Skip to content

Recension: Tio lektioner i manlighet, av David Qviström

24 augusti, 2016
Recensionsexemplar från Brombergs - tack så mycket!

Recensionsexemplar från Brombergs – tack så mycket!

 

Mitt betyg: 2/5

Antal sidor: 465
Utgivningsdatum: 2016-08-03
Omslagsformgivning: Eric Thunfors
Förlag: Brombergs
ISBN: 9789173378000
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

Tio lektioner i manlighet är en föga smickrande bruksanvisning om hur manlighet kan fungera. Det är också en berättelse om hur våra föreställningar om oss själva följer med oss hela livet, men också om hur svårt det är att våga älska någon på riktigt. David Qviström har skrivit en lika ömsint och humoristisk som brutal relationsroman där han ringar in och analyserar vår samtid med knivskarp, psykologisk skärpa.

Ett glossigt kvinnomagasin ger en frilansande journalist uppdraget att skriva tio lektioner om hur man blir en bättre man. Själv befinner han sig mitt i livet med ett antal misslyckade relationer i bagaget. Nu står han där igen med ännu en relation på fallrepet och ett svidande självförakt inför oförmågan att leva i en djup relation. Uppdraget tvingar honom inte bara att rannsaka sig själv och sin egen trassliga relationshistoria – det tar honom också tillbaka till radhuslängorna i Österskär norr om Stockholm i slutet av 1970-talet. Där möter han sig själv som tolvåring. En förälskad pojke med tjocka lår som älskar ABBA och får lära sig allt om att bita ihop trots att det gör ont. Erfarenheterna från uppväxtåren tar han med sig in i livet som vuxen man där uppslitande förälskelser, otrohetsaffärer och krossade äktenskapsdrömmar avlöser varandra.

 

Vad jag tyckte om boken

Enligt förlaget är Tio lektioner i manlighet en roman, vilket alltså innebär att det är en påhittad historia. Författaren, David Qviberg, påpekar inledningsvis att underlaget för de delar i boken som handlar om pojkåren delvis är självbiografiska, men att karaktärerna och händelserna så som de skildras i boken i högsta grad är fiktiva. Genom hela boken har jag dock svårt att föreställa mig boken som en roman, och inte en självbiografi. Kanske är det att boken berättas i jag-form, och att huvudpersonen har samma yrke och är i samma ålder som författaren själv, som trasslar till det för mig. Men det är självklart logiskt att det inte är en självbiografi, självbiografier skrivs av personer som allmänheten känner väl till och har ett intresse av att veta mer om, kanske för att förstå dessa personers framgångar.

Som roman måste boken ha en bra story. Titeln utlovar Tio lektioner i manlighet. Innehållet är något annat. Den yttre ramen för berättelsen innebär att huvudpersonen skall skriva en bruksanvisning till manligheten, skriven med lätt hand och med glimten i ögat, till ett magasin för kvinnor. För att kunna skriva artikelserien känner sig huvudpersonen tvungen att skärskåda sig själv, dels under skolåren på mellan- och högstadiet, dels under sitt vuxna liv. Det är inte skrivet med någon lätt hand och glimt i ögat. Tvärtom ligger en känsla av självömkande som en blöt filt över historien från början till slut.

När huvudpersonens kärlekshistorier fallerar, när han separerar, misslyckas i sin fadersroll, är otrogen, ljuger och sviker, ges som förklaring att att det skulle ha sin grund i att han som pojke blev retad för att ha feta lår. Alternativt bero på rangordningen i skolan, där han själv hamnade i botten, eller att huvudpersonen präglats av någon eller flera av de olika former som en man, enligt författaren, stöps i beroende på förväntningar och liknande. Författaren delar in män i olika manstyper och ger sig sedan på att definiera vad de olika manstyperna står  för. Resultatet är stereotyper som man läst och hört om många gånger tidigare. Jag får associationer till boken som blev en enorm succé i början av 1990-talet; Män är från mars, kvinnor är från Venus, av John Gray. Här kommer ytterligare en bok, men i romanform, som syftar till att öka förståelsen mellan män och kvinnor, med män som utgångspunkt denna gång.

Enligt min mening fungerar inte berättelsen som varken spännande roman eller en terapeutisk självhjälpsbok. Som roman ger berättelsen ett rörigt intryck med de två parallella historierna om huvudpersonens olika stadier i livet, som pojke respektive medelålders man, och de amatörpsykologiska delarna där manligheten skall förklaras. Jag tror att det hade kunnat bli en både intressant och läsvärd roman, om författaren avgränsat sig till att skriva om enbart pojkåren. I de delarna har berättelsen ett driv och man vill veta hur det skall gå för de olika karaktärerna.

Ett kriterium som ofta används om romaner som vi tycker är bra, är att berättelsen är trovärdig. I Qviströms roman är både miljöerna och karaktärerna trovärdiga, men det hjälper inte. Jag får inga aha-upplevelser, inga nya svar på frågorna om vad manlighet är och hur man blir en bättre man. Och jag blir inte berörd. Jo, jag blir irriterad. På huvudpersonens ihärdiga offermentalitet boken igenom i de delar där han skildras som vuxen. Han agerar fullkomligt ansvarslöst och egoistiskt, framställs därefter som att han skäms, och fortsätter sedan att agera på exakt samma sätt. I början av boken funderar huvudpersonen över resultatet i en lyckoundersökning, ”aldrig är man mindre lycklig än när man, som jag nu, är 46 år och halvvägs genom livet”. Den inställningen präglar hela berättelsen, och det blir snabbt en ganska påfrestande läsning.

 

 

 

Imse vimse spindel (272/366)

24 augusti, 2016

spindel 4

Första skoldagen för våra barn. På väg hem efter att ha lämnat dem i skolan såg jag minst tjugo tranor på en åker och grågäss i tusental. Jag kunde tyvärr inte stanna bilen och fota, men det var väldigt stämningsfullt på den gula åkern i motljus.

När jag svängde in på vägen upp mot vårt hus, lyste solen upp mängder av spindelnät i gräset. Planen var att fota dem, men så fick jag se den här lilla krabaten. Snabbt tillbaka till bilen och byta objektiv till mitt Tamron 90/2,8 för att få en skarp närbild. På plats var det inte så obehagligt, då hade jag fullt upp att försöka få till en bra bild i det blöta gräset. Här på skärmen ryser jag när jag ser den. Och ännu mer ryser jag när jag googlat och kommer fram till att det är en korsspindel, med de karaktäristiska vita fläckarna på bakdelen som bildar ett kors. Det är parningstid för dem nu, så jag gissar att hela åkern som jag var på var full av korsspindlar…

365

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 + 1 olika teman under året, samt alla deltagare. Klicka gärna runt och se andras foton på samma teman!

Vågat (271/366)

24 augusti, 2016

gurkan 1

Bilden säger kanske inte så mycket om hur vågat det här faktiskt var, men jag kan lova att det var mer än vågat, till och med dumdristigt. Jag tänkte fota Bellas marsvin och tyckte att det skulle bli bäst om han fick sitta själv på gräset. Ingen bur runt honom och ingen människa med på bilden. Det här är den enda bild jag hann fota… sedan kilade han iväg fortare än blixtens hastighet över gräsmattan. Tur att jag inte rensat bort vissna blomstänglar i rabatten, för där tog det stopp och vi hann ikapp honom.

365

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 + 1 olika teman under året, samt alla deltagare. Klicka gärna runt och se andras foton på samma teman!

Höstskrud (270/366)

23 augusti, 2016

höst

Även om det fortfarande är sensommar, är ändå cykeln skrudad för höst, med bland annat höstblommande kärleksört i cykelkorgen.

365

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 + 1 olika teman under året, samt alla deltagare. Klicka gärna runt och se andras foton på samma teman!

Godkänd (269/366)

23 augusti, 2016

grissida

I början av månaden firade vi min svärmor genom att en tur ut till Grinda Wärdshus. Vi blev bjudna på så god mat. Jag valde confiterad grissida med syrad kål, rödlök och potatispuré. Extra gott blir det när det är upplagt så fint och när man äter i en så mysig miljö. En rätt som blev mer än godkänd.

365

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 + 1 olika teman under året, samt alla deltagare. Klicka gärna runt och se andras foton på samma teman!

 

Recension: Sov du lilla videung, av Cilla och Rolf Börjlind

22 augusti, 2016
Recensionsexemplar från Norstedts - stort tack!

Recensionsexemplar från Norstedts – stort tack!

 

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 442
Utgivningsdatum: 2016-07-27
Bokserie: Rönning/Stilton (del 4)
Förlag: Norstedts
ISBN: 9789113065441
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

En natt snubblar den hemlösa Muriel över en mager gråtande flicka. Hon heter Folami och har flytt från Nigeria. Muriel tar med henne till en sommarstuga ute i skogen. En eftermiddag attackeras Folami brutalt av en man i grannskapet. Muriel vågar inte bo kvar med henne i stugan utan söker hjälp hos den före detta uteliggaren Tom Stilton. Han arbetar just nu hos kriminalkommissarie Mette Olsäter. Tillsammans med Olivia Rönning utreder han ett mord på en okänd tonårspojke som hittats nedgrävd i Småland med halsen avskuren. Utredningen har förgreningar till kloakerna i Bukarest. När Olivia träffar Folami ser hon att flickan bär ett smycke som har kopplingar till den mördade pojken. Tillsammans med Folami lyckas hon och Stilton tränga in i och avslöja en chockerande verksamhet.

 

Så tyckte jag om boken

Ännu en gång imponeras jag av hur snyggt författarparet bygger upp en både spännande och i högsta grad samhällsaktuell historia. Den här gången med flyktingströmmar, myndigheter som tappat kontrollen över flyktingmottagandet och tvingas förlita sig på volontärer, barn som försvinner från uppsamlingsplatserna. Boken börjar med ett mord som sedan följs av ännu ett, betydligt mer makabert till sin natur. Precis som i tidigare böcker ligger dock inte fokus på morden i sig, utan på att lösa brotten.

Personskildringarna är kanske det jag tyckt allra mest om i hela serien om Rönning och Stilton. Till det yttre är de helt olika, Olivia Rönning och Tom Stilton, men egentligen är nog deras likheter större är deras olikheter. Båda två går sina egna vägar, även om de bryter mot regler och konventioner, och har ett rättframt sätt som inte alltid följer vad som anses normalt i det sociala livet. Båda två har av olika anledningar tappat fotfästet i livet, men lyckats få rätsida på tillvaron. Nu trasslar det till sig igen på det personliga planet, dock inte på samma omvälvande sätt som i den första boken. Då fick Olivia Rönning veta att båda hennes föräldrar var mördade och att hon själv var adopterad. Tom Stilton tvingades resa sig ur rännstenen för att finna den som mördade en nära vän till honom. I den här fjärde boken i serien lever de förhållandevis stabila liv och kantigheten i deras personligheter har slipats av betydligt.

De mysiga partierna i de tidigare böckerna, då man samlades för middag hemma hos utredningsledaren på rikskriminalpolisen, Mette Olsäter, och hennes man, Mårten, förekommer inte i den här boken. Jag saknar de där middagarna, de gav ett avkopplande andrum i den spännande läsningen. Istället blir det ett tydligare fokus på att Mettes hälsa inte är bra, och en öppning för att förändringar kan komma att ske i nästa del i serien.

Samtliga böcker i serien är skrivna med ett otroligt driv och ett rappt språk. Det som drog ned  intrycket litet hos de två tidigare böckerna, var att de inte hade en helt och hållet trovärdig mordhistoria. I Sov du lilla videung har mordhistorien enligt min mening samma höga trovärdighet som i Springfloden, till och med högre. Det som sker i boken skulle mycket väl kunna hända, och det gör boken betydligt mer skrämmande och mer spännande än den annars skulle vara. Jag blev väldigt berörd. Det var nog första gången jag blev tårögd av handlingen i en kriminalroman.

Tempot i den här fjärde boken i serien uppfattar jag som långsammare än i de tidigare. Jag hade dessutom svårt att placera bokens första mord, det som sker på en liten ö i Fillippinerna. Det framstod för mig som helt obegripligt hur det kunde ha med handlingen att göra, och det störde läsningen litet. Efter ett sjuttiotal sidor lossnade dock läsningen ordentligt. När sista sidan var läst insåg jag att paret Börjlind återigen lyckats skapa en bladvändare, och jag är imponerad av hantverket. De lösa trådarna knyts ihop på ett proffsigt sätt i slutet av boken, utan att varken berättelsen tappar fart eller att slutet känns tillrättalagt.

Sov du lilla videung kan precis som tidigare böcker i serien läsas fristående, men jag skulle ändå rekommendera att läsa böckerna i serien från början. Personskildringarna och den utveckling huvudpersonerna går igenom är en stor del av läsupplevelsen. Både Olivia Rönning och Tom Stilton har förändrats väldigt mycket under seriens gång, och den utvecklingen vore det synd att missa. Sov du lilla videung innehåller flera cliffhangers just på det personliga planet, och jag är väldigt nyfiken på hur Börjlinds kommer att föra historien vidare i nästa bok. Förhoppningsvis behöver vi inte vänta alltför länge.

Söndagens smakbit ur en bra bok

21 augusti, 2016

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som brukar återkomma varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en bra bok.

Recensioner av båda böckerna kommer i bloggen den 26 augusti!

Recensioner av båda böckerna kommer i bloggen den 26 augusti!

Jag har precis läst ut de båda första delarna i serien om Paul Kennet, nyutgåvor av deckarklassiker från 50-talet, skrivna av H-K Rönblom. De är fantastiskt bra på många olika sätt, framför allt gillar jag att man som läsare ges en möjlighet att själv försöka lösa mordgåtan. Att man sedan drar felaktiga slutsatser och till slut har misstänkt samtliga karaktärer i boken, det är en annan sak ;) Det är dessutom väldigt träffsäkra skildringar av små samhällen och av människorna som lever där. Jag gillar den här beskrivningen:

De satt i ett vardagsrum som var likt andra vardagsrum på trakten med den skillnaden att bokhyllan som hörde till möblemanget innehöll böcker.

Kort och koncist, och man får direkt en bild av hur det här bor en beläst person som skiljer sig från övriga i området, som kanske istället har prydnadssaker i sin bokhylla.

Fler smakbitar ur bra böcker finns här.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 56 andra följare