Härliga söndag med dansshow!

I dag har vi varit och sett Bella och Jackie dansa i terminens avslutningsshow med Move2Dance. Man blir ju så lycklig av att se alla glada, duktiga dansare och man rycks med så otroligt mycket i stämningen!

Här kommer klipp ur tre av danserna som Bella och Jackie var med i. De två första i hip hop/street-klasserna, den sista med showjazzgruppen.

 

 

 

Hoppas att ni också haft en fin söndag!

Böcker att se fram emot under januari – april 2019

Nästa vecka kommer vårens katalog från Svensk Bokhandel, och ännu fler böcker visar förlagen upp på sina hemsidor. Det här är mina favoriter bland de böcker som kommer ut i bokhandeln under januari – april 2019.

Nya böcker i januari-februari 2019

Jag hade planerat att läsa Ali Smiths första bok i årstidskvartetten, Höst, men har inte hunnit. Så planen är nu istället att hoppa rakt in i Vinter.

Stormskörd är andra delen i en blivande trilogi. Jag trodde inte att jag skulle tycka om den första delen när den kom som en överraskning från förlaget, men jag tyckte tvärtom så mycket om den att jag verkligen sett fram emot den här fortsättningen.

Lucy Dillons böcker är alltid så ljuvliga, kloka och förutsägbara. Precis vad man vill läsa mellan varven. Och jag vill inte heller missa Dag Öhrlunds nya roman – en feelgood. Ganska överraskande att han gett sin in i den genren, från att ha skrivit kriminalromaner om bland andra psykopaten Christopher Silfverbielke.

 

Nya böcker i mars-april 2019

Mars och april blir starka bokmånader. Jag vill inte missa en enda av de här böckerna.

En barnbok finns med och en ungdomsbok. Jag gillar att läsa vad yngre läser för att hänga med i vad som pågår i deras värld, vad unga pratar om och tänker på, vilket språk och vilka uttryck de använder. Det är så lätt att fastna i sin egen generations liv och värderingar, det vill jag försöka undvika.

 

Så, vad har jag missat? Vad ser ni fram emot att läsa?

Här finns mitt inlägg med höstens favoriter (september-november 2018), och här finns inlägget med förra vårens favoriter (januari-april 2018).

I dag är det han och jag

Det var ett tag sedan mina tjejer var så här små, men när jag är med Max känns det som i går. Vi leker, sjunger barnvisor, äter och sover.  Eller snarare, han sover och jag skriver om det ;)

Än så länge har han inte kommit in i den period då barn är blyga, han är så här glad mest hela tiden. Särskilt när jag sjunger Majas visa för honom. Men mest gillar han att lyssna på låten All falls down med Alan Walker.

Hoppas ni får en fin fredagskväll ❤️

 

Över stock och sten

I dag körde jag upp i skogen för att hämta hem mina föräldrar som tagit en långpromenad. Jag hade köpt saffrans- och sockerbullar som var så goda att man måste dela med sig av dem.

På den här bilden har jag använt ett filter, men det var verkligen riktigt fint i skogen med ett fantastiskt eftermiddagsljus när solen var på väg ned.

Pappa sade i telefonen att det skulle gå bra att köra bil hela vägen upp i skogen till den plats där de var, och jag litade på det och körde… Ganska branta och kurviga backar, men det gick bra. Jag passade på att fota, förstås.

Det kändes väldigt märkligt att köra bil genom skogen. På de vägar som det knappt gick att ta sig fram med traktor när jag var barn, kunde jag nu köra med min personbil. Så blev det när skogsbolaget som avverkar timmer anlade en bredare och mer hållbar väg för att skogsmaskinerna skulle kunna ta sig fram. Jag är litet kluven till förändringen.

 

 

Sex böcker jag ser fram emot att läsa under vintern

Varje tisdag presenterar Johannas deckarhörna temat för en ny topp fem. Den här veckan är temat: Böcker jag ser fram emot att läsa under vintern

En kvinnas övertygelse handlar om makt och inflytande, egoism, lojalitet, kvinnlighet och ambitioner. Det är en historia om de människor som leder och om folket som följer och lusten vi alla bär på att dras in i ljuset. För två år sedan läste jag Hustrun av samma författare, och den startade väldigt många tankar, så nu är jag enormt nyfiken på den här.

Arv och miljö handlar om en arvstvist, men ännu mer om vem som blev älskad som barn och vem som blev utsatt och om hur syskon i en familj kan uppleva samma sak helt olika.

Jag har läst de två tidigare delarna i Anders de la Mottes Årstidskvartett; Slutet på sommaren och Höstdåd, och ser fram emot att äntligen få läsa den här tredje delen, Vintereld. Anders de la Motte har ett sätt att skriva som jag tycker mycket om. Mordgåtorna är spännande, men mest fängslas jag av hur han skildrar en typisk småstad med den mentalitet som ofta råder där, och stämningar och miljöer.

Jag är svag för böcker av franska författare om franska människor och miljöer. Mellan himmel och Lou är en sådan bok. Jo och hans fru Lou såg fram emot att njuta av att åldras tillsammans på den charmiga lilla ön Groix utanför Bretagnes kust. Istället står nu Jo ensam efter att Lou hastigt gått bort vid 56 års ålder. Lou var familjens klister och utan henne måste familjen försöka finna varandra på  nytt.

Vid nyår förra året förlorade jag min fina storpudel Alice, och jag behövde en bok att försvinna i och glömma verkligheten en stund. Jag hade fått andra delen i serien om Glastronen, men blivit avskräckt av omslaget. Men tidpunkten för att läsa en ungdomsbok i fantasygenren måste ha varit helt rätt, för jag tyckte otroligt mycket om den. Så mycket att jag läste tredje delen också i serien, och tyckte ännu mer om den. I vinter skall jag läsa den här fjärde delen som ligger och väntar – Queen of shadows.

Som bonusbok har jag med La Cheffe. Vissa älskar den, andra tycker att den är riktigt dålig. Handlingen lockar mig väldigt mycket, så jag måste bara läsa den. La cheffe, som huvudpersonen kallas, kommer från enkla förhållanden i sydvästra Frankrike och skickas som fjortonåring iväg till en förmögen familj för att där arbeta som hemhjälp. När kocken i familjen åker på semester så får hon ta över köket och upptäcker då den kulinariska konsten och en helt ny värld. Sexton år gammal blir hon gravid, vem pappan är förblir oklart. Hon föder en dotter som delvis får växa upp hos hennes föräldrar, medan hon satsar allt på sitt yrkesliv, utvecklar nya rätter, öppnar restauranger, får sin första Michelinstjärna och senare också får bevittna allt detta rasa ihop.

Fler tips på vinterläsning får ni hos Johannas deckarhörna, titta gärna in hos henne.

Söndagens smakbit ur Gubbas hage, av Kerstin Ekman

Mari, på bloggen Flukten fra Virkeligheten, håller tillsammans med Astrid Terese, på bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker, i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers.

I dag är det Mari som håller i utmaningen, och jag bjuder på en smakbit ur den här boken:

Jag skall vara ärlig och erkänna direkt att den här boken inte lockade mig det minsta när jag såg den. En essäbok om ett stycke hagmark i norra Roslagen, den plats som Kerstin Ekman och hennes make Börje kallar sitt hem sedan några decennier tillbaka, hur kan man skriva något spännande om det? Men det kan man förstås, om man är Kerstin Ekman.

Det här är inte en pratig, nostalgisk tillbakablick på hur mycket bättre det var förr. Kerstin Ekman tar läsaren med på behagliga, belästa och tänkvärda promenader i hagen, där hon berättar om det som växer och lever där, och hur det har förändrats under årens gång. Det blir någonting alldeles extra när hennes tankar kring hagmarken leder henne vidare till litteraturen som tillsammans ger en bild av samhällsutvecklingen.

Hon påpekar att man ofta talar om miljöförstöring i generella termer, men sällan eller aldrig om hur enstaka arter som till exempel blåklint försvinner när människan genom sin livsstil förstör det som är vår natur. Hon berättar om hur amerikanen Aldo Leopold inte längre ville inordna sig i samhällshierarkin och därför lämnade sin professorstjänst och istället levde som han lärde på gården han köpt och ägnade sig åt att skriva. Han skrev: ”we can be ethical only in relation to something we can see, feel, understand, love or otherwise have faith in”.

Jag tror att jag förstår vad både Aldo Leopold och Kerstin Ekman menar. Bryr man sig verkligen lika mycket om miljöförstöringen när man talar om den som ett allmänt begrepp, snarare än att man har en personlig relation till djuren och naturen? Måste man inte se med sina egna ögon hur blåklinten blir färre och färre för varje år, uppleva hur stigen man följt i skogen sedan man var barn försvinner med skogsmaskinernas avverkning och inse att det inte längre myllrar av liv i myrstackarna man går förbi? Det får mig att fundera på hur lämplig man är att driva miljöpolitiska frågor om man själv bor och lever i en storstad, där nästan ingenting växer vilt, det mesta är detaljplanerat.

Ni skall få ett smakprov från sidan 16 i Gubbas hage, om hur det kan vara att flytta ut på landet till en liten by. Stor igenkänning:

Det är sällan lätt att flytta in i en by. I Valsjöbyn hade det inte varit några problem. I Själand i Ångermanland hade grannen skjutit våra katter och slängt ett hagelskott efter Börje. I fyllan får man hoppas. Hur som helst tog det inte. Man ska inte komma till byar med nya idéer och i synnerhet inte med prat om unika miljöer och skyddsvärda biotoper. För att ens ord ska gälla och ens idéer kunna genomföras i en by skall man vara barnfödd där eller åtminstone som sommarstugeägaren mittemot vår tänka garageutfart släkt med en som var det.

Kerstin Ekman har min fulla uppmärksamhet, det är inte varje dag man får möjlighet att ta del av personliga och kloka betraktelser om viktiga ämnen av en så bildad person. I morgon på Augustgalan får vi veta om den blir Årets svenska facklitterära bok.

Boken kan köpas i alla välsorterade bokhandlar, samt beställas hos Bokus och Adlibris.

♥  ♥  ♥

Skall jag spara eller förnya mig?

Snart är det dags för ett besök hos frisören, och jag kan inte bestämma mig för om jag skall spara längden på håret och låta det växa litet till, eller om jag skall klippa det kortare.

I somras var det kanske inte så mycket kortare, men ändå litet annorlunda. Spara eller klippa, vad tycker ni?

För övrigt borde jag putsa den där spegeln i översta bilden ;) Men det får bli någon annan gång. Nu skall jag sammanfatta mina synpunkter på manuset jag precis läst klart och sedan skall Jackie och Bella skjutsas till dans och jag måste träna eftersom smärtan i höften blivit värre sedan jag red. Och så vidare till födelsedagsfirande efter det.

Hoppas att ni också får en fin lördag!

 

Nya böcker att läsa i november och december

Vad gör man inte för att ni skall få se vilka böcker jag tänker försöka hinna läsa den närmaste tiden – släpar ut dem för att ljuset skall vara någorlunda ok. Shelly ser ut att undra vad jag håller på med ;)

Här är de i alla fall och det är en perfekt blandning av genres; facklitteratur, skönlitterära romaner, kriminalromaner och ungdomsböcker:

En kvinnas övertygelse, av Meg Wolitzer
Konsten att göra skillnad: en liten bok om vårt stora ansvar, av Stefan Einhorn
Inte längre min, av Ann-Helén Laestadius
Stark genom klimakteriet: fysiskt, psykiskt, mentalt, av Monika Björn
Manhattan Beach, av Jennifer Egan
Innan ni tog oss, av Lisa Wingate
Ensam kvar, av Rhiannon Navin
Plåtmannen, av Sara Winman
Brutna ben och brustna hjärtan: en alldeles omöjlig jul, av Maria Ernestam
Mellan himmel och Lou, av Lorraine Fouchet
Gamer, av Effie Karabuda
Naturskyddsföreningens guide till ett hållbart liv
Svälten: Hungeråren som formade Sverige, av Magnus Wästerbro
Nattfjärilen, av Katja Kettu

Och det är ju inte så att mina olästa böcker tar slut i och med den här traven… Jag gissar att vi är många som har bokhyllorna fulla med spännande, olästa böcker som hela tiden får stå tillbaka för sådana vi prioriterar av olika anledningar.

Jag tror att nästa bok jag skall läsa är Innan ni tog oss. Den är med som en av höstens fem bästa böcker hos Johannas deckarhörna, så den känns som ett säkert kort.

Så här gör du egna snöglober

När våra barn var små gjorde vi egna snöglober, vilket var ett jätteroligt projekt att göra tillsammans. Så här ser våra snöglober ut. Och här kommer en repris av hur man gör, steg för steg.
.

Du behöver
Glasburk (Önos äppelmos på ICA)
Plastdjur (vi använde Schleichdjur)
Vattenfast lim (clas ohlson)
Dekorsnö, glitter eller glitterpaljetter (scrapbookingbutik)
Gesso (scrapbookingbutik)
Vit, matt sprayfärg (clas ohlson)
Glycerin (apoteket)
Destillerat vatten (apoteket)

.

Gör så här
.
1. Välj burkar med tättslutande lock, och kontrollera noga att djuren som skall limmas fast på locken får plats i burkarna när locken sedan skall skruvas på burkarna.
.
2. Vi började med att spraya burkarnas lock med vit, matt färg. Men sprayfärgen täckte de svarta locken ganska dåligt. Litet gesso (canvas primer) fungerade mycket bättre. Och sedan som ett skyddande lager sprayade vi igen med den vita färgen.
.
3. När locken torkat ordentligt var det dags att limma fast djuren på insidan av locken. Det gäller att vara noga och kontrollera så att de inte hamnar för långt ut i kanterna. Det måste ju gå att skruva på locken sedan.
.
4. Häll i destillerat vatten, drygt 1 tsk glycerin och snöglittret. Jag köpte vårt glittersnö från en scrapbookingbutik. Limma längs kanten på locket och skruva fast det.
.
5. Skaka och vänd på burken.

.

Lycka till!

Slutet, av Mats Strandberg

Jag har just läst ut årets kanske starkaste roman. Den har påverkat mig på så många olika sätt, fått mig att fundera och framför allt att känna så otroligt mycket. Många gånger har ångesten nästan krampat i bröstet, men lika ofta har jag helt oväntat känt mig så befriande lycklig när jag har läst om den här allra sista sommaren som skildras i romanen.

Katastroffilmer som skildrar jordens undergång, eller i alla fall nära nog undergång, har alltid fängslat mig. Samma sak gäller olika religioners syn på apokalypsen. Temat både fascinerar och skrämmer. När jag läste om Mats Strandbergs senaste roman var jag ändå litet tveksam till om den skulle passa mig. Jag tycker inte om olyckliga slut, och redan titeln på boken avslöjar att det inte kommer någon ny Bruce Willis som kan rädda jorden i sista sekunden. Allt kommer verkligen att ta slut.

Sjuttonåriga Simon, Lucinda och deras familjer och vänner kommer inte att få uppleva någon mer sommar. Simons gudbarn kommer inte hinna födas och Simon och hans vänner kommer inte gå ut gymnasiet. Lucinda kommer inte att dö en långdragen och plågsam död på grund av sin cancersjukdom, eftersom den enorma kometen kommer att träffa jorden och utplåna allt liv innan dess. Plötsligt är alla dödsdömda.

Den här berättelsen handlar om de sista veckorna innan jorden går under. Det är högsommar i en ganska vanlig medelstor stad, med ganska vanliga människor som lever vanliga liv. I centrum för berättelsen står Simon och Lucinda som, precis som alla andra människor på jorden, tvingas hantera ångesten över att allt snart kommer att vara slut och bestämma sig för hur de vill leva sin sista tid på jorden. Kapitlen räknar ned tiden mot undergången, från det att det är fyra veckor och fem dagar kvar. Obehaget kryper under huden och blir större och större ju närmare slutet kommer.

Vi lever alla med vetskapen att vi någon gång kommer att dö. Men i boken ställs allt på sin spets när alla får veta exakt vilken dag och vilket klockslag som himlen kommer att bli alldeles vit, haven förångas och allt liv utplånas i en enorm hetta när kometen Foxworth kolliderar med jorden. Många ställer sig frågor om vad som egentligen är viktigt och med vem man vill vara den sista tiden på jorden, vilket får konsekvenser på olika sätt för personerna i berättelsen. Många ungdomar i boken väljer att döva sig med fester, alkohol och droger och ett utsvävande sexliv. Andra förnekar katastrofen och lever som vanligt, som om allt är en konspiration och det i själva verket finns en morgondag.

Under den här omvälvande tiden blir en älskad person mördad och Simon pekas ut som den skyldige. Rättsväsendet fungerar inte som förut när alla vet att det inte finns tid för någon brottsutredning, någon dom eller något straff. Men för Simon och Lucinda är det viktigt att få veta vem som gjorde det, och eftersökningarna av den skyldige blir ett sätt att hålla sig fast i något konkret i väntan på slutet.

Det blir extra starkt att läsa om hur ungdomar som knappt hunnit påbörja sina liv, nu tvingas inse att de aldrig kommer att få uppleva någon framtid. Drömmar kommer inte hinna förverkligas. Boken har fått mig att vrida och vända på både smått och stort, inte minst vad gäller klimatfrågan som är ett verkligt hot mot vår planet, vår överlevnad och vår framtid.  Det är smärtsam läsning, men samtidigt så fantastiskt finstämt. Trots att mänskligheten är helt utan hopp, är kärleken och omtanken mellan människorna när det verkligen gäller, det som framförallt genomsyrar berättelsen. Och det utan att det blir det allra minsta sentimentalt. Det här kan mycket väl vara årets starkaste roman.

Mats Strandberg har tidigare skrivit Engelsforstrilogin (Cirkeln, Eld, Nyckeln) för ungdomar tillsammans med Sara Bergmark Elfgren. Han har även skrivit för barn (Monstret i natten, Monstret på cirkusen och Monstret och människorna) och för vuxna (Färjan och Hemmet).

 

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 512
Utgivningsdatum: 2018-10-05
Läsålder: Unga vuxna/crossover
Förlag: Rabén & Sjögren
Formgivning: Anders Timrén
ISBN: 9789129703498
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris