Författare jag vill läsa mer av

I veckans helgfråga undrar Mia om vi saknar några författare. Jag kommer direkt att tänka på några författare som jag läst böcker av , men som sedan inte skrivit någon mer, och jag väntar…

Niceville kom först ut 2009, med titeln The Help. Jag läste den 2012 på semester i Frankrike, och jag minns fortfarande hur den fullkomligt slukade mig, eller jag den. Senare kom filmatiseringen. Den var inte lika djup och gripande som boken, men fortfarande väldigt fin. Min recension av boken finns här, och här ser du var filmen finns att streama och hyra. Författaren, Kathryn Stockett, har inte givit ut någon mer bok efter denna, men sägs skriva på en ny.

Pingvinlektionerna baseras på en sann historia om en ung man som räddar en pingvin, och hur han smugglar med pingvinen till internatskolan där han skall undervisa. Det är känslosamt, rörande, humoristiskt och hjärtevärmande. En berättelse som fastnar i minnet och som jag aldrig glömmer. Jag har inte sett att författaren skrivit någon mer bok efter denna, vilket är väldigt synd, han kunde verkligen skriva både kunnigt och fängslande. Min recension av boken finns här.

Bella och Fame 2018

Transformationen är den första delen i en planerad trilogi om Melly och hennes vänner. Vi får följa henne från det att hon kommer som en skamsen, sorgsen och religiöst grubblande ung kvinna till sina släktingar, genom ett spännande mysterium med en trehundra år gammal dagbok och en jakt på ledtrådar för att finna formeln till att se in i framtiden, till det att mysteriet får sin upplösning. När berättelsen är slut har Melly och hennes vänner kommit till viktiga insikter om både sig själva och vad de vill med sina fortsatta liv. Den här romanen har likheter med Historieläraren av Matt Haig, då förstår ni. Här är min recension. Jag ser fram emot att få veta hur det går!

För några år sedan läste jag Helga Flatlands roman En modern familj; en insiktsfull och intressant berättelse skriven av en av de största yngre författarna i Norge i dag. Den väckte många tankar och fick mig att reflektera över både mitt eget vägval och min omgivnings. Jag tyckte väldigt mycket om den. Nu väntar jag på att uppföljaren, Et liv forbi, skall översättas och ges ut i Sverige snart. Annars läser jag den på norska. Här kan man läsa om den, och här är min recension av En modern familj.

När kommer fortsättningen på den här nästan obeskrivbara romanen?! Jag skrev min recension av den för exakt fem år sedan, den 17 mars 2017. Jag var bergsäker på att den skulle vinna Augustpriset den hösten, och det gjorde den. Jag har aldrig läst något liknande. Antagligen den svåraste skönlitterära roman jag tagit mig igenom, men väl värt ansträngningen. På nomineringseventet berättade Johannes Anyuru att det skulle komma en fortsättning, där fjärilarna i boken skulle förklaras. Jag väntar ivrigt!

Sammanfattningsvis ser jag fram emot fler böcker av Tom Michell, Kathryn Stockett och Magic Frigren, en uppföljare till De kommer att drunkna i sina mödrars tårar och en översättning av Et liv forbi.

Saknar ni fler böcker av någon särskild författare?

Då ger jag upp

Mias Helgfråga handlar den här veckan om när det är dags att ge upp en bok.

Jag ger nästan aldrig upp. Av Fredrik Backmans böcker lärde jag mig att läsa åtminstone 70 sidor, det var vad som krävdes innan jag kom in i böckerna om Björnstad, som sedan visade sig vara något av det bästa jag läste de åren. De hade en lång startsträcka, men sedan var jag fast. Samma sak med hans bok Folk med ångest. Mitt första intryck var att stilen liknande buskis, vilket innebär skämskudde för mig. Men samma sak med den, efter ungefär 70 sidor vände det.

Jag kan å andra sidan lägga böcker ifrån mig och läsa något annat, men då återkommer jag till böckerna och ger dem en ny chans längre fram. Men det finns undantag, och här kommer ett exempel på det.

Jag hade läst den första boken i serien och gillat den, så jag hade tackat ja till att läsa uppföljaren. Jag kom inte så långt i boken innan den visade sig handla om minst ett torterat spädbarn. Och om ni inte vet vad titeln, en judasvagga, är (vilket jag inte gjorde), så står det så här på Wikipedia:

Redskapet utgörs av en pyramidformad kon med tre eller fyra sidor, på en benställning ovanför vilken offret för tortyren spänns upp. Offret placeras sedan på redskapet med spetsen i anus eller vagina, och sänks sakta ner över redskapet, varvid konen tränger längre och längre in i offret.

Nej, jag kunde bara inte läsa den.

Mia undrar också om vi brukar gå på bokreleaser, digitalt och/eller irl. Jag bor förhållandevis nära Stockholm, där många förlag finns och många bokreleaser sker, men jag har bara varit på digitala boksläpp. Det är nog främst en prioriteringsfråga, allt tar ju tid, och jag är mest intresserad av att läsa böckerna.

Så här har mina recensioner blivit bemötta av författarna

I veckans helgfråga undrar Mia från bokhörnan: Hur har era recensioner blivit bemötta? Har någon författare hört av sig?

Det är väl ungefär så här, som på bilderna här ovanför, som jag ibland får positiv respons på det jag skriver om författare och deras böcker. Just de här två inläggen gjorde mig extra glad, eftersom de sade något om mitt sätt att arbeta och inte bara var citat ur mina recensioner. Jag har också fått förfrågningar från författare om jag vill läsa och ge synpunkter på deras manus, vilket gör mig glad eftersom jag tolkar det som att de tycker att jag är seriös och grundlig i mina recensioner.

Jag har inte fått några ilskna mail från författare som tycker att jag är helt fel ute om deras böcker, som jag faktiskt hört att andra fått. Däremot kan man ju märka på tonläget och/eller genom att jämföra författares reaktioner på olika recensioner att mina recensioner ibland inte hamnat bland deras favoriter. Men jag har alltid blivit respektfullt bemött. Jag har hittills inte varit med om att andra fått en reaktion på sina recensioner av en viss bok på Instagram och inte jag. Om andras recensioner som varit mer positiva fått hjärtan i kommentarerna har mina litet mindre positiva recensioner i alla fall fått ett gilla, så att författaren visar att hon eller han har läst. Det tycker jag visar på god ton och ett proffsigt sätt att hantera såväl positiv som negativ kritik.

De mest intressanta återkopplingarna från författare är när de motiverar vad de tycker om mina recensioner, som när författaren David Ärlemalm tackade för min recension av hans roman Lite död runt ögonen och skrev: ”Extra förtjust i att du sätter fokus på Sofia 🙌”

Mias bonusfråga: Hur firar ni midsommar?

Bilderna här ovanför är från tidigare midsommarfiranden, när Bella och Jackie var ungefär hälften så gamla som nu, och det inte fanns en viruspandemi som satte stopp för allt firande. I år började midsommarafton med att jag gick ut tidigt, när det fortfarande låg dagg i gräset, och vattnade alla odlingar och växter. Och jag provade några klänningar för att se vilken jag skall ha i dag, jag tror att det blir en gul som jag köpte på rea hos Odd Molly. Under dagen ser jag fram emot fint väder och god mat med familjen.