Nya böcker att läsa i september

Tre nya böcker som förmodligen är ganska olika varandra, men som har det gemensamt att jag är väldigt nyfiken på dem. Jag har inte läst något av Tayari Jones och Niklas Natt och Dag, men blivit nyfiken på dem utifrån vad andra berättat.

Som ni ser är Shelly en väldigt skolad bokhund, hon vet att hon skall sitta stilla och posera tills jag säger att jag har fotat klart, och hon verkar på allvar älska det. Hon vet exakt vad hon skall göra när jag kommer med böcker och kameran. Doris är inte en lika skolad bokkatt, men Shelly försökte verkligen sitta stilla trots att det var svårt när Doris distraherade henne.

Pascal Engman blev en favoritförfattare i och med sin debutroman, Patrioterna. Vilken bok alltså! Klicka på titeln om du vill läsa min recension. Sedan skrev han Eldslandet, den första delen i en planerad thrillerserie om polisinspektör Vanessa Frank. Och nästa vecka kommer uppföljaren, Råttkungen, ut i handeln.

Pascal Engmans romaner är otroligt välskrivna med högt tempo och stort samhällsengagemang, och han lyckas dessutom väldigt väl med gestaltning av både personer och miljöer, vilket gör romanerna inte bara spännande, man känner också för karaktärerna. Har ni inte läst något av honom än, så måste ni göra det.

Så här fint förpackad kom boken från förlaget.

 

Resebilder från Normandie, Franska Rivieran och Gotland

Jag brukar skriva reseberättelser och dela med mig av bilder och tips som kanske kan inspirera någon mer. Men de senaste tre reseberättelserna är oavslutade. 2017 reste vi bland annat till Normandie och besökte Rouen, där justitiepalatset just då blev renoverat. Man kunde ändå se kulhålen från andra världskriget i väggarna.

Förra året reste vi längs Franska Rivieran och besökte bland annat kuststaden Cassis, Cannes och Antibes, men jag hann aldrig visa bilderna och berätta om hur det var. Jag lade nog bara upp någon teaser om att inlägg var på gång, men sedan föll det i glömska.

Inte heller har jag visat och tipsat om var man äter så här maffiga våfflor på Gotland. Det måste jag ju göra.

Om jag inte stupar i säng i kväll skall jag försöka komponera ihop ett inlägg när vi kommit hem från dans/gym. Vad skall jag börja med tycker ni – Rouen i Normandie, Cassis vid Franska Rivieran eller Gotland?

Ha en fin fredagskväll!

 

 

 

 

 

Dags att utse årets Augustambassadörer

Under flera år i rad har jag fått förtroendet att vara Augustambassadör. Det har inneburit att jag bevakat och rapporterat om Augustpriset, och litet extra om Årets svenska fackbok. Jag har varit på plats vid nomineringseventen och följt den stora Augustgalan, jag har intervjuat nominerade författare och läst och recenserat de nominerade böckerna.

Att vara Augustambassadör är intressant och spännande och väldigt roligt. Jag brinner litet extra för facklitteraturen, och det skulle vara sååå roligt att bevaka den kategorin i år igen! Men som ni som tittar in här hos mig vet, räcker inte tiden till i höst. Jag är mitt uppe i en intensiv period då jag slutför min avhandling. Men jag kan verkligen rekommendera er som älskar att läsa och att skriva om litteratur i sociala medier att söka! Gör det!

Här kan du läsa mer om vad det innebär att vara Augustambassadör, och vart du skickar din intresseanmälan. Om du vill se hur jag rapporterat om Augustpriset finns mina inlägg från 2016-2019 samlade här.

Missa inte höstens roligaste uppdrag!

Recension: Så gör jag – konsten att skriva, av Bodil Malmsten

Bodil Malmstens bok Så gör jag: konsten att skriva gavs ut första gången 2012, och i somras kom den ut i ny utgåva. Det är en väldigt originell handbok om författande, med tips och verktyg för att undvika de största fallgroparna och bli en bra skribent.

Under läsningen har jag varit väldigt kluven till den här boken, om den verkligen fyller en funktion som handbok i skrivande, eller om den främst är en essäsamling med författarens personliga tankar och reflektioner kring livet som författare och om skrivande. Som essäsamling är det väldigt fin läsning, genomsyrad av Bodil Malmstens speciella, nästan hypnotiserande, sätt att skildra stort som smått. Hennes humor, bitskhet, ilska och inte så ofta lycka, men förnöjsamhet, lyser igenom det samlade lugn som jag tycker utmärker hennes vackra och njutbara texter, och så även i den här boken.

Men boken fyller absolut en funktion som handbok också, den är bara inte så handgripligt formulerad. Jo, innehållsförteckningen är det. I kapitlen är dock alla tips och råd oftast invävda i författarens personliga reflektioner, vilket gör att man får samma känsla som att sitta och lyssna på en klok och kunnig person som berättar om sitt liv och där det gäller att lyssna uppmärksamt för att inte missa minsta lilla visdom. För mig är det här en ypperlig handbok i skrivande, och i läsande, vilket alla markerade sidor visar så här i efterhand.

Jag skulle vilja återge några av alla fantastiska tips och verktyg för skrivande som man får av författaren. Till exempel nämner hon att det krävs en sammanhängande tid för skrivande och en fredad plats att göra det på. Alla skrivande personer vet att det är så, men det kan vara skönt att hänvisa till Bodil Malmsten när omgivningen tror att man kan skriva genomtänkta och kloka saker under tiden man håller ett öga på middagen som kokar på spisen och läser läxorna med barnen. En annan Bodil, fysikern och författaren Bodil Jönsson, har skrivit om något liknande, nämligen ställtid. Den där tiden man mentalt behöver för att hinna avsluta en sak och ställa om sig för att ta itu med nästa. Bodil Jönsson menar att när man gör ”lätt-och-lagom-aktiviteter”, då behövs ingen ställtid. Dem kan man dra igång direkt. Jag förstår precis vad hon menar med det. Det är inga problem att gå direkt från att hjälpa barnen med läxorna till att laga mat, vidare till att tvätta och att åka och träna. Det är betydligt svårare att gå från läxläsning med barnen till att sätta sig vid datorn och direkt förstå och formulera samband mellan 1975 års välfärdspolitiska mål för det svenska samhället, Europarådets ramkonvention för skydd av nationella minoriteter och 2011 års grundlagsändring av svenskt minoritetsskydd. Personligen behöver jag en sammanhängande tid för skrivande för att hinna ställa om och komma in i ämnet, och det känns väldigt skönt att veta att både Bodil Malmsten och Bodil Jönsson upplever samma sak.

Jag älskar Bodil Malmstens grundinställning. Hon uppmanar till att ta ut skrivglädjen, och alla annan glädje, i förväg och förvara den ljust. Tids nog kommer problemen. ”Skrivglädjen är kusin med lusten, ta ut dem så mycket det någonsin går.” Hon skriver också om inspiration som startskottet i maratonloppet, där inspirationen måste avlösas av långt tålamod. Hon skriver om myten om förstameningen i böcker. Jag kände igen mig i hur Bodil Malmsten brukade säga ord och meningar högt, för att liksom smaka på orden och kunna avgöra innebörden och känslan i dem. Låter det harmoniskt eller skär det sig. Så gör jag ofta. Det är ju så mycket enklare att formulera en mening, eller att tolka innebörden i det någon annan skrivit, när man läser upp det högt för sig själv, och om det behövs flera gånger. Jag kände också igen mig i min egen skrivprocess när jag läste om hur Bodil Malmsten upplevde helvetesperioderna, då man kommit så långt i skrivprocessen att man inser hur mycket det är kvar att skriva. Jag skulle vilja nämna många fler kloka råd som författaren ger i boken, men skall avsluta med två som jag själv kommer att använda mig av inom kort. Dels att leta reda på experter som kan läsa din text, dels att inte peka på eventuella problem i texten, bara lämna över för läsning. Om ingen reagerar kanske det man själv upplever som ett problem inte är det. Det finns nog med problem ändå för att flagga för alla tveksamheter.

Jag måste få avsluta med att återge Bodil Malmstens ord riktade ”Till den som skriver”:

Gå inte i sömnen.
Se allt, lyssna på allt, känn på allt, testa, lukta på det.
Smaka på allt.
Gå in i allt.
Stå utanför.
Behåll förundran inför allting.
Bevaka din förundran.
Var förvånad.
Så det kan vara.
Så det kan bli.

 

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 301
Utgivningsdatum: 2019-06-28
Förlag: Modernista
Omslagsformgivning: Lars Sundh
ISBN: 9789177819998
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Boeuf bourguignon – det godaste man kan äta på hösten

En riktigt mustig och varm köttgryta som fått stå på spisen och småkoka i några timmar, så att köttet nästan faller isär innan man ens tagit en tugga av det så mört är det, det är verkligen helt gudomligt gott.

I går lagade jag en fransk boeuf bourguignon av vildsvinskött, sidfläsk, rött vin, oxfond, lagerblad och litet till. Jag lagade för tolv personer så att vi kan frysa in det som blir över, men nu har jag varit ensam hemma med den här grytan, så det är nog bara mat för åtta personer kvar…

Till fyra personer behövs
600 g vildsvinskött eller nötkött (högrev eller bog)
Smör
1 tsk salt
1 krm svartpeppar
1 1/2 msk vetemjöl
1 msk tomatpuré
3 lagerblad
1 tsk timjan
2 dl rödvin
2 1/2 dl köttbuljong
100 g rökt sidfläsk
8 steklökar
2 vitlöksklyftor
200 g färska champinjoner

Gör så här
1. Skär köttet i bitar och bryn det runt om i smör i en stekpanna.
2. Lägg över köttet det i en gryta. Krydda med salt och peppar. Rör i mjöl, tomatpuré, lagerblad och timjan. Häll på vin och buljong.
3. Låt grytan koka under lock ca 1 1/2 tim.
4. Strimla sidfläsket. Skala och dela ev lökarna. Skala och hacka vitlöken. Dela ev svampen. Stek fläsk, lök, vitlök och svamp i smör i stekpannan.
5. Lägg ned alltsammans i grytan och låt koka ytterligare ca 10 min. Strö gärna över hackad persilja.
6. Servera med exempelvis kokt potatis och ett gott bröd.

Det är roligt att testa nya och trendiga recept, som poké bowl och andra sallads- och grönsaksrätter med asiatiska eller indiska smaker, men jag tycker ändå att det som ger den största tillfredsställelsen i köket är att laga genuin mat av rejäla råvaror.

Det är dessutom extra mysigt att bjuda på sådan mat, eftersom tid är en bristvara för många visar det extra omtanke om gästerna att man tagit av sin tid för att bjuda på något genomtänkt och vällagat.

🍂 🌾 🧡 ☀️ 🍄

Höstplantering med rönnbär och nyponkvistar ♥

Ungefär samma vecka varje år ledsnar jag på sommarblommorna i krukorna och byter ut dem mot höstväxter.

Mycket bättre än innan, men ändå inte helt nöjd. Jag ville behålla rosen som sitter i den större krukan till höger om trappan, den kan överleva vintern om vi har tur, och dessutom blommar den fortfarande. Men litet trött och risig ser den ut, så vad göra.

Jag tog med mig en sekatör och gick iväg till ett rönnbärsträd som växer vid hästhagen. Där fanns det mogna nypon också. Några kvistar av varje sort nedstuckna runt rosen livade upp, håller ni inte med?

Korgen med de rönnbärs- och nyponkvistar som blev över ställde jag på trappan som en färgklick. Kan bli bra nu när regniga och grå dagar väntar framöver. Nu saknas bara en ljuslykta med plats för ett blockljus att ställa på trappan, som kan sprida ett fladdrande ljussken i höstmörkret.

 

Snälla, vakna…

I går satt inte Zingo tillsammans med Doris på trappan för att få mjukmat som de alltid får på morgonen. En stund senare hittade jag honom liggandes på sidan i gräset på vägen in till vårt hus. Någon hade kört på honom i hög hastighet på vägen förbi vårt hus och sedan lagt honom vid vår infart för att vi skulle se honom. Jackie, Bella och jag hjälptes åt att begrava honom när de kom hem från skolan.

Foto som Bella tagit på gosiga Zingo och henne ♥

Vi saknar honom så otroligt mycket, vår fina Zingo. Allra värst är det för Bella. Nu har hon bara bilderna och små filmsnuttar med honom kvar. Hon har fotat och filmat honom varenda dag sedan hösten 2016. Han blev bara tre år.

♥ ♥ ♥

Bebisfotografering

Lyxigt att som gammelfaster få umgås med sina brorsdöttrars barn. Den här dagen var det jag och Uno, under tiden Max skulle inskolas på förskolan.

I anteckningsboken: min egenuppfunna form av stenografi ;)

Erica åkte iväg med Max och jag satte mig ned med arbete och en kopp kaffe. Arbetet flöt på så otroligt bra, att jag tänkte att jag nog måste vara barnvakt väldigt ofta, för i den här miljön får jag ju massor uträttat. Och ungefär då vaknade Uno ;)

Det jag påmindes om var hur effektiv jag lärde mig att vara under småbarnsåren. Det gällde att ha en ordentlig plan för dagen i förväg, och sedan passa på med allt som skulle göras under de stunder barnen sov.

Vi experimenterade litet med hur man kan ta bebisbilder, och kom fram till att det behövs en bakgrund som är samma ton som underlaget och inte tar fokus från bebisen, som bokhyllan och pläden i bakgrunden gjorde här.

Jag hade läst på litet innan om att man gärna kan låta barnet vara vänt mot ett fönster, då kan man lyckas få det där härliga glittret i ögonen när ljuset reflekteras genom fönsterglaset.

Nästa gång vill jag göra ett nytt försök och ta bilder när Uno inte är lika trött, och så skall jag leta upp en plats där ljuset är bra och där det blir en ren bakgrund. Man vill ju få till fina bilder på en så söt kille ♥

September månads pocketnyheter

Eftersom jag själv haft förmånen att få läsa inbundna böcker de senaste åren, har jag inte tänkt så mycket på när pocketversionerna kommer ut i handeln. Men jag inser att det är ett perfekt tillfälle att samla ihop pocketfavoriterna som jag inte hunnit läsa i inbunden version, så kan de inläggen fungera litet som en inköpslista, och förhoppningsvis kanske ge ett och annat tips till er som tittar in hos mig.

Här är mina favoriter för september

Små eldar överallt har jag hemma i inbunden version, men har inte hunnit läsa den än. Lazaraus läste jag förra hösten inför Keplerträffen jag var bjuden till. Jag kan bara inte värja mig mot Keplers hårdkokta kriminalromaner, och den här var riktigt ruggigt bra och gick mer under skinnet än deras tidigare romaner.

Jag hade helt missat boken Berömda kärlekspar på resa. Man får följa fjorton berömda och förälskade par på resa till Europas smultronställen. Boken är en utförlig och illustrerad reseguide till fjorton olika platser, med tips på färdvägar, hotell, restauranger och museum. Och så får man läsa litet kulturhistoria, om hur de här parens relationer började och ibland slutade. Några av paren och platserna är Frida Uhl och August Strindberg som reste till Tyskland, Karin Bergöö och Carl Larsson som reste till Frankrike, Ingrid Bergman och Roberto Rossellini som reste till Italien, Constanze och Wolfgang Amadeus Mozart som reste till Österrike och George Sand och Frédéric Chopin som reste till Spanien.

Liane Moriartys roman Tre önskningar har jag helt missat att den finns i inbunden version. Som pocket, e-bok och ljudbok har den funnits i flera år, men nu kommer den i nyutgåva som pocket med snyggt omslag och jag vill läsa.

 

Johannas deckarhörna tipsar också om pocketböcker. Här har hon tipsat om pocketnyheter för augusti, och ni kan vara säkra på att det inom kort kommer ett inlägg med tips på pocketnyheter för september också. Kika gärna in hos henne.

Recension: Fartblinda av Carolina Neurath

Fartblinda har stått i bokhyllan under ett par år utan att den blivit läst. Jag har varit tveksam till om en verklighetsbaserad thriller som utspelar sig i den svenska bank- och finansvärlden kunde passa mig. Hur spännande kan det bli i en sådan miljö? Men så lades de två första avsnitten av filmatiseringen upp på C more, och sedan var jag fast. Att vänta på ett avsnitt i veckan var uteslutet, jag måste få veta hur det skulle gå. Jag sträckläste boken. Det kan tveklöst bli både dramatiskt och spännande på nagelbitarnivå även i finansvärlden.

Berättelsen börjar när den anrika Stockholmsbanken har börjat skaka i sina grundvalar på grund av alltför risktagande spekulationer och övervärderade tillgångar. Den unga, drivna och orädda ekonomijournalisten Beatrice Farkas har börjat nysta i Stockholmsbankens ekonomi, vilket har satt igång ett händelseförlopp som ingen hade kunnat räkna med. En av bankens högsta chefer hittas en morgon död på trottoaren vid sin Östermalmslägenhet. Det spekuleras i självmord. Och visserligen hade han förlorat pengar i bankkraschen och dessutom varit den som bankledningen valde att mata vargarna med genom att ge honom sparken för att rädda sitt eget skinn, men Beatrice Farkas vet något som andra inte vet. Han kan omöjligt ha tagit sitt liv.

Bokens handling baseras på det som har kallats för den största bankkraschen någonsin i Sverige. Författaren till Fartblinda, Carolina Neurath, som då var verksam som ekonomijournalist på Svenska Dagbladet, var en av de som avslöjade ekonomiska oegentligheter hos HQ bank. Aktiekursen rasade, panik utbröt hos både bankens toppskikt och hos anställda och andra privatpersoner som förlorade miljardbelopp i och med aktieraset. Än värre blev det när finansinspektionen drog in bankens tillstånd och banken försattes i konkurs.

Det är en cynisk och kallhamrad värld vi möter, där makt genom pengar skapat just den fartblindhet som givit boken sitt namn. Den interna kulturen skapar en likriktad grupp som uppmuntrar risktagande och motverkar ifrågasättande. Och så länge som de stora bonusarna rullar in är allt frid och fröjd. Ett citat ur boken:

– Finansvärlden är hänsynslös och det vet du. Vi kan inte visa några sprickor i fasaden. Den dagen är vi ingen bank längre.
– Du kan åka dit på det här, sa Henrik lågt.
Otto vände sig om igen.
– Historien visar att inflytelserika direktörer brukar klara sig. Det är vad som skiljer oss med makt från er utan.

Carolina Neurath har fått Stora journalistpriset och Guldspaden för sin granskande journalistik, och att hon känner till den här branschen på sina fem fingrar och kan skildra den på ett trovärdigt sätt är alldeles uppenbart. Fartblinda är hennes debutroman och som sådan är den väldigt lovande. De skilda perspektiven, att som finansmännen drivas av att tjäna pengar och att som Beatrice Farkas drivas av att kontrollera dem som tjänar pengar, eftersom pengar och makt korrumperar, gör boken extra intressant. De olika karaktärerna skildras på ett trovärdigt sätt. Särskilt Peder af Rooth, VD på banken, framstår som en mångfasetterad person, som trots att han är formad av sin miljö och fattar själviska beslut för att rädda sig själv, plågas han av att även andra drabbas väldigt hårt i bankkraschen.

Missa inte heller filmatiseringen som är otroligt snyggt gjord med fantastiska skådespelare och dov, jazzig musik som lead track. Jag fick ganska stark James Bondkänsla. Lyssna här så får ni höra. Handlingen i teveserien går litet utöver boken, och jag gillar det nya relationsperspektivet som filmatiseringen tillför. Det skall bli spännande att se vad manusförfattarna gör med det.

Det som senare hände i den verkliga HQ bankhärvan var att Ekobrottsmyndigheten år 2010 inledde en förundersökning om grovt svindleri. Först 2016 väcktes åtal i tingsrätten och alla åtalade frikändes några månader senare. De ansågs inte heller skyldiga att betala skadestånd till aktieägarna. Tingsrätten lyfte fram många olika brister i verksamheten, men kopplingen mellan den dåvarande ledningens misstag och de enorma förlusterna ansågs inte tillräckligt stark. Det väcker ju onekligen frågor om Finansinspektionens makt att dra in bankers tillstånd att bedriva finansverksamhet. Och framförallt bör man kanske fundera på den rättsliga principen att alla skall anses vara oskyldiga tills motsatsen är bevisad i domstol.

Carolina Neurath har skrivit två ytterligare romaner om journalisten Beatrice Farkas; Gränslösa och Brännmärkta.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 374
Utgivningsdatum: 2016-01-20
Serie: Beatrice Farkas
Förlag: Piratförlaget
Omslagsformgivning: Niclas Engsäll
ISBN: 9789164204752
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris