Fem en fredag – om minnen

Elisa utmanar varje fredag med fem ganska kluriga frågor. Den här veckan är temat minnen, så nu blir det en nostalgitripp :) Jag börjar med att visa en bild på mig och min storebror. Det var ett tag sedan.

  1. På vilket/vilka sätt ser du tillbaka på dina minnen?
  2. Vad är ett minne från när du var 10 år?
  3. Vilket minne värdesätter du mest?
  4. Hur minns du din barndom?
  5. Är du glömsk av dig?

På vilket/vilka sätt ser du tillbaka på dina minnen?
Jag lever väldigt mycket i nuet och tänker inte tillbaka på det som varit. Däremot tycker jag att det är väldigt roligt att fotografera, och bilderna hjälper mig att komma ihåg sådant som hänt. Innan digitalkamerans tid fotade jag mycket analogt och satte in i album, både vanliga fotoalbum och scrapbookingalbum, skrev texter och klistrade in biljetter och annat. Sedan blev bloggen en slags dagbok i lightversion, där jag kan gå tillbaka till olika år och se bilder och hämta recept. Nu är det nog här i bloggen jag ofta går tillbaka och kollar upp saker, eller bara råkar ramla över någon viss bild som framkallar minnen från den tiden.

Vad är ett minne från när du var 10 år?
Det var nog den sommaren jag lockades med på ett ridläger tillsammans med min kusin. Jag kände mig så bortkommen på det där ridlägret, jag var inte alls van vid alla rutiner som man har på ridskolor och kände bara min kusin, som sprang omkring i korridorerna och lekte att han körde bil, på ett ridläger. Det var väldigt pinsamt, den känslan minns jag väldigt starkt fortfarande. Alla andra hade fina ridkläder, jag red i vanliga kläder.

Det här var 2004, tio minuter innan start på min första 5-milsritt. Inser plötsligt att jag har samma hjälm fortfarande

Jag hade bara ridit barbacka, alltså utan sadel. Det var en fördel när vi hade uteritt i bara träns, utan sadel, och skulle rida över en äng. Många av hästarna fick glädjefnatt när de kom ut på öppet område, så en efter en ramlade av när hästarna bockade och galopperade. Men för mig var det ju precis som vanligt, så jag tyckte bara att det var kul att vi äntligen fick galoppera. Däremot var jag som sagt inte så bra på att rida i sadel… Sista dagen var det hopptävling och alla föräldrar var där. Vi skulle hoppa över två hinder, rida serpentiner runt några tunnor och avsluta med att hoppa över två hinder till. Tävlingsinriktade jag satte full fart när det blev min tur, och jag tappade förstås stigbyglarna redan vid första hindret ;) Jag hörde att någon ropade oroligt att ”hon har tappat stigbyglarna”. Men tävling är tävling och jag var ju van att rida utan sadel och stigbyglar hemma, så jag red vidare. Jag kommer ihåg ljudet när stigbyglarna slängde fritt och slog mot tunnorna när jag red de där serpentinerna. Det var säkert ingen snygg ridning, men jag kom tvåa i alla fall och var väldigt nöjd.

Vilket minne värdesätter du mest?
Jag har fantastiska minnen med mina underbara ungar ♥ ♥

Bella på sin första herrgårdsövernattning, där hon visst hittade en kompis ;)
Jackie som inte ville ligga åt vanligt håll i vagnen, utan titta ut över bakre kanten där hon hade bättre uppsikt :)

Här var de fem och sex år. Det var åtta år sedan. De hade ofta liknande kläder. Det skulle de vägra att ha nu.

Jackie lär sig läsa

På Nordiska museet i Stockholm. Ett foto väcker verkligen många minnen till liv. Även sådant som inte syns på bilden. Som hur imponerade vi blev av dukningarna som visades i en utställning det här året, och alla de vackra dockskåpen. Och var är de där solglasögonen nu..?

I Skottland. Time flies…

Tjejerna började bli stora och ville också göra sig fina inför middagen. Här var vi på resa genom Umbrien i Italien.

Nu är det de som vill visa mig :)

Hur minns du din barndom?
Vi var ett team med en stark sammanhållning. Alla hjälpte till när det behövdes. Som när det var dags att hässja och köra in höet. Då samlades hela familjen plus släkt och vänner och hjälpte till. Det var så mysigt att sitta tillsammans på höåkern och fika tillsammans, och att sitta högst uppe på hölassen där man nådde topparna på träden när traktorn med  hökärran körde hemåt på knaggliga skogsvägar. Det var väldigt spännande eftersom höet låg löst på kärran, det var högt och det gungade väldigt mycket. Ändå ropade alla barn i lasset till mamma eller pappa som körde, när vi kom ned från skogen och ut på grusvägen, och sträckte upp fem fingrar och en tumme. Det betydde att den som körde skulle lägga i högsta växeln, vilket var sexan, och köra så snabbt det gick på raksträckan hem. Jag har inte vågat låta mina barn göra samma saker som jag fick göra.

Vi pratade väldigt mycket med varandra, om allting. Och vi åt alltid måltiderna tillsammans. Mamma lagade oftast mat. Alltid vällagat. Ofta en stek i ugnen, kokt potatis, sås och gelé. Jag var så less på det och när det blev pizza kändes det som fest hos oss. Pappa skämtade alltid och särskilt mamma och jag skrattade så att vi låg dubbelvikta och nästan kvävdes av mjölken. Vi drack alltid mjölk till maten.

Är du glömsk av dig?
Jag kommer inte ihåg namn på människor jag träffar, men jag minns deras ansikten och röster. Jag kommer oftast ihåg vad jag skall handla, även om jag skall storhandla, men skriver ändå alltid listor. Jag skriver listor på vad jag skall göra också, och jag återanvänder samma packlista varje gång vi reser, korrigerar bara litet beroende på vilken typ av resa det är. Men det är inte för att jag är glömsk, utan för att jag vill spara tid och slippa tänka på nytt varje gång vad det är jag skall ha med mig. Och så vill jag inte slösa tid på att åka och köpa något jag kanske råkat glömma när vi väl är iväg.
.

Det blev nog mitt mest nostalgiska inlägg någonsin ;) Det var ju riktigt roligt att gå igenom bilderna i bloggens arkiv. Men nu är det dags för andra saker. Som att förbereda lunch innan Bella och Jackie skall till danslektion och jag skall träna, och arbeta vidare med min bok. Senare i dag kommer ett recept här i bloggen på något väldigt gott. Och så skall jag läsa ut Cara Hunters senaste kriminalroman, I mörkret. Recension av den kommer i morgon.

Ha en fin lördag!

Veckans helgfråga om bokrean

I veckans Helgfråga undrar Mia om vi har sett ut några böcker på bokrean som vi bara måste köpa.

Jag har inte hunnit titta igenom vad som kommer på bokrean, men spontant kände jag mig inte sugen på fler böcker just nu. Tills jag såg den här… Jag får nog aldrig nog av att resa runt i Frankrike, och särskilt Loiredalen är ju så vacker med alla slott. Några av slotten har jag besökt, men jag skulle gärna läsa den här boken och ta en tur till Frankrike igen och besöka några fler.

Jag skall gå igenom urvalet i årets bokrea litet noggrannare, kanske i helgen, och ge mina tips på läsvärda böcker. Jag såg många riktigt bra böcker när jag tittade igenom litet snabbt nu. Kanske skriver jag ett inlägg med en egen önskelista också.

Mia vill också ha tips på hur vi kan hålla oss friska i förkylningstider. Jag försöker vara extra noga med att äta bra mat som innehåller mycket näring, vitaminer och antioxidanter och skippa mat och fika med socker, eftersom socker sätter bakteriefloran ur balans. Jag är också noga med att sova tillräckligt mycket. Sju timmar varje natt är ett måste. Och tränar gör jag bara om jag känner mig pigg nog. Är jag det minsta trött eller känner en begynnande förkylning så skippar jag att träna för att inte bryta ned kroppen ännu mer. Och så äter jag varje dag tillskott av D-vitamin och magnesium.

På bilden är det en smoothie med grönkål, ingefära, apelsin, mandelmjölk och kiwi. Som mellanmål är det perfekt tillsammans med två kokta ägg. Ett mer exakt recept kommer här i bloggen.

Fler som diskuterar Helgfrågan hittar du hos Mias Bokhörna

 

En värld av snö och is

Förra helgen kom det mängder med snö. Nu regnar det och är plusgrader. Det här är faktiskt värre.

Den härliga snömodden på litet närmare håll. Som man bara glider omkring i, både till fots och i bilen.

Snömodd, tills det blir minusgrader på nätterna och det bildas is överallt.

Vägen ut från oss. Spåren syns inte på bilderna eftersom jag fotade innan vi åkte, men min bil gled från dikeskant till dikeskant i morse. När bilen tog sig framåt men i sidled började det tuta, eftersom fronten var så nära snökanten vid diket till höger och bakdelen på bilen så nära snökanten vid diket till vänster.

Var jag rädd? Ja. Var barnen rädda? Nej. Jackie filmade ;) De litar uppenbarligen mer än jag själv på min bilkörning.

Nu ser det litet bättre ut, men det skall inte bli roligt att ta sig igenom det här igen. Och särskilt inte i kväll när det är mörkt när vi kommer hem från dans och träning.

Livet på landet är svårslaget, men så här kan det också vara. Inte alls särskilt mysigt.

 

Recension: Kickstarta med Ulrikas matlådor, av Ulrika Davidsson

Ni känner säkert till kostrådgivaren Ulrika Davidsson. Hon är en väldigt populär hälsoprofil som givit ut många kokböcker och som ofta syns i tidningar och matlagningsprogram.

Jag har flera av hennes kokböcker och tycker om dem allihop. Maträtterna är väldigt lättlagade och goda och de återkommer ofta hemma hos oss. I hennes senaste kokbok handlar det om att göra matlådor. Så rätt i tiden, att ta tillvara på till exempel matrester från middagen. Du har full koll på vad du äter, du sparar mycket pengar och du blir klimatsmartare genom att du inte slänger mat.

Egentligen är det ju väldigt enkelt att lägga matlådor. Man tar vad man har helt enkelt. Och ändå kan det vara så svårt att ta sig i kragen och verkligen göra det. Ulrika Davidsson ger många tips på hur du kommer igång med matlådor, ett är att laga flera matlådor samtidigt.

Boken innehåller recept på frukostar, kalla matlådor, varma matlådor, äggrätter och mellanmål. Jag blir sugen på att laga varenda maträtt i den här boken. Maträtten på mitt foto här ovanför är en italiensk kycklingröra med sallad, tomater, paprika och fetaost. Så gott med soltorkade tomater och pesto i kycklingröran och doften är ljuvlig. Jag har även lagat omelettwrap med lax och färskost, tomatsoppa med fetaost, grönkålssoppa med halloumi och sötpotatissoppa. Allt har varit väldigt gott och hamnar på min lista över lättlagade favoritrecept.

Jag kan förstå att många lockas av titeln att kickstarta, vilket syftar på att komma i bättre form och att kanske gå ned i vikt. Jag tycker att den här receptboken passar för alla, även för den som inte vill kickstarta utan bara äta hälsosamt och gott. Mängden i recepten passar mig perfekt, men tränar man eller förbrukar mer energi på andra sätt är det ju enkelt att öka portionerna.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 131
Utgivningsdatum: 2018-12-27
Form/foto: Ristilä, Kai (form) / Pousette, Ulrika (foto)
Förlag: Bonnier Fakta
ISBN: 9789174249446
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Första torsdagen i februari

De närmaste veckorna hoppas jag skall bli väldigt fokuserade och effektiva. Jag tycker att man hinner mer ju mer man gör. Det är som att effektivitet skapar energi.

När jag inte arbetar med min bok skall jag laga nya maträtter enligt Olga Rönnbergs kostprogram, bilder och recept kommer antagligen på det. I går åt vi en väldigt god kyckling med exotisk bönsallad och i dag skall jag laga våfflor på sötpotatis med blåbär och honung och en asiatisk poké bowl med ris, grönsaker och tofu till middag.

Jag måste försöka få in mer läsning av skönlitteratur också. Jag är piggare på kvällarna, så numera hinner jag läsa en hel del då. Recension av en väldigt spännande kriminalroman kommer om någon dag eller två.

Och så träning. Som kommer att vara ett måste för mig resten av mitt liv. Vilket jag förstått, men inte riktigt insett. Jag träffade en duktig naprapat i måndags och fick både en utvärdering av nuläget och riktlinjer för hur jag skall bli av med smärtan i höften. Jag skall berätta mer om det i ett eget inlägg eftersom ni är flera som undrade och kanske också kan bli hjälpta av de råd jag fick.

Men nu är det dags för lunch. De där våfflorna som jag nämnde. Det låter litet tveksamt med våfflor av sötpotatis, men jag skall berätta hur de smakade.

Min helt vanliga onsdag

Det passar mig väldigt bra att arbeta hemma. Det spar tid att inte behöva se proper ut om jag inte själv har lust, och man jobbar precis lika bra i träningskläder och oborstat hår.

Då och då blir jag stressad över att jag inte får missa något viktigt, men just nu i den här stunden känner jag mig ganska nöjd och lugn med det jag skriver. Men nu är det dags för sen lunch tillsammans med Jackie som hostar och är hemma från skolan.

Hoppas att ni också har en solig och fin onsdag!

 

Sannolikheten för att det här skulle hända..?

I morse såg det ut så här på vår väg till tjejernas skola. Man blir ju litet nyfiken på hur tre bilar kunde köra av vägen på samma korta vägsträcka. Och det märkliga är att det låg en bil i diket på samma ställe i går. Jag stannade och frågade om jag skulle hämta någon med traktor, men det var redan en på väg.

På samma tvåkilometerssträcka låg den här bussen i diket. Jag kan föreställa mig rädslan hos passagerarna. Tror ni att de kunde ta sig ut genom dörrarna åt det håll bussen lutar? Det verkar ju riktigt läskigt om bussen skulle börja glida nedåt och välta.

Dramatisk morgon för vissa.

Spännande boknyheter!

Jag blir fortfarande lika glad över bokpaketen som landar i brevlådan. Den senaste tiden har det kommit både väntade och oväntade böcker, och titta vilken spännande mix av genres, precis som jag vill ha det!
Brevet till Alice är Malin Letsers debutroman. Jag älskar omslaget som tillsammans med titeln får mig att ana att det här är en feelgoodroman. Sofia Scheutz har designat. På baksidan av boken läser jag om hur rädsla och skam har hindrat Alice från att leva det liv hon innerst inne drömt om, och nu har hon blivit gammal och accepterat sitt öde. Tills unga, drömmande och levnadsglada Nahid dyker upp och bestämmer sig för att det aldrig är för sent att följa sitt hjärta.

Ja, ni hör ju själva, den här måste ju läsas! Extra spännande när det handlar om en mogen kvinna och hennes livsval. Ofta tycker jag att feelgoodromaner handlar om unga kvinnor eller om kvinnor mitt i livet som har problem med att få ihop livspusslet. Den här romanen verkar handla om den del av livet som kommer sedan.

Jag kan inte sluta gråta handlar också om rädslor, men på ett annat sätt. Josefin drabbas av utmattningssyndrom och tvingas konfrontera sina värsta rädslor. Författaren har tidigare skrivit feelgoodromaner, men det här verkar ju vara något helt annat. Intressant.

Cara Hunter skrev den hyllade kriminalromanen I hemmets trygga vrå med kriminalkommissarie Adam Fawley, och här kommer nu uppföljaren, I mörkret. En kvinna och ett barn hittas, svårt medtagna med vid liv, inspärrade i en källare. Den här boken är överöst med superlativ av andra läsare på Goodreads. Jag vill börja läsa nu!

Lucy Dillons romaner kan man alltid lita på, så jag ser mycket fram emot att njuta av hennes senaste, Drömmen runt hörnet. Eller, Where the light gets in, som är det engelska originalets titel. Varför försvinner så ofta den magiska känslan i titlarna när de översätts..? Lorna är yngre än Alice, i den första boken jag berättade om, men båda historierna handlar om att det aldrig är för sent att börja om, och om vänskap, längtan och om drömmar.

Och så till sist, den bok som jag har störst förväntningar på – Testamente, av Nina Wähä. På baksidan beskrivs den som en roman likt ingen annan. Litet som Thomas Vinterbergs film Festen som släpps ned i ett Jonathan Safran Foerskt universum. Jag har inte läst något alls av Jonathan Safran Foer, men filmen Festen är en av de bästa filmer som gjorts tycker jag. Jag har sett den flera gånger, och tappar andan varje gång. När jag såg den första gången satt alla i biosalongen kvar helt tysta efter att eftertexterna var slut. Vi var antagligen chockade allihop. Så, om Testamente liknar Festen måste det bli bra!

 

Nu är det bara att sätta igång att läsa. Recensioner kommer förstås som vanligt.

Hoppas ni  har en fin dag!

 

I dag väntar ett intressant utlåtande

Efter den snöiga helgen kom sol och kyla med – 21 grader hos oss i morse. Men det är ändå väldigt vackert när det är rent och vitt ute. Så här såg det ut när jag skjutsade Bella och Jackie till skolan strax efter åtta, oredigerad bild med det kalla blå ljuset.

I dag får vi se vad naprapaten kan ge mig för råd för att bli av med smärtan i höften. Jag hoppas på några bra tips om styrketräningsövningar som stärker upp kroppen så att jag inte är lika sned som nu.

Ha en riktigt fin dag!

Och så blev det väldigt mycket vinter

Här har det fallit 25-30 cm snö under helgen. Dessutom yr det väldigt mycket, så det bildas stora snödrivor.

Stallet är helt insnöat…

… liksom hönshuset…

… och gästhuset.

Bilen är helt nedsnöad.

Man måste passa på att göra roliga saker också när det blir sådana här mängder med snö. Jag lyckades få med mig Jackie och hennes kompis Sol ut och hoppa i snödrivorna. Shelly är med :)

Snart mörkt, så bäst att gå ut och frigöra bilen från all snö. Det skall bli nedåt -20 minusgrader hos oss i natt, så skönast att ha allt klart tills i morgon när vi måste ut med bilen.

Hur har ni haft det den här vintriga helgen? Har ni också fått mycket snö?

 

Ps. Och när jag skriver det här får jag höra att Sols föräldrar inte kommer fram till oss eftersom vägen yrt igen och vägen är försvunnen under stora snödrivor. Livet på landet.