Recension: En nästan perfekt dag, av Mareike Krügel

Det är en nästan helt vanlig fredag. Katharina hanterar som vanligt vardagen med sjuttonårige Alex och elvaåriga Helli. Helli som är impulsstyrd och överaktiv och som skapar turbulens både hemma, i skolan och med vänner. Efter ett ursäktande samtal med skolans rektor, efter att Helli återigen varit nära att bli relegerad, skjutsar hon Helli vidare till ridlektionen, som inte börjar särskilt bra och som kanske blir den sista för Helli på just den här ridskolan. Mitt i kaoset, efter en olycka hos grannarna och en torktumlare som börjar brinna, ser Katharina till att hinna ringa sin syster, och hon hinner med en snabb kopp te med sin sons flickvän i Barbieformat.

Allt är nästan som vanligt, förutom att Katharinas veckopendlande man, Costas, har meddelat att han på grund av arbetssituationen inte kan komma hem den här helgen. Och att Katharina upptäckt något i bröstet.

Jag tror att det här är en bok som framförallt kommer att nå fram till och beröra oss som står mitt i livet, som har haft drömmar och planer och som har hunnit göra en mängd olika val som nu kan utvärderas. Med halva livet bakom sig och förhoppningsvis lika mycket framför sig är det naturligt att ställa de stora frågorna. Om livet blev som vi ville. Om våra drömmar och planer blivit uppfyllda.

Jag kände igen mig i väldigt mycket i den här berättelsen. Någon slags talang för det vetenskapligt utredande, doktorandtjänsten, en man som gör sig oumbärlig på sin arbetsplats och hur familjelivet med grannar, släktingar, vänner och barn plötsligt blir ditt ansvarsområde. Din yrkesmässiga potential får stå tillbaka för din vilja och förmåga att ta hand om familjen och vardagen, och plötsligt inser du att åren har runnit iväg och att det inte är någon mening med att hålla kvar vid några falska förhoppningar om att en dag faktiskt kunna åstadkomma något som kan få betydelse för andra utanför familjen. Och just som du kommit till den insikten upptäcker du att något ovälkommet växer i bröstet.

En nästan perfekt dag är en trovärdig och insiktsfull skildring som skulle ha kunnat vara väldigt tung att ta till sig, men som lättas upp genom en hel del galghumor och dråpliga situationer. Berättelsen är inte alls sentimental. Här finns inga crescendon i texten som bygger upp stämningen och som genom sådana tekniker får dig att känna det som författaren vill. Tvärtom får händelser och tankar i Katharinas liv, nu och då hon tänker tillbaka på hur allt blev som det blev, tala för sig själva. Författaren lämnar över till läsarna att ta till sig berättelsen utifrån sina egna förutsättningar.

Betyg: 4/5

Antal sidor: 268
Utgivningsdatum: 2019-05-24
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Originaltitel: Sieh mich an
Översättare: Sofia Lindelöf
Formgivning: Eva Lindeberg
ISBN: 9789100174439
Finns att beställa hos bland andra Bokus, Adlibris

Om att fota böcker, och hundar

Försökte fota en bok jag skall recensera här i bloggen, men litet svårt att behålla fokus i dag med liten hund som lyckades stjäla uppmärksamheten hela tiden :)

Den här boken är det i alla fall. Väldigt intressant bitvis. Mer om den på söndag.

Nu ett avsnitt av Designated Survivor på Netflix, sedan sova. Dödstrött efter den här veckan. Stockholms skärgård i morgon.

Ha en fin kväll!

Var är alla Augustprisvärda böcker i år?

Det slog mig i dag, att jag inte läst en enda bok som jag upplever som möjlig Augustprisvinnare i höst. Litet överraskande och trist. Det beror antagligen på att jag inte läst så många böcker som jag brukar, men trist är det likväl. Tipsa mig gärna om böcker ni tror på inför höstens stora svenska litteraturpris!

Förra året blev de här fackböckerna nominerade. Jag hade varit ganska säker redan innan nomineringseventet på två av dem, Svälten av Magnus Västerbro och Mannen i skogen: en biografi över Vilhelm Moberg av Jens Liljestrand.

Här satt vi som var Augustambassadörer 2017 och väntade på att de nominerade skulle tillkännages. Jag hade i mars det året läst Johannes Anyurus roman, De kommer att drunkna i sina mödrars tårar, och kände mig helt säker på att den inte bara skulle nomineras, utan också bli Augustvinnare i den skönlitterära klassen. Så välskriven och originell var den.

Men som sagt, i år har jag ingen som helst aning om vilka böcker som kan vara värda ett Augustpris. Jag har hittills inte läst någon bok som jag tycker kvalar in. För att få delta i Augustpriset 2019 skall böckerna vara utgivna allra senast den 20 oktober i år, så det är visserligen fortfarande gott om tid.

Jag har läst Elin Olofssons tidigare romaner, och har stora förväntningar på hennes kommande roman, Herravälde, som kommer ut i början av augusti. Tänk om den lever upp till kraven på en Augustbok, det skulle vara väldigt roligt.

Har ni läst några böcker, utgivna tidigast 22 oktober förra året och framåt, som ni tycker är värda att nomineras till ett Augustpris i år? Tipsa gärna!

Ett inlägg om (nästan) bara mig

Under mina första trettio år avskydde jag att vara med på bild, och det finns inte heller många kort tagna på mig. När barnen kom tog jag tusentals bilder på dem (varje år), och efterhand började jag fundera över om jag kanske borde vara med på bild ibland själv också, för deras skull. Jag vet ju hur det kändes när farmor gick bort, hur jag ångrade att jag inte tagit fler bilder på henne.

Så, här kommer en bildkavalkad med bilder på mig själv, framförallt från tiden innan jag började blogga och innan jag började lägga upp bilder på mig själv i sociala medier. Det här är framförallt till er, Bella och Jackie ♥ ♥  Men det kanske kan vara litet kul för er andra att se också, och känna igen sig i frisyrer och kläder från olika tider…

Djurintresset har alltid funnits. Ni ser ju så nöjd jag ser ut när jag sitter bland hundvalparna. Senare köpte jag Amigo, en Blåpannad Amazonpapegoja, som lärde sig prata och hängde med mig både inne och ute. Tyvärr utvecklade jag allergi mot fåglar.

Vi bodde i Rinkeby tills jag skulle börja åk 2 och hade samtidigt ett litet fritidshus som vi åkte ut till på varje ledig stund; kvällar, helger, lov och semestrar. Det var primitivt, utan vatten och avlopp. Vi tog med oss vatten i dunkar och använde utedass. Alla i familjen älskade friheten vi kände när vi var där. Min storebror och jag kunde springa omkring i skogen och på bergen hur vi ville, lekte och byggde kojor. De två översta bilderna till vänster är fotade vid stugan.

Några  bilder på mig med gips och Hoffmans instrument efter att jag blev påkörd och benet blev krossat. Längst ned till vänster hade jag haft gips i ett år och visste inte då att jag skulle opereras sex- sju gånger till innan benet till slut läkte efter fem år.

På bilden där jag har vita shorts är jag tjugoåtta år och är på kryssning i Medelhavet med en vän till mig. Till vänster om den bilden är jag och Patrik på väg mot Grand Canyon, år 2000. Bilder från den resan finns i resebloggen.

En mix av bilder från olika tider. Bilden där jag har napp var jag tydligen sur för att jag inte ville åka med till en djurpark.  På den suddiga bilden från Trollstigen sitter jag i skinnställ. Patrik och jag åkte motorcykel genom Norge tillsammans med vår vän Ralf. Bilder från den resan finns här.

Jag, högst upp i ett av oräkneliga hölass som jag hjälpt till att köra in och trava på höskulle, och jag på en av mina föräldrars travhästar. Han var inte inriden, vilket märktes när jag skulle vara sparringpartner till mamma som tränade travhästar, och han susade efter henne i sulky och bockade tills jag nästan flög av.

Patrik och jag träffades 1997. Efter en månad var det nyårsafton, och jag blev medbjuden till stor nyårsfest på Piperska muren. Klädkoden var långklänning och det skulle dansas wienervals. Jag hyrde klänningen jag har på bilden längst ned i mitten och kände mig jättefin i den. Hamnade såklart bredvid helt okända människor vid middagen, jag kände ju knappt Patrik, men vi hade väldigt kul. Förutom när dansen började och jag var den enda som tagit lektioner i wienervals för den kände Holger Lundqvist i Uppsala för att inte göra bort mig, och det visade sig att jag var den enda som kunde dansa det… besvikelsen var enorm.

På bilden högst upp till vänster sitter jag på mitt andra jobb efter att jag slutat gymnasiet, år 1988. Jeansjackan… Den använder jag fortfarande ;) Under den bilden är jag på nyårsfirande vid millennieskiftet år 1999/2000. Under den var jag på väg till 30-årsfest med trettiotalstema.

Jag gillade som sagt inte att vara med på bild, så ganska allvarlig på många bilder… Utom högst upp till höger, där jag blivit femtio och mognat tillräckligt mycket för att inte vara så reserverad ;) Längst ned till höger var det dags för temafest med militärtema. Kläderna kom från Överskottsbolaget, numera ÖoB. Jag kände ingen och fick en inbjudan med en adress till en bar i Stockholm där jag skulle träffa en okänd man som också fått en inbjudan till militärfesten. Det var ju ganska lätt att se vem som var min blinddate, eftersom han var klädd likadant. Sedan blev det mindre kul, att gå genom stan till den hyrda festlokalen i de kläderna.

Bilden där jag har permanentat hår och brett skärp är förstås från 80-talet. Längst ned till vänster är vi på väg till midsommarfirande. Inte överraskande hade jag blåmärken på benen.

Hästar, hästar, hästar. Min arabhäst som jag tävlade med i distansritt när jag var runt 35. Barbacka och väldigt lycklig 22-åring på min första islandshäst, Hausti, och ärevarvet med min andra, Sprettur, som jag tävlade med. Jag var groom till min kompis som tävlade i körning. Det var verkligen otroligt kul att stå längst bak på vagnen och försöka parera så att hon inte skulle köra in i hindren vi skulle ta oss igenom i full fart!

Mitt tredje arbete var på Skanska. Jag var nitton år och hade alltid matlåda med mig, vilket informationschefen uppmärksammade och tjatade på mig om att vara med i en artikel om matlådor på jobbet. En fotograf skjutsade hem mig och tog bilden med mig och Cindy, min Sheltie, och matlådan. Jag tror att det var en gryta med viltkött. Ser ju inte så smakligt ut, men fotografen blev nöjd. Något år senare började jag på juristlinjen i Uppsala.

Här kommer nyare bilder som kan finnas i olika inlägg i bloggen. Inte lika många bilder med mig och hästar, desto fler med mig och barnen ♥ ♥

Också nyare bilder. Det börjar bli fler hästar och hundar igen på bilderna med mig, och träningsbilder.

Det var det. Hoppas ni har en fin dag med mycket sol efter det blåsiga, regniga och kalla vädret som varit.

Lunchtips till kräsna barn och tonåringar – kycklingwrap med goda tillbehör

Häromdagen insåg jag hur enkelt man kan laga en god och nyttig lunch på ingen tid alls, om man är litet förberedd. Och lunch som går hem hos kräsna barn och tonåringar.

Många barn och ungdomar verkar gilla mat som inte äts med kniv och gaffel, utan med händerna. Så istället för att äta till exempel kyckling med tillbehör på tallrik och med bestick, fyller man bara tortillabröd med en god röra av kycklingen och grönsaker. Jag lovar att det går hem mycket bättre.

1. Jag hade ugnsstekt ganska många kycklingfiléer dagen innan, så bara att ta fram ur kylen. Filéerna hade jag penslat med olja, ketjap manis (som är en söt sojasås) och chilisås och kryddat med litet salt och peppar innan jag stekte dem i ugnen. I wrapsen kan kycklingen ätas kall eller lätt uppvärmd.

2. Tortillabröd hade vi i frysen. Lägg dem i folie så tinar de snabbt upp i ugnen under tiden du gör fyllningen till wrapsen.

3. Blanda en röra av vad du har hemma. Till exempel mosad fetaost med crème fraiche och pressad vitlök och kycklingen skuren i små bitar. Eller kyckling i bitar i en röra av gräddfil, majonnäs, dijonsenap, salt och peppar.

4. Lägg röran på tortillabrödet tillsammans med exempelvis gurka i stavar, avokado, salladsblad och litet rödlök. Rulla ihop och fäst med en tandpetare, eller linda in i smörgåspapper.

 

Äggwrap med skagenröra är ett annat lättlagat lunchförslag. Recept på det finns här.

Fem en fredag – om sommar

Elisa utmanar varje fredag med fem ganska kluriga frågor. Den här veckan är temat: Sommar.

Vad är en riktig sommarfrukost för dig?
Jag har ätit samma sak till frukost i åratal, säkert under tio år i alla fall. Två kokta ägg och en kopp kaffe. Men nu i sommar har jag börjat variera mig. Så nu kan en frukost se ut som på brickan här. Bara ett ägg, men fortfarande kaffe. Och så kvarg med passionsfruktssmak, Paulúns granola med mango och jordgubbar från egna landet. Men ofta äter vi havregrynsgröt till frukost. Jag äter den med nästan en deciliter blåbär och äppelmos, utan mjölk.

Frukost vid lekstugan

Till Bella och Jackie gjorde jag den här frukosten häromdagen, den känns som en riktig sommarfrukost.

Och apropå att äta utomhus på sommaren… titta på den här kortfilmen med David Hellenius när han gör parodi på svenskarnas hysteri kring att till varje pris äta utomhus bara för att det officiellt är sommar.

Jag har funderat på varför många svenskar tvingar sig att äta utomhus även när det inte alls är behagligt. Trots att det är iskallt skall vissa äta utomhus under sommarmånaderna, inlindade i filtar så att man inte kan hantera besticken och maten kallnar. Eller så får man stå ut med getingar som surrar runt maten och att få hjärtat i halsgropen varje gång någon försöker vifta bort en geting. Inte alls avkopplande enligt mig. Varför inte äta i lugn och ro inomhus och gå ut efteråt?


Vad är något du gör på sommaren men aldrig annars?

Det måste vara att kunna uppskatta att det regnar. Det är väl aldrig mysigt utom just på sommaren?

Är du en fisk bland vågor eller håller dig på land?
Jag älskar att bada och simma, men jag skulle nog bo på varmare breddgrader för det känns som att hoppa i en isvak om det är kallare i vattnet än + 25 grader, vilket det ju oftast är i vårt land.

Mäster Mikaels gata i Stockholm

Fotat från Ivar Lo-parken i Stockholm

Linnés Hammarby i Uppsala

Universitetshuset i Uppsala

Tunnelbaneuppgång vid Kungsträdgården i Stockholm

Har du någon gång varit turist i din egen stad?
Ja, det har jag faktiskt. Man blir så lätt hemmablind har jag insett, så att turista sin egen stad gör att man upptäcker massor av nytt trots att man haft det helt nära hela tiden. I min reseblogg har jag samlat några inlägg från när vi turistade Linnés Hammarby i Uppsala och olika platser i Stockholm. Jag har visst glömt att lägga in bilder från när jag turistade Norrtälje och Sigtuna, som också är mina städer kan man säga, vi bor ju med ungefär lika långt till Stockholm Uppsala, Norrtälje och Sigtuna. Och en hel hög med bilder från Uppsala. Det får bli ett sommarprojekt att komplettera med dem.

Vad ser du fram emot mest med den här sommaren?
Jag har mest sett fram emot att jag skall få uppleva Gotland med Visby och Fårö senare i sommar. Men förra veckoslutet, fredag – söndag, var vi på Lollapalooza i Stockholm. Vi gav biljetter i julklapp till Bella och Jackie och köpte till oss själva för att vi ansåg att de var för unga för att vara på en musikfestival själva. Det visade sig vara helt magisk stämning med bra musik, god mat och otroligt trevliga människor, jag har skrivit om det i det här inlägget. Jag hade inte förväntat mig något för egen del, men så här med facit i hand tror jag att det blir svårt att toppa den upplevelsen i sommar. Lollapalooza blir nog höjdpunkten.

Fler har funderat kring sin sommar och länkat från Elisa, och du kan själv vara med i utmaningen.

Massor med jordgubbar från vårt egna jordgubbsland

Den sista helgen i juni blev lyckad på flera sätt. Inte bara var vi på Lollapalooza och upplevde magiska dagar, det hände saker hemma också när vi var borta. Titta bara så många jordgubbar vi kunde plocka!

Jag förstod att det skulle kunna bli många jordgubbar i år, med tanke på alla jordgubbsblommor och kart. Men förra året var det också många kart, men då gick det mindre bra…

Alla jordgubbarna torkade bort i värmen under förra årets rekordvarma sommar.

Det var Bella som tittade ut genom sitt fönster och upptäckte att det var alldeles rött i jordgubbslandet. Hon, Jackie och jag gick ut för att titta och äta några jordgubbar direkt från jordgubbslandet, men vi insåg direkt att vi måste plocka av alla mogna jordgubbar om de inte skulle hinna bli övermogna. I tjejernas gamla lekstuga hittade jag den här burken. Snyggt  med retro :)

Tipsar i ett annat inlägg här i bloggen om recept på rabarber- och jordgubbskakan på bilden här ovanför. Väldigt enkel att baka och god. Passar perfekt i jordgubbs- och rabarbertider.

Hoppas ni också har kunnat njuta av fina sommardagar.

Hur man får tonårsdöttrar att äta en bra frukost

Frukost vid lekstugan

Våra mattider blir inte särskilt bra samordnade när det är sommarlov. Bella och Jackie är vakna halva nätterna och sover till tolv. Då är de för trötta för att göra i ordning någonting nyttigt och mättande till frukost.

I morse försökte jag få dem att komma in i bättre rutiner, och förberedde deras frukost åt dem. Visserligen vitt bröd, men bra saker i deras subs. I de små skålarna är det proteinrik och mättande kvarg med smultronsmak, Paulúns granola med hasselnötter och dadlar, mango i tärningar och skivade, färska jordgubbar. Och så färskpressad juice.

För sju år sedan, när Bella och Jackie var sex och sju år, gjorde jag alltid deras frukost. Ofta åt vi tillsammans till Sommarlov på SVT, men här hade jag dukat utomhus vid lekstugan.

Bella drack ur en så gullig kopp med Lillfixa och Idefix.

Och så här såg Jackies kopp ut. Vi köpte kopparna i Asterixparken utanför Paris när vi var i Frankrike på semester tidigare den sommaren.

Har ni tips på snabblagade, nyttiga och goda frukostar som kan passa trötta tonåringar tar jag gärna emot dem.

 

Tre fantastiska dagar på Lollapalooza i Stockholm

Harmonisk, obekymrad och nöjd. Så har jag känt mig under hela helgen när vi varit på musikfestivalen Lollapalooza på Gärdet i Stockholm. Så välordnat av arrangörerna och av artisterna och av alla som deltog på olika sätt på festivalen, så oväntat god mat, så rent och snyggt, så fint uppträdande av festivaldeltagarna och helt magisk stämning!

Sol och Jackie vid entrén in till festivalområdet

Vi gav Bella och Jackie biljetter i julklapp, och köpte till oss också eftersom vi tyckte att de fortfarande är för unga för att vara på en musikfestival själva. Men jag får nog tänka om. Dels var det här en festival där alla i familjen kunde njuta av sina favoritartister, det fanns något för alla, dels var det nolltolerans på alkohol och droger inne på festivalområdet, så tjejerna hade nog klarat sig utmärkt på egen hand. Jag såg bara tre personer som leddes ut, och de uppträdde inte ens störigt eller våldsamt. Det var stenhård bevakning även under konserterna och väldigt många vakter och festivalpersonal på området. En stor eloge till arrangörerna som verkligen kan känna att de lyckats.

70 artister uppträdde på de fyra scenerna under tre dagar. Jag fastnade helt för Laleh, hennes uppträdande var oförglömligt. Här finns festivalens samtliga artister.

Jag hade väntat mig korv med bröd i en kiosk, eller i alla fall något enklare att äta. Men här fanns ju riktigt genomtänkt och god mat! Vid lunchtid var det ganska lugnt som ni kan se på bilderna. Vi åt högrevsburgare med guacamole och picklad rödlök, och poké bowl med svart ris, edamamebönor, shiitakesvamp och en hel del mer.

Överallt fanns Fogarollibilar med baristas som serverade otroligt gott kaffe. Deras cappucchino var ren njutning att sitta i gräset och dricka, och ibland köpte jag till biscotti, de italienska kakorna.

Gyldene Freden från Stockholm var där med ett stort tält där de förmodligen hade skapat den finaste inredningen och vackraste dukningen någonsin på en musikfestival. Och maten sedan. Så god! De serverade smårätter av sina klassiska rätter, svensk husmanskost.

Vi åt isterband, blodpudding, råraka och strömming.

Och tro det eller ej, men jag drack öl. Inte min grej riktigt. Öl och vin kunde man köpa och dricka inom områden som hade artonårsgräns, och det fanns 30 ölsorter att välja på.

Ser ni så fint dukat! Jag ville hem och plocka in vilda blommor från åkerkanterna och sätta i vaser överallt hemma.

Här hamnade jag av en slump när jag skulle vänta på tjejerna som lyssnade på Mares vid en annan scen. Och då kände jag ju igen låten, och artisten. Måste lyssna mer på honom också. Det var en av alla positiva upplevelser, att sitta i gräset och spontanlyssna och upptäcka att man gillar det man hör och vill höra mer.

Här finns en spellista på Spotify med alla artisterna som uppträdde på Lollapalooza i Stockholm.

Jag hade inte trott att jag skulle svepas med så helt och hållet av musiken och stämningen, men det gjorde jag. Bara en orutinerad festivalbesökare tar med sig en bok att läsa… Den följde inte med dag två och tre.

Ibland var det ingen folkstorm till artisterna, men så snart de började spela fylldes det upp. Här sitter Jackie, Sol och Bella och väntar på Mares. Sedan kom Hov1 på scenen bredvid, och då blev det betydligt större tryck. Jag har aldrig upplevt tjejer som gråter för att de är så starstruck, men nu har jag upplevt det också. Jackie fick ögonkontakt med en av killarna i bandet och när han formade händerna som ett hjärta mot henne blev hon så glad att hon grät. Jag tror i alla fall att det var anledningen. Men jag blev också rörd ibland, musiken och stämningen lockar fram och förstärker alla känslor.

En halvtimme innan Bellas favorit, Billie Eilish, kom in på scenen grät redan Bella. Sedan grät hon sig igenom hela konserten. Ett par långa killar stod framför oss och jag knackade den ena killen på armen för att be honom sänka sin arm så att Bella skulle se bättre. Först såg han skitsur ut, men när jag pekade på Bella med tårarna rinnande och förklarade att hon inte såg något, blev han så mild i blicken att jag blev helt rörd. Han erbjöd sig att lyfta upp henne på sina axlar – så fint! Så var stämningen under hela festivalen. Varm och omtänksam.

 

Jag läste att 56.000 personer besökte festivalen. Bella och jag var två av dem.

Det fanns företag på platsen som erbjöd sina medlemmar och andra olika förmåner. Här blev Jackie och Sol glittersminkade. Och hos HM fick de håret flätat.Graffitimålare fanns på plats och  målade på stora containers.

Vi var tveksamma till om vi skulle våga låta tjejerna avsluta dagen i det stora tältet där Alan Walker uppträdde under en timme fram till midnatt när festivalen stängde. Men med tanke på hur hög säkerheten varit överallt och hela tiden på festivalen så beslutade vi oss för att ge det en chans. Och hjälp vilken stämning!

Efter ett tag började jag fundera på om det var det här som var att ha en femtioårskris, men efter en halvtimme började jag ledsna litet på att det inte hände så mycket, och insåg att jag nog är en ganska normal femtioåring i alla fall :))

En av mina favoritlåtar som jag nästan lyssnat sönder, det var så kul att få uppleva den så här!

Så här magiskt såg det ut när festivalen stängde på kvällarna och vi gick till hotellet en natt och till bilen den andra natten. Nästa år tror jag att vi bokar hotell båda nätterna. Så skönt att bara gå några minuter och så är man framme.

Det känns litet tomt och märkligt när festivalen är slut och det är vardag igen. Men jag blev så glad när jag såg att Stockholm får arrangera Lollapalooza nästa år igen! Något att verkligen se fram mot! Jag hade absolut inte räknat med att det här skulle passa mig, men som sagt, stämningen var magisk och allt så välarrangerat med musikälskande, trevliga människor, så nästa års festival är ett måste.

Efterlängtad boknyhet – Dotterns berättelse av Armando Lucas Correa

För två år sedan läste jag Den tyska flickan av Armando Lucas Correa. Det var en av de där oförglömliga och sällsynta berättelserna som man antagligen kommer att bära med sig resten av livet.

Författarens nya roman baseras också på verkliga händelser, och precis som i Den tyska flickan består romanen av två parallella berättelser, den ena utspelar sig under andra världskriget, den andra i nutid.

Analys och omdöme kommer inom kort.