Intervju med Annika Estassy, författare till Gröna fingrar sökes

Annika Estassy är en fransk-svensk författare som precis givit ut sin fjärde feelgoodroman, Gröna fingrar sökes. Tidigare har Annika givit ut en trilogi som utspelar sig dels i Roslagen, dels i den fiktiva lilla sydfranska byn Sainte-Marie-sur-Mer. Serien inleddes 2013 med Solviken och fortsatte med Croissants till frukost. Sista delen, Alla dessa hemligheter, kom 2016.

Nu när Gröna fingrar sökes precis har kommit ut, har jag fått möjlighet att ställa några frågor om den och om Annikas författarskap.

1. Gröna fingrar sökes är en varm och berörande berättelse med en hel del svärta och djup i botten. Huvudkaraktärerna har erfarenheter av både våld i nära relationer och av cancersjukdom. Visst finns här romantik, men inte på tonårsvis, utan på ett mer livserfaret vis, då man har mer med sig i bagaget. Överhuvudtaget tycker jag att det är en mer mogen berättelse än vad som är vanligt inom feelgoodgenren. Vill du berätta hur du fick idén till berättelsen och hur den växte fram?

Det märkliga med mina berättelser är att de liksom ligger och skvalpar ett bra tag inombords innan jag blir på det klara med vad de egentligen handlar om. Till en början har jag bara lösryckta scener och repliker att jobba med, och skissartade karaktärer. Miljön där berättelsen ska utspela sig är det som blir klart allra först. Det var likadant med Gröna fingrar sökes – jag visste exakt var den skulle utspela sig och jag hade ett frö till handling, ett frö som inte vill gro. Men så, en midsommarnatt, drömde jag om Agnes, och äntligen grodde fröet. Min mamma var allvarligt sjuk i cancer när det hände, vilket nog påverkade mig mer än jag var medveten om. När hon sedan dog ett halvt år senare var det Leylas tur att äntra mitt liv, hon var pusselbiten som saknades. Det var när jag sammanförde de båda kvinnornas öden som Gröna fingrar sökes föddes.

.
2. Utifrån vad jag sett i sociala medier har din nya bok blivit en succé. Den dyker upp i inlägg efter inlägg och omdömena är väldigt positiva. Vad tror du själv att det beror på?

Min syster som bor i ett litet samhälle som inte heter Måneby, men där min mamma och ”Leyla” också bodde och där det finns en älv och ett koloniområde, messade mig nyligen att folk stannar henne på gatan för att tala om hur mycket de tycker om Gröna fingrar sökes. Sånt blir jag så otroligt berörd av. Och det är just det som jag tror är hemligheten – att en berättelse berör, att läsarna kan identifiera sig med karaktärerna. Jag fyllde Gröna fingrar sökes med så mycket hjärta jag vågade utan att det blev sentimentalt, och jag både skrattade och grät när jag skrev.

.
3. Agnes koloniträdgård i Gröna fingrar sökes kan man väl säga är navet för berättelsen, den som för karaktärerna i boken samman och den som får dem att må bättre. De senaste åren har var och varannan börjat odla egna grönsaker och andra växter, till och med på taken i Stockholm odlas det i pallkragar. Tror du att det finns ett samband mellan att odla och människors psykiska välmående?

Jag inte bara tror – jag vet att det förhåller sig på det viset! Nu för tiden är trädgårdsterapi  en erkänd stressreducerande metod. Men det spännande är att forskarna bara kan konstatera ATT den fungerar, de vet inte exakt VAD som gör den så effektiv. Vilket jag tycker är underbart – allt går inte att förklara. Haga trädgård i Stockholm, Gröna Rehab i Göteborg och Alnarp i Skåne är exempel på ställen där man utövar och utövat trädgårdsterapi med lyckat resultat. Å andra sidan är inte detta någonting nytt, redan de gamla grekerna hade koll på trädgårdens och naturens betydelse för vår psykiska hälsa. Ibland tenderar vi att gå över ån efter vatten … För visst låter det rätt så självklart att kombinationen skönhet, ro, fysisk aktivitet samt känsla av sammanhang ska vara välgörande?

.
4. Jag frågade Jan Guillou vad han inspireras av, och fick svaret att han aldrig inspireras, han arbetar. Hur ser du på inspiration i ditt arbete som författare?

Jag är benägen att hålla med den gode Guillou. Visst finns det dagar då skrivsuget är större än andra och då orden kommer lätt. Men skulle jag inte skriva de där andra, trögare, dagarna också skulle det aldrig bli några böcker. I de flesta fallen lossnar det tröga efter att jag kämpat ett tag. Om inte så tar jag en promenad och syresätter hjärnan. Eller borstar tänderna. Det är inte klokt vad många knutor jag löst upp när jag stått med en tandborste i munnen!

.
5. Tycker du att du har förändrats som författare sedan du skrev Solviken, som var din första roman?

Både ja och nej. Att skriva är ett hantverk så förhoppningsvis har jag utvecklats. Åtminstone min förläggare tycker det! Samtidigt är jag samma person som då, med några fler grå hårstrån bara, och jag tycker fortfarande om att skriva om livsval, uppbrott och komplicerade relationer.

.
6. Jag läste i din blogg att du arbetar med ett nytt manus, vad roligt! Både jag och många andra skulle gärna fortsätta att följa Agnes, Leyla, kakaduan Arthur och de andra i Måneby. Men när du skriver i din blogg att du just nu arbetar med karaktärsbeskrivningarna, för att lära känna personerna bättre, misstänker jag att det inte är en fortsättning på Gröna fingrar sökes, utan en helt ny berättelse, vill du kommentera det?

Jag brukar säga att man inte ska ge läsarna vad de önskar sig – de kommer bara att bli besvikna! Mitt aber är att jag gillar öppna slut, att låta karaktärerna leva vidare på egen hand. För så är ju tillvaron – det är bara sagorna som slutar med att alla lever lyckliga i alla sina dagar. Därmed inte sagt att man i min nästa bok inte får veta hur det går för Leyla, Agnes och Arthur …

.
Till sist vill jag tacka för den varma och fina läsupplevelse som Gröna fingrar sökes är. Och tack för att du tog dig tid att svara på mina frågor!

Det är jag som ska tacka, nöjet var helt på min sida!

 

Gröna fingrar sökes finns bland annat hos Bokus och Adlibris
Jag har skrivit om den här.

Försommarkänsla (51/365)

I går gick jag med Patrik på niohålsbanan här vid oss. Vilken fin kväll det var med ljumma vindar. Flera verkade tro att det var sommar, och gick runt på banan i kortärmade tröjor. Själv hade jag både kortärmat och dubbla långärmade tröjor ;)

Eftersom jag var förkyld med ihållande hosta innan operationen, och har haft feber efter operationen, var det här första promenaden på evigheter. Det kändes. 8000 steg i backe upp och backe ned, och dessutom mjukt och litet blött underlag som skorna sjönk ned i för varje steg. En rejäl kickstart efter lång vila.

Undrar hur lång tid det tar för kroppen att läka efter en operation, tror ni att jag kan börja träna hästen igen nu när det gått en vecka?

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 olika teman under året, samt alla deltagare. Klicka gärna runt och se andras foton på samma teman!

Är Ninni Schulman på väg bort från deckargenren?

Jag har länge velat läsa något som Ninni Schulman skrivit, och så dök den här boken upp som en överraskning i brevlådan.

Bara du är en klaustrofobisk relationsrysare om ensamhet, kärlek, beroende och besatthet. Det låter inte riktigt som Schulmans tidigare böcker, det skall bli intressant att läsa och se om hon är på väg bort från deckargenren och närmar sig relationsromanen. Modigt i så fall, och spännande.

På måndag finns boken att köpa i bokhandeln.

 

 

Soppa mitt i spenaten

Den här spenatsoppan måste vara det enklaste man kan laga. Bara att fräsa ihop hackad lök och vitlök, ned med fryst bladspenat, buljongtärning och så vatten, salt och peppar. Mixa ihop – klart!

Eftersom jag åt två ägg i morse valde jag bitar av fetaost till för att variera maten, men annars passar förstås ägg perfekt. Ägg passar till allt. Alltid. Särskilt om man har egna små dunbollar som ger fina ägg :)

Till 2 portioner

1 gul lök
1 vitlöksklyfta
Litet olja
250 g fryst bladspenat
1 buljongtärning, kyckling
5 dl vatten
Salt och peppar
Topping: ett kokt ägg eller 25 g fetaost plus groddar

1. Skala och hacka lök och vitlök.
2. Hetta upp en kastrull med olja och fräs löken.
3. Tillsätt spenat, buljongtärning, 5 dl vatten, salt och peppar.
4. Mixa soppan slät.
5. Servera med ett ägg eller fetaost och groddar.

 

 

Veckans ord: Mugg

Sanna håller i fotoutmaningen Gems weekly photochallenge. Den här veckan är temat: Mugg.

En av de roliga sakerna med att resa, är att jämföra mat och dryck i olika länder. Så här såg muggen med milkshake ut i Frankrike. Lagom stor, ingen grädde eller körsbär på toppen och på botten osötad sylt.

Muggen med milkshake i bakgrunden var den lilla varianten de hade på McDonalds i USA, det fanns en mellanstor också, och en stor. Här har Isabella redan ätit upp grädden och körsbäret på toppen. Vi reste runt i nio stater det året våra tjejer var fyra och sex år, så det blev en hel del snabbmat längs vägen. Isabella ser ju ganska nöjd ut över det ;)

Avrundar med en mugg som jag själv gillar, lunnefågelmuggen som vi köpte i Honfleur i somras. Jag använder den som pennställ som ni ser. Ordning och reda på pennorna och jag blir glad av att se lunnefåglarna varje dag.

Det är Sanna som håller i utmaningen Gems weekly Photo Challenge, som är öppen för alla. Klicka in och var med du också och inspireras av andras kluriga tolkningar. Nytt tema varje söndag.

Hjärtslaget i Rosengädda, av Emma Hamberg

Jag har inte tidigare läst någon bok av Emma Hamberg, men har förstås sett de färgglada och detaljrika omslagen designade av proffsiga Sofia Scheutz Design. Som ambassadör för Sigtuna litteraturfestival får jag möjlighet att läsa de medverkandes böcker, och Emma Hamberg är en av de som kommer till Sigtuna den 5 maj.

Hjärtslaget i Rosengädda är den fjärde och avslutande delen om Tessan, Marta, Farbod, Flatan och de andra i det lilla samhället Rosengädda. Det går alldeles utmärkt att läsa den utan att ha läst de andra delarna i serien, men det är uppenbart att Emma Hamberg vill knyta ihop säcken och ge invånarna i Rosengädda, och läsarna, ett fint avslut. Och det blir det.

Jag läste en två år gammal intervju med Emma Hamberg där hon berättar att den första boken i serien handlar om vänskap, den andra om passion och den tredje om kärlek, och att hon då hade vardagstristessen kvar till den fjärde delen. Vardagstristess tycker jag inte präglar den fjärde delen, snarare vardagspusslet. Att hinna med att vara en bra mamma, sambo, vän och matte, samtidigt som man skall hinna sköta sitt arbete och det plötsligt också dyker upp oväntade möjligheter och hinder som måste tas itu med. Det är högt tempo i berättelsen och livet i Rosengädda blir ganska kaosartat.

Det är inte konstigt att så många älskar den här serien. Det är mysigt och vardagligt kryddat med en rejäl dos av okonventionell livsstil, charm och humor. Tessan är en varmhjärtad och livfull person som öppnar famnen för den som behöver den. Både hon och de flesta av de övriga vuxna karaktärerna i boken är ovanligt okomplicerade, naturliga och frigjorda. Men det som framförallt gör Hjärtslaget i Rosengädda till en bok man mår bra av att läsa, är att alla karaktärerna i Rosengädda är godhjärtade. Visst, det blir missförstånd och förvecklingar, men innerst inne är alla hyggliga och omtänksamma. Här ställer man upp för varandra. Vem vill inte vistas i en sådan miljö med sådana människor. Det har varit en riktigt trevlig verklighetsflykt att vistas i Rosengädda.

Emma Hamberg skriver romaner, och ger ut böcker om mat, hon är programledare och gör filmmanus, hon har varit chefredaktör för Veckorevyn och håller föredrag. Och alltsammans med började med att hon vann en serietecknartävling i Dagens Nyheter när hon var fjorton år.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 406
Utgivningsdatum: 2017-08-15
Serie: Rosengädda (del 4)
Förlag: Piratförlaget
Form: Sofia Scheutz
ISBN:9789164205018
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Tematrio: Sara

Temat för denna veckas boktrio hos Lyrans Noblesser är Sara.

Ja, ni förstår ju såklart varför jag tycker att vi denna vecka särskilt ska tänka på och hylla kvinnor som heter Sara. Berätta om tre böcker som är skrivna av eller handlar om någon som heter Sara (massor av stavningar och varianter uppmuntras)!”

Det här var alla Saror jag kunde hitta i våra bokhyllor. Till tematrion väljer jag självklart Sara Danius. Sedan blir det Sara Lövestam och Sarah J Maas.

Jag har följt den här härvan med en sexmissbrukande kulturman, som fått i mitt tycke obegripligt inflytande över Svenska Akademien, med både förvåning och frustration. Som jag berättade häromdagen skrev jag ett inlägg på Instagram om min inställning till hela historien, och det inlägget har fått dubbelt så många likes som mitt näst mest gillade inlägg. Det gläder mig att vi är många som reagerar på sexuella övergrepp, korruption och maktmissbruk.

Här har deltagare i Lyrans Tematrio länkat till sina blogginlägg om Sara. Alla är välkomna att vara med!

Fem i topp i gul boktrave

Varje tisdag kommer Johannas deckarhörna med en ny topp fem på ett visst tema. Den här veckan fokuserar vi på bokomslag i samma färg som vårsolen: den dominerande kulören ska vara gul!

Jag fick lust att skapa en vårlik boktrave, och gult är ju verkligen vårens färg.

Men nu var det ju fem böcker som skulle väljas ut till topplistan, och då väljer jag böckerna av Ivar Lo-Johansson, han är en av mina favoritförfattare. Boken om mänskliga rättigheter är ständigt aktuell, den hamnar också i min fem-i-topp. Larmrapporten ligger i min tbr-trave och skall läsas snarast, den handlar om källkritik. Paulúns receptbok Fastfood med snabblagade, nyttiga och goda rätter är en favorit. Ni ser ju lapparna som sticker ut ur boken där mina favoritrecept finns :) Paris: en stads historia var väldigt intressant, den får bli min femte bok i topplistan.

Klicka gärna in hos Johannas Deckarhörna och tipsa om fem böcker på veckans tema. Och titta gärna runt hos alla andra som är med, du kommer att få många bra tips.

Glad måndag!

Det senaste halvåret, och framförallt de senaste veckorna, har varit mentalt omtumlande. Egentligen har det jobbigaste varit att inse vilka som är riktiga vänner och finns där och bryr sig om när livet ger dig citroner, som det heter, och vilka som inte gör det. Det har varit lärorikt, och inte så som jag trodde.

Jag är glad för mina nya insikter. Nu vet jag bättre var jag har människor i min närhet.

Om ni inte tycker att det här låter positivt, vilket jag tycker, så är det i alla fall positivt att jag i dag sett både tussilago, utslagna vintergäck och scilla på vår tomt :) Tofsviporna är här och pappa berättade att han sett vitsippor i skogen i dag. Och på torsdag, då skall det bli + 20 grader.

 

Carita håller i utmaningen Glad måndag, och henne hittar ni här.

 

Sara Danius tvingades avgå – vilken roll hade Kungen?

Jag blev så otroligt berörd av att Sara Danius tvingades lämna Svenska Akademien. Jag har väl aldrig brytt mig särskilt mycket om den institutionen tidigare, mer än när Nobelpriset i litteratur skall tillkännages, men att Sara Danius tvingades lämna och de andra fick stanna, det gjorde mig så förbannad, och faktiskt litet chockad.

De inlägg som brukar gillas mest av dem jag lägger ut på Instagram är bilder på boktravar, bakverk och bilder på katter och hundar. Ingenting provocerande med andra ord. Det här inlägget har hittills fått 261 personer att trycka på hjärtat, det slår min bild på lussekatter med nästan hundra likes. Det gör mig glad.