Recension: Åh William! av Elizabeth Strout


Elizabeth Strout har skrivit två böcker tidigare om Lucy Barton. Den första boken, Mitt namn är Lucy Barton, handlade om att ha kraft att bryta sig loss och skapa sig en bättre framtid, men också om att inte ha den styrkan, och hur det påverkade familjens och framför allt Lucys vägval och liv. Men mest handlade det nog om att hur kärlek kan vara bristfällig, men ändå finnas där i någon form. Och om hur man som vuxen inte kan skapa sig en lycklig barndom, men man kan försonas med den och förlåta.

I den andra boken, Vad som helst är möjligt, återvände Lucy Barton efter sjutton år till sitt barndomshem som en välkänd och framgångsrik författare för att träffa sina syskon. När de träffades väcktes minnen till liv från den barndom de delat, men upplevt och hanterat på helt olika sätt. Samtidigt som de stod varandra så nära och kände varandra så väl, blev det uppenbart att de var främlingar för varandra.

I den här tredje boken i serien, har Lucy nyligen blivit änka och tvingas hantera den ensamma sorgen och livet utan sin älskade man och själsfrände. En dag hör William av sig. William, som hon levde tillsammans med under nästan tjugo år och som är far till de två gemensamma döttrarna. De har fortsatt att vara vänner under alla år, och han ber henne följa med på en resa. Han har gjort ett DNA-test och upptäckt en för honom osannolik och dold familjehemlighet. William och Lucy lämnar New York och beger sig på en road trip till Maine.

Berättelsen i sig är spännande, jag vill dock inte avslöja mer än så här om handlingen, men framförallt är det relationen mellan William och Lucy som gradvis blir tydligare, både för mig och för dem, som gör mig nyfiken. Trots sina senare äktenskap har de självklara och starka band till varandra som gör att de är varandras trygghet i livet. För Lucy blir resan inte bara en resa bokstavligen, hon inser saker om både William, sig själv och om deras relation som förändrar henne. Som sextiotreåring kan hon nu se helheten av det som var, och sätta in saker som sagts och gjorts i sitt större sammanhang som skapar förståelse. Hon som trodde att hon var svag, är kanske den som egentligen alltid var den starka. Och tryggheten hon tidigare alltid kände att hon fann hos William, kanske egentligen kom från henne själv.

Elizabeth Strout är en av mina favoritförfattare. Hennes främsta styrka är förmågan att med få och subtila meningar lyckas fånga människornas verkliga och innersta känslor, bakom den fasad som de försöker upprätthålla. Genom nedtonade men träffsäkra skildringar av dessa ganska vanliga människor, dels genom deras handlingar, dels genom dialoger, tecknas deras verkliga karaktärer och insikter om livet.

”Det fanns tillfällen medan vi var gifta när jag avskydde honom. Jag såg, med liksom en fadd flaga av fasa i bröstet, att han, med sin behagliga distans, sina milda ansiktsuttryck, var otillgänglig. Men värre än så. För under hans upphöjda trevlighet lurade en barnslig vresighet, en surmulenhet som flimrade över hans själ, en rultig liten pojke med trutande underläpp som skyllde på än den ene, än den andre.”

Lucy Barton berättar historien som om hon pratar med en nära vän. Samtalet hoppar ibland hit och dit, precis som vid samtal. Ibland blir det litet märkligt och litet stolpigt, men det skapar en förtrolighet och ett personligt anslag som gör att jag känner mig närmare berättelsen än jag annars antagligen skulle göra: ”Det var som om någonting föll djupt inom mig, och jag sa ingenting om det. Men jag har aldrig glömt det. Då tänkte jag: Nåja, han är åtminstone ärlig. Men vi var med om sådana där överraskningar och besvikelser med varandra, det är det jag menar.”

Betyg: 4/5

Serie: Lucy Barton (#3)
Antal sidor: 183
Utgivningsdatum: 2022-09-19
Förlag: Forum
Originaltitel: Oh William!
Översättare: Helena Hansson
Formgivning: Sara R. Acedo
Finns att beställa hos bland andra:
Bokus (219 kr) , Adlibris (219 kr) och Hedengrens Bokhandel (298 kr)

Samma lada i olika ljus och vid olika årstider


På det översta fotot till vänster ser man litet av taket på ett av våra uthus, så den här platsen med ladan finns nära oss och vi passerar den var och varannan dag.

Jag har tagit många bilder på ladan, det här är några av dem. Ljuset är ofta magiskt vid soluppgång och solnedgång, liksom molnformationerna. Och den här ladan står så perfekt som motiv med den dramatiska himlen och den slingriga vägen som ser ut att leda rakt in i dramatiken. Himlen vore fin på bild ändå, men håll med om att fotografierna blir mycket mer intressanta när ladan står i förgrunden?

Vilken teaser, inför Keplers nya roman; Spindeln 🕷

Klicka på bilden så länkas ni vidare till filmen och får se när jag öppnar ett vadderat kuvert med någonting mycket mindre än en bok, så jag hade verkligen ingen aning om vad det kunde vara. Spännande!

I ärlighetens namn fick jag dubbla känslor när jag öppnade paketet. Jag älskade det kreativa anslaget, och att jag överhuvudtaget var utvald att få den här teasern! Samtidigt… liiitet besviken på att egentligen inte vara utvald, vem som helst kan läsa första kapitlet i Keplers nya roman.

Men framförallt blev jag så bortskämd för fyra år sedan, då jag var en av de bokbloggare som blev inbjuden till mingel och författarträff på Nedre Manilla med Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril, alias Lars Kepler, och Albert ”Abbe” Bonnier. Bilderna är från den kvällen, och jag skrev om det här. Jag trodde först att streckkoden var en länk till en ny inbjudan, så att upptäcka att det var en länk till första kapitlet i boken, vilket vem som helst kan läsa, var litet av ett antiklimax.

Jag skall läsa och recensera Keplers nya spänningsroman, Spindeln. Men jag måste snabbläsa deras tidigare roman först; Spegelmannen. Den kom ut förra året, och har stått i bokhyllan och väntat. Alla deras tidigare i serien om Joona Linna och Saga Bauer har jag läst, och de hamnar oftast på en fyra av fem i betyg. Lazarus, som kom ut 2018, är den senaste jag läste. Den var så otroligt mörk och klaustrofobiskt spännande att jag var tvungen att ta pauser ibland.

Av det jag läst om och av Spindeln, anar jag att den här delen i serien kommer att skilja sig från de övriga, frågan är hur..? Spindeln är den nionde delen i serien och kommer ut på onsdag den 19 oktober.