Skip to content

Ufo? (30/365)

23 mars, 2017

Ufo, eller en gigantisk kantarell..?

logga2017

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 olika teman under året, samt alla deltagare. Klicka gärna runt och se andras foton på samma teman!

 

Recension: Svenska Brott. Trippelmordet i Uddevalla

22 mars, 2017

I bokserien Svenska brott tar brottmålsadvokaten Thomas Bodström och journalisten Lars Olof Lampers sig an uppmärksammade brottsfall i Sverige. Det här är andra boken i serien och handlar om det uppmärksammade fall i Uddevalla i mars 2015, där tre personer hittades döda av en joggare mitt i ett bostadsområde. Den skrämmande händelsen fick mig i sitt grepp direkt när jag läste om det samma dag som det hade hänt. Jag kunde inte släppa taget om det och försökte förstå hur något sådant kunde hända. Jag läste allt jag kom över och följde rättegångarna i tingsrätten och hovrätten.

Ni har säkert också har läst om morden. Två män i tjugoårsåldern och den enes artonåriga flickvän, avrättade. Inom bara någon dag grep polisen två bröder; Mark och Martin Saliba, de avrättade männens bästa vänner sedan de var små. De hade umgåtts, festat och begått brott tillsammans. Ändå pekade mycket på att det var just de som skjutit Alaa, Rawand och Emme. De mördade såg ut att ha blivit överraskade av skotten. Den ene mannen hade en plasthandske på sig, vilket tydde på att han trott att de kallats till platsen för att göra upp en narkotikaaffär. Den andre höll fortfarande sin tändare i ena handen och sin mobiltelefon i den andra. Rawands flickvän Emme satt framåtlutad på passagerarsidan i den bil de kommit till platsen med. Hon hade blivit skjuten i huvudet, sannolikt för att hon annars skulle kunna vittna mot bröderna.

Boken om trippelmordet i Uddevalla motsvarar alla förväntningar. Författarna beskriver detaljerat polisarbetet och rättsprocessen från det att mordet skedde fram tills i dag. De varvar redogörelser för vad som hände med egna juridiska analyser. Bevis läggs till bevis som till slut bildar ett mönster. Långsamt klarar bilden av vad som hänt. Motivet, planeringen, införskaffandet av pistoler och ammunition, gärningsmännens och offrens kontakter med varandra och andra inför morden.

Av vittnesmålet förstår man vilka små marginaler det ibland kan handla om i jakten på viktig bevisning. Upprinnelsen till fynden var ett tillslag i Conny Mattssons lägenhet i Ljungskile, där polisen hittade en nyckel med bortfilat serienummer. Eftersom polisen kände till att Mattson tidigare bott i en lägenhet som ägdes av fastighetsbolaget Uddevallahem kontaktade man dem för att komma vidare. Med bolagets hjälp kunde nyckeln identifieras och kopplas till en fastighet i Dalaberg. Därefter tvingades polisen prova nyckeln i förråd efter förråd tills man till slut fick en träff. Förrådet tillhörde Conny Mattssons övervakare Margareta Bergh, som Mark Saliba någon timme före morden lånade en telefon av för att ringa till just Mattsson. I förrådet hittar polisen en bag med narkotika och dolt i ett hörn också ammunition i en plastpåse. Denna konstateras sedan vara av samma typ som den som använts på brottsplatsen (citat från sidan 169).

Och så det som hände efteråt. Dagen efter avrättningarna stod Mark och Martin Saliba och grät och kramades med de mördade vännernas föräldrar utanför avspärrningarna vid mordplatsen. När de sedan häktades nekade båda till att börja med till trippelmordet. I tingsrätten dömdes Mark Saliba till livstids fängelse, men Martin Saliba friades i brist på bevis. Domarna överklagades och i hovrätten dömdes båda bröderna till livstids fängelse. Då hade Martin Saliba redan flytt från Sverige och befinner sig nu i Libanon.

Thomas Bodström och Lars Olof Lampers har skrivit en väldigt gripande, intressant och spännande bok om trippelmordet i Uddevalla. Verkligheten överträffar med råge de uppdiktade mordhistorier som skildras i kriminalromaner. Det här är utan tvekan en mycket läsvärd bok, inte bara om polisiärt utredningsarbete och rättsprocesser, den ger också inblickar i livet på samhällets skuggsida.

Mitt betyg: 5/5
.

Antal sidor: 221
Utgivningsdatum: 2017-03-06
Serie: Svenska Brott (del 2)
Förlag: Norstedts
Formgivning: Cecilia Pettersson
ISBN: 9789113075303
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

 

Det havet gömde, av Cecilia Lindblad

21 mars, 2017

Det här är den fristående andra delen i serien om Vellingepolisen Monica Blom. Det är en vardagsnära deckare, där vi som läsare får följa utredningsarbetet både under samtalen i fikarummet och på brottsplatserna och ta del av pusselbit efter pusselbit, och steg för steg komma närmare lösningen.

Det börjar med att en bärnstensletare hittar en kvinnofot i en av tånghögarna på stranden. Kort tid därefter spolas kroppen upp på en närliggande ö. Det står klart att kvinnan blivit bragd om livet. Förutom att vara en mordhistoria, handlar det också om relationer, om svek och om otrohet, men också om vänskap. Det handlar om besatthet. Monica inser att någon bevakar henne, och tar sig in i hennes lägenhet när hon inte är hemma. Hon anar vem det kan vara och det gör henne rädd.

Tempot är förhållandevis långsamt och händelser beskrivs detaljerat så att man som läsare faktiskt får en möjlighet att själv ibland ligga steget före mordutredarna. Morden till trots, för det visar sig att det inte handlar om bara ett mord, upplever jag boken lika mycket som en feelgoodberättelse som en deckare. Jag hade gärna sett att författaren gick mer på djupet i de olika karaktärerna, lät oss lära känna dem bättre. Det lätta handlaget blir kanske litet för lätt, det blir inte så gripande som det hade kunnat bli med tanke på de allvarliga problem som de olika personerna i boken tvingas hantera. Samtidigt gör det mig nyfiken på att få veta mer om dem i nästa del i serien.

Mitt betyg: 3/5
.

Antal sidor: 251
Utgivningsdatum: 2017-03-21
Serie: Monica Blom (del 2)
Förlag: Hoi
Formgivning: Cecilia Pettersson
ISBN: 9789176970249
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar – en hoppfull dystopi

21 mars, 2017

Det här är en roman som inte liknar någon annan jag läst. Jag skulle inte bli förvånad om den finns med bland de Augustprisnominerade i höst.

Det är ingen lättläst bok. Dels varvas skildringar av dåtid, nutid och framtid, dels skiftar berättarperspektiven. Därutöver har berättelsen existentiella och religiösa inslag, eller om det är inslag av science fiction. Det tog tid för mig att få grepp om historien, vad det var som hände, egentligen, och vad det innebar på ett djupare plan.

Boken inleds med att en ung kvinna tillsammans med två unga män kliver in i en bokhandel där en kontroversiell konstnär skall framträda. De tar konstnären och besökarna som gisslan och kvinnan filmar det våld som följer. Mitt under terrorattacken vänder hon sig till en av de andra och viskar: Lyssna på mig. Jag tror inte att vi ska vara här. Det var inte hit vi skulle. Två år senare besöker en författare kvinnan på en rättspsykiatrisk klinik, och hon menar att hon kommer från framtiden.

Skildringarna från framtiden är så realistiskt beskrivna att jag först låter mig svepas med i det vetenskapligt dystopiska perspektivet. Senare låter jag mig övertygas om att det inte alls handlar om science fiction, utan att det som jag först intalades handlade om någon slags tidsresa, istället har en djupt religiös innebörd. Att den unga kvinnan har ett uppdrag som måste utföras för att avvärja den mörka framtid som samhället annars skulle gå till mötes. Kvinnan kommer med hopp, och nattfjärilarna som bara hon kan se ledsagar henne.

Författaren skildrar hur ett delvis segregerat samhälle där personer med invandrarbakgrund har svårigheter att få arbete. En av de unga männen vid attentatet hade en dröm om att få arbeta på Volvo, men den drömmen uppfylldes inte. Han distanserar sig mer och mer från sin familj. Författaren hade kunnat göra det lätt för sig och ange utanförskap som förklaringsmodell till varför någon väljer att ansluta sig till IS, men han beskriver samhällssituationen som mer komplex än så. Den andre mannen vid attentatet har tvärtom klarat sig väldigt bra i livet, med högsta betyg och ljusa framtidsutsikter. Ändå är det han som blir mest radikaliserad och drivande för terrorism. Författaren drar inga enkla slutsatser om varför attentatet sker utan lämnar frågan öppen åt läsaren att själv ta ställning till.

Än mer komplexa är de delar av berättelsen som skildrar den unga kvinnan. Vem hon egentligen är och vad som egentligen är sant i det hon beskriver från den framtid hon säger sig komma ifrån. Har hon fått skador på grund av tortyr som hon eventuellt utsatts för i fångenskap, eller har hon varit utsatt för avancerad teknologisk och medicinsk försöksverksamhet? Och vad är syftet med att hon tar kontakt med den författare som sedan berättar hennes historia, vad är deras relation till varandra? Svaret på vem hon egentligen är får vi i slutet av boken.

Så här beskriver den unga kvinnan den framtid hon levt i, och återvänt från (s. 79 f):

Jag tror inte att tiden är en rak linje. Jag tror inte att den här historien, eller någon historia som en människa kan berätta, har en enda början, utan flera. Och ingenting tar egentligen slut. Det som hade hänt i den värld jag kommer ifrån var att det hade varit kaos i Kaningården, skjutningar och bilbränder och sånt, balagan, och  många av husen var dessutom förstörda av mögel, så till slut tömde politikerna området på folk och byggnaderna stod tomma, och då började ett företag sätta flyktingar i den, och när flyktingarna utvisades blev det en av platserna där sverigefiender hamnade.

Den framtid hon säger sig ha upplevt är en reaktion mot de terrorattentat som radikaliserade muslimska terrorister har utfört. Kopplingen till verkliga händelser som attentatet mot den satiriska tidskriften Charlie Hebdo är uppenbar, liksom frågan om yttrandefrihet och respekt för religiösa symboler med konstnären Lars Vilks som tydligt exempel. I den framtid som boken skildrar har samhällets skräck för terrorattentat utmynnat i ett än mer segregerat samhälle. De invandrare som inte skriver under ett medborgarkontrakt räknas som sverigefiender och hamnar i ett strängt kontrollerat område, kallat Kaningården, vars syfte är tvångsassimilation, till skillnad från integration. Muslimer tvingas att äta griskött och undervisas av så kallade demokratientreprenörer och yttrandefrihetscoacher i jämlikhetsfrågor. De vanliga koranerna är ersatta med nya, svenska, med blågult omslag och ändringar i verserna som handlade om krig och om relationen mellan män och kvinnor.

Det tar tid att läsa den här boken, det är så mycket att ta in och förstå. Inte förrän jag läser bokens sista sidor tror jag mig förstå hur allt hänger ihop. Vem den unga kvinnan är, vad syftet är med hennes berättelse och vilken relation hon har till den författare som hon väljer att berätta sin historia för. Avgörande för att förstå bokens innebörd tror jag är synen på tiden, att den inte utgör en rak linje och att en människas liv inte tar slut i och med att hon dör.

Som jag skrev inledningsvis, har jag svårt att föreställa mig att De kommer att drunkna i sina mödrars tårar inte skulle Augustprisnomineras. För att nomineras skall boken anses tillhöra ”de bästa nyutkomna böckerna, på svenska språket” under perioden oktober 2016 – oktober 2017.  En ganska luddig regel, men om man läser tidigare motiveringar till böcker som nominerats, kan man ändå dra vissa slutsatser om vilka kriterier som jurymedlemmarna brukar utgå ifrån. Böckerna skall vara välskrivna och intressanta och de tar många gånger upp existentiella frågor. Som läsare skall man bli berörd och böckerna bör fylla ett tomrum, det vill säga bidra med något nytt. Anyurus bok De kommer att drunkna i sina mödrars tårar uppfyller med råge alla kriterierna.

Mitt betyg: 5/5
.

Antal sidor: 300
Utgivningsdatum: 2017-02-27
Förlag: Norstedts
Formgivning: Miroslav Sokcic
ISBN: 9789113073132
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

Helgbilden v. 11 – Första riktiga vårdagarna

19 mars, 2017

Förra året slog de här ut i slutet av februari hos oss. I år fick jag vänta till i fredags, då äntligen hade de slagit ut i gräsmattan! I dag har jag legat på marken i min overall och förevigat dem.
.

Under tiden vi var ute på tomten fick våra blivande stallkatter komma ut och vänja sig litet vid omgivningarna. Det var inte lätt att få med dem på bild, de var inte stilla många sekunder. Så mycket att upptäcka när man varit innekatt tills nu.
.

 

Som vanligt hade barnen danslektion både lördag och söndag. Ibland brukar jag läsa böcker under tiden, men i helgen passade jag på att träna på gymmet som ligger vägg i vägg med danslokalen. Kul att testa andra maskiner än vad jag är van med, men jag skakade litet på huvudet åt mig själv när jag hade krånglat mig in i den här maskinen. Tänk att man har ett liv som inte ger tillräcklig träning i sig själv, så att man skall behöva avsätta både tid och pengar för att få muskler på konstgjord väg. Men för mig är det ett måste. Tur för mig att jag tycker att det är roligt :)
.

Förutom att träna och att vara utomhus med familjen, hundarna och katterna, har jag läst en hel del som vanligt. Den här boken kom från förlaget i veckan, jag tycker att den är så snygg. Ser ni hundtandsmönstret på bokryggen? Dessutom är det en gammaldags pusseldeckare i svensk 50-talsmiljö, det brukar gå hem hos mig.

Nu är det dags för middag och senare i kväll skall vi se sista avsnittet av dramathrillern Innan vi dör. Den tog en helt oväntad vändning i slutet av förra avsnittet, så det blir spännande att se hur det går. Ännu mer spänning för mig blir det i morgon. Då är det dags för gastroskopi, och jag tänker inte ta emot något lugnande innan eftersom jag vill kunna köra bil hem själv efteråt. Jag får nästan panik när slangen med kameran skall ned genom strupen till magen, men jag får tänka som Lotta på Bråkmakargatan: Om jag bestämmer mig för att göra det, så gör jag det bara.

Fler som visar helgbilder hittar du hos MJ Foto.

Ha det fint!