Då ger jag upp

Mias Helgfråga handlar den här veckan om när det är dags att ge upp en bok.

Jag ger nästan aldrig upp. Av Fredrik Backmans böcker lärde jag mig att läsa åtminstone 70 sidor, det var vad som krävdes innan jag kom in i böckerna om Björnstad, som sedan visade sig vara något av det bästa jag läste de åren. De hade en lång startsträcka, men sedan var jag fast. Samma sak med hans bok Folk med ångest. Mitt första intryck var att stilen liknande buskis, vilket innebär skämskudde för mig. Men samma sak med den, efter ungefär 70 sidor vände det.

Jag kan å andra sidan lägga böcker ifrån mig och läsa något annat, men då återkommer jag till böckerna och ger dem en ny chans längre fram. Men det finns undantag, och här kommer ett exempel på det.

Jag hade läst den första boken i serien och gillat den, så jag hade tackat ja till att läsa uppföljaren. Jag kom inte så långt i boken innan den visade sig handla om minst ett torterat spädbarn. Och om ni inte vet vad titeln, en judasvagga, är (vilket jag inte gjorde), så står det så här på Wikipedia:

Redskapet utgörs av en pyramidformad kon med tre eller fyra sidor, på en benställning ovanför vilken offret för tortyren spänns upp. Offret placeras sedan på redskapet med spetsen i anus eller vagina, och sänks sakta ner över redskapet, varvid konen tränger längre och längre in i offret.

Nej, jag kunde bara inte läsa den.

Mia undrar också om vi brukar gå på bokreleaser, digitalt och/eller irl. Jag bor förhållandevis nära Stockholm, där många förlag finns och många bokreleaser sker, men jag har bara varit på digitala boksläpp. Det är nog främst en prioriteringsfråga, allt tar ju tid, och jag är mest intresserad av att läsa böckerna.

Så här har mina recensioner blivit bemötta av författarna

I veckans helgfråga undrar Mia från bokhörnan: Hur har era recensioner blivit bemötta? Har någon författare hört av sig?

Det är väl ungefär så här, som på bilderna här ovanför, som jag ibland får positiv respons på det jag skriver om författare och deras böcker. Just de här två inläggen gjorde mig extra glad, eftersom de sade något om mitt sätt att arbeta och inte bara var citat ur mina recensioner. Jag har också fått förfrågningar från författare om jag vill läsa och ge synpunkter på deras manus, vilket gör mig glad eftersom jag tolkar det som att de tycker att jag är seriös och grundlig i mina recensioner.

Jag har inte fått några ilskna mail från författare som tycker att jag är helt fel ute om deras böcker, som jag faktiskt hört att andra fått. Däremot kan man ju märka på tonläget och/eller genom att jämföra författares reaktioner på olika recensioner att mina recensioner ibland inte hamnat bland deras favoriter. Men jag har alltid blivit respektfullt bemött. Jag har hittills inte varit med om att andra fått en reaktion på sina recensioner av en viss bok på Instagram och inte jag. Om andras recensioner som varit mer positiva fått hjärtan i kommentarerna har mina litet mindre positiva recensioner i alla fall fått ett gilla, så att författaren visar att hon eller han har läst. Det tycker jag visar på god ton och ett proffsigt sätt att hantera såväl positiv som negativ kritik.

De mest intressanta återkopplingarna från författare är när de motiverar vad de tycker om mina recensioner, som när författaren David Ärlemalm tackade för min recension av hans roman Lite död runt ögonen och skrev: ”Extra förtjust i att du sätter fokus på Sofia 🙌”

Mias bonusfråga: Hur firar ni midsommar?

Bilderna här ovanför är från tidigare midsommarfiranden, när Bella och Jackie var ungefär hälften så gamla som nu, och det inte fanns en viruspandemi som satte stopp för allt firande. I år började midsommarafton med att jag gick ut tidigt, när det fortfarande låg dagg i gräset, och vattnade alla odlingar och växter. Och jag provade några klänningar för att se vilken jag skall ha i dag, jag tror att det blir en gul som jag köpte på rea hos Odd Molly. Under dagen ser jag fram emot fint väder och god mat med familjen.

Sommarens mest efterlängtade böcker

Den här veckan undrar Mia från bokhörnan om det är någon särskild bok vi ser fram emot i sommarutgivningen.

Jag har listat alla böcker jag ser fram emot under maj-juni här, och under juli-december här.  Av alla sommarens spännande böcker har jag valt ut tre favoriter:

* Mest nyfiken är jag på Goda grannar av Mattias Edvardsson. Jag har läst hans tidigare böcker som båda två var psykologiska spänningsromaner; En nästan sann historia och  En helt vanlig familj. Om du gillar den där krypande, obehagliga känslan då du anar att något kommer att hända, men de inblandade svävar i ovisshet, och när författaren försätter karaktärerna i moraliskt svåra situationer som ger handlingen ytterligare ett djup, då är hans böcker något för dig. Jag har läst och givit mina synpunkter på ett av de första utkasten av romanen, så litet extra spännande att se slutresultatet.

* Och så kommer paret Börjlind med en ny del i serien om kriminalarna Olivia Rönning och Tom Stilton. Jag har läst allihop och tyckte väldigt mycket om de första i serien, men de två senaste var bara hyfsade. Jag drogs inte in i historien på samma sätt som tidigare och karaktärerna började bli litet för kraftlösa för att lyckas engagera. Men jag kan ändå inte låta bli att läsa Fruset guld, jag hoppas att författarna bara hade en svacka och nu är tillbaka på spåret igen.

* Om De sju morden på Evelyn Hardcastle vet jag egentligen bara det jag läst på förlagets hemsida. Den beskrivs som en bländande originell pusseldeckare och en internationell succédebut. Ungefär som om Agatha Christie skulle möta Groundhog Day. Spännande, läskig och uppfriskande. En sådan bok måste man ju läsa, eller hur?

Mia undrar också: skall Helgfrågan ta paus eller köra hela sommaren? För min del får den väldigt gärna fortsätta. Vi har inga semesterplaner och jag skall arbeta hela sommaren, så Helgfrågan skulle vara trevligt att se fram emot i veckorna. Jag kan inte garantera att jag hinner vara med varje vecka, men jag brukar titta in hos alla andra och få spännande boktips.