Skip to content

Söndagens smakbit ur en bra bok v. 38

25 september, 2016

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som brukar återkomma varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en bra bok.

Recensionsexemplar från B Wahlströms förlag - stort tack!

Recensionsexemplar från B Wahlströms förlag – stort tack!

I går sträckläste jag den här fantastiska boken. Det är en så viktig bok att jag tycker att man borde sätta den i händerna på alla högstadie- och gymnasieelever. Den handlar om några ungdomar som lämnat allt de älskade bakom sig, på flykt undan krig, lögner och sina egna hemligheter. Den handlar om hur oskyldiga drabbas när landgränser dras om och etniska utrensningar sker. Deras vägar korsas när de, som hundratusentals andra, flyr mot mot kusten för att komma undan de sovjetiska trupperna som kommer allt närmare. De försöker komma med på fartyget Wilhelm Gustloff som skall föra flyktingarna över Östersjön mot tryggheten.

Citatet kommer från sidan 327. Signalhornet ljuder och fartyget skall avgå. Ombord är 10.000 människor, kvar på kajen står minst 50.000 människor som inte fick plats, och de ryska trupperna är bara några mil bort:

Mödrar försökte slänga upp sina spädbarn till passagerare på däck, men kastade inte tillräckligt högt. Barnen slog mot fartygskanten och störtade ned i havet. Kvinnor skrek och hoppade ned i vattnet efter dem. En man klädd som kvinna misshandlades av en vakt när han försökte störta mot landgången. Jag såg alltihop från ovan, illamående av medlidande när jag såg och hörde alla som grät och skrek att de skulle dö om de inte fick komma ombord. Gustloff var deras enda hopp.

I morgon inleder Sofie en bloggstafett om den här boken. På tisdag är det min tur. Titta gärna in då, om ni vill läsa hela recensionen.

Fler smakbitar ur bra böcker finns här.

Ha en fin dag!

Fall (306/366)

24 september, 2016

fall

Som ni märker går jag igenom mina foton från året. Prokrastinering kallas det visst… att skjuta upp vad jag egentligen borde, och göra andra saker istället ;) Jag borde skriva recensionen till en bok som jag sträckläste i dag, men den var så gripande att jag behöver litet andrum först.

Det här är en bod som hade fallit samman helt och hållet när jag gick förbi någon gång i februari. Jag har inte redigerat den något alls, jag tycker om tonen i fotot, att färgerna smälter in i varandra.

365

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 + 1 olika teman under året, samt alla deltagare. Klicka gärna runt och se andras foton på samma teman!

 

Frostig (305/366)

24 september, 2016

honshuset

Någon som längtar till januari och – 25 grader..? Så här såg det i alla fall ut i början av januari i år. Man kan ju försöka inbilla sig att det är lång tid kvar till vintern, men i slutet av november brukar vi här i Roslagen få vinterns första snö, det skulle bli om en månad i så fall. Går tiden snabbare plötsligt, eller är det bara jag som tycker det..?

I morgon bitti, alternativt tidigt på måndag morgon, skall jag ta med mig kameran ut och försöka fota några höstbilder.

365

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 + 1 olika teman under året, samt alla deltagare. Klicka gärna runt och se andras foton på samma teman!

Recension: Tio tankar om arbete, av Bodil Jönsson

24 september, 2016
Recensionsexemplar från Brombergs - stort tack!

Recensionsexemplar från Brombergs – stort tack!

 

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 140
Utgivningsdatum: 2016-09-06
Förlag: Brombergs
Omslagsformgivning: Caisa Bromberg
ISBN: 9789173377614
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Innehållet i korthet, från förlagets hemsida

Vi är många som lever med en stor obalans mellan arbete och fritid. De politiska och samhällsekonomiska diskussionerna om arbete är inte till mycket hjälp i våra egna funderingar kring hur vi ska få vardagen att gå ihop. Hur ska vi orka upp till jobbet imorgon, hinna med att lämna barnen på dagis innan det där viktiga mötet och sedan prestera fullt ut hela dagen trots dålig sömn? Och hur gör vi när det outtalat förväntas av oss att vara tillgängliga under helger och semestrar? Hur kommer det sig att vi låter arbetet tar så stor del av våra liv?

Bodil Jönsson tar sin utgångspunkt i våra vardagsliv när hon resonerar om arbetets roll idag. Istället för att söka efter en helhetslösning lyfter hon fram våra olikheter och förespråkar ett sätt att se på arbete som tar hänsyn till våra olika livssituationer, yrken, kompetenser och funktionsförmågor. Tack vare teknikutvecklingen har vi idag bättre möjligheter än någonsin att hitta en nivå som passar oss själva. Istället för att hitta en norm för hur mycket vi ska jobba, hur mycket vi ska investera i vårt arbete och när vi ska gå i pension introducerar Bodil Jönsson begreppet ”lagomarbete” som syftar till att hitta ett läge som funkar för varje enskild individ.

Som alltid vänder och vrider Bodil Jönsson på perspektiven och ger oss nya begrepp och infallsvinklar som får oss att tänka nytt kring hur vi ser på vårt arbete idag.


Så tyckte jag om boken

Bodil Jönsson är noga med att påpeka att Tio tankar om arbete är en samtalsbok och inte en debattbok. Jag håller med henne såtillvida att boken innehåller många frågor att diskutera kring arbetets roll, både ur ett mänskligt och ur ett samhälleligt och globalt perspektiv. Många arbetar utan att egentligen fundera över det, trots att arbetet är så stor del av vårt liv och får så stor betydelse för hur vi lever och mår, och hur det påverkar framtiden, inte minst miljön. Därför tycker jag att den här boken fyller en viktig roll som samtalsunderlag. Vi behöver fundera över de frågor Bodil Jönsson lyfter fram. Samtidigt har jag svårt att se att det inte skulle vara en debattbok, dock utan någon motdebattör i boken. Det är tydligt att Bodil Jönsson faktiskt har vissa bestämda åsikter i ämnet, och underbygger sina åsikter med hänvisningar till forskning. Det jag saknar är källhänvisningar i dessa fall, det hade ökat bokens relevans och trovärdighet.

Författaren menar att hon inte diskuterar arbete ur ett politiskt och samhällsekonomiskt resonemang, utan försöker bena ut vad dagens förändringar i samhället kan komma att betyda för oss som individer, för våra familjer och våra arbetsplatser, ur ett vardagsnära perspektiv. Om dessa frågor skall nå ut till en större krets människor är det nog bra att hon valt ett sådant upplägg. Boken kräver ändå en del av sin läsare. Att belasta texten med komplicerade resonemang hade gjort boken till något annat, med en betydligt mer begränsad läsekrets, och det hade varit synd.

Den här boken innehåller många intressanta resonemang. Inte minst att vi måste omvärdera de ekonomiska modeller vi styrs av i dag. Bodil Jönsson diskuterar i termer av totalarbete, det vill säga summan av allt arbete, även det som inte är lönearbete, och menar att vi numera arbetar mer än någonsin. Därför förespråkar hon lagomarbete. Hon ifrågasätter de cementerade ideal som gällt ända sedan industriarbetstidens löpande band, och som bland annat inneburit att lönearbete som en heltid alltid skall innebära 40 timmars arbetsvecka. Bodil Jönsson förespråkar individuell lagomtid, vilket skulle kunna leda till att fler aktivt börjar utforska vilken balans de vill ha i sina liv mellan lönearbete, egenarbete i hemmet, ideellt engagemang, fritid, studier, sömn.

Kanske skulle man lönearbeta mer effektivt med kortare arbetstid och mindre stress över allt annat som skall hinnas med? Bodil Jönsson lyfter fram sjukskrivningar, samhällsengagemang och föräldraskap som skulle kunna påverkas i en positiv riktning med lagomarbete. Hon pekar också på att det i praktiken oftast är dyrare att leva ju mer vi lönearbetar. Inte bara på grund av arbetsresorna och klädkontot, utan  också på allt det egenarbete som man inte hinner med om man lönearbetar mer. Med mindre tid för underhåll krävs fler nyanskaffningar. Behovet av andras tjänster ökar. Du hinner inte själv laga maten från grunden.

Det finns inga enkla svar på de frågor Bodil Jönsson ställer, men det är viktigt att ställa dem. Att ifrågasätta den mänskliga tillväxten kontra den ekonomiska. Att fundera över vad man gör med sin tid. Om man själv och familjen verkligen mår bäst av det sätt man lever på, eller om det finns andra möjligheter som skulle fungera bättre. Det är så lätt att man fastnar i gamla hjulspår och gör som man alltid gjort, eller som man tror att alla andra gör, utan att själv reflektera. Det är bra nog om man börjar där, och funderar över sin egen situation. De stora dragen får duktiga samhällsingenjörer arbeta med att utveckla.

Underbar (304/366)

22 september, 2016

rosor

Häromdagen var vi hemma hos mina föräldrar och då såg jag deras rosor. Jag tycker att den här ser ut som en marsipanros på en tårta. Rosor har jag försökt få att överleva under alla år vi bott här. Tills mamma påminde mig om något jag själv sagt till henne tidigare, att rosor inte kan växa i samma jord där det funnits/finns liljor. Liljorna har ett virus som rosor inte klarar av. Undrar om det stämmer? Nu är hur som helst planen att faktiskt ha odlingslådor nästa år, vilket jag sagt i säkert tio år nu…

 

annette-bening-american-beauty-1999

Men nästa år, då skall jag plantera rosor i någon av odlingslådorna, där det inte vuxit liljor. Sedan skall jag vinka åt alla förbipasserande med en blommig trädgårdshandske och en korg på armen, precis som i filmen American Beauty. Det gick visserligen inte så bra i den filmen, så vi får se hur det blir med den där handsken och korgen. Det får kanske räcka med rosor.

Ps. Förresten har jag inte glömt bort att visa resultatet från bakningsomröstningen, jag har bara så enormt mycket att hinna läsa och recensera plötsligt. Om någon vecka blir det lugnare, då kommer recept och bilder!

365

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 + 1 olika teman under året, samt alla deltagare. Klicka gärna runt och se andras foton på samma teman!