Skip to content

Årets Bok 2017

25 april, 2017

I morse avslöjades vilka 12 böcker som nominerats till Årets Bok 2017, nämligen de här:

Till skillnad från många andra litteraturpriser är ett av kriterierna för att nomineras att boken tilltalar en bred läsekrets. Svenska folket röstar på sin favorit och utser vinnaren. Röstar gör man fram till den 20 augusti på röstsidan hos Bonniers Bokklubbar. Vinnaren meddelas på bokmässan i Göteborg den 29 september.

Förra året vann Martina Haag med  sin otrohets- och skilsmässoroman, Det är något som inte stämmer, i konkurrens med bland andra två av författarna som är med i år igen; Elena Ferrante och Liane Moriarty. I år tror jag att svenska folket kommer att rösta fram Fredrik Backmans bok Björnstad som vinnare. Det är en välskriven bok med ett viktigt och ständigt aktuellt tema. Fredrik Backman är dessutom en väldigt omtyckt person, det är tydligt om man läser den respons han får på sociala medier, och boken tillsammans med hans person tror jag kommer att innebära att många röstar på just Björnstad.

Jag skall försöka hinna läsa de flesta av de tolv nominerade böckerna innan jag själv röstar. Jag har bara läst tre av dem än. Två av dem var fantastiska (Störst av allt och Björnstad) och en var en stor besvikelse (Andras vänner).

Har ni någon favorit bland de 12 nominerade böckerna?

Leve Världsbokdagen!

23 april, 2017

I dag är det Världsbokdagen. Den instiftades år 1995 av Unesco, Förenta nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur, för att sätta fokus på böckers, författares och upphovsrättens betydelse för att sprida idéer och kunskap, och för att bidra till förståelse och tolerans mellan människor. Precis som Unesco själva noterar på sin hemsida, är böcker ett av våra allra mest effektiva verktyg för att arbeta för fattigdomsbekämpning och fredsbyggande.

Måtte läs- och skrivlusten aldrig ta slut!

Ha en fin kväll!

Recension: Sommaren före kriget, av Helen Simonson

23 april, 2017


Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

Sommaren 1914. Den unga latinläraren Beatrice Nash anländer till den lilla staden Rye i East Sussex med en packlår fylld med böcker. Hon är fritänkande, självständig och smart – något som inte uppskattas av invånarna i det konservativa samhället. Den lokala matriarken Agatha Kent tar henne under sina vingar och familjen Kent blir ett starkt stöd för Beatrice, som sörjer sin fars bortgång. Medan Beatrice försöker finna sin plats i småstaden blir läget i världen alltmer instabilt, kriget rycker närmare. Under några av de varmaste sommarmånaderna i mannaminne förändras både Beatrices och de andra invånarnas liv i grunden.
.

Så tyckte jag om boken

Det är en intressant ram för berättelsen, med den unga och självständig latinläraren som anländer till en engelsk småstad i början av 1900-talet. Där får hon uppleva alla oskrivna regler för ett klassamhälle som börjat skaka så smått i sina grundvalar. Hon får också uppleva de olika villkor som gällde för kvinnor och män vid den här tiden. Det är litet Downton Abbey-känsla över Sommaren före kriget, precis som utlovas.

Den största behållningen ger den stämning som förmedlas och de inblickar man som läsare får i det klassamhälle som rådde vid den tid då berättelsen utspelar sig. Det var verkligen ingen enkel tid för någon, varken för överklassen eller de mindre bemedlade, där alla förväntades följa den väg som var förutbestämd av härkomst, kön och tradition.

Jag tror dock att den här berättelsen skulle komma betydligt mer till sin rätt som film, där man kan glida med i den långsamma handlingen under tiden man njuter av att se på vackra miljöer, kläder och mat. I bokform är det visserligen både småmysigt och underhållande, men efter ett tag blir det långrandigt. Berättelsen tar aldrig riktigt fart. Intrigerna, de tillåtna och de förbjudna kärlekshistorierna, utanförskapet, de förhindrade framtidsutsikterna och krigets hemskheter lyckas inte skapa ett tillräckligt stort intresse hos mig, tyvärr inte heller personbeskrivningarna. Det förekommer en hel del personer i boken, och i flera fall lyckas jag inte hålla ordning på vem som är vem. Jag upplever karaktärerna som både trovärdiga och levande, men alldeles för likriktade.

Det som framför allt driver mig att läsa vidare, är de med nutida mått mätt väldigt orättvisa och ojämlika ageranden som påverkar både huvudpersonen och flera andra i boken. Jag läser vidare och hoppas på att de som på olika sätt har drabbats av dessa orättvisor skall få upprättelse och att historien skall få ett slut som jag kan stå ut med. Hur det går avslöjar jag förstås inte, men den stämning omslaget förmedlar kanske kan ge en ledtråd.

.
Mitt betyg: 3/5

.
Antal sidor: 497
Utgivningsdatum: 2017-04-05
Förlag: Forum
Originaltitel: The summer before the war
Översättare: Katarina Jansson
Formgivning: Emma Graves
ISBN: 9789137149769
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Söndagens smakbit ur en bra bok v. 16 – Sommaren före kriget

23 april, 2017

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

 

En ung och självständig latinlärare anländer till en engelsk småstad sommaren 1914. Där får hon uppleva alla oskrivna regler för ett klassamhälle som börjat skaka så smått i sina grundvalar. Hon får också uppleva de olika villkor som gällde för kvinnor och män vid den här tiden.

Citatet är från sidan 216:

”En ädel vision”, sade Beatrice. ”Jag tycker att det låter väldigt fint.” Mr Tillingham kisade på henne som om hon precis hade kommit med en förstulen förolämpning. ”Alltid knepigt att bli uppskattad av damerna”, sade han. ”Det innebär risken att bli avfärdad av de mer seriöst sinnade. Att bli stämplad som romantiskt ridderlig. Man strävar ju efter att skapa en kärvare sorts läsning.”Men alla är vi inte enbart ytliga läsare av engelska missromaner”, sade Beatrice.

”Och å andra sidan är det förstås damerna som verkar ha förmågan att piska upp rena hysterin för en eller annan idé”, funderade han vidare. ”Man skulle föredra att göra huvudidén enkel nog för det kvinnliga ögat att ta till sig, så att den på så vis blir det stora samtalsämnet.” ”Men nog kan vi alla gemensamt samlas runt just denna speciella fråga?” undrade Beatrice. ”Och det är jag säker på att vi allihop kommer att göra också, så fort jag bara har lite mer kött på benen på min essä”, sa Mr Tillingham. Han tänkte efter ett ögonblick och tillade för sig själv: ”Jag måste be unge Daniel komma på middag och höra den yngre generationens åsikt.” Beatrice blev tvungen att vända bort ansiktet och stirra ut över masklandet för att dölja en besvikelsens rodnad.

 

Min recension av boken Sommaren före kriget kan du läsa här.

Fler smakbitar ur spännande böcker får du hos Flukten fra virkeligheten

Bokbloggare – viktiga influencers i bokförlagens marknadsföring

22 april, 2017

Då och då ligger det ett paket i brevlådan som jag inte väntat mig. Det kan vara en så här fint förpackad ny bok som förlaget eller författaren själv vill att jag skall läsa.
.

Det är väldigt trevligt att få dedikerade exemplar från författarna, och extra roligt när de kommer som här, i guldomslag med ett förseglat brev i gammaldags stil.

Efter att jag hade eget företag tänker jag mycket mer på hur företag och personer marknadsför sig, och det här sättet att vända sig till bokbloggare ligger ju helt rätt i tiden. Den senaste tiden pratas det mycket om så kallade influencers, där till exempel bloggare och youtubers berättar om förlagens böcker och på så sätt hjälper till med marknadsföringen. Jag läser själv gärna både recensioner av professionella litteraturkritiker i dagstidningarna och vad bloggare skriver om böcker.
.

Fördelarna med bokbloggare/influencers är att recensionerna många gånger blir mer lättillgängliga eftersom ambitionen oftast är att ge ett personligt omdöme, inte att göra djupanalyser av böckerna eller att sätta in dem i ett större teoretiskt sammanhang. Dessutom får man ju betydligt fler tips om böcker i bokbloggar än på kultursidorna, där utrymmet är begränsat. Personligen tycker jag dessutom att läsglädjen flödar över i mycket större utsträckning hos bokbloggare än på kultursidorna, och den glädjen smittar.

Till skillnad från professionella litteraturkritikers recensioner blir det kanske oftare väldigt goda omdömen om böcker hos bokbloggare. Anledningen är väl rätt så självklar, som bokbloggare väljer man själv vad man vill läsa och har man gjort rätt bedömning i valet av böcker blir det följaktligen också positiva omdömen.
.

Hos bokbloggare med många följare i sociala medier riskerar dåliga omdömen av böcker att få stor spridning bland bokläsare, det är en risk förlagen också måste kalkylera med. Som bokbloggare känner jag ett ansvar mot både mina läsare och förlagen att vara helt ärlig i det jag skriver om de böcker jag läst. Skulle jag ösa på med superlativer om varenda bok jag läst skulle jag snabbt tappa trovärdighet och framstå som en bluff, och det vill jag verkligen inte. Det ÄR jobbigt att inse att jag faktiskt inte gillar en viss bok, till och med när jag anser att en bok är bra, men inte något extra, är det jobbigare att skriva om den. Extra jobbigt är det när det är en svensk författare till boken, som faktiskt kanske kommer att läsa det jag skrivit. Därför lägger jag ned extra mycket tid på att vara väldigt noga med att motivera varför en viss bok inte föll mig i smaken och varför omdömet blev medelbra eller lågt.

Jag blir lika glad varje gång bokförlagen ger mig förtroendet att läsa och recensera någon av deras böcker. Influencer marketing har exploderat inom andra områden, och kanske är den här tydliga omsorgen om bokbloggare, att skicka fint inslagna bokexemplar, ett tecken på att bokbloggares betydelse ökar i Sverige. Vad tror ni?