Recension: Gå förlorad av Agnes Lidbeck

Det är något med språket i Agnes Lidbecks romaner som gör att jag bara måste läsa dem, trots att berättelserna karaktäriseras av en krass syn på människor, i alla fall på ganska vanliga människor från medelklassen, och berättelserna får mig på dåligt humör. Språket är kyligt, rakt och osentimentalt, men framförallt extremt fängslande.

Gå förlorad är en fristående tredje och avslutande del i en trilogi. Debutromanen, Finna sig, kom för två år sedan och präglas precis som uppföljaren, Förlåten, och Gå förlorad av en hel del svärta. Enligt den senaste mätningen är vi i Sverige bland de lyckligaste människorna i världen. Men det är inte de lyckligas liv som Agnes Lidbeck har valt att skildra.

Här handlar det om Anders, en jämställd man som lever med sin fru och dotter i ett trivsamt villakvarter och som arbetar på samma arbetsplats som sin mamma, eller morsa som han kallar henne när hon inte hör, i samma yrke som hon, bara inte lika framgångsrik. Agnes Lidbeck skildrar vardagliga händelser, som lågstadiets skolavslutningspicknick där familjen sitter på en filt. ”Det skiner om oss, tänker Anders.” Han leker med barnen och förväntar sig att bli sedd och uppskattad för det, men när han söker de andras blickar sitter de tätt ihop och pratar om något som det är meningen att han och andra inte skall höra. Han söker ständigt bekräftelse, men det är aldrig nog. Han bakar surdegsbröd som han fotograferar i fint ljus och lägger upp på Instagram och inväntar likes.

Agnes Lidbeck väljer att skildra det som kan finnas, eller finns, beroende på vilken människosyn man har, bakom det som syns utåt. Samtliga ger intryck av att vara missnöjda med sina liv. De lever så som de tror förväntas av dem, inte som de egentligen vill. Om de ens vet vad de vill. De tillåter sig inte att känna efter. Överhuvudtaget är det väldigt få känsloyttringar i den här trilogin. När de väl visar sig sker det som undertryckt frustration, plötsligt och kraftfullt, men försvinner sedan i berättelsen som om ingenting har hänt.

Jag tycker inte om personerna i Agnes Lidbecks romaner, men jag blir trollbunden av hur de skildras. Ibland tycker jag dock att språket blir litet väl korthugget, det är som att läsa en barnbok. ”Kniven skrapar löken ner i grytan. Anders skär annat. Anders klipper grenar från rosmarinplantan i köksfönstret, och timjankvistar.” Jag får associationer till Barbro Lindgrens barnböcker om Max, och det var nog inte riktigt meningen.


Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 239
Utgivningsdatum: 2019-03-27
Förlag: Norstedts
Omslag: Sara R. Acedo
ISBN: 9789113092942
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Första veckan på sommaren

Den första veckan på sommaren känns mer som vår, med tanke på hur det blåser.

Men det känns ändå som vi är på väg att ta steget över till en ny fas på året. Efter fulltecknade veckor med skjutsningar till och från skola och dansträningar/egen träning kommer sommaren att kännas betydligt lugnare. Det skall bli riktigt lyxigt att kunna sitta vid datorn och fokusera helt och hållet på att arbeta och inte flänga omkring hela tiden. Vi är inte riktigt där än, det är fortfarande två veckor kvar på skolterminen, men sedan väntar nio skolfria veckor…

 

I dag dansade Bella och Jackie med Move2Dance på stadsteatern

 

Svajpa genom att trycka på den lilla pilen till höger i bilden för att se tre delar ur ett av dansnumren där Bella och Jackie var med. Thomas och Minna Benstem och de andra lärarna på Move2Dance i Knivsta kan verkligen lära ut dans, för vilken utveckling hos alla dansarna!

Vad man kan göra en ledig fredag

I går hade Bella och Jackie lovdag, så jag tog också ledigt. Ledigt från att redigera min bok, men inte fysiskt ledigt. På morgonen åkte jag till handelsträdgården och hittade många fina växter till krukorna vid entrén, en del fröer till grönsaker (jag som misslyckades totalt förra året kunde ändå inte låta bli…) och en tomatplanta.

Ni får se snabbtagna bilder med mobiltelefonen i dag. Så här blev det med de nyplanterade växterna. Rosor och lavendel i en kruka, några lobelior som kommer att hänga ned från krukans kant när de vuxit till sig, en uppstammad solanum, eftersom jag aldrig brukar misslyckas med sådana och så margueriter och litet annat.  Det blåste otroligt mycket, ni ser ju flaggan.

Jag har inte börjat med ogräset i grusgångarna och rabatterna än, som ni ser, men i går rensade jag jordgubbslandet, pallkragarna och landet med tomater.

För två år sedan fyllde jag barnens gamla sandlåda med jord och hästgödsel och planterade jordgubbsplantor och litet annat, då såg det ut så här.

Förra året torkade jordgubbarna bort i värmen, men plantorna har överlevt och ser väldigt frodiga ut med många blommor, så hoppas på en fin sommar med många jordgubbar. Dessutom doftade det väldigt gott av citron i jordgubbslandet, tack vare citronbasilikan som tydligen också överlevde förra sommarens torka.

Litet provisoriskt sågade jag till några lister som får fungera som stöd till tomatplantorna till att börja med. Tomatplantorna ser lika trötta ut som Shelly, men tar sig förhoppningsvis när de fått acklimatisera sig utomhus.

Förra året blev det så här fina tomater.

Jag som var helt smärtfri i min höft fick tillbaka smärtan av allt bärande av jord och växter och av trädgårdsarbetet i går. Men, kan man bli av med smärtan en gång kan man bli det igen, så tänker jag. I dag blir det lugnare. Jag skall skjutsa Bella och Jackie till repetition inför dansshowen i morgon. Förhoppningsvis hinner jag ta en promenad med Leiftra i kväll och rensa rabatter eller grusgångarna. Och så har jag läst en till bok som jag skall recensera här i bloggen.

Shelly och jag förra sommaren

Har ni tänkt på att det är första dagen på sommaren i dag? Hoppas den blir fin!

 

Vårens fem bästa böcker i veckans topplista

I veckans topplista vill Johanna i deckarhörnan att vi berättar om de fem böcker som vi tyckt vara de allra bästa under våren, det vill säga guldkornen under mars-maj.

Det här är de fem böcker jag tyckt vara bäst under våren. Två av böckerna gav jag femmor och tre av böckerna fyror i betyg. Scrolla ned så berättar jag litet om var och en av dem.

★★★★★
Skamlös
Skärmhjärnan

★★★★
Innan ni tog oss
Staden
Folk med ångest

♥  Skärmhjärnan
Sammantaget ger Skärmhjärnan ett bra underlag för beslut om hur man bör förhålla sig till sitt eget skärmanvändande och hur man som förälder bör förhålla sig till barnens och ungdomarnas användning av mobiler och surfplattor.

För mig var det en ögonöppnare att läsa att den främre delen av vår hjärna inte är tillräckligt utvecklad förrän i 25-30-årsåldern. Och det är just den delen som reglerar vårt risktagande och vårt belöningssystem. Det innebär att barn och ungdomar har mycket svårare än vi vuxna att styra mobiltelefonanvändandet, eftersom deras hjärna ännu inte är fullt utvecklad för att kunna avstå från sådant som får dem att må bra för stunden, som att hela tiden använda mobiltelefonen.

Här har jag recenserat Skärmhjärnan.

__________

♥  Staden
Det här måste vara det perfekta upplägget för en rysare – en liten grupp människor som skall tillbringa fem dagar på en helt isolerad och ödelagd bruksort, långt ifrån annan bebyggelse och kommunikationer.

Man anar redan i första kapitlet att något hemskt har hänt, och kommer att hända igen. Jag läser och både önskar och inte önskar att teamet skall vända om. Jag är ju så nyfiken på vad teamet skall upptäcka, men när de kör in i den igenvuxna staden som ligger så isolerat i en dalgång att den inte ens finns med på kartor, och börjar sätta upp sina tält, då vill jag bara ropa nej, nej, gör det inte! Det låter kanske märkligt, men det är samtidigt väldigt stämningsfull läsning.

Här har jag recenserat Staden.

__________

♥  Folk med ångest
Jag har läst Fredrik Backmans senaste roman, Folk med ångest. Det är samma känslomässiga bergochdalbana som när jag har läst hans tidigare böcker, och samma varma underton. Fredrik Backman håller sina läsare i handen genom hela historien, och titeln till trots känns det både tryggt och trivsamt, och överraskande roligt.

Försök bortse från omslaget, det fick mig nästan så avskräckt att jag inte ville läsa boken, och nu när jag läst tycker jag inte att det motsvarar djupet i innehållet det minsta.

Här har jag recenserat Folk med ångest.

__________

♥  Innan ni tog oss

Det här är en fängslande och väldigt fint berättad historia som, trots att den baseras på fruktansvärda händelser, ändå har en varm ton och ger en stor läsglädje. Det är en konst att hitta den rätta nivån med tanke på ämnet. Att det blir så bra tror jag delvis beror på att historien berättas omväxlande i dåtid och nutid, delvis på att författaren har en så mjuk och lugn berättarröst.

Berättelsen om hur Rill och hennes småsyskon rövas bort och kommer till ett barnhem, hur de behandlas och hur de försöker hålla ihop och inte skiljas åt, är den mest gripande. Kapitlen som skildrar Averys sökande i nutid efter förklaringar till den gamla damens intresse för hennes armband, Averys efterforskningar genom brev och fotografier och hur hon långsamt inser hur allt hänger ihop, är spännande på ett eftertänksamt vis. Kombinationen dåtid och nutid blir väldigt lyckad och trots ämnet skulle jag klassificera Innan ni tog oss som en feelgoodroman.

Här har jag recenserat Innan ni tog oss.

__________

♥  Skamlös
De tre författarna vill visa att social kontroll inte bara handlar om grova övergrepp som tvångsäktenskap och könsstympning, utan även om mildare former som genomsyrar hela livet för många flickor och kvinnor. Författarna till Skamlös beskriver det så bra, när de lyfter fram att de inte uppmanar till att bryta sig loss från familjen, utan att det handlar om att vi  måste hitta en lösning.

”Vi pratar inte om de här grejerna för att kritisera eller hänga ut vår egen kultur. Vi gör bara upp med något vi upplever som en kulturlöshet i den kulturen. Vi pratar om det för att vi inte tycker att vi skall behöva välja antingen eller. Jag tror att vi kan vara både och. För mig är det viktigt att kunna prata öppet om de här sakerna, och samtidigt vara stolt över min flerkulturella bakgrund och kulturen som mina föräldrar kommer ifrån. Jag fattar inte varför vissa tycker att det är en motsättning.”

De personliga berättelserna och diskussionerna i boken gör det lättare att sätta sig in i de olika förtryckande situationer som beskrivs. Som när en flicka tvingades vara med i simundervisningen iklädd skjorta och leggings. Det är inte svårt att föreställa sig hur jobbigt det hade varit att sticka ut så i förhållande till resten av klassen, för att inte tala om hur mycket svårare det hade varit att lära sig simma. Eller när en våldtagen flicka berättade om övergreppet för sin mamma, och det första mamman sade var: ”Vad har han gjort med dig? Jag måste få veta hur pass vanhedrad familjen har blivit.” Vissa saker har jag inte reflekterat över tidigare, som att muslimska tjejer inte bör lägga upp selfies där ansiktet syns i sociala medier, eftersom du då blir synlig och det anses skamligt.

Här har jag recenserat Skamlös.

 

Tisdagsmood

Men det humöret får stå för Fame. Själv är jag pigg och utvilad och dagar som den här, då jag kan fokusera på att arbeta med min bok och inte skall till danslektion/styrketräna, känns som lyx. Allt är ju relativt.

Jag tror att det här kan bli en riktigt bra vecka. Bella och Jackie är lediga från skolan torsdag och fredag, så jag behöver inte skjutsa till varken skola eller träning. Det känns som en oändlig tid att få tid för min bok. På lördag och söndag är det generalrepetition och dansshow på Stadsteatern i Uppsala med tjejernas dansskola. Det är alltid helt magiskt att uppleva, så det ser jag väldigt mycket fram emot.

Jag har förresten gjort en författarintervju. Jag tror att den kan vara spännande att läsa, så håll utkik, den kommer här i bloggen inom kort.

Recension: Folk med ångest av Fredrik Backman

Jag har läst Fredrik Backmans senaste roman, Folk med ångest. Det är samma känslomässiga bergochdalbana som när jag har läst hans tidigare böcker, och samma varma underton. Fredrik Backman håller sina läsare i handen genom hela historien, och titeln till trots känns det både tryggt och trivsamt, och överraskande roligt.

Till det yttre handlar Folk med ångest om ett misslyckat rån och ett gisslandrama på en lägenhetsvisning och om hur rånaren plötsligt är försvunnen och alla i gisslan verkar vara fullkomligt förvirrade under polisförhören. Det handlar om två småstadspoliser med en inte helt enkel relation till varandra, en vass överklasskvinna som glömt vad man kan göra med livet förutom att ha en karriär, en sorgsen gammal dam som väntar på sin man som bara skall parkera bilen, ett par som köper och säljer lägenheter för att ge äktenskapet syre och så handlar det om en bindgalen hippie och hennes höggravida flickvän. Det handlar ganska mycket om en man på ett broräcke, på väg att hoppa.

Den handlar om allvarligare saker än ett pusselmysterium, även om det är ramberättelsen. Mest handlar det nog om hur man hittar olika vägar för att överleva som människa i en ganska hård värld. Hur man hanterar eller förtränger sin sorg, sin frustration, sin oro, förtvivlan eller dåliga samvete. Under tiden gisslan är isolerade i lägenheten tvingas de efterhand att stå ansikte mot ansikte med inte bara varandra utan också med sig själva.

Det hade kunnat bli en väldigt mörk berättelse, men den är skriven på ett sätt så att den upplevs som en komedi, visserligen med en bråddjup botten. Polisförhören får mig att tänka på folklustspel. Det är spexigt, dråpligt och ganska kaosartat.

Jag tror att man kan lära sig hur man rent tekniskt bygger upp en spännande intrig och hur man skriver tekniskt korrekt. Men, för att skapa den där magin man som läsare vill uppleva, krävs något helt annat. Jag tror att det handlar om fingertoppskänsla och sensitivitet. Det har Fredrik Backman.

Jag tycker tyvärr inte att det glättiga omslaget motsvarar djupet i berättelsen. Jag brukar inte påverkas så mycket av omslag, men i det här fallet fick det mig att fundera på att avstå från att läsa boken. Vad gäller innehållet har den här boken, precis som Fredrik Backmans tidigare böcker, en litet onödigt lång startsträcka. Det tar ungefär åttio sidor innan jag börjar bry mig om hur det skall gå för de olika personerna i gisslandramat, men sedan är jag fast.

Läs gärna min intervju med Fredrik Backman.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 347
Utgivningsdatum: 2019-04-25
Förlag: Forum
Omslagsformgivning: Nils Olsson
ISBN: 9789137151212
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

Gofika med knäckig rabarberpaj + rabarberkaka med jordgubbar

Jag såg alldeles nyss att våra rabarber är redo för knäckig rabarberpaj och rabarberkaka med jordgubbar – så varsågoda, här kommer recept på det!

Bilderna är från förra året. Ser ni så torrt det var redan i början av juni. Och sedan höll ju värmen i sig ända fram till oktober.

Visserligen är de väldigt fina nu, och inte träiga som de kan bli senare, men jag brukar skala dem i alla fall.

Knäckig rabarberpaj med jordgubbar

Knäckig rabarberpaj
500 g rabarber
2 dl havregryn
2 dl socker
1 3/4 dl vetemjöl
1/2 tsk bakpulver
1 krm vaniljsocker
125 g smör
1/2 dl vispgrädde
1/2 dl ljus sirap
Smör till formen

Gör så här
1. Sätt ugnen på 150°C.
2. Blanda alla torra ingredienser i en bunke.
3. Smält smöret i en kastrull tillsammans med grädde och sirap. Blanda ner de torra ingredienserna.
4. Ansa och skär rabarbern i ca 4 cm stora bitar. Lägg dem i en smord ugnssäker form. Bred på smeten.
5. Grädda pajen mitt i ugnen 40–50 minuter, tills den fått fin färg.
6. Servera ljummen med till exempel vaniljglass.

 

Rabarber- och jordgubbskaka

Rabarber- och jordgubbskaka
3 ägg
2 1/2 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
50 g smör
1 dl mjölk
3 1/2 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 nypa salt
Skal av 2 lime och saft av 1

Fyllning
2 dl färska jordgubbar
1 stor rabarberstjälk
1/2 dl florsocker
1 msk vetemjöl

Smör och ströbröd till formen

Gör så här
1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Vispa ägg, strösocker och vaniljsocker vitt och riktigt pösigt.
3. Smält smöret och rör i mjölken, blanda det med äggsmeten.
4. Blanda vetemjöl, bakpulver och salt och vänd försiktigt ner det i smeten.
5. Tillsätt rivet limeskal samt limesaft i smeten.
6. Skär jordgubbar och rabarber i tunna skivor och blanda dem med florsocker och vetemjöl och sedan med smeten.
7. Fyll en smord och bröad sockerkaksform.
8. Grädda kakan i mitten av ugnen i 25–30 minuter. Prova med en sticka, den ska inte vara kladdig.
9. Låt kakan svalna något och stjälp sedan upp den på ett fint tårtfat eller ett brödgaller.

 

Magisk kväll med dimma och solnedgång

I förrgår var det så här trolskt och vackert hos oss i Roslagen. Jag filmade från vår balkong när dimman vällde in, tät så att omgivningen täcktes in helt och hållet. Samtidigt gick solen ned och då blev det så här dramatiskt…