I lördags upptäckte Jackie att det inte kom vatten någonstans i huset. Min första tanke var att det skulle räcka att kolla säkringarna, men tyvärr inte. Här har vi en rejäl utmaning.

Nu hämtar vi vatten hos Erica och Mattias, och vi får duscha där. Guld värt! Helst skulle jag vilja att jag och tjejerna packar varsin väska och lämnar gården tills allt är åtgärdat, men det är bara att axla problemet, lösa det och härda ut.

Back to basic. Jag häller upp vatten från dunkarna i en kastrull och värmer på spisen (tack och lov för el!) så att jag kan diska. Vi häller upp vatten från dunkarna i hinkar och häller i toaletten för att ersätta spolfunktionen. Vi letade upp papperstallrikar och plastbestick som varit liggande i ett skåp i evigheter, för att slippa diska. Nu är de slut, så då gäller det att begränsa hur många glas, koppar, fat, kastruller m.m. som vi använder, för att slippa slösa på vattnet till disk. Ju mer vatten som går åt, desto fler dunkar med vatten måste vi bära. Plötsligt drar man sig för att laga och äta mat, eftersom det innebär disk, vilket innebär att släpa på 20-kilosdunkar in och ut ur bilen, upp för trappan och in i huset. Det är inte heller så enkelt att hälla vatten ur dunkar, det borde sitta ett handtag nära botten så att man får ett bättre grepp när man skall lyfta dunkarna för att hälla. Kanske en affärsidé? :)

Mätaren på hydroforen som skall stå på ungefär 2,8 var i botten, så inget tryck alls i hydroforen. Vi kollade säkringarna och jag skruvade loss locket till eldosan som hör till vattenpumpen för att kunna stänga av och starta pumpen igen, och när hydroforen ändå inte startade upp, försökte jag återställa den. Ingenting hjälpte.

Till sist blev jag tvungen att ringa en elektriker och sedan en rörmokare som kom hit och försökte felsöka. Eftersom det fanns el till pumpen fungerade motorn i pumpen i vår borrade brunn, men enligt elektrikern hade sannolikt pumpen slutat fungera.

Man är ganska bortskämd med att kunna spola i kranarna, duscha och tvätta håret, spola på toaletten, tvätta händerna, sätta igång diskmaskinen eller åtminstone kunna fylla upp varmvatten för att diska, tvätta kläder, torka av bänkar och golv, vattna blommor och fylla på vatten till hästar, hund och katter…

Vi försökte dra upp pumpen, men den satt stenhårt fast någonstans på ned till 118 meters djup, det är så djupt de en gång i tiden borrade för att få vatten till den här gården. Det är tydligen inte ovanligt att pumparna fastnar, när grus och annat från väggarna i borrhålet lossnar och kilar fast pumpen. Man lär sig något nytt hela tiden.

Nu får vi se om vi måste spränga sönder pumpen i brunnshålet med dynamit och sänka ned en ny pump ovanför den gamla, eller om det slutar med att vi måste borra en ny brunn. Livet är kul nästan hela tiden.

Man får se det positivt, att bära 100 liter vatten i dunkar varje dag borde ge en del muskler om det här varar länge 🏋🏼‍♀️

♥