naprapaten gav mig för råd. Jag tror att hennes råd kan vara till nytta för fler än mig.

Ha en fortsatt fin och solig dag!

Omöjlig kärlek – tips på böcker och filmer inför alla hjärtans dag

Varje tisdag kommer Johannas deckarhörna med en ny topp fem på ett visst tema. Den här veckan handlar det om att ge de fem bästa lästipsen inför Alla hjärtans dag som är på torsdag. Ni skall få fem tips på böcker, plus ett bonustips tillagt i efterhand eftersom den boken är så fin och jag glömde att ta med den.

Och så får ni två travar med tips på romantiska filmer i slutet av inlägget.

Böcker om kärlek är nästan alltid som mest fängslande när kärleken mellan två personer är i princip omöjlig, håller ni inte med?

Till min fem-i-topp den här veckan har jag valt några riktigt välskrivna och gripande böcker där kärleken mellan två personer är omöjlig eller åtminstone väldigt svår att leva ut, eller att leva med. Och när man tänker efter är den inte heller särskilt hälsosam.

♥  Ni har väl inte missat 80-talsklassikern, Törnfåglarna? Jag både läste boken och såg teveserien som fjortonåring, och grät över den omöjliga kärleken mellan den katolske prästen Ralph de Bricassart (spelad av Richard Chamberlain i teveserien) och Meghan ”Meggie” Cleary (spelad av Rachel Ward). De älskar varandra, men Ralph väljer en karriär i den katolska kyrkan, vilket gör deras relation förbjuden. Han kan ändå inte motstå henne, vilket leder till mycket lycka men också mycket olycka.

♥  Jag vet inte hur många gånger jag här i bloggen har lyft fram trilogin om Kristin Lavransdotter. Den berättelsen är en av mina favoriter. Vilken kärlekshistoria. Egensinniga Kristin väljer mot allas vilja att gifta sig med sin stora förälskelse, Erlend. Och det går förstås åt pipsvängen eftersom han inte bara är snygg och väldigt charmig utan också oansvarig, och han sviker henne gång på gång. Jag var så irriterad på Kristin för att hon var så förblindad och inte insåg hur trassligt hennes liv skulle bli när hon inte följde sin fars vilja och gifte sig med den hon blivit bortlovad till, den lojale och omtänksamme Simon Darre, utan valde den lättsinnige Erlend. Nu, trettio år senare, kan jag bättre förstå henne. Livet är inte enbart svart eller vitt.

♥  Balladen om Marie: en biografi över Marie Krøyer. Bokförlaget Forum gav ut den år 1999, men jag tror att den finns i nyutgåva också med omslag från en filmatisering som gjorts. Jag brukar inte vara så förtjust i biografier, men den här är väldigt bra. Gripande, förstås, eftersom Marie Krøyers liv var fyllt av både kärlek, svek och tragik. Marie var gift med den kände skagenmålaren P.S. Krøyer. I takt med att de inreder det ena hemmet vackrare än det andra dör deras kärlek, samtidigt som han sjunker djupare ned i sinnessjukdom. När Marie är på semester träffar hon Hugo Alfvén. De blir vilt förälskade. Men deras passionerade kärlekshistoria utmynnar i svek och olycka, för Marie.

♥  Den lilla bokhandeln i Paris är betydligt nyare. I Sverige gavs den ut för tre år sedan. Jag läste den under vår Frankrikeresa förra sommaren och tyckte väldigt mycket om den. Här handlar det om en väldigt varmhjärtad, inkännande och sorgsen bokhandlare som rekommenderar böcker istället för medicin till människor med brustna hjärtan. Sitt eget brustna hjärta verkar har till att börja med inte kunna kurera. Men så beger han sig söderut tillsammans med en, och sedan flera, vänner nedför Frankrikes floder och lyckas under resan hela sig själv. En väldigt fin berättelse.

♥  Som om du inte fanns är också relativt nyutkommen, jämfört med Törnfåglarna och Kristin Lavransdotter. Tess och Gus möts som hastigast första gången i Florens. Gus är där med sina föräldrar för att försöka komma över broderns död. Tess ber honom ta en bild av henne och väninnan på Ponte Vechio i Florens innan de skall återvända hem. Utan att de vet om det korsas Tess’ och Gus’ vägar flera gånger under åren som följer. Deras liv utvecklas helt olika, men på varsitt håll går de båda två igenom personliga prövningar, glädje och sorg, och upptäcker att livet inte blev som de trodde att det skulle bli när de var arton år. Det blir bättre och det blir sämre. När de åter möts i slutet av berättelsen har det gått sexton år och båda står mitt i livet.

Bonustips: Vem kan inte känna igen sig i den där himlastormande, förbehållslösa och okomplicerade förälskelsen, där Lucy och Gabe befinner sig i början av berättelsen i romanen Världen utan dig. När man känner sig fullkomligt förstådd och sedd. Innan verkligheten kommer närmare och förälskelsen inte längre är lika enkel och kravlös, och innan man inser att man vill välja olika vägar i livet, som inte stämmer överens med varandra. När man tvingas välja mellan att följa sina personliga drömmar och att anpassa sig till någon annan för förälskelsens skull.

.

Jag tycker inte att jag är någon romantiker, men i så fall undrar jag hur jag kan ha sådana höga travar med romantiska och kärleksfulla filmer…

De flesta av filmerna handlar om romantik och kärlek mellan människor, men någon handlar om kärlek till mat (Julie & Julia) och några mellan människor och djur/vampyrer/blå figurer (Hachikō, Skönheten & Odjuret, Twilight-serien, Dracula, En vampyrs bekännelse, Avatar).

Allra, allra bäst av filmerna är Brokeback mountain, som skildrar en komplicerad kärleksrelation (komplicerad, som sagt, mitt favorittema även bland filmer tydligen) mellan två män i västra USA mellan 1963 och 1983. Så fin kärlekshistoria och så fruktansvärt sorglig. Jag var tvungen att se alla filmer jag kunde komma över med skådespelaren Jake Gyllenhaal efteråt, där det slutade lyckligt för honom.

Fler tips får ni hos Johanna, där många andra har länkat till sina bloggar med sina personliga topplistor på samma tema.

♥ ♥ ♥

En måndag med vårkänslor och glada besked

Efter stormen Alfrida, snökaos och ishalka – i dag fick vi ett första smakprov av våren! Det var som om alla drogs med i vårkänslorna. Det blev en riktigt positiv dag.

Det började med att jag var barnvakt till den här lille killen när hans föräldrar var på Karolinska sjukhuset för att få ett avgörande besked. Nu kan vi alla andas ut, Max’ pappa är friskförklarad efter en kämpig tid.

Efter ett par timmar började Max bli trött, men ville absolut inte sova. Så jag försökte roa honom på olika sätt. Leksakerna var roliga en stund, men mest skrattade han när vi lekte titt-ut och när jag satte locket till hans leksakskorg på huvudet.

Sedan satte jag på en spellista med olika låtar som jag brukar lyssna på, lyfte upp Max och dansade med honom. Jag tycker om River flows in you på piano och när den började sken Max upp. Men nej, intresset höll inte i sig. Då bytte jag till låten Sweet but psycho… Klicka gärna på länken och lyssna på hur den börjar… Max älskade det! Jag spelade låten på repeat säkert tio gånger. Till slut var jag genomvarm, dels av dansandet, dels av Max som var som en liten kamin på tio kilo. Då insåg jag att Max hade somnat, sötisen. Till en låt som börjar med ett ruggigt skrik ;)

Jag blev bjuden på lunch, men hade med mig en egen poké bowl med råris, tofu, grönsaker och en dressing av bland annat fisksås och sesamolja. Jag tänker bli starkare, få mer stabilitet och bli lättare så att höften inte utsätts för lika stor påfrestning. Alltså tänker jag vara noggrann med vad jag äter under en period för att se om det fungerar och smärtan försvinner. Jag har inte glömt att jag skall berätta vad naprapaten sade förra måndagen.

Jag fick med mig hembakade hallongrottor till Bella och Jackie.

Förbi skolan och hämta barn och hem för att äta mellanmål, en grönkålssmoothie som jag hade förberett och kallrökt lax. Tycker ni att tulpanerna har sett sina bästa dagar..? Jag tillhör ju de som tycker att det är fint att fota vissna blommor med macroobjektiv. Jag kanske hinner det i morgon innan jag slänger blommorna.

I morgon skall jag köpa en ny  bukett. Jag hade tänkt handla på ICA på vägen hem, men det var stängt i dag på grund av ett rån sent i går vid stängning. Jag såg polisen vid butiken i morse och tänkte att de parkerat väldigt osmart, senare läste jag om rånet och förstod varför.

Vidare till gymmet. I går bad jag personalen att säga upp mitt medlemskap på gymmet eftersom jag tycker att det är för trångt på gymmet, särskilt i rummet för stretching. Jag vill kunna stretcha igenom kroppen för att bli av med den här skadan jag ältar hela tiden.

I dag kände jag knappt igen mig i rummet där man stretchar. Så mycket rymligare. Det var omstrukturerat så att det fanns plats för fler. Jag sade till killen som jobbar på gymmet att det var en bra förändring och att jag faktiskt funderar på att fortsätta träna hos dem nu  när det blev så bra, och det kommer jag att göra också.

Sedan hem i mörkret, äta middag och se det senaste avsnittet av True Detective.

Inte en rad blev läst i dag, och inte en rad blev skriven i boken. Men så mysigt att få tillbringa litet tid med Max, underbart att få glädjande besked om Max’ pappa, toppen att personalen på gymmet lyssnade på mina synpunkter så att jag kan fortsätta att träna där, härligt med vårvädret. En bra dag!

Men i morgon skall jag bara arbeta.

Sov gott!

Recension: I mörkret, av Cara Hunter

Det här är det andra fallet för kriminalkommissarie Adam Fawley. Jag har inte läst den första boken i serien, Hemmets trygga vrå, men jag upplever inte att det är nödvändigt. Jag fick snabbt en tydlig bild av både Adam Fawley och hans kollegor och fallen har ingenting med varandra att göra, så den här romanen lever upp till att kunna läsas fristående trots att den ingår i en serie.

Prologen skapar omedelbart ett intresse för historien och nyfikenheten håller i sig till slutet. En ung kvinna och ett litet barn hittas av en slump inlåsta i en källare, svårt medtagna och traumatiserade. Den alzheimersjuke gamle mannen som äger och bor i huset tycks inte veta vilka de är. Ganska snart gör man en koppling mellan kvinnan och barnet som hittats inlåsta, och en ung kvinna som försvann för ett par år sedan.

Historien svänger hela tiden åt olika håll allteftersom nya misstankar uppkommer och upptäckter görs. Vi får följa med i den vindlande utredningen, dras med på nya spår, hamna i återvändsgränder och följa nya ledtrådar som dyker upp. Jag gillar det här långsamma berättandet som mer liknar en pusseldeckare än en actionfylld Keplerroman.

Kriminalhistorien är spännande och jag lyckas inte komma underfund med hur allt hänger ihop förrän alldeles i slutet, och då är det för att författaren tycker att det är dags att avslöja det. Historien är som sagt spännande, men jag blir faktiskt mer nyfiken på de olika karaktärerna på polisstationen. Handlingarna avslöjar en hel del om deras personligheter och bilderna jag får av dem är lika tydliga som om jag såg dem framför mig. Det är inga stereotypa personbeskrivningar, tvärtom är de ganska komplexa, och alla har både sympatiska och mer otrevliga drag.

Jag ser fram emot att läsa nästa del i serien om kriminalkommisarie Adam Fawley, jag vill fortsätta att följa honom, den nyligen befordrade kriminalinspektören Gareth Quinn och kriminalassistenten Erica Somer.

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 367
Utgivningsdatum: 2019-01-23
Serie: Adam Fawley (# 2)
Originalets titel: In the dark
Översättare: Jan Risheden
Formgivning: Lars Sundh
Förlag: Louise Bäckelin Förlag
ISBN: 9789177990550
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Smoothie med grönkål, spenat, kiwi och ingefära

I går tipsade jag om näringsrika smoothies med mycket antioxidanter som är väldigt bra för att boosta immunförsvaret i förkylningstider. Den här varianten testade jag häromdagen. Man kan ju egentligen ta vad man har hemma och mixa ihop, det mesta blir gott, men här kommer ändå mitt recept som räcker till ett sådant här glas:

1 medelstor apelsin
Ca 1,5 dl mandeldryck
1 kiwi
30 g spenat eller grönkål
Ca 2 cm färsk, riven ingefära (eller efter smak)

Skär bort skalet från apelsinen och kiwin. Skär fruktköttet i mindre bitar. Skölj grönkålen/spenaten. Skala och riv ingefäran. Lägg i allt i en mixer och häll på mandelmjölk. Mixa tills smoothien har en jämn konsistens. Häll upp i glas och njut. Koka gärna ett par ägg och ät till för att få en komplett frukost/mellanmål som även innehåller protein och nyttigt fett.

Om du inte gillar spenat och/eller grönkål behöver du inte vara orolig att testa den här smoothien, den smakar framförallt väldigt fruktigt av apelsinen med en touch av ingefära. Gör gärna dubbel sats. Smoothien håller åtminstone tre dagar i kylskåp.