I veckans helgfråga vill Mia att vi:
a) visar ett favoritomslag där omslaget verkligen motsvarade innehållet
b) visar ett omslag som fått mig att inte vilja läsa boken
c) visar ett hemskt omslag, där jag ändå valde att läsa boken, och den var fantastisk!
Här kommer mina litet utvidgade svar.
.
Hemska omslag på riktigt bra böcker
Innehållet i Testamente motsvarar verkligen inte omslaget. Lila och rött känns helt fel för en lågmäld släktkrönika om betydelsen av arv och miljö. Jag skulle hellre ha valt någon jordfärg, som någon av de här:
Fotot på Brandvakten borde ha varit mer dramatisk, det där fotot ser mest ut som en helt vanlig majbrasa. Placeringen av titeln är inte heller snygg när bokstäverna går ända ut i bokomslagets kanter.
Glastronen är en bok som riktar sig framförallt till unga vuxna, och jag motsvarar bara hälften av begreppet för målgruppen, så inte så konstigt kanske om jag inte kände mig lockad att läsa den. Men så gjorde jag det, och blev helt fast. Faktiskt upplevde jag något som liknade känslan när jag som barn och ungdom kunde försvinna i tid och rum när jag läste böcker.
Färgen på omslaget till Vuxna människor sticker i mina ögon, liksom färgen på Nötskal. Omslaget till Folk med ångest är hemskt på alla sätt jag kan tänka mig.
.
Hemskt omslag och ingen vidare bra bok
.
favoritomslag där omslaget motsvarade innehållet
Det här är favoriter hos mig, både vad gäller omslaget och innehållet. Omslagen är oftast utan bilder eller foton. Jag gillar rena omslag som lämnar åt mig som läsare att själv skapa bilder av historien i mitt eget huvud. Omslaget till Nora är fantastiskt tycker jag. Med små medel visar det hur Nora känner sig instängd och vantrivs i sitt till det yttre perfekta hem och perfekta liv.
.
Bokomslag med människor
Bokomslag med människor brukar inte passa min smak. Jag vill inte få en bild av karaktärerna i boken, utan skapa den bilden själv utifrån vad jag läser. Här är några omslag som jag hellre sett utan människor, och några som jag gillar.
Ett jävla solsken med Ester Blenda Nordströms litet plutiga och trotsiga ansikte lockade inte mig till läsning. Men boken är väldigt bra och intressant.
Hédi Fried tycker jag däremot är självskriven med sin bild på omslaget till Frågor jag fått om förintelsen. Hennes foto ger tyngd, genuinitet och tillförlitlighet åt innehållet, med sin lugna och livserfarna blick.
Omslagen till Krokas och Mödrarnas söndag är så snygga att man skulle kunna sätta upp dem på väggen. Kanske för att de inte är skarpa i konturerna och i mjuka toner. De är respektive påminner om konstverk.
Fler omslag från bokbloggare som länkat hos Mias bokhörna.
♥
Just nu - Just här 
Det här var ett kul inlägg. Jag började skriva en kommentar i helgen, men så försvann internet… Jag har faktiskt inte reagerat så mycket på Vuxna människor, men inser att färgerna är samma som på Hundhuvud som var mitt exempel på gräsligt omslag. Hemska färger! Testamente har jag inte heller tänkt så mycket på, men jag brukar reagera på ful textning och fula typsnitt – i synnerhet när det är flera olika som inte passar ihop. Ormen i Essex och Den stora utställningen är riktigt snygga! Omslag med människor har jag inga problem med, inte generellt. Omslaget till Vera tycker jag är jättefint. Jag är helt betagen i den där flickan. Det där med karln under skrivbordet är hemskt!
GillaGilla
Är nyfiken på flera av böckerna, även såna med hemska omslag
GillaGilla
Ja, Folk med ångest är verkligen en sån där bok jag troligen väljer bort bara p.g.a. omslaget. Och Testamente… så trist, insidan vet jag dock inget om. ;)
GillaGilla
Glastronens omslag tycker jag är okej. Jag gillar inte heller omslag med människor och inte heller omslag med ingenting. Krokas är riktigt snyggt trots allt.
GillaGilla
Jag är kanske lite udda, men jag tycker att Folk med ångest har ett roligt omslag.
GillaGilla
Förutom ”Testamente” har jag inte läst en enda bok i din samling. Höstdåd står dock på min lista. Håller helt med dig om omslaget till ”Testamente”, totalt fel.
Omslag med människor är inte min grej heller. Men då många av omslagen nuförtiden är tämligen irrelevanta för innehållet så är risken att du träffar på bokens karaktärer minimal;-)
GillaGilla
Nötskal gillade jag mycket. Och några till som du nämner. Testamente har inte roligt omslag. Den har jag inte läst, vacklar lite fram och tillbaka.
GillaGilla
Testamente är en bok som jag har blivit mer och mer intresserad av att läsa. Men jag kan hålla med dig om färgerna på omslaget.
GillaGilla
Glastronen- serien är verkligen superbra och jag tycker att omslagen är superfina.
GillaGilla
Ormen i Essex köpte jag i våras. Den har ett fantastiskt snyggt omslag, påminner om Emma Donughues Miraklet. Miraklet var en bra på Ormen i E har jag inte läst ännu. Kanske på tur.
Du har verkligen hittat fula omslag! Undras hur många som dissade böckerna bara på grund av detta. För snygga bokomslag är väl lite som snygga vinetiketter kan vara..? *smile*
GillaGilla