Recension: Kokain, av Pascal Engman

Jag har precis läst ut årets, så här långt, bästa bok – Kokain, av spänningsromanernas mästare, Pascal Engman. Det här är en bok som uppfyller alla krav man kan ställa på en spänningsroman. Jag vet inte vad som skulle kunna göra den bättre. Förutom att det är en pulshöjare som höll mig på tårna genom alla de nästan sexhundra sidorna, är det uppenbart att den är genomtänkt och att det ligger ett ordentligt grundarbete med efterforskningar och faktakontroller bakom, inklusive intervjuer med kriminella, vilket jag skulle vilja prata med honom om, och den är välskriven. Ingenting lämnas åt slumpen, alla trådar följs upp och knyts samman mot slutet. Till och med ett par Ray-Ban solglasögon som nämns i boken får en avgörande betydelse drygt hundra sidor senare.

Pascal Engmans uppenbara intresse för olika samhällsproblem avspeglas i hans romaner. Det är sannolikt det intresset i kombination med nyfikenhet som leder honom vidare från fakta och övergripande kunskap, genom flera lager tills du når statistikens kärna, det vill säga både de drabbande och de drabbade människornas verklighet för vilka utanförskap, lojalitet, ambitioner, civilkurage, hat och kärlek präglar deras agerande. Pascal Engmans romaner är inte bara underhållning för stunden, de skildrar de stora problem som präglar samhället i dag samtidigt som de berör och skakar om.

I de tidigare romanerna i serien med polisinspektör Vanessa Frank byggdes historierna upp kring incelrörelsen, islamism och olaglig organhandel. Även om det inte är avsikten blir hans böcker viktiga inlägg i samhällsdebatten. Den här gången handlar det om gängkriminalitet och droghandel. Som jag skrev tidigare skildrar Pascal Engman människorna och deras vardag bakom högaktuella samhällsproblem, den här gången det som pågår bakom de siffror som visar hur antalet dödliga skjutningar ökar för varje år. Historien börjar med att en man hittas död i strandkanten utanför Norrtälje, vilket leder vidare till ett havererat Cessna-flygplan och dess last, och den upptrappade droghandeln och gängkriminaliteten i Stockholm.

Parallellt med hur Vanessa Frank dras in i brottsutredningen, skildras livet som unga kriminella ur bland andra Said Abdullahi och Kemal Hariris perspektiv, och hur deras strävan att klättra i de kriminella nätverkens hierarki får förödande konsekvenser inte bara för samhället i stort utan självklart också för enskilda; för dem själva, deras familjer och grannar. Många börjar som springpojkar i narkotikahanteringen i exempelvis Järvaområdet med Tensta, Rinkeby, Akalla och Husby i Stockholm, och som sådana är det de som löper de största riskerna för sina liv. Ni minns säkert upploppen i Rinkeby med stenkastning på blåljuspersonal och vandalisering av butiker på Rinkeby torg för fem år sedan. Jag gissar att den händelsen ligger till grund för en central del i handlingen i den här romanen.

Kokain följer samma berättartekniska modell som de tre tidigare delarna i serien; Eldslandet, Råttkungen och Änkorna, med flera parallella spår som efter hand vävs allt tätare ihop. Handlingen växlar kapitelvis mellan de olika personernas perspektiv. Det är som tidigare många karaktärer i boken, alla intressanta och med betydelse för handlingen på olika sätt. Kapitlen är lika korta som i tidigare böcker; 3-5 sidor långa, vilket ger berättelsen ett driv och en hunger efter att läsa vidare för att att få veta hur det skall gå.

Jag är djupt imponerad av hantverket, och litet avundsjuk på hur Pascal Engman lyckas gång på gång. Det här är den fjärde delen i serien om kriminalkommissarie Vanessa Frank. Jag rekommenderar att läsa allihop, och i ordning, för att följa den tydliga karaktärsutvecklingen hos särskilt Vanessa Frank, men även hos hennes sidekick, Nicolas Paredes, som vi lärde känna redan i den första boken i serien, Eldslandet. Han arbetade under flera år som elitsoldat innan han flyttade tillbaka till Sverige och arbetade som flyttkarl och sedan som säkerhetskoordinator, det vill säga livvakt, och i den här boken på ett slakteri. Återigen korsas deras vägar. Avrunda denna tetralogi med Engmans senaste, och enligt mig den bästa, så är ni redo för den femte delen som kommer i september.

För övrigt tycker jag att det är fint av författaren att han i slutet av boken lyfter fram Anne-Marie Skarp på Piratförlaget, där han gavs förtroendet att ge ut sina två första böcker, för att hon var den som gjorde honom till författare.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 585
Serie: Vanessa Frank #4
Utgivningsdatum: 2021-09-20
Förlag: Bookmark Förlag
Form: Elina Grandin

Recension: Malibu Rising, av Taylor Jenkins Reid

En brand rasar i Malibu, som så många gånger tidigare. Den här gången är det hos Nina Riva, ett av de fyra syskonen som lever lyxliv i Malibu, i ett stort hus på en klippa alldeles vid havet och stranden, och som håller i den mest omtalade festen genom Los Angeles historia. Den som startar branden är en person som är van att starta bränder och sedan bara lämna. Uttrycket är även metaforiskt. I slutet av berättelsen får vi svaret på varför branden uppstår, och trådarna knyts ihop.

Branden och den beryktade festen lyfts fram inledningsvis, och en av historierna utspelar sig under det år, den kväll och natt som festen hålls, år 1983. Vi får veta att festen urartar redan vid midnatt, och klockan sju på morgonen står hela kustlinjen i brand.

Parallellt med historien som utspelar sig 1983 berättas genom tillbakablickar historien om hur June och Mick träffades. Mick som sökte en kvinna som kunde vara hans lojala stöd i livet samtidigt som han satsade på att bli en världsberömd artist. En kvinna som var snäll och omtänksam, och som aldrig höjde rösten. Han valde June. För June var det inget val, för henne var det fritt fall. Och så blev det i dubbel bemärkelse.

Mick börjar sin klättring på karriärstegen och köper ett hem på stranden, som June alltid drömt om. Hon får sin dröm uppfylld om två handfat bredvid varandra i badrummet. Hon behöver inte heller längre arbeta i föräldrarnas lilla restaurang. Och hon blir gravid med deras första barn, dottern Nina. Livet är idel lycka. Ett år efter Nina föds sonen Jay. Kort därpå kommer en kvinna och knackar på, och lämnar en son som är jämngammal med Jay i Junes armar. Relationen mellan June och Mick är ömsom fantastisk då Mick under perioder är en närvarande och ömsint make och far, ömsom förödande för June och för barnen.

Under den omtalade festen 1983 ställs Ninas och de andra syskonens livsval på sin spets, liksom Micks. Dagen efter festen har mycket förändrats för dem allihop.

Jag tycker mycket om den här typen av berättelser, med tillbakablickar som successivt ger en tydligare bild av hur allt började, hur det utvecklade sig och hur det blev, och inte minst hur de olika karaktärerna utvecklas. Malibu Rising är en typisk relationsroman och som sådan välskriven och både fängslande och gripande. Det djupare budskapet är kanske att till syvende och sidst är det inte de ytliga attributen som ger lycka, utan att vara trygg i den man är och att både ge och få från människor som står en nära.

Det här är en insiktsfull och trovärdig berättelse med mycket värme och djup under den lyxiga fernissan av kända och vackra människor, surfingliv och bikinimodellande. Författaren skildrar de olika personerna så att jag känner sympati med nästan allihop.

Malibu Rising har legat på flera bästsäljarlistor och röstades förra året fram som vinnare i The Goodreads Choice Awards i kategorin Bästa historiska fiktionsroman och det planeras, om den inte redan är på gång, en teveserie baserad på berättelsen.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 400
Utgivningsdatum: 2021-06-01
Förlag: Ballantine Books
Omslagsformgivning: Susan Turner

Recension: Au pif! Franska recept och små berättelser, av Emma Hamberg

Mitt foto som bakgrund, från en resa i Frankrike. Fler foton från våra resor i Frankrike finns i min reseblogg: https://hellofromabroad.com/

Man får liksom inte nog av Emma Hambergs livsglädje, man vill bara ha mer. Så, efter att ha läst hennes senaste roman, Je m’appelle Agneta, om en snart femtioårig kvinna som ledsnar på att vara bakgrundsfigur till man, barn och kollegor, och gör något helt oväntat, åtminstone för omgivningen, och reser till Provence för att bli au pair, men hamnar i ett kloster med en färgstark gammal man, var jag väldigt nyfiken på hennes kokbok som kom ut under våren.

På väg till ett boksamtal om fransk litteratur, satt hon ju där och signerade sina böcker! Och här signerar hon den jag köpte :)

Och visst är boken ett lyckopiller! Ett lyckopiller i blått, vitt och rött, som Frankrikes färger. För Emma har, precis som jag, totalt anammat den franska inställningen till livet; Joie de vivre; att bejaka det allra bästa i livet och njuta av allt, så mycket man kan!

Boken innehåller ungefär hundra recept, och utöver det små berättelser ur livet, bland annat hur Emma fick idén om Agneta som hamnar i ett gammalt kloster i Provence och återfinner livsglädjen, men också otroligt vackra illustrationer och fotografier. Hon berättar hur viktigt det är för fransmän att alltid, alltid hälsa! Som lantis hälsar jag alltid, jag känner ju ofta igen dem jag möter och det skulle kännas arrogant att inte hälsa, även om jag inte känner dem så väl att jag ens vet vad de heter. Jag hälsar på personalen i kassan, på människor jag möter på vägen, och på personal i klädbutiker. När jag sedan kommer till större städer och även utomlands fortsätter jag att hälsa, och jag har alltid sagt till våra tjejer sedan de var små att alltid säga hej och visa respekt för exempelvis butikspersonal. Nu förstår jag att det varit en dörröppnare för oss, och att det nog är därför vi alltid blivit så väl bemötta i Frankrike. Folk kommer fram och vill bära tunga väskor, frågar om vi behöver hjälp att hitta vägen och är genomtrevliga.

Bokens titel, Au pif, betyder att ta vad man har hemma och laga till något av det, litet på en höft. Jag har valt ut flera rätter som jag skall testa, bland annat skall jag prova att laga rårakor på franskt vis, utan fläsk och lingonsylt, men med persilja och vitlök. Och jag måste testa pilgrimsmusslor med rabarber, det har jag ju precis fryst in, med lök och selleri. Visst låter det gott! Och plötsligt blev jag sugen på inlagda päron med grädde och hasselnötter. Och karamelliserad pärontarte, ur boken om Agneta. Jag brukar säga till våra vänner och bekanta att jag borde hissa upp en rödvitrutig duk i flaggstången när jag bakat eller lagat mat, så att alla som passerar oss vet att de är välkomna in på mat och fika. Jag återkommer om hur det går!

Efter att ha läst Au Pif! tror jag att jag har upplevt vad det innebär att skrocka, för det har jag gjort mest hela tiden! Djupt nedifrån bröstet kommer skrattet, sannolikt från hjärtat.

© 2022 Fotograf Patrick Bratt, © 2022 Omslag, formgivning, illustrationer Kristin Lidström

Missa inte heller Emma Hambergs sommarprat i P1. Det var ljuvlig lyssning.

Mitt betyg: 5/5
Antal sidor: 317
Utgivningsdatum: 2022-04-08
Förlag: Piratförlaget
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Lavendelfälten vid Sénanqueklostret i Provence, som vi besökte när vi var i Frankrike senast