23 böcker 2023

Jag minns inte ens när jag köpte den här boken, men det var säkert tio år sedan. När någon tipsade om den på Instagram blev jag återigen nyfiken, och lade till den till min boktrave med 23 böcker som jag vill läsa under 2023.

Mia Fredricksens man, Boris, meddelar utan vidare diskussion att han behöver en paus. I själva verket har han förälskat sig i en tjugo år yngre fransyska på arbetsplatsen, och vill ägna sig åt henne istället för den åldrande kvinna han varit gift med under trettio år. Han vill dock fortsätta att hålla kontakten med Mia, men på hans villkor, utan att ge någon förklaring till uppbrottet.

Mia bryter samman totalt och hamnar tillfälligt på en rättspsykiatrisk avdelning under diagnosen kortvarig reaktiv psykos; ”ordentligt galen men inte under så lång tid”. Boris flyttar ihop med Pausen, och Mia reser till den lilla avkrok där hon växte upp. Hon umgås med sin 87-åriga mamma och de andra kvinnorna i mammans vänkrets på äldreboendet och hon leder en poesigrupp för ungdomar. Efter en tid inser Mia att hon har det bra, hon trivs med både människorna hon umgås med och i miljön. Hon går sakta vidare.

Det här är en berättelse som handlar mer om inre utveckling än yttre. När boken är slut har alla påverkats av varandra och i sig själva, både tonåringarna i poesigruppen, Mias mamma och hennes väninnor, grannfamiljen, Mias man och Mia själv.

Jag ville verkligen tycka om den här boken och sättet den är skriven på, men trots att jag noterade intressanta tankar, vändningar och insikter gång på gång med rosa post-it-lappar, förblev karaktärerna otillgängliga och fastnade inte hos mig. Berättelsen är en klok och filosofisk betraktelse av relationer på olika nivåer, och läser man den som sådan är det en fin och varm betraktelse. Ibland litet för utsvävande och rörig, men sammantaget välskriven. Om slutet kan man nog tycka väldigt olika, jag blev inte överförtjust.

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 204
Utgivningsdatum: 2011
Originaltitel: The Summer Without Men
Förlag: Norstedts förlag
Form: Kerstin Hanson

Av de 52 böcker jag vill läsa i år är 23 av dem böcker som stått olästa alldeles för länge i bokhyllorna, nämligen de här.

Jag har inte haft tid eller energi att läsa de här böckerna, som jag tror kommer att vara mentalt mer krävande än vissa andra böcker. Nu är rätt tid.

Ser ni förresten så fin mini-Shelly är! Min väninna Carolin gör porträtt av djur i lera, som hon sedan målar.

Och här är Fame i en typisk pose. Så ljuvliga, och Carolin har fångat deras karaktärer helt perfekt. Förutom att Carolin skapat Fame i lera, är det hon som födde upp vår livs levande Fame.

Siffran 52 för mitt övergripande läsmål kommer av att jag bara läste drygt tjugo böcker förra året. Visserligen läste jag och arbetade med många lektörmanus, men dem räknar jag inte eftersom det inte var manus som jag valde själv.

För mig är tjugo böcker för få. Inte på grund av antalet i sig, men antalet visar att jag behöver justera fokus och frigöra mer tid eftersom läsning är så viktigt för mig på så många sätt. Färre teveserier, helt enkelt.

Jag räknade fram mitt medel för antal böcker jag läst per år de senaste sju åren, vilket är 52. Det bör vara en rimlig målsättning för året, och fler böcker blir en bonus ❤️📚