Hur får man barn att vilja läsa?

Mias bokhörna håller i den bokrelaterade Helgfrågan, och den här veckan undrar hon om vi har några tips på hur man kan få barn att läsa.

Vilken otroligt viktig, och svår, fråga!

Ni vet låten av Björn Afzelius, Ikaros, som handlar om hans barndom. Jag tänker ofta på några rader ur den:

Ändå står snart dom vuxna där och pekar
ut den riktning dom tycker man ska ta
Alla drömmar dom själva har förvägrats
vill dom förverkliga genom sina barn

Hur ofta kan man inte ana att det är just så här i  många familjer. Och när man rannsakar sig själv inser man hur lätt det är att själv göra samma sak. Man vill egentligen bara hjälpa, visa på den väg som man känner till och som har fungerat. Sopa undan svårigheter på vägen och göra den enklare att gå. Man vill ju bara barnens bästa.

Jag gör samma sak. Jag värdesätter själv läsning väldigt mycket, och all forskning visar att läsning är bra på många olika sätt, alltså är det naturligt för mig att uppmuntra till läsning. I andra familjer kanske inte läsning uppmuntras alls, eftersom föräldrarna själva inte läser utan föredrar andra intressen och tycker att det har fungerat utmärkt för dem.

Så, skall man knuffa barnen in i läsningen eller inte?

Jag tror att man faktiskt skall göra det, på ett smidigt sätt. Vi matas med så otroligt mycket information i dagens samhälle, att jag är rädd att man riskerar att hamna i bakvattnet och inte kommer att kunna få samma möjligheter om man inte kan läsa och ha ett stort ordförråd. Men hur skall man då göra för att få barn att läsa?

Så här fungerar det hos oss

Att föregå med gott exempel
Jag läser väldigt många böcker själv och huset är fullt av dem i alla rum, vi har även en morgontidning och vi läser månadsmagasin. Man skulle alltså kunna hoppas att barnen ser mig och gör som jag, men som jag skall berätta litet längre fram så fungerar det tyvärr inte så hos oss.

Högläsning hemma
Vi läste högt för barnen ända tills de kunde läsa själva, och litet längre än så.

Allt med text är bra läsning
Själv började jag läsa serieböcker som min storebror lånat från bokbussen. Lucky Luke och böcker om någon amerikansk pälsjägare. Inte så avancerat, men jag läste och det ledde mig vidare till barn- och ungdomslitteratur och så kallad kiosklitteratur som låg i korgar vid kassan i livsmedelsbutiken, och med tiden till mer krävande litteratur.

Lärarna i våra barns skola uppmuntrar lågstadielever (kanske även elever i andra årskurser) till att se Disneyfilmer på originalspråk med svensk text för att öva upp läshastigheten. I Disneyfilmer är det inte så mycket tal, så det är bra filmer att börja med. Dessutom känner barn ofta till handlingen i filmerna och det blir inte så frustrerande om de missar något ord.

Läskontrakt
I skolan har alla elever från förskoleklass till nian ett läskontrakt som innebär att de varje vecka skall läsa högt för någon 15 minuter per dag, måndag till torsdag. På fredagen lämnas läskontraktsboken in till elevernas lärare med uppgifter om vilken bok som lästs och ibland något om hur det gått, intryck, upplevelser med mera.

Ett otroligt bra initiativ från skolan. Som ett exempel läste Jackie första året med läskontrakt under andra terminen i första klass delar ur 25 litet enklare böcker, och en hel kapitelbok. Tiden vi lade ned på högläsning var väl investerad och läsutvecklingen var fantastisk. Den gick från i princip ingenting till att kunna läsa enklare kapitelböcker.

Fri läsning i skolan
Upp till en viss årskurs, jag tror att det är till och med sjätte klass, läser eleverna tyst för sig själva första timmen av dagen. De väljer själva vilken bok de vill läsa ur skolans bibliotek.

Men när barnen inte vill läsa, vad gör man då?
När våra barn var yngre, upp till femte klass ungefär,var det inte så svårt att få dem att läsa. Visst var det ett visst motstånd mot att läsa ibland, men de läste i alla fall och kunde fastna i böcker och läsa och lyssna på ljudböcker i timmar. Sedan hände något. Plötsligt vill ingen av dem läsa. De är tolv och tretton, och kanske är det svar i sig. Vänner och sociala medier är intressantare just nu. När skolan börjar nästa vecka kommer läsningen att komma igång igen, eftersom de är noga med att sköta läskontraktet, så de kommer åtminstone att läsa en timme i veckan, och det är bättre än ingenting alls.

Jag nappar dessutom direkt om något av barnen säger att de önskar sig en viss bok. Jackie hade sett citat ur poesi- och prosaboken Milk and honey av Rupi Kaur, som behandlar erfarenheter av våld, missbruk, kärlek, förlust och femininitet, och ville ha den. Jag beställde den direkt och hon läste ut den samma dag den kom hem.

Fler som diskuterar Helgfrågan hittar du hos Mias Bokhörna, klicka gärna in och var med du också. Själv skall jag nu klicka runt hos alla och inhämta goda råd!

Restips och lästips om Frankrike

Mias bokhörna håller i den bokrelaterade Helgfrågan, och den här veckan undrar hon vad vi läser nu och om vi har något restips.

Restips har jag många i min reseblogg om ni vill få tips särskilt om Skottland, Frankrike, Italien och USA där vi bilat runt de senaste åren. Vi är precis hemkomna från en rundresa i södra Frankrike, och det här är en bild från en av platserna vi bodde på. Jag håller för fullt på att skriva inlägg till resebloggen om vad vi såg och upplevde.

På planet ned till Nice i Frankrike läste jag Den lilla Bokhandeln i Paris och tyckte mycket om den. Det var så mycket fransk känsla i boken, och extra roligt att flera av platserna som huvudpersonen i boken reser till, besökte vi också. Och jag fick faktiskt en del tips och förklaringar till saker jag undrat över. Det skall jag berätta om i min recension som är på gång här i bloggen.

Ha en fortsatt fin kväll!

Bokklubbar och realisation av böcker

Mias bokhörna håller i den bokrelaterade Helgfrågan, och den här veckan undrar hon om vi är med i någon bokklubb.

När jag för två år sedan bestämde mig för att läsa fler böcker gick jag med i två bokklubbar, men efter att jag börjat få recensionsexemplar från förlagen, som den här traven förra året, är jag fullt sysselsatt ändå. Dessutom är oftast inte bokklubbarnas val av månadsbok vad jag själv skulle välja.

Tidigare, särskilt innan internet och internetbokhandlarna, har jag varit med i flera olika bokklubbar, men vad hette de..? Bra Böcker, Bonniers Bokklubb, Månadsboken och när barnen var små: Go’boken, Kokboksklubben God Mat och säkert någon mer som jag inte minns just nu.

Mias bonusfråga: Hur är det med reaskyltar på böcker. Lockas ni eller kan ni motstå?

Den enda rea jag håller koll på och är intresserad av är faktiskt den stora bokrean i februari varje år. Jag gillar böcker, men jag gillar inte att gå omkring och leta planlöst bland böcker. Samma sak gäller allt annat som kan köpas, som kläder, inredning m.m. Jag har inte tålamod till det.

Internet är fantastiskt på det sättet och passar mig perfekt. Jag kan snabbt och enkelt titta runt hos förlagen och i bloggar och få tips och information om intressanta böcker. Ibland får jag böckerna som recensionsexemplar, ibland beställer jag från en internetbokhandel.

Jag går alltid in i bokhandlar om jag är där en sådan finns, som i Akademibokhandeln i Gränby Centrum i Uppsala. Men då är det dessvärre sällan reaböcker jag har med mig ut ur butiken, utan någon normalprisad bok och ett gäng block och pennor ;)

Fler som diskuterar Helgfrågan hittar du hos Mias Bokhörna, klicka gärna in och var med du också!

Min lady cave – så här ser den ut

Mias bokhörna håller i den bokrelaterade Helgfrågan, och den här veckan undrar hon vilken film vi ser fram emot i år som baseras på en bok.

Men jag börjar med Mias bonusfråga: Hur ser ditt skrivbord ut, eller där du sitter och bloggar? Som ni ser är det kaos ibland, och litet bättre ordning ibland.
.
I höst ser jag fram emot filmatiseringen av spänningsromanen Tre sekunder av Roslund/Hellström.
.
Och så ser jag fram emot uppföljaren till Fantastiska vidunder och var man hittar demThe crimes of Grindelwald som kommer i december.
.

Fler som diskuterar Helgfrågan hittar du hos Mias Bokhörna, klicka gärna in och var med du också!

Helgfrågan – om att ge böcker låga betyg

I veckans Helgfråga ställer Mia frågan: Vilken bok har fått ditt lägsta betyg? Jag skall ge exempel på det, men först litet om att sätta betyg överhuvudtaget på böcker.

Bokbloggare gör på litet olika sätt när de bedömer böcker. Vissa ger bara ett betyg och beskriver läsupplevelsen med några enstaka ord, andra skriver långa analyser och (kanske de flesta) kombinerar betyg med en analys av böckerna.

Det blir mycket mer konkret med ett sifferbetyg. Men litet jobbigt är det att själv ge betyg, det går inte att gömma sin slutsats bakom orden. Siffran blir så drastisk ibland, man sticker verkligen ut hakan, till skillnad från när man håller sig till ord. Skriver man ett omdöme med bara ord blir det inte lika uppenbart när en viss bok inte fallit en i smaken.

Jag tycker personligen att det är väldigt jobbigt att skriva om böcker av svenska författare när böckerna inte fallit mig i smaken. Jag vill självklart inte göra någon ledsen. Å andra sidan är det vuxna människor som författat de böcker jag läser, och som vuxen är man van vid och borde kunna ta kritik. Positiv kritik och hyllningsord är trevligt, men egentligen borde väl de författare som skrivit böcker som inte riktigt gått hem hos läsarna, vara glada över att få veta vad vi inte tyckte om. Hur skall man annars kunna utvecklas och bli bättre på det man gör, det gäller ju alla, inte bara författare.

Skriver man om böcker måste man vara ärlig. Är man hela tiden positiv till allt man läser är man varken sann mot sig själv eller sina bloggläsare. Visserligen har jag förståelse för att de flesta betyg hamnar ganska högt, det gör de i alla fall hos mig, eftersom man antagligen vet med sig vad man gillar att läsa och väljer böcker utifrån det, men ibland måste man ju rimligtvis ramla över böcker som inte riktigt motsvarar förväntningarna.

Det här är en sådan bok. Den fick omdömet 1 av mig. När jag sätter ett så lågt betyg är jag extra noga med att motivera hur jag har resonerat. Det har jag gjort här: Calendar Girl. Förförd: januari, februari, mars.

Den här boken fick betyget 3, vilket är godkänt enligt mitt sätt att bedöma, men eftersom jag var ganska kritisk till upplägget av berättelsen skrev jag en lång analys om varför jag var kritisk och vad jag hade önskat istället. Här skrev jag om den: Min bästa väns fru.

Jag ger dock väldigt sällan låga betyg som 1 och 2. Oftast gillar jag det jag läser och ger omdömet 3-5, beroende på hur välskriven boken är jämfört med andra böcker i samma genre. Jag jämför inte böcker från olika genres med varandra.

Fler som diskuterar Helgfrågan hittar du hos Mias Bokhörna, klicka gärna in och var med du också!

 

Nya böcker att se fram emot i januari – februari

Mias bokhörna håller i den bokrelaterade Helgfrågan, och den här veckan undrar hon: Vilken ny bok, (som utkommer jan-feb 2018), ser du mest fram emot att läsa?
.
Om jag måste välja en enda bok, så blir det Three things about Elsie.
.
Det här är mina favoriter av de nyutkomna böckerna. Jag läser just nu Kristina Appelgrens nya pusseldeckare, Den fjärde pakten, som utspelar sig i universitetsmiljö. Det är den första bok jag läser av henne och jag är riktigt nöjd med hur boken har börjat.
.
Jag har insett att jag läser en hel del böcker av svenska författare, och det fortsätter jag gärna med. Ett av undantagen förra året var Joanna Cannons debutroman, Problemet med får och getter, om ett litet samhälle som tvingas konfrontera sitt förflutna, och om två flickor som lär sig vad det innebär att höra hemma någonstans. Det var en så fin berättelse, så jag kan inte vänta på översättningen av författarens nya roman, Three things about Elsie, som handlar om minnen, vänskap och åldrande.
 .
En bok i facklitteraturgenren som jag har har planerat att läsa är Den vilda jakten på ett bättre jag. Så här beskrivs den:
.

Forskarna Carl Cederström och André Spicer försöker under ett års tid att systematiskt förbättra olika delar av sin tillvaro. I januari ökar de sin produktivitet, i juni maximerar de sin sexuella njutning och i september ska de bli miljonärer. Experimentet förvandlas snart till ett sätt att leva, där de investerar stora mängder tid och pengar i att bli den optimala versionen av sig själva.
.
Den vilda jakten på ett bättre jag är en rolig och självutlämnande skildring av självhjälpsindustrin och vad den gör med oss. I slutet av året tvingas författarna ställa frågan: Vad var meningen med allt?
.

Smilla Luuk intervjuade jag när hon var nominerad till Lilla Augustpriset 2016. Nu har hon kommit ut med en receptbok för årets alla högtider, Smilla firar glutenfritt. Kan det bli lika bra med glutenfritt? Det skall jag utvärdera och berätta om här i bloggen.

 
Mias bonusfråga: Lever du efter något motto eller några kloka ord?
.
Motton är något jag nog bara tänker på och får styrka ifrån när livet är kämpigt. Som mottot: Det är i motvind en drake stiger. Eller: Livet handlar inte om att vänta på att stormen skall passera, det handlar om att lära sig att dansa i regnet. Eller det på bilden här ovanför. Det tycker jag är riktigt bra.
 .
Mitt eget motto, som jag alltid levt efter, är att: Ta ut all glädje i förväg, så är du säker på att få uppleva den minst en gång!
 .

Fler som diskuterar Helgfrågan hittar du hos Mias Bokhörna, klicka gärna in och var med du också!

Författare på bokmässan som jag skulle vilja intervjua

Mias bokhörna håller i den bokrelaterade Helgfrågan, och den här veckan undrar hon: Vilken författare skulle ni vilja träffa på bokmässan och varför?

Foto: Linnéa Jonasson/Appendix Fotografi.

Förra året fick jag möjlighet att intervjua Fredrik Backman i samband med första delen i hans trilogi om Björnstad gavs ut. Det blev en väldigt personlig intervju om bland annat hur skrämmande det var att skriva den sortens historia som Björnstad är, om hur man i vissa grupper förlåter vinnare för att de skall fortsätta att ge gruppen framgång, och betydelsen av att vara man när man skriver om tystnadskulturen inom idrotten.

Efter att ha läst andra delen i trilogin om Björnstad, Vi mot er, skulle jag gärna följa upp den förra intervjun med fokus på den nya boken. Det är mycket jag är nyfiken på och vill veta mer om.

.

Bonusfråga: Vilken bok längtar ni efter i höst som inte ännu kommit ut?

Den här hösten har jag läst rekordmånga otroligt bra böcker, och jag har en boktrave som ligger och väntar som lockar väldigt mycket. Så, egentligen längtar jag allra mest efter att få läsa de böcker jag redan har hemma. Men efter ganska många böcker med tyngre handling, oväntat många om krig och flykt faktiskt, ser jag fram emot en lättsam julbok när vi kommer in i november. Förra året inledde jag en väldigt mysig tradition med att läsa en charmig, romantisk julbok med meterhöga drivor av snö för att fylla på med julfeeling. Det lyckades väldigt bra, så i år vill jag göra om det med den här boken :)

Fler som diskuterar Helgfrågan hittar du hos Mias Bokhörna, klicka gärna in och var med du också!

 

Helgfrågan v. 11 – Bokomslagets betydelse

Mia håller i den bokrelaterade Helgfrågan, och den här veckan undrar hon: Vad tror du omslaget har för betydelse när man köper en bok?

Det här är bokomslag som jag gillar. Framförallt motsvarar bokomslagen innehållet, det tycker jag är det viktigaste, att de förmedlar rätt känsla. Boken om Karlfeldt är en biografi, och som sådan tycker jag att det passar med ett omslag i tidstypisk stil med Karlfeldt som motiv. Jag såg den boken i dag, och blev faktiskt lockad att läsa den just på grund av omslaget.
.

Det här är omslag som jag ryggar tillbaka för. Romanen av Julia London googlade jag fram som ett exempel på en bok där omslaget får mig att absolut inte vilja läsa boken. Det var knappt jag läste den här typen av böcker när jag var tonåring, och numera ger de mig verkligen ingenting, det känns bara som slöseri på tid. Övriga av de här böckerna har jag antingen läst eller skall läsa, trots omslaget. Hur formgivaren tänkte kring Dostojevskijs bok skulle jag verkligen vilja veta. Nu är det så att jag bestämt mig för att läsa den, oavsett omslag, men jag kommer antagligen att ta av skyddsomslaget först, för att slippa mardrömmar på natten.

Så, svaret på Mias fråga blir att omslaget påverkar mig, men eftersom jag numera läser in mig i förväg på vilka böcker jag vill läsa, spelar omslaget ingen roll för om jag läser boken eller inte. Har jag bestämt mig för att läsa en viss bok gör jag det oavsett hur den ser ut. Men det kan bli som med boken om Karlfeldt, att omslaget gör att jag får upp ögonen för en viss bok.

Fler som diskuterar bokomslag hittar du hos Mias bokhörna, klicka gärna in och var med du också!