Helgfrågan: Nya författare

Mia i bokhörnan håller i Helgfrågan. Den här veckan tipsar vi om författare vi upptäckt och gillar.


Jag brukar hålla litet koll på kommande böcker, men de senaste två åren har jag inte tagit mig den tiden. Men så satte jag mig ned och gick igenom kommande böcker hos mina favoritförlag, och blev riktigt nyfiken på en hel del. Och vilket sammanträffande sedan, när jag dagen efter gick förbi Uppsala bokhandel, och såg flera av de böcker jag markerat som extra intressanta i deras skyltning!

  • Rosa Liksom, pseudonym för Anni Ylävaara, är ny för mig, men inte som författare. För bara några dagar sedan kom hennes roman, Älven, en berättelse med avstamp i de svenska flyktinglägren under krigsårens slutskede och evakueringen av den finska Tornedalens befolkning. Den beskrivs som storslagen och nödvändig att läsa för att förstå vår samtid. Det skall bli väldigt intressant att läsa den.
  • Samanta Schweblin är också en ny författare för mig, men inte för andra. Två av hennes romaner har givits ut i Sverige tidigare, men hon ser sig själv främst som novellförfattare, och noveller är vad Sju tomma hus består av. Författaren anses ha en förmåga att vagga in läsaren i en falsk trygghet, som med tiden övergår i något krypande och vagt oroande. Visst låter det spännande!
  • Emily forever är en roman om klass, vardagsliv och att försöka hitta en väg framåt i livet. Den kom ut i oktober förra året, men jag upptäckte den först nu. Beskrivning från hemsidan: ”Emily är 19 år och gravid, men barnets far, Pablo, har inga planer på att vara en del av hennes liv. I mataffären där hon jobbar gör ägaren sitt bästa för att hjälpa henne. Det gör även grannen, en ensamstående man som förmodligen är kär i henne. När Emily går in i sjunde månaden flyttar hennes mamma in för att också, på något vis, försöka hjälpa till.”

    Några favoritförfattare som kommit med nya romaner får också vara med på bilden, Ian McEwan och David Ärlemalm, och här är några bilder på deras tidigare böcker som jag läst.

    Och några böcker från författare jag inte läst något av än, och som hamnat hos mig på olika sätt, bland annat tack vare generösa förlag, nämligen Anna Kuru, Tinna Lindberg, Anne Liljeroth och Karin Bojs. Jag har bara hört lovord om deras böcker.

    Inspirerad av min barndomsvän @camillamarashisd, som skapar matmagi, har jag börjat göra snacksfat på helgerna. Okej, jag började förra helgen, men jag tror att det kommer bli en tradition ;) Smått och gott och plockvänligt till en bra bok eller film. Och med det önskar jag er en fin fredag!

    Författare jag vill läsa mer av

    I veckans helgfråga undrar Mia om vi saknar några författare. Jag kommer direkt att tänka på några författare som jag läst böcker av , men som sedan inte skrivit någon mer, och jag väntar…

    Niceville kom först ut 2009, med titeln The Help. Jag läste den 2012 på semester i Frankrike, och jag minns fortfarande hur den fullkomligt slukade mig, eller jag den. Senare kom filmatiseringen. Den var inte lika djup och gripande som boken, men fortfarande väldigt fin. Min recension av boken finns här, och här ser du var filmen finns att streama och hyra. Författaren, Kathryn Stockett, har inte givit ut någon mer bok efter denna, men sägs skriva på en ny.

    Pingvinlektionerna baseras på en sann historia om en ung man som räddar en pingvin, och hur han smugglar med pingvinen till internatskolan där han skall undervisa. Det är känslosamt, rörande, humoristiskt och hjärtevärmande. En berättelse som fastnar i minnet och som jag aldrig glömmer. Jag har inte sett att författaren skrivit någon mer bok efter denna, vilket är väldigt synd, han kunde verkligen skriva både kunnigt och fängslande. Min recension av boken finns här.

    Bella och Fame 2018

    Transformationen är den första delen i en planerad trilogi om Melly och hennes vänner. Vi får följa henne från det att hon kommer som en skamsen, sorgsen och religiöst grubblande ung kvinna till sina släktingar, genom ett spännande mysterium med en trehundra år gammal dagbok och en jakt på ledtrådar för att finna formeln till att se in i framtiden, till det att mysteriet får sin upplösning. När berättelsen är slut har Melly och hennes vänner kommit till viktiga insikter om både sig själva och vad de vill med sina fortsatta liv. Den här romanen har likheter med Historieläraren av Matt Haig, då förstår ni. Här är min recension. Jag ser fram emot att få veta hur det går!

    För några år sedan läste jag Helga Flatlands roman En modern familj; en insiktsfull och intressant berättelse skriven av en av de största yngre författarna i Norge i dag. Den väckte många tankar och fick mig att reflektera över både mitt eget vägval och min omgivnings. Jag tyckte väldigt mycket om den. Nu väntar jag på att uppföljaren, Et liv forbi, skall översättas och ges ut i Sverige snart. Annars läser jag den på norska. Här kan man läsa om den, och här är min recension av En modern familj.

    När kommer fortsättningen på den här nästan obeskrivbara romanen?! Jag skrev min recension av den för exakt fem år sedan, den 17 mars 2017. Jag var bergsäker på att den skulle vinna Augustpriset den hösten, och det gjorde den. Jag har aldrig läst något liknande. Antagligen den svåraste skönlitterära roman jag tagit mig igenom, men väl värt ansträngningen. På nomineringseventet berättade Johannes Anyuru att det skulle komma en fortsättning, där fjärilarna i boken skulle förklaras. Jag väntar ivrigt!

    Sammanfattningsvis ser jag fram emot fler böcker av Tom Michell, Kathryn Stockett och Magic Frigren, en uppföljare till De kommer att drunkna i sina mödrars tårar och en översättning av Et liv forbi.

    Saknar ni fler böcker av någon särskild författare?

    Då ger jag upp

    Mias Helgfråga handlar den här veckan om när det är dags att ge upp en bok.

    Jag ger nästan aldrig upp. Av Fredrik Backmans böcker lärde jag mig att läsa åtminstone 70 sidor, det var vad som krävdes innan jag kom in i böckerna om Björnstad, som sedan visade sig vara något av det bästa jag läste de åren. De hade en lång startsträcka, men sedan var jag fast. Samma sak med hans bok Folk med ångest. Mitt första intryck var att stilen liknande buskis, vilket innebär skämskudde för mig. Men samma sak med den, efter ungefär 70 sidor vände det.

    Jag kan å andra sidan lägga böcker ifrån mig och läsa något annat, men då återkommer jag till böckerna och ger dem en ny chans längre fram. Men det finns undantag, och här kommer ett exempel på det.

    Jag hade läst den första boken i serien och gillat den, så jag hade tackat ja till att läsa uppföljaren. Jag kom inte så långt i boken innan den visade sig handla om minst ett torterat spädbarn. Och om ni inte vet vad titeln, en judasvagga, är (vilket jag inte gjorde), så står det så här på Wikipedia:

    Redskapet utgörs av en pyramidformad kon med tre eller fyra sidor, på en benställning ovanför vilken offret för tortyren spänns upp. Offret placeras sedan på redskapet med spetsen i anus eller vagina, och sänks sakta ner över redskapet, varvid konen tränger längre och längre in i offret.

    Nej, jag kunde bara inte läsa den.

    Mia undrar också om vi brukar gå på bokreleaser, digitalt och/eller irl. Jag bor förhållandevis nära Stockholm, där många förlag finns och många bokreleaser sker, men jag har bara varit på digitala boksläpp. Det är nog främst en prioriteringsfråga, allt tar ju tid, och jag är mest intresserad av att läsa böckerna.