Det här är en fantastisk bok med, som jag tolkar den, ett otroligt djup. Jag kommer först att återge ramen för berättelsen, och därefter dela med mig av mina tolkningar, som först spretade åt olika håll, men som jag nu känner mig ganska trygg i. Det är en berättelse som kan läsas som skräck, relationsdrama och existentiell symbolik, allt i ett.

En vänskap som prövas – och förändras

Ett kompisgäng på sju personer har hängt ihop varje sommar ute på Särsö i Stockholms skärgård. De känner varandra utan och innan och har sina roller klara sedan tidigare. Den här sommaren har alla utom en fyllt fjorton år. Redan när båten lägger till vid ångbåtsbryggan, och två av tjejerna kliver av, blir det uppenbart att dynamiken i gruppen kommer att förändras.

Ett övernaturligt fynd

Mystiken tätnar omgående, när killarna som bestämt sig för att ta egen båt till den svårtillgängliga ön Svärtan, får syn på en varelse som tycks vara en blandning mellan fisk och människa. Hon är fastbunden, troligtvis för att dö en plågsam död på stranden. Hon är inte vacker som Disneyprinsessan Ariel, och hon är uppenbart ett rovdjur, med tanke på hennes vassa tänder. Men också liten och nätt, och påminner om en liten sjöjungfru.

De bestämmer sig för att rädda henne, och gömmer henne i en bod på Särsö, där hon hålls vid liv i ett stort vattenfyllt badkar tills hon återfår krafterna.

Skräck, skuld och moral

Kombinationen av något övernaturligt i ett realistiskt sammanhang brukar inte riktigt fånga mitt intresse, men den här berättelsen gör det, kanske för att den rymmer flera lager. Man kan läsa den som en skräckhistoria om en räddad sjöjungfru, med allt vad det innebär. Det är övernaturligt, det är obehagligt och man känner hela tiden en krypande oro. Ungdomarna ställs inför olika moraliska dilemman, och fattar beslut som kommer att påverka dem allihop. Sjövarelsen lämnar inte bara mentala, utan även fysiska bevis på att hon finns, men samtidigt undrar man om hon verkligen gör det?

En ödesdiger hemlighet

Man kan också läsa berättelsen som en relationsroman som utspelar sig i brytpunkten mellan barn och ungdom, där identitet, vänskap och kärlek omprövas och tar nya vägar. Alla har hemligheter för varandra, både inom kompisgänget och mellan de vuxna och ungdomarna, och hemligheter skapar alltid misstänksamhet och slitningar. Beslutet att rädda sjövarelsen och hålla det hemligt, är bara en av alla hemligheter under den här sommaren, men kanske den mest ödesdigra.

Sjöjungfrun som symbol för något annat

På ett tredje plan läser jag berättelsen som något mer existentiellt. Sjöjungfrun blir en sorts projektion av ungdomarnas inre tillstånd; deras ensamhet, begär, skuld, längtan eller sår. Hon förändras inte, men hur de ser på henne avslöjar vilka de är och vad de kämpar med.

Sjöjungfrun kanske inte ens är en varelse i traditionell bemärkelse. Kanske är hon ett symboliskt skeende, en undermedveten kraft, som sätter igång inre processer i en grupp där alla befinner sig i känsliga skeden av livet; pubertet, sorg, identitetssökande. Hon är inte där för att förstås, utan för att utlösa förändring. En metafor snarare än en karaktär. En förlust av barndom. En sorgeprocess. En längtan efter att få försvinna.

Från bok till film

Under sommaren filmas berättelsen ute i Stockholms skärgård, för att sedan visas på SvT nästa år. Jag har fått en väldigt tydlig bild av de olika karaktärerna i boken, så jag är nyfiken på hur skådespelarna kommer att gestalta dem. Och jag undrar hur filmteamet kommer att få till stämningen och det magiskt, övernaturliga. Och sjöjungfrun förstås.

Har du läst Sommaren 1985? Vad tror du att sjöjungfrun egentligen är?

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 326
Utgivningsdatum: 2023-05-30
Form: Alexander Jansson
Förlag: Ordfront
ISBN: 9789177753360
Finns att beställa hos Bokus, Adlibris med flera