Bokåret 2018 – därför är det så många guldkorn bland böckerna jag läser

Förra året kunde jag ibland känna mig pressad av att hinna läsa varenda en av alla böcker som skickats till mig från förlagen. Då läste jag 97 böcker. Min plan för 2018 var att låta läsningen bli som den blir. Jag har ju andra intressen också som jag vill hinna med. Under året har jag varit väldigt restriktiv med vad jag läst och tackat nej till ganska många böcker. Resultatet blev 79 lästa böcker under 2018.
.

Varför så många guldkorn bland de böcker jag läser?

Att vara mer restriktiv med vilka böcker jag tackar ja till har visat sig vara ett bra beslut. Jag har läst väldigt många riktigt bra böcker i år, och mitt genomsnittliga betyg är 4 av 5.

Jag har delat ut betyget 2 bara en gång i år, till en bok som jag verkligen längtat efter men som blev en stor besvikelse, nämligen Harris Tweed av en av mina favoritförfattare, Peter May. Vad hände, egentligen?? Han som skrivit så fantastiska böcker tidigare, och så kommer den här romanen som inte alls känns genomarbetad. Nu ser jag fram mot hans nästa bok som förhoppningsvis är tillbaka på samma nivå som tidigare.

Böcker som är ok för stunden, men som jag inte tyckt varit något extra har fått treor. Jag har delat ut betyget 3 tjugo gånger under 2018.

Tjugosex gånger i år har jag delat ut betyget 4 och betyget 5 tjugofyra gånger. Typiska femmor hos mig är de här böckerna; Den sista flickan av Nadia Murad, Bea Uusmas Expeditionen: min kärlekshistoria, Torkans år av Roland Buti, Pärlan som sprängde sitt skal av Nadia Hashimi, Den gamle och havet av Ernest Hemingway, En ny tid av Ida Jessen, Vad som helst är möjligt av EliZabeth Strout. De är allihop välskrivna, intressanta och helt unika på olika sätt. Oftast griper de så hårt tag om mig när jag läser, att de stannar kvar i minnet lång tid efteråt.

Jag läste en diskussion hos Instagrammaren och booktubern Rasmus Klamas, som har bokkontot Böcker och Bärs, som handlade om varför han hittar så få guldkorn bland de böcker han läser. Jag kan bara svara på varför jag tvärtom hittar så många guldkorn bland böckerna jag läser, och det är nog mitt sätt att göra urval, som går till så här:

1. Jag kan inspireras av andra läsare, men jag utgår i princip alltid från förlagets beskrivningar av böckerna, om det inte är läsare som jag vet har samma boksmak som jag
2. Om någon bok verkar intressant läser jag på om författaren och författarens tidigare böcker innan jag bestämmer mig
3. Är det en översatt bok som varit utgiven i andra länder, eller en svensk bok som funnits ute ett tag, läser jag alltid vad som skrivits om den av andra läsare på Goodreads
4. Om det är utländska böcker som funnits utgivna i andra länder läser jag ganska ofta de recensioner som skrivit av böckerna i de stora dagstidningarna
5. Tidigare blev jag lockad att läsa vissa böcker när jag såg att mängder med andra bokbloggare läste dem. Nu behärskar jag mig och gör mitt urval från punkt 1 och nedåt i min lista
6. Undantag från hur jag väljer böcker är när jag varit ambassadör för Augustpriset och för Sigtuna litteraturfestival. Då har jag läst så mycket jag hunnit av de aktuella författarna.

–> När jag gått igenom alla de här stegen bestämmer jag mig för om jag skall läsa en viss bok eller inte. Det kan tyckas väldigt tidskrävande, men det tar betydligt mer tid att läsa böckerna, och då vill jag göra vad jag kan för att hamna rätt från början.

.

Ambassadörsuppdrag, författarintervjuer och författarträffar

Under våren fick jag frågan om jag ville vara ambassadör för Sigtuna Litteraturfestival. Jag fick möjlighet att läsa böcker av många författare som var nya för mig, och jag intervjuade flera av dem. Mest glad är jag över min intervju med Jan Guillou, eftersom han ger intryck av att vara en ganska svår person. Hans svar inspirerade mig verkligen i mitt sätt att tänka.

Tack vare de böcker jag läste inför litteraturfestivalen upptäckte jag Pascal Engman, som debuterade med Patrioterna. Läs den om du som jag gillar fartfyllda spänningsromaner med ett djup och tvära vändningar i historien.

Under hösten fick jag frågan om jag ville vara Augustambassadör för tredje året i rad, och det var jag. När jag fick frågan vilken kategori jag ville bevaka svarade jag min favoritkategori: facklitteraturen, och så blev det. Det här är de böcker som nominerades. Vann gjorde välförtjänt Svälten av Magnus Västerbro.
.

Författarträff med Kepler på Nedre Manilla

I oktober blev ett antal bokbloggare inklusive jag själv inbjudna till familjen Bonniers villa på Djurgården för mingel och träff med författarparet till den nya Kepler-boken, Lazarus.

.

Shoutouts och blurbar från förlag och författare

I år har jag inte haft så bra koll på vad som använts på baksidor av böcker och i andra sammanhang av det jag skrivit i mina recensioner, men den här bilden dök upp i flödet på Facebook från Forum bokförlag.

En utveckling jag märkt under de två år som jag bokbloggat, är att författare interagerar mycket mer nu än tidigare med sina läsare, inte minst på Instagram. Det blir väldigt personligt ibland, och man kan ju fundera på hur det påverkar de recensioner som skrivs om deras böcker.
.

Manusläsning

När jag fick frågan om jag ville läsa en favoritförfattares manus till en kommande bok, tackade jag förstås ja till det uppdraget. Det var väldigt intressant och jag hoppas att jag får fler sådana uppdrag.
.

Sammanfattningsvis…

har det varit ett väldigt bra bokår, som varit enormt roligt och omväxlande. Hur har era bokår varit? Några toppar och/eller besvikelser?

Debutanter som jag vill läsa mer av

Varje tisdag presenterar Johannas deckarhörna temat för en ny topp fem. Den här veckan är temat: Debutanter jag läst under 2018 och vill ha mer av.

I år har jag inte läst så många romaner av debutanter, men de här fem har varit otroligt proffsiga författare som skrivit välskrivna romaner med ett djup som i vissa fall överraskade.

Livet i Inlandet rullar på i samma stillsamma tempo som romanen är skriven. Det är melankoliskt, men ändå inte sorgset. Hon gjorde sitt val när hon flyttade hit. Varför hon gjorde det valet är utåt sett för att flytta ihop med sin pojkvän, men man anar att skälet är något annat. Än är hon inte redo för nästa val, men bor man på Platsen måste man ha en förklaring till varför man flyttat hit, och varför man stannar. Ingen väljer att bo på Platsen utan en anledning. Någon anledning har hon inte. Hon väntar på att något skall inträffa som skall få henne att göra nästa val.

Egentligen händer ingenting, inte i den yttre handlingen, och ändå är det en så fängslande berättelse. Kanske just för det som inte uttalas, det som sker i huvudpersonens inre. Det som får henne att vakna upp med näsblod morgon efter morgon, tills en dag när det bara upphör.

Pascal Engmans debutroman Patrioterna var så fantastisk att jag kastade mig över uppföljaren också, Eldslandet. Nu ser jag fram mot hans kommande roman som jag gissar ges ut nästa höst om han håller samma tempo som tidigare.

Underbara romanen Stanna hos mig. Yejide och Akide älskar varandra lika mycket som när de först föll för varandra på universitetet fyra år tidigare, men sätten de väljer för att försöka få barn kommer att leda till svek, sjukdom, förtvivlan och död. Ayòbámi Adébáyò skildrar den här världen där gamla traditioner möter nya så enormt fängslande. Man lider och gläds om vartannat och flera gånger kommer det oväntade vändningar som gör att man blir överrumplad.

Silvervägen med sin intensiva och lågmälda ton var nästan hypnotiserande, och bokens största behållning. Jag ville å ena sidan vidare i berättelsen för att få veta vad som hände Lina som försvann, och för att få veta hur det skulle gå för Meja, och för Lelle som jag led med och önskade skulle få ro. Å andra sidan ville jag inte läsa för snabbt, jag ville hålla kvar den hemlighetsfulla och suggestiva stämningen.

Rökridå är en spänningsroman av det där långsamt berättade slaget som jag tycker så mycket om. När jag närmade mig de avslutande kapitlen kom jag på mig själv med att läsa långsammare. Jag oroade mig för att slutet inte skulle motsvara resten av boken, att det skulle bli sådär abrupt, avhugget och osannolikt som det kan bli i vissa spänningsromaner när författaren inte lyckas knyta ihop alla trådar. Jag blev inte besviken. Tvärtom. Det här är en riktigt välskriven nagelbitare som håller ihop från början till slut. Jag kommer inte att bli förvånad om boken filmatiseras, kanske med författaren själv i huvudrollen.

Fler tips på böcker av debuterande författare får ni hos Johannas deckarhörna, titta gärna in hos henne.

Recension: Stark genom klimakteriet av Monika Björn

Monika Björn är entreprenör inom träning och hälsa och arbetar som personlig tränare, yogalärare och träningscoach samt håller klasser på SATS i Göteborg. Hon har alldeles nyligen givit ut en bok om hur man som kvinna på bästa sätt tar sig igenom klimakteriet.

När man läser om hennes upplevelser och ser bilderna på henne i den här boken kan jag verkligen föreställa mig chocken hon fick, när hon som är en så aktiv och hälsosam person plötsligt började sova dåligt, kände sig låg, trött och sliten utan någon uppenbar anledning. Monika Björn trodde själv att hon drabbats av allergi eller en annalkande förkylning. Det var ingenting av det. Hon var 46 år och hade hamnat i förklimakteriet.

Det här är en både lärorik och peppande bok. Jag gillar inställningen hos författaren. Hon ser tiden när vi kvinnor kommer i klimakteriet som en slags nystart, då vi kan fundera över vad vi vill nu. Om jobbet känns meningsfullt, vännerna, förhållandet. Om vi vill lära oss något nytt, var vi vill vara om ett år, fem år, tio år. Jag gillar hur författaren vänder en säkert ganska jobbig period till något positivt.

Boken innehåller informativa avsnitt om vad klimakteriet är och vad som händer under den perioden. Hon berättar till exempel om hur det är att plötsligt bli kokhet och börja svettas både på dagarna och nätterna och om en hel del mer som hör till klimakteriet, som att få led- och muskelvärk, huvudvärk, humörsvängningar, oönskat håravfall och irriterad och torr hud. Är problemen väldigt stora bör man gå till en läkare och få hjälp, men känner man att det är hanterbart är jag ganska övertygad om att de råd Monika Björn ger kan räcka långt.

Boken innehåller många inspirerande foton på den snart 50-åriga författaren, som det här.

Monika Björn tipsar om hur man kan träna sig starkare, både fysiskt och psykiskt. Många studier visar att träning är bättre mot pms än hormonbehandling. ”Kom ihåg att det oftast är under de tröttaste och tyngsta dagarna och perioderna som fysisk aktivitet och träning kan göra den största skillnaden.” Hon visar i tydliga bilder och text olika styrkeövningar och rörlighetsövningar som man kan göra hemma. Hon berättar också om hur hon själv läste på och testade olika vitaminer och mineraler för att minska besvären, vilket hon upplevde gav effekt inom fyra till sex veckor.

Jag lever redan efter flera av de råd Monika Björn ger i boken, som att jag tränar och stretchar och äter D-vitamin och magnesium, men nu vet jag dels att jag är på rätt spår för framtiden, dels har jag fått många bra tips så att jag kan bli bättre och effektivare på det jag gör. Alla som känner sig litet undrande och kanske oroliga över vad det innebär att komma i klimakteriet borde läsa den här boken. Och förstås alla som är 40+ och tycker att kroppen och sinnet inte är som förut.

Jag tror att jag förstår tanken bakom bokens omslag. Det räcker med att nämna klimakteriet så ser jag framför mig en väldigt grå tillvaro med trötthet, glåmighet och svettningar. Här har man valt att ta fasta på hur klimakteriet kan vara, om man följer författarens råd. En ny, positiv och färgstark period i livet. För mig blir det tyvärr bara konstigt och för glättigt. Jag tror att boken skulle nå ut bättre med ett omslag med någon av bilderna inuti boken, till exempel den här ovanför. De bilderna utstrålar styrka och hälsa och får mig att snöra på mig träningsskorna och bege mig till gymmet!

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 154
Utgivningsdatum: 2018-10-23
Förlag: Norstedts
Formgivning: Sanna Sporrong
Foto: Meddi Kabirzadeh
ISBN: 9789113083797
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

25 tips på julklappsböcker till släkten

Böcker är de bästa julklapparna, visst håller ni med?

I dag ger jag tips på böcker till mamma och pappa, den litterära väninnan, släktens mansgris, spänningsälskaren, den romantiska frankofilen, livserfarna mormor och sportintresserade farmor, släktens unga och medvetna tonårstjej, tystlåtne morbror och fåfänga moster, min icke-läsande bror, filmälskaren och den grubblande tonårsdottern och ännu fler.

Jag vet att det faktiskt finns de som tycker att annat är roligare att få i sitt paket, men jag har tips på passande böcker till bokvägrarna också :)

Till min mamma ger jag Gröna fingrar sökes, som är en välskriven, vuxen berättelse om ett antal intressanta karaktärer. Min mamma vill läsa om sådant som är verklighetsanknutet och sannolikt, fantasy och sci-fi går bort. Gröna fingrar sökes borde passa henne perfekt!

Karaktärerna i boken är som folk brukar vara i de flesta samhällen, vilket innebär stor igenkänning och ger trovärdighet till berättelsen. Här spirar romantiken, men inte på det sättet romantik ofta fungerar när man är tonåring, utan på ett mer livserfaret vis då man har mer med sig i bagaget. Och här skildras kärlek i många olika former. Det är som balsam för själen att läsa om lummiga trädgårdar, jord under naglarna och om trädgårdsfester som dignar av spännande rätter. Och så Kakaduan Arthur, som ger berättelsen litet extra guldglans.

Till min litterära väninna ger jag en bok som är en av de allra bästa jag läst, nämligen Elizabeth Strouts senaste roman, Vad som helst är möjligt. Hon kommer att njuta av den precis lika mycket som jag gjorde.

Författaren har valt att skildra människor som är trasiga på olika sätt. Antingen på grund av sin bakgrund eller genom samhällets eller sina egna krav på hur man borde leva. Här finns Linda, som lever ett välbärgat liv med en på olika sätt vidrig man i deras konstfullt inredda hem, här finns Charlie som blir kär i en prostituerad och lämnas av sin hustru när det uppdagas, här finns familjefadern som under hela livet bär på en hemlighet som uppenbaras först efter hans död. Alla berättelserna i romanen utspelar sig i den lilla småstaden Amgash i Illinois.

Med få och subtila meningar lyckas författaren fånga de olika människornas verkliga och innersta känslor, bakom den fasad som de försöker upprätthålla. Genom nedtonade men träffsäkra skildringar av dessa ganska vanliga människor, dels genom deras handlingar, dels genom dialoger, tecknas deras verkliga karaktärer och insikter om livet. Jag tänker när jag läser att så här är det att vara människa. Det är alltid gripande, men aldrig sentimentalt.

Till den som vanligtvis inte läser böcker vill jag ge Felix Heintzenberg och Ole Jørgen Lioddens vackra och intressanta bok, Arktis: Liv i en värld av is och snö. Det går inte att låta bli att bli både fascinerad och imponerad av alla små berättelser i boken. Visste du till exempel att myrspovar flyger längre än 11000 kilometer i ett sträck, utan att mellanlanda eller äta och dricka, för att komma fram till Arktis där de häckar. Resan tar nio dygn. Väl framme på häckningsplatserna längs de arktiska kuststräckorna stannar de några veckor, sedan är det dags att ge sig iväg söderut igen. Vilka maratonflygare, det verkar nästan ofattbart!

Hur ofta hör man att en fackbok är en bladvändare, eller att man sträckläste den? Inte så ofta. Men det här är precis en sådan bok. Texten är otroligt viktig och intressant och fotografierna fantastiskt vackra och spännande. Det här är en perfekt julklapp till alla som är engagerade, eller borde bry sig mer, i klimatförändringarna som påverkar våra sista orörda vildmarker. Unna dig själv ett exemplar av boken också, du kommer att älska den.

Till släktens romantiska frankofil ger jag Den lilla bokhandeln i Paris. Det är en varm berättelse och jag smålog förnöjt genom nästan hela boken, inte minst på grund av språket, miljöbeskrivningarna och de härliga karaktärerna. Jag skulle gärna glida fram på en pråm i det franska landskapet och göra små stopp för att kliva i land och köpa färskt bröd och ost till frukost. ”Tänk inte, Jean! Känn!”, uppmanas Jean i boken. Det är precis vad man gör när man läser den här boken, man känner. Känner och ler. Den innehåller så mycket livsvisdom, och nu är min bok full med postitlappar för att markera meningar som jag vill kunna gå tillbaka och läsa fler gånger. Men ingen välskriven feelgoodroman utan en dos svärta, och sorg finns det också. Alldeles lagom mycket för att balansera det ljuva.

Till mormor ger jag Ida Jessens båda romaner om paret Bagge. Hon föddes och levde i en tid som såg väldigt annorlunda ut jämfört med i dag, med andra värderingar. Med hennes livserfarenhet är jag är säker på att hon kommer att uppskatta de här litterära pärlorna.

I den första boken om paret Bagge blev det snart uppenbart att äktenskapet snarare var lämpligt än lyckligt, och att det saknade förtrolighet och verklig närhet. I den andra delen får vi följa Doktor Bagge och hans tankar om livet, relationer och äktenskapet. Jag var så nyfiken på att få veta mer om denne strame, korrekte och direkt okänslige och elake person. Om han verkligen var sådan mot alla, eller om det bara var mot sin fru.

Till släktens unga, medvetna tonårstjej ger jag Therese Lindgrens bok Vem bryr sig? Hon vet vem Therese Lindgren är, följer hennes Youtube-kanal och kommer att bli glad över en bok av en av hennes förebilder.

Vem bryr sig? är en bra introduktion för den som på ett okomplicerat sätt vill lära sig mer om vad det innebär att vara vegetarian eller vegan. Therese Lindgren skriver personligt, enkelt och trevligt om ett angeläget ämne. Hela boken utstrålar vänlighet.

Till släktens mansgris vill jag ge den här boken, Makten, som utspelar sig i en framtid då unga tjejer utvecklat en kraft som gör dem till det starkare könet. Makten i samhället har förskjutits från att tidigare ha varit förbehållen män till att hamna hos kvinnor. Den här boken vänder på perspektiven och gör det enklare att sätta sig in i hur det är i dag, även för den mest motsägelselystne.

Det finns ett uttryck som stämmer så väl in på vad jag kände under första halvan av boken, nämligen ”karma is a bitch”. En genant insikt, men det var så det var. Med den nya kraften behöver inte tonårsflickor vara rädda för att vistas utomhus sent på kvällarna, det är inte de som riskerar att bli våldtagna. De kvinnor som blivit tvingade till prostitution vänder sig mot sina angripare. Kvinnor som sedan länge varit förtryckta i Saudiarabien och Indien startar en revolution. Hela världsbilden blir omvänd, det som tidigare varit typiskt mansdominerade områden i samhället blir nu kvinnornas sfärer.

Till min icke-läsande bror krävs en bok som är både samhällsaktuell och enormt spännande. Patrioterna är precis en sådan bok. Jag sträckläste den med andan i halsen, och när den var slut var jag både omskakad och utmattad.

Till att börja med följer boken flera parallella spår. Förutom Carl Cederhielm, ledare för en terrorgrupp, finns här Ibrahim Chamsai, som kör taxi i Stockholm på nätterna, älskar Sverige och är tacksam för vad landet gjort för honom och hans familj. På en av nyhetsredaktionerna arbetar Madeleine Winther, en ung uppåtsträvare som är beredd att göra vad som krävs för att klättra på karriärstegen och som därför har ett förhållande med sin trettio år äldre chef. I norra delen av Chile arbetar August Novak som livvakt och underhuggare till ett kriminellt nätverk som bland annat ägnar sig åt olaglig narkotika- och vapenhandel. Successivt vävs de olika personernas liv samman när en liten grupp radikaliserade rasister börjar mörda en efter av av journalister på nyhetsredaktionerna.

Till min syster som, om jag hade haft någon, kanske hade arbetat mot sexualiserat våld som vapen i krig och konflikter ger jag Den sista flickan. Boken är Nadia Murads berättelse om hur hon levde med sin familj i en liten by i norra Irak när IS år 2014 började sitt maktövertagande i området. Många män sköts när de vägrade att konvertera från yazdanism till islam och tusentals kvinnor och unga flickor över åtta år togs som sexslavar. De såldes eller skänktes till olika IS-anhängare, misshandlades och våldtogs. Fortfarande är tusentals yazidiska kvinnor tillfångatagna.

 

Till min man som inte läser så mycket skönlitteratur tänker jag våga mig på en chansning och ge honom en bok som inte är vad han själv skulle välja, men som jag tror att han skulle uppskatta, nämligen Ingen jämfört med dig. Om han själv får välja blir det något faktabaserat med koppling till ekonomi, som Roslings böcker, något av Mikael Niemi eller humoristiska böcker i stil med Hundraåringen som klev ut genom ett fönster och försvann. Eftersom det är en tunn bok tror jag att han skulle ge den en chans, och sedan skulle han bli lika fängslad som jag blev. Det är i alla fall vad jag tror och hoppas på.

Uttrycket kan låta som en klyscha, men Jonas Bruns roman är verkligen vad jag skulle beskriva som en stor roman i ett litet format. Det är en så kallad komma-ut-roman, och till viss del följer den de klassiska delarna i en sådan roman. Det är en avskalad historia utan överord, där de undertryckta känslorna vibrerar under den svala ytan. Särskilt sparsamt skildras dagarna då de båda männen möts igen efter tjugo år. Dialogen är fåordig.

Till den som tycker om psykologiska spänningsromaner ger jag En helt vanlig familj. Handlingen kretsar kring ett mord, men det är inte mordet i sig som är det centrala, utan hur människor agerar i hårt pressade situationer och i förhållande till varandra. Man kanske kan kalla berättelsen ett relationsdrama, och som sådant väcker det många etiska frågeställningar. Det är enormt spännande ända in i det allra sista, och slutet knockade mig fullständigt.

Till släktens fåfänga moster som gärna vill upprätthålla en fin fasad ger jag Jenny Fagerlunds roande bok, Med hälsning från Båstad. Den kanske kan ge några nya insikter.

Boken handlar om att umgås med passande vänner, att bo i det rätta området, ha det rätta arbetet och göra de lyxiga resorna. Men såklart kommer allt att omprövas och huvudpersonen att komma ut som en bättre människa på slutet.

Till spänningsälskaren ger jag Inkräktare, en riktigt välskriven, klassisk kriminalroman. Det som till att börja med verkar vara en lättlöst mordhistoria visar sig dölja mycket under ytan och utredningen tar många olika vändningar. Ingenting hastas förbi och det känns som att få hänga med de båda mordutredarna i funderingar och diskussioner, och få sitta med under förhör och annat utredningsarbete. Det är så underhållande och spännande att jag riktigt myser.

Till släktens alla unga och gamla pojkar och flickor passar Godnattsagor för rebelltjejer perfekt. Det är en bok fylld av kvinnliga förebilder – hundra fantastiska kvinnor som åstadkommit något speciellt eller stått upp för sina ideal. Författare, astronauter, konstnärer, dansare, kockar, rappare, boxare, forskare och politiska ledare från hela världen. Stärkande, rörande, inspirerande och absolut sanna sagor för alla!

Till filmälskaren ger jag Filmälskarens guide till Paris. Det är en riktig liten pärla för alla oss som älskar film och som älskar Paris! Boken tar upp närmare 200 platser från 158 filmer och innehåller dessutom kartor samt film-, plats- och personregister. Alla filmerna i boken har distribuerats i Sverige.

Till min pappa, som växte upp i Stockholm och lekte i parkerna, vill jag ge Stockholm då och nu. Han kan titta och läsa i den innan vi gör den där rundresan i Stockholm till alla platser där han har bott, lekt och vuxit upp. Det kommer att bli en nostalgisk dag för honom och väldigt spännande för oss som inte var med på den tiden.

Vem kan motstå en bok med den titeln och det omslaget? Det är ju så spännande att se bilder från svunna tider. Och att kunna jämföra dem med bilder från nutid gör mig nästan alltid nostalgisk, trots att jag inte var med då, i slutet av 1800-, början av 1900-talet. Författaren har valt ut trettio platser som får symbolisera den förvandling Stockholm genomgick då det moderna Sverige tog form. Utöver att boken innehåller många foton från både då och nu, och även jämförande bilder, har författaren intervjuat personer på alla de här platserna för att få veta hur det var förr.

Till min tonårsdotter som funderar på de stora frågorna ger jag en av årets allra bästa böcker, nämligen Slutet, som är en så kallad crossoverbok, det vill säga en bok som passar både unga vuxna och vuxna.

Sjuttonåriga Simon, Lucinda och deras familjer och vänner kommer inte att få uppleva någon mer sommar. Simons gudbarn kommer inte hinna födas och Simon och hans vänner kommer inte gå ut gymnasiet. Lucinda kommer inte att dö en långdragen och plågsam död på grund av sin cancersjukdom, eftersom en enorm komet kommer att träffa jorden och utplåna allt liv innan dess. Plötsligt är alla dödsdömda. Den här berättelsen handlar om de sista veckorna innan jorden går under.

Det blir extra starkt att läsa om hur ungdomar som knappt hunnit påbörja sina liv, nu tvingas inse att de aldrig kommer att få uppleva någon framtid. Drömmar kommer inte hinna förverkligas. Boken har fått mig att vrida och vända på både smått och stort, inte minst vad gäller klimatfrågan som är ett verkligt hot mot vår planet, vår överlevnad och vår framtid. Det är smärtsam läsning, men samtidigt så fantastiskt finstämt. Trots att mänskligheten är helt utan hopp är kärleken och omtanken mellan människorna när det verkligen gäller det som framförallt genomsyrar berättelsen.

Till den politiskt intresserade gymnasiekillen blir 1984  perfekt. Den väcker många tankar om vårt eget samhälle, och om betydelsen av demokrati och av yttrande- och åsiktsfrihet. På samma sätt som i boken är även vi övervakade, dels genom övervakningskameror på offentliga platser, dels genom att webbplatser registrerar vilka transaktioner vi gör, vilka sidor vi besöker, vad vi gillar och så vidare, och därmed kan skapa en väldigt bra personprofil av sina användare. För att inte tala om hur ett av bokens begrepp, dubbeltänk, har fått ett tydligt genomslag de senaste åren hos presidenten för världens kanske mäktigaste nation. Det vill säga att kunna ljuga medvetet och ändå vara fullständigt övertygad om att man talar sanning.

Till den intellektuelle, som är öppen för existentiella och religiösa inslag, eller om det är science fiction, vill jag ge Johannes Anyurus roman, De kommer att drunkna i sina mödrars tårar. Vi kommer att ha mycket att diskutera efteråt.

Den här boken liknar ingen annan jag läst och den kräver en hel del av den som läser den, men är väl värd mödan. Den är helt fantastisk. Boken tilldelades Augustpriset när den blev bästa svenska skönlitterära roman förra året, en dystopi som jag är säker på kommer att räknas till de svenska klassikerna.

Till den oreflekterande väninnan som skapat sig ett liv som är en nästan exakt kopia av det liv hennes föräldrar levde ger jag romanen En modern familj. Hon kommer att känna igen sig i väldigt mycket.

Som nyblivna pensionärer bestämmer sig Torill och Sverre, familjens självklara nav och förebilder, för att skiljas. Det skapar turbulens för dem, men ännu mer för deras vuxna barn. Det är fascinerande igenkänning hur vissa barn i syskonskaran väljer att gå sin egen väg, medan andra helt oreflekterat och samtidigt helt självklart väljer att gå i sina föräldrars fotspår, anammar samma värderingar och vanor och i princip skapar sig ett liv som är en kopia av sina föräldrars. Det senare är vad Liv i boken har gjort. Hon är också den av syskonen som får svårast att hantera föräldrarnas skilsmässa. När föräldrarna i hennes tycke förkastar sitt tidigare liv, var hamnar då hon, som lever ett liv som i stort sett är en kopia av deras?

 

Till tystlåtne morbror som har svårt att komma på nya samtalsämnen att prata om passar Niklas Källners bok om småprat, Och bilen går bra?, perfekt.

På ett både roligt och intressant sätt tipsar Niklas Källner om att lägga märke till detaljer, lyssna aktivt och ställa frågor. Att vara nyfiken helt enkelt. Du kan också utgå från en känsla. Om någon frågar hur du mår, svara inte bara med en fras som direkt lägger ett ett lock på samtalet, som att ”jo, det är bra”. Punkt. Utveckla varför du mår bra, då öppnar du upp för att diskutera det vidare. Självklart innehåller boken en hel del komiska inslag också, som 100 exempel på hur du pratar med olika yrkesgrupper, olika ortsbor, personer med speciella intressen med mera.

Till det nyfikna och öppensinnade paret med barn som inte kommer att se boken som kritik på sin egen barnuppfostran, utan gärna läser små briljanta kåserier om hur det kan skilja sig mellan amerikansk och fransk barnuppfostran, ger jag Pamela Druckermans bok, Franska barn kastar inte mat. Jag ser fram mot att diskutera boken med dem, för jag lovar att den väcker känslor och tankar!

Det är välskrivet, underhållande och tankeväckande. Författaren skriver om treåriga barnkungar som toppstyr familjen, om matglada barn som glatt äter både grönsaker och fisk och hon skriver om synen på artighet. Bäst tyckte jag om den franska inställningen att barn redan från bebisåldern räknas som en hel person med egna rättigheter och skyldigheter. Man pratar inte så kallat bebisspråk med vuxna, det vore att visa brist på respekt, alltså pratar man inte bebisspråk med barn heller. Alla, stor som liten, visas samma respekt.

Sportintresserade farmor får Frida Wallbergs biografi; Alltid lite till: om att slåss för sitt liv. Farmor är väldigt kunnig inom idrott och annan sport, men jag tror att det finns en lucka när det gäller just boxning. Dessutom kommer hon som kvinna att känna igen sig i hur det är att ta sig fram i en mansdominerad värld.

Frida var Sveriges främsta kvinnliga boxare genom tiderna fram tills hon drabbades av en hjärnblödning efter ett slag mot huvudet under en boxningsmatch. Boken är en känslomässig bergochdalbana. Livet är verkligen inte enkelt, och för personer som väljer att gå en otrampad stig eller som sticker ut för mycket, som är en vinnare, blir det ofta väldigt ensamt. Det får Frida Wallberg uppleva gång på gång.

Till samhällsintresserade morfar som engagerar sig i politiken passar Brandvakten. Morfar kan dessutom mycket om markberedning och skogsbruk, så han kommer att ha många synpunkter som vi kan diskutera sedan.

Brandvakten är ett välskrivet och enormt intressant och spännande litterärt reportage om en av de största bränderna i Sverige på flera hundra år. En brand som började med en gnista vid ett ogenomtänkt markberedningsarbete en het sommardag i ett skogsområde i Västmanland, och som ledde till att en yta större än tre gånger Stockholm blev helt ödelagd. Brandvakten är minst lika spännande som en thriller och ger samtidigt tydliga svar på frågor om hur, var, när och varför branden uppstod och spred sig. Det är skrämmande läsning.

Till min äventyrlige och historieintresserade vän vill jag ge Bea Uusmas fantastiska bok; Expeditionen: Min kärlekshistoria, om Andrées polarexpedition där alla i expeditionen dog på oförklarligt vis. Oförklarligt ända tills Bea Uusma fann det mest sannolika svaret.

Jag blev så fängslad av den här Augustvinnande boken. En sak som imponerade på mig var Bea Uusmas mod. Inte minst när det gällde hur hon valde att skriva sin bok. Väldigt långt från hur vetenskapliga texter brukar skrivas, vilket ju hade kunnat innebära att hon ansågs oseriös. Att våga gå sin egen väg var starkt tycker jag. Numera är det Bea Uusmas forskning som ger det mest sannolika svaret på vad som hände männen i Andréexpeditionen.

 

Det här var tips på vad jag tror kan passa till olika personer i släkten. Hoppas förslagen kan vara till någon hjälp i julklappsletandet :)

Böcker att se fram emot under januari – april 2019

Nästa vecka kommer vårens katalog från Svensk Bokhandel, och ännu fler böcker visar förlagen upp på sina hemsidor. Det här är mina favoriter bland de böcker som kommer ut i bokhandeln under januari – april 2019.

Nya böcker i januari-februari 2019

Jag hade planerat att läsa Ali Smiths första bok i årstidskvartetten, Höst, men har inte hunnit. Så planen är nu istället att hoppa rakt in i Vinter.

Stormskörd är andra delen i en blivande trilogi. Jag trodde inte att jag skulle tycka om den första delen när den kom som en överraskning från förlaget, men jag tyckte tvärtom så mycket om den att jag verkligen sett fram emot den här fortsättningen.

Lucy Dillons böcker är alltid så ljuvliga, kloka och förutsägbara. Precis vad man vill läsa mellan varven. Och jag vill inte heller missa Dag Öhrlunds nya roman – en feelgood. Ganska överraskande att han gett sin in i den genren, från att ha skrivit kriminalromaner om bland andra psykopaten Christopher Silfverbielke.

 

Nya böcker i mars-april 2019

Mars och april blir starka bokmånader. Jag vill inte missa en enda av de här böckerna.

En barnbok finns med och en ungdomsbok. Jag gillar att läsa vad yngre läser för att hänga med i vad som pågår i deras värld, vad unga pratar om och tänker på, vilket språk och vilka uttryck de använder. Det är så lätt att fastna i sin egen generations liv och värderingar, det vill jag försöka undvika.

 

Så, vad har jag missat? Vad ser ni fram emot att läsa?

Här finns mitt inlägg med höstens favoriter (september-november 2018), och här finns inlägget med förra vårens favoriter (januari-april 2018).

Söndagens smakbit ur Gubbas hage, av Kerstin Ekman

Mari, på bloggen Flukten fra Virkeligheten, håller tillsammans med Astrid Terese, på bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker, i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers.

I dag är det Mari som håller i utmaningen, och jag bjuder på en smakbit ur den här boken:

Jag skall vara ärlig och erkänna direkt att den här boken inte lockade mig det minsta när jag såg den. En essäbok om ett stycke hagmark i norra Roslagen, den plats som Kerstin Ekman och hennes make Börje kallar sitt hem sedan några decennier tillbaka, hur kan man skriva något spännande om det? Men det kan man förstås, om man är Kerstin Ekman.

Det här är inte en pratig, nostalgisk tillbakablick på hur mycket bättre det var förr. Kerstin Ekman tar läsaren med på behagliga, belästa och tänkvärda promenader i hagen, där hon berättar om det som växer och lever där, och hur det har förändrats under årens gång. Det blir någonting alldeles extra när hennes tankar kring hagmarken leder henne vidare till litteraturen som tillsammans ger en bild av samhällsutvecklingen.

Hon påpekar att man ofta talar om miljöförstöring i generella termer, men sällan eller aldrig om hur enstaka arter som till exempel blåklint försvinner när människan genom sin livsstil förstör det som är vår natur. Hon berättar om hur amerikanen Aldo Leopold inte längre ville inordna sig i samhällshierarkin och därför lämnade sin professorstjänst och istället levde som han lärde på gården han köpt och ägnade sig åt att skriva. Han skrev: ”we can be ethical only in relation to something we can see, feel, understand, love or otherwise have faith in”.

Jag tror att jag förstår vad både Aldo Leopold och Kerstin Ekman menar. Bryr man sig verkligen lika mycket om miljöförstöringen när man talar om den som ett allmänt begrepp, snarare än att man har en personlig relation till djuren och naturen? Måste man inte se med sina egna ögon hur blåklinten blir färre och färre för varje år, uppleva hur stigen man följt i skogen sedan man var barn försvinner med skogsmaskinernas avverkning och inse att det inte längre myllrar av liv i myrstackarna man går förbi? Det får mig att fundera på hur lämplig man är att driva miljöpolitiska frågor om man själv bor och lever i en storstad, där nästan ingenting växer vilt, det mesta är detaljplanerat.

Ni skall få ett smakprov från sidan 16 i Gubbas hage, om hur det kan vara att flytta ut på landet till en liten by. Stor igenkänning:

Det är sällan lätt att flytta in i en by. I Valsjöbyn hade det inte varit några problem. I Själand i Ångermanland hade grannen skjutit våra katter och slängt ett hagelskott efter Börje. I fyllan får man hoppas. Hur som helst tog det inte. Man ska inte komma till byar med nya idéer och i synnerhet inte med prat om unika miljöer och skyddsvärda biotoper. För att ens ord ska gälla och ens idéer kunna genomföras i en by skall man vara barnfödd där eller åtminstone som sommarstugeägaren mittemot vår tänka garageutfart släkt med en som var det.

Kerstin Ekman har min fulla uppmärksamhet, det är inte varje dag man får möjlighet att ta del av personliga och kloka betraktelser om viktiga ämnen av en så bildad person. I morgon på Augustgalan får vi veta om den blir Årets svenska facklitterära bok.

Boken kan köpas i alla välsorterade bokhandlar, samt beställas hos Bokus och Adlibris.

♥  ♥  ♥

Nya böcker att läsa i november och december

Vad gör man inte för att ni skall få se vilka böcker jag tänker försöka hinna läsa den närmaste tiden – släpar ut dem för att ljuset skall vara någorlunda ok. Shelly ser ut att undra vad jag håller på med ;)

Här är de i alla fall och det är en perfekt blandning av genres; facklitteratur, skönlitterära romaner, kriminalromaner och ungdomsböcker:

En kvinnas övertygelse, av Meg Wolitzer
Konsten att göra skillnad: en liten bok om vårt stora ansvar, av Stefan Einhorn
Inte längre min, av Ann-Helén Laestadius
Stark genom klimakteriet: fysiskt, psykiskt, mentalt, av Monika Björn
Manhattan Beach, av Jennifer Egan
Innan ni tog oss, av Lisa Wingate
Ensam kvar, av Rhiannon Navin
Plåtmannen, av Sara Winman
Brutna ben och brustna hjärtan: en alldeles omöjlig jul, av Maria Ernestam
Mellan himmel och Lou, av Lorraine Fouchet
Gamer, av Effie Karabuda
Naturskyddsföreningens guide till ett hållbart liv
Svälten: Hungeråren som formade Sverige, av Magnus Wästerbro
Nattfjärilen, av Katja Kettu

Och det är ju inte så att mina olästa böcker tar slut i och med den här traven… Jag gissar att vi är många som har bokhyllorna fulla med spännande, olästa böcker som hela tiden får stå tillbaka för sådana vi prioriterar av olika anledningar.

Jag tror att nästa bok jag skall läsa är Innan ni tog oss. Den är med som en av höstens fem bästa böcker hos Johannas deckarhörna, så den känns som ett säkert kort.

Slutet, av Mats Strandberg

Jag har just läst ut årets kanske starkaste roman. Den har påverkat mig på så många olika sätt, fått mig att fundera och framför allt att känna så otroligt mycket. Många gånger har ångesten nästan krampat i bröstet, men lika ofta har jag helt oväntat känt mig så befriande lycklig när jag har läst om den här allra sista sommaren som skildras i romanen.

Katastroffilmer som skildrar jordens undergång, eller i alla fall nära nog undergång, har alltid fängslat mig. Samma sak gäller olika religioners syn på apokalypsen. Temat både fascinerar och skrämmer. När jag läste om Mats Strandbergs senaste roman var jag ändå litet tveksam till om den skulle passa mig. Jag tycker inte om olyckliga slut, och redan titeln på boken avslöjar att det inte kommer någon ny Bruce Willis som kan rädda jorden i sista sekunden. Allt kommer verkligen att ta slut.

Sjuttonåriga Simon, Lucinda och deras familjer och vänner kommer inte att få uppleva någon mer sommar. Simons gudbarn kommer inte hinna födas och Simon och hans vänner kommer inte gå ut gymnasiet. Lucinda kommer inte att dö en långdragen och plågsam död på grund av sin cancersjukdom, eftersom den enorma kometen kommer att träffa jorden och utplåna allt liv innan dess. Plötsligt är alla dödsdömda.

Den här berättelsen handlar om de sista veckorna innan jorden går under. Det är högsommar i en ganska vanlig medelstor stad, med ganska vanliga människor som lever vanliga liv. I centrum för berättelsen står Simon och Lucinda som, precis som alla andra människor på jorden, tvingas hantera ångesten över att allt snart kommer att vara slut och bestämma sig för hur de vill leva sin sista tid på jorden. Kapitlen räknar ned tiden mot undergången, från det att det är fyra veckor och fem dagar kvar. Obehaget kryper under huden och blir större och större ju närmare slutet kommer.

Vi lever alla med vetskapen att vi någon gång kommer att dö. Men i boken ställs allt på sin spets när alla får veta exakt vilken dag och vilket klockslag som himlen kommer att bli alldeles vit, haven förångas och allt liv utplånas i en enorm hetta när kometen Foxworth kolliderar med jorden. Många ställer sig frågor om vad som egentligen är viktigt och med vem man vill vara den sista tiden på jorden, vilket får konsekvenser på olika sätt för personerna i berättelsen. Många ungdomar i boken väljer att döva sig med fester, alkohol och droger och ett utsvävande sexliv. Andra förnekar katastrofen och lever som vanligt, som om allt är en konspiration och det i själva verket finns en morgondag.

Under den här omvälvande tiden blir en älskad person mördad och Simon pekas ut som den skyldige. Rättsväsendet fungerar inte som förut när alla vet att det inte finns tid för någon brottsutredning, någon dom eller något straff. Men för Simon och Lucinda är det viktigt att få veta vem som gjorde det, och eftersökningarna av den skyldige blir ett sätt att hålla sig fast i något konkret i väntan på slutet.

Det blir extra starkt att läsa om hur ungdomar som knappt hunnit påbörja sina liv, nu tvingas inse att de aldrig kommer att få uppleva någon framtid. Drömmar kommer inte hinna förverkligas. Boken har fått mig att vrida och vända på både smått och stort, inte minst vad gäller klimatfrågan som är ett verkligt hot mot vår planet, vår överlevnad och vår framtid.  Det är smärtsam läsning, men samtidigt så fantastiskt finstämt. Trots att mänskligheten är helt utan hopp, är kärleken och omtanken mellan människorna när det verkligen gäller, det som framförallt genomsyrar berättelsen. Och det utan att det blir det allra minsta sentimentalt. Det här kan mycket väl vara årets starkaste roman.

Mats Strandberg har tidigare skrivit Engelsforstrilogin (Cirkeln, Eld, Nyckeln) för ungdomar tillsammans med Sara Bergmark Elfgren. Han har även skrivit för barn (Monstret i natten, Monstret på cirkusen och Monstret och människorna) och för vuxna (Färjan och Hemmet).

 

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 512
Utgivningsdatum: 2018-10-05
Läsålder: Unga vuxna/crossover
Förlag: Rabén & Sjögren
Formgivning: Anders Timrén
ISBN: 9789129703498
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Lars Tunbjörk: Retrospektiv

Lars Tunbjörk var en svensk, internationellt erkänd fotograf som mottog flera utmärkelser för sina fotografier. Den här Augustnominerade fotoboken innehåller 250 fotografier, utvalda av filmaren och fotografen Maud Nycander, som var gift med Lars Tunbjörk. Det är framförallt äldre foton från 1980-talet och fram till 2000-talets början. Boken innehåller också intressanta texter om Lars Tunbjörk, hans liv och arbeten, av bland annat vännen och kollegan, dokumentärförfattaren och filmaren Göran Odbratt och Kathy Ryan som är bildchef på The New York Tomes Magazine.

Boken saknar medvetet bildtexter, vilket jag anser är en av bokens förtjänster. Det blir upp till var och en att själv bilda sig en uppfattning. Och bilderna väcker onekligen många tankar. De fångar detaljer ur vår vardag som framförallt får mig att känna hur sorgligt absurt livet kan vara. Som bilden tagen på Tomteland i Mora, mitt i sommaren med rallarrosorna för fullt blommande i bakgrunden. Tre solbrända personer i shorts på en asfalterad bilbana med en tomteklädd person som övervakar. Eller de nio taken på helt identiska villor i rad, där bara några röda tulpaner bryter av det trista och enahanda.

Bilderna känns så äkta och oförskönande. Ibland, som bilden på de två äldre kvinnorna som hjälper sin väninna att prova en behå utanpå kläderna, blir det väldigt fint och jag blir glad av att se dem, men oftast är det svårmodigt. Som de grå, opersonliga kontorsrummen där det enda som skapar liv är de tilltrasslade elkablarna. Eller lunchmatsalen med två spelmän och en helt oberörd och tvärtom väldigt sorgsen man med sin matbricka bakom en monstera.

Boken är intressant som en dokumentation av vårt samhälles och våra livs mest solkiga och oförskönande delar, så som fotografen såg det. Fotograferat på andra sätt, ur andra vinklar och med andra tekniker, hade samma motiv förstås kunnat upplevas helt annorlunda. Många av bilderna är fotograferade med stark blixt, vilket ger ett hårt och direkt ljus vilket inte tilltalar mig. Jag blir fascinerad av bilderna, men inte överväldigad.

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 304
Utgivningsdatum: 2018-09-05
Förlag: Max Ström
Form: Patric Leo
Foto: Lars Tunbjörk
ISBN: 9789171264398
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

Ps. På Fotografiska i Stockholm pågår fram till den 2 december 2018 en utställning med Lars Tunbjörks fotografier: Tunbjörklandet – blicken från sidan

24 goda gärningar, av Jenny Fagerlund

De senaste åren har jag läst vintriga feelgoodromaner under hösten. Det passar ju så alldeles extra bra med lättsamma, mysiga romaner under årets mörkaste månader, eller hur? Min första julroman för i år är den här fina av Jenny Fagerlund, som skrev Med hälsning från Båstad.

Det är slutet av november och Emma fasar för december och allt som har med julen att göra. Julen är bara en hemsk påminnelse om hur hon förlorade sin älskade Niklas i en olycka på julafton för två år sedan, på grund av henne. Sedan dess lever hon som i en egen bubbla, utan att umgås med vänner och knappt heller med familjen. Företaget, en liten inredningsbutik i centrala Stockholm som var hennes drömprojekt och som hon startade för fem år sedan, känns bara som en belastning som kräver mer energi än hon kan uppbåda.

Men ni vet talesättet, när nöden är som störst, är hjälpen som närmast. En kväll hjälper Emma en gammal man att hitta hem i snöovädret, och när den gamla damen som är hennes granne behöver hjälp känner Emma hur bra hon mår av att träffa andra människor igen, och att hjälpa till. När Emmas syster föreslår att hon skall börja med någon hobby bestämmer sig Emma istället för att hon skall göra 24 goda gärningar fram till julafton.

Det här är en riktigt mysig och tänkvärd berättelse om hur Emma finner mening i livet igen med hjälp av människor som hon lär känna tack vare sina 24 goda gärningar och de händelser som det sätter igång. Och ingen feelgoodroman utan romantik, förstås ;)

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 297
Utgivningsdatum: 2018-10-18
Förlag: Norstedts
Omslagsformgivning: Emma Graves
ISBN: 9789113083162
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris