Intervju med Helena Dahlgren, författare till Ödesryttarna: Jorvik kallar (Star Stable)

Star Stable Online spelas av 1 miljon svenska spelare och av sammanlagt 13 miljoner om man räknar spelare i hela världen. Under våren kom den första boken i en planerad trilogi som baserar sig på spelet och jag har fått möjlighet att ställa några frågor till författaren, Helena Dahlgren.

Fotograf: Stefan Tell

1. När jag såg att du skulle skriva en bok baserad på Star Stable-spelet blev jag på riktigt nervös för din skull. Spelet är så välkänt och väldigt omtyckt, så förväntningarna på boken måste ha varit skyhöga. Risken fanns att den skulle kunna få kritik för att hamna för långt från ursprungsberättelsen och inte förmedla samma känsla som spelet. Vill du berätta hur det gick till när du fick ett sådant uppdrag, och hur du kände inför uppgiften?

Den nervositeten kände jag också, kan jag meddela! Fast jag var nog hjälpt av det faktum att jag inte kände till så mycket om spelet. Hösten 2016 kontaktade Marcus Thorell Björkäng, game director på Star Stable och en av skaparna till såväl Star Stable som PC-spelet Starshine Legacy, mig och undrade om jag var intresserad av att skriva en bokserie baserad på spelet. Jag hörde ”hästar”, ”fantasy” och ”tjejers vänskap” och tackade ja utan att ha en aning om vad jag gett mig in på. Som gammal hästtjej såg jag det som en fantastisk chans att knyta an till en viktig del av mig som legat i träda alldeles för länge.
.

2. Hur mycket research gjorde du innan du skrev boken?

Massor! Det som slog mig när jag började sätta mig in i Star Stables universum var hur stor och detaljrik världen är, ett intrikat världsbygge som för tankarna till stora fantasyvärldar. Alltsammans finns dokumenterat: personerna, hästarna, platserna, stallen, den jorvikiska kulturen, ja, till och med statsskick, flora och fauna! Jag har försökt få med så mycket som möjligt från spelet, inte minst de platser som är viktiga för spelarna. Innan jag började skriva råpluggade jag all tillgänglig fakta om Jorvik och spelade även spelet med mina döttrar. Sedan var jag nog väldigt hjälpt av att jag ridit i femton år och minns stall- och hästvärlden väldigt väl fortfarande – där behövde jag inte göra någon research.
.

3. Böckerna riktar sig framför allt till barn i åldrarna 9 – 12 år, men även jag som vuxen både skrattar, ryser och blir tårögd när jag läser. Dels skildrar du vänskapen, tilliten och kärleken mellan flickorna och deras hästar så otroligt fint att jag bara måste gå ut till mina egna hästar för att känna deras mjuka mular och deras doft, dels väjer du inte för tunga ämnen som att Lisas mamma dog i en ridolycka och hur det påverkar Lisa och hennes pappa. Hur kom du fram till en passande nivå och ton för berättelsen?

Först och främst: TACK! Min förhoppning med böckerna är att de ska tilltala även äldre läsare eftersom jag tänker mig att de ämnen som tas upp – vänskap, lojalitet, gemenskap, att övervinna sorg och rädsla – är ämnen som även (förhoppningsvis) tilltalar föräldragenerationen.

Angående de mörkare elementen i berättelsen så tror jag att unga läsare tål mycket mer än vad många tror, bara man skildrar det på rätt sätt. För mig som tidigare skrivit för en äldre publik var det jätteviktigt att få till balansen mellan mörka stråk och de mysiga stallscenerna. Om det finns en grundtrygghet – och i Star Stables värld tänker jag mig att det är vänskapen och sammanhållningen mellan flickorna – kan man ta ut svängarna med mörker, irrbloss, döda mammor, mardrömmar och annat läskigt. Jag är ju skräckförfattare i grund och botten och gillar att skrämmas. Men jag vill gärna att det ska vara mysigt och läskigt på samma gång, och jag tror att det är direkt avgörande att man förstår de fyra tjejerna. De brottas alla med olika problem – vilken tonåring gör inte det? – och jag ville att deras problem och mörkare tankar skulle få utlopp tillsammans med hästkärleken och äventyren.

Min redaktör och förläggare på Bonnier Carlsen har hjälpt mig med nivå och ton och strukit en hel del darlings (tydligen var det inte nödvändigt att ha med en massa Shakespearereferenser, men min redaktör har lovat att jag ska få skriva en riktig Döda poeters sällskap-bok någon gång…), liksom mina nioåriga döttrar som fått provläsa.
.

4. I den här första delen av trilogin, Ödesryttarna: Jorvik kallar, får vi en djupare förståelse för de fyra flickorna och deras hästar. Det är både väldigt mysig läsning om gemenskapen och vänskapen mellan flickorna och hästarna, men också en hel del om hur jobbigt det kan vara att vara tonåring och känna sig ensammast i världen, om att vilja leva upp till både föräldrarnas och skolans förväntningar och om att ha egna planer för vad man själv vill. Hur fria händer har du att utveckla de olika karaktärerna i berättelsen? Kan du ge exempel på något du själv lagt till eller tagit bort för att passa berättelsen i bokform?

Under arbetets gång har Marcus funnits tillgänglig och bollat frågor med mig. Han har även läst manus löpande med ”Star Stable-ögon” för att se till att detaljerna stämmer. När jag började skriva Ödesryttarna: Jorvik kallar hade jag tjejernas grundpersonligheter ganska klara för mig, men jag har fått fria händer med hur jag gestaltar deras olika personligheter. Lisas sorg efter mamman har till exempel fått större utrymme än i spelet, Linda har fått en katt och Alex och hennes dysfunktionella familjeförhållanden har fått lite större utrymme. I de kommande delarna utvecklas deras bakgrundshistorier ännu mer.

När jag skrev boken märkte vi att vissa scener från spelet (dvs Starshine Legacy) inte fungerade så bra i bokform, så vissa händelser har skrivits om eller flyttats runt i kronologin. Om man jämför boken med spelet så har boken en mycket längre startsträcka. Bonnier Carlsen, Star Stable och jag var rörande överens om att jag behövde låta läsarna landa lite i Jorvik och huvudpersonerna innan det blir action. Man måste tänka på att alla som läser boken inte har spelat spelen – förhoppningen är att man ska känna sig hemma i berättelsen både som spelare och vanlig läsare utan förförståelse för Star Stable.
.

5. Berättelsen genomsyras av magi och övernaturliga krafter. Mot slutet av första boken trappas mystiken upp och spänningen stiger. Kan vi förvänta oss motsvarande utveckling som den i berättelsen om Harry Potter, då mörkret tätnar och kampen mellan det onda och det goda blir mer intensiv för varje bok?

Absolut, det är planen! Första boken kom, av de skäl jag nämnde här ovanför, att handla väldigt mycket om de fyra tjejerna och hur de lär känna varandra. I nästa bok är världen och tjejerna etablerade, då blir det både mer äventyr och magi och ett ännu kompaktare mörker. I bok tre stegras spänningen ännu mer…
.

5. Jag är väldigt nyfiken på fortsättningen, när kan vi se fram emot de kommande två delarna?

Tanken är att del två ska komma till våren 2019 och del tre till hösten samma år, så det kommer att bli väldigt mycket Jorvik för mig framöver. Och för er också – om ni vill, förstås.
.

Till sist vill jag tacka för en fin läsupplevelse och för att du tagit dig tid att svara på mina frågor!

Tack själv! 😊
­­­­­­­­­­­­­­­­­­­

 

Ödesryttarna: Jorvik kallar finns både som E-bok och pappersbok hos bland andra Bokus och Adlibris
Nu finns den även som ljudbok här och här med Matilda Källström, Star Stables frontfigur, också kallad Matilda Opalpie.

Här har jag recenserat boken.

Falska vänner, av Jane Harper

Falska vänner som en av Dagens bokluncher som jag delar med mig av här i bloggen

Som jag har sett fram emot den här boken! Författarens deckardebut, Hetta, gjorde ett väldigt starkt intryck på  mig och var en av de bästa böcker jag läste under förra året. Falska vänner är uppföljaren som tyvärr fått en i mitt tycke betydligt mindre spännande titel än originalet, Force of Nature.

Aaron Falk med sin kollega blir indragna i ett försvinnande i den Australienska vildmarken. Ett gäng män och ett gäng kvinnor skall i teambuildingsyfte på egen hand ta sig med karta och kompass genom bushen till olika stationer. Männen kommer tillbaka som planerat efter några dagar, men kvinnorna dröjer. När de väl dyker upp saknas en av dem. Alice Russell, den kvinna som försvunnit, arbetar utan kollegornas vetskap undercover i en ekobrottsutredning på uppdrag av Falk och hans kollega.

Berättelsen växlar mellan nutid och dåtid. I nutid pågår sökandet efter den försvunna kvinnan, i dåtid är de fem kvinnorna ute på vandringsleden. Efterhand inser vi att kvinnorna känner varandra på fler sätt än enbart som kollegor, och de är känslomässigt involverade på sätt som påverkar hierarkin och stämningen inom gruppen. Förutom utmaningen att förhålla sig till varandra, skall kvinnorna också hantera den fysiska påfrestningen, den svåra terrängen och det tuffa klimatet. Vi förstår ganska snart att allt inte är som det ser ut att vara, mörka hemligheter döljer sig under ytan.

På samma sätt som i Hetta rör sig berättelsen framåt i ganska långsamt tempo. Metodiskt nystas sanningen upp om vad som egentligen har hänt. Det är en fängslande historia. Skillnaderna mellan böckerna är dock större än likheterna. Den som föredrar spänningsromaner med fokus på kriminalgåtan snarare än på person- och miljöbeskrivningar kommer att bli nöjd. Själv saknar jag de vältecknade och oerhört trovärdiga miljö- och personbeskrivningarna i Hetta. Kontrasterna mellan de olika karaktärerna i Falska vänner bidrar självklart till att skapa spänningar inom gruppen, men de är litet för utstuderade för att vara riktigt trovärdiga. Och trots den i mitt tycke livsfarliga miljön, Australiensk vildmark, lyckas inte författaren förmedla den känslan, jag blir inte berörd på samma sätt som jag blev när jag läste Hetta. Författaren planterar villospår, och visst misstänker jag än den ena, än den andra. Men vissa villospår känns redan inledningsvis konstruerade och jag inser snabbt att de är just villospår.

Trots att Falska vänner inte når upp till samma nivå som Hetta, är det fortfarande en välskriven spänningsroman som tillhör en av mina favoriter det här året. Författaren vet hur man skapar en fängslande historia som behåller sitt grepp från början till slut. Jag längtar redan efter hennes tredje bok. Jag vill ha mer av den sympatiske och lågmälde poliskommissarien Aaron Falk, och jag vill ha mer av de australienska miljöerna. Mycket mer.

Betyg: 4/5

Antal sidor: 348
Serie: Aaron Falk (del 2)
Utgivningsdatum: 2018-05-23
Förlag: Forum
Översättare: Jan Malmsjö
Originaltitel: Force of Nature
Formgivning: Jojo Form
ISBN: 9789137152288
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Silvervägen, av Stina Jackson

Lelle kör hela nätterna längs riksvägen som i folkmun kallas Silvervägen. Varenda småväg, varenda ödetorp söker han igenom. Han letar mer och mer desperat efter sin sjuttonåriga dotter, Lina, som är spårlöst försvunnen sedan tre år tillbaka. Han får ingen ro, ångesten tär på honom, och värre blir det när ytterligare en tonårsflicka försvinner.

Till det lilla samhället Glimmersträsk kommer sjuttonåriga Meja tillsammans med sin mamma. De har alltid levt på samhällets skuggsida, och Meja är som bedövad efter alla år då hon tvingats vara den som tar hand om sin mamma istället för tvärtom. Hon har tappat räkningen på hur många gånger de har brutit upp från en plats och flyttat. Den här gången är det till en man långt ute i skogen, som mamman träffat genom en dejtingsida.

Ni som har läst Vargarnas historia, av Emily Fridlund, kommer att känna igen den ödesmättade, lågmälda stämningen som berättelsen förmedlar. Och det finns många fler likheter mellan berättelserna. Precis som i Vargarnas historia utspelar sig handlingen på en avlägsen, liten ort med många hemligheter och lögner, och även här får en familj som lever mer eller mindre ett hippieliv, i omgivningens ögon en sekt, stor betydelse för berättelsen. I båda böckerna är de tonåriga huvudkaraktärerna asociala och missanpassade, båda har en mamma som har nog med sig själv. När hippiefamiljerna dyker upp i deras liv dras de in i deras hemtrevliga och kärleksfulla gemenskap och får äntligen känna hur det känns att vara en riktig familj.

Intensiteten och den lågmälda tonen är nästan hypnotiserande och bokens största behållning. Jag vill å ena sidan vidare i berättelsen för att få veta vad som hände Lina som försvann, och för att få veta hur det skall gå för Meja, och för Lelle som jag lider med och önskar skall få ro. Å andra sidan vill jag inte läsa för snabbt, jag vill hålla kvar den hemlighetsfulla och suggestiva stämningen.

Berättelsen håller ihop hela vägen fram till de allra sista avsnitten, då trådarna skall knytas ihop. Jag hade önskat att just den delen varit litet mer sinnrik. Jag föredrar när man på slutet av boken själv inser hur allt hänger ihop genom att man då ser den röda tråden genom ledtrådar som avslöjats längs vägen, utan att ha förstått att det var just ledtrådar. Här har författaren valt att knyta ihop trådarna genom berättande samtal som förklarar var, när, hur och varför. Det drar tyvärr ned intrycket av en i övrigt fängslande berättelse som det var en ren njutning att dras in i.

Silvervägen är författarens debutroman, och den är nominerad till det svenska deckarpriset Crimetime Specsavers Award för årets bästa deckardebut. Priset delas ut vid Sveriges största deckarfestival, Crimetime Göteborg, i samband med Bokmässan i september.

Betyg: 4/5

Antal sidor: 296
Utgivningsdatum: 2018-05-22
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Formgivning: Miroslav Sokcic
ISBN: 9789100176006
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

Patrioterna, av Pascal Engman

Det är svårt att förstå att det här är författarens debutroman, den är välskriven med personbeskrivningar som gör att man berörs av samtliga karaktärer men på olika sätt. För att inte tala om själva handlingen. Det är enormt spännande och jag får tvinga mig att inte läsa slutet i förväg. Efter bara fyra sidor har spänningen och obehaget mig i ett fast grepp, jag bara måste läsa vidare.

En av landets journalister blir bestialiskt mördad. Bakom mordet ligger en liten grupp radikaliserade rasister. På sin dödslista har de ytterligare nio namn med personer inom media som gruppen anser ha mörklagt, förringat eller försvarat exempelvis våldtäkter utförda av invandrarmän. Mediepersoner som måste dö som en hämnd för dem som drabbats, och i syfte att få samhället att vakna upp och förstå vad som är på väg att hända med landet. I takt med att fler journalister mördas sprider sig skräcken på nyhetsredaktionerna.

Till  att börja med följer boken flera parallella spår. Förutom Carl Cederhielm, ledare för terrorgruppen, finns här Ibrahim Chamsai, som kör taxi i Stockholm på nätterna, älskar Sverige och är tacksam för vad landet gjort för honom och hans familj. På en av nyhetsredaktionerna arbetar Madeleine Winther, en ung uppåtsträvare som är beredd att göra vad som krävs för att klättra på karriärstegen och som därför har ett förhållande med sin trettio år äldre chef. I norra delen av Chile arbetar August Novak som livvakt och underhuggare till ett kriminellt nätverk som bland annat ägnar sig åt olaglig narkotika- och vapenhandel. Successivt vävs de olika personernas liv samman.

Det här är en initierad och välskriven roman om högaktuella ämnen i vårt samhälle. Författaren skildrar insiktsfullt de olika personernas synsätt och värderingar utifrån just deras perspektiv, vilket gör dem väldigt levande och historien obehagligt trovärdig och skrämmande.

Tempot är högt och tappar aldrig fart. Just som jag tror att jag vet vad nästa steg kommer att bli, händer något helt annat. Utan att utveckla det mer, eftersom jag inte vill avslöja något och förstöra spänningen för den som ännu inte läst, fick jag en rejäl dos av samma chockartade känsla som jag fått av en viss HBO-serie. Det författaren gör är överraskande och, som jag upplever det, inte så vanligt i romaner. Det bidrar till att hålla nerverna i dallring genom hela boken. När boken är utläst är jag både omskakad och utmattad.

Rättigheterna till Patrioterna är sålda till flera länder och under våren blev det klart att boken kommer att filmatiseras.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 467
Utgivningsdatum: 2017-08-23
Förlag: Piratförlaget
Form: Niklas Lindblad, Mystical Garden Design
ISBN: 9789164205216
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Hjälp jag är utmattad, av Clara Lidström och Erica Dahlgren

Det talas mycket mer om utmattningssyndrom och annan psykisk ohälsa nu än för bara tio år sedan. Jag vet inte om det går att säkert svara på om det beror på att det är en verklig ökning av personer som drabbas, eller om det blivit mindre skamligt att drabbas av psykisk ohälsa nu än tidigare och att man därför pratar mer om det.

Hur som helst är det bra att det talas och skrivs om det. Dels för att uppmärksamma tecken som tyder på att någon är på väg att bli psykiskt utmattad, dels för att vara ett stöd för den som drabbats.

Hjälp jag är utmattad är skriven ur två personers olika perspektiv, utifrån deras egna erfarenheter av utmattningssyndrom. Det gör att man får en bra bild av att man kan drabbas av utmattning av många olika orsaker. Det centrala för att drabbas tycks vara den stress man reagerar med, och orsakerna till den varierar från individ till individ. Vissa drabbas av stark stress och utmattning på grund av en pressad arbetssituation som man inte känner att man har kontroll över, andra reagerar på relationer som innebär ständiga konflikter. Orsakerna är som sagt individuella.

Erica Dahlgren beskriver i boken hur hon inte längre tålde vissa personer som alltid skapade konflikter. Hennes psykolog var inte förvånad och förklarade att utmattning fungerar ungefär som allergi. Som en överkänslighet mot det som stressar kropp och själ. Om man exponeras för det man inte tål kan kroppen reagera med olika symptom, som hjärtklappning, eksem och andra fysiska problem. Är man allergisk mot katter, hjälper det inte att krama katten hårdare. Samma sak gäller med andra orsaker som utlöser psykisk stress, det hjälper inte att bita ihop och kämpa vidare.

Hjälp jag är utmattad innehåller det mesta om utmattningssyndrom. Dels utifrån författarnas personliga erfarenheter, dels utifrån vad de fått veta genom att intervjua forskare och experter på utmattningssyndrom. De berättar om hur och varför de själva drabbades och räknar upp sådant som är tecken på ohälsosam stress och vad som är tecken på utmattning. De beskriver utmattningens olika faser, vad som är stress och hur stress påverkar hjärnan. Ofta lyfts fysisk träning fram som ett sätt att bli frisk från utmattningssyndrom. Författarna diskuterar detta i boken, och även anhörigas betydelse för den som drabbats samt sju saker som anhöriga kan tänka på för att vara ett stöd och hjälp.

Ett av de avslutande kapitlen i boken tycker jag är det viktigaste, särskilt för den som nu anses frisk och tror att allt är som vanligt. Det blir aldrig som vanligt, den som drabbats och en gång fallit över kanten kan drabbas igen. Då gäller det att vara uppmärksam på de larmsignaler man får. Författarna får olika varningstecken. För Clara kan det vara att sömnen börjar krångla, att hon blir folkskygg och inte klarar tidspress utan att bli hysterisk eller börja gråta. Erica får hjärtklappning, ont i magen och huvudvärk, tappar humöret när telefonen ringer och orkar inte svara.

Troligtvis har jag också drabbats av utmattningssyndrom. Vi hade en väldigt tuff period i livet då vi dessutom arbetade extremt mycket båda två, jag hade eget företag och två små barn i blöjåldern och en gård att sköta om. När barnen somnat arbetade jag med företaget, ofta fram till tre på natten. Klockan sex var det dags att gå upp igen, så under minst ett år sov jag sällan mer än tre-fyra timmar per natt. Jag blödde näsblod, men satte bara in bomull i näsan och arbetade vidare. Jag fick stora röda blemmor i ansiktet, högt blodtryck och en puls som låg på 100 under flera veckor utan att läkarna kunde hitta någon orsak. Utöver att de trodde att jag var stressad. Vilket jag inte alls tyckte att jag var, det måste vara något fysiskt fel. Till slut fick jag blödande magsår.

Jag känner igen mig i allt som författarna skriver om i boken, inte minst det om att kroppen reagerar som när man har en allergi på det som stressade kroppen tidigare. Uppstår samma situation, då kommer de röda utslagen tillbaka i ansiktet, jag får hjärtklappning, blodtrycket stiger, vilopulsen blir extremt hög och jag blöder näsblod. Det har hänt under minst en längre period per år de senaste sju åren.

Clara Lidströms och Erica Dahlgrens bok om utmattningssyndrom kan helt säkert vara ett stöd för både dig som själv drabbats av utmattning och för dig som är familjemedlem eller vän till någon som drabbats.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 192
Utgivningsdatum: 2018-04-18
Förlag: Norstedts
Formgivning: Lukas Möllersten
ISBN: 9789113080994
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Bara du, av Ninni Schulman

När en etablerad deckarförfattare kliver ur sin vanliga genre och vågar sig på att skriva något annorlunda, då blir man ju nyfiken. Ninni Schulman har tidigare skrivit väldigt omtyckta deckare om journalisten Magdalena Hansson som sålt i mer än 600 000 exemplar. Hennes senaste roman, Bara du, är visserligen en spänningsroman, men det är ingen deckare utan en psykologisk thriller. Jag gillar den.

När livet känns ensamt och Tinderdejtandet aldrig leder vidare till något seriöst, dyker oväntat Pål upp i Iris liv. Han visar sig vara den drömman som Iris tappat tron på existerade. Han är lyhörd och omtänksam, han bjuder på fantastiska frukostar på sängen, lagar middagar och gör hennes matlådor. Han är nästan för bra för att vara sann. Alla hennes vänner tycker om honom och gläds med Iris som är så lycklig. De skall alltid vara tillsammans, vad som än händer.

När Iris börjar oroa sig för både sin fysiska och mentala hälsa, och plågas över vad hon kan vara kapabel att göra, finns Pål hela tiden oförtröttligt vid henne sida. Obehaget stiger i takt med att Iris tappar greppet mer och mer.

Historien berättas omväxlande av Pål i första person och om Iris i tredje person. Redan i första kapitlet vet vi vad som hänt Pål, men inte varför. Vad som hänt Iris vet vi däremot inte, eftersom hennes historia berättas i i kronologisk ordning, från tiden strax innan hon träffade Pål och framåt. Det berättargreppet bidrar till att skapa den nagelbitande spänning som successivt blir starkare ju längre in i historien vi kommer. Jag var ganska klar över vad som pågick, men säker gick det inte att vara.

Bara du är en långsamt berättad historia som redan i första kapitlet väcker nyfikenheten och sedan inte släpper greppet förrän boken är utläst.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 350
Utgivningsdatum: 2018-04-23
Förlag: Forum
Form: Anders Timrén
ISBN: 9789137150703
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

Jag vill intervjua Bea Uusma

Mias bokhörna håller i den bokrelaterade Helgfrågan, och den här veckan undrar hon vilken författare vi skulle vilja intervjua, och vad vi skulle fråga.

Jag gillar utmaningar, så när jag fick uppdraget som ambassadör för Sigtuna litteraturfestival nu i år var det framförallt en sak jag ville göra, nämligen intervjua Jan Guillou. Just för att han verkar så svår, alltså knepig att intervjua. Och ärligt talat trodde jag att mina frågor skulle åka rakt ned i papperskorgen.

Men, här är intervjun för den som vill läsa. Jag fick på moppo som väntat. När jag frågade vad han inspireras av, gav han mig en ordentlig tillrättavisning, om än i raffinerad form ;)

Jag ville intervjua Bea Uusma också, men hon var upptagen. Trist, jag blev så fängslad av hennes augustvinnande bok och var så nyfiken på mycket kring den. En sak som imponerade på mig var hennes mod. Inte minst när det gällde hur hon valde att skriva sin bok. Väldigt långt från hur vetenskapliga texter brukar skrivas, vilket ju hade kunnat innebära att hon ansågs oseriös. Att våga gå sin egen väg var starkt tycker jag. Och det gick ju vägen. Numera är det Bea Uusmas forskning som ger det mest sannolika svaret på vad som hände männen i Andréexpeditionen. Det hade jag velat prata med henne om.

Som bonusfråga undrar Mia vilken glass som är vår favorit. Hemgjord frozen cheesecake är min favorit. Det här är en halloncheesecake med litet passionsfrukt och så kladdkakebotten. Så gott!

Fler som diskuterar Helgfrågan hittar du hos Mias Bokhörna, klicka gärna in och var med du också!

 

Stockholm då och nu, av Johan Lindberg

Bakgrunden till boken är mitt eget foto över Stockholm, från Ivar Lo-parken.

Vem kan motstå en bok med den titeln och det omslaget? Det är ju så spännande att se bilder från svunna tider. Och att kunna jämföra dem med bilder från nutid gör mig nästan alltid nostalgisk, trots att jag inte var med då, i slutet av 1800-, början av 1900-talet.

Jag tänker på att min farmor och farfar och deras släkt levde i Stockholm under den här perioden, och upplevde alla förändringar som skildras i boken. Precis som männen och kvinnorna på bilderna från 1940-talet klädde min farmor och farfar upp sig på söndagarna när de var lediga från arbetet, och gick på promenad. De hade det inte gott ställt, men det var självklart att håret skulle vara friserat, skorna putsade och rocken och kappan på. Och hatten, förstås. Det är ju så snyggt med hatt, varför har ingen hatt numera?

Och jag tänker på att min pappa som barn lekte i parkerna och i gränderna i Stockholm, och sålde majblommor till männen på ölcaféerna som fanns då. Ölcaféerna ansågs inte vara platser lämpliga för barn att vistas på, men pappa blev alltid väl bemött och fick ofta sälja många majblommor just där. Ibland berättar han om stadsdelar som var rena landet, utan minsta storstadskänsla. Och om biografer, caféer och dansställen som inte finns längre. Och hela byggnader som revs när staden växte.

Johan Lindberg, som författat den här boken, har valt ut trettio platser som får symbolisera den förvandling Stockholm genomgick då det moderna Sverige tog form. Utöver att boken innehåller många foton från både då och nu, och även jämförande bilder, har författaren intervjuat personer på alla de här platserna för att få veta hur det var förr.

En kvinna berättar hur det var att växa upp i Gamla stan (s. 73 f): ”Vi hade många klasskamrater som inte hade rinnande vatten. De hade ingen möjlighet att hålla sig rena”, berättar hon när författaren och hon besöker platsen tillsammans drygt sjuttio år senare. Många hade dass på vinden, eftersom det var så trångt att en del inte ens hade någon innergård. ”När dassbärarna skulle tömma dasset luktade det ohyggligt illa i hela trappuppgången.”

Alla som älskar Stockholm och är intresserade av hur det såg ut förr jämfört med i dag, och som är intresserade av att läsa personliga berättelser om hur det var att leva i Stockholm runt sekelskiftet och framåt, kommer att älska den här boken, precis som jag.

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 222
Utgivningsdatum: 2017-10-03
Förlag: Historiska Media
ISBN: 9789175455631
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

Nej och åter nej, av Nina Lykke

Är det en trend att skriva om mitt-i-livet-krisande män och kvinnor, eller är det jag som omedvetet väljer böcker om just det ämnet..?

Det senaste året har jag bland annat läst En modern familj, Mannen i mitt liv, Under två timmar, Förlåten, Min bästa väns fru, Finna sig, Allt jag önskade, En enastående karriär, Född på en söndag, Dagar av ensamhet, Vegetarianen, Nötskal. Allihop handlar på olika sätt om livskriser och vägval.

Nej och åter nej är en av de bästa böckerna jag läst i den här genren. Igenkänningen är hög. Visst är det vanligt att som medelålders man eller kvinna fundera över sitt liv, och att ompröva var man står i livet och vart man vill nu, det är bara sunt. Alla de stora stegen i livet är ofta tagna, man har kanske ett arbete, en livskamrat, ett hem och barn. Mindre sunt och sällan särskilt lyckat brukar det vara att bli helt förblindad av det man inte har. Det som ofta hör till åren som ung vuxen, då när så mycket fortfarande är nytt och långt ifrån slentrian. Men det är precis vad de tre huvudpersonerna i den här boken blir, förblindade av det de inte har.

Att skriva en bok om alla de medelålders män och kvinnor som fortfarande vaknar varje morgon nyfikna på vad den här dagen skall föra med sig, vilka nya utmaningar som man skall ta sig an, det skulle självklart inte bli lika intressant och fängslande att läsa om. Det krävs litet svärta för att berättelsen skall beröra. Nu får vi följa det medelålders, gifta paret sedan 25 år, Ingrid och Jan, och Jans femton år yngre kollega, Hanne. Alla tre har egentligen alla förutsättningar för att vara lyckliga och nöjda, men istället ligger missnöjet som en blöt filt över deras liv. De önskar sig mer av livet, men vet inte hur de skall få det.

I första och andra kapitlen skildras livet ur Ingrids respektive Hannes perspektiv. Det börjar litet trevande, och den leda och otillfredsställelse som präglar dem tynger i mitt tycke även läsningen. Men i tredje kapitlet börjar jag ana vartåt det barkar, när Hanne möter Jan på krogen. Då tar berättelsen fart och det är då det blir intressant.

På många sätt agerar de tre personerna så som livskrisande människor ofta gör. Nämligen egoistiskt. Särskilt osympatisk är Jan. Surprise, surprise. Jag retar mig så på honom, att jag nästan är glad att min man är på tjänsteresa när jag läser den här boken. Risken hade varit överhängande att han hade behövt lyssna på ett brandtal om otrogna, svekfulla män som bara vill leva ut sin nyväckta passion, och se vad det leder till. Det behöver ju faktiskt inte leda till skilsmässa med frun, om hon bara har tålamod med honom och väntar tills han lekt av sig.

Det är förstås mycket mer spännande, passionerat och kravlöst att vara älskare/älskarinna i en otrohetsaffär, än att leva i ett förhållande som pågår utan uppehåll dygnet runt, år efter år. Jag skall inte gå närmare in på hur historien utvecklar sig, men – karma is a bitch.

Nej och åter nej, är författarens tredje roman och den första som ges ut på svenska.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 219
Utgivningsdatum: 2018-04-19
Förlag: Wahlström & Widstrand
Originaltitel: Nei og atter nei
Översättare: Lotta Eklund
Omslag: Egil Haraldsen och Ellen Lindeberg
ISBN:9789146234845
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris.

 

Ödesryttarna: Jorvik kallar, av Helena Dahlgren (Star Stable)

När jag såg att den här boken var på väg blev jag nästan nervös å Helena Dahlgrens vägnar. Det är Helena Dahlgren som har skrivit den här boken, den första i en blivande trilogi om Ödesryttarna. Ni som har barn som spelar Star Stable Online, eller kanske själva spelar, förstår vilka förväntningar alla de miljontals spelare har på att boken skall  motsvara innehållet och stämningen i spelet.

Men Helena Dahlgren behöver inte vara orolig, det här är en fantastiskt välskriven, stämningsfull och spännande berättelse som motsvarar alla förväntningar man kan tänkas ha på den här första delen om Star Stable-världen.

För er som inte känner till Star Stable kan jag berätta att det var ett svenskt team som skapade historien om Ödesryttarna. Star Stable Online spelas av 1 miljon svenska spelare och av sammanlagt 13 miljoner om man räknar spelare i hela världen. Spelet inleds med legenden om en flicka till häst som kom med livets ljussken till en död och kall ö, Jorvik. Med ön Jorviks uppkomst kom både godheten och ondskan till världen. Den tusenåriga kampen mellan ont och gott började, och när vi kommer in i berättelsen är ondskan på väg att släppas fri. Men enligt legenden skall det i en tid av förtvivlan och mörker återigen komma en flicka till häst och föra med sig ljus och värme.

Lisa och hennes pappa kör av bilfärjan till ön Jorvik. Ännu en gång flyttar de dit pappan fått arbete. Men den här gången är det annorlunda. Nästan genast inträffar mystiska och oförklarliga händelser. På himlen blinkar ett stjärntecken som Lisa aldrig sett tidigare och hon fylls av en melodi med stråkar och dramatiska trummor, som sedan byts ut mot melodin från en harpa. Till synes små händelser, men de kommer att få stor betydelse längre fram.

Ön Jorvik är känd för sin kärlek till hästar, vissa menar att hästarna är öns själ. Det borde passa Lisa perfekt, som tidigare ridtjej. Men hon har inte varit i närheten av hästar sedan hennes mamma råkade ut för en ridolycka och förolyckades. Ändå dras Lisa motvilligt till Jorviksstallet. Där träffar hon hästen Starshine:

”‘Vad är det som händer’, tänker hon när hon går fram och ställer sig så nära att hon kan röra vid hästens utsträckta hals. Han är vit som snö och manen, som hon först antog var grå, är blå. Det här är hästen från hennes drömmar. Hon slutar nästan andas.”

I Jorviksstallet blir Lisa vän med Anne, Alex och Linda och deras hästar. Steg för steg inser de att de fyra tillsammans har unika band till sina hästar som ger speciella krafter. Enligt legenden är det bandet mellan en flicka och hennes häst som vaktar ondskan som ligger begravd i djupet. Vart 100:e år sägs en ny generation Ödesryttare väckas till liv för att kämpa emot den onda kraften som är på väg att ta över Jorvik.

Mina barn spelade Starshine innan de kunde läsa. Gissa vem som har läst all text i de fyra första spelen för dem för att de skulle förstå handlingen och kunna lösa uppdragen…  Sedan startade Star Stable Online och blev en succé. Jag har lyssnat på barnen när de berättat om uppdragen i spelet och sett de olika områdena i Jorvik, jag har köat i timmar med mina barn när Star Stable ordnade ett stort spelevent i Stockholm 2016, och om en månad är det dags igen. Så självklart ville jag läsa boken om Ödesryttarna.

Är man själv hästtjej ryser man av igenkänning vid skildringarna av samspelet mellan de fyra Ödesryttarna och deras hästar. Det är så mysig läsning och jag får ett starkt behov av att gå ut till mina egna hästar, känna deras doft och lägga kinden mot deras mule. Stämningen från både Starshinespelen och Star Stable Online finns här, man kan nästan höra den ödesmättade musiken i bakgrunden när man läser. Dramatiken och magin byggs upp successivt och det är uppenbart att det kommer att bli betydligt mörkare och större fokus på äventyret och kampen mot de onda krafterna i de kommande delarna.

Det är precis rätt tonläge och rätt nivå för berättelsen. Den innehåller allt jag själv hade velat läsa om som hästintresserad 9-12-åring – äventyr, vänskap, magi och så hästar förstås! De fyra flickornas personligheter och bakgrund är dessutom mer djuplodande än i Star Stable Online, vilket gör boken till ett perfekt komplement till spelet.

Pst… i boken finns kartor som avslöjar nya områden i Jorvik som ännu inte finns i spelet…

Mitt betyg: 5/5

Antal sidor: 227
Serie: Ödesryttarna (# 1)
Utgivningsdatum: 2018-05-02
Förlag: Bonnier Carlsen
Form: Caroline Linhult
ISBN: 9789163899553
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris