En ny tid, av Ida Jessen

Det här är en lågmäld, varm och vacker berättelse om Lilly Bagge som efter tjugo år som trogen maka och följeslagare till doktor Vigand Bagge, plötsligt står ensam efter hans hastiga insjuknande och bortgång.

Det är tidigt 1900-tal och som ofta skedde vid den tiden slutade Lilly sin anställning som lärarinna när hon gifte sig med doktor Bagge. Hon är van att anpassa sig efter sin make, så att han inte skall tycka att hon är allt för enfaldig och känslomässig. I dagboksform funderar hon över hur det kom sig att livet blev som det blev, och vad hon vill med sitt fortsatta liv.  ”Vad ska jag göra när han inte finns här längre? Vem ska påminna mig om vad jag ska tycka? Vem ska hålla mig på plats?”

Det blir snart tydligt att äktenskapet snarare var lämpligt än lyckligt, utan förtrolighet och verklig närhet. På samma korrekta sätt som Vigand förhöll sig genom deras äktenskap, ser han till att hon inte blir lottlös när han är borta. Men till och med när han ligger för döden håller han inne med de kärleksfulla orden och handlingarna.

Vigands plötsliga död, efter alla år då hon anpassat sig efter honom, alla år då hon slätat över det hon egentligen vetat men inte stått ut med att veta, får Lilly att ta fram sin gamla dagbok och i ord fundera över den situation hon hamnat i. Vem hon är, vem hon var och vad hon vill.

”Han är död. Han finns inte. Han kommer aldrig att kunna böja sig över mig och placera en kyss på mitt huvud. Aldrig mer ska han komma stegande genom vardagsrummet, viftande med sin otillgänglighet framför näsan på mig. Aldrig mer kommer jag att sitta mittemot en uppslagen tidning vid frukosten.”

Trots dödsfallet och trots Lillys osäkra framtid sprudlar snart berättelsen av hopp. Jag läser och njuter av den här ljuvliga berättelsen. Ida Jessen har en förmåga att beskriva det som sker med små nyanser som inte säger så mycket, men som mellan raderna säger allt. Lilly Bagge står inför en ny tid, och vi får följa hennes väg in i den. Det är härlig läsning att få följa med på resan. Att få följa Lillys försiktiga förändring tillbaka till den levnadsglada och spontana kvinna hon en gång var, då hjärtat sprang före henne. Och jag njuter av beskrivningarna av det lilla samhället på Jylland och livet som levs där, så mycket att jag själv vill resa dit.

En ny tid är den första romanen av två om makarna Bagge. Hösten 2018 kommer Jessens bok Doktor Bagges anagram ut på svenska. I den får läsaren följa Lilly Bagges make, doktor Bagge, och hans tankar om livet, relationer och äktenskapet. Jag längtar efter att läsa den, och få inblick i en åtminstone till det yttre väldigt stram, korrekt och okänslig person. Jag är så nyfiken på att få veta hur han såg på sin hustru, om det fanns verkliga känslor för henne eller om han hade känslor för någon annan.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 217
Utgivningsdatum: 2018-01-22
Förlag: Historiska Media
Originaltitel: En ny tid
Översättare: Ninni Holmqvist
Omslagsillustration: William Morris tapet
ISBN: 9789175455778
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

 

En sista söndag, av Julie Parsons

”Det var en söndag som domare John Hegarty dog. Söndagen den 7 juli 2013 för att vara exakt.”

Så börjar den här irländska spänningsromanen. Den irländska författaren Julie Parsons comeback efter många års tystnad.

Jag väljer att kalla den spänningsroman, och inte deckare eller kriminalroman, eftersom fokus inte ligger på polisens utredningsarbete  utan på en pensionerad polisinspektörs efterforskningar, som han mer eller mindre motvilligt ägnar sig åt.

Den pensionerade polisinspektören Michael McLoughlin har precis köpt ett hus på en liten fridfull badort utanför Dublin, där han blir granne med den högt aktade domare som inledningsvis kommer att bli torterad och mördad i sitt hem. Mordet är upprinnelsen till historien, och på grund av olika sammanträffanden vävs mordet på domaren samman med mordet som för fyrtio år sedan skedde på Michael McLoughlins far. Mordet blev aldrig uppklarat, även om det fanns starka misstankar om vem som var den skyldige, och Michael McLoughlin har sedan dess levt med det trauma som mordet innebar för honom och hans familj.

Historien rymmer många av de klassiska ingredienserna för en spänningsroman. Den pensionerade polisinspektören är till exempel en ganska ensam, men gemytlig och varmhjärtad man som dricker för mycket. Dock utan att ställa till det för sig och utan att hamna under isen. Det är jag tacksam för. På sådana karaktärer är jag urbota less. Komplicerade relationer och mörka familjehemligheter visar sig ha stor betydelse för handlingen. Men in i historien vävs också betydelsen av Irlands historia med inbördeskriget och IRA, och hur det förflutna fortsätter att kasta skuggor över det som sker i dag. Det gör romanen mer intressant, men det gör det också svårare att hålla ordning på hur allt hänger ihop. Efter ett tag ger jag upp om att försöka hålla ordning på namn, platser och politiska kopplingar och låter mig bara föras fram av berättelsen, och efterhand faller alla bitar på plats.

En sista söndag krävde mer av mig än vad spänningsromaner generellt sett brukar göra. Det var oavbrutet spännande, men det var ändå inte en snabbläst roman eftersom jag måste vara så fokuserad när jag läste för att inte missa någon koppling, särskilt när det handlade om inbördeskriget och IRA.


Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 407
Utgivningsdatum: 2018-01-22
Förlag: Polaris
Originaltitel: The Therapy House
Översättare: Lars Ahlström
Formgivning: Miroslav Sokcic
ISBN: 9789177950028
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Torkans år, av Roland Buti

På samma sätt som det ofta görs i fransk litteratur, berättas historien i ett lågmält tempo och skildrar, utan att det är direkt uttryckt, starka men tillbakahållna känslor som man anar kommer att omkullkasta allt innan boken är slut. Och på samma franska vis är det realistiskt. Jämfört med många amerikanska berättelser, där huvudpersonen går igenom en kris och kommer ut på andra sidan som en bättre människa, kan man inte räkna med samma lyckliga slut i fransk litteratur.

Torkans år är Roland Butis tredje roman, vilken likt de tidigare har vunnit flera priser i hemlandet Schweiz. Handlingen utspelar sig mestadels på en socialt ganska isolerad gård i den franskspråkiga delen av Schweiz. Här sliter Jean för att få lantbruket att gå runt. Han har nyligen gjort en stor och avgörande investering i en modern ladugård och 10.000 kycklingar. När det inte regnar på hela sommaren torkar grödorna bort och djuren dör i värmen.

Historien om den olycksaliga sommaren år 1976 berättas av Gus, den då trettonårige sonen i familjen. Det är genom honom vi lär känna alla de färgstarka karaktärerna i boken. Förutom Gus och hans föräldrar är det den unge släktingen Rudy, som Jean åkte och hämtade till gården när Rudys föräldrar tänkte skriva in honom på en institution. Det är den excentriske farfar Anni och hans gamla häst Bagatelle, duvan utan namn och hunden Shérif. Här finns också Mado, Gus närmaste vän, och Gus’ syster Léa.

När hustruns vackra väninna flyttar in på gården omkullkastar det allting. Ingenting är längre som förut och ingenting kan bli vad det var. Det är genom Gus’ ögon vi ser hur föräldrarna förändras av det som sker. Den kraftfulle och stabile fadern, som inte i ord men i handling visar att han älskar sin hustru, sina barn och sitt liv på gården. Som kommer helt ur balans när hustrun oväntat visar en ny sida av sig själv, och vid en tid då familjen utkämpar sin värsta kamp väljer att bryta banden med familjen för att leva ett helt annat liv.

Det är olycksbådande och tragiskt, men hela tiden med en varmhjärtad och humoristisk underton. Nästan genast när jag läst ut boken känner jag att jag kommer att vilja läsa den igen, övertygad om att den rymmer ännu mer som jag säkert missade vid första läsningen. En riktigt fin och minnesvärd bok.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 208
Utgivningsdatum: 2018-01-16
Förlag: Sekwa
Originaltitel: Le milieu de l’horizon
Översättare: Cecilia Franklin
Formgivning: Pär Wickholm
ISBN: 9789188697042
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Inlandet, av Elin Willows

Omslaget till den här romanen gjorde att min blick genast drogs till den. Jag blev nyfiken på vem som målat konstverket, och för den som är lika nyfiken som jag kan jag berätta att det är målat av Karin Mamma Andersson och kallas Heimat land, målat år 2004 i akryl och olja på duk, 80 x 280 cm.

Lika fint som bokens omslag är innehållet. Det är en stillsam berättelse om hur en ung kvinna som nyss lämnat tonåren flyttar med sin pojkvän till hans hemort etthundra mil norrut. Här är tempot långsammare än i storstaden som hon lämnat och de oskrivna sociala koderna helt annorlunda. Här låser man aldrig varken ytterdörren eller cykellåset, och alla som är födda på orten kan köra bil så snart man når ned med fötterna till pedalerna. Man kör bil på isen bara för att man kan.

Jag gissar att det är Arvidsjaur som är den verkliga motsvarigheten till Platsen i boken, dit hon flyttat och blivit kvar. Blivit kvar är precis vad som hänt henne. Det är inget medvetet beslut, hon har bara låtit allt fortgå så som det var tänkt innan flytten. Innan relationen tog slut, nästan innan de satte sig i bilen på väg med flyttlasset norrut. Hon arbetar i den lilla ortens livsmedelsbutik, köper samma sorts lösgodis och veckotidning en gång i veckan och följer med de andra till Hotellet och dricker på lördagarna. Utan att själv vara medveten om det anpassar hon sig successivt till den nya livsstilen. En dag svarar hon spontant jo istället för ja när hon håller med, men hon kommer ändå aldrig att riktigt passa in.

Livet rullar på i samma stillsamma tempo som romanen är skriven. Det är melankoliskt, men ändå inte sorgset. Hon gjorde sitt val när hon flyttade hit. Varför hon gjorde det valet är utåt sett för att flytta ihop med sin pojkvän, men man anar att skälet är något annat. Än är hon inte redo för nästa val, men bor man på Platsen måste man ha en förklaring till varför man flyttat hit, och varför man stannar. Ingen väljer att bo på Platsen utan en anledning. Någon anledning har hon inte. Hon väntar på att något skall inträffa som skall få henne att göra nästa val.

Egentligen händer ingenting, inte i den yttre handlingen, och ändå är det en så fängslande berättelse. Kanske just för det som inte uttalas, det som sker i huvudpersonens inre. Det som får henne att vakna upp med näsblod morgon efter morgon, tills en dag när det bara upphör.

Författaren, Elin Willows, är kulturjournalist bosatt i Finland där hon arbetar på Yle, Finlands public service-bolag för radio och TV. Inlandet är hennes debutroman. Det är en intellektuell roman, vilket avspeglar sig i både språket och ur det perspektiv som berättelsen skildras. Även om huvudpersonen har ett arbete som inte kräver akademisk utbildning, lyser författarens egen bildning igenom i berättarrösten och jag uppfattar det som att det är den som skapar känslan av utanförskap hos huvudpersonen snarare än att hon inte passar in på grund av skillnaderna i livsstil mellan den ort hon lämnat och den hon flyttat till.

Jag är väldigt svag för romaner skrivna på sparsmakad prosa där ingenting är övertydligt, snarare obestämt. Där författaren skildrar de yttre dragen, men lämnar öppet åt läsarna att tolka innehållet. Inlandet är precis en sådan roman.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 204
Utgivningsdatum: 2018-01-20
Förlag: Natur & Kultur och Förlaget
Formgivning: Eva Wilsson
ISBN: 9789127153219
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Mina boktips inför årets bokrea (böcker jag läst)

Den 27 februari startar årets bokrea, men du kan redan nu förhandsboka böcker som ingår i rean hos bland andra Bokus, Adlibris och CDon. Hos andra bokhandlar kan det ingå andra böcker, så det gäller att hålla utkik för att inte missa favoriterna.

Till det här inlägget har jag valt ut ett samling böcker som jag själv har läst och tyckt varit väldigt bra.

Klicka på titlarna här nedanför, så länkas du till mina recensioner av böckerna:

Alex Schulman, Glöm mig. Betyg: 5/5 – Pris på bokrean: 29 kr
Niklas Orrenius, Skotten i Köpenhamn: Ett reportage om Lars Vilks, extremism och yttrandefrihetens gränser. Betyg: 5/5 – Pris på bokrean: 59 kr
Cameron Bloom & Bradley Trevor Greive, Penguin Bloom. En udda liten fågel som räddade en familj. Betyg: 5/5 – Pris på bokrean: 59 kr

Malin Persson Giolito, Störst av allt. Betyg: 5/5 – Pris på bokrean: 59 kr
Pierre Lemaitre, Alex. Betyg: 5/5 – Pris på bokrean: 59 kr
Betty Smith, Det växte ett träd i Brooklyn (del 1). Betyg: 5/5 – Pris på bokrean: 59 kr
Betty Smith, Det växte ett träd i Brooklyn (del 2). Betyg: 5/5 – pris på bokrean: 59 kr

Fredrik Backman, Björnstad. Betyg: 5/5 – Pris på bokrean: 59 kr
Fredrik Backman, Vi mot er. Betyg: 5/5 – Pris på bokrean: 119 kr
Cilla och Rolf Börjlind, Sov du lilla videung. Betyg: 5/5 – Pris på bokrean: 65 kr
Nina Burton, Gutenberggalaxens nova: En essäberättelse om  Erasmus av Rotterdam, humanismen och 1500-talets medierevolution. Betyg: 4/5 – Pris på bokrean: 65 kr

Simon Häggström, Skuggans lag: En spanares kamp mot prostitutionen. Betyg: 5/5 – Pris på bokrean: 75 kr
Frida Wallberg, Alltid lite till: Om att slåss för sitt liv. Betyg: 5/5 – Pris på bokrean: 75 kr
Johannes Anyuru, De kommer att drunkna i sina mödrars tårar. Betyg: 5/5 – Pris på bokrean: 79 kr
Anders Roslund & Stefan Thunberg, En bror att dö för. Betyg: 4/5 – Pris på bokrean: 85 kr

Peter Swanson, Värd att döda. Betyg: 4/5 – Pris på bokrean: 99 kr
Tom Michell, Pingvinlektionerna. Betyg: 5/5 – Pris på bokrean: 59 kr
Jill Santopolo, Världen utan dig. Betyg: 4/5 – Pris på bokrean: 99 kr
Armando Lucas Correa, Den tyska flickan. Betyg: 4/5 – Pris på bokrean: 59 kr

I nästa inlägg om årets bokrea skall jag visa vilka böcker jag själv  är nyfiken på och som jag ännu inte läst, så titta gärna in igen för fler tips!

Mannen i mitt liv, av Jane Green

Det är inte så ofta feelgoodromaner handlar om kvinnor i min egen ålder, och som är i ungefär samma fas i livet, därför brukar jag vilja läsa dem när jag har möjlighet. Förutom att vara ett underhållande tidsfördriv kan de också ge litet igenkänning och något klokt råd som man kan ta till sig.

Gabby lever ett lyckligt liv med sin man och två döttrar.  Förhållandet är harmoniskt, kärleksfullt och tryggt, om än rutinmässigt efter tjugo års äktenskap. Den enda besvikelsen är att Gabbys man för ett år sedan valde att genomgå vasektomi, det vill säga manlig sterilisering, trots att Gabby så innerligt önskade ett barn till.

Under en utekväll med väninnorna börjar en ung och snygg man att småprata med henne. Det som inleds som ett vänskapligt samtal mellan två uttråkade personer i en bar övergår till attraktion. Gabby har absolut inga planer på att vara otrogen, men känslan av att inte bara vara en medelålders hemmafru i förorten utan åtråvärd och vacker är berusande. Hon kan inte stå emot. Det som sedan händer sätter hela hennes tillvaro i gungning.

Ungefär här var jag nära att sluta läsa. Men jag fortsatte, och efterhand utvecklade det sig till att bli en nyanserad historia om familjerelationer, relationer mellan mödrar och döttrar och mellan vuxna kvinnor. Om att ta ställning för eller emot någon vid en separation, om svek, hopp och besvikelser, sorg och glädje. Gabby fattar ett felaktigt beslut som får djupgående konsekvenser för inte bara henne själv, utan för alla i hennes närhet. Berättelsen handlar mycket om att göra misstag, och om att kunna förlåta.

Jag dras med i historien och våndas med Gabby och de andra karaktärerna när de går igenom ett omvälvande, smärtsamt och svårt år. Flera gånger tycks situationen ordna sig, men då blir det plötsligt än värre. Eftersom det är en feelgoodroman kan man som läsare vara trygg med att det kommer att ordna sig i slutet. Ändå är det riktigt spännande. Jag gick upp tidigt på söndagsmorgonen för att läsa, och fortsatte att läsa i ett svep tills boken var utläst.

Slutet är ganska oväntat men självklart tillrättalagt, i verkligheten brukar nog många äktenskapliga kriser sluta mindre snyggt och harmoniskt än så här. Men i en feelgoodroman är det alldeles perfekt, en sådan bok skall avslutas med ett leende på läpparna.

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 325
Utgivningsdatum: 2018-01-18
Förlag: Printz Publishing
Översättare: Birgitta Karlström
Form: Sofia Scheutz
ISBN: 9789177710530
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Ingen jämfört med dig, av Jonas Brun

Jag har varit nyfiken på den här boken, och så låg den överraskande i brevlådan för ett par veckor sedan. Det är en berättelse om Stewe och John, tryckande värme, Sinéad O’Connor på radion, tristess och hemligheter och en sommar som fick ett ödesdigert slut.

Uttrycket kan låta som en klyscha, men det här är verkligen vad jag skulle beskriva som en stor roman i ett litet format. Det är en så kallad komma-ut-roman, och till viss del följer den de klassiska delarna i en sådan roman. Huvudpersonen är en tonårig kille som, efter att ha feltolkat signaler från sin bäste vän, avslöjat sin sexuella läggning, blivit avvisad och reagerar med både skam och rädsla för att hans homosexualitet skall bli känd. Sommarlovet räddar honom tillfälligt, men det som inträffat skaver och gör att han sluter sig inom sig själv.

Av en slump träffar han en åtta år äldre man och låter sig förföras. De inleder en intensiv och passionerad sommar som för en av dem handlar om att komma underfund med vem han är och för den andre om att få känna kärlek och trygghet i ett oroligt och turbulent liv. Den varma sommaren med tryckande värme som till slut briserar i ett kraftigt åskväder varslar om att något ödesdigert kommer att inträffa.

Parallellt med historien om den till att börja med bekymmersfria och lättjefulla sommaren berättas vad som händer tjugo år senare. John, som fastnat i kriminalitet och lösdrivarliv, dyker oväntat upp hos Stewe som lever ett stadgat, intellektuellt medelklassliv. De skillnader som kunde anas mellan de två männen för tjugo år sedan, är nu ännu mer tydliga. Inte bara klasskillnaderna, utan också hur de förhåller sig till varandra. Hur den ene styr och den andre följer. Hur lögnerna hotar att äta upp den ene inifrån, men bara är ett sätt att leva för den andre. Ändå dras de till varandra, igen.

Det här är en avskalad historia utan överord, där de undertryckta känslorna vibrerar under den svala ytan. Särskilt sparsamt skildras dagarna då de båda männen möts igen efter tjugo år. Dialogen är fåordig. I början har jag svårt att hålla ordning på vem det är som pratar, eftersom det saknas både citattecken och talstreck, det görs pauser och samma person tar upp tråden igen, utan att det markeras att så är fallet. Det tar dock inte många sidor att komma underfund med hur det är tänkt.

Hur gammal var killen i Norge?
Två år yngre än jag.

Något mer du vill veta om honom?
Undrade mest om han också var sexton.
Jag går inte igång på sextonåringar.
Jag var sexton.
Och?
Finns ställen där det är olagligt.
Finns ställen där allt är olagligt.

Handlade aldrig om hur gammal du var.
Vad handlade det om då?
Det vet du.

Jag gillar hur författaren låter oss pendla mellan oron för det som pågår under sommaren då de båda männen möts första gången och spänningen som finns mellan dem när de möts igen. Jag läser hetsigt och nära nog nervöst för att få veta hur det skall gå, vad det är som kommer att hända och hur de båda männen skall förhålla sig till varandra. Slutet är oväntat, men trovärdigt. Hur de väljer att gå vidare avslöjas nästan omärkligt, och jag funderade en hel del på hur maktbalansen kan förändras eller bestå i en relation beroende på olika omständigheter. En eloge till författaren som vågar lita på att läsarna själva skall kunna tolka det som sker och dra egna slutsatser.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 230
Utgivningsdatum: 2017-12-29
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Form: Eva Wilsson
ISBN: 9789100171742
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

 

 

 

Lästa böcker i januari och månadens favorit

Hos Mias bokhörna tipsar vi om vilka böcker vi tyckt mest om varje månad. Jag vet verkligen inte vart januari tog vägen, men trots att månaden bara försvann läste jag ändå åtta böcker.

Det är alltid svårt att välja en bok som den bästa, särskilt som jag läser böcker ur olika genres och det då är svårt att jämföra. Den gamle och havet är ändå något alldeles extra, den blir min favorit i januari!

Vill du läsa vad jag tyckte om böckerna klickar du bara på titlarna här nedanför, så länkas du till mina recensioner.

Mina samlade omdömen för den här månaden

★★★★★
Ernest Hemingway, Den gamle och havet. Bonniers
Marie Hermanson, Den stora utställningen. Albert Bonniers Förlag
Sarah J Maas, Eldens arvtagare. Modernista

★★★★
Sara Larsson, Aldrig mer. Norstedts

★★★
Kristina Appelqvist, Den fjärde pakten. Piratförlaget
Louise Boije af Gennäs, Blodlokan. Bookmark Förlag
Martina Haag, Livet går så fort. Och så långsamt. Piratförlaget
Tamara McKinley, Vågornas viskningar


Vilken bok blev din favorit den här månaden?

Är det någon särskild bok som du ser extra mycket fram emot att läsa under det nya årets första månad?  Jag ser fram emot att läsa en hel trave böcker, som jag visade tidigare här i bloggen, och någon klassiker.

Aldrig mer, av Sara Larsson

För snart två år sedan läste jag Simon Häggströms (chef för Stockholmspolisens prostitutionsgrupp) reportagebok, Skuggans lag – en spanares kamp mot prostitutionen, om vad som händer på samhällets skuggsida. Om framförallt flickor och kvinnor som på grund av psykisk ohälsa, sexuella övergrepp, fattigdom och/eller missbruk har hamnat i en situation där ingen med hög social status och valmöjligheter hade hamnat; prostitution och trafficking, det vill säga människohandel.

Sara Larssons har skrivit en spänningsroman på temat trafficking, och utifrån det Simon Häggström beskriver ligger hennes historia nära den skitiga, våldsamma, perversa, destruktiva och djupt tragiska verklighet som är de sålda och tvångsprostituerade kvinnornas liv. Hon väver skickligt samman verklighet och fiktion, vilket ger berättelsen om Andreea, Patrik och Ted både tyngd och trovärdighet.

Aldrig mer är berättelsen om den tonåriga Andreea från en fattig familj i Rumänien, som luras till Madrid under förevändningen att hon skall få arbete som servitris. I själva verket är hon såld av en bekant till människohandlare som ägnar sig åt prostitutionsverksamhet. Hon hålls inspärrad i en liten lägenhet och tvingas sälja sin kropp. Andreeas öde vävs samman med Patriks och med Teds. Patrik arbetar som terapeut för de män som köper sex, och är med på plats när en man grips för att ha plockat upp en minderårig flicka på Malmskillnadsgatan i Stockholm. Något säger Patrik att den här mannen talar sanning när han menar att han inte är sexköpare, men vad är då mannens avsikter? Ted är familjefadern som under många år har köpt sex under sina affärsresor till Stockholm. Han ser sexköpet som vilken affärstransaktion som helst, kvinnorna får pengar och han får sex. Men en dag kommer det ett lila kuvert med posten från någon som vet vad han håller på med.

Författaren håller sig skickligt på en lagom nivå för vad man orkar ta till sig och läsa, fokus ligger på de fiktiva karaktärerna i boken och att driva handlingen framåt. Aldrig mer lever definitivt upp till benämningen spänningsroman. Redan på andra sidan i boken kan man läsa:

”Jag är sexton år”
Några av männen vrider obekvämt på sig.
”Jag har blivit våldtagen hundratals gånger.”
Innan de hinner reagera drar hon upp stiletten ur fickan och sätter den mot halsen. Hon känner hur det pulserar i den tjocka ådern, hjärtat slår snabbare av adrenalinet.
Hon håller kniven blickstilla, männen står som fastfrusna i sina positioner. Tabletterna hon tagit tillsammans med spriten hjälper henna att fokusera på det hon ska göra. Och att inte vara rädd.
”Jag tänker aldrig bli våldtagen igen.”
Så blundar hon och skär.

Det jag kan invända mot är upplösningen av historien, som känns litet för konstruerad, särskilt i jämförelse med det som händer löpande i berättelsen och som ger ett väldigt trovärdigt och starkt intryck. Romanen kunde även ha varit litet kortare. Men sammantaget är det här en välskriven historia, som utöver att vara en fängslande bladvändare, även låter oss veta vad som pågår i vårt samhälle. Troligtvis just nu när du läser det här.


Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 431
Utgivningsdatum: 2018-01-04
Förlag: Norstedts
Form: Maria Sundberg
ISBN: 9789113082738
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

Den stora utställningen, av Marie Hermanson


Marie Hermansons nyutkomna historiska roman är alldeles enastående. Dels på det sätt den är berättad, dels på grund av berättelsen i sig. Boken har gjort stort intryck på mig och jag hoppas att den finns med bland de Augustnominerade skönlitterära romanerna i höst. Tyvärr tror jag att upplägget kan innebära att den inte blir nominerad, om inte juryn kan frångå vissa oskrivna principer förstås.

Det är en mörk historia skriven med lättsam fernissa och humor, där fiktion blandas med verkliga händelser. Berättelsen är skriven på liknande sätt som en klassisk pusseldeckare, i eftertänksamt tempo med fokus på miljöbeskrivningar, intrig och karaktärer. Historien innehåller mord och mordförsök och en jakt på den skyldige, och sådana historier brukar inte vinna Augustpriser. Men nu är inte det här en klassisk deckare, utan enligt min mening minst lika mycket en relationsroman. Och författarens stilistiska uttryckssätt, det gör boken till en ren njutning att läsa.

Berättelsen får dessutom ett intressant djup genom att skildra några olika karaktärers personliga utveckling under en period då även samhället förändrades i sina grundvalar. I boken skildras en spännande och omvälvande brytpunkt mellan den gamla tiden och den nya, vilket kommer till uttryck i den stora Jubileumsutställningen i Göteborg år 1923. Under några månader då Jubileumsutställningen pågår möts och sammanvävs några olika personers öden, vilket får betydelse för hur deras fortsatta liv kommer att te sig.

Det är Otto Fuchs, den trettonårige stalldrängen som fått arbete på Barnens Paradis på Jubileumsutställningen, där han leder barn på sin omskrivna och populära Åsna Bella. Här är också nittonåriga Ellen Grönblad, som har lyckats få jobbet som oavlönad journalist på utställningens egen tidning. Och så den unge detektivkonstapeln Nils Gunnarsson och den mystiske och antisemitiske Paul Weyland, vars besök i Göteborg sammanfaller på ett tvivelaktigt sätt med den judiske professorn Albert Einsteins nobelföreläsning på Jubileumsutställningen.

Den stora utställningen liknar inte de romaner jag läst tidigare av Marie Hermanson. Här finns ingenting som är suggestivt och rysligt på det sätt som jag upplevde i exempelvis Mannen under trappan, vilken utspelade sig i gränslandet mellan mardröm och verklighet. Den stora utställningen är spännande på ett mer lågmält sätt. Jag tycker otroligt mycket om den.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 296
Utgivningsdatum: 2018-01-04
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Form: Sara R. Adeco
ISBN: 9789100169992
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

 

Här finns en länk till ett tidigare inlägg i min blogg, med citat ur boken och kommentarer från bloggläsare.