Det har blivit litet blandad träning de senaste veckorna; styrketräning, ridning, bärande av böcker (ni skall snart få se hur det blev) och skogspromenader. Här var Erica jag ute på långpromenad och såg de fina blåsipporna som växte i klunga.
Bella och jag åkte till Uppsala för att köpa present till Jackie som skulle fylla 15 år. Vi blev överraskade av att det var så många i Gränby Centrum i Uppsala, och utan munskydd. Inte så konstigt att smittan är så vitt spridd här. Enligt det senaste jag läste rekommenderas att utgå från att alla man möter i Uppsala är smittade.
Vissa hade en väldigt otrevlig attityd. På Espresso House blev vi tillsagda att hålla en meters avstånd och att sitta en och en vid olika bord, även då vi tillhörde samma familj. Det kan verka ologiskt, men det handlar också om att föregå med gott exempel för att andra skall göra likadant. Strax efter oss kom ett par in. De blev tillsagda minst tio gånger, men rörde inte en min och gjorde inte som de blev ombedda. Vad är det för fel på vissa..?
För första gången i mitt liv, ja det är sant, lagade jag inte all mat själv till födelsedagsfirandet. Jag beställde smörgåstårtor och vanliga tårtor från vår ICA-butik. Jag har nog aldrig varit så pigg både innan, under och efter firandet, nu när jag inte var trött av allt arbete med förberedelser och matlagning! Men så dyrt det blir! Undrar hur mycket vi sparat på att jag planerat och lagat allt själv under alla år..? Med tanke på vad det här kostade, och hur många födelsedagar och andra tillställningar som jag lagat mat till genom åren, måste det handla om hundratusentals kronor. Det låter otroligt, men samtidigt helt rimligt.
Planen var att vi skulle vara utomhus, eftersom det varit riktigt varmt och skönt veckan innan, men den här dagen blev det +5 grader och duggregn. Som ni ser hade vi inte förberett något, som att sopa golvet i vår lada, men vi lade dukar på bord och annat som kunde fungera som underlag för tallrikar och glas, och satte oss familjevis. Mycket blir annorlunda under en pandemi, men jag är tacksam för att vi har utrymmen så att vi inte tvingas upphöra med att träffas.
Och krokusarna slog ut, och blommar fortfarande för fullt.
Före och efter. Jag slarvar med håret så att det slits i topparna. Ni ser ju på första bilden hur tunt det hade blivit. Nu har jag håret som på bilden längst till höger. Fortfarande så långt att jag kan sätta upp det när jag behöver, som när jag är i stallet och tränar. Men munskydden… De är ju så stora att jag skulle kunna dra upp dem över hela ansiktet och bara klippa hål för ögonen.
Vår lilla vildkatt dök upp hos en granne (livet på landet: vi kallar alla för grannar om de bor inom fem kilometers avstånd), men eftersom hon inte är tillräckligt tam för att låta sig fångas var det bara att vänta tills hon kom hem igen. Det gjorde hon efter att ha umgåtts under två dygn med grannarnas (kastrerade) hankatt.
Fortfarande distansundervisning då Jackie är i skolan tre dagar i veckan och Bella var tredje vecka. Här lämnade jag av Bella i skolan för prov i franska.
Det var tre år sedan jag kollade synen, så när jag blev kallad den här gången bedömde jag att det var dags. På vägen från bilen till optikern tog jag några bilder i Norrtälje. Kul skylt: Skvallertorget. Mindre kul att rådhuset inte underhålls bättre. Om man läser skylten inser man att ansvariga borde ta lärdom av historien, och inte låta byggnaden drabbas av rötangrepp igen. Det ser ut som man har bättrat på fasaden, med fel nyans. Trist.
Det här är min barndomsvän, Carina. För någon vecka sedan hade jag förberett picknick och vi tog en promenad genom byn där jag växte upp, så hon fick se hur det förändrats sedan vi var barn och så fick hon träffa mina föräldrar och min bror.
Vi lärde känna varandra när jag flyttade ut hit i tvåan på lågstadiet, så vi har känt varandra i drygt fyrtio år. Våra undulater brevväxlade när vi var barn, vi släpade hem stora gröna växter från Rimbo marknad, vi skolkade i sexan för att ta bussen till Stockholm och shoppa, och fick en utskällning när vi kom tillbaka, vi åkte hem från en friluftsdag då vi skulle plocka svamp, och fick kvarsittning, vi spelade badminton i kohagar, lyssnade på David Bowie och åkte moped. Och till den här sjön gick vi genom skogen för att sola och bada. När vi började på gymnasiet hade våra vägar gått litet isär med olika inriktningar, men vi har hållit kontakten genom alla år och genom glädje och sorger. Mycket hinner hända under ett halvt liv, men mycket är också precis som det alltid varit. Så tacksam för fin vänskap.
Varannan fredag träffas Mia och jag för att äta lunch och prata, bland annat om böcker vi läst. Fenomenalt lyxigt att få äta i sådan här miljö som på Johannesbergs slott och så vällagad och god mat för 135 kronor. Det här var sista lunchen på slottet för säsongen, nu har golfrestaurangen tagit över lunchserveringen igen. Samma kockar och lika vällagat och gott, men litet billigare, 119 kronor. Där kan man sitta utomhus på deras altan om man vill och titta ut över ängarna och på golfarna på golfbanan. Det ser jag fram emot!
Det var bilder från de två senaste veckorna. Nu när det är ordning omkring mig, och inte så mycket som tar extra tid, skall jag försöka komma igång igen med mer regelbundna uppdateringar här i bloggen och besöka er i era bloggar, och så skall jag komma ikapp med nöjesläsningen och recensera böcker igen. Jo, tjena, tänker säkert ni, hon kommer att dra igång nya tidskrävande projekt ;) Vi får väl se!
♥ ♥ ♥
