Favorit i repris (27/365)

Nu har tjejernas danslektioner börjat igen, så jag vet vad jag skall göra på lördagarna och söndagarna fram till i sommar. Jag läste inte så mycket som jag hade tänkt, eftersom det hände saker som lockade intresset åt andra håll.

Till exempel stod det två bilar med manliga förare och tutade mitt emot varandra utanför caféet där jag satt i godan ro med en cappuccino och en morotscupcake. Det ledde till samtal med två killar som inte kunde svenska så bra, de pratade till mig och jag till dem, men jag vet inte om någon av oss förstod vad den andre sade. Leenden fungerar dock alltid, och efter vårt samtal sade de sedan hej då till mig när de gick, nu kände vi ju nästan varandra.

Och hur gick det med bilarna då? De stod där i säkert fem minuter och båda vägrade backa för den andre. Till slut backade den ena personbilen, så att den andra bilen med stor släpkärra kunde komma förbi. Tuppfighter förekommer uppenbarligen bland människor också. Och mer blev det av den varan, åtminstone nästan.

I pausen mellan danslektionerna lockade jag över tjejerna till caféet där jag satt. Jackie har ett så snyggt mobiltelefonskal, som dessutom matchade min bok som ni ser, så jag måste ju fota det tillsammans med min andra kopp cappuccino. Favorit i repris, med andra ord.

Den andra tuppfighten för dagen var egentligen inte mellan tuppar, utan mellan två surgubbar och en kvinna. En äldre man och en äldre kvinna med en krycka kom fram till ett bord där det satt en annan äldre man och läste. Kvinnan frågade om det var ledigt (på de sex platser som var tomma). Mannen vid bordet tittade inte ens på henne och svarade inte heller. Paret slog sig ned i alla fall. Efter en stund reste sig mannen som kommit tillsammans med kvinnan, frågade henne surt om han skulle ta hennes ryggsäck, sedan gick han bara. Ut genom svängdörrarna och gick omkring utanför på parkeringen, utan att en enda gång vända sig om efter kvinnan. Hon ställde i ordning stolarna och ställde tillbaka en bok innan hon gick efter mannen.

Bortsett från surgubbarna var det en trevlig och framförallt avkopplande dag. Hoppas att ni också haft det bra, och att ni får en fortsatt fin kväll!

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 olika teman under året, samt alla deltagare. Klicka gärna runt och se andras foton på samma teman!

Årets bokrea – mina favoriter

I förra inlägget tipsade jag om böcker jag själv läst och tyckt om, och som finns till fina priser på årets bokrea. De böcker jag visar nu är sådana jag inte läst, men som jag gärna skulle läsa, och som också finns med på rean. De flesta av de här böckerna kostar 59 kronor styck på bokrean. Någon kostar bara 29 kronor och den dyraste 119 kronor, men så är den boken i princip nyutgiven också.

Bokrean startar den 27 februari, men du kan redan nu förhandsboka böcker som ingår i rean hos bland andra Bokus, Adlibris och CDon.

Har du hunnit se ut några favoriter än?

 

Har böcker blivit färskvara på samma sätt som mode?

Flera av deltagarna i Veckans helgfråga svarade att de inte har så bra koll på vilka böcker som är på gång hos förlagen.

När jag började ha litet koll på nyutgivningar blev jag överraskad. Det slog mig hur kort tid böcker har på sig att slå igenom innan det väller in massor av nya böcker som stjäl uppmärksamheten. Jag insåg varför till och med en person som välkända och storsäljande Camilla Läckberg, med en lojal läsekrets, måste marknadsföras för att inte försvinna i bokhavet. . Har böcker blivit färskvara på samma sätt som mode? Eller har det varit så hela tiden? Om det nu är så, förstår jag ännu mer varför förlagen använder sig av sociala medier i sin marknadsföring. Det finns inte tid att annonsera i exempelvis tidskrifter. Och effekten av många som lägger upp bilder på en viss bok på Instagram når ju så otroligt många och det sker direkt på sekunden. . Man kan ju också undra hur stor möjligheten är att en viss bok blir en framtida klassiker, och om möjligheten är mindre i dag än för femtio år sedan, vad tror ni? Jag tänker på både hur omfattande bokutgivningen är, hur mycket som redan är skrivet och hur litet tid varje bok får att hamna hos sina läsare innan intresset flyttats till nya böcker. . Får ni några tankar om böcker som färskvara så här på lördagseftermiddagen? Berätta gärna, jag är uppriktigt nyfiken. . Hoppas ni får en fin kväll!

A post shared by Annette Juhlin (@justnujusthar) on

Instagraminlägget med samma fråga. Klicka gärna på kommentarerna och läs vad andra tyckt på Instagram!

När jag började ha litet mer koll på nyutgivningar blev jag faktiskt överraskad. Det slog mig plötsligt hur kort tid böcker har på sig att slå igenom innan det väller in massor av nya böcker som stjäl uppmärksamheten. Jag insåg varför till och med en person som välkända och storsäljande Camilla Läckberg, med en lojal läsekrets, måste marknadsföras för att inte försvinna i bokhavet.

Har böcker blivit färskvara på samma sätt som mode? Eller har det varit så hela tiden?  Om det nu är så, förstår jag ännu mer varför förlagen använder sig av sociala medier i sin marknadsföring. Det finns inte tid att annonsera i exempelvis tidskrifter. Och effekten av många som lägger upp bilder på en viss bok på Instagram når ju så otroligt många och det sker direkt på sekunden.

Man kan ju också undra hur stor möjligheten är att en viss bok blir en framtida klassiker, och om möjligheten är mindre i dag än för femtio år sedan, vad tror ni? Jag tänker på både hur omfattande bokutgivningen är, hur mycket som redan är skrivet och hur litet tid varje bok får att hamna hos sina läsare innan intresset flyttats till andra böcker.

Får ni några tankar om böcker som färskvara så här på lördagseftermiddagen? Berätta gärna i kommentarfältet här nedanför, jag är uppriktigt nyfiken.

Hoppas ni får en fin kväll!

 

 

Lästa böcker i januari och månadens favorit

Hos Mias bokhörna tipsar vi om vilka böcker vi tyckt mest om varje månad. Jag vet verkligen inte vart januari tog vägen, men trots att månaden bara försvann läste jag ändå åtta böcker.

Det är alltid svårt att välja en bok som den bästa, särskilt som jag läser böcker ur olika genres och det då är svårt att jämföra. Den gamle och havet är ändå något alldeles extra, den blir min favorit i januari!

Vill du läsa vad jag tyckte om böckerna klickar du bara på titlarna här nedanför, så länkas du till mina recensioner.

Mina samlade omdömen för den här månaden

★★★★★
Ernest Hemingway, Den gamle och havet. Bonniers
Marie Hermanson, Den stora utställningen. Albert Bonniers Förlag
Sarah J Maas, Eldens arvtagare. Modernista

★★★★
Sara Larsson, Aldrig mer. Norstedts

★★★
Kristina Appelqvist, Den fjärde pakten. Piratförlaget
Louise Boije af Gennäs, Blodlokan. Bookmark Förlag
Martina Haag, Livet går så fort. Och så långsamt. Piratförlaget
Tamara McKinley, Vågornas viskningar


Vilken bok blev din favorit den här månaden?

Är det någon särskild bok som du ser extra mycket fram emot att läsa under det nya årets första månad?  Jag ser fram emot att läsa en hel trave böcker, som jag visade tidigare här i bloggen, och någon klassiker.

I startgroparna (24/365)

Det här är vad jag ägnar mig åt, igen. Efter många års paus på grund av fullt fokus på familj och barn.

I rätt formatmall är det antagligen 250-300 sidor, vilket vore alldeles lagom, men det blir förmodligen några fler sidor innan texten är helt klar.

Jag har flera gånger fått positiva kommentarer om att jag skriver avskalat och rakt på sak. Det kommer jag att fortsätta med, särskilt som jag själv ogillar politisk språk som babblar en massa utan egentligen säga något. Det tycker jag är slöseri med läsarnas tid och brist på respekt.

Däremot skall jag ta till mig rådet från min dåvarande handledare, att ha fler (många fler…) styckebrytningar. Jag inser att innehållet inte alltid är så enkelt att ta till sig, och långa stycken, ibland med fler än tjugo rader, blir alldeles för jobbigt att läsa. Jag verkar också skriva väldigt långa meningar, det måste jag ändra på. Det har inte varit så dumt ändå, att låta texten ligga till sig litet, några år eller fler…

Jag har även blivit inspirerad av hur texterna i de romaner jag läst är formulerade. Varför göra det krångligare än det behöver vara. Ett klassiskt nybörjarfel hos oss som skriver akademiska texter, är att formulera sig stelt och byråkratiskt. Förmodligen därför att man inbillar sig att det låter bildat och ger mer pondus och tyngd åt innehållet. Jag tänker göra tvärtom när jag nu redigerar texten, omformulera allt som är krångligt till att bli enklare att förstå, så att vem som helst kan läsa och ta till sig texten. Det är väl det man vill med sin text, att så många som möjligt skall vilja, och orka, läsa.

I startgroparna, som sagt.

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 olika teman under året, samt alla deltagare. Klicka gärna runt och se andras foton på samma teman!

 

 

Årets Man Booker Prize tilldelas en debutroman

I går blev det klart vilken roman som gått vidare från den långa listan, den korta listan och vidare till final, och korats som vinnare av det prestigefyllda litterära Man Booker-priset.

Det blev romanen Lincoln in the Bardo av George Saunders som tog hem det. Författaren har tidigare skrivit noveller och kortromaner. Lincoln in the Bardo handlar om Abraham Lincoln som just begravt sin 11-årige son Willie på en kyrkogård i Washington DC.

On 22 February 1862, two days after his death, Willie Lincoln is laid to rest in a marble crypt in a Georgetown cemetery. That very night, shattered by grief, his father Abraham arrives at the cemetery, alone, under cover of darkness. Over the course of that evening, Abraham Lincoln paces the graveyard unsettled by the death of his beloved boy, and by the grim shadow of a war that feels as though it is without end. Meanwhile Willie is trapped in a state of limbo between the dead and the living – drawn to his father with whom he can no longer communicate, existing in a ghostly world populated by the recently passed and the long dead. Unfolding in the graveyard over a single night, narrated by a dazzling chorus of voices, Lincoln in the Bardo is a thrilling exploration of death, grief and the deeper meaning and possibilities of life.

Priset har delats ut sedan 1969 och går till den författare som på engelska gett ut den bästa romanen i Storbritannien under året.

Hösten är verkligen bokprisernas tid! Efter bland annat Årets Bok och Man Booker Prize, kan vi nu se fram emot nomineringarna till Augustpriset som avslöjas på måndag!

 

 

Veckans topplista – Djur

Varje tisdag kommer Johannas deckarhörna med en ny topp fem på ett visst tema. Den här veckan är temat Djur.

Min första tanke var att jag inte skulle kunna komma på en enda bok på temat Djur…

… men det visade sig vara svårt att hålla mig till bara fem. Det här är de böcker jag läst det senaste året och tyckt enormt mycket om.

Vargarnas historia av Emily Fridlund. En av finalisterna till Man Booker Prize.

Fjärilslejonet av Michael Morpurgo

Problemet med får och getter av Joanna Cannon

Arktis. Liv i en värld av is och snö av Felix Heintzenberg, Ole Jørgen Liodden

Pingvinlektionerna av Tom Michell

 

Här är alla böcker på temat Djur som dök upp i huvudet och som jag har läst under det senaste året, förutom den helt nyutgivna boken Nära Fåglar, som jag är väldigt nyfiken på och som står på min att-läsa-lista. Jag ser ett visst minitema i temat här… tre böcker om får… men nu räcker det väl med djur hemma hos oss ;)

Klicka nu in hos Johannas Deckarhörna och var med du också! Och titta gärna runt hos alla andra som är med, du kommer att få många, många bra tips!

En rymdutmaning hos Kulturkollo

Den här veckans tema hos Kulturkollo är Rymden.

Hur ser ditt förhållande till rymden ut och vilket är ditt bästa rymdäventyr? Har du kanske en favoritfilm eller en bok som fått dig att betrakta stjärnorna på ett nytt sätt. Kanske är det en tavla eller ett stycke musik. Kanske bryr du dig inte det minsta lilla om det som finns eller inte finns där ute. Berätta!

Jag är faktiskt nästan helt ointresserad av rymden, och tycker att vi människor verkar ha fullt upp med att förstå hur vi skall ta hand om vår jord. Jag tror inte att jag har läst någon skönlitterär bok om rymden, men den teveserie som jag fortfarande blir nostalgisk över att tänka på, är den franska teveserien Det var en gång från början av 1980-talet. Det var visserligen entreprenören Elon Musk som utvecklade konceptet Hyperloop, men idén kan ha ha fått från teveserien Det var en gång. Där var hyperloops vardag för befolkningen ;)
.

Musiken till teveserien… ♥ 
.

Men vänta, en rymdfilm som sticker ut och som jag nog faktiskt aldrig kommer att få ur mitt huvud, är Melancholia av Lars von Trier med Kirsten Dunst, Charlotte Gainsbourg, Kiefer Sutherland och Alexander Skarsgård. Hemsk och ångestframkallande, men helt fantastisk på samma gång. Det börjar med ett bröllop som urartar och fortsätter med den okända planeten Melancholia, som bestämt sig för att lämna sitt gömställe bakom solen och styra mot jorden.

Fler som berättar om sina rymdäventyr finns här.

Fårdagboken, av Axel Lindén

Alice ställde gärna upp med sin ulliga päls som bakgrund ;)

 

Fårdagboken är en tänkvärd och många gånger humoristisk bok med insiktsfulla betraktelser och funderingar kring hur det känns att ha får och hur synen på livet förändras av att vara fårägare. Jag känner igen mig i så mycket av det författaren Axel Lindén skriver. Som det här:

Jag börjar förstå lite av lantbrukets psykologi. Jag tänker exempelvis inte så mycket på vädret eller andra färger och kvaliteter i omgivningen som något estetiskt. Det är liksom inte vackert eller dåligt väder, det är bara praktiska omständigheter. Kallt och klart – kolla att vattnet inte fryser. Blåsigt – se till att stora porten är förankrad i väggen. Regnigt – ta på dig något vettigt. Löven gulnar – kanske dags för vinterfoder. Men det finns väl en inneboende skönhet i hela den här grejen.

Boken var inte planerad från början. Det började med att författaren, en akademiker som flyttat ut på landet med sin familj och fått ansvaret för skötseln av en flock får, skrev sms-anteckningar om vardagen med fåren och skickade till de andra i kooperativet som han hade fåren tillsammans med. Vardagliga saker, som att han givit fåren mat eller att ett staket var trasigt och behövde lagas. Anteckningarna lades ut på Facebook och ur dem föddes idén på en bok.

Ett smakprov till ur boken måste ni få. Från andra som inte själva har djur brukar jag ofta få kommentaren att man väl är väldigt låst med många djur. Författaren till Fårdagboken ger ett svar på den kommentaren som beskriver så precis hur det egentligen är.

Jag har tappat den dagliga kontakten med fåren. Det har kommit nya personer till gården som vill vara med. De senaste dagarna har det varit någon annan som tittar till dem, räknar lamm, ser hur de växer, ser var de betar, vilka stenar de hoppar upp på, känner av stämningen i gruppen. Det blir tomt. Man tänker gärna att det är lite jobbigt att vara bunden av ansvaret för djur, att det är stressande att känna att man måste vara där varje dag, att man inte är helt fri. Det är faktiskt precis tvärtom. Jag sitter i köket och glor. Det finns inget fritt med det.

Rättigheterna till boken hade redan sålts till Storbritannien innan den hunnit ges ut här i Sverige, och fler länder står på tur. Jag är inte förvånad. Det ligger i tiden med det som är jordnära, påtagligt och konkret, sådant man inte kan läsa sig till utan måste uppleva själv. Som hur man verkar fårens klövar och med tiden lär sig hur man klipper lagom mycket. Eller hur man genom daglig kontakt med sina får lär sig deras normala beteende, och märker när någon är sjuk. Det är ingenting man kan läsa sig till. Inte heller hur man förändras som person av att vara den som är ansvarig för djurens liv och död, eller hur man med tiden får starkare band till flocken och blir mer och mer ett med både djuren, gården och årstiderna.

 

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 154
Utgivningsdatum: 2017-09-22
Form: Eva Lindeberg
Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN: 9789100173371
Finns att beställa hos Bokus, Adlibris med flera

 

Tips: Tag med som present till värdinnan och/eller värden på kalaset eller glöggfesten – den blir garanterat kvällens snackis.

 

 

Krokas, av Elin Olofsson

.

Under hösten har jag läst flera nyutkomna böcker på temat krigstid, efterkrigstid, flyktingar, nazismen och förintelsen. Det är som om jag har ett behov av att läsa om det, särskilt när böckerna handlar om helt vanliga människor som drogs in i och drabbades på olika sätt av krigen. Det kanske är ett sätt att försöka förstå det som skedde och det som fortfarande sker, ur den enskilda människans perspektiv.

Krokas är en av dessa skildringar. En långsamt och eftertänksamt berättad historia om den unga, tyska kvinnan Uli, som en höstdag år 1949 kliver av på perrongen i Krokom, Jämtland, ungefär sex mil från norska gränsen. Hon fryser om fötterna i det enda par skor hon äger, men på överkroppen värmer den fodrade kappan hon stulit från sin tidigare arbetsgivare Fru Cederstam. I resväskan Uli bär på ligger brev från en Elsa Pettersson, som enligt adressen ska finnas någonstans i Krokom, och som skrivit till Hansi, Ulis älskare som dog i en olycka när han deserterade från kriget. Uli har kommit till Krokom för att leta reda på Elsa Pettersson och samla ihop alla bitar av det som finns kvar av Hansi, få veta så mycket som möjligt om honom.

Elsa Pettersson arbetar i det lilla samhällets lanthandel, där hon säljer och packar varor och är kundernas sällskap en stund under dagen. Hon har hoppats och trott på att få möjlighet att avancera med mer ansvar i lanthandeln, men hon bär på en stor hemlighet som både tynger och hotar hela hennes tillvaro. När Uli dyker upp krokas de båda kvinnornas liv samman, precis som de var för sig gjort med Hansi. Och med Uli är det så, att det antingen händer mycket i en väldig fart, precis som för hästarna som ibland galopperar och inte går att tygla i hennes bröst, eller så blir det alldeles stilla. När de två kvinnorna möts blir ingenting sig likt igen.

Jag tycker mycket om den här boken. Det är en fin berättelse som i ett alldeles lagom format rymmer många stora och omvälvande händelser och känslor; vänskap, kärlek, mod och omtänksamhet, men också hemligheter, sjukdom och död. Och allt krokas samman i varandra, ofta på helt oväntade sätt. Prosan är en njutning att läsa, och jag upptäcker efter ett tag att trots att boken är förhållandevis kort i jämförelse med många andra, tar det tid att läsa den. Varenda ord bidrar till den förtätade stämningen, och jag vill inte missa en enda formulering. Jag vill också lyfta fram Miroslav Sokcic, som jag tycker har formgivit ett av de allra snyggaste och mest läslockande omslagen i år. Ni ser ju själva.

 

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 240
Utgivningsdatum: 2017-09-14
Form: Miroslav Sokcic
Förlag: Wahlström & Widstrand
ISBN: 9789146234029
Finns att beställa hos Bokus, Adlibris med flera