Böcker att se fram mot under våren och försommaren 2019

Jag har spanat på vad förlagen kommer att ge ut under våren och början av sommaren, och det här är mina favoriter just nu.

Nya böcker i mars 2019

Tredje och sista boken i Agnes Lidbecks trilogi kommer i vår. Karaktärerna i Agnes Lidbecks böcker har beskrivits som futtiga och kantiga och de lyckas aldrig bättra sig. Jag kan tillägga att karaktärerna retade gallfeber på mig, men jag gillar böckerna. Det skall bli spännande att se hur hon knyter ihop de tre delarna.

Jag har bara läst två av Anna Janssons deckare, så för mig är hon en relativt ny bekantskap och inte alls uttjatad som kanske vissa av er andra tycker. Mitt hjärta är ditt är ju faktiskt den tjugonde delen om kriminalinspektör Maria Wern.

Små eldar överallt låg i brevlådan nu i veckan. Den kommer jag antagligen att kunna berätta mer om alldeles snart.

 

Nya böcker i april 2019

Fredrik Backman och Camilla Läckberg har skrivit böcker som inte tycks likna något de skrivit tidigare, de böckerna blir ju så spännande att läsa! Jag är faktiskt mest nyfiken på hur de skrivit böckerna; mer på själva hantverket än historierna.

Jag har inte läst någon av Jonas Karlssons tidigare böcker, men jag har förstått att många tycker om dem. Jag vet bara att han är en fantastisk skådespelare med en otrolig bredd. Tänk att spela så ruggigt bra i Mannen under trappan, och så fint som Bajenhunden i en av tidigare års julkalendrar. Jag tycker att titeln på hans nya bok låter litet udda; Regnmannen: En trädgårdsberättelse, det kan väl nästan betyda vad som helst. Måste läsas.

 

Nya böcker i maj – juli 2019

Så många böcker att se fram emot! Och vilka snygga omslag. Märkligt sammanträffande att alla omslagen går i gult och rött. Hoppas på en lugn sommar med mycket tid för läsning.

Armando Lucas Correa är en flerfaldigt prisbelönt författare och journalist. För snart två år sedan kom hans bok Den tyska flickan ut i svensk översättning, hans debutroman. Berättelsen baserar sig på verkliga händelser och den grep tag om mig på ett sätt som inte händer så ofta. Dels på grund av historien, dels på grund av författarens sätt att formulera sig och bygga upp berättelsen. Han skriver med så lätt handlag en fantastisk prosa. Jag ser mycket fram mot att läsa uppföljaren; Dotterns berättelse.

För att inte tala om Marie Bengts’ andra del om sömmerskan Hannah Lönn, som i femtiotalets Sverige fuskar som privatdetektiv. Man kan nog kalla det för det. Hon råkar hamna i situationer där hon av nyfikenhet inte kan låta bli att börja luska i vad som kan ha hänt och varför. Första delen; En sax i hjärtat, var en riktigt mysig pusseldeckare. Hoppas att uppföljaren också är det.

Så, vad har jag missat? Vad ser ni fram emot att läsa?

 

Recension: I mörkret, av Cara Hunter

Det här är det andra fallet för kriminalkommissarie Adam Fawley. Jag har inte läst den första boken i serien, Hemmets trygga vrå, men jag upplever inte att det är nödvändigt. Jag fick snabbt en tydlig bild av både Adam Fawley och hans kollegor och fallen har ingenting med varandra att göra, så den här romanen lever upp till att kunna läsas fristående trots att den ingår i en serie.

Prologen skapar omedelbart ett intresse för historien och nyfikenheten håller i sig till slutet. En ung kvinna och ett litet barn hittas av en slump inlåsta i en källare, svårt medtagna och traumatiserade. Den alzheimersjuke gamle mannen som äger och bor i huset tycks inte veta vilka de är. Ganska snart gör man en koppling mellan kvinnan och barnet som hittats inlåsta, och en ung kvinna som försvann för ett par år sedan.

Historien svänger hela tiden åt olika håll allteftersom nya misstankar uppkommer och upptäckter görs. Vi får följa med i den vindlande utredningen, dras med på nya spår, hamna i återvändsgränder och följa nya ledtrådar som dyker upp. Jag gillar det här långsamma berättandet som mer liknar en pusseldeckare än en actionfylld Keplerroman.

Kriminalhistorien är spännande och jag lyckas inte komma underfund med hur allt hänger ihop förrän alldeles i slutet, och då är det för att författaren tycker att det är dags att avslöja det. Historien är som sagt spännande, men jag blir faktiskt mer nyfiken på de olika karaktärerna på polisstationen. Handlingarna avslöjar en hel del om deras personligheter och bilderna jag får av dem är lika tydliga som om jag såg dem framför mig. Det är inga stereotypa personbeskrivningar, tvärtom är de ganska komplexa, och alla har både sympatiska och mer otrevliga drag.

Jag ser fram emot att läsa nästa del i serien om kriminalkommisarie Adam Fawley, jag vill fortsätta att följa honom, den nyligen befordrade kriminalinspektören Gareth Quinn och kriminalassistenten Erica Somer.

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 367
Utgivningsdatum: 2019-01-23
Serie: Adam Fawley (# 2)
Originalets titel: In the dark
Översättare: Jan Risheden
Formgivning: Lars Sundh
Förlag: Louise Bäckelin Förlag
ISBN: 9789177990550
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Recension: Kickstarta med Ulrikas matlådor, av Ulrika Davidsson

Ni känner säkert till kostrådgivaren Ulrika Davidsson. Hon är en väldigt populär hälsoprofil som givit ut många kokböcker och som ofta syns i tidningar och matlagningsprogram.

Jag har flera av hennes kokböcker och tycker om dem allihop. Maträtterna är väldigt lättlagade och goda och de återkommer ofta hemma hos oss. I hennes senaste kokbok handlar det om att göra matlådor. Så rätt i tiden, att ta tillvara på till exempel matrester från middagen. Du har full koll på vad du äter, du sparar mycket pengar och du blir klimatsmartare genom att du inte slänger mat.

Egentligen är det ju väldigt enkelt att lägga matlådor. Man tar vad man har helt enkelt. Och ändå kan det vara så svårt att ta sig i kragen och verkligen göra det. Ulrika Davidsson ger många tips på hur du kommer igång med matlådor, ett är att laga flera matlådor samtidigt.

Boken innehåller recept på frukostar, kalla matlådor, varma matlådor, äggrätter och mellanmål. Jag blir sugen på att laga varenda maträtt i den här boken. Maträtten på mitt foto här ovanför är en italiensk kycklingröra med sallad, tomater, paprika och fetaost. Så gott med soltorkade tomater och pesto i kycklingröran och doften är ljuvlig. Jag har även lagat omelettwrap med lax och färskost, tomatsoppa med fetaost, grönkålssoppa med halloumi och sötpotatissoppa. Allt har varit väldigt gott och hamnar på min lista över lättlagade favoritrecept.

Jag kan förstå att många lockas av titeln att kickstarta, vilket syftar på att komma i bättre form och att kanske gå ned i vikt. Jag tycker att den här receptboken passar för alla, även för den som inte vill kickstarta utan bara äta hälsosamt och gott. Mängden i recepten passar mig perfekt, men tränar man eller förbrukar mer energi på andra sätt är det ju enkelt att öka portionerna.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 131
Utgivningsdatum: 2018-12-27
Form/foto: Ristilä, Kai (form) / Pousette, Ulrika (foto)
Förlag: Bonnier Fakta
ISBN: 9789174249446
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Första torsdagen i februari

De närmaste veckorna hoppas jag skall bli väldigt fokuserade och effektiva. Jag tycker att man hinner mer ju mer man gör. Det är som att effektivitet skapar energi.

När jag inte arbetar med min bok skall jag laga nya maträtter enligt Olga Rönnbergs kostprogram, bilder och recept kommer antagligen på det. I går åt vi en väldigt god kyckling med exotisk bönsallad och i dag skall jag laga våfflor på sötpotatis med blåbär och honung och en asiatisk poké bowl med ris, grönsaker och tofu till middag.

Jag måste försöka få in mer läsning av skönlitteratur också. Jag är piggare på kvällarna, så numera hinner jag läsa en hel del då. Recension av en väldigt spännande kriminalroman kommer om någon dag eller två.

Och så träning. Som kommer att vara ett måste för mig resten av mitt liv. Vilket jag förstått, men inte riktigt insett. Jag träffade en duktig naprapat i måndags och fick både en utvärdering av nuläget och riktlinjer för hur jag skall bli av med smärtan i höften. Jag skall berätta mer om det i ett eget inlägg eftersom ni är flera som undrade och kanske också kan bli hjälpta av de råd jag fick.

Men nu är det dags för lunch. De där våfflorna som jag nämnde. Det låter litet tveksamt med våfflor av sötpotatis, men jag skall berätta hur de smakade.

Spännande boknyheter!

Jag blir fortfarande lika glad över bokpaketen som landar i brevlådan. Den senaste tiden har det kommit både väntade och oväntade böcker, och titta vilken spännande mix av genres, precis som jag vill ha det!
Brevet till Alice är Malin Letsers debutroman. Jag älskar omslaget som tillsammans med titeln får mig att ana att det här är en feelgoodroman. Sofia Scheutz har designat. På baksidan av boken läser jag om hur rädsla och skam har hindrat Alice från att leva det liv hon innerst inne drömt om, och nu har hon blivit gammal och accepterat sitt öde. Tills unga, drömmande och levnadsglada Nahid dyker upp och bestämmer sig för att det aldrig är för sent att följa sitt hjärta.

Ja, ni hör ju själva, den här måste ju läsas! Extra spännande när det handlar om en mogen kvinna och hennes livsval. Ofta tycker jag att feelgoodromaner handlar om unga kvinnor eller om kvinnor mitt i livet som har problem med att få ihop livspusslet. Den här romanen verkar handla om den del av livet som kommer sedan.

Jag kan inte sluta gråta handlar också om rädslor, men på ett annat sätt. Josefin drabbas av utmattningssyndrom och tvingas konfrontera sina värsta rädslor. Författaren har tidigare skrivit feelgoodromaner, men det här verkar ju vara något helt annat. Intressant.

Cara Hunter skrev den hyllade kriminalromanen I hemmets trygga vrå med kriminalkommissarie Adam Fawley, och här kommer nu uppföljaren, I mörkret. En kvinna och ett barn hittas, svårt medtagna med vid liv, inspärrade i en källare. Den här boken är överöst med superlativ av andra läsare på Goodreads. Jag vill börja läsa nu!

Lucy Dillons romaner kan man alltid lita på, så jag ser mycket fram emot att njuta av hennes senaste, Drömmen runt hörnet. Eller, Where the light gets in, som är det engelska originalets titel. Varför försvinner så ofta den magiska känslan i titlarna när de översätts..? Lorna är yngre än Alice, i den första boken jag berättade om, men båda historierna handlar om att det aldrig är för sent att börja om, och om vänskap, längtan och om drömmar.

Och så till sist, den bok som jag har störst förväntningar på – Testamente, av Nina Wähä. På baksidan beskrivs den som en roman likt ingen annan. Litet som Thomas Vinterbergs film Festen som släpps ned i ett Jonathan Safran Foerskt universum. Jag har inte läst något alls av Jonathan Safran Foer, men filmen Festen är en av de bästa filmer som gjorts tycker jag. Jag har sett den flera gånger, och tappar andan varje gång. När jag såg den första gången satt alla i biosalongen kvar helt tysta efter att eftertexterna var slut. Vi var antagligen chockade allihop. Så, om Testamente liknar Festen måste det bli bra!

 

Nu är det bara att sätta igång att läsa. Recensioner kommer förstås som vanligt.

Hoppas ni  har en fin dag!

 

Bokomslag – trender för 2019

Mias bokhörna håller i den bokrelaterade Helgfrågan, och den här veckan undrar hon bland annat om vi har några förslag på snygga b0komslag. Svaret på Mias fråga kommer längre ned i inlägget, men först en liten trendspaning!

För att sticka ut i den enorma bokfloden gäller det att marknadsföra sin bok väldigt smart.  Ett led i  marknadsföringen är såklart bokomslaget. Det skall motsvara innehållet, men också dra blickarna till sig och göra läsare nyfikna på boken. Och precis som med mycket annat gäller det att bokomslagen passar in i de allmänna trenderna. Läsarna skall känna igen sig i design, färger och typsnitt.

Jag blev nyfiken på vad som gäller just nu, och har tittat på vårens och sommarens bokutgivning. Jag tycker mig se vissa stilar som återkommer och tänkte dela med mig av mina funderingar.

Fortfarande verkar en minimalistisk design gälla, med ett rent och fett typsnitt och gärna versaler, där titel och författarens namn får fullt fokus. Det har förmodligen delvis att göra med att omslagen måste formges så att de syns på onlinemarknaden, där bilderna ofta är små som frimärken.

Sedan finns det ju motsatsen också, röriga omslag där det myllrar av detaljer. Särskilt inom feelgoodgenren. En grafisk formgivare som gillar den stilen är Sofia Scheutz.

Starka färger verkar väldigt hett i år, särskilt orange och gul färg.

Växter, så som man kan se dem på botaniska planscher, återkommer på många omslag. Gärna i retrostil.

Omslag som liknar en bullet journal, det vill säga omslag med handskriven text eller överstrukna ord, ungefär som ett manus under arbete, har jag sett flera. Bland annat de här.

Personligen gillar jag när bokomslaget delas in i fält, som på de här böckerna.
Väldigt många omslag innehåller silhuetter. Antingen som här, där silhuetterna framträder väldigt starkt, eller där silhuetterna är en mindre del av illustrationen på omslaget.Historiska romaner innehåller ofta tidstypiska foton på omslaget, vilket förstärker upplevelsen av att det handlar om ett historiskt skeende.

Vissa omslag påminner om bilder från 1970-talet. Det här till exempel. Det är inte alls i min smak, jag tycker faktiskt att det är hemskt. Boken handlar om folkmordet i Rwanda år 1994, men ingenting av omslaget låter mig förstå det. Jag är överraskad att det är den grafiske formgivaren Miroslav Sokcic som designat det, jag brukar tycka om hans bokomslag.

Jag tycker om alla omslagen jag visat i det här inlägget, utom just omslaget till När folkmordet kom till Sverige. Här är ännu ett omslag som jag tycker om, och förutom att författarens debutroman var makalöst välskriven och fängslande och därför får mig att vilja läsa den här uppföljaren, lockar omslaget mig också.

Berätta gärna i kommentarerna om ni håller med mig om min trendspaning för 2019 och/eller har sett några andra trender. Det vore spännande att läsa vad ni tycker :)

Recension: Stormskörd av Leivinger och Pinter

För snart två år sedan läste jag första delen av den blivande trilogin om de mörkermärkta. Den första delen hette just så, De Mörkermärkta. Nu är andra delen här och jag har självklart läst den också.

Utan att avslöja för mycket om handlingen, kan jag berätta att det här är böcker i spänningsgenren. Här finns även inslag av ockultism, det vill säga övernaturliga krafter bortom vår vanliga verklighet som en begränsad krets människor kan utnyttja. I den första delen om de mörkermärkta skedde en serie mord som efterhand visade sig ha samband med varandra genom att offren hade ett gemensamt förflutet många år tillbaka. Polisinspektör Iris Riverdahl och hennes kollegor vid Stockholmspolisen söker febrilt svaret på vem eller vilka som begår de hemska morden, samtidigt som morden fortsätter och begås på de mest horribla och ofta svårförklarliga sätt.

I den här andra delen fortsätter brottsutredningen. Vi får också veta mer om vad som hänt i det förflutna och om det inre mörker som påverkar vissa utvalda personer i boken. Det som var höljt i dunkel i den första boken får nu sin förklaring. Men det tar en stund innan alla bitarna faller på plats för mig. Efter nästan etthundra sidor utan att jag minns eller riktigt förstår hur allt hänger ihop, är jag på gränsen till beredd att lägga boken åt sidan. Jag skulle rekommendera att läsa böckerna i ordning, och inte med för lång tid emellan. Men nyfikenheten på vad som skall hända med Iris Riverdahl och vad hon egentligen är kapabel till gör att jag fortsätter. Efter halva boken är jag fast i den spännande handlingen och det enorma drivet i berättelsen.

Den första delen i trilogin lägger grunden för vad som komma skall, och i den här andra delen krattas manegen för den storslagna upplösning som vi till hundra procent kan förvänta oss i den tredje och sista delen. La grande finale. Jag tror att det kommer att bli riktigt häftigt. Det är upplagt för en kraftfull och rent filmisk avslutning.

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 464
Utgivningsdatum: 2019-01-21
Förlag: Piratförlaget
Formgivning: Niklas Lindblad, Mystical Garden Design
ISBN: 9789164205353
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Fem boknyheter som jag skall läsa

Samma dag som jag redan hade fotat de här böckerna låg det fler i brevlådan. Ni skall få se dem också, men till dess kan jag visa de här.

Jag blev så glad när jag öppnade paketet med Ali Smiths roman Vinter. Jag hade inte väntat mig den, men den tillhör en av de böcker jag ser mest fram emot att läsa. Fyra väldigt olika personer skall fira jul tillsammans i en 15-rumsvilla i Cornwall. Det räcker väl med att skriva det.

Skamlös riktar sig till unga vuxna och innehåller berättelser från tjejer och unga kvinnor från minoritetsmiljöer som upplevt negativ social kontroll. Boken innehåller texter och samtal om ämnen som simundervisning, hijab, pojkvän, familjens heder, hur man uppför sig som en anständig flicka, psykisk ohälsa, dubbelmoral och mycket mer. Boken avslutas med Vi lovar och Vi kräver. Det här verkar vara en både viktig och läsvärd bok.

Jag har inte läst något av Maria Adolfsson tidigare, så det skall bli spännande att läsa hennes kriminalroman Stormvarning, som är den andra och fristående delen om önationen Doggerland i Nordsjön mellan Skandinavien och Storbritannien.

Den rosa boken, Jag lämnar ekorrhjulet, handlar om författaren själv, en fyrabarnsmamma och gymnasielärare som blir utbränd. För att klara sig ekonomiskt tvingas hon tänka om. Det är slut med evighetsduschar för barnen och det blir grönsaksodling istället för Greklandsresa. Och det visar sig att hennes ekonomiska experiment leder till balans både i livet i stort och på bankkontot. Lönearbetet och stressen visar sig ha skapat utgifter.

Om allt vore annorlunda är en generationsroman om bland annat två förbjudna kärlekshistorier och om att bryta normer. Det här är författarens debutroman och jag får intrycket att den handlar en del om hbtq-frågor.

Spännande böcker allihop. Recensioner av dem kommer förstås här i bloggen när jag läst dem.

 

Fredagsfrukost med August Strindberg

Min standardfrukost numera – havregrynsgröt med blåbär och nypon. Allra bäst är att knäcka ned ett ägg i gröten och röra om. Då blir det en perfekt frukost som innehåller allt man behöver.

Varje morgon läser jag litet i de här böckerna av August Strindberg. Nej, det är inte sant. Men visst är det något alldeles extra med så här gamla böcker. De här gavs ut på Albert Bonniers Förlag år 1931. För oss som är födda på 1900-talet, och är vana vid att tänka i nittonhundratal, låter det kanske inte så gammalt, men de är snart 90 år gamla.

Litet senare i dag skall ni få några andra tips om intressanta böcker som är väldigt mycket nyare än de här av Strindberg. Jag har precis fått hem dem och hoppas hinna läsa och recensera dem under februari.

Ha det fint, och var försiktiga i halkan.

Filmpremiärer att se fram emot

Mia i bokhörnan håller i Helgfrågan. Den här veckan är temat: Vilken film som har premiär under 2019 vill du se? Längre ned i inlägget svarar jag på hennes andra fråga som gäller stavning.

Film med ett djup och ett viktigt budskap vill jag inte se på bio, sådana filmer vill jag se hemma där jag inte blir störd av prassel med godispåsar eller annat som kan distrahera. På bio vill jag se filmer som är storslagna och kommer bäst till sin rätt på stor duk med rejält och bra ljud. På bio vill jag bli hänförd.

Jackie och Bella vill se Lejonkungen när den har premiär den 17 juli i år, och det vill jag också. Typisk storslagen film med gripande musik och känslostormar. Perfekt på bio.

Under 2019 är det egentligen ingen annan film som lockar särskilt mycket på bio. Däremot under 2020. I juli kommer uppföljaren till Top Gun. Minns ni inledningsscenen och musiken..? Jag tror att jag har sett den filmen fem gånger. Tom Cruise är dessutom alltid bra.

I december 2020 kommer uppföljaren till Avatar. Så vacker film och jag har läst att uppföljaren kan bli ännu bättre.

I februari 2020 kommer nästa Bondfilm. Jag är inte särskilt förtjust i Daniel Craig som Bond. Hans brist på charm och humor gör honom till vilken actionhjälte som helst. Men jag vill ändå se om de lyckats bättre med den kommande filmen. Actionscenerna brukar vara välgjorda och kommer mycket bättre till sin rätt på en stor duk, så typisk biofilm.

 

Mia undrar också om vi har svårt att stava något speciellt ord. Jag tror inte det. Det jag kan fundera på ibland är om jag skall förtydliga ordet med ett bindestreck istället för att skriva ihop det. Som ordet här ovanför: Bondfilm. Blir det tydligare att det är just en film med James Bond om man skriver Bond-film, eller blir det lika tydligt om man gör som jag och skriver ihop ordet? Sådana funderingar kan jag fastna i.

Fler svar på Mias Helgfrågor hittar du här.

Ps. Vårt Internet har varit extremt segt under flera dagar, och Telia hittar inte felet. Så snart det fungerar igen tittar jag in hos er.