Upp över öronen

Av en granne fick jag veta att bara vissa som bor i vårt område har fått information om att det planeras att byggas Sveriges största solcellspark i dalgången vid oss, den som är en gammal vikingaled och som fått vara fredad under mer än tusen år och är skyddad som riksintresse.

Vi har inte fått information från kommunen, trots att berörda grannar/sakägare enligt Plan- och bygglagen skall ges tillfälle att yttra sig. Mycket märkligt. Jag fick frågan om jag ville formulera ett yttrande som alla berörda kan skriva under, då vi visserligen är för solenergi (vi har ju till exempel egna solcellspaneler på vårt stalltak), men platsen är helt olämplig av många olika skäl.

Där på den gamla vikingaleden/Långhundraleden planeras att bygga Sveriges största solcellspark med 46.240 solcellspaneler (att jämföra med våra 62…)

När jag läst på insåg jag ännu mer hur totalt olämplig platsen är. Jag har ägnat tre dagar åt att skriva fem olika yttranden som alla har skrivit under och även andra som uppmärksammats på vad som är på väg att hända och har engagerat sig. Det finns mycket att säga om detta, både om själva solcellsparken och om hur människor agerar/inte agerar när något händer som kommer att påverka så många. En sak är i alla fall klar, att man får aldrig ge upp eller förlora tron på människan trots allt.

Här ärett litet axplock från vad som hänt sedan jag gjorde en ordentlig uppdatering här i bloggen. Jag skall skriva mer om 70-/75-årsfirandet vi varit bjudna till, min herrgårdsvistelse på egen hand, ridtävlingar jag varit på, goda luncher och middagar vi ätit m.m.

Men först måste jag bli klar med våra yttranden om bygglovsansökan till solcellsparken och jag har en deadline för ett lektörsutlåtande som skall vara inskickat senast i morgon, och så den lilla deadlinen för mitt manus då, mitt i alltihop.

Toodeloo, vi hörs snart!

Dimma och magiskt ljus klockan 04.30

I morse följde jag med på en golfrunda på Johannesbergs golfbana mot önskemålet att vi skulle vara på banan klockan 04.30, så att jag skulle få möjlighet att fota i dimman och i ljuset från soluppgången. Bara Patrik och jag, en örn och några änder var vakna. Mysigt!

Där borta i dimman står flaggan.

Det här är nog den bild jag blev mest nöjd med. Solen är på väg upp och ser ut som tagen ur filmen Melancholia (handling: en planet närmar sig och kommer att krocka med jorden, som brinner upp… japp, precis så läskig och hemsk är den, men väldigt, väldigt bra). De mjuka kullarna och Patrik som en silhuett mot dimman i bakgrunden.

Dagarna bara försvinner, jag hinner inte med allt jag vill. Men jag har ändå gjort en hel del i sommar, som att jag åkte ensam till Islandshäst-SM förra veckoslutet och bodde på en otroligt fin herrgård, åt en fantastisk trerättersmiddag och hade det väldigt bra. Och så har vi firat en 70- och en 75-årsdag, jag har tränat vidare och även hunnit med ett pass med min PT, besökt Vikingabyn och varit på bio: Sista brevet från din älskade. Bilder kommer.

Hoppas ni också har det bra!

Oväder och gokart, poddtips och mycket mat

Himlen är vackrast när det är oväder på gång, håller ni inte med?

När det plötsligt blir så mörkt att man tänder lampor inomhus mitt i högsommaren.

Kantskurna grusgångar uppe vid huset. Nu har vi bara grusgångarna nere vid stallet och vid magasinet kvar. Men det går snabbt. Patrik skär och jag plockar upp grästuvorna och rensar dem från jord och grus. Bra syssla när det är litet svalare. Patrik har hamnat i skamvrån, som ni ser. Nej då, han sitter och målar alla små träbitar som bildar hästen vi brukar ha på stallväggen :)

Jag upptäckte en serie på SVT Play; Unge kommissarie Morse, och det blev som det brukar bli när jag gillar något, jag går all in. Så jag plöjde de fyra första säsongerna som fanns på SVT Play, och sedan tecknade jag en gratismånad hos Comhem Play eftersom de hade säsong fem-sex. Nu skall jag se säsong sju som jag beställt hem på DVD.

Precis som på många andra orter är det pizzeriorna som har dominerat restaurangutbudet i Rimbo, min närmaste ort ungefär 15 km hemifrån, men sedan dök det upp en helt fantastisk liten sushirestaurang som serverar den allra godaste sushin. Döm om min förvåning när det i sommar öppnade ytterligare en sushirestaurang i Rimbo. Inte lika god och vällagad sushi som den första, men eftersom man äter även med ögonen har vi köpt vår sushi där den senaste tiden. Titta så fint!

Vi har även ätit lunch på Johannesbergs golfrestaurang, det vet ni ju att vi gör då och då. Så här god sallad plockade jag ihop från salladsbordet, med ärthummus. Så gott!

Två veckor in i juni bokade jag tid med en tränare som visade mig hur jag kunde träna för att bygga upp styrka och undvika skador. Och vad hände… jag skadade axeln nästan direkt och har knappt kunnat lyfta armen. Men jag har tränat ändå såklart, bara undvikit att göra rörelser som gör ont.

Jag tränar på Friskis i Rimbo som har det mesta som jag önskar av ett gym. Träningarna med PT har jag i en liten mysig lokal. Ja, gym kan uppenbarligen vara mysiga, med kakelugn och allt, titta på fotot högre upp så ser ni.

Jag har gjort en kalipermätning också, på skoj. Trodde jag. Men det blev genast allvarligt. Jag har ett BMI som är bra, men kalipermätningen visade att jag har för mycket kroppsfett, vilket inte är så konstigt med tanke på mitt stillasittande liv. Så nu skall jag åtgärda det. Men det är så ofantligt svårt att följa ett kostschema när det är sommar och man blir bortbjuden på goda middagar och själv vill bjuda på mat som är god.

Träningen har i alla fall givit resultat! Tidigare tappade jag stabiliteten och sköt ut höger höft varje gång jag knäböjde, antagligen för att omedvetet avlasta vänsterbenet på grund av min gamla skada. Jag fick rådet att börja med knäböj utan vikter, med hälarna på viktplattor för att underlätta. Och som jag har knäböjt i sommar! Nu har jag gått över till knäböj utan stöd under hälarna och med åtminstone fyrtio kilos vikt. Och jag har ökat från 20 kg till 30 kg i benspark och från 15 kg i bencurl till 17,5 kg. Jag tränar försiktigt med axlarna nu, och började med 3-kiloshantlar, men har ökat till 5-kilos. I latsdrag (rygg) orkade jag mellan 25-30 kg tidigare, nu orkar jag 35 kg. Ungefär 40-70 % ökning i styrka och ingen smärta i höften, så kul!

Vilket leder vidare till poddar jag lyssnat på i sommar. Jag har plöjt väldigt många avsnitt i bilen av Styrkelabbet. En riktigt välgjord podd om att styrketräna, om kost och allt som rör det. De tre programledarna grundar sina diskussioner på nya forskningsrapporter och sina egna erfarenheter, vilket gör programmet seriöst. Jag rekommenderar alla poddarna i bildkollaget här ovanför.

Vi har umgåtts med Ralf, Maria, Rickard och Marcus. Dels hemma hos dem, med så god mat och bad i deras pool, dels hos oss då vi började på Mr Cake i Stockholm och sedan åkte ut till oss för middag och övernattning, och gokart dagen efter. Så kul att alla i familjerna var med, inklusive tonåringarna som ofta haft annat för sig under en period, men som nu tycks vilja umgås med oss igen :)

Hos Ralf och Maria fick vi marinerade, grillade och glaserade lammracks som var sååå goda, och till dessert semifreddo som också var otroligt gott. Hos oss lagade jag den så kallade TikTok-pastan (som trendat just på TikTok) med fetaost och tomater, och även Entrecôte tagliata med rostad vitlökssås, pinjenötter och körsbärstomater på ruccolabädd, till dessert cheesecake.

Jackie och Milo, Jonathan och Bella.

Märklig känsla. Det var ju alldeles nyss som flickorna var så här små, samtidigt som det känns som ett helt annat liv. Men som vanligt – allt har sin tid ♥

En kväll åkte vi till Knutby krog och åt middag. Jag valde toast skagen, grekisk sallad och mjukglass med hjortronsylt. Gott alltsammans!

En ny mugg. Och jag har fått en till, med snödroppar. som jag kan visa i nästa inlägg. Då skall ni också få se vilken A-traktor vi köpte, som Jackie kör nu, och bilder på hur Mary-Linns A-traktor brann upp.

Hoppas ni har en lika härlig sommar som de här två ♥