Recension: Stark genom klimakteriet av Monika Björn

Monika Björn är entreprenör inom träning och hälsa och arbetar som personlig tränare, yogalärare och träningscoach samt håller klasser på SATS i Göteborg. Hon har alldeles nyligen givit ut en bok om hur man som kvinna på bästa sätt tar sig igenom klimakteriet.

När man läser om hennes upplevelser och ser bilderna på henne i den här boken kan jag verkligen föreställa mig chocken hon fick, när hon som är en så aktiv och hälsosam person plötsligt började sova dåligt, kände sig låg, trött och sliten utan någon uppenbar anledning. Monika Björn trodde själv att hon drabbats av allergi eller en annalkande förkylning. Det var ingenting av det. Hon var 46 år och hade hamnat i förklimakteriet.

Det här är en både lärorik och peppande bok. Jag gillar inställningen hos författaren. Hon ser tiden när vi kvinnor kommer i klimakteriet som en slags nystart, då vi kan fundera över vad vi vill nu. Om jobbet känns meningsfullt, vännerna, förhållandet. Om vi vill lära oss något nytt, var vi vill vara om ett år, fem år, tio år. Jag gillar hur författaren vänder en säkert ganska jobbig period till något positivt.

Boken innehåller informativa avsnitt om vad klimakteriet är och vad som händer under den perioden. Hon berättar till exempel om hur det är att plötsligt bli kokhet och börja svettas både på dagarna och nätterna och om en hel del mer som hör till klimakteriet, som att få led- och muskelvärk, huvudvärk, humörsvängningar, oönskat håravfall och irriterad och torr hud. Är problemen väldigt stora bör man gå till en läkare och få hjälp, men känner man att det är hanterbart är jag ganska övertygad om att de råd Monika Björn ger kan räcka långt.

Boken innehåller många inspirerande foton på den snart 50-åriga författaren, som det här.

Monika Björn tipsar om hur man kan träna sig starkare, både fysiskt och psykiskt. Många studier visar att träning är bättre mot pms än hormonbehandling. ”Kom ihåg att det oftast är under de tröttaste och tyngsta dagarna och perioderna som fysisk aktivitet och träning kan göra den största skillnaden.” Hon visar i tydliga bilder och text olika styrkeövningar och rörlighetsövningar som man kan göra hemma. Hon berättar också om hur hon själv läste på och testade olika vitaminer och mineraler för att minska besvären, vilket hon upplevde gav effekt inom fyra till sex veckor.

Jag lever redan efter flera av de råd Monika Björn ger i boken, som att jag tränar och stretchar och äter D-vitamin och magnesium, men nu vet jag dels att jag är på rätt spår för framtiden, dels har jag fått många bra tips så att jag kan bli bättre och effektivare på det jag gör. Alla som känner sig litet undrande och kanske oroliga över vad det innebär att komma i klimakteriet borde läsa den här boken. Och förstås alla som är 40+ och tycker att kroppen och sinnet inte är som förut.

Jag tror att jag förstår tanken bakom bokens omslag. Det räcker med att nämna klimakteriet så ser jag framför mig en väldigt grå tillvaro med trötthet, glåmighet och svettningar. Här har man valt att ta fasta på hur klimakteriet kan vara, om man följer författarens råd. En ny, positiv och färgstark period i livet. För mig blir det tyvärr bara konstigt och för glättigt. Jag tror att boken skulle nå ut bättre med ett omslag med någon av bilderna inuti boken, till exempel den här ovanför. De bilderna utstrålar styrka och hälsa och får mig att snöra på mig träningsskorna och bege mig till gymmet!

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 154
Utgivningsdatum: 2018-10-23
Förlag: Norstedts
Formgivning: Sanna Sporrong
Foto: Meddi Kabirzadeh
ISBN: 9789113083797
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Söndagens smakbit ur Gubbas hage, av Kerstin Ekman

Mari, på bloggen Flukten fra Virkeligheten, håller tillsammans med Astrid Terese, på bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker, i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers.

I dag är det Mari som håller i utmaningen, och jag bjuder på en smakbit ur den här boken:

Jag skall vara ärlig och erkänna direkt att den här boken inte lockade mig det minsta när jag såg den. En essäbok om ett stycke hagmark i norra Roslagen, den plats som Kerstin Ekman och hennes make Börje kallar sitt hem sedan några decennier tillbaka, hur kan man skriva något spännande om det? Men det kan man förstås, om man är Kerstin Ekman.

Det här är inte en pratig, nostalgisk tillbakablick på hur mycket bättre det var förr. Kerstin Ekman tar läsaren med på behagliga, belästa och tänkvärda promenader i hagen, där hon berättar om det som växer och lever där, och hur det har förändrats under årens gång. Det blir någonting alldeles extra när hennes tankar kring hagmarken leder henne vidare till litteraturen som tillsammans ger en bild av samhällsutvecklingen.

Hon påpekar att man ofta talar om miljöförstöring i generella termer, men sällan eller aldrig om hur enstaka arter som till exempel blåklint försvinner när människan genom sin livsstil förstör det som är vår natur. Hon berättar om hur amerikanen Aldo Leopold inte längre ville inordna sig i samhällshierarkin och därför lämnade sin professorstjänst och istället levde som han lärde på gården han köpt och ägnade sig åt att skriva. Han skrev: ”we can be ethical only in relation to something we can see, feel, understand, love or otherwise have faith in”.

Jag tror att jag förstår vad både Aldo Leopold och Kerstin Ekman menar. Bryr man sig verkligen lika mycket om miljöförstöringen när man talar om den som ett allmänt begrepp, snarare än att man har en personlig relation till djuren och naturen? Måste man inte se med sina egna ögon hur blåklinten blir färre och färre för varje år, uppleva hur stigen man följt i skogen sedan man var barn försvinner med skogsmaskinernas avverkning och inse att det inte längre myllrar av liv i myrstackarna man går förbi? Det får mig att fundera på hur lämplig man är att driva miljöpolitiska frågor om man själv bor och lever i en storstad, där nästan ingenting växer vilt, det mesta är detaljplanerat.

Ni skall få ett smakprov från sidan 16 i Gubbas hage, om hur det kan vara att flytta ut på landet till en liten by. Stor igenkänning:

Det är sällan lätt att flytta in i en by. I Valsjöbyn hade det inte varit några problem. I Själand i Ångermanland hade grannen skjutit våra katter och slängt ett hagelskott efter Börje. I fyllan får man hoppas. Hur som helst tog det inte. Man ska inte komma till byar med nya idéer och i synnerhet inte med prat om unika miljöer och skyddsvärda biotoper. För att ens ord ska gälla och ens idéer kunna genomföras i en by skall man vara barnfödd där eller åtminstone som sommarstugeägaren mittemot vår tänka garageutfart släkt med en som var det.

Kerstin Ekman har min fulla uppmärksamhet, det är inte varje dag man får möjlighet att ta del av personliga och kloka betraktelser om viktiga ämnen av en så bildad person. I morgon på Augustgalan får vi veta om den blir Årets svenska facklitterära bok.

Boken kan köpas i alla välsorterade bokhandlar, samt beställas hos Bokus och Adlibris.

♥  ♥  ♥

Slutet, av Mats Strandberg

Jag har just läst ut årets kanske starkaste roman. Den har påverkat mig på så många olika sätt, fått mig att fundera och framför allt att känna så otroligt mycket. Många gånger har ångesten nästan krampat i bröstet, men lika ofta har jag helt oväntat känt mig så befriande lycklig när jag har läst om den här allra sista sommaren som skildras i romanen.

Katastroffilmer som skildrar jordens undergång, eller i alla fall nära nog undergång, har alltid fängslat mig. Samma sak gäller olika religioners syn på apokalypsen. Temat både fascinerar och skrämmer. När jag läste om Mats Strandbergs senaste roman var jag ändå litet tveksam till om den skulle passa mig. Jag tycker inte om olyckliga slut, och redan titeln på boken avslöjar att det inte kommer någon ny Bruce Willis som kan rädda jorden i sista sekunden. Allt kommer verkligen att ta slut.

Sjuttonåriga Simon, Lucinda och deras familjer och vänner kommer inte att få uppleva någon mer sommar. Simons gudbarn kommer inte hinna födas och Simon och hans vänner kommer inte gå ut gymnasiet. Lucinda kommer inte att dö en långdragen och plågsam död på grund av sin cancersjukdom, eftersom den enorma kometen kommer att träffa jorden och utplåna allt liv innan dess. Plötsligt är alla dödsdömda.

Den här berättelsen handlar om de sista veckorna innan jorden går under. Det är högsommar i en ganska vanlig medelstor stad, med ganska vanliga människor som lever vanliga liv. I centrum för berättelsen står Simon och Lucinda som, precis som alla andra människor på jorden, tvingas hantera ångesten över att allt snart kommer att vara slut och bestämma sig för hur de vill leva sin sista tid på jorden. Kapitlen räknar ned tiden mot undergången, från det att det är fyra veckor och fem dagar kvar. Obehaget kryper under huden och blir större och större ju närmare slutet kommer.

Vi lever alla med vetskapen att vi någon gång kommer att dö. Men i boken ställs allt på sin spets när alla får veta exakt vilken dag och vilket klockslag som himlen kommer att bli alldeles vit, haven förångas och allt liv utplånas i en enorm hetta när kometen Foxworth kolliderar med jorden. Många ställer sig frågor om vad som egentligen är viktigt och med vem man vill vara den sista tiden på jorden, vilket får konsekvenser på olika sätt för personerna i berättelsen. Många ungdomar i boken väljer att döva sig med fester, alkohol och droger och ett utsvävande sexliv. Andra förnekar katastrofen och lever som vanligt, som om allt är en konspiration och det i själva verket finns en morgondag.

Under den här omvälvande tiden blir en älskad person mördad och Simon pekas ut som den skyldige. Rättsväsendet fungerar inte som förut när alla vet att det inte finns tid för någon brottsutredning, någon dom eller något straff. Men för Simon och Lucinda är det viktigt att få veta vem som gjorde det, och eftersökningarna av den skyldige blir ett sätt att hålla sig fast i något konkret i väntan på slutet.

Det blir extra starkt att läsa om hur ungdomar som knappt hunnit påbörja sina liv, nu tvingas inse att de aldrig kommer att få uppleva någon framtid. Drömmar kommer inte hinna förverkligas. Boken har fått mig att vrida och vända på både smått och stort, inte minst vad gäller klimatfrågan som är ett verkligt hot mot vår planet, vår överlevnad och vår framtid.  Det är smärtsam läsning, men samtidigt så fantastiskt finstämt. Trots att mänskligheten är helt utan hopp, är kärleken och omtanken mellan människorna när det verkligen gäller, det som framförallt genomsyrar berättelsen. Och det utan att det blir det allra minsta sentimentalt. Det här kan mycket väl vara årets starkaste roman.

Mats Strandberg har tidigare skrivit Engelsforstrilogin (Cirkeln, Eld, Nyckeln) för ungdomar tillsammans med Sara Bergmark Elfgren. Han har även skrivit för barn (Monstret i natten, Monstret på cirkusen och Monstret och människorna) och för vuxna (Färjan och Hemmet).

 

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 512
Utgivningsdatum: 2018-10-05
Läsålder: Unga vuxna/crossover
Förlag: Rabén & Sjögren
Formgivning: Anders Timrén
ISBN: 9789129703498
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Lars Tunbjörk: Retrospektiv

Lars Tunbjörk var en svensk, internationellt erkänd fotograf som mottog flera utmärkelser för sina fotografier. Den här Augustnominerade fotoboken innehåller 250 fotografier, utvalda av filmaren och fotografen Maud Nycander, som var gift med Lars Tunbjörk. Det är framförallt äldre foton från 1980-talet och fram till 2000-talets början. Boken innehåller också intressanta texter om Lars Tunbjörk, hans liv och arbeten, av bland annat vännen och kollegan, dokumentärförfattaren och filmaren Göran Odbratt och Kathy Ryan som är bildchef på The New York Tomes Magazine.

Boken saknar medvetet bildtexter, vilket jag anser är en av bokens förtjänster. Det blir upp till var och en att själv bilda sig en uppfattning. Och bilderna väcker onekligen många tankar. De fångar detaljer ur vår vardag som framförallt får mig att känna hur sorgligt absurt livet kan vara. Som bilden tagen på Tomteland i Mora, mitt i sommaren med rallarrosorna för fullt blommande i bakgrunden. Tre solbrända personer i shorts på en asfalterad bilbana med en tomteklädd person som övervakar. Eller de nio taken på helt identiska villor i rad, där bara några röda tulpaner bryter av det trista och enahanda.

Bilderna känns så äkta och oförskönande. Ibland, som bilden på de två äldre kvinnorna som hjälper sin väninna att prova en behå utanpå kläderna, blir det väldigt fint och jag blir glad av att se dem, men oftast är det svårmodigt. Som de grå, opersonliga kontorsrummen där det enda som skapar liv är de tilltrasslade elkablarna. Eller lunchmatsalen med två spelmän och en helt oberörd och tvärtom väldigt sorgsen man med sin matbricka bakom en monstera.

Boken är intressant som en dokumentation av vårt samhälles och våra livs mest solkiga och oförskönande delar, så som fotografen såg det. Fotograferat på andra sätt, ur andra vinklar och med andra tekniker, hade samma motiv förstås kunnat upplevas helt annorlunda. Många av bilderna är fotograferade med stark blixt, vilket ger ett hårt och direkt ljus vilket inte tilltalar mig. Jag blir fascinerad av bilderna, men inte överväldigad.

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 304
Utgivningsdatum: 2018-09-05
Förlag: Max Ström
Form: Patric Leo
Foto: Lars Tunbjörk
ISBN: 9789171264398
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

Ps. På Fotografiska i Stockholm pågår fram till den 2 december 2018 en utställning med Lars Tunbjörks fotografier: Tunbjörklandet – blicken från sidan

24 goda gärningar, av Jenny Fagerlund

De senaste åren har jag läst vintriga feelgoodromaner under hösten. Det passar ju så alldeles extra bra med lättsamma, mysiga romaner under årets mörkaste månader, eller hur? Min första julroman för i år är den här fina av Jenny Fagerlund, som skrev Med hälsning från Båstad.

Det är slutet av november och Emma fasar för december och allt som har med julen att göra. Julen är bara en hemsk påminnelse om hur hon förlorade sin älskade Niklas i en olycka på julafton för två år sedan, på grund av henne. Sedan dess lever hon som i en egen bubbla, utan att umgås med vänner och knappt heller med familjen. Företaget, en liten inredningsbutik i centrala Stockholm som var hennes drömprojekt och som hon startade för fem år sedan, känns bara som en belastning som kräver mer energi än hon kan uppbåda.

Men ni vet talesättet, när nöden är som störst, är hjälpen som närmast. En kväll hjälper Emma en gammal man att hitta hem i snöovädret, och när den gamla damen som är hennes granne behöver hjälp känner Emma hur bra hon mår av att träffa andra människor igen, och att hjälpa till. När Emmas syster föreslår att hon skall börja med någon hobby bestämmer sig Emma istället för att hon skall göra 24 goda gärningar fram till julafton.

Det här är en riktigt mysig och tänkvärd berättelse om hur Emma finner mening i livet igen med hjälp av människor som hon lär känna tack vare sina 24 goda gärningar och de händelser som det sätter igång. Och ingen feelgoodroman utan romantik, förstås ;)

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 297
Utgivningsdatum: 2018-10-18
Förlag: Norstedts
Omslagsformgivning: Emma Graves
ISBN: 9789113083162
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Kallbrand, av Cilla och Rolf Börjlind

Väldigt mycket hängde i luften efter den senaste boken i serien om Olivia Rönning och Tom Stilton, så jag har hoppats att det skall komma en fortsättning för att få veta hur det skulle gå för dem och för Mette och de andra. Och perfekt anpassat i tid kommer samtidigt både andra säsongen av Springfloden på SVT och den femte delen i serien; Kallbrand.

Personskildringarna i Börjlinds böcker brukar vara mer komplexa än de vanligtvis är i moderna kriminalromaner, där fokus ligger på att hålla ett högt tempo. Läser man serien om Rönning och Stilton från början får man också följa deras och de andra karaktärernas personliga utveckling, och det är minst lika intressant som att läsa om brottsutredningarna. Alla de omtyckta karaktärerna från tidigare böcker är med i deras senaste kriminalroman, även Abbas och Minken.

Brotten har alltid stark anknytning till samhällsutvecklingen. Den här gången inleds boken med att en bilbomb sprängs med åklagaren Malin Brovall, hennes man och dotter. Man misstänker att det är ett terrordåd. Mette leder utredningen och Olivia kopplas in på fallet. I Thailand försöker Tom förlika sig med det han gjort (i förra delen i serien; Sov du lilla videung). Han får ett kryptiskt uppdrag av en kvinna som behöver hans hjälp, och hamnar i flera livshotande situationer.

Tidigare har imponerats av hur snyggt författarparet bygger upp en både spännande och samhällsaktuell historia. Tyvärr inte den här gången. Intrigen är spretig och håller ihop alldeles för löst. Jag får intrycket att handlingen kryddats med samhällsaktuella inslag just för att romanen skall uppfattas som aktuell, snarare än att bidra till handlingen. De olika spåren löper sida vid sida ända till slutet, då de visserligen vävs ihop på ett bra sätt, men alldeles för sent för att intresset för det centrala brottet skall hållas vid liv. Berättelsen tappar sitt driv. Och ändå läser jag boken i ett svep ända till slutet, eftersom det är så mysigt att hänga med Olivia, Tom och Mette. Faktiskt mer så än spännande.

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 418
Utgivningsdatum: 2018-09-26
Bokserie: Rönning/Stilton (del 5)
Förlag: Norstedts
ISBN: 9789113081540
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

Lazarus, av Lars Kepler

En av årets mest efterlängtade romaner finns i handeln från och med i dag  – Lazarus av Lars Kepler. Jag har läst hela serien om kriminalkommisarie Joona Linna och Saga Bauer från Säpo. Vad är det då som jag uppenbarligen inte kan få nog av, kan man undra.

Framför allt är det hantverket som imponerar. Keplers böcker är klassiskt hårdkokta kriminalromaner med skickligt uppbyggda intriger, ett skyhögt tempo och spänning så stor att jag inte kan göra annat än att svepas med och efteråt känna mig alldeles utmattad och omtumlad. Det går inte att motstå. Kepler använder i princip samma berättarteknik som i tidigare böcker i serien, med korta kapitel och ett rappt språk. I den här boken har dock tekniken använts litet för snävt för min smak, särskilt när stycken består av en enda mening och ofta av bara några få ord. Det gör det svårare att få ett flyt i läsningen.

I den tredje boken i serien, Eldvittnet, dök seriemördaren Jurek Walter upp i epilogen och vi fick en vink om vad vi kunde förvänta oss i nästa bok, Sandmannen. Den blev den dittills mörkaste och grymmaste i serien. Men det var ändå ingenting i jämförelse med Keplers nya kriminalroman. Bitvis är den så hemsk och så klaustrofobiskt skrämmande att jag varit tvungen att ta pauser för att minska spänningen i kroppen och kunna djupandas.

Flera mordfall uppdagas, och de visar sig ha direkta kopplingar till Joona Linna. Är det möjligt att Jurek Walter fortfarande lever, eller är det Joona Linnas förflutna och inre demoner som får honom att överreagera? Den här gången är det Joona och Saga som står i centrum för handlingen. Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril, alias Lars Kepler, berättade vid den författarträff jag nyligen var inbjuden till att de i samtliga sina kriminalromaner, men särskilt i den här senaste, varit intresserade av att se hur långt man kan knuffa sina huvudpersoner närmare kanten, och hur de kommer att agera. I Lazarus är det precis vad som sker.

Både Joona Linna och Saga Bauer ställs här inför omänskliga psykiska påfrestningar, och för första gången sedan jag började läsa Kepler-serien lider jag och våndas på riktigt med huvudpersonerna. Boken igenom undrar jag hur länge Joona och Saga skall kunna hålla ihop i de extrema situationer som de utsätts för. Det psykologiska djupet som jag tidigare saknat i personbeskrivningarna finns här. Författarna gestaltar extremt skickligt hur brottsling och hjälte många gånger i själva verket är som två sidor av samma mynt, som Yin och Yang, med förståelse för varandras själar och psyke. Det som skiljer är att de agerar utifrån helt olika motiv. Det enda sättet de kan komma åt varandra på, är genom att veta hur den andre tänker. Och det är just det mentala spelet som gör den här boken så intensiv och infernaliskt spännande.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 543
Serie: Joona Linna (del 7)
Utgivningsdatum: 2018-10-19
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Form: Hummingbirds
ISBN: 9789100142698
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Doktor Bagges anagram, av Ida Jessen

Äntligen har andra delen givits ut om Doktor Bagge och hans fru Lilly Bagge. Båda böckerna skildrar delvis samma tid. Det är tidigt 1900-tal och Lilly slutar sin anställning som lärarinna för att gifta sig med Doktor Bagge. Under tjugo år lever de som äkta makar, tills den dag då Doktor Bagge skriver in sig på sjukhuset efter en tids sjukdom och kort därefter går bort.

Då den första delen framförallt är framåtblickande utifrån Lilly Bagges perspektiv, mot den nya tid som hon står inför då Doktor Bagge gått bort, är den här andra delen mer bakåtblickande och skildrar livet så som Doktor Bagge upplever det och hur det har format honom.

I den första boken blev det snart uppenbart att äktenskapet snarare var lämpligt än lyckligt, och att det saknade förtrolighet och verklig närhet. Den känslan förstärks i den här andra boken. Under parets tjugo år tillsammans vänjer sig Lilly vid att styras av sin make, så till den grad att hon när han är borta tappar fotfästet och börjar fundera på vem hon egentligen är och vad hon vill. ”Vad ska jag göra när han inte finns här längre? Vem ska påminna mig om vad jag ska tycka? Vem ska hålla mig på plats?”

Jag njöt av att läsa om hur Lilly försiktigt men beslutsamt återgår till att vara den levnadsglada och spontana kvinna hon en gång var, då hjärtat sprang före henne. Det var en ljuvlig berättelse, full av hopp. I den här andra delen får vi följa Doktor Bagge och hans tankar om livet, relationer och äktenskapet. Jag var så nyfiken på att få veta mer om denne strame, korrekte och direkt okänslige och elake person. Om han verkligen var sådan mot alla, eller om det bara var mot sin fru. Jag ville veta om det någonstans inom honom fanns verkliga känslor för Lilly, om han alltid var så otillgänglig eller om han kanske hade känslor för någon annan. Och jag tycker att jag får svar på mina frågor. Hur barndomen och arbetet formar honom, och hur han trycker ned sin fru därför att han själv är svag i de delar av livet som inte gäller hans yrkesroll.

Ida Jessen har en förmåga att beskriva det som sker med små nyanser som inte säger så mycket, men som mellan raderna säger allt. Båda böckerna är litterära juveler i litet format. Läs och njut.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 170
Utgivningsdatum: 2018-09-14
Förlag: Historiska Media
Originaltitel: Doktor Bagges anagrammer
Serie: Bagge (del 2)
Översättare: Ninni Holmqvist
ISBN: 9789175455792
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Sju dagar med familjen, av Francesca Hornak

Sju dagar med familjen är en feelgoodroman som utspelar sig vid jul. Den innehåller allt det där mysiga som jag önskar mig av en sådan bok; ett gammalt charmigt herresäte på den engelska landsbygden, varmt te i stora koppar vid en eld, snö och snöyra, god mat med vänner och familj som förbereder och smyger ned julklappar i julstrumporna på juldagens morgon.

Men det är inte bara julklapparna som hålls hemliga i familjen Birch. Alla bär de på hemligheter och outtalade önskningar som de av olika skäl inte vill avslöja för resten av familjen, men som förstås kommer upp till ytan just under juldagarna.

Familjen skall för första gången på flera år fira jul tillsammans alla fyra; Andrew, Emma och deras två döttrar, Olivia och Phoebe. Olivia kommer äntligen hem från Liberia, där hon arbetar som smittskyddsläkare. Under sju dagar måste hon och familjen sitta i karantän i familjens gamla herresäte, eftersom det finns en liten risk att Olivia skulle ha kunnat smittas av någon av sina patienter som haft det oerhört farliga Haagviruset, ett virus som jag uppfattar har likheter med ebolaviruset.

Jag gillar hur det som händer under de sju dagarna berättas omväxlande av de olika familjemedlemmarna. Det ger ett större djup och trovärdighet åt berättelsen med flera olika perspektiv. Även de personer som jag först tycker är själviska och oempatiska känner jag efterhand ändå sympati för, och de personer som jag till att börja med känner mest för visar sig, förstås, också ha mindre trevliga sidor. Precis som i verkliga livet med andra ord.

Jag läser gärna så kallade feelgoodböcker som har litet svärta och djup i botten, där personerna i boken går igenom svårigheter och kommer ut på andra sidan litet klokare och med nya insikter om både sig själva och andra. Det brukar vara en skön avkoppling och underhållning för stunden. Men det är inte så ofta som jag efteråt fortsätter att fundera på handlingen och budskapet i sådana böcker.

Det gör jag nu, för Sju dagar med familjen är inte bara en varm, charmig och julig berättelse, utan också en väldigt insiktsfull roman om en familj och deras olika relationer till varandra och till andra. Jag känner igen både mig själv och många av mina släktingar och vänner i bokens olika karaktärer. Deras värderingar och hur de förhåller sig till varandra, dels på grund av det som är uppenbart för alla, dels på grund av dolda önskningar och motiv. Jag tyckte väldigt mycket om den här boken och rekommenderar den varmt.

Betyg: 5/5

Antal sidor: 408
Utgivningsdatum: 2018-10-09
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Översättare: Birgitta W Augustsson
Originaltitel: Seven days of us
Form:  Jojo Form
ISBN: 9789100174552
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Makten, av Naomi Alderman

För ett par veckor sedan tipsade jag om den här boken i en webbcommunity där vi presenterar smakbitar ur bra böcker. Jag hade läst nästan etthundra sidor och berättelsen hade fångat mig helt och hållet, jag ville helst inte göra någonting annat än att fortsätta läsa för att få veta hur det skulle gå.

För er som kanske inte känner till den här boken kan jag berätta att den tillsammans med bland andra Stanna hos mig av Ayòbámi Adébáyò var nominerad till Baileys Women’s Prize for Fiction förra året. Vann priset gjorde Makten. Det i sig borde ju ge en fingervisning om hur speciell den är, kan man tycka.

Ramberättelsen är en brevväxling mellan två personer tusentals år i framtiden, där en av dem har skrivit ett manus om hur det tros ha gått till, det som i deras tid är helt naturligt och självklart, nämligen att kvinnor är det starkare könet. Tonåriga flickor antas plötsligt ha utvecklat en kraft som ledde till att makten i samhället försköts från att tidigare ha varit förbehållen män till att hamna hos kvinnor. Manuset är historien som berättas i boken.

Det finns ett uttryck som stämmer så väl in på vad jag kände under första halvan av boken, nämligen ”karma is a bitch”. En genant insikt, men det var så det var. Med den nya kraften behöver inte tonårsflickor vara rädda för att vistas utomhus sent på kvällarna, det är inte de som riskerar att bli våldtagna. De kvinnor som blivit tvingade till prostitution vänder sig mot sina angripare. Kvinnor som sedan länge varit förtryckta i Saudiarabien och Indien startar en revolution. Hela världsbilden blir omvänd, det som tidigare varit typiskt mansdominerade områden i samhället blir nu kvinnornas sfärer.

Jag kände mig både omtumlad och faktiskt ganska hämndlysten när flickor och kvinnor inte längre var det så kallade svagare könet, och männen fick smaka på sin egen medicin. Men självklart visar det sig inte vara så enkelt som att allt vore bättre om rollerna i samhället var ombytta och kvinnorna hade makten. Makt förändrar många människor, oavsett könstillhörighet.

Det är väldigt spännande att följa de olika personerna och de vägar deras nya kraft leder in dem på, och hur omgivningen reagerar och agerar. Vi får följa dels några tonårsflickor och en vuxen kvinna, dels en ung man som reser runt med sin kamera för att dokumentera det som sker runt om i världen när konsekvenserna av kraften börjar visa sig.

Historien är tankeväckande och det blir aldrig klichéartat. Många händelser som i vårt samhälle vanligtvis inte får mig att reagera särskilt kraftigt, får mig att bli illa berörd när rollerna är omvända i boken. Det säger en hel del om hur strukturer och beteenden snabbt blir normaliserade och därför accepteras i ett samhälle. Jag tyckte mycket om temat för boken, frågeställningarna den väcker och de första tvåhundra sidorna som skildrar hur allt började. Jag är mer tveksam till den andra halvan av boken som visserligen fortsätter att väcka tankar, men som inte riktigt griper tag och berör.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 393
Utgivningsdatum: 2018-06-11
Förlag: Modernista
Originaltitel: The Power
Översättare: Helena Ridelberg
Formgivning: Marsh Davies
ISBN: 9789177813200
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris