Böcker jag tar med mig till Frankrike

Vi kommer att vara på resande fot under nio dagar. Det här kanske blir litet väl många böcker att ta med..?

Antalet böcker som jag vill ta med säger nog en hel del om vad jag förväntar mig av vår resa – mycket tid för vila i en solstol vid en pool.

Att vila på semestern har väl aldrig inträffat i vår familj tidigare, vi är oftast tröttare när vi kommer hem än när vi åkte. Man vill ju maximera upplevelserna när man är utomlands, så vila brukar inte hamna särskilt högt på prioritetslistan. Men den här gången tror jag att det blir annorlunda. Dels har vi varit i området tidigare och redan sett en hel del av sevärdheter och landskapet, dels har vi bokat så mysiga boenden att jag tror att vi inte kommer att behöva resa runt så mycket för att fylla kvoten av fransk charm.

Jag ser framför mig en del utflykter, bland annat till de fantastiska lavendelfälten och till små pittoreska byar. Men sedan kan jag tänka mig att stanna vid pensionaten och gårdarna där vi skall bo, och varva bokläsning med att simma i poolerna och äta provensalsk, fräsch mat.

Titta in igen här framöver om ni vill hänga med till Provence och Languedoc-Roussillon genom bilder och text. Jag brukar blogga från våra resor gör det nog den här gången också.

Söndagens smakbit ur en bra bok – Små stora saker av Jodi Picoult

Astrid Terese, på den norska bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers.

I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

Det har tagit mig litet längre tid att läsa den här romanen än det vanligtvis brukar. Dels är den på drygt 500 sidor, dels är den skriven på ett sätt som gör att man inte kan hetsläsa. Min recension kommer i eftermiddag här i bloggen.

Det är en historia om hur en barnmorska på en förlossningsavdelning blir åtalad för mord på en nyfödd bebis. Barnmorskan är afroamerikan och föräldrarna till bebisen är vit makt-anhängare. Det är en roman om rasism, fördomar och rättvisa ur olika personers perspektiv.

Citatet är från sidan 111:

Nästan på en gång höll jag på att bli nersprungen av en hoper ungar. De var antagligen i femårsåldern, inte för att jag hade så mycket erfarenhet av människor i den storleken. De rusade mot en kvinna som stod med ett basebollträ och försökte förmana den vilda hopen att ställa sig på led. ”Det är min födelsedag”, sa en liten pojke. ”Så jag får slå först!” Han drog till sig slagträet och började veva mot en piñata, en papier-maché-figur i form av en nigger som hängde i en snara. Jaha, då visste jag i alla fall att jag var på rätt plats.

Fler smakbitar ur spännande böcker får du hos Betraktninger ~ tanker om bøker

Bok- och teveserier i sommar

I veckans Helgfråga undrar Mia om vi tänkt läsa någon serie i sommar? Mitt svar blir: egentligen inte. I första hand skall jag läsa recensionsex som jag inte hunnit med under våren. Om jag får lust kommer jag kanske att läsa serien om Maj av Kristina Sandberg och första delarna i två olika serier, den om det lilla bageriet och så en ungdomsbok.

Jag ser nästan aldrig på teve. När teven plötsligt inte fick in någon signal tog det tre månader innan vi ringde hem en tekniker som bytte ut den del som var trasig, och vi saknade inte teveutbudet en enda gång. Men nu är det sommar, och det innebär nya avsnitt av Morden i Midsomer med start tisdagen den 26 juni kl 21:00. De programmen tycker jag att det är mysigt att följa.

Mia undrar också vad vi bjuder på om det skall vara något extra gott. Jag gillar själv det allra mesta, men glass är en stor favorit och om jag får välja så blir det hemgjord cheesecake som man aldrig kan äta för ofta. Här är det en halloncheesecake.

Intervju med Helena Dahlgren, författare till Ödesryttarna: Jorvik kallar (Star Stable)

Star Stable Online spelas av 1 miljon svenska spelare och av sammanlagt 13 miljoner om man räknar spelare i hela världen. Under våren kom den första boken i en planerad trilogi som baserar sig på spelet och jag har fått möjlighet att ställa några frågor till författaren, Helena Dahlgren.

Fotograf: Stefan Tell

1. När jag såg att du skulle skriva en bok baserad på Star Stable-spelet blev jag på riktigt nervös för din skull. Spelet är så välkänt och väldigt omtyckt, så förväntningarna på boken måste ha varit skyhöga. Risken fanns att den skulle kunna få kritik för att hamna för långt från ursprungsberättelsen och inte förmedla samma känsla som spelet. Vill du berätta hur det gick till när du fick ett sådant uppdrag, och hur du kände inför uppgiften?

Den nervositeten kände jag också, kan jag meddela! Fast jag var nog hjälpt av det faktum att jag inte kände till så mycket om spelet. Hösten 2016 kontaktade Marcus Thorell Björkäng, game director på Star Stable och en av skaparna till såväl Star Stable som PC-spelet Starshine Legacy, mig och undrade om jag var intresserad av att skriva en bokserie baserad på spelet. Jag hörde ”hästar”, ”fantasy” och ”tjejers vänskap” och tackade ja utan att ha en aning om vad jag gett mig in på. Som gammal hästtjej såg jag det som en fantastisk chans att knyta an till en viktig del av mig som legat i träda alldeles för länge.
.

2. Hur mycket research gjorde du innan du skrev boken?

Massor! Det som slog mig när jag började sätta mig in i Star Stables universum var hur stor och detaljrik världen är, ett intrikat världsbygge som för tankarna till stora fantasyvärldar. Alltsammans finns dokumenterat: personerna, hästarna, platserna, stallen, den jorvikiska kulturen, ja, till och med statsskick, flora och fauna! Jag har försökt få med så mycket som möjligt från spelet, inte minst de platser som är viktiga för spelarna. Innan jag började skriva råpluggade jag all tillgänglig fakta om Jorvik och spelade även spelet med mina döttrar. Sedan var jag nog väldigt hjälpt av att jag ridit i femton år och minns stall- och hästvärlden väldigt väl fortfarande – där behövde jag inte göra någon research.
.

3. Böckerna riktar sig framför allt till barn i åldrarna 9 – 12 år, men även jag som vuxen både skrattar, ryser och blir tårögd när jag läser. Dels skildrar du vänskapen, tilliten och kärleken mellan flickorna och deras hästar så otroligt fint att jag bara måste gå ut till mina egna hästar för att känna deras mjuka mular och deras doft, dels väjer du inte för tunga ämnen som att Lisas mamma dog i en ridolycka och hur det påverkar Lisa och hennes pappa. Hur kom du fram till en passande nivå och ton för berättelsen?

Först och främst: TACK! Min förhoppning med böckerna är att de ska tilltala även äldre läsare eftersom jag tänker mig att de ämnen som tas upp – vänskap, lojalitet, gemenskap, att övervinna sorg och rädsla – är ämnen som även (förhoppningsvis) tilltalar föräldragenerationen.

Angående de mörkare elementen i berättelsen så tror jag att unga läsare tål mycket mer än vad många tror, bara man skildrar det på rätt sätt. För mig som tidigare skrivit för en äldre publik var det jätteviktigt att få till balansen mellan mörka stråk och de mysiga stallscenerna. Om det finns en grundtrygghet – och i Star Stables värld tänker jag mig att det är vänskapen och sammanhållningen mellan flickorna – kan man ta ut svängarna med mörker, irrbloss, döda mammor, mardrömmar och annat läskigt. Jag är ju skräckförfattare i grund och botten och gillar att skrämmas. Men jag vill gärna att det ska vara mysigt och läskigt på samma gång, och jag tror att det är direkt avgörande att man förstår de fyra tjejerna. De brottas alla med olika problem – vilken tonåring gör inte det? – och jag ville att deras problem och mörkare tankar skulle få utlopp tillsammans med hästkärleken och äventyren.

Min redaktör och förläggare på Bonnier Carlsen har hjälpt mig med nivå och ton och strukit en hel del darlings (tydligen var det inte nödvändigt att ha med en massa Shakespearereferenser, men min redaktör har lovat att jag ska få skriva en riktig Döda poeters sällskap-bok någon gång…), liksom mina nioåriga döttrar som fått provläsa.
.

4. I den här första delen av trilogin, Ödesryttarna: Jorvik kallar, får vi en djupare förståelse för de fyra flickorna och deras hästar. Det är både väldigt mysig läsning om gemenskapen och vänskapen mellan flickorna och hästarna, men också en hel del om hur jobbigt det kan vara att vara tonåring och känna sig ensammast i världen, om att vilja leva upp till både föräldrarnas och skolans förväntningar och om att ha egna planer för vad man själv vill. Hur fria händer har du att utveckla de olika karaktärerna i berättelsen? Kan du ge exempel på något du själv lagt till eller tagit bort för att passa berättelsen i bokform?

Under arbetets gång har Marcus funnits tillgänglig och bollat frågor med mig. Han har även läst manus löpande med ”Star Stable-ögon” för att se till att detaljerna stämmer. När jag började skriva Ödesryttarna: Jorvik kallar hade jag tjejernas grundpersonligheter ganska klara för mig, men jag har fått fria händer med hur jag gestaltar deras olika personligheter. Lisas sorg efter mamman har till exempel fått större utrymme än i spelet, Linda har fått en katt och Alex och hennes dysfunktionella familjeförhållanden har fått lite större utrymme. I de kommande delarna utvecklas deras bakgrundshistorier ännu mer.

När jag skrev boken märkte vi att vissa scener från spelet (dvs Starshine Legacy) inte fungerade så bra i bokform, så vissa händelser har skrivits om eller flyttats runt i kronologin. Om man jämför boken med spelet så har boken en mycket längre startsträcka. Bonnier Carlsen, Star Stable och jag var rörande överens om att jag behövde låta läsarna landa lite i Jorvik och huvudpersonerna innan det blir action. Man måste tänka på att alla som läser boken inte har spelat spelen – förhoppningen är att man ska känna sig hemma i berättelsen både som spelare och vanlig läsare utan förförståelse för Star Stable.
.

5. Berättelsen genomsyras av magi och övernaturliga krafter. Mot slutet av första boken trappas mystiken upp och spänningen stiger. Kan vi förvänta oss motsvarande utveckling som den i berättelsen om Harry Potter, då mörkret tätnar och kampen mellan det onda och det goda blir mer intensiv för varje bok?

Absolut, det är planen! Första boken kom, av de skäl jag nämnde här ovanför, att handla väldigt mycket om de fyra tjejerna och hur de lär känna varandra. I nästa bok är världen och tjejerna etablerade, då blir det både mer äventyr och magi och ett ännu kompaktare mörker. I bok tre stegras spänningen ännu mer…
.

5. Jag är väldigt nyfiken på fortsättningen, när kan vi se fram emot de kommande två delarna?

Tanken är att del två ska komma till våren 2019 och del tre till hösten samma år, så det kommer att bli väldigt mycket Jorvik för mig framöver. Och för er också – om ni vill, förstås.
.

Till sist vill jag tacka för en fin läsupplevelse och för att du tagit dig tid att svara på mina frågor!

Tack själv! 😊
­­­­­­­­­­­­­­­­­­­

 

Ödesryttarna: Jorvik kallar finns både som E-bok och pappersbok hos bland andra Bokus och Adlibris
Nu finns den även som ljudbok här och här med Matilda Källström, Star Stables frontfigur, också kallad Matilda Opalpie.

Här har jag recenserat boken.

En trave med blommiga böcker!

Varje tisdag kommer Johannas deckarhörna med en ny topp fem på ett visst tema. Den här veckan är temat: Blommiga bokomslag.

Det här är de blommiga böcker jag kunde se i bokhyllorna. Jag har läst fyra av dem. De har allihop varit välskrivna och intressanta på olika sätt, så min topplista får bestå av fyra böcker den här veckan:

* Kärlekens fyra årstider
* En ny tid
* Gröna fingrar sökes
* 68

Klicka gärna in hos Johannas Deckarhörna och tipsa om fem böcker på veckans tema. Och titta gärna runt hos alla andra som är med, du kommer att få många bra tips.

Intressant författarsamtal om vägen mot debutromanen

I går var jag i Norrtälje hos Roslagens Bokhandel. Veronica Linarfve debuterar med den här fina boken och kom för att berätta hur det blev en bok, vilka misstag hon gjorde och vad hon gjorde rätt.

Ett intressant samtal med många tips för den som själv drömmer om att få en roman utgiven.

En fin hälsning fick jag också.

Bella och Jackie följde med till Norrtälje för att strosa runt på egen hand under tiden jag var på författarsamtalet. Hemgjord glass hann de med innan vi skiljdes åt, glass som ju matchar bokomslaget.

Själv avstod jag glass, och att döma av mitt ansiktsuttryck ångrade jag det beslutet ;)

I dag väntas det bli + 29 grader. Vad har ni för planer? Själv skall jag antagligen göra det mest vansinniga man kan göra en sådan dag, bortsett från att springa maraton. Bilder kommer i kväll.

Böcker att se fram emot hösten 2018

Nu har höstens katalog från Svensk Bokhandel kommit, och ännu fler böcker visar förlagen upp på sina hemsidor. Jag har valt ut mina favoriter bland de böcker som kommer ut i bokhandeln under september – november.


Nya böcker i september 2018

Jag ser mycket fram emot att läsa Arv och miljö, en roman om föräldra- och syskonrelationer. Om vem av syskonen som blev älskad och vem som blev utsatt och om att ha mod och styrka att kräva att bli lyssnad och trodd på i en stelnad familjehistoria.

Pascal Engmans debutroman, Patrioterna, var enormt välskriven. Nu kommer Eldslandet, och jag hoppas att Pascal Engman håller samma nivå i den svåra uppföljaren.

Doktor Bagges anagram, uppföljaren till En ny tid, är ett måste. Ida Jessens prosa är något alldeles extra.

 

Nya böcker i oktober 2018

Kepler kommer med en ny kriminalroman, och jag vet att jag inte kommer att kunna låta bli att läsa den, även om karaktärerna är stereotypa som superhjältar och handlingen osannolik. Anders de la Mottes nya spänningsroman vill jag också läsa. Den första i årstidsserien gjorde mig besviken på grund av en förvillande prolog som inte stämde med resten av handlingen, men uppföljaren tyckte jag väldigt mycket om.

Förutom en hel del spänningsromaner i oktober, inser jag att det finns många feelgoodromaner med i min lista. Det kanske kan behövas i oktober, när det brukar vara grått, kallt och regnigt.

Mest ser jag fram emot La Cheffe. Så här beskrivs romanen på förlagets hemsida:

La cheffe, som hon romanen igenom kallas, kommer från enkla förhållanden i sydvästra Frankrike och skickas som fjortonåring iväg till en förmögen familj för att arbeta som hemhjälp. När kocken i familjen åker på semester får hon ta över köket och upptäcker då matlagningen, som ska komma att bli hennes liv. Sexton år gammal blir hon gravid, vem pappan är förblir oklart. Hon föder en dotter som delvis får växa upp hos hennes föräldrar, alltmedan hon satsar på sitt yrkesliv, utvecklar nya rätter, öppnar restauranger, får sin första Michelinstjärna och senare också får bevittna allt detta rasa ihop.

 

Nya böcker i november 2018

November månads utgivning är antagligen inte klar än hos förlagen, så jag kommer säkert att fylla på med fler böcker när vi kommit litet längre på året.

I invited her in har inte fått sitt svenska omslag än, därav det här med engelsk text. På svenska kommer boken att heta Den perfekta vännen. Den har fått omdömen som att den är gripande från början till slut och att den har en skickligt konstruerad intrig. Den får man ju inte missa.

Sekwa ger bara ut litteratur som jag tycker om, jag har aldrig blivit besviken på det jag läst från dem. Det talar för att romanen När isarna smälter också är bra, även om omslaget gör mig litet tveksam. Den handlar om en tystlåten änkling som lever ett stillsamt pensionärsliv när kärleken till en kejsarpingvin tar honom till Antarktis och vidare till ett liv som världskänd miljörättskämpe och symbol för kampen mot global uppvärmning. Måste läsas!

 

Vad ser ni fram emot att läsa under hösten? Är det någon av de här böckerna som ni också är sugna på att läsa?

 Här finns mitt inlägg med vårens favoriter (januari-april 2018), och här finns inlägget med sommarens favoriter (maj-augusti 2018).

Nyfunna vänner tack vare bloggen

Fotograf: Roger Knutsson

Tack vare bloggen har jag lärt känna så många fantastiska människor. I dag träffades Mona och jag för andra gången, men det känns som vi känt varandra länge.

Jag kom litet tidigare än bestämt eftersom jag åkte direkt från gymmet, och passade på att ta en titt på utställningen i parken. Det här konstverket föreställer Jane Avril, dansaren från Moulin Rouge som blev känd genom målningar av Henri de Toulouse-Lautrec. Konstverket är skapat av Per Josephson.

Slottet i bakgrunden är Torsåkers slott i Upplands Väsby, nära Stockholm. Caféet ligger alldeles intill. Där serverades bland annat en vegetarisk buffé som var väldigt god.

Under tiden jag väntade på Mona fick jag se att det myllrade av humlor i en av rabatterna. Det gick inte så bra att fota dem. Dels var väggen bakom växterna röd, vilket gör att humlan ser ut att ha hamnat i en science fiction-film, dels var mina ben så darriga efter gympasset att jag inte kunde sitta på huk utan att tappa balansen ;)

När Mona kom tog vi en titt på handelsträdgården. Jag glömde helt bort att fota växthuset där vi åt lunch, och jag fotade inte heller de fantastiska uppläggningsfaten som såldes i gårdsbutiken.

Däremot fotade jag de här skyltarna. Vilken tillit personalen har till sina besökare. Det gjorde mig glad.

Bloggvärlden är fantastisk på många sätt. Inte minst lär man känna nya, trevliga och intressanta människor!

 

Falska vänner, av Jane Harper

Falska vänner som en av Dagens bokluncher som jag delar med mig av här i bloggen

Som jag har sett fram emot den här boken! Författarens deckardebut, Hetta, gjorde ett väldigt starkt intryck på  mig och var en av de bästa böcker jag läste under förra året. Falska vänner är uppföljaren som tyvärr fått en i mitt tycke betydligt mindre spännande titel än originalet, Force of Nature.

Aaron Falk med sin kollega blir indragna i ett försvinnande i den Australienska vildmarken. Ett gäng män och ett gäng kvinnor skall i teambuildingsyfte på egen hand ta sig med karta och kompass genom bushen till olika stationer. Männen kommer tillbaka som planerat efter några dagar, men kvinnorna dröjer. När de väl dyker upp saknas en av dem. Alice Russell, den kvinna som försvunnit, arbetar utan kollegornas vetskap undercover i en ekobrottsutredning på uppdrag av Falk och hans kollega.

Berättelsen växlar mellan nutid och dåtid. I nutid pågår sökandet efter den försvunna kvinnan, i dåtid är de fem kvinnorna ute på vandringsleden. Efterhand inser vi att kvinnorna känner varandra på fler sätt än enbart som kollegor, och de är känslomässigt involverade på sätt som påverkar hierarkin och stämningen inom gruppen. Förutom utmaningen att förhålla sig till varandra, skall kvinnorna också hantera den fysiska påfrestningen, den svåra terrängen och det tuffa klimatet. Vi förstår ganska snart att allt inte är som det ser ut att vara, mörka hemligheter döljer sig under ytan.

På samma sätt som i Hetta rör sig berättelsen framåt i ganska långsamt tempo. Metodiskt nystas sanningen upp om vad som egentligen har hänt. Det är en fängslande historia. Skillnaderna mellan böckerna är dock större än likheterna. Den som föredrar spänningsromaner med fokus på kriminalgåtan snarare än på person- och miljöbeskrivningar kommer att bli nöjd. Själv saknar jag de vältecknade och oerhört trovärdiga miljö- och personbeskrivningarna i Hetta. Kontrasterna mellan de olika karaktärerna i Falska vänner bidrar självklart till att skapa spänningar inom gruppen, men de är litet för utstuderade för att vara riktigt trovärdiga. Och trots den i mitt tycke livsfarliga miljön, Australiensk vildmark, lyckas inte författaren förmedla den känslan, jag blir inte berörd på samma sätt som jag blev när jag läste Hetta. Författaren planterar villospår, och visst misstänker jag än den ena, än den andra. Men vissa villospår känns redan inledningsvis konstruerade och jag inser snabbt att de är just villospår.

Trots att Falska vänner inte når upp till samma nivå som Hetta, är det fortfarande en välskriven spänningsroman som tillhör en av mina favoriter det här året. Författaren vet hur man skapar en fängslande historia som behåller sitt grepp från början till slut. Jag längtar redan efter hennes tredje bok. Jag vill ha mer av den sympatiske och lågmälde poliskommissarien Aaron Falk, och jag vill ha mer av de australienska miljöerna. Mycket mer.

Betyg: 4/5

Antal sidor: 348
Serie: Aaron Falk (del 2)
Utgivningsdatum: 2018-05-23
Förlag: Forum
Översättare: Jan Malmsjö
Originaltitel: Force of Nature
Formgivning: Jojo Form
ISBN: 9789137152288
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Vinnaren av Women’s Prize for Fiction 2018 – Kamila Shamsie

Det här priset, Storbritanniens finaste pris till årets bästa engelskspråkiga roman skriven av en kvinna, delades ut i går den 6 juni. Förutom äran fick vinnaren motsvarande ungefär 350.000 kronor.

Den 8 mars presenterades den långa listan med sexton nominerade romaner och den 23 april var det dags för den korta listan. Dessa var nominerade och det blev alltså Kamila Shamsie med Home Fire som tog hem priset.

Elif Batuman, The Idiot
Imogen Hermes Gowar, The Mermaid and Mrs Hancock
Jessie Greengrass, Sight
Meena Kandasamy, When I Hit You: Or, A Portrait of the Writer as a Young Wife
Kamila Shamsie, Home Fire
Jesmyn Ward, Sing, Unburied, Sing

Enligt juryn är de här sex böckerna någonting alldeles extra, särskilt vad gäller prosan. Till slut valde de den bok som de tyckte allra mest talade till vår tid. Home Fire handlar om identitet, motstridiga lojaliteter, kärlek och politik.

Kamila Shamsie är en pakistansk-brittisk författare som debuterade år 1998 med In the City by the Sea. Hon har publicerat flera romaner, bland annat Burnt Shadows (Brända skuggor) år 2009, som hittills är den enda som är översatt till svenska. Kamila Shamsie arbetar även som krönikör och kritiker i The Guardian.


Jag har inte läst varken vinnaren eller övriga nominerade, har ni?