Tre veckor med antiinflammatorisk kost – utvärdering

För tre veckor sedan fick jag hem några böcker om att äta antiinflammatoriskt och om att biohacka sin kropp. Böckerna på bilden är några av dem. Fredrik Paulúns bok, Biohack, har jag redan recenserat, övriga plus ett par till kommer jag att skriva om inom kort.
I det här inlägget skall jag berätta om mina erfarenheter och upplevelser av att äta så kallad antiinflammatorisk kost. För ni känner ju mig, får jag hem böcker som de här blir jag nyfiken och måste själv testa!
.
Så här behöver inte antiinflammatorisk kost se ut. Det här är min snabbmat till mig själv när jag inte kommer på något annat.
Jag har alltid varit intresserad av mat och träning och äter normalt sett enligt GI-riktlinjer. Men de här veckorna har givit mig så många nya insikter att jag knappt tror det är sant.
.

Så här har jag gjort

  • Jag har inte varit helt strikt i att äta sådant som anses antiinflammatoriskt, men jag skulle gissa att jag följt riktlinjerna till 80-90%. Jag har lyssnat väldigt mycket på kroppens signaler om hunger, trötthet m.m. och inte pressat mig över någon extrem och orimlig gräns.
  • Ibland har jag känt hunger, vilket var länge sedan innan jag påbörjade den här utvärderingen. Istället för att småäta har jag druckit vatten eller kaffe, och det har oftast gjort att hungern försvunnit tills det varit dags för nästa mål mat. Annars har jag skurit till exempel en grapefrukt eller vattenmelon i bitar och ätit ur en skål med en liten dessertgaffel. Det känns litet lyxigt och det tar längre tid att äta, så kroppen hinner känna att den är mätt. Eller ätit ett par deciliter kefir med blåbär och jordgubbar.
  • Jag har gjort vissa avsteg från planen, och det har ibland fått konsekvenser. Till exempel åt vi en kväll middag på en mysig restaurang, och jag åt samma som övriga i sällskapet, med bland annat Crème brûlée till efterrätt. Den natten vaknade jag genomsvettig med hög puls och sov dåligt resten av natten.

  • Jag har varvat mellan att äta färre och att äta fler kalorier per dag, men aldrig fler än 1600, oftast mellan 1100-1600 kcal. Det har inte varit ett problem alls, att äta mindre. Jag har varit noga med att äta bra mat, som ger näring och energi, och skippat sådant som bara är tomma kalorier. Mycket grönsaker, både egenodlade och frysta, fisk och skaldjur, ägg, majskakor med linser och havssalt, bär, kefir, kyckling, vildsvin. Goda dressingar, gärna med vinäger eller teriyakisås, eller någon matsked av Erik Lallerstedts dressingar i flaskor.
  • Allt jag har planerat att äta har jag registrerat i appen Lifesum. Ibland har jag hamnat helt snett och appen har visat för mycket fett eller för många kalorier, då har jag kunnat korrigera. Jag gillar ju att grotta ned mig i fakta, så att registrera all mat har varit väldigt kul, och en ögonöppnare.
  • Middagarna har jag försökt att vara klar med vid 17.30. Framförallt därför att Bella kommer hem från gymnasiet den tiden flera dagar i veckan, och behöver äta ganska omgående för att inte somna ifrån middagen. Men det har också inneburit att jag kunnat ha så kallad periodisk fasta, 16:8, då kroppen får ägna sig åt matsmältning under åtta timmar och får vila under sexton timmar.
  • Ingen regelbunden styrketräning de här tre veckorna, jag har bara varit på gymmet någon dag i veckan, men jag har fått ihop 10000-13000 steg med jämna mellanrum, övriga dagar ungefär 5000 steg. Några dagar bara 1500 steg, när dagen tillbringats vid datorn.

En vanlig matdag

Ulrika Davidsson har material för en bättre tarmflora som innehåller allt du behöver, bland annat kostplan för sex veckor, information och recept för antiinflammatorisk kost. Riktigt bra, den kan jag rekommendera om det känns jobbigt att behöva tänka ut alla måltider själv. Jag har gjort det enkelt för mig, utgått från grunderna och ofta skippat att laga regelrätta måltider. Så här kan en vanlig matdag se ut för mig när jag äter ungefär 1600 kalorier.

Frukost kl 06.30

  • Kefir naturell (bara ibland), 2,5% eller Naturell havregurt, 2 dl. Eller glutenfria havregryn som kokas till gröt, ca 1 dl
  • Chiafrö eller linfrö, 1 tsk
  • Frysta blåbär, 1 dl
  • Jordgubbar, 1 dl
  • 1 kokt ägg
  • Nespresso, två koppar
  • Honung, 1 tsk

eller:

  • Kiwi, 1 st
  • Kokt ägg, 1 st
  • Glutenfritt bröd, 1 st (bakat av mandelmjöl, som innehåller lika mycket protein som kött)
  • Bregott, 1 tsk
  • Nespresso, två koppar

Lunch kl 12.00

  • Quinoasallad, eller ibland potatissallad, med vinägrettsås (ingenting avancerat, tag bara quinoa eller kokt, kall potatis som du tärnar och blanda med vinäger och rapsolja, soltorkade tomater i strimlor och strimlade grönsaker som du har hemma, salt och peppar och kanske litet sambal oelek), 200 g
  • Vildsvinsstek, tonfisk, räkor, torsk, kyckling eller lax, 150-200 g

Middag kl 17.30

  • Vildsvinsstek, tonfisk, räkor, torsk, kyckling eller lax, 150-200 g
  • Sallad med de grönsaker du har hemma, 3 dl hackad/skivad
  • Erik Lallerstedts Rhode Islanddressing, 1 msk
  • Grapefrukt, 1 hel

Mellanmål, till exempel om du är hungrig på kvällen, eller innan/efter träning

  • Majskakor (linser och havssalt), 3 st
  • Bregott, 1 tsk
  • Ost, Wästan 10% (bara ibland), 50-60 g (skär en bit och ät som den är)
  • Te, Kvällsro

När jag skriver grönsaker, är det oftast de här sorterna jag äter: grönkål, vitkål, broccoli, rödbetor, gulbetor, polkabetor, sockerärtor, spenat, tomat, chili, vitlök, paprika, avokado.

Kryddorna jag använder är oftast mineralsalt och svartpeppar, men ibland också gurkmeja, kanel, ingefära, chili.

.

Resultatet

Efter tre veckor med så kallad antiinflammatorisk kost har jag gått ned tre kilo och jag är piggare. Jag har inte varit tvungen att äta Omeprazol, vilket jag har gjort då och då under flera år. Bäst av allt är att jag inte vaknar på nätterna, utan sover sju timmar och vaknar utsövd. Just det, jag glömde nästan. Mitt blodtryck har legat på 140/90 under flera år. Nu är det 119/72 eller däromkring.
.
Kan det bli så här goda effekter på så kort tid som tre veckor? Jag är nästan skeptisk själv. Jag läser i olika artiklar att det inte finns vetenskapliga bevis för att kost kan vara antiinflammatorisk. Och ändå mår min kropp så mycket bättre efter de här tre veckorna!
.
Tillägg 31/8:
Både Ulrika Davidsson och Maria Borelius har nu svarat, och bekräftar att det är de här resultaten, och även andra, som brukar bli effekten av den här typen av kost.
.
Tack till Maria, som tipsade om de här böckerna!

Håller kvar det sista av sommaren

Lyxigt att bo mitt ute på landet och arbeta hemifrån, och ändå ha bara fem minuter till en lunchrestaurang som serverar varierad, vällagad och väldigt god mat.

Litet bekymrad över hur det kommer att bli när golfrestaurangen stänger för säsongen… Korv med mos på macken..?

Dagens vegetariska alternativ var falafel med limesås och, tror jag, skånsk äggkaka och belugalinser. Väldigt gott, liksom det nybakade brödet av surdeg. Det var så där fluffigt och litet segt som surdegsbröd skall vara. Råkostsalladen enligt fransk modell var som vanligt väldigt god med vinägrettdressing, som är bra att inleda varje måltid med, eftersom vinäger är bra för maltsmältningen och sänker det glykemiska indexet rejält, med upp till 30%. Något att tänka på för alla med litet för höga blodsockervärden.

Jag äter fortfarande enligt antiinflammatoriska riktlinjer och mår som en drottning av det, men jag gör avsteg när jag känner för det, som i dag när det serverades så gott bröd. Men inte på kvällen, vilket jag kommer att berätta mer om i min utvärdering som kommer snart.

Prokrastinerar och visar bilder på Max och Uno

I går gick jag på långpromenad med Erica. Hon hade Uno och Max i vagn, så för henne blev det verkligen en powerwalk. Jag fick ihop 13000 steg, till skillnad från 1500 i dag, när jag bara har lämnat datorn för att skjutsa tjejerna till och från bussen och hämta beställda matkassar.

Sista sträckan hemåt fick Max gå med Shelly. Till att börja med var han litet försiktig, men sedan blev han mer och mer säker med henne i kopplet.

Shelly var så nöjd.

Vi stannade till hos mamma och pappa. Väldigt praktiskt i coronatider att ha sin familj nära, så att man kan ses utomhus en stund och sedan gå hem när man börjar frysa, vilket jag gjorde. Lila läppar och fingertoppar i augusti, dags att börja med vantar.

Uno och Max lekte med Shelly, stoppade in stenar och en pinne i munnen, hällde ut vatten ur hinkar och en del annat som de tyckte var spännande. Erica hade fullt upp. Äpple och kanelbullar höll dem lugna en liten stund i alla fall, gullungarna ♥

Här sitter en stolt kille som var stor nog att kunna gå själv med Shelly i kopplet!

Odla i pallkrage – någon äter upp min grönkål

CD-skivor för att hålla rådjuren borta från pallkragarna. Men det hjälpte inte det minsta. Jag skall visa en till bild på pallkragen med blommorna, som härstammar från medeltiden, som rådjuren verkar tycka om.

En liten varning. Bilderna i slutet av inlägget är ruggiga. Utom den allra sista, den är gullig.

Jag lägger över en väv på nätterna, men rådjuren hann äta många av blommorna av samma sort som dem längst ned till vänster i pallkragen. Nu kommer det andra sorter som ni ser.

I helgen gick jag ned till pallkragarna för att vattna. Titta vad som hänt. De vita fjärilarna som jag berättade om för en månad sedan, som flög runt grönkålen, var inte bara fina att se på, de är ansvariga för det här.

Jag är inte överraskad, jag har sett de svarta prickarna på bladen. Jag trodde bara inte att det skulle gå så snabbt!

När man tittar närmare på bladen förstår man varför det gått så snabbt att tugga i sig så mycket… Det var många på det här kalaset. Nu är det som återstod av grönkålen bortrensat. Man kan spraya med Turex larvskydd på larver och blad, men jag tappade lusten att äta grönkål en tid framöver, så jag skar bara av kålen och plockade bort den från pallkragen. Vi har infrusen grönkål så det räcker ändå.

Och plötsligt dök den här lilla upp. En liten sköldpaddsfärgad vildkattunge som fötts i våra uthus, och som antagligen spanat på mig hela sommaren utan att våga sig fram. Det gjorde den nu.

Ha en fin kväll!

Recension: Fruset guld, av Cilla och Rolf Börjlind

Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

Boken tar sin början i Arjeplogsfjällen, där ett mumifierat lik hittas i en snöficka när snö och glaciärer smält efter en lång och varm sommar. Olivia Rönning skickas motvilligt upp för att undersöka liket som hittats. Det visar sig vara en försvunnen person som Olivias pappa var med och utredde tillsammans med Mette Olsäter och Tom Stilton i slutet av 1990-talet.

På väg till fyndplatsen överraskas helikoptern av ett oväder och kraschar. När Olivia vaknar upp är piloten svårt skadad och nödradion förstörd. Hon lämnar vraket och lyckas ta sig till en stängd fiskecamp. Men hon är inte ensam på fjället. Andra personer vill också ta reda på, eller dölja, sanningen om den döde mannen.

Bokens titel kommer från en term som de tyska nazisterna använde för guld som de konfiskerade under andra världskriget. En del av den här historien handlar om norska motståndsmän som kapar ett tåg på väg upp till Bergen med tyskt konfiskerat guld. Fruset guld.

Så tyckte jag om boken

Det här är den sjätte och nyutkomna delen i kriminalserien om Olivia Rönning och Tom Stilton. Jag har läst allihop och de har varit allt från lysande till okej, men alltid klart läsvärda. Typiska bladvändare som också innehåller mer komplexa personbeskrivningar än vad som är vanligt i moderna kriminalromaner. Det gör att man fängslas inte bara av brottsutredningen utan även av de olika personernas privata öden och utveckling.

Ett ganska vanligt utmärkande drag i spänningsromaner är att de mord som begås vävs in i en samhällsaktuell kontext. Så är det också i Fruset guld. Men liksom i den föregående delen i serien får jag intrycket att handlingen kryddats med samhällsaktuella inslag just för att romanen skall uppfattas som aktuell, snarare än att bidra särskilt mycket till handlingen. Flera olika spår löper sida vid sida ända till slutet, då de vävs ihop på ett så bra sätt att jag inte förrän efteråt inser att vissa av spåren egentligen inte hade så mycket med själva mordgåtan att göra.

Men det gör faktiskt ingenting, paret Börjlind kan det här med att bygga upp en riktigt spännande historia som samtidigt engagerar. I Fruset guld har de dessutom återvänt till ett vinnande koncept från de första böckerna i serien, att samla det utredande gänget vid köksbordet hos Mette och Mårten. Det skapar en dynamik mellan de olika karaktärerna, och deras samspel, tankar och agerande är en stor behållning av böckerna i den här serien.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 411
Utgivningsdatum: 2020-07-01
Serie: Rönning Stilton (del 6)
Förlag: Norstedts
Formgivning: Jörgen Eineus
ISBN: 9789113098678
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris


Fler inlägg i bloggen om Fruset guld

* I det här inlägget ger jag en smakbit ur Fruset guld
* Här ser ni hela serien
* En av sommarens mest efterlängtade böcker
* Böcker att se fram emot under juli-december

Recension: Ödesmark, av Stina Jackson

Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

Vårvintern håller sitt grepp om Ödesmark, den lilla byn utanför Arvidsjaur. Flera av gårdarna är övergivna, lämnade åt ett långsamt förfall. I ett av husen bor Liv med sin gamla pappa Vidar och tonårssonen Simon. De utgör en säregen familj, Liv känner grannarnas blickar, på samma sätt som hon känner kundernas stirrande när hon jobbar kvällsskift på bensinmacken. Alla tycks fråga sig varför Liv har stannat med sin pappa, vad som håller henne kvar i detta bortglömda hörn av Lappland. Människor pratar om Vidars förmögenhet, om hur rik han borde vara efter alla sina skogsaffärer och vilket lätt villebråd familjen är …

Efter sitt stora genombrott med debutboken ”Silvervägen” återkommer nu Stina Jackson med en lika tät som berörande berättelse om människors bundenhet till en plats och till varandra, om hur våldsamt starka banden kan vara – och om hur svårt det är att bryta mönster.

 

Så tyckte jag om boken, utan spoilers

Det är romaner som den här som får mig att längta efter att sätta mig i bilen och köra norrut genom det lappländska inlandet, till Arvidsjaur, där den här berättelsen utspelar sig.

Det finns likheter och skillnader mellan författarens debutroman och Ödesmark, som är hennes andra roman. Intensiteten och den lågmälda tonen, som är rent hypnotiserande, återkommer. Som jag njuter av att läsa hennes språk och hennes insiktsfulla och intressanta skildringar av personer och miljöer. Hon lyckas förmedla stora känslor och ingripande händelser med få ord. En bråkdel skrivs ut i texten, resten vågar hon lita på att läsaren kommer att förstå utifrån de ledtrådar hon givit tidigare. Så här skickligt porträtterar författaren en av de karaktärer som ingår i berättelsen: ”Den gamle satt med blicken på vägen och malde med käkarna. Han tuggade hellre på orden än delade med sig av dem.” Så få ord, och ändå ser jag honom helt tydligt framför mig.

För att vara en spänningsroman med en mordhistoria var tempot lågt i debutromanen. Nu är det ännu lägre, på gränsen till onödigt utdraget. Ungefär i mitten av boken började jag undra hur mitt intresse för handlingen skulle kunna hålla i sig till slutet, jag upplevde det som att jag redan hade alla pusselbitarna. Det hade jag inte.

Debutromanen höll i mitt tycke ihop hela vägen fram till de allra sista avsnitten, då trådarna skulle knytas ihop. Där tyckte jag att författaren valde en för enkel väg ut genom att först på slutet reda ut alla trådarna och förklara vem som gjort vad och varför allt blivit som det blivit. Jag upplevde en obalans mellan bokens början, mitt och slut. Ledtrådarna genom berättelsen var för få, och därför blev slutet för abrupt och hastigt avklarat. Det är inte fallet i Ödesmark. Det är en helt fantastisk roman som håller ihop från början till slut, med ledtrådar strösslade genom historien som gör att upplösningen kommer oväntat, men samtidigt känns helt trovärdig och självklar. Kan man bli kär i en roman så är jag det i Ödesmark.

Ödesmark är Stina Jacksons andra roman. Hennes första, Silvervägen, gick hem hos både vanliga läsare och jurygrupper. Den blev årets bok 2019, fick pris för bästa svenska kriminalroman och den tilldelades Glasnyckeln, som är ett nordiskt kriminalromanpris. Ödesmark har alla förutsättningar att bli minst lika prisad.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 346
Utgivningsdatum: 2020-04-09
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Formgivning: Sokcic, Miroslav
ISBN: 9789100178222
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Recension: Biohack – ät rätt för just din kropp, av Fredrik Paulún

Kost och hälsa intresserar mig. Jag har hängt med i nya hälsotrender och läst på om de olika riktlinjer vi fått genom åren. Från att äta enligt matpyramiden till att äta enligt GI och LCHF, och nu enligt antiinflammatoriska kostråd och biohacking. Fredrik Paulún är kanske den näringsfysiolog, hälsoförfattare och föreläsare jag förknippar mest med GI; glykemiskt index. GI är ett mått på olika livsmedels effekter på blodsockervärdet.

Nu har Fredrik Paulún givit ut en bok om att biohacka sitt liv, det vill säga äta på ett sätt som passar just dig och din kropp, och på så sätt påverka din egen hälsa i en positiv riktning. Exempelvis får du i den här boken inte bara veta att kål kan skydda mot vissa cancerformer, utan också att orsaken är att kål innehåller ämnet sulforafan, ett ämne som skyddar mot cancer. Jag som vill ha någon slags bevis för påståenden om varför man bör äta på ett visst sätt gillar det här upplägget. Ofta har böcker i den här genren fokus på recept och måltidsplaner. Så är det inte här. Visserligen innehåller boken en del recept, men det här är en bok för dig som inte bara vill veta vad som är bra att äta, utan också när och framförallt varför.

Mycket om vilken mat som är bra för kroppen och hälsan hade jag redan koll på, men boken har en bra struktur som gör att man direkt kan bläddra till det avsnitt som man är mest intresserad av. Här finns avsnitt om hur du håller vikten och stoppar sötsuget, hur du kan äta om du har diabetes och vill kontrollera ditt blodsocker, vilka livsmedel som är cancerhämmande och hur du tar hand om hjärtat. Dessutom avsnitt om hur du balanserar hormonerna, håller rynkorna i schack och hur du kan påverka sömnen så att du sover bättre. Inga konstigheter om man redan är ganska påläst, men bra att få det presenterat så här om man inte är det. Banan, honung och rödbeta är till exempel bra för tarmfloran och kaffe är faktiskt antiinflammatoriskt, det var nytt för mig. Kaffe höjer inte heller blodtrycket så som man tidigare trott, tvärtom kan tre koppar kaffe per dag skydda mot högt blodtryck.

Fredrik Paulún väver i boken samman fakta med berättelser från sin egen hälsoresa, om hur han i sin kost och sin livsstil tar hänsyn till de genetiska risker som finns för att han skall drabbas av vissa sjukdomar och hur han försöker förebygga dem, och vilka slutsatser han drog kring sin egen hälsa och fortsatta liv efter att ha drabbats av en stroke. Jag hade hellre sett att författaren hållit sig till enbart fakta, men jag kan förstå att tanken är att lätta upp texten med hur biohacking har påverkat honom personligen och visa hur man kan tillämpa kunskaperna han delar med sig av i boken.

Nytt för mig var tipsen om hur man kan göra fyra olika tester för att få kunskap om vilken status den egna kroppen faktiskt har, för att sedan kunna utgå från testresultaten och äta och leva utifrån vad som är bäst för just en själv. Fredrik Paulún berättar om DNA-test, blodtest, mikrobiotatest och intoleranstest. Ett DNA-test kan till exempel visa om du rent genetiskt löper större risk att drabbas av hjärt- och kärlsjukdom.

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 246
Utgivningsdatum: 2019-12-20
Förlag: HarperCollins Nordic
Foto och form: Charlotta Paulson och Elsa Paulson
ISBN: 9789150947182
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Ps. Recensioner av Maria Borelius tre böcker om en antiinflammatorisk livsstil; Hälsorevolutionen, Bliss och Förundran, kommer inom kort, samt recension av Ät dig frisk av William W Li.

Söndagens smakbit ur: Ödesmark, av Stina Jackson

Mari, på bloggen Flukten fra Virkeligheten, håller tillsammans med Astrid Terese, på bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker, i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers.

I dag är det Mari som håller i utmaningen, och jag bjuder på en smakbit ur den här boken:

Ödesmark är Stina Jacksons andra roman. Hennes första, Silvervägen, gick hem hos både vanliga läsare och jurygrupper. Den blev årets bok 2019, fick pris för bästa svenska kriminalroman och den tilldelades Glasnyckeln, som är ett nordiskt kriminalromanpris. Personligen tyckte jag mycket om intensiteten och den lågmälda tonen, som nästan var hypnotiserande. Berättelsen höll ihop hela vägen fram till de allra sista avsnitten, då trådarna skulle knytas ihop. Där tyckte jag att författaren valde en för enkel väg ut.

I går började jag läsa Ödesmark, och jag fortsatte tills jag kommit ungefär halvvägs i boken. Stämningen och de väldigt insiktsfulla och intressanta personporträtten finns där. Så här långt är det en fantastisk roman, sättet den är skriven på är helt i min smak. Nu hoppas jag att Stina Jackson inte tagit den lätta vägen ut, med ett alltför snabbt och hafsigt avslut. Jag hoppas att alla trådar knyts ihop på ett lika proffsigt sätt som boken börjat.

I dag blir det en väldigt kort smakbit (sidan 15 f). Jag tyckte så otroligt mycket om de här två meningarna, som med några få ord ger en väldigt tydlig bild av personen att jag nästan kan se honom framför mig. Så här skickligt porträtterar författaren de människor som ingår i berättelsen:

”Den gamle satt med blicken på vägen och malde med käkarna. Han tuggade hellre på orden än delade med sig av dem.”

Odla i pallkrage – 10 veckor efter sådd

Det har varit otroligt roligt att så och pyssla om växterna i pallkragarna. Det är så mycket att lära sig. Trots att jag har föräldrar som varit lantbrukare har jag aldrig tidigare tänkt på alla stadier i odlandet. Som hur det växer och växer, och så plötsligt händer allting!

För bara två veckor sedan såg det ut så här i pallkragarna. Bara någon enstaka sockerärta, nu väller de över. Och inga blommor hade slagit ut i den högra pallkragen, nu slår de ut en efter en. De som har klarat sig, vill säga…

Ser ni vad rådjuren har gjort? De har ryckt upp hela växter, och knipsat av toppen på många av dem.

Nu lägger jag över en väv på nätterna för att skydda blommorna.

Märkligt att rådjuren inte äter av sockerärtorna?

De har tack och lov inte givit sig på ringblommorna, men de har tagit topparna på en av rödbetssorterna, som ni ser på fotot här ovanför.

Till vänster hänger en väst på fågelskrämman som vi trodde skulle kunna hålla rådjuren borta. Den hjälpte inte det minsta.

Massor med chili. Ungefär en livstids konsumtion, om jag jämför med hur ofta jag har köpt färsk chili hittills ;) Men nu  blir det hackad färsk chili istället för köpt, torkat chilipulver eller chiliflakes.

Jag undrar när det är dags att skörda paprikorna, skall de vara gröna, gula eller röda?

Tomatplantorna väller över pallkragarna.

Det tar tid för tomaterna att mogna. De här skall bli helt lila. I morgon skall jag plocka bort mängder med blad från tomatplantorna, så att solljuset får en chans att nå fram till tomaterna.

I morgon kan också vara en bra dag för att plocka av dillen och frysa in den. Och en del av all persilja.

Jag har ätit av den nyzeeländska spenaten i flera veckor, och jag har skördat massor. Den förvällde jag innan jag frös in den. Men ni ser ju hur mycket det är kvar, och det blir bara mer. Är det något jag verkligen kan rekommendera att odla, så är det den här sortens spenat. Tack till Ewa, som drev upp dem och delade med sig av plantorna.

Jag har börjat skörda grönkål och frysa in den. Jag bara hackade den så att den skulle ta mindre plats och vara färdig att använda i smoothies och annat, utan att förvälla den först. Det funkar fint. En del tänker jag låta stå kvar så länge som möjligt, gärna till jul om vi inte hinner äta upp den innan dess. Grönkål klarar kyla, och det skulle vara fint att dekorera med egen grönkål runt julskinkan. Vissa har redan börjat tänka de tankarna, det är ju redan augusti för guds skull, hög tid ;)

Men nu är det dags för kvällens vattning av pallkragarna och krukorna, och lägga på väven på blommorna, och sedan hoppas jag att vi hinner se ett par avsnitt av Netflixserien Breaking Bad. Riktigt välspelad med fantastiska skådespelare. I serien får man följa huvudpersonen Walter Whites resa från kemilärare till metaamfetamintillverkare. Jag har saknat en riktigt välgjord serie att följa, och så chansade vi på den här gamla, som sändes fram till 2013. Ganska bra tajming ändå, eftersom en uppföljare till serien kommer som film i oktober. Tips.

Önskar er en jättefin kväll!