Så här har mina recensioner blivit bemötta av författarna

I veckans helgfråga undrar Mia från bokhörnan: Hur har era recensioner blivit bemötta? Har någon författare hört av sig?

Det är väl ungefär så här, som på bilderna här ovanför, som jag ibland får positiv respons på det jag skriver om författare och deras böcker. Just de här två inläggen gjorde mig extra glad, eftersom de sade något om mitt sätt att arbeta och inte bara var citat ur mina recensioner. Jag har också fått förfrågningar från författare om jag vill läsa och ge synpunkter på deras manus, vilket gör mig glad eftersom jag tolkar det som att de tycker att jag är seriös och grundlig i mina recensioner.

Jag har inte fått några ilskna mail från författare som tycker att jag är helt fel ute om deras böcker, som jag faktiskt hört att andra fått. Däremot kan man ju märka på tonläget och/eller genom att jämföra författares reaktioner på olika recensioner att mina recensioner ibland inte hamnat bland deras favoriter. Men jag har alltid blivit respektfullt bemött. Jag har hittills inte varit med om att andra fått en reaktion på sina recensioner av en viss bok på Instagram och inte jag. Om andras recensioner som varit mer positiva fått hjärtan i kommentarerna har mina litet mindre positiva recensioner i alla fall fått ett gilla, så att författaren visar att hon eller han har läst. Det tycker jag visar på god ton och ett proffsigt sätt att hantera såväl positiv som negativ kritik.

De mest intressanta återkopplingarna från författare är när de motiverar vad de tycker om mina recensioner, som när författaren David Ärlemalm tackade för min recension av hans roman Lite död runt ögonen och skrev: ”Extra förtjust i att du sätter fokus på Sofia 🙌”

Mias bonusfråga: Hur firar ni midsommar?

Bilderna här ovanför är från tidigare midsommarfiranden, när Bella och Jackie var ungefär hälften så gamla som nu, och det inte fanns en viruspandemi som satte stopp för allt firande. I år började midsommarafton med att jag gick ut tidigt, när det fortfarande låg dagg i gräset, och vattnade alla odlingar och växter. Och jag provade några klänningar för att se vilken jag skall ha i dag, jag tror att det blir en gul som jag köpte på rea hos Odd Molly. Under dagen ser jag fram emot fint väder och god mat med familjen.

Sommarens mest efterlängtade böcker

Den här veckan undrar Mia från bokhörnan om det är någon särskild bok vi ser fram emot i sommarutgivningen.

Jag har listat alla böcker jag ser fram emot under maj-juni här, och under juli-december här.  Av alla sommarens spännande böcker har jag valt ut tre favoriter:

* Mest nyfiken är jag på Goda grannar av Mattias Edvardsson. Jag har läst hans tidigare böcker som båda två var psykologiska spänningsromaner; En nästan sann historia och  En helt vanlig familj. Om du gillar den där krypande, obehagliga känslan då du anar att något kommer att hända, men de inblandade svävar i ovisshet, och när författaren försätter karaktärerna i moraliskt svåra situationer som ger handlingen ytterligare ett djup, då är hans böcker något för dig. Jag har läst och givit mina synpunkter på ett av de första utkasten av romanen, så litet extra spännande att se slutresultatet.

* Och så kommer paret Börjlind med en ny del i serien om kriminalarna Olivia Rönning och Tom Stilton. Jag har läst allihop och tyckte väldigt mycket om de första i serien, men de två senaste var bara hyfsade. Jag drogs inte in i historien på samma sätt som tidigare och karaktärerna började bli litet för kraftlösa för att lyckas engagera. Men jag kan ändå inte låta bli att läsa Fruset guld, jag hoppas att författarna bara hade en svacka och nu är tillbaka på spåret igen.

* Om De sju morden på Evelyn Hardcastle vet jag egentligen bara det jag läst på förlagets hemsida. Den beskrivs som en bländande originell pusseldeckare och en internationell succédebut. Ungefär som om Agatha Christie skulle möta Groundhog Day. Spännande, läskig och uppfriskande. En sådan bok måste man ju läsa, eller hur?

Mia undrar också: skall Helgfrågan ta paus eller köra hela sommaren? För min del får den väldigt gärna fortsätta. Vi har inga semesterplaner och jag skall arbeta hela sommaren, så Helgfrågan skulle vara trevligt att se fram emot i veckorna. Jag kan inte garantera att jag hinner vara med varje vecka, men jag brukar titta in hos alla andra och få spännande boktips.

Bokomslag – snygga, hemska och med människor

I veckans helgfråga vill Mia att vi:

a) visar ett favoritomslag där omslaget verkligen motsvarade innehållet
b) visar ett omslag som fått mig att inte vilja läsa boken
c) visar ett hemskt omslag, där jag ändå valde att läsa boken, och den var fantastisk!

Här kommer mina litet utvidgade svar.
.

Hemska omslag på riktigt bra böcker

Innehållet i Testamente motsvarar verkligen inte omslaget. Lila och rött känns helt fel för en lågmäld släktkrönika om betydelsen av arv och miljö. Jag skulle hellre ha valt någon jordfärg, som någon av de här:

Fotot på Brandvakten borde ha varit mer dramatisk, det där fotot ser mest ut som en helt vanlig majbrasa. Placeringen av titeln är inte heller snygg när bokstäverna går ända ut i bokomslagets kanter.

Glastronen är en bok som riktar sig framförallt till unga vuxna, och jag motsvarar bara hälften av begreppet för målgruppen, så inte så konstigt kanske om jag inte kände mig lockad att läsa den. Men så gjorde jag det, och blev helt fast. Faktiskt upplevde jag något som liknade känslan när jag som barn och ungdom kunde försvinna i tid och rum när jag läste böcker.

Färgen på omslaget till Vuxna människor sticker i mina ögon, liksom färgen på Nötskal. Omslaget till Folk med ångest är hemskt på alla sätt jag kan tänka mig.

.

Hemskt omslag och ingen vidare bra bok

.

favoritomslag där omslaget motsvarade innehållet

Det här är favoriter hos mig, både vad gäller omslaget och innehållet. Omslagen är oftast utan bilder eller foton. Jag gillar rena omslag som lämnar åt mig som läsare att själv skapa bilder av historien i mitt eget huvud. Omslaget till Nora är fantastiskt tycker jag. Med små medel visar det hur Nora känner sig instängd och vantrivs i sitt till det yttre perfekta hem och perfekta liv.
.

Bokomslag med människor

Bokomslag med människor brukar inte passa min smak. Jag vill inte få en bild av karaktärerna i boken, utan skapa den bilden själv utifrån vad jag läser. Här är några omslag som jag hellre sett utan människor, och några som jag gillar.

Ett jävla solsken med Ester Blenda Nordströms litet plutiga och trotsiga ansikte lockade inte mig till läsning. Men boken är väldigt bra och intressant.

Hédi Fried tycker jag däremot är självskriven med sin bild på omslaget till Frågor jag fått om förintelsen. Hennes foto ger tyngd, genuinitet och tillförlitlighet åt innehållet, med sin lugna och livserfarna blick.

Omslagen till Krokas och Mödrarnas söndag är så snygga att man skulle kunna sätta upp dem på väggen. Kanske för att de inte är skarpa i konturerna och i mjuka toner. De är respektive påminner om konstverk.

Fler omslag från bokbloggare som länkat hos Mias bokhörna.

Boktips beroende på sinnesstämning

Den här veckan är det ett av mina förslag som utgör helgfråga hos Mia: Vilken bok skulle du rekommendera en lycklig person att läsa? Vilken bok skulle du rekommendera till någon som verkar sorgsen?

För tre år sedan fick jag andra delen i serien om Glastronen skickad till mig. Jag blev väldigt skeptisk och frågande till varför jag skulle läsa en bok i fantasygenren och dessutom för young adults, som målgruppen kallas, och ställde boken i bokhyllan.

Men ett halvår senare hade jag legat helt utslagen av influensa, och ännu värre, varit tvungen att låta avsluta livet för min fina, fina Alice. Jag behövde en bok som skulle ge mig en känsla av energi och styrka, och ögonen föll på Midnattsskronan där den stod i bokhyllan. Det tog inte mer än någon sida i boken förrän jag hade glömt tid och rum och försvunnit helt in i berättelsen på samma sätt som jag ofta gjorde som tonåring.

Mina fördomar mot omslaget och mot fantasty blev helt omkullkastade, och under tiden jag läste kände jag mig ganska oövervinnerlig, vilket var precis vad jag behövde just då. Så, mitt tips för sorgsna dagar – serien om Glastronen.

Mitt tips för bra dagar – de där böckerna som är väldigt välskrivna, intressanta och minnesvärda, men som kräver att man har litet extra energi på lager, eftersom karaktärerna i boken kommer att göra dig både frustrerad och irriterad och suga ur dig en hel del energi.

Hem till mig är en sådan bok. Det är en lågmält berättad historia om en notoriskt otrogen man, och man kan ju undra hur intressant en sådan bok egentligen kan vara, eller hur? Men det är den. Jag läste boken nästan maniskt på väldigt kort tid. Det som gör den så speciell, och inte alls trivial, är att den berättas ur den otrogne mannens synvinkel. Och det är inte själva otrohetshistorierna i sig som är intressanta, utan hur mannen, Ove, planerar och arrangerar för att kunna göra otrohetshistorierna möjliga, och hela tiden utan att själv inse hur självupptagen han är. Som läsare gör man det inte heller, till att börja med. Det är en riktig bladvändare.

Redan under de första sidorna i boken väcks frågor som följer med genom hela berättelsen. Hur fungerar han? Hur kan han vara så hängiven en person, och sedan så enkelt bara växla över känslorna till någon annan på ingen tid alls? Vad är det för fel på honom?

Mot slutet av boken har det vuxit fram en bild av honom som gör att jag anar vad det är som driver honom, som får honom att längta till något annat än det han har. Det som får honom att inte känna en konstant tomhet tycks vara att längta, drömma och idealisera. När han får vad han vill ha blir han uttråkad och söker efter någon ny att längta till, att drömma om. Varje gång han kommer hem fylls han av en leda och ledsamhet som gör ont, i nästa stund får han dåligt samvete för att han sviker. Han är livrädd för att sätta allt på spel, han vill absolut inte förlora något av det han har, han vill absolut inte vara med om ännu ett uppbrott, men han kan ändå inte låta bli att bedra och önska sig något mer. Han är som en strategisk kameleont, som hela tiden känner efter hur han bör vara i olika situationer, men när det blir problem eller kraschar är han inte beredd att kämpa för det han har, utan glider vidare.

Ove är en sammansatt, men framförallt en ganska tragisk och självgod person. Jag önskar hela tiden att han skall komma till sans och förnuft, och inte äventyra allt fint han har i sitt liv, men han tycks inte ha några spärrar. När han närmar sig sextio och inte längre är den Clark Gable han en gång var, och de unga kvinnorna inte längre faller som tidigare för hans charm, och alternativet är en måttfull och i Oves ögon ospännande kvinna från en datingsida, då kommer ångern och känslan av total tomhet.

Som jag skrev, här krävs en del extra energi på lager, alltså ett tips för glada dagar!

Mias bonusfråga: Har ni något tips för att motverka trötthet?

För mig är tillräckligt med sömn det enda som verkligen hjälper. Och rutiner. Jag har samma rutiner vardag som helg; jag går upp vid 6-6.30 varje dag och går och lägger mig vid 22. Träning är också bra, då blir jag fysiskt trött och sover mycket bättre, vilket gör mig piggare.

Men ibland räcker inte det, då märker jag att jag dricker mer kaffe än vanligt, vilket egentligen bara gör mig tröttare, och jag har testat att äta ginseng för att få mer energi, och det tycker jag faktiskt fungerar.

Böcker som förflyttar mig till platser att längta till

I veckans helgfråga undrar Mia: Har du blivit sugen på att resa till ett ställe på grund av att du läst en bok som utspelar sig där?

Ja, det har jag verkligen. Här kommer några tips på böcker som lyckas förmedla just den där känslan, att man vill till platserna i böckerna och själv uppleva dem.

♥ Som barn läste jag Enid Blytons Äventyrsserie om Jack, Lucy-Ann, Philip, Dinah och Jacks kakadua Kiki, och älskade de böckerna. Jag lekte ofta att jag var på rymmen och var med om liknande äventyr som barnen i Enid Blytons böcker. Dock utan den klassiska och otroligt mysiga picknickkorgen som de ofta hade med sig.

Jag skulle gärna uppleva de här platserna även nu i vuxen ålder, särskilt ön med Lunnefåglar.

 

 

♥  Ni har väl inte missat 80-talsklassikern, Törnfåglarna? Jag både läste boken och såg teveserien som fjortonåring, och grät över den omöjliga kärleken mellan den katolske prästen Ralph de Bricassart (spelad av Richard Chamberlain i teveserien) och Meghan ”Meggie” Cleary (spelad av Rachel Ward). De älskar varandra, men Ralph väljer en karriär i den katolska kyrkan, vilket gör deras relation förbjuden. Han kan ändå inte motstå henne, vilket leder till mycket lycka men också mycket olycka.

Jag skulle gärna resa till Australien, hyra en häst och rida på dammiga vägar, över berg och oändliga slättland, se kängurur längs vägen och galoppera på stränder, precis som i Törnfåglarna. Helst utan att råka ut för farliga vildsvin, som i boken…

 

♥  Sigrid Undsets roman Kristin Lavransdotter är en av de allra bästa böcker jag läst. Tänk vilken författare hon var, Sigrid Undset. Som ett exempel kan jag berätta om när vi åkte på MC-semester i Norge och jag plötsligt kände otroligt starkt att landskapet kändes precis som  Gudbrandsdalen ur boken om Kristin Lavransdotter. Jag lutade mig fram och sade det till Patrik, alldeles hänförd. Efter ett par hundra meter kommer det en skylt. ”Gudbrandsdalen”. Då har man lyckats som författare. Jag vill alltid tillbaka till Norge, det vackraste land jag upplevt.

 

♥  Balladen om Marie: en biografi över Marie Krøyer. Bokförlaget Forum gav ut den år 1999, men jag tror att den finns i nyutgåva också med omslag från en filmatisering som gjorts. Jag brukar inte vara så förtjust i biografier, men den här är väldigt bra. Gripande, förstås, eftersom Marie Krøyers liv var fyllt av både kärlek, svek och tragik. Marie var gift med den kände skagenmålaren P.S. Krøyer. I takt med att de inreder det ena hemmet vackrare än det andra dör deras kärlek, samtidigt som han sjunker djupare ned i sinnessjukdom. När Marie är på semester träffar hon Hugo Alfvén. De blir vilt förälskade. Men deras passionerade kärlekshistoria utmynnar i svek och olycka, för Marie.

Den här biografin fick mig att resa till Skagen för att själv få uppleva platsen där Marie bodde. Det är verkligen så vackert och gemytligt som boken förmedlar.

 

♥  Den lilla bokhandeln i Paris läste jag under vår Frankrikeresa för ett par år sedan och tyckte väldigt mycket om den. Här handlar det om en väldigt varmhjärtad, inkännande och sorgsen bokhandlare som rekommenderar böcker istället för medicin till människor med brustna hjärtan. Sitt eget brustna hjärta verkar har till att börja med inte kunna kurera. Men så beger han sig söderut tillsammans med en, och sedan flera, vänner nedför Frankrikes floder och lyckas under resan hela sig själv. En väldigt fin berättelse.

På vår resa passerade vi många av de platser som bokhandlaren och hans följe också passerade, och stämningen som boken förmedlade var precis den vi upplevde när vi reste runt i södra Frankrike. Jag vill tillbaka.

 

♥  Som om du inte fanns utspelar sig vid ett par tillfällen i Italien. Tess och Gus möts som hastigast första gången i Florens. Gus är där med sina föräldrar för att försöka komma över broderns död. Tess ber honom ta en bild av henne och väninnan på Ponte Vechio innan de skall återvända hem. Utan att de vet om det korsas Tess’ och Gus’ vägar flera gånger under åren som följer. Deras liv utvecklas helt olika, men på varsitt håll går de båda två igenom personliga prövningar, glädje och sorg, och upptäcker att livet inte blev som de trodde att det skulle bli när de var arton år. Det blir bättre och det blir sämre. När de åter möts i slutet av berättelsen har det gått sexton år och båda står mitt i livet.

När jag läste Som om du inte fanns längtade jag tillbaka till Toscana och Florens. Jag vill tillbaka nu när jag tänker på det, bo på en kulle i Toscana där man kan se ut över fälten som omges av cypresser och pinjeträd och äta pappardelle al ragù di cinghiale (pasta med vildsvinsragu) som är en norditaliensk specialitet.

Mias bonusfråga: Vad ser ni fram emot?  Ja, det som alla andra också ser fram emot, att den här pandemin skall vara över. Den önskan överskuggar allt annat. Men jag ser också fram emot sol och värme, att plantera vårblommor i krukor, nästa ridlektion, att läsa boktrave efter boktrave med lockande böcker, att inreda balkongen och tillbringa mycket tid där, latsdrag och höftlyft i smithmaskinen på gymmet, att bada i havet, att vara klar med min bok och fortsätta med ett nytt projekt, att gå på promenader i skogen med Shelly och vår granne som också har en Sheltie, att äta lunch utomhus, doften av liljekonvaljer och utslagna syrener och just nu en kopp linizio lungo och rostat surdegsbröd med avokado och havssalt.

Titta in hos Mias bokhörna för många fler tips på hur du kan resa i böckernas värld! Även om vi inte kan resa till andra platser just nu, kan man ju resa i tanken, och man kan förbereda sig för kommande resor. Att planera resor är kanske inte halva nöjet med att resa, men i alla fall en stor del av det tycker jag.

Ha en fin fredag!

En kärlekshistoria som gjorde stort intryck på mig

I veckans helgfråga är det en fråga som jag tipsat om : Nämn en bok som gjort stort intryck på dig. Jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag tipsade om den frågan, det är ju nästan omöjligt att nämna bara en.

Men en bok som jag aldrig kommer att glömma är Bea Uusmas skildring av hur hon forskade kring Andrées polarexpedition, och kom fram till vad de tre äventyrarna sannolikt dog av – Expeditionen: Min kärlekshistoria. Hon är helt besatt av Andrées misslyckade luftballongsfärd som slutade med döden ute på Vitön, och jag kände hur jag blev detsamma under tiden jag läste. Hennes kärlekshistoria blev även min när jag läste. Om ni inte läst, gör det!

Mias bonusfråga: Finns det något du skulle vilja bli bättre på? 

Jag vill bli bättre på allt som jag ägnar mig åt; skrivande, ridning, matlagning, att odla grönsaker, planera min tid. Men det finns en sak som jag kanske borde bli bättre på, och det är att städa. Det är trivsamt när det är välstädat med tulpaner i blomvaserna och inga boktravar vart man än tittar. Nej, där hittar jag på ;) Jag älskar att se böcker överallt!

Men om jag hade tid och åtminstone någon slags talang skulle jag vilja lära mig att spela piano. Det är så fint att lyssna på våra döttrar när de spelar instrument, och vem tycker inte att det vore otroligt mysigt att bara sätta sig vid pianot och spela, ungefär som i den danska teveserien Badhotellet. Eller att samlas allihop kring pianot på julafton.

Böckernas betydelse i relationer

I veckans helgfråga undrar Mia:

Du är hemma hos någon du tycker om och respekterar. Vilken bok skulle du vilja se på nattduksbordet? Hur skulle du reagera om personen inte hade några synliga böcker alls i sin bostad?

Ganska klurig fråga, trots att det var jag som tipsade om den ;)

Jag växte upp i en familj där mina föräldrar hade både böcker och finporslin i bokhyllan. De läste mycket när de var yngre, men under min uppväxt tog familjelivet och ett hårt fysiskt arbete deras tid. Mina bröder har aldrig varit intresserade av att läsa böcker, de ägnade sig åt sådant som hade en motor. Jag däremot, jag lusläste alla böcker som fanns i familjen, lånade kassvis med böcker hos Bokbussen, köpte böcker och var med i bokklubbar redan som barn. I skolan var jag också ganska ensam om att älska böcker, ända tills jag började på gymnasiets humanistiska linje. Där mötte jag likasinnade, och det var som att kliva in i en helt ny värld. Det var helt fantastiskt att äntligen få prata om handlingen i böcker, författare, formuleringar med mera, med andra som var lika intresserade som jag.

Privat har jag mest umgåtts med människor som inte läser alls, eller åtminstone inte särskilt mycket. Därför tycker jag inte att det är konstigt att komma in i hem där det inte finns några böcker. Men när det finns bokhyllor som innehåller böcker och inte finporslin, och där böckerna inte bara är så kallade coffee table-böcker, som mest ligger framme för syns skull, då blir jag alltid nyfiken på vilka titlar som personen har i bokhyllan. Vad en person läser tycker jag säger en del om vem personen är. Det spelar ingen roll vilken bok som ligger på nattduksbordet, men jag blir glad när jag ser att det ligger en bok där. Jag skulle helt säkert automatiskt börja analysera personen utifrån boken som personen valt och vilja prata om den, dels för att lära känna personen bättre, dels för att jag skulle bli nyfiken på boken i sig.

Jag pratar aldrig om böcker med mina släktingar och vänner. Istället har jag lärt mig mycket om sådant som de är intresserade av. Som jakt, motorsport, golf, byggprojekt, trädgårdsodling, hästar. När jag träffar någon som nämner en bok de läst, och berättar om hur boken påverkat dem på olika sätt, då blir jag alltid så glad att jag blir överraskad av hur starkt jag reagerar. Förmodligen ett uppdämt behov av att dela bokintresset med andra. Det hände mig senast i  morse, när jag träffade Isa på bensinstationen, och hon berättade att hon nu läste Tatueraren i Auschwitz av Heather Morris, litet om handlingen och hur starkt den berörde henne. Böcker sätter igång tankar och gör oss litet klokare eftersom vi får läsa om livet ur andra människors perspektiv. Jag tror att vi blir mer empatiska och mindre egoistiska om vi läser böcker. Tack vare bloggen har jag hittat till er andra som älskar böcker, det är jag väldigt glad över!

De här böckerna är några av dem som min farmor hade i sin bokhylla, och jag tog över dem när hon gick bort.

Så här skulle jag vilja ha det – ett bibliotek i hemmet. Det här fotot är från det tillfället då jag och ett gäng andra bokbloggare blev inbjudna till Nedre Manilla på Djurgården för att träffa Kepler inför releasen av deras senaste roman.

Mias bonusfråga: Den 1/2 är det löpningens dag så jag undrar om ni utövar någon idrott eller motionerar? Svar: ja. Jag rider, cyklar och styrketränar.

Önskar er alla en trevlig fredag!

 

 

Böcker som blir filmer i år

Den här veckan är det Evelina som ställer veckans helgfråga: Många böcker blir idag filmatiserade, vilka böcker skulle du önska blev film/tv-serie?

På den frågan svarar jag med bonusfrågan.

Mias bonusfråga: Några böcker blir film 2020, är det någon du tänkt se?

Jag har sett att de här böckerna blir film i år, och jag skulle vilja se alla filmatiseringarna. Jag har läst två av böckerna och de var väldigt bra; Kvinnan i fönstret och Sista brevet från din älskade.

* Kvinnan i fönstret är en långsamt berättad, mörk historia, och man anar ett ännu djupare mörker under ytan som man vill få grepp om och försöka förstå. En bit in i boken trappas plötsligt både stämningen och tempot upp och det blir hysteriskt spännande. Starkast intryck gjorde de delar i romanen som steg för steg avslöjar hur Anna drabbades av sitt trauma, de delarna gav mig kramp i bröstet.

* Den första roman jag läste av Jojo Moyes var Sista brevet till din älskade, som verkligen berörde och grep tag i mig genom framförallt de varma och trovärdiga personbeskrivningarna. I typisk feelgoodstil börjar det i moll och slutar i dur, precis så som vi förväntar och oss vill ha det när vi väljer en bok av Jojo Moyes.

De andra böckerna måste jag skynda mig att läsa innan filmerna kommer.

Små eldar överallt blir en miniserie på åtta delar, Reese Witherspoon och Kerry Washington både producerar och har roller i serien. Premiär den 18 mars.

Här är en trailer från teveserien.

Önskar er alla en trevlig helg!

Förslag på bokfrågor, och så headern

I veckans helgfråga undrar Mia om vi är nöjda med våra headers, och om vi har förslag på kommande helgfrågor.


Tidigare bytte jag aldrig header, headern var en ljusgul bakgrund med mitt bloggnamn. Nu har jag en header med flera foton, som länkar till tidigare inlägg. Jag ville ha en blogg där man kan klicka runt och läsa om allt möjligt, inte bara det sist skrivna inlägget. Då hittade jag det tema som jag har till bloggen nu, där headern byter bilder enligt ett rullande schema. Jag gillar att äntligen kunna byta header utan problem.
Några idéer till helgfrågan har jag. Till exempel skulle det vara kul att läsa vad andra svarar på de här frågorna:

1. Du är hemma hos någon du tycker om och respekterar. Vilken bok skulle du vilja se på nattduksbordet? Hur skulle du reagera om personen inte hade några synliga böcker alls i sin bostad?

2. Om du skulle skriva en roman, i vilken genre skulle det vara? Skulle du skriva i eget namn eller under pseudonym?

3. Bryr du dig om vilket förlag som givit ut en viss bok? Har du ett favoritförlag som du alltid kan lita på ger ut böcker som passar din smak?

4. Visa ett favoritomslag där omslaget verkligen motsvarade innehållet. Visa ett omslag som får dig att inte vilja läsa boken. Bonusfråga: visa ett hemskt omslag där du ändå valde att läsa boken, och den var fantastisk!

5. Nämn en bok som du var tvungen att läsa i skolan,  som du läst om i vuxen ålder och tyckt mycket mer om nu.

6. Nämn en bok som gjort stort intryck på dig.

7. Vilken bok skulle du rekommendera en lycklig person att läsa? Vilken bok skulle du rekommendera till någon som verkar sorgsen?

8. Nämn en bok som inspirerat dig att resa till en viss plats, eller fått dig att längta dit.

Önskar er alla en trevlig helg!

Lästa böcker i oktober och månadens bästa

I veckans Helgfråga undrar Mia om vi läst någon bra bok den senaste tiden, och om vi firar fars dag.

Under oktober läste jag tre böcker och alla var riktigt välskrivna, ganska tunga relationsromaner om hur livet blev som det blev och om man kan göra något för att påverka sin framtid. Jag gav Snöstorm betyget 4 och både Hem till mig och Testamente fick betyget 5. Ni vet säkert redan att Testamente är nominerad till Augustpriset i den skönlitterära klassen.

Oktober var en makalöst bra läsmånad. Inte sett till antal böcker, men till vilken kvalitet de höll. Typiska bokcirkelböcker alla tre, det finns mycket att diskutera kring dem. Huvudpersonen i Hem till mig startade upp hela känsloregistret hos mig, mest frustration och nyfikenhet, jag måste bara få veta hur en sådan här självisk person fungerar. Ingen sympatisk person, men ändå kunde man inte helt och hållet tycka illa om honom. Skickligt av författaren att lyckas skildra en så komplex person. Hem till mig var månadens bästa.

Vilken bok blev din favorit den här månaden?

Är det någon särskild bok som du ser extra mycket fram emot att läsa under november?

Själv läser jag just nu en väldigt omskriven och hyllad debutroman av Emilie Pine; Allt jag inte kan säga. En självbiografisk roman om att växa upp med en alkoholiserad pappa, om att vara ofrivilligt barnlös därför att hon väntade för länge med att bestämma sig för om hon ville ha barn och om väldigt mycket mer ur ett kvinnoperspektiv. Det är träffsäkert, men jag är inte överväldigad än så länge. Parallellt läser jag Åsa Hellbergs roman Välkommen till Flannagans. Inte överväldigad över den heller, men jag har inte hunnit läsa särskilt många kapitel än, allt kan hända.

Här är en trave med böcker som jag ser väldigt mycket fram emot att läsa. Och så har jag fått hem Viveca Stens senaste kriminalroman, den är jag också väldigt nyfiken på. Under helgen kommer en recension av boken om Södermalm.

Och så det här med fars dag. Jag brukar ge min pappa en blommande växt av något slag eftersom han är intresserad av växter. Men i år skall jag ge något helt annat, jag skall baka en slags gammaldags bullar som han brukade önska sig när jag bodde hemma, som man säger. Och så kanske jag scrappar ett kort, vi får se.

Ha en fortsatt fin helg!