Recension: En bur av guld, av Camilla Läckberg

När en bästsäljande författare väljer att frångå ett vinnande koncept för att ge sig ut på oprövade stigar blir man ju nyfiken, så självklart måste jag läsa Camilla Läckbergs nya roman, En bur av guld. Den har utlovats vara något helt annat än de kriminalromaner hon skrivit i Fjällbackaserien, och efter att ha läst den håller jag med.

Baksidestexten på boken: ”På ytan verkar Faye ha allt. En perfekt make. En vacker dotter. En lyxig lägenhet i den finaste delen av Stockholm. Men mörka minnen från uppväxten i Fjällbacka jagar henne och hon känner sig alltmer som en fånge i en gyllene bur. En gång var hon en stark kvinna med ambitioner, men för Jacks skull har hon gett upp allt. När han sviker henne raseras hela Fayes värld. Plötsligt har hon ingenting alls. Först står hon handfallen, men sedan bestämmer hon sig för att ge igen och börjar planera en gruvlig hämnd.”

Under tiden jag läste En bur av guld fick jag gång på gång samma känsla som när jag som ungdom läste Chansen och Lucky av Jackie Collins. En bur av guld handlar på samma sätt som Jackie Collins böcker om en stark, vacker och maktlysten kvinna som inte låter sig bli behandlad hur som helst. Hon använder sig av de medel som krävs för att få upprättelse och hämnas på dem som gjort henne illa, och på dem som står i vägen för att lyckas med det. Det är spänning, dramatik, svek och intriger, flärd och betydligt mer detaljerade sexscener än det brukar vara i Camilla Läckbergs romaner. Men det handlar också om starka familjeband, kärlek mellan mödrar och döttrar och om systerskap.

Historien innehåller både mord och lösa trådar som nystas upp efterhand som berättelsen framskrider, men jag vet inte om jag skulle kalla romanen för deckare. Fokus är inte på det brottsutredande arbetet, utan på sveket och hämnden, så kanske tillhör En bur av guld den växande genren psykologisk spänningsroman, om man nu måste genrebestämma den.

Det spelar ingen roll att jag ganska snabbt förstår vad som hänt i det förflutna och vad som kommer att hända, intrigen är likväl spännande. Jag fängslas av hur Faye med sin skarpa hjärna och sin skönhet som vapen tar revansch på dem som svikit henne, och det är sporrande att läsa om systerskapet mellan Faye och de kvinnor som finns vid hennes sida. Det jag kan invända mot är att upplösningen klaras av litet väl snabbt, och att en händelse i början av boken känns onödig och ger mig en bild av Faye som jag tror att berättelsen tjänat på att vara utan.

När jag letade fram de två böcker jag har kvar av Jackie Collins, såg jag att de gavs ut på samma förlag som Camilla Läckbergs nya roman. Bokförlaget Forum ser ut att ha fått en yngre, svensk efterträdare till brittiska Jackie Collins. Och ni som följer Camilla Läckberg i sociala medier har säkert sett hennes otroligt snygga och smarta marknadsföring av boken, där hon själv spelar en stor roll som stilikon i snygga outfits. Jag är imponerad av hur proffsig hon är, både som författare och i arbetet med att nå ut till sina läsare. Camilla Läckberg vet vad underhållning är.

Betyg: 3/5

Antal sidor: 371
Utgivningsdatum: 2018-04-11
Förlag: Bokförlaget Forum
Serie: Fayes hämnd
ISBN: 9789137152684
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Recension: Gamer, av Effie Karabuda

Den här boken var precis vad jag behövde läsa för att få en inblick i den betydande del av tillvaron som handlar om spel. Jag är själv inte intresserad av att spela, men jag ville försöka förstå vad det är som har gjort att spelvärlden blivit så enormt omfattande, och hur den egentligen fungerar.

Gamer tar upp allt jag funderat på och litet till. Dessutom är det väldigt snyggt och överskådligt presenterat. Jag gillar författarens inställning till det hon skriver om. Hon försöker inte försvara sitt och andras spelintresse, utan som hon själv uttrycker det: ”Det råder ju inget snack om saken att spel är rätt så mycket mäktigare än att gå ut och sparka boll på en lerig gräsmatta eller släpa sig iväg till något stelt släktkalas för att det är bra att socialisera.”

En sådan här bok måste såklart innehålla en historisk tillbakablick för att man skall förstå hur snabbt utvecklingen gått, och hur mycket som har hänt sedan det första datorspelet år 1912, en schackdator. Vi som är vuxna minns Pac-Man från 1980 och året därpå gav sig snickaren (numera rörmokare) Mario ut för att rädda Pauline som blivit tillfångatagen av apan Donkey Kong. I början av 1990-talet kom skjutar- och fightingspel som Mortal Kombat och Doom, och debatten om spelvåld startade. Under 2000-talet hände otroligt mycket av det vi tar för givet i dag. The Sims kom till PC, Nintendo skapade interaktiva Wii-kontroller med rörelsesensorer så att vi kan sporta, köra bil och spela instrument. Alla teknikföretag satsar numera på virtual reality  för att skapa så verklighetstrogna spel som möjligt. Och ju mer speltekniken anpassas för hemmiljö, desto mindre blir intresset för offentliga arkadhallar.

Efter den historiska genomgången, som gav mig personligen många aha-upplevelser, följer ett kapitel med tio punkter som svarar på om du är en gamer eller inte. Några av dem känner jag igen från tiden då mina barn var som mest uppslukade av att inreda hem och skaffa spännande arbeten, skydda sin vargflock från faror, lösa gåtor och öppna portar till nya världar och skjuta fiender tillsammans med andra online. ”Jag är snart klar” har jag ju hört ett antal gånger, och vinnarinstinkterna har höjt stämningen rejält när de tävlat i Mario Kart eller Just Dance. Mest förvånande för mig är att man kan vara intresserad av att titta på andra på Youtube när de spelar. Å andra sidan är det väl jämförbart med att titta på andra när de sportar och man själv sitter i tevesoffan. Ingen större skillnad.

Några av de mest älskade spelen presenteras med snygga uppslag i boken. The Legend of Zelda, Fortnite, Star Stable, Pokémon Go, FIFA, Call of Duty, Tomb Raider,Grand Theft Auto, Counter-Strike, Dota, World of Warcraft. Om jag skulle få lust att spela skulle jag nog välja Assassin’s Creed, där historia blandas med science fiction.

Kapitlen om hur det är att arbeta på till exempel det mytomspunna Stockholmskontoret Dice, där Battlefield-spelen utvecklas, är fascinerande. Allt började med att fem killar i ett student rum i början av 1990-talet släppte några små Amiga-spel. Nu har företaget 700 anställda. Genom intervjuer med en teknisk designer, en producent och en animatör får vi svar på det mesta om hur det är att arbeta som de gör, och hur man själv kan få ett motsvarande arbete.
När jag för tre år sedan följde med Jackie och Bella till gamingcentret Inferno Online i Stockholm, där Star Stable-gänget hade anordnat en träff för sina spelare, ringlade sig kön ända från Odenplan ned till Sveavägen. Utvecklarna hade räknat med att 300 spelare skulle dyka upp. Det kom 3000. Vi var där i god tid som tur var, så vi kom in. Där och då insåg jag litet av tjusningen med spel. Att spela och umgås online med likasinnade skapar en speciell gemenskap. Många bilder från den dagen finns här.

Känner ni till E-sport? Jag hade ingen aning om vad det innebar innan jag läste Gamer. E-sport är en förkortning av elektronisk sport och är ett samlingsnamn för alla tävlingar som utförs i en virtuell miljö. Det kan alltså handla om TV-spel, datorspel, Virtual Reality (VR), Augmented Reality (AR) eller mobilspel.

Gamer berättar hur dataspel blivit världens snabbast växande sport med miljontals kronor i prissummor. Prispotten i VM för enbart Counter-Strike: Global Offensive (CS:GO) är 8,7 miljoner kronor. Det anordnas stora turneringar med insatta kommentatorer, lyxiga arenor och proffsiga intervjuer. Global data visar att 191 miljoner människor spelar eller följer e-sport mer än fyra dagar i veckan.

En början på spelkarriären kanske kan vara att delta i världens största LAN-party, Dreamhack i Jönköping. Det är en träff dit människor kommer med sina datorer och kopplar ihop sig, ofta för att spela datorspel. Vad du skall tänka på inför ditt första Dreamhack får du veta i den här boken.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 175
Utgivningsdatum: 2018-09-03
Förlag: Bonnier Carlsen
Omslagsformgivning: Markus Karlsson Frost
Foto: Pontus Johansson
ISBN: 9789178031023
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Recension: Innan ni tog oss, av Lisa Wingate

Ett ungt par, Briny och Queeny, bor med sina fem barn i en husbåt på Mississippifloden. De har det inte så gott ställt ekonomiskt, men de är desto rikare på glädje och kärlek. Queeny är i slutet av ytterligare en graviditet, men när det en stormig natt är dags för henne att föda uppstår komplikationer, och hon och Briny tvingas ge sig iväg till ett sjukhus för att få hjälp. Tolvåriga flickan Rill, som är den äldsta i syskonskaran, lovar att ta hand om de andra barnen tills föräldrarna kommer tillbaka.

Den här berättelsen baseras på verkliga händelser i USA från perioden 1930-1950. En inflytelserik kvinna, Georgia Tann, drev med hjälp av högt uppsatta vänner, både socialt och politiskt, en organisation som dels tog hand om föräldralösa barn, dels kidnappade barn och adopterade bort dem till välbärgade familjer som hade råd att betala stora avgifter för adoptionerna och transporteringen av barnen över delstatsgränserna. Det är vad som händer Rill och hennes syskon i den här berättelsen.

Parallellt och i nutid får vi följa den unga åklagaren Avery Stafford, som återvänt hem till sin politiskt inflytelserika släkt i South Carolina för att vara ett stöd för sin far, senator Wells Stafford, som går igenom en påfrestande behandling för allvarlig sjukdom. Det är underförstått hos alla att Avery är tänkt att gå i sin fars fotspår. Under ett officiellt besök på ett vårdhem visar sig det trollsländearmband som Avery fått av sin farmor dra till sig oväntat intresse från en gammal och delvis dement kvinna på vårdhemmet. När Avery tar kontakt med den gamla kvinnan och börjar intressera sig för vad hon berättar, kommer hemligheter fram i ljuset som leder till förändringar på många olika sätt i både Averys, den övriga familjens och andras liv.

Det här är en fängslande och väldigt fint berättad historia som, trots att den baseras på fruktansvärda händelser, ändå har en varm ton och ger en stor läsglädje. Det är en konst att hitta den rätta nivån med tanke på ämnet. Att det blir så bra tror jag delvis beror på att historien berättas omväxlande i dåtid och nutid, delvis på att författaren har en så mjuk och lugn berättarröst.

Berättelsen om hur Rill och hennes småsyskon rövas bort och kommer till ett barnhem, hur de behandlas och hur de försöker hålla ihop och inte skiljas åt, är den mest gripande. Kapitlen som skildrar Averys sökande i nutid efter förklaringar till den gamla damens intresse för hennes armband, Averys efterforskningar genom brev och fotografier och hur hon långsamt inser hur allt hänger ihop, är spännande på ett eftertänksamt vis. Kombinationen dåtid och nutid blir väldigt lyckad och trots ämnet skulle jag klassificera Innan ni tog oss som en feelgoodroman.

Betyg: 4/5

Antal sidor: 436
Utgivningsdatum: 2018-09-07
Förlag: Lavender LIT
Originaltitel: Before we were yours
Översättare: Cecilia Falk
Formgivning: Sanna Sporrong Form
ISBN: 9789187879449
Finns att beställa hos bland andra Bokus, Adlibris

Mina senaste boknyheter

Varje tisdag presenterar Johannas deckarhörna temat för en ny topp fem. Den här veckan är temat: Senaste böckerna jag fått/köpt/lånat hem.

Som ni ser är det inte bara fem stycken som jag räknar som de senaste, vilket beror på att jag ligger efter i min läsning. Fyra av de här har jag dock läst och recensioner är på gång. De böcker jag läst är Gamer, Innan ni tog oss, En bur av guld och Mitt hjärta är ditt.

Har ni läst någon av de andra böckerna i traven, och kan tipsa mig om vilken jag skall läsa härnäst?

Fler som berättar om sina senast fådda, lånade och/eller köpta böcker hittar ni hos Johannas deckarhörna, titta gärna in hos henne.

 

Recept till färgglad sommarbuffé

I går firade vi Jackies trettonårsdag med nästan hela släkten. Jag hade förberett en middagsbuffé för 20 personer som blev ovanligt färgstark och och somrig och som alla verkade tycka om. Det blev nästan tabberas på allting, vilket var väldigt roligt, särskilt som jag hade lagat flera nya rätter som jag inte visste hur de skulle smaka.

Till buffén hade jag lagat rätter som gick att förbereda. Två av dem värmde jag under tiden gästerna gick en tipspromenad med frågor om födelsedagsbarnet.

På bordet fanns

Krämig potatisgratäng (recept finns här)
Vår franska potatissallad
Pastasallad med kyckling, bacon och pesto
Körsbärstomater
Frukt- och bärfat med bland annat bananer i form av delfiner
Kallmarinerad fläskfilé med mango chutney
Asiatiska kycklingspett
Varmrökt lax med äppelsalsa
Romsås
Aioli lime
Brieost, hallon-/lakritsmarmelad, päron-/fikonmarmelad
Membrillo (från en bloggvän)
Fröknäcke
Salta kex
Olika slags mjukt bröd
Smör
En skål med potatischips

Till kaffet hade jag förberett frozen cheesecake toppad med minimaränger i olika pastellfärger och gjort det enkelt för mig och köpt fyra tårtor och även rulltårta, som Jackie önskade sig.

Varmrökt lax med äppelsalsa
1 hel varmrökt lax
2 syrliga äpplen, jag valde Granny Smith
3 salladslökar
1 kruka med dill
1 dl olivolja
1 pressad citron

1. Tag bort skinnet på ovansidan av laxen.
2. Tärna äpplena fint. Strimla salladslöken. Hacka dillen. Rör ihop allt till salsan och skeda över den på laxen vid serveringen.
3. Lyft upp hela ryggbenet från laxen när ena sidan är slut, så följer alla ben med och det är enkelt att äta fiskköttet på den andra sidan.

Asiatiska kycklingspett
1000 g kycklinglårfilé
Smör att steka filéerna i
Grillspett

Till glaze

4 msk smält smör
4 msk sweet chilisås
4 msk sesamfrön

1. Vik ut och dela filéerna i halvor på längden. Salta och stek dem knappt färdiga i smör i en stekpanna, ca 3 min på varje sida. Låt kallna.
2. Rör ihop glazen.
3. Trä upp kycklingen på spett. Lägg dem på ett ugnssäkert fat. Pensla över glazen. Hit kan man förbereda.
4. Värm spetten i övre delen (gärna grill) av ugnen ca 5 min.

Delfinerna gjorde Bella och jag så här
1. Skär av nedre delen av bananerna med ett snett snitt så att de kan stå upp utan att ramla.
2. Du använder de övre delarna där skaften sitter.
3. Dela skaften med en vass kniv så att skaftet bildar delfinens mun.
4. Skär ett smalt snitt för ögonen.
5. Skär ett V på båda sidor om bananen till fenor.
6. Bananerna mörknar snabbt i snitten, då framträder ögon och fenor tydligt.
7. Sätt en vindruva eller ett blåbär som en boll i delfinens mun.

Kallmarinerad fläskfilé med mango chutney
4 fläskfiléer
4 msk flingsalt
2 tsk svartpeppar
Smör till stekning

Mango chutneymarinad
4 dl mango chutney
4 lime, finrivet skal och saft
2 röda chili, finskurna
1 rödlök, finhackad
1 kruka persilja, hackad
4 msk vatten
2 msk olja

1. Sätt ugnen på 175°. Putsa köttet och krydda med salt och peppar runt om. Stek köttet till fin stekyta runt om i smör och tillaga sedan till en innertemperatur på 67° mitt i ugnen.

2. Blanda alla ingredienser till marinaden. När köttet svalnat, skär upp i centimetertjocka skivor och skeda över marinaden. Jag lät köttet ligga kvar i sin marinad.

Krämig pastasallad med kyckling, bacon och pesto

Vår franska potatissallad
1 kg delikatesspotatis
1 röd paprika
1 röd lök
1 dl solrosfrön
70g rucola
10 bitar soltorkade tomater
3 msk kapris
1 burk kalamataoliver

Vinägrett
2 vitlöksklyftor (den här gången bytte jag mot vitlökssalt)
1 dl olivolja
1 msk dijonsenap (börja med hälften och smaka av)
1 tsk sambal oelek
2 msk äppelcidervinäger
Salt, svartpeppar

1. Behåll skalet på potatisen och skrubba den noga. Koka den hel i saltat vatten till den blivit mjuk (ca 15 minuter). Slå av vattnet och fyll kastrullen med kallt vatten. Ställ åt sidan ett par minuter och dela sedan potatisen i lagom stora bitar.

2. Hetta upp en stekpanna med lite rapsolja och ha ner skivad paprika, rödlök och solrosfrön. Stek till löken mjuknat och ha sedan ner allt i en skål.
3. Blanda ner ruccola, delad potatis, strimlade soltorkade tomater, kapris samt oliver i skålen.
4. Pressa vitlök (eller som jag, använd vitlökssalt) och blanda ihop med olivolja, senap, sambal oelek, vinäger och övriga kryddor. Ringla över salladen.

Nu är det strax dags för mig att skjutsa Bella och Jackie till veckans fjärde danslektion. Själv tänker jag skippa träning i dag och läsa Camilla Läckbergs helt nyutkomna bok istället. Efter att ha arrangerat tipspromenad, handlat och lagat mat, dekorerat och pyntat, köpt presenter och firat, så känns det litet energifattigt just nu.

Ha en fin lördag ♥

Recension av Anne Swärds senaste roman: Vera

Alldeles nyss fick vi veta att Anne Swärd blir ny ledamot i Svenska Akademien. I september 2017 läste jag hennes då helt nyutkomna roman, Vera. Så här skrev jag om den:

Året är 1945 och det har precis blivit fred i världen. Sandrine kommer till Sverige, under falskt namn och med någon annans väska i sin hand. Sju månader senare hålls ett påkostat och vackert vinterbröllop hos den välbärgade familjen Ceder. Sandrine skall gifta sig med den dubbelt så gamle kvinnoläkaren Ivan Ceder, som sökt dispens för vigseln eftersom Sandrine ännu inte är giftasmyndig.

Hela bröllopsföljet har trots snöoväder tagit sig ut i båtar till den ö i skärgården där brudgummen bestämt att vigseln och bröllopsfesten skall hållas. Den unga brudens kropp har snörts hårt, hårt, men det går ändå inte att helt dölja i vilken situation hon befinner sig. Stämningen är ödesmättad. Under natten föds barnet under dramatiska former ute på ön, där hela bröllopsföljet tvingats bli kvar på grund av ovädret.

Det vi anat från första sidan bekräftas gång på gång. Det står inte rätt till varken med Sandrine, äktenskapet eller barnet. Inte heller med släkten Ceder, i vilken Sandrine nu blivit ingift. Alla bär på hemligheter. Det frusna, närmast klaustrofobiska, tonläget vittnar om både tidigare och kommande katastrofer. Nutid varvas med tillbakablickar och minnesbilder, och sakta läggs pusselbit till pusselbit tills vi anar hela bilden.

Det här är en roman med ingredienser som uppbrott, svek, övergrepp, kärlek och lögner. Anne Swärd har en förmåga att beskriva det som sker med små nyanser som inte säger så mycket, men som samtidigt säger allt. Du dras in i den dova, förlamande stämningen och kan inte släppa taget. Till slut börjar du önska att något skall hända, vad som helst, bara det sker en förändring. Och självklart gör det det.

Vera är författarens fjärde roman. Den första, Polarsommar, nominerades år 2003 till Augustpriset. Jag skulle inte bli förvånad om Anne Swärds författarskap kommer att hedras med ännu en Augustnominering i höst för romanen Vera.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 345
Utgivningsdatum: 2017-09-01
Form: Acedo, Sara R
Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN: 9789100172336
Finns att beställa hos Bokus, Adlibris med flera

 

Ps. Vera blev inte nominerad, vilket jag fortfarande tycker är förvånande. Vinnaren år 2017 blev dock den helt utan konkurrens bästa bok jag läste det året, nämligen De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru. Jag har skrivit om den här.

 

Verklighetsbaserade romaner i veckans topplista

Varje tisdag presenterar Johannas deckarhörna temat för en ny topp fem. Den här veckan är temat: Verklighetsbaserade romaner, och här är min trave med romaner som har en tydlig koppling till en verklig händelse och/eller en person.

Jag berättar om fem av dem:

♥  Den bok i den här traven som man kanske kan tro är enbart fiktion, är Björnstad. Den handlar om hur man i vissa grupper förlåter vinnare för att de skall fortsätta att ge gruppen framgång. Staden finns inte i verkligheten och inte personerna i berättelsen, men handlingen baseras på verkliga händelser. Fredrik Backman intervjuade många människor, både förövare och offer i samma miljö med tystnadskultur som i Björnstad, för att kunna skriva den här boken och så här svarade han när jag intervjuade honom:

”Jag fick skämmas mycket, konfrontera mig själv en hel del, för många av historierna handlar ju om att det man utsätts för är lika fruktansvärt som att sedan inte bli trodd. Att alla försökte sopa det under mattan. Och jag är ju en del av det, både de gånger jag själv suttit i omklädningsrum utan att säga ifrån och de gånger då jag köpt kepsar och tröjor och matchbiljetter för att heja på ett lag som inte heller säger ifrån.

Det finns en stor kollektiv skuld när man är en del av en kultur som alltid har som instinkt att hålla tyst om stor ondska för att skydda sina gemensamma intressen, jag har själv varit en del av många sådana kulturer, jag är det fortfarande. Nu senast förra säsongen när mitt favoritlag i amerikansk fotboll, Dallas Cowboys, värvade en spelare som tidigare dömts för vapenbrott och misshandel av sin flickvän. Det sabbade min kärlek till det laget en hel del, även om spelaren nu inte längre är kvar.”

♥  Romanen Domaren är en väldigt intressant och välskriven roman om liv och död, ansvar, svek och skuld. Den gjorde ett stort intryck på mig genom att vara förvånansvärt trovärdig. Svaret fick jag i författarens tack i slutet av boken: ”Min historia har sitt ursprung i ett fall i överrätten (High Court) 1990 där han (Sir Alan Ward) var domare, och ett annat fall i appellationsdomstolen år 2000.”

♥  Godnatt, jord anses vara den första av, och stilbildande för, arbetarförfattarnas romaner som baserar sig på deras egen bakgrund. Romanen skildrar statarnas liv på ett gods i Sörmland; vardagsslit, kuvad längtan och okomplicerad glädje. Den lyfte för första gången fram statarnas liv och det blev uppenbart för väldigt många hur stort förtrycket och fattigdomen var.

♥  Eftersom memoarer räknas som skönlitteratur tar jag med Nadia Murads berättelse om sin fångenskap och kamp mot Islamiska staten. Nadia Murad är en yazidisk människorättsaktivist och goodwillambassadör för FN. Förra året tilldelades hon tillsammans med Denis Mukwege Nobels fredspris ”För deras insatser mot användandet av sexuellt våld som vapen i krig och väpnad konflikt”.

Den sista flickan är Nadia Murads berättelse om hur hon levde med sin familj i en liten by i norra Irak när IS år 2014 började sitt maktövertagande i området. Många män sköts när de vägrade att konvertera från yazdanism till islam och tusentals kvinnor och unga flickor över åtta år togs som sexslavar. De såldes eller skänktes till olika IS-anhängare, misshandlades och våldtogs. Fortfarande är tusentals yazidiska kvinnor tillfångatagna.

Jag minns nyhetssändningarna från hösten 2014, då hjälpsändningar släpptes ned av flyg på Sinjarbergen till de minst 30.000 människor som flytt dit när IS påbörjat folkmordet av yazidier. Nadia Murad berättar om hur folket levde innan folkmordet påbörjades, hur det gick till när IS tog över och vad hon och många andra tvingades uppleva och hur hon efter att ha lyckats fly nu arbetar som goodwillambasadör för FN och kämpar för att IS-anhängarna skall bli åtalade för folkmord.

♥  Tio över ett  är en väldigt fin och välskriven berättelse som tilldelades Augustpriset för bästa barn- och ungdomsbok för tre år sedan. Den ger ett inifrånperspektiv av hur det kan vara att som ung leva i gruvstaden Kiruna. Den skildrar Majas rädsla över de förändringar som sker; flytten av staden, pappans arbete mer än en kilometer ned under jorden, sprängningarna och så bästa vännen som måste flytta med sin mamma till en annan stad och inte kommer att gå i samma skola som Maja.

Författaren, Ann-Helén Laestadius är själv uppvuxen i Kiruna och en av alla gruvarbetarbarn. Hennes pappa arbetade under jord precis som Majas pappa i boken. Hennes barndomshem är ett av de hus som måste rivas. Boken är påhittad, men flytten är verklig.

Fler tips på verklighetsbaserade romaner får ni hos Johannas deckarhörna, titta gärna in hos henne.

Min helg – femtioårsfest, sova tätt intill och en hel del smärta

I lördags var vi bjudna till en 50-årsfest och jag fick en anledning att använda den här klänningen. Det blev ingen bra bild i Bellas spegel eftersom den behövde putsas, så jag gick till Jackies rum och tänkte prova där.

Inte mycket bättre där, men stämningen var på topp i rummet :) Under kvällen var de ensamma tills vi kom hem efter midnatt. Jag tror inte att de ägnade oss en tanke när vi var borta. Hur kunde de plötsligt bli så stora?

Det var en väldigt mysig fest med många intressanta samtal. Och maten var god. Det här är bröd med pulled pork, avokado, picklad lök, mango, ruccola och säkert mer. Väldigt gott. Till dessert en dajmpannacotta.

På söndagen var det otroligt fint väder och vårblommorna slog ut. Oskarp bild tyvärr, men visst får man vårkänslor när man ser hur solen lyser på vintergäcken.

Jag skulle ha mött upp med Ullis för en promenad, men min höft gjorde mer ont än på länge, så jag måste skjuta upp promenaden och försöka massera bort smärtan med min pressure ball. Det gick inte alls. Till slut bokade jag tid hos naprapaten jag gått till tidigare och fick komma dagen därpå.

Ni vet hur det är med smärta. Det kan göra så ont att man blir helt utmattad. Jag orkade knappt hålla ögonen öppna när det var som värst. Men jag såg på håll att något verkade sticka upp ur vår brevlåda vid vägen som ni kan se längst bort i bilden. Istället för att gå ut och titta, tog jag fram vår kikare. Då är man trött.

Men kanske inte lika trött som de här kompisarna ändå… Jag måste ju bara fota.

I dag är det måndag och jag har varit hos naprapaten. Han är verkligen proffsig. Efter behandlingen var den värsta smärtan borta och vi kom fram till vad det var som utlöst den. Jag kände mig så smärtfri att jag tränade ett pass på gymmet nu i kväll, och i morgon kväll skall jag prova att rida igen och se om det går bra med höften. Håll tummarna! Jag längtar så otroligt mycket efter att komma tillbaka till ridning igen.

Men nu är min energi slut för i dag. Godnatt ♥

 

Recension: Skamlös av Amina Bile, Sofia Nesrine Srour, Nancy Herz

Skamlös är en bok som riktar sig till gruppen unga vuxna. Författarna är själva unga vuxna som i den här boken berättar om sina egna och andras upplevelser av att vara utsatta för negativ social kontroll ur ett hedersperspektiv. Hur de på olika sätt har utsatts för ojämlik behandling och förtryck på grund av religion och kultur. Hur de förtryckts på grund av att visst beteende anses skamligt när flickor och kvinnor men inte när pojkar och män gör det. Hur de varit tvingade att följa vissa regler för att skydda sin egen och familjens heder.

De tre författarna vill visa att social kontroll inte bara handlar om grova övergrepp som tvångsäktenskap och könsstympning, utan även om mildare former som genomsyrar hela livet för många flickor och kvinnor.

I den här boken diskuterar de hur det är att få höra att de skall vara tysta och inte ta så mycket plats, att inte få umgås med vem de vill, att höra att förälskelse är en synd, att bli skambelagd både om du har på dig hijab och om du tar av den, att bli kallad svartskalle, skamlös och trolös, att få höra att rasism och social kontroll är ett icke-problem, att bära hela familjens heder på sina axlar, att bli tillsagd att inte le så mycket, att bli utsatt för övergrepp och få höra att du skall tåla det och att det är ditt eget fel, att inte få använda det största bönerummet som är reserverat för män utan det minsta som är för kvinnor, att inte få träna i samma lokal som män eftersom de inte kan kontrollera sina lustar.

De personliga berättelserna och diskussionerna i boken gör det lättare att sätta sig in i de olika förtryckande situationer som beskrivs. Som när en flicka tvingades vara med i simundervisningen iklädd skjorta och leggings. Det är inte svårt att föreställa sig hur jobbigt det hade varit att sticka ut så i förhållande till resten av klassen, för att inte tala om hur mycket svårare det hade varit att lära sig simma. Eller när en våldtagen flicka berättade om övergreppet för sin mamma, och det första mamman sade var: ”Vad har han gjort med dig? Jag måste få veta hur pass vanhedrad familjen har blivit.” Vissa saker har jag inte reflekterat över tidigare, som att muslimska tjejer inte bör lägga upp selfies där ansiktet syns i sociala medier, eftersom du då blir synlig och det anses skamligt.

Skamlös är något av det viktigaste, klokaste och mest nyanserade jag läst om kvinnoförtryck ur ett hedersperspektiv. Att ha överseende med sådant förtryck på grund av respekt och/eller tolerans för religion och kultur är att svika de utsatta kvinnorna. Visste ni att man i Sverige under slutet av 1990-talet dömde invandrade män som misshandlat sina fruar till mildare straff därför att man ansåg att de här männen misshandlat i kulturens namn och det var en förmildrande omständighet? Jag har själv varit inbjuden till ett seminarium med forskare från hela Norden, som på allvar diskuterade just den här frågan. Sedan dess har vi kommit en lång väg, men det finns fortfarande mycket att göra. Inte minst att se verkligheten som den är, utan rädsla för att öka rasismen i samhället och utan rädsla för att anses motarbeta andra kulturer och religioner.

Författarna till Skamlös beskriver det så bra, när de lyfter fram att de inte uppmanar till att bryta sig loss från familjen, utan att det handlar om att vi  måste hitta en lösning.

”Vi pratar inte om de här grejerna för att kritisera eller hänga ut vår egen kultur. Vi gör bara upp med något vi upplever som en kulturlöshet i den kulturen. Vi pratar om det för att vi inte tycker att vi skall behöva välja antingen eller. Jag tror att vi kan vara både och. För mig är det viktigt att kunna prata öppet om de här sakerna, och samtidigt vara stolt över min flerkulturella bakgrund och kulturen som mina föräldrar kommer ifrån. Jag fattar inte varför vissa tycker att det är en motsättning.”

Jag rekommenderar den här boken till både ungdomar och vuxna. Dels är jag övertygad om att den kan vara ett stöd för flickor och kvinnor som utsätts för samma saker som de tre författarna till boken beskriver, dels är det viktigt att alla andra också känner till de här problemen för att kunna komma till rätta med dem. Och använd den i undervisningen på högstadiet och gymnasiet, där skulle den fungera som ett utmärkt diskussionsunderlag.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 159
Utgivningsdatum: 2018-08-08
Förlag: Bonnier Carlsen
Originaltitel: Skamløs
Översättare: Sofia Nordin
Omslagsformgivning: Mimmi Christensen
Foto: Maria Gossé
Illustrationer: Esra Röise
ISBN: 9789178030736
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Vårig lördagsmorgon

Så skönt att ha flera timmar till vad jag vill innan det är dags att skjutsa Isabella och Jacqueline till danslektion. Jag brukar ju träna samtidigt som de dansar, men jag har bestämt mig för att ta det lugnt veckan ut så att jag är tillräckligt frisk inför nästa vecka.

Måndag, onsdag och fredag har jag läst den här veckan istället för att träna när tjejerna haft danslektion, så  lyxigt det har känts! Tänk att jag hade det så under hela förra året, men så hann jag läsa väldigt många böcker också. Och äta många bakverk, eftersom jag ofta satt på ett café och läste.

I dag skall jag försöka hinna titta in hos så många som möjligt av er, och så kommer det åtminstone ett inlägg med en ny recension och kanske visar jag också några nya böcker jag fått och skall läsa.

Den närmaste tiden väntar, utöver våra vanliga aktiviteter, en femtioårsfest som vi är bjudna till, födelsedagsfirande av Jackie som fyller tretton och en efterlängtad och länge uppskjuten träff med två jättefina bloggvänner. Jag kan fota och visa bilder här i bloggen om ni vill?

Hoppas ni får en fin start på helgen, med mycket sol!

Kram