Skip to content

Recension: Ett långt spår av blod, av Mason Cross

26 april, 2017

 

Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

När Caleb Wardell, den ökände Krypskytten från Chicago, rymmer från death-row två veckor före sin avrättning vänder sig FBI till Carter Blake. Han är en man med en unik förmåga att spåra upp personer som inte vill bli hittade, och en person som Wardell dessutom är bekant med sedan tidigare. Tillsammans med Elaine Banner – en ambitiös FBI-agent som förenar livet som singelmamma med en alltmer framgångsrik karriär – måste Carter spåra Wardell, som nu förflyttar sig över USA och dödar till synes slumpmässigt. Men Carter och Elaine finner sig snart vara åskådare mer än aktörer i fallet. Och medan de desperat försöker förstå sig på en man som dödar av ren lust, uppdagar de ett virrvarr av lögner och korruption som ska skaka om hela landet.
.

Så tyckte jag om boken

Den här är en actionthriller som ganska mycket liknar de gammaldags hårdkokta deckarna, men i en modern tappning. Carter Blake är en ensamvarg med rättvisepatos. Parallellt med FBI-agenten Elaine Banner och hennes kollegor kämpar han för att hitta den psykopatiske massmördaren och få stopp på det massiva dödandet. Den hemlighetsfulle Carter Blake är uppenbart både intelligent och bra på att avläsa människor. Särskilt pratsam är han inte, men han inger förtroende och lever tveklöst upp till rollen som historiens hjälte. Som hans motpoler finns dels den väldigt mänskliga FBI-agenten Elaine Banner som försöker kombinera rollen som ensamstående mamma med arbetet för FBI, dels den smarte men monstruöse, empatilöse och grymme prickskytten och massmördaren Caleb Wardell. Sammansättningen av de tre personerna med deras sinsemellan olika karaktärer skapar dynamik och ger spänst åt denna katt- och råttalek.

Det korthuggna och rappa språket passar både berättelsen i sig och karaktärerna bra. Att historien berättas ur tre personers perspektiv, dels ur ett förstapersonsperspektiv (Carter Blake), dels ur tredjepersonsperspektiv (Elaine Banner och Caleb Wardell), skapar variation, driver på tempot och gör handlingen ännu mer spännande, eftersom man får ta del av de tre olika personernas upplevelser av samma händelseförlopp.

Det här är inte en sådan deckare där man lär känna huvudkaraktärerna på djupet och får följa dem även i deras privatliv. Det finns inga sådana småmysiga passager där man som läsare kan hämta andan ett tag. Berättelsen fokuserar i princip uteslutande på jakten på massmördaren under de sex dagar som den pågår. Vi får veta precis så mycket som behövs för att kunna ana oss till vad som sker i de olika personernas inre. De grunda personbeskrivningarna upplever jag som en viss brist, men i det här fallet är det ingenting som drar ned läsupplevelsen. Tvärtom hjälper det till att hålla tempot högt. Ett långt spår av blod innehåller inte en enda transportsträcka, handlingen drivs hela tiden framåt. Det är otroligt spännande från de första sidorna till de sista. Boken lever verkligen upp till epitetet bladvändare. Som den intelligenta thriller den är håller den dig på tårna, inte bara på grund av jakten på massmördaren, utan även på grund av vad som uppdagas en bit in i boken. Mer än så tänker jag inte avslöja ;)

Det här är den första boken i en serie om Carter Blake. Hela serien med hittills fyra delar finns i svenska bokhandlar, dock är bara den första boken översatt till svenska än så länge. Så nu vet ni att ni kan se fram emot ännu fler timmars läsning med Carter Blake som huvudperson och hjälte, vilket jag är övertygad om att ni kommer att vilja efter att ni har läst den här första delen.


Mitt betyg: 4/5

.
Antal sidor: 383
Utgivningsdatum: 2017-03-17
Serie: Carter Blake (del 1)
Förlag: Modernista
Originaltitel: The Killing Season
Översättare: Gabriel Setterborg
Formgivning: Lars Sundh
ISBN: 9789177015758
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Årets Bok 2017

25 april, 2017

I morse avslöjades vilka 12 böcker som nominerats till Årets Bok 2017, nämligen de här:

Till skillnad från många andra litteraturpriser är ett av kriterierna för att nomineras att boken tilltalar en bred läsekrets. Svenska folket röstar på sin favorit och utser vinnaren. Röstar gör man fram till den 20 augusti på röstsidan hos Bonniers Bokklubbar. Vinnaren meddelas på bokmässan i Göteborg den 29 september.

Förra året vann Martina Haag med  sin otrohets- och skilsmässoroman, Det är något som inte stämmer, i konkurrens med bland andra två av författarna som är med i år igen; Elena Ferrante och Liane Moriarty. I år tror jag att svenska folket kommer att rösta fram Fredrik Backmans bok Björnstad som vinnare. Det är en välskriven bok med ett viktigt och ständigt aktuellt tema. Fredrik Backman är dessutom en väldigt omtyckt person, det är tydligt om man läser den respons han får på sociala medier, och boken tillsammans med hans person tror jag kommer att innebära att många röstar på just Björnstad.

Jag skall försöka hinna läsa de flesta av de tolv nominerade böckerna innan jag själv röstar. Jag har bara läst tre av dem än. Två av dem var fantastiska (Störst av allt och Björnstad) och en var en stor besvikelse (Andras vänner).

Har ni någon favorit bland de 12 nominerade böckerna?

Leve Världsbokdagen!

23 april, 2017

I dag är det Världsbokdagen. Den instiftades år 1995 av Unesco, Förenta nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur, för att sätta fokus på böckers, författares och upphovsrättens betydelse för att sprida idéer och kunskap, och för att bidra till förståelse och tolerans mellan människor. Precis som Unesco själva noterar på sin hemsida, är böcker ett av våra allra mest effektiva verktyg för att arbeta för fattigdomsbekämpning och fredsbyggande.

Måtte läs- och skrivlusten aldrig ta slut!

Ha en fin kväll!

Recension: Sommaren före kriget, av Helen Simonson

23 april, 2017


Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

Sommaren 1914. Den unga latinläraren Beatrice Nash anländer till den lilla staden Rye i East Sussex med en packlår fylld med böcker. Hon är fritänkande, självständig och smart – något som inte uppskattas av invånarna i det konservativa samhället. Den lokala matriarken Agatha Kent tar henne under sina vingar och familjen Kent blir ett starkt stöd för Beatrice, som sörjer sin fars bortgång. Medan Beatrice försöker finna sin plats i småstaden blir läget i världen alltmer instabilt, kriget rycker närmare. Under några av de varmaste sommarmånaderna i mannaminne förändras både Beatrices och de andra invånarnas liv i grunden.
.

Så tyckte jag om boken

Det är en intressant ram för berättelsen, med den unga och självständig latinläraren som anländer till en engelsk småstad i början av 1900-talet. Där får hon uppleva alla oskrivna regler för ett klassamhälle som börjat skaka så smått i sina grundvalar. Hon får också uppleva de olika villkor som gällde för kvinnor och män vid den här tiden. Det är litet Downton Abbey-känsla över Sommaren före kriget, precis som utlovas.

Den största behållningen ger den stämning som förmedlas och de inblickar man som läsare får i det klassamhälle som rådde vid den tid då berättelsen utspelar sig. Det var verkligen ingen enkel tid för någon, varken för överklassen eller de mindre bemedlade, där alla förväntades följa den väg som var förutbestämd av härkomst, kön och tradition.

Jag tror dock att den här berättelsen skulle komma betydligt mer till sin rätt som film, där man kan glida med i den långsamma handlingen under tiden man njuter av att se på vackra miljöer, kläder och mat. I bokform är det visserligen både småmysigt och underhållande, men efter ett tag blir det långrandigt. Berättelsen tar aldrig riktigt fart. Intrigerna, de tillåtna och de förbjudna kärlekshistorierna, utanförskapet, de förhindrade framtidsutsikterna och krigets hemskheter lyckas inte skapa ett tillräckligt stort intresse hos mig, tyvärr inte heller personbeskrivningarna. Det förekommer en hel del personer i boken, och i flera fall lyckas jag inte hålla ordning på vem som är vem. Jag upplever karaktärerna som både trovärdiga och levande, men alldeles för likriktade.

Det som framför allt driver mig att läsa vidare, är de med nutida mått mätt väldigt orättvisa och ojämlika ageranden som påverkar både huvudpersonen och flera andra i boken. Jag läser vidare och hoppas på att de som på olika sätt har drabbats av dessa orättvisor skall få upprättelse och att historien skall få ett slut som jag kan stå ut med. Hur det går avslöjar jag förstås inte, men den stämning omslaget förmedlar kanske kan ge en ledtråd.

.
Mitt betyg: 3/5

.
Antal sidor: 497
Utgivningsdatum: 2017-04-05
Förlag: Forum
Originaltitel: The summer before the war
Översättare: Katarina Jansson
Formgivning: Emma Graves
ISBN: 9789137149769
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Söndagens smakbit ur en bra bok v. 16 – Sommaren före kriget

23 april, 2017

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

 

En ung och självständig latinlärare anländer till en engelsk småstad sommaren 1914. Där får hon uppleva alla oskrivna regler för ett klassamhälle som börjat skaka så smått i sina grundvalar. Hon får också uppleva de olika villkor som gällde för kvinnor och män vid den här tiden.

Citatet är från sidan 216:

”En ädel vision”, sade Beatrice. ”Jag tycker att det låter väldigt fint.” Mr Tillingham kisade på henne som om hon precis hade kommit med en förstulen förolämpning. ”Alltid knepigt att bli uppskattad av damerna”, sade han. ”Det innebär risken att bli avfärdad av de mer seriöst sinnade. Att bli stämplad som romantiskt ridderlig. Man strävar ju efter att skapa en kärvare sorts läsning.”Men alla är vi inte enbart ytliga läsare av engelska missromaner”, sade Beatrice.

”Och å andra sidan är det förstås damerna som verkar ha förmågan att piska upp rena hysterin för en eller annan idé”, funderade han vidare. ”Man skulle föredra att göra huvudidén enkel nog för det kvinnliga ögat att ta till sig, så att den på så vis blir det stora samtalsämnet.” ”Men nog kan vi alla gemensamt samlas runt just denna speciella fråga?” undrade Beatrice. ”Och det är jag säker på att vi allihop kommer att göra också, så fort jag bara har lite mer kött på benen på min essä”, sa Mr Tillingham. Han tänkte efter ett ögonblick och tillade för sig själv: ”Jag måste be unge Daniel komma på middag och höra den yngre generationens åsikt.” Beatrice blev tvungen att vända bort ansiktet och stirra ut över masklandet för att dölja en besvikelsens rodnad.

 

Min recension av boken Sommaren före kriget kan du läsa här.

Fler smakbitar ur spännande böcker får du hos Flukten fra virkeligheten