Dramatisk himmel – med och utan filter, och en liten anekdot

Både tjejerna och jag håller utkik efter dramatiska molnformationer och fina solnedgångar. I går var det Bella som tyckte att jag skulle titta ut eftersom det var så fint. Och det var det. Den här bilden är den jag fotade från vår trappa.

Och så här blev det med appen Snapseed och effekterna Utseende: pop och Verktyg: HDR scape och kurvor för att ljusa upp bilden litet. Visst blev bilden litet som ur en undergångsfilm?

Verkligheten är fin, men ibland kan det vara kul att förstärka den litet, och kanske få fler att upptäcka hur vacker och storslagen naturen är.

Som ett exempel på att vissa inte alls ser det som är omkring dem kan jag berätta om en gång jag och min dåvarande kille skulle springa några kilometer i skogen. Han sprang först, och hade bara siktet inställt på att springa en viss sträcka på en viss tid, fokuserad framåt. Jag sprang bakom honom och såg hur han var på väg att springa rakt in i två älgar som stod på stigen! Jag började ropa högt för att han skulle se dem, men han var så inne i sin uppgift att springa och hann inte ens se älgarna innan de var borta, trots att de stod framför honom och sedan sprang ut i skogen. Om man då förstärker verkligheten litet kanske även sådana som han börjar se sig omkring och upptäcker hur mycket fint det finns omkring oss. Hoppas.

Nytt i bokhyllan, och djur på rymmen

Sedan jag tog den här bilden har det ramlat in ännu fler böcker som bara måste läsas. Vilken bokvår! Och som vanligt numera ligger jag efter i min läsplanering. Med fjorton böcker just nu. Med egentligen handlar det om hundratals, jag tror inte att man någonsin kan ligga i fas med sin läsning. Tänk alla fantastiska böcker som givits ut, och alla som skrivs i detta nu! Härligt problem ändå.

I kväll skall jag börja läsa den fjärde delen i Doggerlandserien. Det här är en kriminalserie jag gillar. Dels för miljön, Doggerland är en fiktiv ögrupp som i karaktär påminner om Skottland och Irland; karg, grön och stormig, dels för de trovärdiga karaktärerna.

Min frukost i morse. Kaffe i min nya emaljmugg från Nationalmuseum, och avokado med havssalt och chili på surdegsbröd på ett fat från Anna Keramik. Himla mysig och god start på dagen. Känner ni igen motiven på muggen? Jag har alltid varit fascinerad av de tre målningar som designern, Sara al Adhami, har hämtat detaljer ifrån.

Ung man med papegojor och markattor, David Klöcker Ehrenstrahl, 1670
Blomsterstilleben med fruktskål och ostron, Jan Davidsz. d. Heem, 1665-1672
Jaktstilleben med taxen Pehr, Jean-Baptiste Oudry, 1740

Hoppas ni har en riktigt fin dag!

Recension: Som natten, av David Ärlemalm

Kriminalitet, missbruk och ett liv långt från medelklassens trädgårdsfester präglar både författarens debutroman, Lite död runt ögonen, och hans uppföljare, Som natten.

I debutromanen fick vi följa Arto som försökte skapa ett vanligt, tryggt liv för sig och sin dotter efter att Sofia tragiskt gått bort genom en överdos efter att ha kämpat sig upp från missbruk och misär. Sofias öde var det som berörde mig mest, näst efter dotterns. Hon var den starkare, men det blev fel ändå. I uppföljaren får vi följa en annan man och kvinna och deras dotter, men nu gör vi det utifrån kvinnans perspektiv, genom tjugoåriga Asynja som sedan några år lever tillsammans med Eddie.

Berättelsen börjar starkt. Regnet vräker ned och vågorna går höga. Asynja, Eddie och deras fyra månader gamla dotter Snäckan tvingas tillsammans med Eddies bror fly över stormande vatten till en liten stuga på en ö. Asynja vägrar kliva i kanoten utan en flytväst för Snäckans skull, men rädslan i Eddies ansikte tystar henne och hon sätter sig på golvet med jackan uppdragen för att skydda barnet. Den här gången har Eddie ställt till det ordentligt, och att det är väldigt allvarligt visar sig snart ute på ön. Det Eddie trodde skulle bli ett steg uppåt i hans kriminella karriär, visar sig istället vara ett stort misstag som sätter allas liv i fara. Och det blir bara värre.

Utåt sett levde Asynja ett vanligt tonårsliv i en vanlig familj. Men när hon lämnade sin familj var det inte för att hon ville till någonting, det var för att hon måste bort. Hos Eddie tror hon att hon hittat den kärlek och den trygghet hon saknat. Han skall ta hand om henne. Men återigen tvingas Asynja vara stark. När hon flyr från hemmet hamnar hon istället ur askan i elden.

För att ha något att göra hjälper hon till med att bära de droger som Eddie och hans bror säljer på sunkbarer och klubbar. De lever ett liv där missbruk, hot och våld tillhör vardagen. När Snäckan föds får Asynjas liv en mening och ett mål, att finnas för och skydda sitt barn. Hon lever själv på skräpmat och dricker för mycket, men hon ser alltid till att ta hand om Snäckan. Och som det maskrosbarn hon är får hon kontakt med människor som ser och vill hjälpa henne, som ställer upp för henne när livet krisar.

David Ärlemalm skildrar insiktsfullt och med fingertoppskänsla för detaljerna livet på samhällets skuggsida. Som natten har inte ett så stort omfång rent fysiskt, men desto större djup. De här personerna och det som händer skulle kunna vara hämtat rakt ur en mörk och hård verklighet. Deras öden fäster sig i mig och jag kan inte sluta tänka på dem.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 250
Utgivningsdatum: 2021-04-14
Förlag: Forum
Omslagsformgivning: Kerstin Hansson