De bästa trädgårdsböckerna

Så här går det ofta till när jag skall försöka fota till bloggen ;)  Ungefär som Aracuan som retas med Kalle Anka på julafton dyker de upp, våra gosiga katter. Gärna precis framför kameralinsen, men just den här gången var Zingo för trött som ni ser.

Ni kanske också har samlat på er trädgårdsböcker, böcker om odling och hur man blir självhushållande på grönsaker, rotfrukter och bär? Tipsa gärna i kommentarerna om vilka böcker ni tycker är bra, inspirerande eller kanske bara fina att bläddra i, man kan aldrig ha för många trädgårdsböcker!

De här tre böckerna är mina favoriter, särskilt Kål & Krasse: den nya köksträdgården, som innehåller massor av inspiration om att odla ätligt och vackert tillsammans. Alltså en potager. Alla bilder i boken på vackra köksträdgårdar fick mig att ta tag i rabatter och odlingar hos oss.

För mig som för första gången odlar i pallkragar är boken Odla i pallkrage perfekt. Den är väldigt grundläggande och tar upp allt från lämplig storlek på pallkragar, och vilket avstånd som är bra att ha mellan dem, till hur man blandar till en perfekt jord, gödsling, vattning med mera.

Rätt ur jorden: handbok i självhushållning är väldigt grundläggande och därför perfekt för en sådan som jag. I den kan man läsa om hur man bygger upp en god jord till hur man sår, sköter, skördar, bevarar och lagrar grödorna.

Vi är fortfarande bara i maj, och ändå börjar gräsmattan torka. Vi har avvaktat med att klippa gräset för att inte få en helt brun och torr gräsmatta, men nu börjar jag överväga att klippa ändå och ta fram vattenspridaren istället. Enligt väderappen skall det vara högsommarvärme ända in i juni och inte en enda regndag.

Ha en fin dag, och glöm inte att tipsa i kommentarerna om trädgårdsböcker som ni gillar!

Årets deckardebut och Årets barndeckare – här är de nominerade

Sveriges största deckarfestival, Crimetime Göteborg, delar för fjärde året ut det stora deckarpriset Crimetime Specsavers Award. I dag arrangerades en nomineringsfrukost då de nominerade presenterades i kategorierna ”Årets deckardebut” och ”Årets barndeckare”. Vi som läsare kan vara med och rösta fram en vinnare. Det gör vi här.
.

Årets deckardebut

Priset delas ut till en ny stjärna på deckarhimlen. Förutom berättelsens fängslande kraft bedömer juryn hur författaren har lyckats hitta sin publik och ser gärna att boken tillför något nytt till spänningsgenren. De nominerade är:

Niklas Natt och Dag, 1793, Forum
Elisabeth Norebäck, Säg att du är min, Polaris
Pascal Engman, Patrioterna, Piratförlaget
Bettina Bieberstein Lee, Korpsystrar, Blad by Bladh
Stina Jackson, Silvervägen, Albert Bonniers förlag

Jag har bara läst Elisabeth Norebäcks deckare än så länge, men Pascal Engmans och Stina Jacksons spänningsromaner ligger i min pipeline och skall läsas inom kort. Jag får återkomma om vilken bok jag tror tar hem priset.
.

Årets barndeckare

Priset delas ut till en barnboksförfattare som skriver deckare eller spänning för barn 6–12 år. Utgivningen ska ha bidragit till att utveckla genren och till att öka barns intresse för böcker och läsning. Författaren ska ha utkommit med minst en bok under det senaste året. De nominerade är:

Martin Widmark och illustratören Helena Willis, LasseMajas Detektivbyrå; Slottsmysteriet, Bonnier Carlsen, september 2017
Camilla och Viveca Sten, Sjörök, Bonnier Carlsen, september 2017
Christina Wahldén, Falafelflickorna, Rabén & Sjögren, mars 2018
Karin och Albin Alvtegen, Hinsides väktare, Bromberg, mars 2018
Elias Våhlund och illustratör Agnes Våhlund, Handbok för superhjältar, Rabén & Sjögren, oktober 2017 och april 2018 (del 2 och 3)

Jag har förstås läst en hel trave av Martin Widmarks/Helena Willis barndeckare, men inte just den här. Mor och dotter Stens barndeckare  har jag däremot läst. Det är den andra delen i en trilogi. Första delen var magisk, den här andra delen inte lika mycket. Jag har också läst första delen i mor och son Alvtegens trilogi om Hinsides, men inte den här delen. Utan att ha läst alla de nominerade böckerna gissar jag ändå på att ”Handbok för superhjältar” tar hem priset.
.

Du kan också vara med och nominera ”Årets deckarförfattare – läsarnas pris”. Det gör du här.

Övriga priser som kommer att delas ut på Crimetime Göteborg i samband med Bokmässan, är ”Årets hederspris” och ”Nordic Noir Thriller of the Year”. Här kan du läsa mer om Crimetime Göteborg, Sveriges största deckarfestival.

 

 

Fem (sex) fantastiska böcker om mödrar

Varje tisdag kommer Johannas deckarhörna med ett nytt tema för en topp fem-lista. Den här veckan är det mors dag och temat är: Böcker till eller om mammor.

Det här är fem böcker som jag verkligen kan rekommendera er att läsa om ni inte redan gjort det. De är allesammans böcker som berör, griper tag och som man minns lång tid efter att man läst dem.

I väntan på Bojangles är en av de mest galna, underbara, omtumlande, sorgliga och glädjerika böcker jag läst. Den gjorde mig helt utmattad, på ett positivt sätt.

Mödrarnas söndag var en så stark skildring med så illavarslande stämning att jag läste den nästan maniskt. Efteråt kunde jag inte sluta tänka på den, och läste den en gång till direkt efteråt.

Glöm mig är en hemsk och samtidigt väldigt fin skildring av författarens barndom och vuxna liv med en dysfunktionell mamma. Boken är gripande, men inte så att man har svårt att läsa vidare. Schulman behärskar språket och håller en saklig och nyanserad ton genom hela boken som gör att det blir känslosamt, men inte tårdrypande. Det är förvånansvärt lättläst med tanke på det svåra ämnet.

Romanen Vera borde ha nominerats till Augustpriset. Även den är makalöst välskriven. Det vi anat från första sidan bekräftas gång på gång. Det står inte rätt till varken med Sandrine, äktenskapet eller barnet. Inte heller med släkten Ceder, i vilken Sandrine nu blivit ingift. Alla bär på hemligheter. Det frusna, närmast klaustrofobiska tonläget, vittnar om både tidigare och kommande katastrofer. Nutid varvas med tillbakablickar och minnesbilder, och sakta läggs pusselbit till pusselbit tills vi anar hela bilden.

Jag tyckte mycket om den psykologiska spänningen, den realistiska skildringen av hur olika medlemmar av en familj kan agera och fungera när något så hemskt händer som i Mocka. Hur de närmaste vännerna och omgivningen reagerar när en familj bryts sönder. Hur familjehemligheter väcks till liv och kommer upp till ytan när någonting så här hemskt inträffar. Hur man omprövar sin tidigare ståndpunkt i förhållande till både det förflutna och framtiden. Hur man plötsligt kan agera fullkomligt ologiskt, men ändå uppfatta det som helt naturligt i den situation man just då befinner sig.

Färgskalan i min topplista lämnar en del att önska, håller ni inte med..? Men så är det väldigt mycket djup och en hel del mörker i samtliga också.

För att lätta upp temat litet lägger jag till en bonusbok – Stora små lögner. En väldigt bra historia, som är lika bra som teveserie, om hur små händelser kan växa sig stora och nå oanade proportioner. Det handlar också om hur stora saker kan förminskas för att göra dem uthärdliga. Det handlar om hur lätt det kan vara att ta ställning på ganska lösa grunder, och gruppera sig som antingen för eller emot. Särskilt när det gäller ens barn.

Klicka gärna in hos Johannas Deckarhörna och tipsa om fem böcker på veckans tema. Och titta gärna runt hos alla andra som är med, du kommer att få många bra tips.

 

Sommarens mest efterlängtade bok är här!

Titta så fina böcker jag fick i brevlådan i dag!

Mattias Edvardssons bok har jag väntat på ända sedan jag såg att han hade en ny på gång. Hans förra roman, En nästan sann historia, var fantastisk, och jag tyckte att han borde ha nominerats till Augustpriset för den. Här har jag motiverat varför. Den nya romanen är hittills såld till elva länder, bland andra till USA, och det vet man ju vad det kan leda till – film.

Från ett av mina favoritförlag , Louise Bäckelin Förlag, kom det två överraskningar. Förlaget måste veta vad just jag gillar att läsa, för när jag läser baksidestexterna på de här böckerna blir jag sugen på att läsa dem direkt. De verkar vara helt i min smak.

Nu måste jag ut till mina pallkragar och fortsätta med frösådden, och vattna.

Ha det fint!

 

 

Häst med fångkänning

För andra året i rad har Leistra fått fångkänning. Fång är en vanlig sjukdom hos hästar som visar sig i att de får väldigt ont i hovarna, blir stappliga när de går, om de ens vill gå, och får svårt att röra sig på ett böjt spår. Själva sjukdomen sitter dock inte i hovarna, utan är en effekt av huvudproblemet, som man tror är insulinresistens och/eller för stor mängd kolhydrater.

Som tur är har jag hästarna hemma och ser ganska omgående om något inte är som det skall, så när Leistra inte stod vid hagöppningen och gnäggade när vi gick till bilen på morgonen, anade jag oråd. När jag ledde in henne i stallet var hon stapplig, men följde ändå med. Är det riktigt allvarligt vill inte hästar med fång röra sig alls, fång är en väldigt smärtsam sjukdom.

Samma innehåll som det dyrare Metacam

Veterinären kallades hit, och kunde bara konstatera det jag redan visste. Efter två dagars boxvila med mjukt underlag, och smärtstillande/antiinflammatoriskt som jag sprutade in i hennes mun en gång per dag, blev hon sig lik igen. Troligtvis blev det ingenting allvarligt av fångkänningen, men alla rutiner kastas omkull.

En häst med fång skall inte äta gräs, vilket innebär att de inte kan gå i en vanlig hage. Så  jag har nu satt upp en liten hage på bara jord där hästarna kan gå tills gräset inte är så kraftigt längre, någon gång i augusti… Men det växer gräs i kanterna, och det räcker med litet, litet gräs, så kan det utlösa en reaktion igen. Ungefär som diabetes. Det är nämligen sockret i gräset som många hästar inte tål, särskilt en sockerart som kallas fruktan (ironiskt nog).

Alltså fick det bli en tur till Hööks och Granngården för att leta efter en så kallad betesreducerare. Vilket i klarspråk betyder munkorg. Med den kan Leistra vara ute och slipper stå inne i boxen. Inte det roligaste inköpet till min häst, men den kan rädda hennes liv, så det finns inget alternativ. Många fånghästar avlivas. Betesreduceraren till vänster har ett hål i botten, så att hon kan beta litet grand. Den till höger kan hon förhoppningsvis ha litet längre fram i sommar när gräset inte är så kraftigt.

Jag låg sömnlös och oroade mig för hur det skulle gå nu, när höet var slut i hela landet redan i höstas. Vad skulle Leistra äta nu, när hon inte får beta gräs? Hästägare har haft panik under hela senvintern eftersom höet är slut och det inte finns att få tag i mer förrän efter nästa skörd, vilket är vid midsommar. Det höet är dessutom för kraftigt för mina hästar, så jag måste vänta ännu längre på höleverans. Häromdagen blödde jag plötsligt näsblod, vilket jag brukar göra när jag blir stressad.

Prisa Gud, här kommer höet!

Alla höpåsar från det senaste året tog han med sig för återvinning

Men vet ni vad, ibland har man tur! Jag ringde min höleverantör för att komplettera höstens beställning. Då frågade säljaren om jag ville ha en pall redan nu, med 27 höbalar från förra sensommaren. En sten föll från mina axlar. Vilken enorm lättnad. Jag vet inte vad jag hade gjort om det inte funnits hö att köpa nu när Leistra inte kan beta gräs.

Istället för att vara ute dygnet runt, tar jag in hästarna på kvällen så att de kan få hö, vitaminer och mineraler, linfröolja och ett fodertillskott som skall återställa balansen i tarmarna. Under natten slipper ju Leistra sin munkorg också. Fodertillskottet, oljan och  mineralerna måste blandas med något för att hästarna skall äta, så jag köpte en säck med sockerfri dietpellets. Alltsammans blötlägger jag på morgonen och ger på kvällen när de kommer in.

Leistras hö förbereder jag minst en timme innan hon skall äta genom att lägga det i en hink med vatten. Vattnet urlakar sockret/fruktan i höet och skall vara ett effektivt sätt att skydda hästarna  mot fång.

På morgonen får de hö innan jag släpper ut dem och på dagen är det dags för hö igen. Då tar jag av Leistras munkorg i hagen tills hon ätit upp sitt hö, och sedan på med munkorgen igen. Jag är förvånad över hur tålmodig hon är.

I morgon kommer hovslagaren och skall verka hovarna så att tån kortas av, vilket fördelar trycket bort från tån till trakten och strålen.

Eftersom det nu är tydligt att det inte var en engångsföreteelse förra året då  Leistra fick fångkänning, blir det ändrade rutiner här. Hon tål uppenbarligen inte det kraftiga gräset på vår och försommar, så hon kommer att få beta med en betesreducerare.

Vissa klarar att gå på bete bara de har betesreduceraren, så kanske kan det fungera nästa år, om hon har den redan från det att gräset börjar växa. Gräset innehåller höga halter av socker när det är väldigt varmt och soligt och kyliga frostnätter. Då kallas det att gräset stressväxer, och det är inte alls bra för hästar i allmänhet, och absolut inte för hästar som är insulinresistenta, som jag misstänker att Leistra är. När den här akuta fasen är över skall jag låta en veterinär testa henne för det.

Nu hoppas jag verkligen att det räcker med det jag gjort hittills och att vi kan träna vidare. Och framförallt, att hon kan leva vidare. Vissa hästar får så allvarlig fång att de måste avlivas, men för Leistra tror jag att det fungerar om jag följer planen jag berättat om här.

 

Blomställning (64/365) med vit syren

Innan vi flyttade hit bodde vi ett nybyggt kedjehus i Vallentuna. Där hade vi en enda syrenbuske på vår lilla tomt. Och med en menar jag verkligen en. En enda stam. Den hann aldrig förgrena sig och bilda nya skott innan vi flyttade.

När vi flyttade hit var visserligen rabatterna igenvuxna, men det som fanns var bland annat en syrenhäck som sträcker sig runt huset och även en stor syrenbuske på tomten. Tillsammans är det säkert tusentals stammar med syren. Här kan man plocka in en bukett utan att det märks att det minskat, det är verkligen ett överdåd.

Jag och tjejerna brukar stanna på väg mot bilen på morgnarna och andas in doften av syren. Ibland tar vi med en syren i bilen. Förra året frös alla blomanlagen bort, så det blev inga syrener. Det kändes nästan som att bli lurad på sommaren. I år kompenseras vi med råge! Än har inte syrenerna slagit ut helt och hållet, men syrendoften är redan massiv. När alla syrenerna slagit ut blir det nästan omöjligt att vara på tomten eftersom doften blir så stark.

Jag har fotat med mitt Tamron 90/2,8.

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 olika teman under året, samt alla deltagare. Klicka gärna runt och se andras foton på samma teman!

 

I sista minuten (63/365)

Vaknar man tidigt kan man passa på att gå ut, gärna med kameran. Världen ser helt annorlunda ut jämfört med bara ett par timmar senare. Det här fotot tog jag vid femtiden, när dimmorna svepte över ängarna bakom vårt hus. Färgerna hade den här grå tonen, det har jag inte sett tidigare. Nästa gång skall jag gå närmare, och vara upp litet tidigare.

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 olika teman under året, samt alla deltagare. Klicka gärna runt och se andras foton på samma teman!

Söndagens smakbit ur en bra bok – Små stora saker, av Jodi Picoult

Astrid Terese, på den norska bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers.

I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

Jag öppnade boken och tänkte läsa några rader för att få en uppfattning om den här boken skall bli dagens läsning. Jag fastnade direkt.

Citatet är från sidan 46. Paret Brit och Turk har precis blivit föräldrar. På förlossningsavdelningen i New York arbetar Ruth:

Jag vaktar den svarta sköterskan som en hök medan hon vaskar av Davis och tvättar hans hår och sveper in honom i en filt igen. Hon fäster ett litet elektroniskt band runt vristen på honom – som de där man ibland ser på sådana som dömts till övervakning. Som om han redan straffats av systemet.

Jag stirrar så intensivt på den svarta sköterskan att det inte hade förvånat mig om hon fattat eld. Hon ler mot mig, men leendet når inte ögonen. ”Sådär”, säger hon. ”Ren och fin. Då ska vi se om vi kan få honom att ta bröstet.”

Hon börjar dra undan Brits sjukhusrock, men då står jag inte ut längre. ”Bort från henne”, säger jag. ”Jag vill tala med din chef.”

Fler smakbitar ur spännande böcker får du hos Betraktninger ~ tanker om bøker

I full blom (62/365) i vår trädgård

I dag är jag för trött efter en aktiv dag. Men i morgon skall jag visa bilder på än det ena, än det andra. Hoppas ni också haft en bra dag!

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 olika teman under året, samt alla deltagare. Klicka gärna runt och se andras foton på samma teman!

Sju år med bloggen

Mias bokhörna håller i den bokrelaterade Helgfrågan, och den här veckan undrar hon hur länge vi har bloggat.

Jag hade en blogg innan den här, men den startade jag som en företagsblogg så den följde med till nya ägarna när jag sålde företaget. Den här bloggen har jag haft sedan januari 2011. Fram till för två år sedan skrev jag om allt möjligt i bloggen. Det var inlägg om scrapbooking, träning, mat, mode, foto, barnen, filmer, böcker, reseberättelser, trädgård. Nu dominerar inläggen om böcker, men jag skriver fortfarande om det mesta som ingår i mitt liv.

Jag är inte helt säker, men den här boken kan ha varit den första jag fick som recensionsexemplar. Det var från Brombergs förlag i maj 2016. Den gav mersmak och sedan har bokbloggandet bara rullat på.

 

Mias bonusfråga: Vad gillar du det vackra vädret?

Det vackra vädret gillar jag mycket :) I går var det däremot litet för varmt med + 29 grader i skuggan, då orkade jag inte göra särskilt mycket utomhus.

Det jag gillar allra mest med värmen är att alla bär- och blomanlag har klarat sig år och inte frusit bort, så blir det inte för torrt nu istället så kommer det att bli mängder med bär, frukt och blommor. Förra året frös till exempel alla syrenknopparna bort, det blev knappt en enda syrenblomma på hela vår syrenhäck. I år blir det istället massor! De har inte slagit ut helt och hållet än, men doften är redan tung av syrener

Fler som diskuterar Helgfrågan hittar du hos Mias Bokhörna, klicka gärna in och var med du också!