En vanlig, härlig dag…

… vaknar jag pigg och äter frukost 6.30. Ibland havregrynsgröt och ibland kefir med blåbär, lingon och chiafrön, ägg från mammas höns och två koppar nespresso.

… hinner jag arbeta litet innan jag skjutsar till bussen. I bilen hinner vi prata om stort och smått. Bilresorna är bästa tiden och platsen för att få veta vad som händer i våra tonåringars liv.

… passar jag på att träna på Friskis stora gym. Varannan dag överkropp, varannan dag underkropp och axlar. Jag vill inte få ont igen, och styrketräning är det enda som håller min kropp rak och i balans i vuxen ålder, när skadorna från bilolyckan annars gör sig påminda. Jag är väldigt noga med att torka av maskiner och hantlar, händerna och även mobiltelefonen om jag använder den på gymmet.

… är jag så här glad och nöjd efter träningspasset!

… äter vi lunch på stamstället – Johannesbergs golfrestaurang. Maskinen utanför fönstret hade jag aldrig sett tidigare. Någon form av vält, tror jag. Den här dagen valde jag vegetariskt och Patrik fläsk med löksås. Den goda, franska salladen i en skål bredvid. Men vad hände med surdegsbrödet som var så gott..?

… arbetar jag vidare med min avhandling. Den här dagen var det videomöte. Bland annat fick jag frågan vad jag menar med att jag operationaliserar ett visst begrepp, något jag uppfattat som självklart inom rättshistoria. Efteråt insåg jag att det skapar särskilda problem att arbeta tvärvetenskapligt som jag, och att använda sig av begrepp som är självklara inom exempelvis samhällsvetenskaplig, men inte inom rättsdogmatisk  forskning.

… tar jag en powerwalk i skogen och försöker få ihop fler än 12500 steg. Den här veckan har jag bara nått upp till 11000 steg som mest, men jag har styrketränat fyra gånger också, och haft ridlektion en gång. En bra vecka.

… ser jag spännande saker som måste fotas. Inte så vanligt att man möts av en sådan här skylt på sin skogsrunda.

… bjuds jag på kaffe vid min brors vapenbutik. Jag tittar på svartkrutsvapen från amerikanska inbördeskriget och vi pratar om det ena och det andra innan jag vänder hemåt. Roligt att ha förmånen att få umgås med människor som lever på helt olika sätt. Man får nya perspektiv på livet. Det skulle bli så uttråkande om alla jag umgås med var som jag.

… ser himlen ut så här. Många älskar havet. Jag älskar himlen. Alla olika färger och molnens former. Och oändligheten.

… arbetar jag vidare i vardagsrummet, där ljuset är bäst.

… tar jag en kvällspromenad med Shelly och säger hej till grannens hästar.

… försöker jag hinna med att fota de böcker jag fått från bokförlag. De här två ser jag verkligen fram emot att läsa. Känner ni igen advokaten som försvarade Rakhmat Akilov efter terrordådet på Drottninggatan i Stockholm? I boken till vänster berättar han om livet som advokat. Om en dag i rätten, hur det var att försvara en terrorist, när man kan anse att en mördare sonat sitt brott. Boken till höger är en fiktiv berättelse, men skriven av en jurist och om en jurist. Om en domare och om hur långt kärlek kan driva en människa. En av de böcker jag hoppas mest på i höst.

… avslutar vi dagen med att titta på La casa de papel. Efter två avsnitt var jag helt fast. Fantastiskt att lyssna på det spanska språket och faktiskt också förstå en del. Och så skönt med en serie med hetlevrade människor som inte bara knyter handen i fickan när de blir arga, och som konfronterar den de har en konflikt med och reder ut oklarheter en gång för alla. Så befriande. Framförallt är det en riktigt smart handling och helt suveräna skådespelare som är perfekta för sina roller.

En vanlig, härlig dag.

De här böckerna ser jag fram emot att läsa i höst och vinter

Det här är bara en bråkdel av de böcker jag vill läsa den närmaste tiden. Jag blir tvungen att prioritera, eller läsa väldigt snabbt! Någon av böckerna skulle jag kunna ladda ned och lyssna på när jag är ute och försöker få ihop 12500 steg. Per dag.

En perfekt blandning av kriminalromaner, feelgood, sakprosa/facklitteratur, relationsromaner, en populärmedicinsk bok och en bok inom kriminologi. Den nyaste kom i dag – Pascal Engmans kriminalroman Änkorna. I går fick jag hem The Hate U Give. Jag har velat läsa den sedan jag såg att den var på gång, men nu när den är del av undervisningen i svenska och SO i Jackies klass, beställde jag den för att också läsa.

Några av böckerna handlar om politik och samhälle. Dels är det intressant att sätta sig in i vilka som faktiskt har den verkliga makten och hur det utövas, formellt och mer i det dolda, dels knyter mitt avhandlingsämne an till politik och samhälle eftersom jag skriver om hur staten på ett ideologiskt plan har försökt att skapa ett jämlikt samhälle mellan infödda, invandrare och minoriteter avseende religion och kultur. I går fick jag hem Fredrik Reinfeldts bok om valet i USA, den är jag väldigt nyfiken på. Kanske förstår jag bättre det amerikanska politiska systemet och alla turer i valprocessen efter att ha läst den. Där brister det i min allmänbildning.

Jag funderar allvarligt på om jag skall dela upp mitt dygn i tårtbitar och i förväg bestämma exakt vilken tid jag skall göra vad, så inga viktiga minuter försvinner helt oförklarligt utan att jag vet vad jag har gjort. Om jag sover sju timmar och arbetar sju timmar har jag tio timmar över till att läsa böcker, träna, rida, umgås med familj och vänner. Tio timmar är ju många timmar, men vart tar de vägen?

En dag på golfbanan

Nej, någon heldag på golfbanan var det inte, jag travesterar på Bröderna Marx film, En dag på kapplöpningarna, som dök upp i minnet. Ni vet den filmen när Doktor Hugo Z. Hackenbush (Groucho Marx) försöker övertala Emily Upjohn att gifta sig med honom och säger: ”Gift dig med mig och jag ska aldrig mer titta åt en annan häst”. Det kanske blir roligare om man själv är hästmänniska och lätt kan relatera :)

På väg till golfrestaurangen var jag bara tvungen att ta en bild på de här entusiasterna. Det hade regnat hela morgonen och nu duggregnade det och blåste ganska rejält. De här ungdomarna värmde upp innan de skulle slå ut.

Jag fotade, som vanligt numera, med kameran på mobiltelefonen, men ångrade i vanlig ordning att jag inte tagit med mig systemkameran så att skärpan blev bättre. Men ändå ganska häftigt med silhuetterna mot den dramatiska himlen.

Ytterligare en entusiast. Men med kikare istället för golfklubbor. Det är fint med naturbilder, men visst blir de mer spännande när det händer något i bilden, som den här mannen som får en att fundera på vad han egentligen tittar på, eller hur?

Det är det här han ser. Långt där borta är några golfspelare på väg mot artonde green. Tuff morgon för dem, i spöregn. Men vi hade det skönt i golfrestaurangen med god lunch som vanligt.

 

Spännande ny kriminalroman, första delen i en planerad serie

Det här är en spänningsroman som passar alla oss som älskade teveserien Äkta människor. Om artificiell intelligens och om moral, men den innehåller förstås också de klassiska delarna i en kriminalroman, som mord och utredning av brott.

Robotforskaren Heinrich Becker och hans fru Nora blir vittne till hur en framstående forskare och nobelpristagare blir knivhuggen till döds i hissen på ett stort konvent. Strax därefter bryter sig någon in i Beckers arbetsrum och stjäl roboten Adam. Säkerhetspolisen Alex Lindhage utreder fallet och inser snabbt att mycket inte är vad det ser ut som.

Den här boken hade varit utläst för länge sedan om det inte var för att jag har arbetsrelaterade texter att läsa och författa, och ett antal steg att få ihop. Men i kväll kanske jag får tid att läsa vidare, för den är väldigt bra så här långt.

Odla i pallkrage – rödbetorna skördas

Polkabetorna är så fina att använda i sallader när man ser den polkagrisrandiga insidan. Smaken är inte lika markant som hos de vanligare rödbetorna, men väldigt god på ett annat sätt. Det här är sorten Chioggia, som är en kulturarvssort från 1880-talet.

Man kan ju tro att jag är galen i rödbetor, eller hur? ;) Det är jag faktiskt, det är så roligt att odla dem, för det blir rejäl utdelning, och det är gott att äta dem kokta, ugnsrostade, i sallader, rårivna eller som en röra med bland annat vitlök, citron och spiskummin.

Jag sådde inte lika många gulbetor, nästa år blir det fler. Det är praktiskt med gulbetor, eftersom de inte färgar av sig på den övriga maten, till exempel om man blandar dem i en sallad. Det här är Burpees Golden, en kulturarvssort från före 1828.

Litet mer traditionell rödbeta, men ändå inte. Den här är också en kulturarvssort, från 1880-talet. Crosbys Egyptian. Jag tror att de växte i för mycket skugga bakom ringblommorna, så de har inte vuxit till sig lika bra som de andra, men jag tog upp dem ändå.

Polkabetorna längst ned, gulbetor till höger och de rödare betorna överst.

I kväll skall jag skära dem i tärningar och i skivor, förvälla dem och styckfrysa dem någon timme på en bricka i frysen. Lägger man dem sedan i större förpackningar i frysen går det lätt att ta loss bara så mycket som man behöver, utan att allt har frusit ihop.

Men nu, arbete. Hoppas ni får en fin dag!

Sensommarlunch i solsken, och om att ha ett högaktivt eller stillasittande liv

Har man egen häst tänker man aldrig på hur mycket man rör på sig, man rör sig hela tiden. Man går ut med hästen till hagen, bär ut hö minst tre gånger per dag, blandar till kraftfoder, bär vattenhinkar, mockar, borstar, rider och leder in hästen i stallet. Ibland skall hästen duschas och svampas av, ibland lägger man på och tar av täcken, då är de ofta dyngsura av regn och snö och väger ett halvt ton. Så känns det i alla fall.

Nu när jag inte har häst har jag börjat fundera på vad andra människor gör på på sin fritid. På kvällarna hamnar jag väldigt lätt i soffan och plöjer teveserier, just nu La casa de papel. Och det innebär enormt mycket mindre med motion än tidigare när jag hade häst. En vanlig vardag får jag ihop färre än 5000 steg. Det låter ju ganska mycket ändå, eller vad tycker ni? Det är det inte. Det är katastrof.

Upp till 5000 steg räknas som stillasittande liv. Man rör sig knappt. 5000-7499 steg är en lågaktiv livsstil, utan motion eller promenader som har någon betydelse. 7500-9999 steg per dag räknas som något aktiv och 10000 steg och upp till 12499 steg räknas som aktiv livsstil. Fler än 12500 steg innebär en högaktiv livsstil.

Tidigare har hästar och andra djur fått mig att röra mig mycket utan att jag reflekterat över det. Nu måste jag medvetet välja att motionera. Styrketräning har funnits med i min vardag under drygt tjugo år, så det känns lika naturligt som att äta och sova, men konditionsträning, där brister det rejält. Nu har jag fått upp ögonen för problemet och kommer att ta tag i det.

Golfbanelunch på Johannesberg i dag igen. De är suveräna i restaurangen, så trevlig och serviceinriktad personal. I dag var dagens rätt pasta bolognese, eller en vegetarisk pastarätt. Jag frågade om det gick bra att beställa bara bolognese med sallad till, istället för pasta. Och titta så fint min rätt serverades, och gott var det också!

Hoppas ni har en fin dag och passar på att gå ut och fylla på med D-vitaminer!

Dramatiska septemberkvällar

Förra veckan kunde vi njuta av dramatiska färger och molnformationer varenda kväll. Men om man vill fota måste man vara snabb, på en halvtimme är ögonblicket borta.

I lördags hade jag hämtat upp Jackie och hennes kompis Sol, och svängde in på vår väg. Då såg vi den här himlen över våra grannars hus. Bara att stanna bilen och ta några bilder med mobiltelefonerna. Som om vi var i stormens öga, med ovädret lurande runt hörnet. Sedan kom regnet.

Ingenting kan överträffa naturen när den visar vad den går för.

Recension: En halv man, av Lena Bivner och Åsa Ahlund

Mannen på bilden är inte den VD för ett av Sveriges största bolag som boken handlar om

Omnible är en tjänst där man kan läsa och skriva recensioner och se var man kan köpa böcker och jämföra bokpriser. Varje vecka lottar företaget ut böcker på sin hemsida. Jag vann den här boken för några veckor sedan och nu har jag läst.


Handlingen i korthet, från förlagets hemsida

När läraren Åsa träffar näringslivshöjdaren Anders (fingerat namn) är hon till en början inte alls intresserad. Han är inte hennes typ och har både fru och barn. Men Anders väcker något hos henne, får henne att känna sig viktig, skrattar åt hennes skämt och när hennes telefon dagligen fylls av hans kärleksfulla sms, trillar hon till slut dit. De inleder en passionerad relation men snart inser Åsa att det är mycket som inte stämmer. De allt mer osannolika lögnerna tvingar henne till slut att börja ifrågasätta hans löften om att det ska bli de.

Så tyckte jag om boken

En halv man klassificeras som memoarer och handlar om en relation som började och tog slut, och vad som hände under tre år däremellan. Jag är egentligen inte så förtjust i memoarer, dels därför att man bara får författarens perspektiv på händelser, dels har jag möjligen haft oturen att läsa memoarer som drypt av självgodhet och/eller självömkan. Den här blev jag nyfiken på därför att den sannolikt är ganska unik i sitt slag, åtminstone i Sverige. Inte därför att den kränkta älskarinnan avslöjar relationen för mannens fru, och inte därför att hon hänger ut relationen i en bok, utan för att mannen är VD för ett av Sveriges största och mest kända företag. Trovärdigheten är dessutom hög. Älskarinnan har sparat alla sms som skickats mellan henne och mannen, vilka uppgår till 700 sidor, och många av detaljerna i boken har gått att kontrollera och visat sig stämma. Tidpunkter, platser, händelser och personlighetsdrag.

Man baxnar över den information om företaget som han avslöjar för sin älskarinna, vilket tyder på extremt dåligt omdöme, och skulle kunna klassas som insiderbrott med fängelse i straffskalan. Exempelvis berättar han för henne att han är på väg att byta arbete till storföretaget, och han berättar om vilka personer han vill placera om och vilka han vill ska ta plats i den nya ledningsgruppen. Hon får dessutom nycklar till hans tidigare arbetsgivares representationsvåning, och missbrukar därmed aktieägarnas resurser för privata ändamål. Man undrar ju om han kan skilja på moral i privatlivet och moral i arbetslivet, eller om han är en risktagare i båda. Man baxnar också över hur manipulativ den här mannen är, och hur han kan hinna med att hålla kontakt med älskarinnan var fjärde vaken timme, en regel han infört mellan dem, umgås med henne i våningar, på restauranger och på resor, och samtidigt leva familjeliv med fru och barn. Och hur har han tid och möjlighet att skicka hjärtemojis från styrelsemöten, det är en gåta för mig.

Men mest baxnar jag faktiskt över att älskarinnan på allvar tycks tro att mannen skall lämna sin fru för henne. Det är visserligen lätt att förstå att den här medelålders mannen med ett ordinärt utseende sannolikt är väldigt charmig och karismatisk. Som VD  måste man väl vara litet av en estradör, som skall trivas med att stå i rampljuset och på ett trovärdigt sätt presentera information på ett sätt så att aktiekursen inte faller. Och hon är med honom på resor och på restauranger och presenteras som hans fru, och invaggas i tron att han snart skall skilja sig. Men hans lögner som lassas på henne gång på gång, och som hon är väl medveten om, borde väl efter en tid få henne att inse att deras relation aldrig kommer att utvecklas till något mer, att han inte kommer att skilja sig för hennes skull.

En halv man är en lättläst bok med enkelt språk och upplägg. Den gjorde mig nyfiken på VD:n som boken handlar om, och jag har lyssnat på ett par webbsända framträdanden med honom, och hållit koll på nyheterna om det kommer att bli någon utredning om insiderbrott. Det har gått nästan exakt ett år sedan boken kom ut, utan att något tycks ha hänt. Och vem hade egentligen trott det.

Mitt betyg: 2/5

Antal sidor: 347
Utgiven av : Ordberoende förlag
Utgivningsdatum: 2019-09-02
Formgivning: Michael Ceken

En fin boknyhet – Mitt hemliga liv av Jenny Fagerlund

En av höstens mest efterlängtade romaner! Den kom i dag, så fint inslagen i lila silkespapper och i paketet ett följebrev som matchade boken i stil och ton. Allt andas feelgood! 💚 Och så den lilla asken med samma motiv som bokomslaget, med fyra praliner.

Litet om handlingen, från förlagets hemsida:

Hur väl känner vi våra närmaste? När Moas farmor går bort visar det sig att Moa har fått ärva hennes lägenhet på Södermalm i Stockholm. Inte nog med det, ansvaret för farmoderns kungspudel Iris har också landat på hennes axlar. Lägenheten är sliten och fylld med gamla möbler och den sörjande hunden vill inte äta. Moas första tanke är att sälja lägenheten och ge Iris ett nytt hem. Men det som börjar som ett bekymmer blir snart hennes hemliga tillflykt. Sakta går det upp för Moa att det liv hon lever med pojkvännen Ruben egentligen går ut på att anpassa sig efter honom. I lägenheten börjar hon bygga upp ett eget liv, det liv hon egentligen vill leva, långt från andras krav. Samtidigt dyker det upp brev och ledtrådar som visar en helt annan bild av farmodern än den Moa känt till. Snart inser hon att hon inte är den enda med hemligheter.

Mitt hemliga liv är en varm och fängslande berättelse om hemligheter som påverkar våra liv mer än vi inser.

I helgen skall jag varva läsning med arbete, skörd av grönsaker och poolbad hos våra vänner söder om Stockholm. Vad har ni för helgplaner?

Njuter av att fortfarande kunna äta lunch utomhus

Utsikt från golfrestaurangen ut över niohålsbanan. Sensommaren är så vacker med sina fluffiga moln. Långt bort i bilden, litet till höger om mitten, ser ni kanske något gult som skymtar mellan träden. Där bor vi.

I dag valde jag grönsaksfrittata med yoghurtdressing, och som vanligt nybakat bröd och en franskinspirerad sallad med rödkål och morot med vinägrettdressing.

I morgon händer en spännande och väldigt rolig sak, och då blir det helt andra vyer. Jag kommer säkert att visa bilder på det.

Ha det fint!