Årets Man Booker Prize tilldelas en debutroman

I går blev det klart vilken roman som gått vidare från den långa listan, den korta listan och vidare till final, och korats som vinnare av det prestigefyllda litterära Man Booker-priset.

Det blev romanen Lincoln in the Bardo av George Saunders som tog hem det. Författaren har tidigare skrivit noveller och kortromaner. Lincoln in the Bardo handlar om Abraham Lincoln som just begravt sin 11-årige son Willie på en kyrkogård i Washington DC.

On 22 February 1862, two days after his death, Willie Lincoln is laid to rest in a marble crypt in a Georgetown cemetery. That very night, shattered by grief, his father Abraham arrives at the cemetery, alone, under cover of darkness. Over the course of that evening, Abraham Lincoln paces the graveyard unsettled by the death of his beloved boy, and by the grim shadow of a war that feels as though it is without end. Meanwhile Willie is trapped in a state of limbo between the dead and the living – drawn to his father with whom he can no longer communicate, existing in a ghostly world populated by the recently passed and the long dead. Unfolding in the graveyard over a single night, narrated by a dazzling chorus of voices, Lincoln in the Bardo is a thrilling exploration of death, grief and the deeper meaning and possibilities of life.

Priset har delats ut sedan 1969 och går till den författare som på engelska gett ut den bästa romanen i Storbritannien under året.

Hösten är verkligen bokprisernas tid! Efter bland annat Årets Bok och Man Booker Prize, kan vi nu se fram emot nomineringarna till Augustpriset som avslöjas på måndag!

 

 

Veckans topplista – Djur

Varje tisdag kommer Johannas deckarhörna med en ny topp fem på ett visst tema. Den här veckan är temat Djur.

Min första tanke var att jag inte skulle kunna komma på en enda bok på temat Djur…

… men det visade sig vara svårt att hålla mig till bara fem. Det här är de böcker jag läst det senaste året och tyckt enormt mycket om.

Vargarnas historia av Emily Fridlund. En av finalisterna till Man Booker Prize.

Fjärilslejonet av Michael Morpurgo

Problemet med får och getter av Joanna Cannon

Arktis. Liv i en värld av is och snö av Felix Heintzenberg, Ole Jørgen Liodden

Pingvinlektionerna av Tom Michell

 

Här är alla böcker på temat Djur som dök upp i huvudet och som jag har läst under det senaste året, förutom den helt nyutgivna boken Nära Fåglar, som jag är väldigt nyfiken på och som står på min att-läsa-lista. Jag ser ett visst minitema i temat här… tre böcker om får… men nu räcker det väl med djur hemma hos oss 😉

Klicka nu in hos Johannas Deckarhörna och var med du också! Och titta gärna runt hos alla andra som är med, du kommer att få många, många bra tips!

En rymdutmaning hos Kulturkollo

Den här veckans tema hos Kulturkollo är Rymden.

Hur ser ditt förhållande till rymden ut och vilket är ditt bästa rymdäventyr? Har du kanske en favoritfilm eller en bok som fått dig att betrakta stjärnorna på ett nytt sätt. Kanske är det en tavla eller ett stycke musik. Kanske bryr du dig inte det minsta lilla om det som finns eller inte finns där ute. Berätta!

Jag är faktiskt nästan helt ointresserad av rymden, och tycker att vi människor verkar ha fullt upp med att förstå hur vi skall ta hand om vår jord. Jag tror inte att jag har läst någon skönlitterär bok om rymden, men den teveserie som jag fortfarande blir nostalgisk över att tänka på, är den franska teveserien Det var en gång från början av 1980-talet. Det var visserligen entreprenören Elon Musk som utvecklade konceptet Hyperloop, men idén kan ha ha fått från teveserien Det var en gång. Där var hyperloops vardag för befolkningen 😉
.

Musiken till teveserien… ♥ 
.

Men vänta, en rymdfilm som sticker ut och som jag nog faktiskt aldrig kommer att få ur mitt huvud, är Melancholia av Lars von Trier med Kirsten Dunst, Charlotte Gainsbourg, Kiefer Sutherland och Alexander Skarsgård. Hemsk och ångestframkallande, men helt fantastisk på samma gång. Det börjar med ett bröllop som urartar och fortsätter med den okända planeten Melancholia, som bestämt sig för att lämna sitt gömställe bakom solen och styra mot jorden.

Fler som berättar om sina rymdäventyr finns här.

Fårdagboken, av Axel Lindén

Alice ställde gärna upp med sin ulliga päls som bakgrund 😉

 

Fårdagboken är en tänkvärd och många gånger humoristisk bok med insiktsfulla betraktelser och funderingar kring hur det känns att ha får och hur synen på livet förändras av att vara fårägare. Jag känner igen mig i så mycket av det författaren Axel Lindén skriver. Som det här:

Jag börjar förstå lite av lantbrukets psykologi. Jag tänker exempelvis inte så mycket på vädret eller andra färger och kvaliteter i omgivningen som något estetiskt. Det är liksom inte vackert eller dåligt väder, det är bara praktiska omständigheter. Kallt och klart – kolla att vattnet inte fryser. Blåsigt – se till att stora porten är förankrad i väggen. Regnigt – ta på dig något vettigt. Löven gulnar – kanske dags för vinterfoder. Men det finns väl en inneboende skönhet i hela den här grejen.

Boken var inte planerad från början. Det började med att författaren, en akademiker som flyttat ut på landet med sin familj och fått ansvaret för skötseln av en flock får, skrev sms-anteckningar om vardagen med fåren och skickade till de andra i kooperativet som han hade fåren tillsammans med. Vardagliga saker, som att han givit fåren mat eller att ett staket var trasigt och behövde lagas. Anteckningarna lades ut på Facebook och ur dem föddes idén på en bok.

Ett smakprov till ur boken måste ni få. Från andra som inte själva har djur brukar jag ofta få kommentaren att man väl är väldigt låst med många djur. Författaren till Fårdagboken ger ett svar på den kommentaren som beskriver så precis hur det egentligen är.

Jag har tappat den dagliga kontakten med fåren. Det har kommit nya personer till gården som vill vara med. De senaste dagarna har det varit någon annan som tittar till dem, räknar lamm, ser hur de växer, ser var de betar, vilka stenar de hoppar upp på, känner av stämningen i gruppen. Det blir tomt. Man tänker gärna att det är lite jobbigt att vara bunden av ansvaret för djur, att det är stressande att känna att man måste vara där varje dag, att man inte är helt fri. Det är faktiskt precis tvärtom. Jag sitter i köket och glor. Det finns inget fritt med det.

Rättigheterna till boken hade redan sålts till Storbritannien innan den hunnit ges ut här i Sverige, och fler länder står på tur. Jag är inte förvånad. Det ligger i tiden med det som är jordnära, påtagligt och konkret, sådant man inte kan läsa sig till utan måste uppleva själv. Som hur man verkar fårens klövar och med tiden lär sig hur man klipper lagom mycket. Eller hur man genom daglig kontakt med sina får lär sig deras normala beteende, och märker när någon är sjuk. Det är ingenting man kan läsa sig till. Inte heller hur man förändras som person av att vara den som är ansvarig för djurens liv och död, eller hur man med tiden får starkare band till flocken och blir mer och mer ett med både djuren, gården och årstiderna.

 

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 154
Utgivningsdatum: 2017-09-22
Form: Eva Lindeberg
Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN: 9789100173371
Finns att beställa hos Bokus, Adlibris med flera

 

Tips: Tag med som present till värdinnan och/eller värden på kalaset eller glöggfesten – den blir garanterat kvällens snackis.

 

 

Krokas, av Elin Olofsson

.

Under hösten har jag läst flera nyutkomna böcker på temat krigstid, efterkrigstid, flyktingar, nazismen och förintelsen. Det är som om jag har ett behov av att läsa om det, särskilt när böckerna handlar om helt vanliga människor som drogs in i och drabbades på olika sätt av krigen. Det kanske är ett sätt att försöka förstå det som skedde och det som fortfarande sker, ur den enskilda människans perspektiv.

Krokas är en av dessa skildringar. En långsamt och eftertänksamt berättad historia om den unga, tyska kvinnan Uli, som en höstdag år 1949 kliver av på perrongen i Krokom, Jämtland, ungefär sex mil från norska gränsen. Hon fryser om fötterna i det enda par skor hon äger, men på överkroppen värmer den fodrade kappan hon stulit från sin tidigare arbetsgivare Fru Cederstam. I resväskan Uli bär på ligger brev från en Elsa Pettersson, som enligt adressen ska finnas någonstans i Krokom, och som skrivit till Hansi, Ulis älskare som dog i en olycka när han deserterade från kriget. Uli har kommit till Krokom för att leta reda på Elsa Pettersson och samla ihop alla bitar av det som finns kvar av Hansi, få veta så mycket som möjligt om honom.

Elsa Pettersson arbetar i det lilla samhällets lanthandel, där hon säljer och packar varor och är kundernas sällskap en stund under dagen. Hon har hoppats och trott på att få möjlighet att avancera med mer ansvar i lanthandeln, men hon bär på en stor hemlighet som både tynger och hotar hela hennes tillvaro. När Uli dyker upp krokas de båda kvinnornas liv samman, precis som de var för sig gjort med Hansi. Och med Uli är det så, att det antingen händer mycket i en väldig fart, precis som för hästarna som ibland galopperar och inte går att tygla i hennes bröst, eller så blir det alldeles stilla. När de två kvinnorna möts blir ingenting sig likt igen.

Jag tycker mycket om den här boken. Det är en fin berättelse som i ett alldeles lagom format rymmer många stora och omvälvande händelser och känslor; vänskap, kärlek, mod och omtänksamhet, men också hemligheter, sjukdom och död. Och allt krokas samman i varandra, ofta på helt oväntade sätt. Prosan är en njutning att läsa, och jag upptäcker efter ett tag att trots att boken är förhållandevis kort i jämförelse med många andra, tar det tid att läsa den. Varenda ord bidrar till den förtätade stämningen, och jag vill inte missa en enda formulering. Jag vill också lyfta fram Miroslav Sokcic, som jag tycker har formgivit ett av de allra snyggaste och mest läslockande omslagen i år. Ni ser ju själva.

 

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 240
Utgivningsdatum: 2017-09-14
Form: Miroslav Sokcic
Förlag: Wahlström & Widstrand
ISBN: 9789146234029
Finns att beställa hos Bokus, Adlibris med flera

Veckans topplista – Finland 100 år

Varje tisdag kommer Johannas deckarhörna med en ny topp fem på ett visst tema. Den här veckan är temat Finland 100 år eftersom Finland firar 100 år som självständig nation.

Jag har valt fyra böcker som har anknytning till Finland på olika sätt.

Kolibri, av Kati Hiekkapelto

Avgrunden, av Kim Leine

Den svavelgula himlen, av Kjell Westö

Född på en söndag, av PeKå Englund
.

I Avgrunden har det finska inbördeskriget en stor betydelse för handlingen. En fantastisk bok, läs!

I Född på en söndag får några finska byggnadsarbetare stor betydelse för huvudpersonens liv, bland annat genom finsk tango i byggboden.

Kolibri är en spänningsroman, men störst behållning gav skildringarna av hur det är att vara flykting och invandrare i Finland. Skillnaderna mellan den äldre och den yngre generationens förmåga att acklimatisera sig i ett land med för dem nya värderingar, synen på det gamla hemlandet och det nya, skolans betydelse för integrationen, samhällets och den inhemska befolkningens syn på invandrare i allmänhet och invandringens konsekvenser i synnerhet. Det är en befriande rak, nyanserad och osentimental samhällsskildring ur flera perspektiv. Det är intressant läsning.
.

Klicka nu in hos Johannas Deckarhörna och var med du också! Och titta gärna runt hos alla andra som är med, du kommer att få många, många bra tips!

 

 

 

Söndagens smakbit ur en bra bok v. 39 – Krokas av Elin Olofsson

Mari, på den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:
.

.

Citatet är från sidan 10:

Mannen framför stationshuset tittade på klockan igen. Det var sena eftermiddagen. ”Ni får fråga på byn”, sade han. ”Jag vet ingen som hyr ut.” Den ände av mustaschen han petat mest på hade lagt sig som ett blött, svart streck över kinden. ”Inte till tyskar i alla fall”, sade han. Han vände henne ryggen och gick fram till männen på bänken istället. De glodde fortfarande. Rodnaden hettade på Ulis kinder. Hon måste hitta någon annan att fråga, för hon behövde få luta huvudet mot en kudde någonstans innan tankarna kletade ihop sig och gjorde henne sjuk. Hon ruskade på sig för att bli av med det han sagt. Åh, alla hennes tilltag, alla hennes vilda infall och storslagna planer.

 

Fler smakbitar ur spännande böcker får du hos Flukten fra virkeligheten

Lästa böcker i september och månadens bästa

Hos Mias bokhörna tipsar vi om vilka böcker vi tyckt mest om varje månad. I september var min klara favorit: Vera, av Anne Swärd. Jag kommer att bli förvånad, och besviken, om den inte Augustprisnomineras nu i höst.

Den här hösten är nog min allra bästa läsperiod någonsin. Så många fantastiska böcker som jag har läst. Jag vet inte om det beror på ren tur att det slumpat sig så, eller om jag varit bättre på att välja böcker som passar min smak helt enkelt. Inga bottennapp alls, bara läsvärda böcker allihop.

 

Fjorton böcker lästa under september. Så mycket läst blev det eftersom Patrik varit på tjänsteresor i Finland, Indien och i Sandhamn den här månaden. Jag sover inte så bra när inte hela familjen är samlad, och då blir det en hel del läst istället. Inget dåligt som inte har något gott med sig.

Två överraskningar den här månaden, nämligen Den underjordiska järnvägen och Generation X. Båda otroligt hypade, men enligt mitt tycke var det snarare böckernas ämnen som var läsvärda, inte lika mycket hur de var författade.

Klicka på titlarna här nedanför så länkas du till mina recensioner. Tre av böckerna (Fårdagboken, Krokas och Penguin Bloom) har jag inte hunnit skriva om än, men uppdaterar med länk och betyg inom kort.
.

Mina samlade omdömen för den här månaden

★★★★★
Francesca Cavallo och Elena Favilli, Godnattsagor för rebelltjejer
Kim Leine, Avgrunden
Anne Swärd, Vera (månadens bästa!)
Åsa Söderberg, Hälsokoden – recept för ett friskare liv

★★★★
Jill Santopolo, Världen utan dig
Helena Kubicek Boye, Konsten att sova
Elisabeth Norebäck, Säg att du är min
Anna Thulin, Paris – En stads historia

★★★
Douglas Coupland, Generation X – sagor för en accelererad kultur
Moa Herngren, Tjockdrottningen
Colson Whitehead, Den underjordiska järnvägen

 

Vilken bok blev din favorit den här månaden?

Är det någon särskild bok som du ser extra mycket fram emot att läsa under oktober? Själv verkar jag alltid ha en rejäl trave med böcker som jag hoppas hinna läsa. Under nästa månad skall jag försöka läsa en blandad mix av tyngre romaner, deckare, ungdomsböcker och facklitteratur. Som vanligt, alltså. Bland annat Värd att döda av Peter Swanson, som är en psykologisk thriller, Sjörök av Camilla och Viveca Sten, den historiska deckaren Mafioso av Ray Celestin och den nyutkomna Food Pharmacy – kokboken. Bland andra.

Årets Bok 2017 är framröstad!

Tolv böcker var nominerade och bara en kunde förstås vinna priset. Jag har inte varit på plats på Bokmässan, men följde prisutdelningen live på Facebook.

Förra året vann Martina Haag med  sin otrohets- och skilsmässoroman, Det är något som inte stämmer. De tre böcker som fick flest röster i år var:

3. Vargarnas tid, av Elisabet Nemert
2. Störst av allt, av Malin Persson Giolito
1. Glöm mig, av Alex Schulman

 

Alex Schulmans bok Glöm mig blev alltså framröstad av svenska folket till Årets bok 2017. Jag är själv litet tveksam till att beskriva den som en skönlitterär roman, för mig är det mer en självbiografisk skildring. Däremot är den enormt välskriven, läsvärd och väldigt viktig. Jag har skrivit om den här.

Att Schulman är en kontroversiell författare framkom med all önskvärd tydlighet när jag skrev om hans bok här i bloggen. Många var positiva till att läsa hans bok, medan andra tog starkt avstånd från det på grund av Schulman som person. Här kan man läsa alla kommentarer.

Om man skall se några likheter mellan förra årets vinnare och det här årets, är det att båda böckerna ligger på gränsen till att vara självbiografiska och är dessutom känslosamma och enormt berörande. Båda handlar om dysfunktionella relationer, på två olika sätt.

Fårdagboken – debutboken som får förläggarna att flockas

Alice ställde gärna upp med sin ulliga päls som bakgrund 😉

Och jag som trodde att det var jag som var ovanligt nördig! Nu visar det sig att rättigheterna till den här lilla fina boken, om en svensk fårägare och hans funderingar kring sina får, fårskötsel och fåruppfödning, redan har sålts till Storbritannien, och fler står på tur, redan innan den givits ut här i Sverige!

Egentligen borde jag inte vara förvånad, det ligger i tiden med jordnära, okomplicerade och konkreta uppgifter och känslor. Recensionsdag är egentligen inte förrän om en vecka, men ni skall ändå få ett litet smakprov, eftersom boken redan nu blivit så uppmärksammad:

3o april

Jag har tappat den dagliga kontakten med fåren. det har kommit nya personer till gården som vill vara med. De senaste dagarna har det varit någon annan som tittar till dem, räknar lamm, ser hur de växer, ser var de betar, vilka stenar de hoppar upp på, känner av stämningen i gruppen. Det blir tomt. Man tänker gärna att det är lite jobbigt att vara bunden av ansvaret för djur, att det är stressande att känna att man måste vara där varje dag, att man inte är helt fri. Det är faktiskt precis tvärtom. Jag sitter i köket och glor. Det finns inget fritt med det.

Tips: en perfekt present- och julklappsbok! Tag med till kalaset eller glöggfesten, och den blir garanterat kvällens snackis. Titta gärna in igen om ni vill veta vad jag tyckte mer i detalj om den här lilla fina boken.

♥ ♥ ♥