Våra bokhyllor – före och efter KonMari-metoden

För mig och andra som älskar böcker är det otroligt svårt att skiljas från dem. Jag blir glad av att se dem i bokhyllorna, och jag tycker att det är fint i inredningen. När jag kommer hem till andra tittar jag alltid efter vilka böcker de har i sina bokhyllor, eftersom jag tycker att böckerna säger något om den eller dem som bor där.

Men, en dag kommer dagen då man måste rensa bland böckerna. Bokhyllorna svämmar över. Så här såg det ut i bokhyllorna i vårt vardagsrum och i mitt arbetsrum. Ingen ordning alls. Dessutom låg det boktravar i sovrummet, i köket och på golvet i arbetsrummet. I det här inlägget visar jag hur jag gjorde med bokhyllorna i vardagsrummet. Den största förändringen blev dock i arbetsrummet. Det visar jag i ett separat inlägg.

Någonting måste göras, men var skulle jag börja?? Marie Kondo menar att det är lättare att fatta beslut om att något skall säljas, skänkas eller kastas om man först tar fram allt inom en kategori och då ser hur mycket man har. Det fungerade för mig. När jag såg hur många böcker jag hade gick det faktiskt överraskande lätt att rensa ut böcker som jag inte ville spara.

1. Jag började med att skriva lappar med olika genres. Jag utgick från de genres som Bokus har på sin webbsida och korrigerade litet efterhand som jag sedan sorterade mina böcker och såg vad jag hade.

2. Så här såg det ut när jag kommit igång med sorteringen. Här följde jag inte Marie Kondos riktlinjer, eftersom jag hade så otroligt många fler böcker än vad jag tror att Marie Kondos typiska kunder brukar ha. För att spara tid plockade jag ut alla böcker ur bokhyllorna och lade dem jag skulle spara i högar på biljardbordet och matsalsbordet efter genre, resten lade jag i papperskassar.

Alla böckerna i travar, sorterade efter genre. Nu måste jag bestämma vilka böcker som skulle stå i biljardrummets bokhyllor, vilka som skulle stå i arbetsrummet och vilka som skulle stå i bokhyllorna här vid matsalsbordet.

3. Travarnas höjd visade hur stor plats varje genre skulle behöva. Här är tre genres som överraskade mig.

Jag trodde inte att jag gillade att läsa biografier, men den vänstra traven är bara biografier jag läst och tyckt om, alternativt inte läst än, men är säker på att jag kommer att läsa. I mitten är mina noveller. Jag kom bara håg att jag hade de små novellerna från Novellix, som ligger överst i traven, men det var ju många fler. Bland receptböckerna rensade jag ut lika många som jag behöll, och ändå slutade det med att traven var så hög som på den högra bilden.

4. Jag bestämde mig för att skönlitteratur skulle stå i bokhyllorna som man ser mest, vid matsalsbordet i vardagsrummet. Jag blir glad av att se dem och bland de skönlitterära böckerna finns många av mina absoluta favoriter.

Så många fantastiska böcker som jag läst och som jag ser fram emot att läsa! ♥

5. I biljardrummets vänstra bokhyllor placerade jag feelgood och romance som en liten feelgoodhörna, inramad av deckare :) Jag har inte tänkt på det tidigare, men nu såg jag att feelgood och romance har pastellfärgade omslag medan deckare har mörka.

Suddigt foto, tyvärr, men så här ser bokhyllan ut i sin helhet. Det som återstår är att rensa och sortera bland våra brädspel, men böckerna är klara. Feelgood/romance, deckare, biografier, barn och ungdom/YA och mode/foto/konst och så tecknat.

6. Nu kanske ni börjar undra om syftet inte var att göra mig av med mängder av böcker? Men, nej. Jag håller med Marie Kondo när hon menar att det inte handlar om att följa en minimalistisk filosofi och försöka behålla så få böcker som möjligt. Syftet är att göra medvetna val och bara spara de böcker som spark joy.

Jag har behållit alla böcker som jag verkligen vill ha kvar, antingen för att jag blir glad av att se dem, eller därför att de lockar mig så mycket att jag är helt säker på att jag kommer att läsa dem. En bok som har en plats i ens hjärta, har en självklar plats i bokhyllan!

7. En sak som krävde litet disciplin var att inte fastna i intressanta böcker under tiden jag rensade och sorterade. Som i de här böckerna om spännande platser. Bara kika litet i dem, läs på baksidorna och bestäm om de skall stanna eller inte. Jag var tvungen att vara effektiv, annars skulle det här bli ett evighetsprojekt..!

8. I biljardrummets högra bokhylla står noveller, böcker om litteratur och liknande överst. Längst ned böckerna om länder, städer och spännande platser. I mitten, kanske min absoluta favoritgenre – samhälle, reportage och historia. Här kan vi verkligen tala om att böckerna spark joy för mig!

9. I arbetsrummet har jag tre bokhyllor. I den ena har jag böcker som gäller mitt avhandlingsämne, i den andra receptböcker, böcker om scrapbooking och en hylla med böcker jag skall läsa den närmaste tiden, i den tredje böcker om familj, psykologi, trädgård och ridning.

10. När allt var klart hade böckerna jag ville spara fått plats i bokhyllorna, med litet marginal för eventuella nya spännande böcker ;) Och 23 papperskassar blev fulla med utsorterade böcker.

Som avslutning – en så kallad Shelfie. Nöjd och glad efter vad jag själv tycker är ett väl förrättat värv. Till höger med ett filter som visar hur jag, enligt en FaceApp, kommer att se ut när jag blir litet äldre. Ser ni vem jag kommer att se ut som..?

… Christina Schollin! Visst är det likt? Först fick jag skrämselhicka av att åren försvann på en sekund med en knapptryckning, men ärligt talat, sämre kunde det bli.

Nu har ni fått se hur jag städat och organiserat köket/skafferiet/medicinlådorna och bokhyllorna enligt KonMari-metoden. Arbetsrummet är också klart, där blev det den största skillnaden. Jag skall visa före- och efterbilder så kanske det kan inspirera någon.

Önskar er en fortsatt fin och härlig helg!

♥ ♥ ♥

Födelsedag i vår lada, skogspromenader och besök hos frisören

Det har blivit litet blandad träning de senaste veckorna; styrketräning, ridning, bärande av böcker (ni skall snart få se hur det blev) och skogspromenader. Här var Erica jag ute på långpromenad och såg de fina blåsipporna som växte i klunga.

Bella och jag åkte till Uppsala för att köpa present till Jackie som skulle fylla 15 år. Vi blev överraskade av att det var så många i Gränby Centrum i Uppsala, och utan munskydd. Inte så konstigt att smittan är så vitt spridd här. Enligt det senaste jag läste rekommenderas att utgå från att alla man möter i Uppsala är smittade.

Vissa hade en väldigt otrevlig attityd. På Espresso House blev vi tillsagda att hålla en meters avstånd och att sitta en och en vid olika bord, även då vi tillhörde samma familj. Det kan verka ologiskt, men det handlar också om att föregå med gott exempel för att andra skall göra likadant. Strax efter oss kom ett par in. De blev tillsagda minst tio gånger, men rörde inte en min och gjorde inte som de blev ombedda. Vad är det för fel på vissa..?

För första gången i mitt liv, ja det är sant, lagade jag inte all mat själv till födelsedagsfirandet. Jag beställde smörgåstårtor och vanliga tårtor från vår ICA-butik. Jag har nog aldrig varit så pigg både innan, under och efter firandet, nu när jag inte var trött av allt arbete med förberedelser och matlagning! Men så dyrt det blir! Undrar hur mycket vi sparat på att jag planerat och lagat allt själv under alla år..? Med tanke på vad det här kostade, och hur många födelsedagar och andra tillställningar som jag lagat mat till genom åren, måste det handla om hundratusentals kronor. Det låter otroligt, men samtidigt helt rimligt.

Planen var att vi skulle vara utomhus, eftersom det varit riktigt varmt och skönt veckan innan, men den här dagen blev det +5 grader och duggregn. Som ni ser hade vi inte förberett något, som att sopa golvet i vår lada, men vi lade dukar på bord och annat som kunde fungera som underlag för tallrikar och glas, och satte oss familjevis. Mycket blir annorlunda under en pandemi, men jag är tacksam för att vi har utrymmen så att vi inte tvingas upphöra med att träffas.

Och krokusarna slog ut, och blommar fortfarande för fullt.

Före och efter. Jag slarvar med håret så att det slits i topparna. Ni ser ju på första bilden hur tunt det hade blivit. Nu har jag håret som på bilden längst till höger. Fortfarande så långt att jag kan sätta upp det när jag behöver, som när jag är i stallet och tränar. Men munskydden… De är ju så stora att jag skulle kunna dra upp dem över hela ansiktet och bara klippa hål för ögonen.

Vår lilla vildkatt dök upp hos en granne (livet på landet: vi kallar alla för grannar om de bor inom fem kilometers avstånd), men eftersom hon inte är tillräckligt tam för att låta sig fångas var det bara att vänta tills hon kom hem igen. Det gjorde hon efter att ha umgåtts under två dygn med grannarnas (kastrerade) hankatt.

Fortfarande distansundervisning då Jackie är i skolan tre dagar i veckan och Bella var tredje vecka. Här lämnade jag av Bella i skolan för prov i franska.

Det var tre år sedan jag kollade synen, så när jag blev kallad den här gången bedömde jag att det var dags. På vägen från bilen till optikern tog jag några bilder i Norrtälje. Kul skylt: Skvallertorget. Mindre kul att rådhuset inte underhålls bättre. Om man läser skylten inser man att ansvariga borde ta lärdom av historien, och inte låta byggnaden drabbas av rötangrepp igen. Det ser ut som man har bättrat på fasaden, med fel nyans. Trist.

Det här är min barndomsvän, Carina. För någon vecka sedan hade jag förberett picknick och vi tog en promenad genom byn där jag växte upp, så hon fick se hur det förändrats sedan vi var barn och så fick hon träffa mina föräldrar och min bror.

Vi lärde känna varandra när jag flyttade ut hit i tvåan på lågstadiet, så vi har känt varandra i drygt fyrtio år. Våra undulater brevväxlade när vi var barn, vi släpade hem stora gröna växter från Rimbo marknad, vi skolkade i sexan för att ta bussen till Stockholm och shoppa, och fick en utskällning när vi kom tillbaka, vi åkte hem från en friluftsdag då vi skulle plocka svamp, och fick kvarsittning, vi spelade badminton i kohagar, lyssnade på David Bowie och åkte moped. Och till den här sjön gick vi genom skogen för att sola och bada. När vi började på gymnasiet hade våra vägar gått litet isär med olika inriktningar, men vi har hållit kontakten genom alla år och genom glädje och sorger. Mycket hinner hända under ett halvt liv, men mycket är också precis som det alltid varit. Så tacksam för fin vänskap.

Varannan fredag träffas Mia och jag för att äta lunch och prata, bland annat om böcker vi läst. Fenomenalt lyxigt att få äta i sådan här miljö som på Johannesbergs slott och så vällagad och god mat för 135 kronor. Det här var sista lunchen på slottet för säsongen, nu har golfrestaurangen tagit över lunchserveringen igen. Samma kockar och lika vällagat och gott, men litet billigare, 119 kronor. Där kan man sitta utomhus på deras altan om man vill och titta ut över ängarna och på golfarna på golfbanan. Det ser jag fram emot!

Så här såg det ut utanför mitt arbetsrum i går kväll. Magiskt.

Det var bilder från de två senaste veckorna. Nu när det är ordning omkring mig, och inte så mycket som tar extra tid, skall jag försöka komma igång igen med mer regelbundna uppdateringar här i bloggen och besöka er i era bloggar, och så skall jag komma ikapp med nöjesläsningen och recensera böcker igen. Jo, tjena, tänker säkert ni, hon kommer att dra igång nya tidskrävande projekt ;) Vi får väl se!

♥ ♥ ♥

Vårt kök – före och efter KonMari-metoden

Jag upptäckte att det gått två veckor sedan mitt senaste inlägg, dagarna rinner iväg! Jag har haft fullt upp med det vanliga livet, och utöver det drog jag igång ett stort projekt för en månad sedan som tagit mycket tid.

Ni kanske minns hur det började? Jag åt lunch med en väninna som tipsade om den japanska kvinnan Marie Kondo. På kvällen letade jag upp Konsten att städa med Marie Kondo på Netflix, och blev så inspirerad! Jag älskar ordning, men jag gillar inte att slösa värdefull tid på att städa. Jag gör hellre något annat, som att träna, rida, läsa eller arbeta. Men tack vare Marie Kondo fick jag tips som jag insåg skulle fungera för att hålla hemmet i ordning även efter några veckor. Ni skall få se!

Marie Kondos metod för ordning och reda hemma kallas KonMari-metoden. Metoden går ut på att samla ihop allt man äger, en kategori åt gången, för att sedan behålla bara de saker som man verkligen gläds åt. Sedan väljs ”ett hem” för de olika sakerna, ofta lådor. Lägger du alltid tillbaka sakerna på sina respektive platser (i sina lådor) blir det inte stökigt igen. Jag skall visa längre fram i inlägget hur det har fungerat hos oss.

Vårt gamla Poggenpohl-kök från 1960-talet, som känns ultramodernt i sin stramhet. Det passar inte i ett 1800-talshus, men det är funktionellt och därför tycker jag om det, trots blå bänkskiva

Enligt KonMari-metoden är det smart att börja med en kategori som man inte har så mycket känslor kring, som kläder. Genom att komma in i tankesättet när man rensar och organiserar kläder blir det enklare sedan när det är dags att rensa bland exempelvis fotografier.

Mina kläder rensade jag och organiserade för något år sedan, så nu var det dags för köksskåpen och kökslådorna. Varenda skåp och låda har jag gått igenom, pryl för pryl, och rensat ut sådant vi inte använder. Jag hade till exempel en jättefin mjölsikt som jag rensade ut. Om den inte blivit använd under de senaste åren kommer den inte att bli det kommande år heller.

Jag tittade länge på ett ensamt handblåst glas på fot, som var det enda som fanns kvar i en serie. Jag har så många positiva minnen kring middagar som jag anordnat då jag dukat med det glaset. Men. Jag tog till mig Marie Kondos kloka filosofi: begrunda varje enskild ägodel och fråga dig själv om den ger glädje. Does it spark joy? Om den gör det skall man hitta en plats där den ska vara. Om föremålet däremot inte skänker glädje ska man tacka för tiden som varit och göra sig av med den. Det låter flummigt, men det fungerar. Alltså – tack för den här tiden, hej då.

Vi har haft en ordning i högskåpet och skafferiet där vi ställer allt som tillhör samma kategori på samma hylla. Som till exempel all slags pasta på samma hylla, allt som hör till bakning på en hylla och så vidare. Men ni vet säkert hur det blir när det blir fullt på hyllan – man ställer på en annan hylla, så länge… Och sedan är oordningen ett faktum inom inte alltför lång tid.

Så här såg vårt högskåp ut före och efter att jag städat ur och organiserat. Nu står allt i lådor, eller som Marie Kondo uttrycker det: allt har ett hem. Det är det absolut bästa med Kon Mari-metoden, att allt står i lådor.

  • Det är enkelt att se var saker finns
  • Mindre risk att köpa fler av samma sak, är det fullt i lådan kommer det inte ned något mer
  • Enkelt att hålla rent från smulor, mjöl och annat – bara att lyfta ut den låda som behöver torkas ur, utan att behöva plocka ut allt från hyllan
  • Inget svinn – man ser vad man har och använder det innan man köper nytt.

Och så här såg det ut i vårt skafferi. Suck… Det börjar med ordning, men efter några dagar börjar saker ställas tillbaka där det finns en ledig plats. Kaos blir ett faktum.

En tur till Ikea, som har prisvärda och praktiska lådor för livsmedel, och sedan satte jag igång!

Titta, så bra det blev!

Hundfoderpåsarna ger ett stökigt intryck, men framförallt blir fodret sämre om påsen inte är ordentligt försluten. Jag letade på nätet och hittade de här två foderbehållarna hos svenska Amazon. Nu kan vi hälla över fodret från säckarna ned i behållarna. Prydligt, praktiskt och enkelt.

Vi har förvarat mediciner, vitaminer, halstabletter, sårrengöring, ögondroppar, bandage, plåster, bomull med mera i en gammaldags medicinlåda + en liten väska + två påsar + en kartong. Dags att rensa ut sådant med gamla datum och att skapa ett system! De gamla luskammarna uppfyller verkligen inte kravet på spark joy! De har legat där oanvända sedan tjejerna gick på lågstadiet och alla elevers hår måste gås igenom varje höst när en ny lusperiod drog igång. Skön känsla att kunna kasta de kammarna!

Vänstra lådan för litet allmänt, som vitaminer, öronproppar till flygresor, åksjuketabletter, tabletter mot illamående och liknande. Mittenlådan för förkylning, feber, hosta. Högra lådan med förband, sårtvätt, plåster.

Det tar mycket tid att rensa och organisera, men det ger sådan energi att få ordning! Och att veta att man bara har sådant man verkligen vill och behöver ha.

Jag har rensat bland mina böcker också, som visade sig vara tusentals… Och det innebar att jag inte bara måste städa upp i vardagsrummets bokhyllor, utan även i det som en gång var lekrum, och som sedan blev arbetsrum, och som i flera år varit ett slags skräprum och inte alls lockat till arbete, eftersom vi har böcker i bokhyllor där också. Ni skall få se före- och efterbilder på det i ett eget inlägg, men här är en liten försmak på hur det såg ut när jag började, hur jag lade upp alla böcker vi hade i huset på bord och sorterade efter genre, och hur det blev när det var klart.

Men först ett inlägg med uppdatering om vad som hänt sedan sist, utöver att jag rensat och organiserat som en besatt de senaste fyra veckorna..!

♥ ♥ ♥

Ljus, energi och vardagslyx

Vår i Uppsala. Vattnet dånar och skummar när det forsar fram i Fyrisån och överallt sopas gatorna fria från grus. Än så länge har det inte börjat knoppas på träden, men snart så. Cyklarna är dock inget vårtecken, Uppsalaborna tycks ha ett mod som överträffar mycket, de susar fram på gatorna oavsett om det är barmark eller is :)

Ett skämt, trodde jag, när jag fick ett meddelande på Instagram. Men jag kollade upp länken och adressen går till ansökningsformuläret för Hela Sverige bakar 2021. Jag har inte sökt, om nu någon skulle tro det, och ingen idé att jag länkar heller, för nu när jag kollade upp ansökningstiden såg jag att den gick ut förra veckan.

Jag brukar alltid baka allting själv, men i dag har jag faktiskt beställt smörgåstårtor till helgen då vi skall fira Jackie som snart fyller 15 år med att träffas utomhus. Jag har saknat att träffas vid alla födelsedagar och högtider, så som vi alltid gjort. Det skall bli så mysigt att ses allihop igen, även om det säkert blir litet kallt.

Vilken spännande boktrave, eller vad tycker ni? Här skall läsas! I dag dör alla gudar är tredje delen i en serie som är en mix av kriminalroman och övernaturligheter. Jag var skeptisk i början till om jag skulle gilla ett sådant upplägg, men jag har på gränsen till längtat efter den här tredje och avslutande delen! Och så ser ni att Maria Adolfsson är tillbaka med en ny deckare, också en bok jag sett fram emot. Och Cara Hunters nya… och Lucy Dillons nya feelgoodroman…

Med ljuset kom lusten att förnya och organisera, så jag har haft fullt upp på ledig tid att göra just det, att gå igenom alla lådor och skåp i köket och skafferiet. Här är en före- och en efterbild av ett av våra skafferier. Nu har allt en egen låda, vilket gör att vi inte behöver flytta runt allt för att hitta det vi skall använda, och så blir det inte smulor och rester av mjöl i skåpet, utan möjligen i lådorna, vilket gör det lättare att hålla rent och fräscht.

Jag har börjat sortera böckerna och jag skall göra det mer arbetsvänligt och ljusare i arbetsrummet för att motivera mig att sitta där och inte i vardagsrummet. Men sedan skall jag bara ägna mig åt arbete, träning, ridning, läsning och pallkragarna!

Väldigt öde på Friskis när Erica och jag är där. Och väl ordnat smittskydd på andra sätt också. Handsprit när vi kommer, desinfektionsmedel på trasorna vi använder för att torka av maskiner och hantlar och handsprit när vi går. Gymmet släpper in drygt trettio personer samtidigt, men ni ser ju på bilderna hur det ser ut. Jag tycker synd om alla som driver träningsanläggningar och som sliter för att överleva i dessa tider. Och restauranger, butiker och hotell och många fler. Kämpig tid med många som går i konkurs.

I dag hade jag lånat Bellas jacka, och Erica och jag insåg att vi var litet lika med våra teddyjackor och tog en bild.

I måndags lyckades jag få in 200 kg i hö i bilen till ridningen. Ganska nöjd med att jag lyckades pussla ihop det. Och ännu mer nöjd var jag när vi tränade hoppning på ridlektionen, så kul!

Vårljuset. Visst har vi saknat det?

För två veckor sedan såg det ut så här i Norrtälje. När snön försvinner är det nästan som om man har glömt vintern. Nu behöver den inte komma tillbaka förrän i november.

De senaste två veckorna har jag sett båda säsongerna av Mandalorian. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna gilla en sådan serie, men det gjorde jag. Första säsongen är mysig och rolig, andra säsongen är spännande och väldigt fin.

Det kommer att spelas in en ny säsong av Kärlek & Anarki, den var helt galen och jag älskade den!

Dags för ny kalender och så några vårtecken i form av krokusar, frostskadade nypon och Shelly bland vintergäck på vår tomt.

Och så en oredigerad bild på en helt magisk solnedgång för några dagar sedan.

Före- och efterbilder på hur det blev när jag städade och organiserade vårt andra skafferi, medicinlådan och förvaringen av torrfoder till hunden och katterna kommer i ett eget inlägg inom kort.

Ganska hektiskt just nu med studieplanen för avhandlingen, böcker som måste läsas ut, skrivas om i avhandlingen och lämnas tillbaka till juridiska biblioteket, Bella som jag skjutsat till tandregleringen för kontroll, utvecklingssamtal med Bellas mentor, sjukdom och covidtest, skjuts av tjejerna till och från skolan några gånger i veckan, luncher och middagar, kontroll av synen hos optikern och så all städning och organisering som jag ägnat mig åt, och träning och ridning. Men snart blir det lugnare, då skall jag njuta av att sitta i mitt organiserade och städade arbetsrum och av att ligga i soffan och läsa böcker.

Rensar, organiserar och lagar ett läckande rör

Finns det något skönare att ägna sig åt än att arbeta fysiskt när man behöver låta tankar och känslor arbeta själva en stund. Att arbeta fokuserat och få saker gjorda som går att pricka av på en lista är något av det bästa jag vet i sådana situationer. Att bli rejält trött. Det är rena terapin och feelgoodboosten för mig! De senaste veckorna har jag ägnat mig mycket åt det, och jag har fotat, så nu skall ni få se om ni vill.

Jag tror att det började med granriset. När barren från granriset började följa med in i hallen var det dags att köra bort det från entrén. Samtidigt klädde jag av julbocken och släden allt granris och bar med hjälp av Jackie och Milo ned dem i ladugården i väntan på nästa vinter och jul.

Men så tomt det blev vid entrén! Jag svängde faktiskt in vid Wallby handelsträdgård innan helgen, för att köpa påskliljor eller andra vårblommor att plantera i krukorna. Men precis när jag skulle kliva ur bilen kom ett oväder med hård vind och hagel i sidled, så jag skippade det och körde hem istället. Det blir snart varmare, redan på tisdag skall det bli 11 plusgrader!

Istället började jag med ett annat och mycket större projekt – nämligen att städa ut sådant vi inte använder/behöver och att organisera om i köket. Ni skall få se bilder på det strax. Här ovanför har jag börjat kärra iväg kartonger och kassar med saker till garaget, för vidare färd till återvinningen.

Tjejerna har fortfarande distansundervisning till stor del. På idrottslektionen skall Jackie gå en timmes promenad, och jag och Shelly har följt med några gånger. Här mötte vi Harry.

Varannan fredag träffas jag och en väninna på Johannesbergs slott för lunch. En så mysig tradition som vi påbörjat, då vi i lugn och ro äter god mat i vår ensamhet, eftersom det sällan är fler gäster där då vi kommer, och pratar om stort och smått och alltid om böcker. Senast kom vi in på städning av alla ämnen!

Mia nämnde Marie Kondo och någon av hennes principer, om hur man kan tänka för att kunna göra sig av med saker som inte längre fyller någon positiv funktion. Jag har varit litet skeptisk till hur städning skulle kunna intressera mig, men man kan väl ändra sig! Det slutade med att jag plöjde hela serien på Netflix och blev så inspirerad att jag själv satte igång att rensa samma kväll :) Här finns några av Marie Kondos kloka städtips.

Varenda låda och skåp i köket är nu städade och organiserade så att var sak har sin plats! Vilket slit, men absolut värt det! Det är så befriande att rensa ut bland alla saker. Jag hittade vårt senaste yatzyblock, och påmindes om hur Patrik och jag nästan alltid under många år avslutade varje måltid med att spela tre partier yatzy.

Mer om hur jag inspirerades av Marie Kondo strax, men först några bilder från annat jag ägnat mig åt.

Jag har hämtat matkassar som mina föräldrar beställt online. Väldigt praktiskt att bo nära varandra i pandemitider så att man kan hjälpa varandra när det behövs.

Till varje ridlektion tar jag med höbalar som jag byter mot ridning. Vid det här tillfället lyckades jag få in sju höbalar, motsvarande 175 kilo, i bilen. I morgon är det dags igen. Har ni sett så gulliga föl som stod i stallet när jag kom dit!

Foton är verkligen avslöjande… Jag blev så nöjd när jag såg att jag faktiskt hade en synlig biceps. Men jag skulle aldrig ha jämfört med fitnessprofilen Hanna Öberg :)))) Min arm är alltså den till vänster av dem längst ned, och Hannas till höger. En bit kvar :) Nåja, jag är tjugo år äldre och har inte träning som heltidssysselsättning som hon, men bra med motivationsbilder, bara att träna vidare!

På övriga bilder är det Erica och jag. Den som ser ut att slita som ett djur är jag, den som ser ut som hon kör marklyft till frukost är Erica på bilderna överst. Om ni undrar varför jag drar i maskinerna längst ned till vänster är det för att jag stretchar och hänger ut ryggen ;)

Enligt Marie Kondo skall allt förvaras i lådor. Allt skall ha ett hem, då blir det inte kaos i skafferiet och kylskåpet. Alla kommer att veta var saker skall vara, alltid på samma plats i samma låda. Jag mätte våra skåp och hyllor och klickade runt på Ikeas hemsida för att veta exakt vad jag skulle köpa, och skrev ut en inköpslista med bilder på allt och var de står i butiken. Allt för att kunna vara så effektiv som möjligt, veta vad jag skulle ha och snabba på processen. Behöver jag säga att jag avskyr att gå i butiker ;)

Jackie och Milo följde med och hjälpte till att bära och sedan att montera vissa saker som vi köpte. Vi åt lunch på varuhuset, vid varsitt bord enligt restriktionerna. Vi såg ett fint kök, så skulle jag vilja ha det.

Jag har varit ensam vuxen hemma en vecka, och just då började ett rör under diskbänken läcka rätt så rejält… Vad göra? Jag frågade olika personer i min närhet, och sedan åkte jag till en järnhandel för att köpa silvertejp. Mannen i butiken rådde mig att använda något som heter vulktejp. Det skulle kunna täta läckan. Hem och prova!

Vid första försöket blev det tätt på slangen till höger, men det sipprade igenom vatten på röret till vänster. Typiskt. Jag började googla på vad det skulle kosta att köpa en helt ny uppsättning rör, och det var ju inte dyrt. Men så lärde jag mig att man skall sträcka bandet till sin dubbla längd och sedan vira det runt röret. När bandet sedan drar ihop sig igen blir det tätt. Bara att skära upp lagningen och börja om. Andra gången blev det tätt, så nu ser det ut som på bilden längst till höger. Ganska tillfredsställande att laga saker!

Men det här inlägget blir ju ett mastodontinlägg..! Jag avslutar med en bild på en av mina snabbluncher när jag varit ensam hemma.

Inlägg kommer med:

  • Före- och efterbilder på hur det blev när jag städade och organiserade skafferiet, medicinlådan och förvaringen av torrfoder till hunden och katterna. Stooor skillnad kan jag lova.
  • Bilder på de nya böcker som jag fått
  • En inbjudan att delta som tävlande i ett program på TV
  • En eldröd solnedgång
  • Bilder från Norrtälje och på mig då jag var till optikern
  • Bilder på vårtecken

Hoppas ni haft en skön helg i vårvädret, trots väldigt hårda och kalla vindar!

Var snäll och omtänksam ♥

Jag tittar in litet snabbt för att säga hej. I morgon skall jag visa fler bilder från veckan som gick.

Livet pågår och det händer bra saker och det händer väldigt tråkiga saker just nu. Kommer ni ihåg att jag berättade att jag tänkte skicka böcker till en person som var en del av mitt liv för många år sedan, och som plötsligt blivit väldigt sjuk? Det har bara gått tre veckor sedan dess, och nu finns hon inte mer… Jag tror inte att hon orkade läsa böckerna jag skickade, men hon visste i alla fall att jag tänkte på henne och brydde mig om.

Ta hand om er och lev som om varje dag är den sista. Skjut inte upp någonting betydelsefullt.

Ute yr snön när jag läser en ny, spännande pusseldeckare

Nu har det börjat litet smått. Klass 1-varning hos oss. Stora snömängder väntas och 20 sekundmeter i byarna. Numera är väl de flesta elkablar nedgrävda, men tidigare innebar väder som detta nästan alltid strömavbrott och utkylt hus när träd föll över elledningarna.

Förhoppningsvis inget strömavbrott i dag, så jag kan komma vidare med avhandlingen i kväll. Och läsa vidare i ett manus som snart kommer ut i bokhandlarna. Boken beskrivs som en modern pusseldeckare i samma anda som Maria Langs deckare. Författaren är debutant, vilket alltid är extra spännande.

Alva lämnar Stockholm med ett krossat hjärta för att röja upp i det gamla båtsmanstorpet hon ärvt efter sin mamma. Väl på plats i de småländska skogarna får hon veta att modern inte dött en naturlig död. Hänger det samman med en ung kvinnas olösta försvinnande i byns förflutna? Medan sensommarnätterna blir allt mörkare blandas platsens historia med Alvas egen – och i jakten på sanningen får hennes rädslor alltmer rationell grund. Men det är inte mörkret som är farligt, det är människorna.

Den här romanen kommer ut i bokhandlarna den 26 mars.

Hoppas ni har en fin kväll, utan för mycket problem på grund av de hårda vindarna och snön.

♥ ♥ ♥

Spännande boknyheter i mars och april

Jag har bara två av böckerna hemma än så länge, men förhoppningarna på dem är stora.

Nu är det dags att skriva fakturor för min lektörsläsning och sedan arbeta vidare med avhandlingen. Jag har sådant flyt just nu, så det gäller att smida medan järnet är varmt.

Hoppas ni har en fin fredag!

Torsdag till torsdag med vårtecken och vårsysslor

Ni som bor så långt ned i landet som vi har säkert också sett olika vårtecken, som vintergäck som växer på vår tomt. I dag kom ett litet snöväder och drog förbi, och vintern kan man inte räkna helt bort förrän i maj, men vårtecken är ändå vårtecken!

Helgen var väldigt inriktad på vårstädning av olika slag. Jag borstade bort det mesta av Shellys underull och klippte hennes klor.

Jag flyttade runt robotdammsugaren mellan olika rum och lät den jobba under tiden jag sorterade tvätt, tvättade och hängde tvätt.

Väderappen visade att det skulle bli + 10 grader i helgen, men kallare under veckan, så jag passade på att släpa fram vattenslangen och bilvårdsprylarna från magasinet och tvättade bilen.

Mia och jag träffades på slottet och åt lunch och pratade, bland annat om böcker. Som vanligt numera helt öde på slottet. Jag är överraskad att slottet fortsätter att ha öppet, och att de serverar så fantastiskt god mat trots att det måste gå med förlust att hålla öppet för så få gäster.

Jag lånade ut de här tre böckerna som jag tycker är otroligt bra. Det skall bli kul att ses snart igen och dela våra upplevelser. Ibland när jag läst en helt fantastisk bok kan det kännas väldigt tomt att inte få dela upplevelsen med någon. Nu får jag det :)

Nytt lektörsuppdrag, så under en stor del av tiden inomhus i helgen läste, kommenterade och bedömde jag ett nytt manus. Shelly och Doris höll mig sällskap. Och som mellanmål en rostad rågbrödsskiva med skivad avokado och flingsalt, med kaffe.

Avokado och citrusfrukter från Finca Solmark i Spanien.

Jag har tittat i gamla fotoalbum och såg mig och mina syskon på ett foto då vi bodde i Rinkeby, det måste ha varit 1977. Det året eller om det var året därpå flyttade vi ut på landet. Lillebror Lasse var ett år och hade mockasiner och jag lät honom tydligen bita på min barbiedockas fötter ;) Och storebror Micke hade cowboyhatt och satt bekvämt i skräddarställning.

Bella gick upp en timme tidigare för att hjälpa Jackie att locka håret innan hon skulle till skolan i fredags. Systrar ♥ ♥ Jag blir så glad när de håller ihop och finns för varandra.

Nu har båda sportlov och därefter har de helt och hållet distansundervisning/undervisning via videolänk för att hålla den skenande pandemin i schack när smittspridningen ökar i och med att människor reser till andra platser under sportlovet.

Min brorsdotter Erica och jag på det öde gymmet kl 9 på morgonen. Jag får tillbaka smärtan i höften och mitt knä direkt när jag tar det lugnare med träningen. Jag kommer behöva träna resten av mitt liv om jag skall hålla ihop kroppen. Det en fartdåre ställde till genom att köra på mig när jag var femton fortsätter jag att ta konsekvenserna av, men ”ja’ ä inte bitter”. I dag hade de piffat till med neonfärgade torkdukar på gymmet, sådana som vi som tränar använder för att torka av maskiner och allt vi tar i på gymmet.

70-talsmatta i gästhuset och jeans från… tidigt 2000-tal?

Jag har rensat ut kläder och gått igenom kläder som vi fått från Erica, för att se om vi ville ha något av det. Återvinning när det är som bäst! Jag provade på skoj ett par Gul & Blå-jeans som Erica haft. Mig i sådana jeans skriker 50-årskris. Men jag tänker behålla dem eftersom de passade, och man vet aldrig om Bella och Jackie kommer vilja ha dem rätt som det är.

Pappa skickade en bild från mobiltelefonen. Det är så roligt med honom, han ser sådana här saker som att tussilago slagit ut, och skickar dessutom en bild till mig på det eftersom han vet att jag vill se. I skogen vid sjön växte det många, så nu måste jag nog ta en promenad dit.

Jag tillbringade sex timmar sammanlagt i Norrtälje måndag och tisdag, då jag väntade på Jackie som hade teorigenomgång på sin AM-utbildning (moped, A-traktor). Jag blev bjuden på kaffe i en passande mugg, med lika passande matta under bordet. Och om ni undrar om det inte kommer någon recension av en kriminalroman snart, så är svaret jo, det gör det, av den som ni kan se på bilden här.

I dag fyllde pappa år och bjöd på fika utomhus, och i morgon är det mammas tur. I morgon kanske jag kommer ihåg att ta några bilder, om det är litet varmare väder.

Det var min torsdag till torsdag. Hoppas ni också haft några fina dagar!

Kvällens solnedgång får mig att tänka på farmor

På söndagskvällen satt jag försjunken i ett manus som jag lektörläser just nu, i soffan med ryggen mot fönstret åt sydväst. Både Bella och Jackie har blick för vackra motiv att fotografera, och den här kvällen kom Jackie ned och berättade att det var en så fin solnedgång. Det spelar ingen roll att det ofta är vackra solnedgångar, ingen är den andra lik, och jag får aldrig nog av att uppleva dem.

Vissa saker får man aldrig nog av, hur gammal man än blir. Min farmor blev 93 år, och bara dagar innan hon gick bort pratade hon och jag om hur hon såg fram emot att se tulpanerna blomma på våren. Hon låg på sjukhuset efter en andra hjärtinfarkt, och vi pratade om att hon skulle flytta hem till oss när hon fick lämna sjukhuset. Vi pratade om hur vi skulle bygga om och möblera. Jag ville att hon skulle finnas nära så att vi kunde umgås mer, och hon skulle kunna känna sig tryggare med oss nära och jag ville ha möjlighet att hjälpa och hålla ett öga på henne. Vi skrattade båda två och planerade och såg fram emot hur bra det skulle bli. När jag dagen efter ringde till henne och frågade hur hon mådde, svarade hon att det var en sorgens dag. Hennes ton och hennes ord glömmer jag aldrig. Det är hjärtat, sade hon. På sjukhuset verkade allt stabilt och hon löste korsord och skrattade med sköterskorna. På kvällen blev jag plötsligt iskall och frös så jag skakade och läpparna blev alldeles lila. På morgonen ringde pappa och berättade att farmor hade lämnat oss under natten.

Innan farmors bortgång trodde jag att man skulle känna sig nöjd med det man upplevt av livet när man var i hennes ålder, att man upplevt så mycket att man var tillfreds och inte önskade mer. Men min farmor var inte klar med livet när hon gick bort. Hon var fortfarande sprallig och nyfiken, hon såg fortfarande fram emot att vårblommorna skulle slå ut.

I dag är det tisdag och Jackies andra dag på sin AM-utbildning i Norrtälje, vilket innebär att hon just nu läser den teoretiska delen av körkortsutbildning för moped och A-traktor. Tre timmars väntan för mig under tiden, så jag skall passa på att läsa.

Hoppas ni får en fin dag!