En trave böcker som utspelar sig i exotiska länder

Varje tisdag kommer Johannas deckarhörna med en ny topp fem på ett visst tema. Den här veckan är temat: Exotiska länder. Så här skriver Johanna:

”Visst blir det lätt så att man nästan bara läser böcker som utspelar sig i Norden, Storbritannien och USA? Därför tänkte jag att veckans topplista skulle handla om böcker som utspelar sig i exotiska länder och på så sätt samla läsinspiration som tar oss med till andra platser runt om i världen.”

Ni vet ju att jag gillar boktravar, och här kommer en till! Den här traven innehåller böcker där handlingen utspelar sig på för mig exotiska platser.

Tre timmar – i en öken någonstans
Litet land – Burundi
Stanna hos mig – Nigeria
Kina enligt Cho, det du måste veta om världens snabbast växande ekonomi – Kina
Comédia infantil – Moçambique
God of small things – Indien
Fröken Smillas känsla för snö – Grönland
Jerusalem – Israel (dock med stöd av enbart ett fåtal länder)
Mordet på Orientexpressen – Paris, Rumänien, Bulgarien, Turkiet
Alkemisten – Marocko, Egypten
Expeditionen: min kärlekshistoria – Svalbard
De förklädda flickorna i Kabul – Afghanistan
Törnfåglarna – Australien
Vegetarianen – Sydkorea
Pingvinlektionerna – Uruguay, Argentina

Jag har inte hunnit läsa allihop, men av dem jag läst är mina fem favoriter Comédia infantil, God of small things, Alkemisten, Expeditionen: min kärlekshistoria och Pingvinlektionerna.

Klicka gärna in hos Johannas Deckarhörna och tipsa om fem böcker på veckans tema. Och titta gärna runt hos alla andra som är med, du kommer att få många bra tips.

De tolv nominerade till Årets bok 2018

På Dramatenbaren i Stockholm avslöjades alldeles nyss vilka 12 böcker som nominerats till Årets Bok 2018, nämligen de här:

Till skillnad från många andra litteraturpriser är ett av kriterierna för att nomineras att boken tilltalar en bred läsekrets. Svenska folket röstar på sin favorit och utser vinnaren. Röstar gör man fram till den 26 augusti på röstsidan hos Bonniers Bokklubbar. Vinnaren meddelas på bokmässan i Göteborg i september.

År 2016 vann Martina Haag med  sin otrohets- och skilsmässoroman, Det är något som inte stämmer. År 2017 vann Alex Schulman med sin bok Glöm mig.

Om man skall se några likheter mellan de två första årens vinnare, är det att båda böckerna ligger på gränsen till att vara självbiografiska och är dessutom känslosamma och enormt berörande. Båda handlar om dysfunktionella relationer, på två olika sätt.

Av de här tolv böckerna har jag bara läst en av dem, men sju av dem står i bokhyllan och väntar på att bli lästa. Jag återkommer om vilken som är min favorit när jag hunnit läsa åtminstone de nominerade böcker jag har hemma.

Har ni hunnit läsa någon eller några av de nominerade böckerna? Ni kanske redan har en favorit?

Women’s Prize for Fiction 2018 – de här sex klarade kvalgränsen

Flera litterära priser delas ut i slutet av året, såsom Nobelpriset i litteratur, Augustpriset, Årets bok, Man Booker Prize.

Det här priset, Storbritanniens finaste pris till årets bästa engelskspråkiga roman skriven av en kvinna, delas ut den 6 juni. Förutom äran får vinnaren motsvarande ungefär 350.000 kronor.

Den 8 mars presenterades den långa listan med sexton nominerade romaner och i dag är det dags för den korta listan. En av dessa kommer att koras som vinnare den 6 juni:

Elif Batuman, The Idiot
Imogen Hermes Gowar, The Mermaid and Mrs Hancock
Jessie Greengrass, Sight
Meena Kandasamy, When I Hit You: Or, A Portrait of the Writer as a Young Wife
Kamila Shamsie, Home Fire
Jesmyn Ward, Sing, Unburied, Sing

Jag har inte läst en enda en av de här. Den kanske mest välkända, Arundhati Roys roman, Den yttersta lyckans ministerium, klarade inte kvalgränsen. Den var ju nominerad även på den långa listan för Man Booker Prize förra året, men gick inte vidare där heller till den korta listan.

Vad tycker ni om de sex böckerna som går vidare till final? Har ni hunnit läsa någon av dem?

 

Ps. Romanerna som nomineras måste vara publicerade för första gången i tryckform i Storbritannien mellan den 1 april året innan priset tilldelas och den 31 mars året då priset delas ut. Intressant också att juryn består av enbart kvinnor. Mer om reglerna kan man läsa här.

 

Söndagens smakbit ur en bra bok – Historieläraren av Matt Haig

Astrid Terese, på den norska bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers.

I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

Berättelsen handlar om Tom Hazard, som blivit född med en åkomma, som han kallar det, som gör att han inte åldras i samma takt som vanliga människor, utan betydligt långsammare. Vi får följa med honom genom de senaste fyrahundra åren och får fina, sorgliga och insiktsfulla perspektiv på hur det skulle vara att leva längre än en vanlig livstid. Jag har inte läst så långt än, men tycker hittills mycket om den här boken.

Citatet är från sidan 44, då Tom funderar över hur livet förlorat sin mening efter fyrahundra år:

Det föll mig in att människor inte levde bortom hundra år för att de helt enkelt inte var gjorda för det. Psykologiskt, menar jag. Man liksom tog slut. Det fanns inte tillräckligt med själv för att fortsätta. Man blev för trött på sitt eget sinne. På livet som upprepade sig. Att det efter ett tag inte fanns ett leende eller en gest som man inte hade sett förut. Det fanns inte en förändring i världsordningen som inte var ett eko av andra förändringar i världsordningen. Och nyheterna slutade vara nya. Själva ordet ”nyhet” blev ett skämt. Det var bara en cykel. En långsamt roterande nedåtgående cykel. Och ens tolerans för människorna, som begick samma misstag om och om och om och om igen, började avta. Det var som att fastna i en refräng som man en gång hade gillat men som nu fick en att vilja slita av sig öronen.

Fler smakbitar ur spännande böcker får du hos Betraktninger ~ tanker om bøker

Intervju med Annika Estassy, författare till Gröna fingrar sökes

Annika Estassy är en fransk-svensk författare som precis givit ut sin fjärde feelgoodroman, Gröna fingrar sökes. Tidigare har Annika givit ut en trilogi som utspelar sig dels i Roslagen, dels i den fiktiva lilla sydfranska byn Sainte-Marie-sur-Mer. Serien inleddes 2013 med Solviken och fortsatte med Croissants till frukost. Sista delen, Alla dessa hemligheter, kom 2016.

Nu när Gröna fingrar sökes precis har kommit ut, har jag fått möjlighet att ställa några frågor om den och om Annikas författarskap.

1. Gröna fingrar sökes är en varm och berörande berättelse med en hel del svärta och djup i botten. Huvudkaraktärerna har erfarenheter av både våld i nära relationer och av cancersjukdom. Visst finns här romantik, men inte på tonårsvis, utan på ett mer livserfaret vis, då man har mer med sig i bagaget. Överhuvudtaget tycker jag att det är en mer mogen berättelse än vad som är vanligt inom feelgoodgenren. Vill du berätta hur du fick idén till berättelsen och hur den växte fram?

Det märkliga med mina berättelser är att de liksom ligger och skvalpar ett bra tag inombords innan jag blir på det klara med vad de egentligen handlar om. Till en början har jag bara lösryckta scener och repliker att jobba med, och skissartade karaktärer. Miljön där berättelsen ska utspela sig är det som blir klart allra först. Det var likadant med Gröna fingrar sökes – jag visste exakt var den skulle utspela sig och jag hade ett frö till handling, ett frö som inte vill gro. Men så, en midsommarnatt, drömde jag om Agnes, och äntligen grodde fröet. Min mamma var allvarligt sjuk i cancer när det hände, vilket nog påverkade mig mer än jag var medveten om. När hon sedan dog ett halvt år senare var det Leylas tur att äntra mitt liv, hon var pusselbiten som saknades. Det var när jag sammanförde de båda kvinnornas öden som Gröna fingrar sökes föddes.

.
2. Utifrån vad jag sett i sociala medier har din nya bok blivit en succé. Den dyker upp i inlägg efter inlägg och omdömena är väldigt positiva. Vad tror du själv att det beror på?

Min syster som bor i ett litet samhälle som inte heter Måneby, men där min mamma och ”Leyla” också bodde och där det finns en älv och ett koloniområde, messade mig nyligen att folk stannar henne på gatan för att tala om hur mycket de tycker om Gröna fingrar sökes. Sånt blir jag så otroligt berörd av. Och det är just det som jag tror är hemligheten – att en berättelse berör, att läsarna kan identifiera sig med karaktärerna. Jag fyllde Gröna fingrar sökes med så mycket hjärta jag vågade utan att det blev sentimentalt, och jag både skrattade och grät när jag skrev.

.
3. Agnes koloniträdgård i Gröna fingrar sökes kan man väl säga är navet för berättelsen, den som för karaktärerna i boken samman och den som får dem att må bättre. De senaste åren har var och varannan börjat odla egna grönsaker och andra växter, till och med på taken i Stockholm odlas det i pallkragar. Tror du att det finns ett samband mellan att odla och människors psykiska välmående?

Jag inte bara tror – jag vet att det förhåller sig på det viset! Nu för tiden är trädgårdsterapi  en erkänd stressreducerande metod. Men det spännande är att forskarna bara kan konstatera ATT den fungerar, de vet inte exakt VAD som gör den så effektiv. Vilket jag tycker är underbart – allt går inte att förklara. Haga trädgård i Stockholm, Gröna Rehab i Göteborg och Alnarp i Skåne är exempel på ställen där man utövar och utövat trädgårdsterapi med lyckat resultat. Å andra sidan är inte detta någonting nytt, redan de gamla grekerna hade koll på trädgårdens och naturens betydelse för vår psykiska hälsa. Ibland tenderar vi att gå över ån efter vatten … För visst låter det rätt så självklart att kombinationen skönhet, ro, fysisk aktivitet samt känsla av sammanhang ska vara välgörande?

.
4. Jag frågade Jan Guillou vad han inspireras av, och fick svaret att han aldrig inspireras, han arbetar. Hur ser du på inspiration i ditt arbete som författare?

Jag är benägen att hålla med den gode Guillou. Visst finns det dagar då skrivsuget är större än andra och då orden kommer lätt. Men skulle jag inte skriva de där andra, trögare, dagarna också skulle det aldrig bli några böcker. I de flesta fallen lossnar det tröga efter att jag kämpat ett tag. Om inte så tar jag en promenad och syresätter hjärnan. Eller borstar tänderna. Det är inte klokt vad många knutor jag löst upp när jag stått med en tandborste i munnen!

.
5. Tycker du att du har förändrats som författare sedan du skrev Solviken, som var din första roman?

Både ja och nej. Att skriva är ett hantverk så förhoppningsvis har jag utvecklats. Åtminstone min förläggare tycker det! Samtidigt är jag samma person som då, med några fler grå hårstrån bara, och jag tycker fortfarande om att skriva om livsval, uppbrott och komplicerade relationer.

.
6. Jag läste i din blogg att du arbetar med ett nytt manus, vad roligt! Både jag och många andra skulle gärna fortsätta att följa Agnes, Leyla, kakaduan Arthur och de andra i Måneby. Men när du skriver i din blogg att du just nu arbetar med karaktärsbeskrivningarna, för att lära känna personerna bättre, misstänker jag att det inte är en fortsättning på Gröna fingrar sökes, utan en helt ny berättelse, vill du kommentera det?

Jag brukar säga att man inte ska ge läsarna vad de önskar sig – de kommer bara att bli besvikna! Mitt aber är att jag gillar öppna slut, att låta karaktärerna leva vidare på egen hand. För så är ju tillvaron – det är bara sagorna som slutar med att alla lever lyckliga i alla sina dagar. Därmed inte sagt att man i min nästa bok inte får veta hur det går för Leyla, Agnes och Arthur …

.
Till sist vill jag tacka för den varma och fina läsupplevelse som Gröna fingrar sökes är. Och tack för att du tog dig tid att svara på mina frågor!

Det är jag som ska tacka, nöjet var helt på min sida!

 

Gröna fingrar sökes finns bland annat hos Bokus och Adlibris
Jag har skrivit om den här.

Är Ninni Schulman på väg bort från deckargenren?

Jag har länge velat läsa något som Ninni Schulman skrivit, och så dök den här boken upp som en överraskning i brevlådan.

Bara du är en klaustrofobisk relationsrysare om ensamhet, kärlek, beroende och besatthet. Det låter inte riktigt som Schulmans tidigare böcker, det skall bli intressant att läsa och se om hon är på väg bort från deckargenren och närmar sig relationsromanen. Modigt i så fall, och spännande.

På måndag finns boken att köpa i bokhandeln.

 

 

Hjärtslaget i Rosengädda, av Emma Hamberg

Jag har inte tidigare läst någon bok av Emma Hamberg, men har förstås sett de färgglada och detaljrika omslagen designade av proffsiga Sofia Scheutz Design. Som ambassadör för Sigtuna litteraturfestival får jag möjlighet att läsa de medverkandes böcker, och Emma Hamberg är en av de som kommer till Sigtuna den 5 maj.

Hjärtslaget i Rosengädda är den fjärde och avslutande delen om Tessan, Marta, Farbod, Flatan och de andra i det lilla samhället Rosengädda. Det går alldeles utmärkt att läsa den utan att ha läst de andra delarna i serien, men det är uppenbart att Emma Hamberg vill knyta ihop säcken och ge invånarna i Rosengädda, och läsarna, ett fint avslut. Och det blir det.

Jag läste en två år gammal intervju med Emma Hamberg där hon berättar att den första boken i serien handlar om vänskap, den andra om passion och den tredje om kärlek, och att hon då hade vardagstristessen kvar till den fjärde delen. Vardagstristess tycker jag inte präglar den fjärde delen, snarare vardagspusslet. Att hinna med att vara en bra mamma, sambo, vän och matte, samtidigt som man skall hinna sköta sitt arbete och det plötsligt också dyker upp oväntade möjligheter och hinder som måste tas itu med. Det är högt tempo i berättelsen och livet i Rosengädda blir ganska kaosartat.

Det är inte konstigt att så många älskar den här serien. Det är mysigt och vardagligt kryddat med en rejäl dos av okonventionell livsstil, charm och humor. Tessan är en varmhjärtad och livfull person som öppnar famnen för den som behöver den. Både hon och de flesta av de övriga vuxna karaktärerna i boken är ovanligt okomplicerade, naturliga och frigjorda. Men det som framförallt gör Hjärtslaget i Rosengädda till en bok man mår bra av att läsa, är att alla karaktärerna i Rosengädda är godhjärtade. Visst, det blir missförstånd och förvecklingar, men innerst inne är alla hyggliga och omtänksamma. Här ställer man upp för varandra. Vem vill inte vistas i en sådan miljö med sådana människor. Det har varit en riktigt trevlig verklighetsflykt att vistas i Rosengädda.

Emma Hamberg skriver romaner, och ger ut böcker om mat, hon är programledare och gör filmmanus, hon har varit chefredaktör för Veckorevyn och håller föredrag. Och alltsammans med började med att hon vann en serietecknartävling i Dagens Nyheter när hon var fjorton år.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 406
Utgivningsdatum: 2017-08-15
Serie: Rosengädda (del 4)
Förlag: Piratförlaget
Form: Sofia Scheutz
ISBN:9789164205018
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Fem i topp i gul boktrave

Varje tisdag kommer Johannas deckarhörna med en ny topp fem på ett visst tema. Den här veckan fokuserar vi på bokomslag i samma färg som vårsolen: den dominerande kulören ska vara gul!

Jag fick lust att skapa en vårlik boktrave, och gult är ju verkligen vårens färg.

Men nu var det ju fem böcker som skulle väljas ut till topplistan, och då väljer jag böckerna av Ivar Lo-Johansson, han är en av mina favoritförfattare. Boken om mänskliga rättigheter är ständigt aktuell, den hamnar också i min fem-i-topp. Larmrapporten ligger i min tbr-trave och skall läsas snarast, den handlar om källkritik. Paulúns receptbok Fastfood med snabblagade, nyttiga och goda rätter är en favorit. Ni ser ju lapparna som sticker ut ur boken där mina favoritrecept finns :) Paris: en stads historia var väldigt intressant, den får bli min femte bok i topplistan.

Klicka gärna in hos Johannas Deckarhörna och tipsa om fem böcker på veckans tema. Och titta gärna runt hos alla andra som är med, du kommer att få många bra tips.

Sara Danius tvingades avgå – vilken roll hade Kungen?

Jag blev så otroligt berörd av att Sara Danius tvingades lämna Svenska Akademien. Jag har väl aldrig brytt mig särskilt mycket om den institutionen tidigare, mer än när Nobelpriset i litteratur skall tillkännages, men att Sara Danius tvingades lämna och de andra fick stanna, det gjorde mig så förbannad, och faktiskt litet chockad.

De inlägg som brukar gillas mest av dem jag lägger ut på Instagram är bilder på boktravar, bakverk och bilder på katter och hundar. Ingenting provocerande med andra ord. Det här inlägget har hittills fått 261 personer att trycka på hjärtat, det slår min bild på lussekatter med nästan hundra likes. Det gör mig glad.

 

Två nya spänningsromaner i brevlådan

I går låg de här båda böckerna i brevlådan. Tack till Massolit och Piratförlaget.

  • För kärlekens skull finns i bokhandlarna från och med den här veckan. Av baksidestexten att döma verkar det vara en psykologisk spänningsroman om ett gift par där allt inte är som det ser ut, med hemligheter och dolda planer.
  • Tre timmar kommer ut om ett par veckor. Det är den fristående fortsättningen på succéerna Tre sekunder och Tre minuter. Jag har inte läst någon av dem, men jag har läst En bror att dö för, av Roslund och Thunberg, och den var både spännande och intressant, baserad på verkliga händelser.

Ni vet kanske redan att boken Tre sekunder blir film i Hollywood. Det är Joel Kinnaman som spelar infiltratören Piet Hoffmann. Filmen har premiär den 17 augusti i år.

Anders Roslund är en av de författare som kommer till Sigtuna litteraturfestival den 5 maj. Han kommer att berätta om sin nya bok, den på fotot, och det blir också ett författarsamtal mellan honom och Christoffer Carlsson om deras respektive huvudpersoner.