Skip to content

Bokbloggsjerka v 17 – Favoritförlag

28 april, 2017

I veckans bokbloggsjerka frågar Annika: Vilket bokförlag ligger dig varmast om hjärtat och varför?

Spontant tänker jag på Sekwa förlag och till exempel boken I väntan på Bojangles. Jag är litet extra svag för fransk film och litteratur, som ofta är känslosamt, litet lätt melankoliskt och väldigt charmigt, där tempot är litet långsammare och det kanske inte alltid blir ett lyckligt slut utan mer som livet faktiskt är, ganska slumpartat.

Men jag gillar å andra sidan variation, och den senaste tiden har jag läst en alldeles underbar roman från Louise Bäckelin Förlag; Problemet med får och getter, en charmig pusseldeckare i 50-talsmiljö från Albert Bonniers Förlag; En sax i hjärtat, en kriminalroman med övernaturliga inslag från Piratförlaget; De mörkermärkta, Camilla Läckbergs senaste kriminalroman från Forum bokförlag; Häxan, en stark debutroman om slavhandelns konsekvenser från Norstedts förlag; Vända hem.

Ja, ni vet ju själva, listan över förlag som ger ut spännande litteratur kan bli hur lång som helst. Förlagen är bra på olika typer av litteratur och vill man ha variation får man läsa böcker från inte bara ett förlag utan från många.

Länkar till fler som diskuterar favoritförlag finns i Annikas litteratur- och kulturblogg! Titta gärna in där och var med själv också.

Recension: Min bästa väns fru, av Peo Bengtsson

27 april, 2017

.
Det lockade mig att läsa Min bästa väns fru, dels därför att jag uppskattar välskrivna relationsromaner som kan få oss att se på vardagliga händelser på nya sätt, dels därför att begreppet antihjältar nämndes i samband med författarens böcker. Jag gillar att läsa om folk som är som folk är mest. Efter att ha läst boken är jag dock väldigt kluven till vad jag tycker om den. Jag har funderat på boken i flera dagar och jag har diskuterat den med vänner och bekanta, inte ens min frisör kom undan när jag var där i dag.

Jag har så svårt för självcentrerade, självömkande och impulsstyrda karaktärer som låter sitt eget bästa gå ut över andra, och dessutom tror att de skall komma undan med det och förlåtas bara de ångrar sig och känner skam efteråt. Då är det av någon anledning fritt fram att fortsätta på samma sätt som tidigare. I den här boken är Svante en sådan självcentrerad och osympatisk person. Han är dessutom huvudpersonen i boken, och berättelsen sker i jag-form ur hans perspektiv. Han är på väg tillsammans med sin fru och två små flickor till sin allra bästa vän och hans fru i deras lilla hus som de hyr på Österlen. Dit är de bjudna och mer än välkomna att fira semester en vecka varje sommar.

Svantes familj har alla förutsättningar för att ha det bra, om det inte vore för att Svante slits mellan kärleken till sin fru och åtrån han känner för sin bäste väns fru. Han inser själv att han har börjat ta sin fru för given och att han har slutat att anstränga sig i sitt förhållande. Kanske är gräset grönare på andra sidan? Det är i alla fall så Svante tycker att det känns. Kanske, han vet egentligen inte. Förälskelsen har tagit över, men han får ingen riktig ordning på sina känslor, på hur mycket värd den är, den åtrå han känner för sin bäste väns fru. Är den värd att lyssna på och att låta sig styras av, och samtidigt såra sin fru, sina barn och sin bäste vän?

Vissa böcker skrivs och läses enbart för sitt underhållningsvärde, i andra böcker vill författaren förmedla något till läsarna, ett budskap. Syftet med Min bästa väns fru kan omöjligt vara att underhålla för stunden. För mig är en underhållande bok ett nöje att läsa och avkoppling för stunden. Jag känner inte den minsta avkoppling av att läsa den här boken. Den är visserligen välskriven och säkert trovärdig för många mitt-i-livet-krisande män och kvinnor, men den helt överskuggande känslan jag får är irritation. Jag har läst om författaren, att han ofta skriver om personer som behöver både en klapp på kinden och en spark i baken, och kanske är syftet att väcka just de känslor jag känner? Irritation och lust att ge Svante en spark i baken.

Men om det inte är för underhållningsvärdet jag läser Min bästa väns fru, har då boken istället ett underliggande budskap som författaren vill förmedla till oss läsare? Jag har funderat väldigt mycket på det. Vad lär vi oss av den här historien, om något? Att det är ok att ha en mitt-i-livet-kris, där man fastnat i självömkan och går omkring och är allmänt missnöjd i sin familj, och att det är ok att istället bjuda till och visa sina bästa sidor för vänner och förälskelser?

För mig hade det varit mer intressant att läsa om vad som händer sedan, när fasen av ältande, velande, smusslande och lögner är över, och Svante definitivt har tagit steget åt ena eller andra hållet. Hur han, familjen och vännerna hanterar situationen. Det hade varit mer intressant att läsa om ett äktenskap kan räddas efter ett sådant svek mot den som faktiskt står dig närmast, eller om ett uppbrott och kanske omstart med någon annan är den enda vägen vidare. Jag är helt enkelt inte särskilt intresserad av att läsa om hur Svante känner sig när han går igenom sin kris, jag vill hellre läsa om fortsättningen, hur man hanterar en sådan här situation när den uppkommer. Eftersom författaren har fått mig att fundera i flera dagar på boken och dess innehåll och mening, väger det upp ett annars lägre betyg.
.

Mitt betyg: 3/5
.

Antal sidor: 217
Utgivningsdatum: 2017-04-12
Förlag: Lavender Lit
ISBN: 9789187879241
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Recension: Ett långt spår av blod, av Mason Cross

26 april, 2017

 

Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

När Caleb Wardell, den ökände Krypskytten från Chicago, rymmer från death-row två veckor före sin avrättning vänder sig FBI till Carter Blake. Han är en man med en unik förmåga att spåra upp personer som inte vill bli hittade, och en person som Wardell dessutom är bekant med sedan tidigare. Tillsammans med Elaine Banner – en ambitiös FBI-agent som förenar livet som singelmamma med en alltmer framgångsrik karriär – måste Carter spåra Wardell, som nu förflyttar sig över USA och dödar till synes slumpmässigt. Men Carter och Elaine finner sig snart vara åskådare mer än aktörer i fallet. Och medan de desperat försöker förstå sig på en man som dödar av ren lust, uppdagar de ett virrvarr av lögner och korruption som ska skaka om hela landet.
.

Så tyckte jag om boken

Den här är en actionthriller som ganska mycket liknar de gammaldags hårdkokta deckarna, men i en modern tappning. Carter Blake är en ensamvarg med rättvisepatos. Parallellt med FBI-agenten Elaine Banner och hennes kollegor kämpar han för att hitta den psykopatiske massmördaren och få stopp på det massiva dödandet. Den hemlighetsfulle Carter Blake är uppenbart både intelligent och bra på att avläsa människor. Särskilt pratsam är han inte, men han inger förtroende och lever tveklöst upp till rollen som historiens hjälte. Som hans motpoler finns dels den väldigt mänskliga FBI-agenten Elaine Banner som försöker kombinera rollen som ensamstående mamma med arbetet för FBI, dels den smarte men monstruöse, empatilöse och grymme prickskytten och massmördaren Caleb Wardell. Sammansättningen av de tre personerna med deras sinsemellan olika karaktärer skapar dynamik och ger spänst åt denna katt- och råttalek.

Det korthuggna och rappa språket passar både berättelsen i sig och karaktärerna bra. Att historien berättas ur tre personers perspektiv, dels ur ett förstapersonsperspektiv (Carter Blake), dels ur tredjepersonsperspektiv (Elaine Banner och Caleb Wardell), skapar variation, driver på tempot och gör handlingen ännu mer spännande, eftersom man får ta del av de tre olika personernas upplevelser av samma händelseförlopp.

Det här är inte en sådan deckare där man lär känna huvudkaraktärerna på djupet och får följa dem även i deras privatliv. Det finns inga sådana småmysiga passager där man som läsare kan hämta andan ett tag. Berättelsen fokuserar i princip uteslutande på jakten på massmördaren under de sex dagar som den pågår. Vi får veta precis så mycket som behövs för att kunna ana oss till vad som sker i de olika personernas inre. De grunda personbeskrivningarna upplever jag som en viss brist, men i det här fallet är det ingenting som drar ned läsupplevelsen. Tvärtom hjälper det till att hålla tempot högt. Ett långt spår av blod innehåller inte en enda transportsträcka, handlingen drivs hela tiden framåt. Det är otroligt spännande från de första sidorna till de sista. Boken lever verkligen upp till epitetet bladvändare. Som den intelligenta thriller den är håller den dig på tårna, inte bara på grund av jakten på massmördaren, utan även på grund av vad som uppdagas en bit in i boken. Mer än så tänker jag inte avslöja ;)

Det här är den första boken i en serie om Carter Blake. Hela serien med hittills fyra delar finns i svenska bokhandlar, dock är bara den första boken översatt till svenska än så länge, men samtliga delar kommer att översättas av förlaget och nästa översatta del är planerad till våren 2018. Så nu vet ni att ni kan se fram emot ännu fler timmars läsning med Carter Blake som huvudperson och hjälte, vilket jag är övertygad om att ni kommer att vilja efter att ni har läst den här första delen.


Mitt betyg: 4/5

.
Antal sidor: 383
Utgivningsdatum: 2017-03-17
Serie: Carter Blake (del 1)
Förlag: Modernista
Originaltitel: The Killing Season
Översättare: Gabriel Setterborg
Formgivning: Lars Sundh
ISBN: 9789177015758
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Årets Bok 2017

25 april, 2017

I morse avslöjades vilka 12 böcker som nominerats till Årets Bok 2017, nämligen de här:

Till skillnad från många andra litteraturpriser är ett av kriterierna för att nomineras att boken tilltalar en bred läsekrets. Svenska folket röstar på sin favorit och utser vinnaren. Röstar gör man fram till den 20 augusti på röstsidan hos Bonniers Bokklubbar. Vinnaren meddelas på bokmässan i Göteborg den 29 september.

Förra året vann Martina Haag med  sin otrohets- och skilsmässoroman, Det är något som inte stämmer, i konkurrens med bland andra två av författarna som är med i år igen; Elena Ferrante och Liane Moriarty. I år tror jag att svenska folket kommer att rösta fram Fredrik Backmans bok Björnstad som vinnare. Det är en välskriven bok med ett viktigt och ständigt aktuellt tema. Fredrik Backman är dessutom en väldigt omtyckt person, det är tydligt om man läser den respons han får på sociala medier, och boken tillsammans med hans person tror jag kommer att innebära att många röstar på just Björnstad.

Jag skall försöka hinna läsa de flesta av de tolv nominerade böckerna innan jag själv röstar. Jag har bara läst tre av dem än. Två av dem var fantastiska (Störst av allt och Björnstad) och en var en stor besvikelse (Andras vänner).

Har ni någon favorit bland de 12 nominerade böckerna?

Leve Världsbokdagen!

23 april, 2017

I dag är det Världsbokdagen. Den instiftades år 1995 av Unesco, Förenta nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur, för att sätta fokus på böckers, författares och upphovsrättens betydelse för att sprida idéer och kunskap, och för att bidra till förståelse och tolerans mellan människor. Precis som Unesco själva noterar på sin hemsida, är böcker ett av våra allra mest effektiva verktyg för att arbeta för fattigdomsbekämpning och fredsbyggande.

Måtte läs- och skrivlusten aldrig ta slut!

Ha en fin kväll!