Skip to content

28 filmer som får dig att vilja resa till Frankrike

16 juli, 2017

Inför vår resa till Frankrike har jag laddat upp med fransk filmfest – 28 filmer som jag kan rekommendera varenda en!

Franska filmer, och även böcker, berättas ofta på ett litet typiskt franskt vis. Det är känslosamt, litet lätt melankoliskt och väldigt charmigt. Ofta tycker jag att franska filmer är relativt realistiska, men i den här filmtraven finns förstås en hel del filmer som är klassiska feelgood-filmer också. Litet som amerikanska filmer, där huvudpersonen går igenom en kris och kommer ut på andra sidan som en bättre människa. Inte sällan är de filmerna producerade av ett amerikanskt team. I fransk film kan man dock aldrig vara säker på att allt kommer att gå vägen och sluta lyckligt.
.

Mina favoritfilmer ur den här filmtraven

French Kiss – Meg Ryan och Kevin Kline briljerar i den här varma och humoristiska filmen
Marie Antoinette  – Kirsten Dunst är lysande i rollen som den blivande franska drottningen, som skickades från Wien till Versailles när hon var 14 år som en bricka i sin mamma kejsarinnans politiska spel
Jean de Florette, del 1 och 2 – En både hjärtskärande och underbart vacker berättelse om den lilla människan mot den stora, om gott mot ont, om liv mot död
Amelie från Montmartre – en fullkomligt magisk film som börjar med att Amelie hittar ett plåtskrin med barndomsminnen och försöker spåra ägaren
Before sunrise – ödet för samman två personer som tillbringar arton timmar tillsammans innan de måste skiljas åt. Fantastisk dialog!
Chocolate – Vianne kommer med sin dotter till en ganska inskränkt fransk småstad där hon öppnar en chokladbutik, och vad det får för konsekvenser för alla i staden

Jag har försökt få tag på två fantastiska filmer; Nyckeln till Provence, del 1 och 2. Lyckas ni komma över dem – köp! Filmerna är prisbelönta, varma och fulländat charmiga filmatiseringar av den folkkäre författaren Marcel Pagnols storsäljande böcker om sin uppväxt i södra Frankrike. Som jag njöt av att se dem när de kom på VHS. Jag måste se till att få tag i dem på DVD.

Om du har några tips på sevärda franska filmer, tipsa gärna i en kommentar här nedan :-)

Ha en fin kväll!

 

 

 

 

 

 

 

Annabelle, av Lina Bengtsdotter

16 juli, 2017

 

Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

En varm sommarnatt försvinner sjuttonåriga Annabelle från det lilla samhället Gullspång, på gränsen mellan Västergötland och Värmland. Hennes föräldrar är utom sig av oro, lokalpolisen står handfallen och Missing people letar förgäves.

Kriminalinspektör Charlie Lager skickas dit tillsammans med sin kollega. Hon är utredare vid Nationella operativa avdelningen, en skicklig polis som i arbetet funnit de rutiner som hennes kaotiska inre behöver. Hon värjer sig, vill inte åka, men gör till slut som alltid: följer order. Det blir en resa bakåt i tiden. Hon tvingas återvända till platsen hon lämnade när hon var fjorton, ett förflutet och en barndom som hon gjort sitt bästa för att fly från. Väl där väcks minnena till liv. Av att växa upp där valmöjligheterna är få och drömmen om att ge sig av stark. Av mamman, som var allt det som Charlie är rädd för att bli, alkoholiserad och sjuk.

Medan hon försöker få fram sanningen om vem Annabelle var och vad som hänt henne, gör Charlie skrämmande upptäckter om sin bakgrund. Och hon tvingas möta sitt värsta minne: den gången hon lät en annan människa dö.
.

Så tyckte jag om boken

Annabelle är författarens debutroman, och vilken debut det är! Jag minns inte ens när jag senast läste en så här välskriven och spännande deckare. Deckare är ofta ganska spännande, men inte från början till slut. Och inte på den här nivån. Annabelle är verkligen en bok helt i min smak! Intrigen håller ihop hela vägen och har mig i ett järngrepp ända till upplösningen. Det är så snyggt.

Miljöerna och karaktärerna känns igen. Småstadsmentaliteten, där alla känner alla och livet går sin gilla gång, utan alltför stora förväntningar på framtiden. Där byns starke man har ett inflytande över det mesta som sker, eftersom han äger industrin som sysselsätter större delen av bygden. De ljumma, svenska sommarkvällarna. Vad man fördriver tiden med när man inte längre är barn och inte heller riktigt vuxen. Där kiosken blir en samlingspunkt för det coola gänget, med eller utan moped, och där de flesta kommer att följa i sina föräldrars fotspår och börja arbeta i ett praktiskt yrke direkt efter gymnasiet. Som en effektfull kontrast kommer de två kriminalinspektörerna från Stockholm med sina långa utbildningar, storstadsvanor och värderingar, som i vissa fall skiljer sig rejält från personernas på den lilla bruksorten. Det är så trovärdigt skildrat, och det bidrar till att öka intresset för hur allt kommer att utveckla sig.

Lika spännande som det är att följa utredningsarbetet, där var och varannan i det lilla samhället bär på hemligheter, är det att gradvis inse vem kriminalinspektör Charlie Lager egentligen är, och vilka hemligheter hon själv bär på. Jag gillar hur författaren växlar i berättelsen mellan vad som hände den kvällen Annabelle försvann och vad som hände tidigare. De parallella historierna väcker många frågor som gör det här till en bok man inte kan sluta läsa innan allt har fått sin förklaring. En av årets mest gedigna, välskrivna och läsvärda deckare!

Mitt betyg: 5/5
.

Antal sidor: 314
Utgivningsdatum: 2017-06-13
Förlag: Forum
Formgivning: Elina Grandin
ISBN: 9789137149691
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Betydelsen av språkriktighet – jag jämför tre olika böcker

14 juli, 2017

Mias bokhörna håller i den bokrelaterade Helgfrågan, och den här veckan undrar hon: Hur viktig är språkriktigheten i en bok?

Vilket intressant ämne! Det är ju så personligt hur man uppfattar böcker och sättet de är skrivna på, så det skall bli väldigt spännande att läsa allas syn på saken i veckans Helgfråga. Jag kommer att ge exempel ur de här tre böckerna. Jag tyckte enormt mycket om alla tre, trots att de är skrivna på olika sätt. Därför kan man ju undra hur stor betydelse språkriktigheten faktiskt har, för mig alltså. Läsupplevelser är som sagt personliga.

Först en allmän sak som gäller stavning och särskrivning. Jag avskyr särskrivning, men har överseende med stavfel. Jag utgår från att stavfel är ofrivilliga misstag, och stavfel stör inte läsrytmen för mig. Särskrivning av ord däremot, det är väldigt irriterande. Det innebär ju att jag som läsare måste stanna upp och fundera på vad författaren egentligen menar. Är det en sjuk syster eller i själva verket en sjuksyster? Jag tror dock inte att jag stött på särskrivningar i böcker.

Björnstad innehåller korta stycken och stor del dialog, vilket gör boken väldigt enkel att läsa och ta till sig. Dessutom använder Fredrik Backman talstreck, till skillnad från citattecken, vilket jag tycker gör texten tydligare och mer lättillgänglig. Fredrik Backman har dessutom en ganska personlig stil, och använder ofta olika tekniker för att förstärka eller försvaga sin text. Som att han skriver ord med versaler mitt i mening, alternativt kursivt. Han börjar ibland meningar med Men och/eller Och. Han låter ett stycke bestå av en enda mening, vilket många anser vara helt emot alla språkregler. I Björnstad låter han till och med ett stycke bestå av ett enda ord: Bara (s. 64), det är allt. Han använder alltså skrivtekniker som många kan ha invändningar mot. Ändå lyckas han fängsla både mig och många andra med sina texter. Jag återkommer till vad jag tror att det beror på. Språkriktigheten verkar uppenbarligen inte vara orsaken.

 

I Handbok för städerskor skrivs nytt stycke med indrag istället för med blankrad. Jag föredrar blankrad (det vill säga att man trycker enter två gånger), eftersom det gör texten luftigare och lättare att läsa. Vid dialoger använder Lucia Berlin citattecken istället för talstreck. Det är inte vad jag föredrar. Så, inte heller i det här fallet verkar språkriktigheten ha någon större betydelse för mig. Jag gillar ju hennes bok.

 

Nina Burton fick Augustpriset förra året för sin bok Gutenberggalaxens nova. Det är en fackbok, nästan lika faktaspäckad som en vanlig avhandling. Ändå är den så lättläst. Upplägget är så smart, om man vill skriva en avancerad text och ändå nå ut till fler än bara en liten specialintresserad krets.Nina Burton skriver enkelt och använder korta meningar. Faktiskt är hon den av de här tre författarna som använder de kortaste meningarna. Hon skriver folkligt och undviker facktermer. Här finns mycket att lära sig angående skrivtekniker, tänker jag när jag läser boken! Ni skall få ett exempel på hur hon skapar spänning och intresse för ett komplicerat ämne. ”Först tog han en vända om Frankfurts bokmässa med Frobens svärfar. Det var ju spännande att se hur det gick för allt som kommit ur pressarna!” Inte speciellt fackboksmässigt, kan man tycka, men enligt mig är Nina Burton ett språkligt geni.

Sammanfattningsvis: Tre helt olika böcker, skrivna på helt olika vis och inte alltid så språkriktiga, ändå så fantastiskt bra alla tre. Vad är den gemensamma nämnaren? Jag tror att man kan lära sig om språkvård och språkriktighet, hur man bygger upp en spännande intrig och skriver tekniskt korrekt. Men, för att skapa den där magin man som läsare vill uppleva, krävs något helt annat, som jag tror handlar mer om fingertoppskänsla och sensitivitet.

Nu är jag nyfiken på vad ni tycker – kommentera gärna!

Spel av Anna Roos – intensivt och rappt med ett insiktsfullt psykologiskt djup

13 juli, 2017

Handlingen i korthet, från förlagens hemsidor

Sol lämnar Sverige och svär på att aldrig komma tillbaka. Men när hennes tvillingbror Gustavs kropp hittas i Årstaviken och hans död avskrivs som självmord återvänder hon motvilligt. Med ett fingerat CV får hon anställning vid Handelshögskolans bibliotek. I korridoren träffar hon Erik, studenten som är lite bättre än alla andra och har en likadan tatuering som den hon sett på sin brors döda kropp.

Sol drog nitlotten redan vid födseln. Medan Gustav växte upp på gåslever i deras pappas nya hus på Lidingö blev hon kvar i förorten med sin mentalt instabila mamma. Och om hon har haft svårt att behålla sina jobb, har hennes bror snarare haft problem med vilket han ska välja efter sin examen från Handelshögskolan.

Vad var det egentligen som hände Gustav? Jakten på svar tar Sol djupare in i hans värld. Ur sprickorna i den putsade fasaden börjar mörka sanningar sippra fram, och Sol dras in i ett spel där bara slumpen avgör vem som är vinnare och vem som är förlorare.

Så tyckte jag om boken

Spel är en väldigt speciell roman. I början studsar jag gång på gång på grund av huvudpersonens cyniska tankar och handlingar. Hon ger ett osympatiskt intryck, och till att börja med har jag svårt att tro på att hon skulle ha den magnetiska lockelse som hon uppenbarligen har i förhållande till andra människor. Författaren väjer inte heller för livets mindre vackra sidor när hon skildrar det ur Sols perspektiv. Sol från Hökarängen, utan utbildning och från socialgrupp tre, som någon i boken påpekar för henne. Sol som ständigt slänger ur sig bitska och onödigt rättframma kommentarer, blir berusad, kräks, dreglar och både luktar och klär sig illa. Ändå dras jag snabbt in i berättelsen, och efterhand börjar jag nästan motvilligt tycka om henne.

Visst är det här en spännande historia. Intrigen är snyggt sammanvävd och jag misstänker än den ena än den andra, och varje gång Sol agerar utifrån sina misstankar, hur dåligt underbyggda de i själva verket än är, är jag med henne på tåget och hejar på. När trådarna till sist knyts ihop är slutet lika överraskande som självklart.

Mest imponeras jag ändå av den insiktsfulla skildringen av klasskillnader, och synen på människor ur andra socialgrupper än den man själv för tillfället kan anses tillhöra. Jag förvånas över hur författaren kan skriva så trovärdigt om Sols destruktiva beteende och nedlåtande syn på välbemedlade, välutbildade och väluppfostrade personer. Attityden smyger sig nästan omärkligt in i texten och ger en tydlig bild av Sol som en väldigt komplex person, som visserligen blivit hårt tilltufsad av sin uppväxt och som tvingats bli hård för att inte gå under mentalt, men samtidigt på ett litet egenartat sätt ändå värnar om sina närmaste. I boken får vi följa hennes gradvisa förändring, och i viss mån anpassning till ett helt annat liv med andra värderingar än dem hon hade från början. Det är väldigt skickligt beskrivet.

Sammantaget gillar jag det jag läser. Det är intensivt och rappt med ett insiktsfullt psykologiskt djup. Jag kommer att hålla ögonen öppna för uppföljaren, som vad jag förstått är en thriller som utspelar sig i snarlik miljö men med andra karaktärer.

Mitt betyg: 4/5
.

Antal sidor: 220
Utgivningsdatum: 2017-04-19
Förlag: Modernista och Louise Bäckelin Förlag
Formgivning: Lars Sundh
ISBN: 9789177016281
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Madame Bovary – min eviga följeslagare

10 juli, 2017

Den här boken köpte jag 1985. Jag har släpat och burit den och andra böcker genom åtta flyttar. På bokens baksida kallas den en av litteraturens ”eviga följeslagare”. Min också, uppenbarligen ;-)

Gustave Flaubert föddes faktiskt i Rouen i Normandie, dit vi skall mot slutet av vår Frankrikeresa. Därför kan det väl passa bra att äntligen läsa den här klassikern nu då, drygt trettio år efter att jag köpte den…

Någon som vet något om förlaget som gav ut den? Niloe-biblioteket, den röda serien.

Typisk svensk sommar?

9 juli, 2017

Piggelinen fick komma ut på bete en timme i dag. Några tankar om det.

1. Den hästen är det tänkt att jag skall rida in under hösten… jag ser framför mig hur jag svingar lassot över huvudet, och sitter stabilt som en cowgirl i sadeln när hon bockar och krumbuktar sig (gick ni på det..?)

2. När vi lurade in hästarna i rasthagen igen, efter som jag skrev bara en timme, var deras magar runda som tunnor… Det här med hästar på sommarbete har jag tappat tron på. Får de inte fång, blir de så feta att det är både djurplågeri och omöjligt att spänna en sadelgjord runt magen.

3. Och så himlen, som visserligen är dramatisk och snygg, men litet väl mörk för min smak. Skall det inte bli någon solig sommar i år? Jag gillar temperaturen, men molnigheten har jag vissa invändningar emot.

Ha en trevlig kväll!

 

Den här boken är jag mest nyfiken på att läsa i sommar

7 juli, 2017

Mias bokhörna håller i den bokrelaterade Helgfrågan, och den här veckan undrar hon: Vilken bok är du mest nyfiken på ur din sommarbokhög?

I går läste jag ut den här underbara boken. Efter att ha läst den är det svårt att bli riktigt lika nyfiken på någon annan bok så snart efteråt, men jag har länge velat läsa…

Lykttändaren, så den har jag börjat på nu. Om bara någon månad kommer bokfloden att fullständigt svämma över alla bräddar med nyutkomna böcker som jag är väldigt nyfiken på, så till dess skall jag försöka komma ikapp med läsningen. Inklusive Lykttändaren, som stått i bokhyllan sedan förra hösten.
 .
Bonusfråga: Vart ska du på semestern? Finns det någon plats du vill besöka?
 .

Väldigt snart reser vi till Paris och vidare ned genom Loiredalen och upp igen till Normandie. Det skall bli så härligt att återse det härliga landet, folket och maten. Förra gången vi var i Frankrike blommade stora fält med solrosor, det här fotot tog jag då. Hoppas på samma sak i år igen!

 .
.
Jag brukar alltid skriva resedagbok och ladda upp bilder i min reseblogg, som en sammanfattning av dagen och som en extra säkerhetsåtgärd. Jag är alltid litet orolig att de bilder jag tagit skall försvinna på något sätt, till exempel genom att minneskortet går sönder. Är de sparade i resebloggen känner jag mig lugnare.
.

Fler som diskuterar Helgfrågan hittar du hos Mias Bokhörna, klicka gärna in och var med du också!