För nio år sedan gav Brombergs förlag ut en helt underbar liten bok; Pingvinlektionerna. Jag läste och älskade den. Jag skrev en recension här i bloggen, om ni vill läsa vad jag tyckte mer i detalj.

Av en lycklig slump, när vi var på bio för att se en annan film, såg jag att The Penguin Lessons var filmatiserad och skulle komma på bio inom någon månad! Jag ser i princip bara filmer på bio när miljöerna, ljudet eller effekterna kommer bättre till sin rätt på storbild, men den här ville jag inte vänta på, så jag bokade biljetter direkt till premiären. Förresten är komikern och skådespelaren Björn Gustafsson med i en av rollerna :)

Det här är en fullkomligt underbar och häpnadsväckande berättelse som dessutom är sann. Författaren berättar om när han som ung och äventyrslysten på 70-talet bestämmer sig för att resa till Argentina. Han varnas för att ekonomin i landet är i totalt kaos, terrorismen är utbredd, mord och kidnappningar tillhör vardagen och en blodig militärkupp är sannolikt i antågande. Ingen vid sina sinnens fulla bruk skulle drömma om att resa till Argentina under sådana förhållanden. ”Det här var naturligtvis precis vad jag ville höra, och den enda uppmuntran jag behövde.” När Tom får en tjänst som adjunkt på en internatskola reser han.

Som ni märker handlar boken om författaren själv när han var ung, inte medelålders, som i filmen. I filmen sker karaktärsutvecklingen framförallt hos huvudpersonen, men i boken lika mycket eller mer hos i princip alla andra. Men båda perspektiven fungerar väldigt bra.

Under en promenad längs stranden får Tom syn på de första svarta, orörliga skepnaderna. När han kommer närmare inser han att hela stranden är full av hundratals döda pingviner, täckta av tjock, kvävande olja och tjära. Varje våg sköljer upp nya fåglar och Tom inser att inte bara hundratals utan tusentals pingviner har gått en fruktansvärd död till mötes.

Plötsligt ser han att en av dem rör på sig. En tapper liten pingvin är vid liv. Tom kan inte lämna den åt sitt öde, och inte heller avsluta pingvinens lidande. Han får en idé om att ta hem den, tvätta den ren och släppa ut den i havet igen. När han efteråt sätter ned pingvinen i den våta sanden och börjar gå därifrån, vägrar pingvinen att lämna Toms sida.

Pingvinen, som senare får namnet Juan Salvador, smugglas med på en strapatsrik resa till internatskolan där Tom skall undervisa. Juan Salvador blir omgående centrum för allas uppmärksamhet på skolan.

Den lilla pingvinen, Juan Salvador, vaggar fram i livet och charmar alla i sin väg. Han blir rugbylagets maskot, värd på Toms fester, hushållerskans förtrogne och simtränare till en blyg student.

”Att Juan Salvador gav intryck av att ägna delad uppmärksamhet åt sin besökare kom sig av hans sätt att lägga huvudet på sned och betrakta sin samtalspartner först med det ena ögat, sedan med det andra. Alla visste att de kunde lita blint på hans takt och finkänslighet, och på att de skulle få hans ovillkorliga stöd och uppmuntran.”

Juan Salvador lockar fram det bästa ur dem han möter och förändrar livet på djupet för många. Mellan Tom och pingvinen Juan Salvador växer en unik och speciell vänskap fram. Det är en så fin berättelse – och dessutom baserad på en sann historia.

Som så ofta, är boken fylligare och berör därför mer, men filmen är också underbar, så läs boken och se filmen ♥