Recension: Midsommarnattsdrömmar, av Bengt Ohlsson

Bengt Ohlsson gör tre nedslag i livet hos ett kompisgäng som i början firar midsommar tillsammans varje år och sedan mer sporadiskt. I den första delen är de i 25-årsåldern. De står i början av vuxenlivet och har flyttat hemifrån, nästan alla har fasta förhållanden och arbeten, och ett par kommer att berätta sitt livs största nyhet, att de väntar barn. Det allra första barnet av flera som kommer att födas i kompisgänget. Det är funderingar på föräldrarnas andefattiga och trista liv, och hur man själv tycker sig ha mycket större och betydligt mer spännande frågor att fundera över.

Nästa nedslag görs när gänget blivit 40 och sedan när de är 50+. Livet rullar på med vanliga glädjeämnen och problem som förmodligen kan uppkomma i relationer efter många år tillsammans. Det är förälskelser, smusslanden, lögner och otrohet, skilsmässor och nya relationer, men även kärlek som övervinner vardagslivtristess och medelåldersångest. Eller om det är tryggheten som till sist visar sig väga tyngre än modet att lämna den person man tillbringat hela sitt vuxna liv med, trots att kärleken övergått till enbart vänskap. Det här är absolut ingen feelgood, men det är väldigt insiktsfullt och fängslande med viss igenkänning, dels i mig själv, dels i vänner och bekanta.

Men så som Bengt Ohlsson skildrar livets olika stadier i den här romanen tycks meningen med livet ganska betydelselös, och jag är tveksam till att man har den här ganska krassa livsinställningen, särskilt redan i början av livet. Eventuellt känns den mer realistisk för personer i medelåldern med mer livserfarenhet och fler motgångar och besvikelser i bagaget. Om livet inte känns lättsammare när man är 25, hur skall det då bli trettio år senare med allt man gått igenom. Det är en av mina invändningar till den här boken. Min andra invändning är karaktärsbeskrivningarna. Hur mycket jag än försöker, lyckas jag inte hålla isär de olika karaktärerna. De beskrivs som olika, med olika personligheter och olika liv, men när jag läser flyter de ihop med likartade tankar och känslor. Det innebär också att jag saknar dynamiken mellan romanens karaktärer. Ändå är det en fascinerande berättelse som trots mina invändningar lyckas trollbinda mig boken igenom.

Jag skulle vilja skicka en hälsning till karaktärerna i boken genom Tage Danielssons dikt: ”Hör upp du sorgset kvidande, se här din svåra roll: att inse världens lidande med glädjen i behåll”.

Betyg: 3/5
Form: Lotta Kühlhorn
Antal sidor: 431
Utgivningsdatum: 2020-04-24
Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN: 9789100182052
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Lästa böcker i juni, och månadens bästa

Energinivån var långt under min normala under hela juni. Jag hade helst velat dra ett täcke över huvudet och stanna där tills livet var mer i sin ordning. Istället läste jag romaner.

Jag har bara skrivit en ordentlig recension under juni månad, och det är av Goda grannar, men länkar även till ett inlägg jag skrev med ett kortare omdöme och en smakbit ur Ett högre syfte.

Mina samlade omdömen för maj månad

★★★★★
Mattias Edvardsson, Goda grannar (månadens bästa)

★★★
Sadie Jones, Ormarna
Malin Thunberg Schunke, Ett högre syfte

★★★
Celeste Ng, Små eldar överallt
Bengt Ohlsson, Midsommarnattsdrömmar

Vilken bok blev din favorit den här månaden? Är det någon särskild bok som du ser extra mycket fram emot att läsa den närmaste tiden?

 

Vägen hem i går kväll… magiskt…

När världen ser ut så här måste man ju bara stanna bilen och föreviga tillfället. Så fint med ljuset och färgerna. Som en tavla från romantiken, med de rosa och gråblå tonerna. Helt utan redigering, ett snabbt foto med mobiltelefonen bara.

Men även om himlen var dramatisk blir det en mycket intressantare bild med ett motiv i förgrunden. Den här ladan har jag fotat många gånger i olika ljus, så fint också med vägen som svänger mjukt runt ladan. Jag måste självklart stanna bilen här också och hänga ut genom sidorutan på bilen för att fota. Den här tiden på året blir det nästan inte mörkt alls på kvällarna. Jag fotade ungefär 21.30.

Som en jämförelse kan jag visa den här bilden igen, som jag tog i vintras på samma plats. Den där ladan alltså, den får de inte riva. så här mörkt och isande kallt var det klockan 8.30, när jag hade lämnat Bella och Jackie i skolan någon gång i februari tror jag, och var på väg hem igen. Vilken skillnad mellan årstiderna.

Årets första skörd av jordgubbar

Döttrarnas sandlåda blev jordgubbsland för några år sedan, med enbart brunnen hästgödsel och sandlådesand för plantorna att växa i. I dag plockade jag årets första mogna jordgubbar, och som ni ser – återvinning som ger tillbaka!

Så här såg jordgubbslandet ut i slutet av april. Jag hade lämnat jordgubbsodlingen helt åt sitt öde efter att jag plockat jordgubbarna förra året.

Det var revor som spindelben över hela landet. Jag skickade en bild till pappa och mamma och frågade vad jag skulle göra. Rensa bort revorna, fick jag till svar. Så det gjorde jag, ungefär åtta månader för sent… Jag trodde inte att plantorna skulle orka producera några jordgubbar eftersom så mycket kraft hade gått till revorna.

Bella såg några mogna jordgubbar i går och kom in och gav mig. I morse tänkte jag att jag skulle ta en titt på jordgubbslandet och plocka om det fanns fler mogna bär, innan fåglar och sniglar hinner ge sig på dem.

Ni ser ju vilken djungel det är i jordgubbslandet. Jag såg på håll inte en enda mogen jordgubbe. Men när jag började vika undan bladen på plantorna gömde sig mängder med jordgubbar där under bladverket!  Och många fler finns kvar att plocka när de också mognat om några dagar.

🍓🍓🍓

Om att läsa och låta känslorna vila

Jag trivs normalt sett inte med att gå på autopilot, att inte utmana mig själv. En av mina största rädslor är att slösa bort mitt liv på sådant som inte gör livet meningsfullt, jag vill att varje dag skall vara speciell. Men under några veckor innan jag kunde fatta det sista livsavgörande beslutet om Leiftra, och de här fjorton dagarna efteråt, är det precis vad jag har gjort, gått på autopilot. Att läsa böcker har hjälpt mig att låta känslorna vila, så jag har läst.

Det här är de två första delarna i en spänningstrilogi av Anna Roos, med förankring i våra klassiska sagor. Första intrycket bådar gott, så snygga omslag. Om jag har förstått det rätt, har författaren hämtat inspiration från H C Andersens saga, Kejsarens nya kläder, till den ena romanen och från Bröderna Grimms saga, Törnrosa, till den andra. Anna Roos debutroman var riktigt bra, så jag hoppas att de här lever upp till samma nivå.

Trilogin kallas Morden vid världens ände. Den första delen gavs ut i oktober förra året, andra delen i början av juni och i oktober kommer den avslutande delen. Har ni läst?

En hel trave med böcker (nio stycken) ligger här och väntar på att bli recenserade. I dag skall jag försöka återgå till ett mer normalt liv, med arbete, träning, trädgårdsskötsel och att formulera en recension.

Önskar er en fin dag!

 

Fyra måsten i höstens bokutgivning 2020

Mia undrar om vi kan ge några boktips från höstens utgivning. Ungefär som med resor tycker jag att en stor del av nöjet är att gå igenom allt som är på gång, så det har jag i vanlig ordning gjort.

* Yaa Gyasis debutroman var en helt makalös släktkrönika om nio människors öden, från 1700-talet och fram till våra dagar. I en nästan hälften så tjock bok som Rötter av Alex Haley lyckades Yaa Gyasi förmedla samma känsla som den boken. Nu hoppas jag att uppföljaren, Inte av denna världen, är lika bra.

* Om förväntningar och hemligheter i en familj handlar romanen Systrar.

* Domslut handlar om hur långt kärlek kan driva en människa. En kvinna möter en man på en bar. Dagen efter möts de i rätten, hon som domare och han som åtalad för olaga förföljelse av en kvinna han inte kan leva utan. Det här är författarens debutroman, så jag har ingen aning om hur väl hon skriver. Men hon arbetar som jurist, så ämnet borde hon ha koll på.

* Änkorna är den tredje, fristående delen i Pascal Engmans serie om polisinspektör Vanessa Frank. Pascal Engmans spänningsromaner har tidigare varit välskrivna och genomarbetade med aktuella teman, och han har hållit sina läsare i spänning från första till sista sidan. Till skillnad från många andra författare som skriver spänningsromaner, skriver han så att man blir man berörd och bryr sig om hur det skall gå för personerna i böckerna. Hans senaste  bok var dock mindre snårig, mindre spännande och tempot litet lägre än i hans tidigare böcker. Det blir intressant att läsa hur han har lyckats snickra ihop Änkorna.

Om ni vill se samtliga mina favoriter i årets bokutgivning visar jag dem i en sammanställning i det här inlägget.

Mias bonusfråga: Skall vi följa årets bokmässa digitalt? Nej, det tror jag inte att jag kommer att göra, men jag har beställt programmet och det kanske visar sig vara så lockande att jag ändrar mig.

Du är inte längre här, men du finns med mig varje dag…

Vi kämpade länge, men till slut gick det inte längre… Jag kunde inte hjälpa dig och jag är så ledsen för det. Du var så vänlig och nyfiken och du litade helt på mig och jag på dig. Jag kommer inte bli densamma igen.

Din sista dag gick vi tillsammans hem till hagen där du föddes och du fick beta hur mycket gräs du ville. Du skulle inte hinna uppleva smärtan när du blev sjuk av gräset som du inte tålde. Du förstod inte vad som skulle hända. Jag hade försökt förbereda mig, men det går inte att värja sig när det händer. För chocken. För sorgen och smärtan. Att känna sig alldeles bortdomnad i kroppen. Att vara här, men ändå inte. Men jag är glad att jag inte svek dig, att jag fanns vid din sida när du tog ditt sista andetag. Du och jag Leiftra, för alltid.

Söndagens smakbit ur: Ett högre syfte, av Malin Thunberg Schunke

Mari, på bloggen Flukten fra Virkeligheten, håller tillsammans med Astrid Terese, på bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker, i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers.

I dag är det Mari som håller i utmaningen, och jag bjuder på en smakbit ur den här boken:

Under en exklusiv svensexa på den franska rivieran hamnar den svenske medborgaren Amir Yasin mitt i ett blodigt attentat och blir frihetsberövad, misstänkt för att vara delaktig i attentatet. Vem är Amir Yasin och vad hände egentligen i baren i Juan-les-Pins, där flera miste livet och många blev skadade? Det komplicerade ärendet präglas av maktspel och nationellt revirtänkande. Isolerad från sin familj i Stockholm kämpar Amir Yasin för att överleva i Fleury-Mérogis, ett av Europas största och mest brutala fängelser.

Jag har sträckläst den här boken under två dagar. Den är enormt välskriven, intressant och intensiv och jag är imponerad av hur välavvägd historien är mellan det mer tekniska om hur internationell rättskipning fungerar (eller inte fungerar) och mänskliga relationer, där pressade situationer avslöjar det bästa och det sämsta hos oss.

Citatet är från sidan 33:

”De kommer att hålla oss kvar här tills allt är utrett. Kanske tror de oss, kanske inte… Är ni beredda att ta den risken?” Ludwigs ögon fastnade på Fredrik som blickade ut över havet med mobilen hängande i händerna.

”Vi måste ändå försöka. Det finns säkert vittnen som har lämnat uppgifter om det som har hänt.” När vännerna teg, tillade Manfred bedjande: ”Vi kan väl inte lämna honom här? Det kan du väl ändå inte vilja?”

Ludwig sänkte blicken. ”Manfred, vi kan inte hjälpa honom. Inte här och nu. Vi riskerar att själva bli gripna. Människor har skjutits ihjäl. Det råder en kaotisk och upprörd stämning!”

 

Så här har mina recensioner blivit bemötta av författarna

I veckans helgfråga undrar Mia från bokhörnan: Hur har era recensioner blivit bemötta? Har någon författare hört av sig?

Det är väl ungefär så här, som på bilderna här ovanför, som jag ibland får positiv respons på det jag skriver om författare och deras böcker. Just de här två inläggen gjorde mig extra glad, eftersom de sade något om mitt sätt att arbeta och inte bara var citat ur mina recensioner. Jag har också fått förfrågningar från författare om jag vill läsa och ge synpunkter på deras manus, vilket gör mig glad eftersom jag tolkar det som att de tycker att jag är seriös och grundlig i mina recensioner.

Jag har inte fått några ilskna mail från författare som tycker att jag är helt fel ute om deras böcker, som jag faktiskt hört att andra fått. Däremot kan man ju märka på tonläget och/eller genom att jämföra författares reaktioner på olika recensioner att mina recensioner ibland inte hamnat bland deras favoriter. Men jag har alltid blivit respektfullt bemött. Jag har hittills inte varit med om att andra fått en reaktion på sina recensioner av en viss bok på Instagram och inte jag. Om andras recensioner som varit mer positiva fått hjärtan i kommentarerna har mina litet mindre positiva recensioner i alla fall fått ett gilla, så att författaren visar att hon eller han har läst. Det tycker jag visar på god ton och ett proffsigt sätt att hantera såväl positiv som negativ kritik.

De mest intressanta återkopplingarna från författare är när de motiverar vad de tycker om mina recensioner, som när författaren David Ärlemalm tackade för min recension av hans roman Lite död runt ögonen och skrev: ”Extra förtjust i att du sätter fokus på Sofia 🙌”

Mias bonusfråga: Hur firar ni midsommar?

Bilderna här ovanför är från tidigare midsommarfiranden, när Bella och Jackie var ungefär hälften så gamla som nu, och det inte fanns en viruspandemi som satte stopp för allt firande. I år började midsommarafton med att jag gick ut tidigt, när det fortfarande låg dagg i gräset, och vattnade alla odlingar och växter. Och jag provade några klänningar för att se vilken jag skall ha i dag, jag tror att det blir en gul som jag köpte på rea hos Odd Molly. Under dagen ser jag fram emot fint väder och god mat med familjen.