Så här kan det gå till i forskarvärlden

Under julhelgen har jag ägnat mig åt att gå igenom vad som skrivits i mitt forskningsämne sedan 2010. Det är som att komma tillbaka till en helt annan värld, där jag var väldigt aktiv för femton år sedan, men lämnade när jag fick viktigare saker att göra – att vara mamma till Bella och Jackie.

Under tiden som jag har gjort Scooby-snacks till tjejerna, lekt med dem, anordnat temakalas, läst sagor och sjungit visor, tittat på Lotta på Bråkmakargatan och under senare år läst läxor med dem och skjutsat till skolan och olika fritidsaktiviteter, har det pågått ett krig i forskarvärlden som jag varit nästan helt omedveten om.

Min forskningsrapport gavs ut som en SOU av den Integrationspolitiska maktutredningen och jag presenterade den på Rosenbad. Rapport var där och intervjuade mig efteråt, men journalisten hade uppenbarligen inte koll på vad som var väsentligt i det jag presenterat, så jag fick lov att avbryta honom och ge honom förslag på bättre frågor att ställa, och det gjorde han.

Min forskning blev inte kritiserad, varken metoden eller resultaten, men på en konferens fick jag en kommentar från en annan forskare om att nu hade jag gjort bort mig. Enligt honom och andra forskare innebar mina resultat att det inte gick att söka fler forskningsanslag, eftersom ämnet nu var uttömt. Han bad mig justera resultaten så skulle vi kunna söka forskningsanslag tillsammans sedan. Innan dess hade jag visserligen förstått att man alltid, alltid skall vara källkritisk, men där och då gick insikten in i mig som en pilspets i kroppen. Jag blev så fruktansvärt besviken på att man inte kan lita ens på forskare, som man bör kunna förvänta sig är objektiva och nyanserade och alltid strävar efter att förmedla trovärdiga resultat. Självklart stod jag fast vid mina resultat.

Det blev dessutom ett väldigt tumult kring själva utredningen eftersom integrationsfrågorna var så politiskt laddade. Efter ett inslag i Uppdrag Granskning lyfte Mona Sahlin ut Anders Westholm, som lett hela utredningen, och ersatte honom med en forskare som jag delat arbetsrum med på Universitetet, Masoud Kamali. Uppdrag Granskning fälldes senare för att vara partiska, och det som skrevs i utredningen efter att Masoud Kamali tog över blev det ingenting med. Forskning skall vara saklig och nyanserad och absolut inte styrd av känslor. Det skall inte spela någon roll om man är född inom eller utom landet när man forskar om exempelvis invandrarföretagande. Som forskare behöver man inte själv ha upplevt det man forskar om, man är utbildad att kunna ta reda på fakta, analysera och presentera den. Ni kanske vet hur det gick för Mona Sahlin och Masoud Kamali sedan, annars kan man enkelt få det sammanfattat genom att googla.

 

Svenska Dagbladet skrev om min forskning.

Och det gjorde även Institutet för entreprenörskaps- och småföretagsforskning.


Under våren det år då jag avslutade all undervisning och andra engagemang vid Universitetet fick jag frågan om jag ville skriva ett inlägg i en bok om bidrag till trossamfund. Det inlägget fick tydligen betydelse flera år senare. Här är ett utdrag ur en text av Sören Ekström, Samarbetsnämnden för statligt stöd till trossamfund (SST).

Nu är jag tillbaka i forskarvärlden igen, litet mer luttrad än då för femton år sedan. Det mesta, kanske allt, kräver en kritisk granskning och vi måste ha en öppen belysning även av känsliga ämnen, för hela samhällets bästa. Till för inte så länge sedan kunde man som forskare riskera att bli kallad rasist om man exempelvis lyfte fram förekomst av hedersrelaterat våld och förtryck i vårt land, vissa grupper menade på fullt allvar att det inte förekom, även efter mordet på Fadime.

Så, nu vet ni varför jag inte hinner läsa och recensera lika många romaner som tidigare. Jag läser, men litet andra texter. Det kommer en sammanställning över bokåret 2019, och jag kan redan nu avslöja att det är betydligt färre än jag läst de senaste åren.

Hur är det med julstämningen så här en vecka innan julafton?

Inte mycket till julstämning i den här bilden, rakt ur min verklighet just nu ;) Men litet julstämning skymtar faktiskt i bakgrunden, under den rödvita handduken står nämligen en stor kastrull med min hemgjorda pepparkaksdag, som vi skall baka ut i kväll. Och jag har köpt två askar med delar till pepparkakshus som Bella och Jackie skall få sätta ihop och dekorera.

Om boktravarna. Själva forskningen är egentligen klar, det jag gör nu är att formulera den teoretiska ramen för avhandlingen och då behöver jag läsa på om demokrati, välfärdsstatens uppkomst och utveckling, rättskultur och en hel del annat. Havregrynsgröt med äggsmörgås och kaffe fungerar perfekt tillsammans med läsning!

I går morse fräschade jag upp kunskaperna om hur det gick till när Per Albin införde folkhemsbegreppet. En del saker har ingen direkt betydelse för avhandlingen, men det är bra att läsa på om samhällsutvecklingen för att bättre förstå varför en viss händelse inträffade.

På dagarna sitter jag ofta i husets gamla sal. Om någon undrar om jag själv ser vad jag skrivit, så är svaret: inte alltid ;) När jag får idéer måste de snabbt ned på papper innan de försvinner, och då blir det sådana här hieroglyfer.

Men jag jobbar inte bara. Jag tycker själv att jag hinner med alldeles för litet. Jag skulle behöva stänga in mig i en liten stuga och bara arbeta, sova och äta tills boken är klar. Men det vill jag ju inte, då skulle jag missa exempelvis det här…

I år fick jag uppleva två luciatåg. Ett med Jackie och Bella i deras skola, och ett med det här gänget. Det var Max första luciatåg, och dessutom i samma kyrka som Bella och Jackie gick luciatåg när de var små. Så himla mysigt ♥

Mockning när Leiftra varit inne på natten, vilket inte händer så ofta, bara när det regnar väldigt mycket, annars vill hon och kompisarna helst vara ute med himlen som tak.

Vi har delat upp fodringarna mellan oss tre som har hästar i stallet. När jag skall fodra passar jag på att väga upp hö och fylla höpåsarna till frukost, lunch och middag och hinken med mineraler, nyponpulver och magnesium.

Halv tre slutar Bella och Jackie skolan, och under ett par dagar när vi körde hemåt var det så här magiskt. Vi var tvungna att stanna och fota. Tyvärr suddigt, men ni anar kanske hur stämningsfullt det var. Och kallt. Byggnaderna i bakgrunden är Johannesbergs slott som döljs litet av dimman.

Dansterminen avslutades med två julshower. Genrep innan, så jag hade tre timmar att fylla med något vettigt. Jag åt och läste och åt. Det är så fint att se dansarna på scenen och se hur mycket de har utvecklats under de här fem åren.

November och december har hittills varit otroligt hektiska. Förutom att arbeta har jag:

* … varit på sjukhuset för att ta bort en benbit som fastnade i halsen
* … hjälpt tjejerna en hel del med att plugga till prov
* … försökt hinna rida men knappt hunnit se min lilla häst mer än när jag utfodrar, det måste bli ändring på det!
* … tränat när tjejerna har dansat
* … haft hosta i flera veckor, så ibland har jag bara väntat i bilen när tjejerna dansat (sex timmar per vecka plus tiden det tar att skjutsa, men shit happens, nya tag efter nyår!)
* … firat Bellas femtonde födelsedag och jag lagade Delizie del Piemonte till hela släkten
* … varit på väldigt bra utvecklingssamtal i skolan med både Bella och Jackie
* … firat flera av tjejernas kusiners födelsedagar
* … varit väldigt orolig. Min pappa fick en hjärtinfarkt, så det har varit mycket oro och allt annat som följer med en sådan allvarlig händelse. Han klarade sig, och skall göra en till operation nu i veckan för att rensa en till åder
* … ätit lunch med Mona som jag lärt känna genom våra bloggar
* … varit på möte med min handledare och biträdande handledare på universitetet
* … hämtat granris till julbocken tillsammans med min mamma
* … ätit lunch med min barndomsvän Ullis

Och när man sedan börjar andas ut och ser sig omkring, så upptäcker man att man fullkomligen vadar i hundhår… Bara att ta lilla hunden under armen och gå ut och borsta henne. Det blev en till hund :)

Inte så mycket till julstämning än, men var så säkra, det kommer det att bli även i år! Vi blir tjugo personer här på julafton, så jag skall sätta igång med förberedelserna.

Jag har en del annat att göra, men så snart jag hinner kommer det inlägg med bilder från vårt julpyssel, kanske en Christmas Home Tour, recensioner av minst två böcker som jag läst men inte hunnit skriva om, mitt år i text och bilder – en sammanfattning av året som gått, en sammanfattning av bokåret 2019 (lär bli kort ;)), bilderna som blev topp nio på mitt Instagramkonto, mina mest lästa inlägg i bloggen i år. Bland annat.

Men nu åter till min rättshistoriska värld en stund till.

 

Böcker att se fram emot under januari-april 2020

Dags att börja spana på bokvåren! Det här är mina favoriter bland de böcker som kommer ut i bokhandeln under januari–april 2020.

Nya böcker i januari-februari 2020

Kristina Appelqvists deckare brukar alltid vara småmysiga och lagom kluriga, så En giftig skandal ser jag fram emot. En mördare som kopierar mord ur Agatha Christies böcker.

Fler spännande romaner är på gång, bland annat en tredje del i serien som utspelar sig på den fiktiva ögruppen Doggerland med kriminalinspektör Karen Eiken Hornby, Mellan djävulen och havet. Får inte missas.

Bara ett barn: Bortom varje rimligt tvivel är en nyutgåva av Malin Persson Giolitos spänningsroman om advokaten Sophia Weber. Jag har inte läst den tidigare, så det tänker jag göra nu.

För hundra år sedan inleddes tvångsförflyttningarna av renskötande samer i Sverige. Herrarna satte oss hit handlar om det.

Jamie Oliver är en favorit bland kändiskockarna. Han krånglar inte till det och maten blir god. Jag brukar vara skeptisk till vegetariska kokböcker eftersom recepten ofta saknar tillräckligt med protein, men det där har säkert Jamie Oliver koll på :)

Queenie beskrivs som ”en vass, ärlig och brutalt komisk roman om att famla efter kärlek, karriär och sig själv i en högst igenkännbar samtid”.

Och så är Staffan tillbaka. Ljuskällan är nämligen den fristående uppföljaren till Under två timmar. Ett samtidsdrama som handlar om hur svårt det är att göra rätt, och hur de kompromisser vi gör som par ibland hotar att splittra istället för att förena. Jag tyckte ganska illa om den självupptagne och fyrtioårskrisande Staffan i den förra boken, men är ändå väldigt nyfiken på hur hans karaktär kommer att utveckla sig.

Sex veckor efter deras storslagna bröllop gör Emma Svenssons man slut. I Honeymoon, hej då & bergen som väntar handlar det om överlevnad, både ekonomiskt och själsligt, när det där som skulle vara livet ut plötsligt tar slut. Eftersom en av författarna heter samma sak som huvudpersonen, kanske det här är en självbiografisk bok? Jag brukar inte vara så förtjust i sådana, men skall kolla upp boken litet närmare.

Romanen De, av Helle Helle, är en berättelse om sjukdom, kärlek och gymnasietiden i början av åttiotalet.

Nya böcker i mars-april 2020

I mars-april kommer ett helt gäng med böcker som jag verkligen vill läsa. Den fjärde, fristående delen i Anders De La Mottes serie Årstidskvartetten, Våroffer, vill jag inte missa. Inte heller Anna Janssons Dödslistan.

Nina Lykkes förra bok, Nej och åter nej, tyckte jag mycket om, så hennes nya roman som kommer att heta Nästa!: en läkarroman, måste jag läsa. Stina Jackson kommer med sin andra spänningsroman efter succédebuten Silvervägen. Den här har titeln Ödesmark.

De tre första böckerna i serien om Kulla-Gulla kommer att ges ut lagom till 75-årsjubileumet nästa år. För några år sedan köpte jag hela serien begagnad av ren nostalgi och har inte hunnit läsa om den än, men skall göra det. Litet som att läsa Per Anders Fogelströms Stad-böcker, men om landsbygden och ur ett barns perspektiv.

Graham Swifts roman är kanske den jag ser mest fram emot. Jag tyckte så otroligt mycket om hans roman Mödrarnas söndag, så förväntningarna är stora på Här är vi. Och så kommer fortsättningen på Olive Kitteridge. Olive, igen, av en av mina favoritförfattare, Elizabeth Strout. Anne Swärds roman Vera var också en riktigt välskriven och minnesvärd roman som fastnade i tankarna. Hennes nya roman kommer att ha titeln Jackie. Skall läsas.

Om jag var din hemmafru, eller hur man får en vardag att smaka som en lördag av Lotta Lundgren är en helt makalöst rolig kokbok med kåserier. Jag har läst den och skrivit om den här i bloggen, men har med den i mitt urval av bokfavoriter för att jag vill tipsa er om den :)

Hjärtinfarkten : Fakta, expertråd och personliga berättelser vill jag läsa på grund av händelser i min närmaste familj. Min bror fick en stor hjärtinfarkt för fyra år sedan, året han skulle fylla femtio, och min pappa fick en infarkt för två veckor sedan. Hjärt-kärlsjukdomar dödar fler människor än någon annan sjukdom i Sverige, men både min bror och min pappa klarade sig tack och lov. Nu har jag sett två av mina närmaste ligga på marken/golvet med enorma smärtor i bröstet i väntan på ambulans, sett ambulanserna åka iväg med blåljus och sirener, sett min bror och min pappa ligga på hjärtintensiven med ett femtontal sladdar kopplade från kroppen till olika apparater och jag har förstått litet grand om vilka funderingar och känslor som kan uppstå efter en sådan här händelse. Men jag behöver veta mer, så jag skall läsa den här boken och kanske ge den till min bror och pappa också.


Så, vad har jag missat? Vad ser ni fram emot att läsa?

Lästa böcker i oktober och månadens bästa

I veckans Helgfråga undrar Mia om vi läst någon bra bok den senaste tiden, och om vi firar fars dag.

Under oktober läste jag tre böcker och alla var riktigt välskrivna, ganska tunga relationsromaner om hur livet blev som det blev och om man kan göra något för att påverka sin framtid. Jag gav Snöstorm betyget 4 och både Hem till mig och Testamente fick betyget 5. Ni vet säkert redan att Testamente är nominerad till Augustpriset i den skönlitterära klassen.

Oktober var en makalöst bra läsmånad. Inte sett till antal böcker, men till vilken kvalitet de höll. Typiska bokcirkelböcker alla tre, det finns mycket att diskutera kring dem. Huvudpersonen i Hem till mig startade upp hela känsloregistret hos mig, mest frustration och nyfikenhet, jag måste bara få veta hur en sådan här självisk person fungerar. Ingen sympatisk person, men ändå kunde man inte helt och hållet tycka illa om honom. Skickligt av författaren att lyckas skildra en så komplex person. Hem till mig var månadens bästa.

Vilken bok blev din favorit den här månaden?

Är det någon särskild bok som du ser extra mycket fram emot att läsa under november?

Själv läser jag just nu en väldigt omskriven och hyllad debutroman av Emilie Pine; Allt jag inte kan säga. En självbiografisk roman om att växa upp med en alkoholiserad pappa, om att vara ofrivilligt barnlös därför att hon väntade för länge med att bestämma sig för om hon ville ha barn och om väldigt mycket mer ur ett kvinnoperspektiv. Det är träffsäkert, men jag är inte överväldigad än så länge. Parallellt läser jag Åsa Hellbergs roman Välkommen till Flannagans. Inte överväldigad över den heller, men jag har inte hunnit läsa särskilt många kapitel än, allt kan hända.

Här är en trave med böcker som jag ser väldigt mycket fram emot att läsa. Och så har jag fått hem Viveca Stens senaste kriminalroman, den är jag också väldigt nyfiken på. Under helgen kommer en recension av boken om Södermalm.

Och så det här med fars dag. Jag brukar ge min pappa en blommande växt av något slag eftersom han är intresserad av växter. Men i år skall jag ge något helt annat, jag skall baka en slags gammaldags bullar som han brukade önska sig när jag bodde hemma, som man säger. Och så kanske jag scrappar ett kort, vi får se.

Ha en fortsatt fin helg!

Tisdagstrion: Fåglar

Helena med bokbloggen Ugglan & Boken håller i bokutmaningen Tisdagstrion. Alla som deltar tolkar veckans tema på valfritt sätt, tipsar om tre böcker och klickar runt hos varandra och tar del av varandras boktips. Den här veckan handlar det om fåglar.

Det är inte det att jag inte kan räkna, men jag kunde inte utelämna någon av de här böckerna till tisdagstrion. Men om jag måste välja bara tre stycken väljer jag Arktis: Liv i en värld av is och snö, Pingvinlektionerna och Sorgen bär fjäderdräkt. De är alla tre något alldeles extra.

1.  Jag läste Arktis: Liv i en värld av snö och is som en av de Augustprisnominerade böckerna i fackboksklassen år 2016. Det var så vackra bilder, men också så otroligt spännande läsning! Myrspovar flyger till exempel längre än 11000 kilometer i ett sträck, utan att mellanlanda eller äta och dricka, för att komma fram till Arktis där de häckar. Resan tar nio dygn. Väl framme på häckningsplatserna längs de arktiska kuststräckorna stannar de några veckor, sedan är det dags att ge sig iväg söderut igen. Vilka maratonflygare, det verkar nästan ofattbart! Hur ofta hör man att en fackbok är en bladvändare, eller att man sträckläste den? Inte så ofta. Men det här är precis en sådan bok. Tips! Perfekt som julklapp!

2.  Pingvinlektionerna är en av de allra bästa böcker jag läst. Samtidigt som läsaren får följa med på en spännande resa, och uppleva utvecklingen som sker mellan en liten pingvin och hans omgivning, får vi inblick i det argentinska samhället och den politiska och ekonomiska situation som rådde i Sydamerika under 1970-talet. Författaren har ett stort naturintresse och ett starkt engagemang i miljöfrågor, och boken berör också också ämnet hur människors sätt att leva påverkar djurlivet. Det är känslosamt, rörande, humoristiskt och hjärtevärmande. En berättelse som fastnar i minnet och som man inte glömmer.

3.  Sorgen bär fjäderdräkt är en berättelse om sorgearbete. Den kommer att stanna i mig för alltid. Läs den. Ge den tid att sjunka in. Läs den igen.

Gröna fingrar sökes är en av de bästa feelgoodromaner jag läst, och som en del av handlingen finns en papegoja som bidrar till den fina stämningen i boken. Penguin Bloom: en udda liten fågel som räddade en familj är en otroligt gripande bok om hur en fågel kommer in i en familj i sorg efter att mamman i familjen drabbats av en allvarlig olycka, och ger familjen hoppet tillbaka. Fotografierna är dessutom helt otroliga. To kill a mockingbird har jag faktiskt aldrig läst, men skall göra det.

Fler boktips på temat fåglar  får du hos Helena/Ugglan & Boken och andra som länkat i kommentarerna hos henne!

Så här blev födelsedagskortet till Bella som fyllde 15 år i helgen

Min första tanke var att göra ett kort i höstiga färger, men så hade jag ett papper med jeansmotiv i min samling, och det passade ju mycket bättre till en tonårstjej!

Som vanligt gick det snabbt att göra kortet, och i efterhand ser jag saker som jag hade velat göra annorlunda. Men jag övar på att nöja mig och tycka att det duger. Det var i alla fall väldigt roligt att använda scrapsakerna igen, och jag kommer nog inte att kunna låta bli att göra julklappsetiketter i år igen. Julkort däremot, har jag inte haft energi att göra på flera år. Vi får se hur det blir i år.

Bara att skära ut en bas till kortet i vitt, litet kraftigare papper, och sedan vika det på mitten. Jag gillar när det inte blir för platta kort, och försöker oftast få till flera lager av olika papper som matchar varandra. Cirklarna stansade jag ut, liksom texten med Grattis. Pillrigt, men det gick ganska bra.

Till sist dekorationerna som en liten samling till vänster om cirklarna. Tillsammans med de lodräta remsorna och cirklarna skapar dekorationerna formen av en triangel, det vill säga att man knyter ihop kortet genom en osynlig linje från toppen av kortet vidare till vänster och sedan till botten. Det skapar symmetri och gör förhoppningsvis layouten harmonisk att se på. Det är i alla fall tanken.

Hoppas ni har en fin kväll!

Styla om en pumpa till en guldfärgad bordsdekoration

I går gick jag upp tidigt för att hinna scrappa ett födelsedagskort till Bella utan att hon skulle se det i förväg. Det gav mersmak, så jag fortsatte med att styla om en pumpa. På fotot här ovanför är jag nästan klar.

Jag använde saker jag har kvar sedan jag hade scrapbookingbutik. Gluedots, som är limkuddar som gör att dekorationerna både fäster och kommer upp en bit från underlaget och ger 3D-effekt, akrylfärg i guldmetall, pappersblommor, blad och pärlor.

Färgerna är otroligt dryga och täcker bra med bara ett lager och torkar dessutom väldigt snabbt. Det behövdes ingen torktid efter att jag målat pumpan tills jag kunde börja dekorera.

Bara att kladda på färg och lassa på med dekorationer i en färgskala som man gillar.

Det tog inte mer än fyrtio minuter att styla den här pumpan. Men jag tänkte inte så mycket utan lassade bara på det jag tyckte blev fint tillsammans, och som skapade litet liv och höjd bland dekorationerna. Väldigt kul var det!

Hoppas ni har en fin alla helgons dag

 

Ofrivilligt mycket läsning, eller hur man skall se på det

Grötfrukost varje morgon, men vanligtvis inte med den här inramningen ;)

Tjejerna har läslov, men det är nog bara jag som läser. Åtminstone böcker. De läser undertexterna på teveserier. Det sägs att barn gör som de vuxna gör. Det gäller möjligen små barn, men absolut inte nästan vuxna barn som våra tonåringar. De gör som kompisarna gör.

Jag hade inte räknat med att läsa så mycket som jag gjort den senaste tiden, men i fredags svalde jag troligtvis en benbit eller en glasbit och det skapade litet ofokus på min avhandling. I måndags åkte jag in till sjukhuset och på tisdagen röntgades halsen. Jag har inte fått svar än, men jag tror att benbiten lossnat och vandrat vidare nu. Inget ont som inte har något gott med sig, och efter den hetsläsning jag ägnat mig åt tror jag att jag fyllt på behovet av att läsa skönlitteratur igen.

Böckerna jag har läst har alla varit ganska realistiska och vardagsnära relationsromaner. Med andra ord, långt ifrån amerikansk feelgood med lyckliga slut. Nu känns det nästan lättsamt att arbeta med grundlagen igen, efter de tunga berättelserna. Och det skall jag fortsätta med nu.

Hoppas ni får en fin torsdag!