Recension: Stark genom klimakteriet av Monika Björn

Monika Björn är entreprenör inom träning och hälsa och arbetar som personlig tränare, yogalärare och träningscoach samt håller klasser på SATS i Göteborg. Hon har alldeles nyligen givit ut en bok om hur man som kvinna på bästa sätt tar sig igenom klimakteriet.

När man läser om hennes upplevelser och ser bilderna på henne i den här boken kan jag verkligen föreställa mig chocken hon fick, när hon som är en så aktiv och hälsosam person plötsligt började sova dåligt, kände sig låg, trött och sliten utan någon uppenbar anledning. Monika Björn trodde själv att hon drabbats av allergi eller en annalkande förkylning. Det var ingenting av det. Hon var 46 år och hade hamnat i förklimakteriet.

Det här är en både lärorik och peppande bok. Jag gillar inställningen hos författaren. Hon ser tiden när vi kvinnor kommer i klimakteriet som en slags nystart, då vi kan fundera över vad vi vill nu. Om jobbet känns meningsfullt, vännerna, förhållandet. Om vi vill lära oss något nytt, var vi vill vara om ett år, fem år, tio år. Jag gillar hur författaren vänder en säkert ganska jobbig period till något positivt.

Boken innehåller informativa avsnitt om vad klimakteriet är och vad som händer under den perioden. Hon berättar till exempel om hur det är att plötsligt bli kokhet och börja svettas både på dagarna och nätterna och om en hel del mer som hör till klimakteriet, som att få led- och muskelvärk, huvudvärk, humörsvängningar, oönskat håravfall och irriterad och torr hud. Är problemen väldigt stora bör man gå till en läkare och få hjälp, men känner man att det är hanterbart är jag ganska övertygad om att de råd Monika Björn ger kan räcka långt.

Boken innehåller många inspirerande foton på den snart 50-åriga författaren, som det här.

Monika Björn tipsar om hur man kan träna sig starkare, både fysiskt och psykiskt. Många studier visar att träning är bättre mot pms än hormonbehandling. ”Kom ihåg att det oftast är under de tröttaste och tyngsta dagarna och perioderna som fysisk aktivitet och träning kan göra den största skillnaden.” Hon visar i tydliga bilder och text olika styrkeövningar och rörlighetsövningar som man kan göra hemma. Hon berättar också om hur hon själv läste på och testade olika vitaminer och mineraler för att minska besvären, vilket hon upplevde gav effekt inom fyra till sex veckor.

Jag lever redan efter flera av de råd Monika Björn ger i boken, som att jag tränar och stretchar och äter D-vitamin och magnesium, men nu vet jag dels att jag är på rätt spår för framtiden, dels har jag fått många bra tips så att jag kan bli bättre och effektivare på det jag gör. Alla som känner sig litet undrande och kanske oroliga över vad det innebär att komma i klimakteriet borde läsa den här boken. Och förstås alla som är 40+ och tycker att kroppen och sinnet inte är som förut.

Jag tror att jag förstår tanken bakom bokens omslag. Det räcker med att nämna klimakteriet så ser jag framför mig en väldigt grå tillvaro med trötthet, glåmighet och svettningar. Här har man valt att ta fasta på hur klimakteriet kan vara, om man följer författarens råd. En ny, positiv och färgstark period i livet. För mig blir det tyvärr bara konstigt och för glättigt. Jag tror att boken skulle nå ut bättre med ett omslag med någon av bilderna inuti boken, till exempel den här ovanför. De bilderna utstrålar styrka och hälsa och får mig att snöra på mig träningsskorna och bege mig till gymmet!

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 154
Utgivningsdatum: 2018-10-23
Förlag: Norstedts
Formgivning: Sanna Sporrong
Foto: Meddi Kabirzadeh
ISBN: 9789113083797
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Kallbrand, av Cilla och Rolf Börjlind

Väldigt mycket hängde i luften efter den senaste boken i serien om Olivia Rönning och Tom Stilton, så jag har hoppats att det skall komma en fortsättning för att få veta hur det skulle gå för dem och för Mette och de andra. Och perfekt anpassat i tid kommer samtidigt både andra säsongen av Springfloden på SVT och den femte delen i serien; Kallbrand.

Personskildringarna i Börjlinds böcker brukar vara mer komplexa än de vanligtvis är i moderna kriminalromaner, där fokus ligger på att hålla ett högt tempo. Läser man serien om Rönning och Stilton från början får man också följa deras och de andra karaktärernas personliga utveckling, och det är minst lika intressant som att läsa om brottsutredningarna. Alla de omtyckta karaktärerna från tidigare böcker är med i deras senaste kriminalroman, även Abbas och Minken.

Brotten har alltid stark anknytning till samhällsutvecklingen. Den här gången inleds boken med att en bilbomb sprängs med åklagaren Malin Brovall, hennes man och dotter. Man misstänker att det är ett terrordåd. Mette leder utredningen och Olivia kopplas in på fallet. I Thailand försöker Tom förlika sig med det han gjort (i förra delen i serien; Sov du lilla videung). Han får ett kryptiskt uppdrag av en kvinna som behöver hans hjälp, och hamnar i flera livshotande situationer.

Tidigare har imponerats av hur snyggt författarparet bygger upp en både spännande och samhällsaktuell historia. Tyvärr inte den här gången. Intrigen är spretig och håller ihop alldeles för löst. Jag får intrycket att handlingen kryddats med samhällsaktuella inslag just för att romanen skall uppfattas som aktuell, snarare än att bidra till handlingen. De olika spåren löper sida vid sida ända till slutet, då de visserligen vävs ihop på ett bra sätt, men alldeles för sent för att intresset för det centrala brottet skall hållas vid liv. Berättelsen tappar sitt driv. Och ändå läser jag boken i ett svep ända till slutet, eftersom det är så mysigt att hänga med Olivia, Tom och Mette. Faktiskt mer så än spännande.

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 418
Utgivningsdatum: 2018-09-26
Bokserie: Rönning/Stilton (del 5)
Förlag: Norstedts
ISBN: 9789113081540
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

Med hälsning från Båstad, av Jenny Fagerlund

Jag ville läsa något lättsamt, som jag orkade ta mig igenom trots att sommarvärmen fick hjärnan att kännas som fylld av bomull. Den här boken passade perfekt. Den är en klassisk feelgoodroman som är skriven på ett lättsamt sätt som gör att man inte sjunker särskilt djupt ned i de svårigheter som drabbar de inblandade, man vet att det kommer att ordna sig. Den innehåller trassliga relationer, en kärlekshistoria och förvecklingar. Allt inom ramen för ett somrigt Båstad där tennisveckorna pågår för fullt.

Boken handlar om Linda som efter elva år på samma redaktion fått erbjudande om en tjänst på ett av Europas största livsstilsmagasin i London. De flesta i hennes omgivning tycker att det är en fantastisk möjlighet och ett steg uppåt i karriären. Hennes sambo, mamma och svärmor visar på olika sätt, både uttryckligen och litet mer subtilt, att det är på tiden. Men dagarna innan hon skall resa dras jobberbjudandet tillbaka. Både hon och sambon ser det som en spricka i den fina fasad de upprätthåller med välavlönade arbeten, en elegant lägenhet på Östermalm i Stockholm, de passande vännerna och lyxiga resor. Tillsammans kommer de fram till att hålla misslyckandet hemligt tills de kommit på en lösning.

Av en slump får Linda idén att resa till sin moster Bodil i Båstad och hålla sig gömd där tills vidare. Och det är då det trasslar till sig ordentligt. När Linda dyker upp på Bodils trappa blir det uppstarten på en rad förvecklingar, förändringar och avslöjanden. Familjen bröt helt kontakten med Bodil för tjugofem år sedan, utan att Linda fått veta orsaken. Successivt avslöjas mer och mer av vad som hände för länge sedan, samtidigt som Linda börjar fundera över relationerna till sin sambo och sin mamma, och vad som egentligen är viktigt i livet.

Det är så här man skulle önska att verkligheten kan se ut. Att man kan förändras så som Linda gör. Från att bli alldeles förskräckt över att behöva åka med en smutsig bil och att lägga ut påhittade inlägg på Instagram om hur lyckat liv hon lever i London, trots att hon skäms över sig själv och gömmer sig i Båstad, till att se bortom ytan och den glassiga fasaden och uppskatta det mer jordnära och äkta.

För mig var det stor igenkänning i de delar av boken som handlar om Lindas relation med sin mamma. Saknaden av att kunna sitta och småprata om allt möjligt utan att det är på bara den enas villkor, och utan att behöva undvika vissa ämnen för att inte riskera osämja och relationen. Eller att aldrig räcka till. Att aldrig få ett uppriktigt och stolt grattis, bra gjort. Besvikelsen över en pappa som försöker minimera skadorna efter de återkommande konflikterna mellan mamma och dotter, ständigt överslätande i tron att det är det enda alternativet.

I Jenny Fagerlunds roman löser sig allt precis så som man själv skulle önska sig, men som väl sällan händer i verkligheten. Förvecklingar och missförstånd reds ut, relationer förändras till det bättre och framtiden ser betydligt ljusare ut än den gjorde från början. Tack och lov för en roman som visar att möjligheten faktiskt finns till ett lyckligt slut!

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 301
Utgivningsdatum: 2018-06-22
Förlag: Norstedts
Formgivning: Emma Graves
ISBN: 9789113083155
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Boken kom så fint förpackad med godis i form av tennisbollar, älskar genomtänkta bokpaket!

 

Hjälp jag är utmattad, av Clara Lidström och Erica Dahlgren

Det talas mycket mer om utmattningssyndrom och annan psykisk ohälsa nu än för bara tio år sedan. Jag vet inte om det går att säkert svara på om det beror på att det är en verklig ökning av personer som drabbas, eller om det blivit mindre skamligt att drabbas av psykisk ohälsa nu än tidigare och att man därför pratar mer om det.

Hur som helst är det bra att det talas och skrivs om det. Dels för att uppmärksamma tecken som tyder på att någon är på väg att bli psykiskt utmattad, dels för att vara ett stöd för den som drabbats.

Hjälp jag är utmattad är skriven ur två personers olika perspektiv, utifrån deras egna erfarenheter av utmattningssyndrom. Det gör att man får en bra bild av att man kan drabbas av utmattning av många olika orsaker. Det centrala för att drabbas tycks vara den stress man reagerar med, och orsakerna till den varierar från individ till individ. Vissa drabbas av stark stress och utmattning på grund av en pressad arbetssituation som man inte känner att man har kontroll över, andra reagerar på relationer som innebär ständiga konflikter. Orsakerna är som sagt individuella.

Erica Dahlgren beskriver i boken hur hon inte längre tålde vissa personer som alltid skapade konflikter. Hennes psykolog var inte förvånad och förklarade att utmattning fungerar ungefär som allergi. Som en överkänslighet mot det som stressar kropp och själ. Om man exponeras för det man inte tål kan kroppen reagera med olika symptom, som hjärtklappning, eksem och andra fysiska problem. Är man allergisk mot katter, hjälper det inte att krama katten hårdare. Samma sak gäller med andra orsaker som utlöser psykisk stress, det hjälper inte att bita ihop och kämpa vidare.

Hjälp jag är utmattad innehåller det mesta om utmattningssyndrom. Dels utifrån författarnas personliga erfarenheter, dels utifrån vad de fått veta genom att intervjua forskare och experter på utmattningssyndrom. De berättar om hur och varför de själva drabbades och räknar upp sådant som är tecken på ohälsosam stress och vad som är tecken på utmattning. De beskriver utmattningens olika faser, vad som är stress och hur stress påverkar hjärnan. Ofta lyfts fysisk träning fram som ett sätt att bli frisk från utmattningssyndrom. Författarna diskuterar detta i boken, och även anhörigas betydelse för den som drabbats samt sju saker som anhöriga kan tänka på för att vara ett stöd och hjälp.

Ett av de avslutande kapitlen i boken tycker jag är det viktigaste, särskilt för den som nu anses frisk och tror att allt är som vanligt. Det blir aldrig som vanligt, den som drabbats och en gång fallit över kanten kan drabbas igen. Då gäller det att vara uppmärksam på de larmsignaler man får. Författarna får olika varningstecken. För Clara kan det vara att sömnen börjar krångla, att hon blir folkskygg och inte klarar tidspress utan att bli hysterisk eller börja gråta. Erica får hjärtklappning, ont i magen och huvudvärk, tappar humöret när telefonen ringer och orkar inte svara.

Troligtvis har jag också drabbats av utmattningssyndrom. Vi hade en väldigt tuff period i livet då vi dessutom arbetade extremt mycket båda två, jag hade eget företag och två små barn i blöjåldern och en gård att sköta om. När barnen somnat arbetade jag med företaget, ofta fram till tre på natten. Klockan sex var det dags att gå upp igen, så under minst ett år sov jag sällan mer än tre-fyra timmar per natt. Jag blödde näsblod, men satte bara in bomull i näsan och arbetade vidare. Jag fick stora röda blemmor i ansiktet, högt blodtryck och en puls som låg på 100 under flera veckor utan att läkarna kunde hitta någon orsak. Utöver att de trodde att jag var stressad. Vilket jag inte alls tyckte att jag var, det måste vara något fysiskt fel. Till slut fick jag blödande magsår.

Jag känner igen mig i allt som författarna skriver om i boken, inte minst det om att kroppen reagerar som när man har en allergi på det som stressade kroppen tidigare. Uppstår samma situation, då kommer de röda utslagen tillbaka i ansiktet, jag får hjärtklappning, blodtrycket stiger, vilopulsen blir extremt hög och jag blöder näsblod. Det har hänt under minst en längre period per år de senaste sju åren.

Clara Lidströms och Erica Dahlgrens bok om utmattningssyndrom kan helt säkert vara ett stöd för både dig som själv drabbats av utmattning och för dig som är familjemedlem eller vän till någon som drabbats.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 192
Utgivningsdatum: 2018-04-18
Förlag: Norstedts
Formgivning: Lukas Möllersten
ISBN: 9789113080994
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Intervju med Annika Estassy, författare till Gröna fingrar sökes

Annika Estassy är en fransk-svensk författare som precis givit ut sin fjärde feelgoodroman, Gröna fingrar sökes. Tidigare har Annika givit ut en trilogi som utspelar sig dels i Roslagen, dels i den fiktiva lilla sydfranska byn Sainte-Marie-sur-Mer. Serien inleddes 2013 med Solviken och fortsatte med Croissants till frukost. Sista delen, Alla dessa hemligheter, kom 2016.

Nu när Gröna fingrar sökes precis har kommit ut, har jag fått möjlighet att ställa några frågor om den och om Annikas författarskap.

1. Gröna fingrar sökes är en varm och berörande berättelse med en hel del svärta och djup i botten. Huvudkaraktärerna har erfarenheter av både våld i nära relationer och av cancersjukdom. Visst finns här romantik, men inte på tonårsvis, utan på ett mer livserfaret vis, då man har mer med sig i bagaget. Överhuvudtaget tycker jag att det är en mer mogen berättelse än vad som är vanligt inom feelgoodgenren. Vill du berätta hur du fick idén till berättelsen och hur den växte fram?

Det märkliga med mina berättelser är att de liksom ligger och skvalpar ett bra tag inombords innan jag blir på det klara med vad de egentligen handlar om. Till en början har jag bara lösryckta scener och repliker att jobba med, och skissartade karaktärer. Miljön där berättelsen ska utspela sig är det som blir klart allra först. Det var likadant med Gröna fingrar sökes – jag visste exakt var den skulle utspela sig och jag hade ett frö till handling, ett frö som inte vill gro. Men så, en midsommarnatt, drömde jag om Agnes, och äntligen grodde fröet. Min mamma var allvarligt sjuk i cancer när det hände, vilket nog påverkade mig mer än jag var medveten om. När hon sedan dog ett halvt år senare var det Leylas tur att äntra mitt liv, hon var pusselbiten som saknades. Det var när jag sammanförde de båda kvinnornas öden som Gröna fingrar sökes föddes.

.
2. Utifrån vad jag sett i sociala medier har din nya bok blivit en succé. Den dyker upp i inlägg efter inlägg och omdömena är väldigt positiva. Vad tror du själv att det beror på?

Min syster som bor i ett litet samhälle som inte heter Måneby, men där min mamma och ”Leyla” också bodde och där det finns en älv och ett koloniområde, messade mig nyligen att folk stannar henne på gatan för att tala om hur mycket de tycker om Gröna fingrar sökes. Sånt blir jag så otroligt berörd av. Och det är just det som jag tror är hemligheten – att en berättelse berör, att läsarna kan identifiera sig med karaktärerna. Jag fyllde Gröna fingrar sökes med så mycket hjärta jag vågade utan att det blev sentimentalt, och jag både skrattade och grät när jag skrev.

.
3. Agnes koloniträdgård i Gröna fingrar sökes kan man väl säga är navet för berättelsen, den som för karaktärerna i boken samman och den som får dem att må bättre. De senaste åren har var och varannan börjat odla egna grönsaker och andra växter, till och med på taken i Stockholm odlas det i pallkragar. Tror du att det finns ett samband mellan att odla och människors psykiska välmående?

Jag inte bara tror – jag vet att det förhåller sig på det viset! Nu för tiden är trädgårdsterapi  en erkänd stressreducerande metod. Men det spännande är att forskarna bara kan konstatera ATT den fungerar, de vet inte exakt VAD som gör den så effektiv. Vilket jag tycker är underbart – allt går inte att förklara. Haga trädgård i Stockholm, Gröna Rehab i Göteborg och Alnarp i Skåne är exempel på ställen där man utövar och utövat trädgårdsterapi med lyckat resultat. Å andra sidan är inte detta någonting nytt, redan de gamla grekerna hade koll på trädgårdens och naturens betydelse för vår psykiska hälsa. Ibland tenderar vi att gå över ån efter vatten … För visst låter det rätt så självklart att kombinationen skönhet, ro, fysisk aktivitet samt känsla av sammanhang ska vara välgörande?

.
4. Jag frågade Jan Guillou vad han inspireras av, och fick svaret att han aldrig inspireras, han arbetar. Hur ser du på inspiration i ditt arbete som författare?

Jag är benägen att hålla med den gode Guillou. Visst finns det dagar då skrivsuget är större än andra och då orden kommer lätt. Men skulle jag inte skriva de där andra, trögare, dagarna också skulle det aldrig bli några böcker. I de flesta fallen lossnar det tröga efter att jag kämpat ett tag. Om inte så tar jag en promenad och syresätter hjärnan. Eller borstar tänderna. Det är inte klokt vad många knutor jag löst upp när jag stått med en tandborste i munnen!

.
5. Tycker du att du har förändrats som författare sedan du skrev Solviken, som var din första roman?

Både ja och nej. Att skriva är ett hantverk så förhoppningsvis har jag utvecklats. Åtminstone min förläggare tycker det! Samtidigt är jag samma person som då, med några fler grå hårstrån bara, och jag tycker fortfarande om att skriva om livsval, uppbrott och komplicerade relationer.

.
6. Jag läste i din blogg att du arbetar med ett nytt manus, vad roligt! Både jag och många andra skulle gärna fortsätta att följa Agnes, Leyla, kakaduan Arthur och de andra i Måneby. Men när du skriver i din blogg att du just nu arbetar med karaktärsbeskrivningarna, för att lära känna personerna bättre, misstänker jag att det inte är en fortsättning på Gröna fingrar sökes, utan en helt ny berättelse, vill du kommentera det?

Jag brukar säga att man inte ska ge läsarna vad de önskar sig – de kommer bara att bli besvikna! Mitt aber är att jag gillar öppna slut, att låta karaktärerna leva vidare på egen hand. För så är ju tillvaron – det är bara sagorna som slutar med att alla lever lyckliga i alla sina dagar. Därmed inte sagt att man i min nästa bok inte får veta hur det går för Leyla, Agnes och Arthur …

.
Till sist vill jag tacka för den varma och fina läsupplevelse som Gröna fingrar sökes är. Och tack för att du tog dig tid att svara på mina frågor!

Det är jag som ska tacka, nöjet var helt på min sida!

 

Gröna fingrar sökes finns bland annat hos Bokus och Adlibris
Jag har skrivit om den här.

Kvinnan på bänken, av Anna Jansson

Efter att ha läst två riktigt brutala och blodiga deckare kändes det skönt att få Anna Janssons senaste roman i sin  hand, Kvinnan på bänken. Precis som vanligt i Anna Janssons romaner om Maria Wern är handlingen fokuserad på själva brottsutredningen och på relationer, en kombination som jag gillar. Även om de brott som begås är hemska, är det ingenting som författaren gottar sig i så som andra författare ibland har en tendens att göra.

Kvinnan på bänken heter Julia. Hon är en vacker kvinna med ett mörkt förflutet som jagar och plågar hennes samvete. Hon möter den unga prästen Alva och känner för första gången ett starkt behov av att berätta den hemska hemlighet hon burit på så länge. Men vilka hemligheter bär Alva själv på? Och diakonen Ragnar, som gör klippböcker om Alva, vad är hans hemligheter? Maria Wern kämpar som vanligt mot klockan för att nysta upp alla trådar och finna svaret på både nya och tidigare mord, samtidigt som hennes man tycks ha egna hemligheter som oroar henne. Upplagt för spänning med andra ord.

Huvudpersonerna i Anna Janssons deckare är inga superhjältar, utan ganska vanliga människor med vanliga problem, på både det privata planet och i arbetslivet. Personbeskrivningarna ger mig en klar bild av vilka de är utan att det är övertydligt. Varje person har en egen röst, ett eget sätt att agera och uttrycka sig på.

Ledtrådarna fanns där, och jag misstänkte än den ena än den andra, men jag var aldrig på helt rätt spår. Det är så en smart skriven intrig skall fungera. Som läsare vill jag bli ledd på villovägar, för att i slutet överraskas och inse hur självklart alla trådar har suttit ihop ända från början.

Kvinnan på bänken är en rafflande mordhistoria i kombination med småmysig läsning, nästan som en feelgood-historia trots mord och andra hemskheter. Precis en sådan historia som jag vill återvända till med jämna mellanrum för andrum och avkoppling.

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 306
Utgivningsdatum: 2017-03-08
Serie: Maria Wern (del 19)
Förlag: Norstedts
Formgivning: Helena Hammarström
ISBN: 9789113081656
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

Har jag en dålig dag kanske någon dör, av Christian Unge


Det här är en bok jag förmodligen inte skulle kasta mig över om jag såg den i bokhandeln. Både bokens titel och omslaget med en läkare som tittar allvarligt på mig litet underifrån skrämmer mer än det lockar. Spontant känns det bättre att leva i ovisshet om hur verkligheten kan se ut och fortsätta att känna mig trygg med sjukvården, även om det är ett självbedrägeri.

Men, som ni förstår har jag ändå läst Christian Unges bok, och det är jag glad för. Tack till förlaget som trodde att den skulle kunna passa mig. Boken är otroligt intressant, tankeväckande och många gånger gripande. Den är dessutom välskriven och lättläst, vilket litet oväntat, med tanke på ämnet, gör den till en bladvändare. Christian Unge är inte bara läkare, utan även författare till flera spänningsromaner. Han vet hur man gör fakta begripligt och hur han skall berätta om sitt liv som läkare så att det blir alldeles lagom tekniskt för den som inte själv är medicinskt kunnig. Fokus ligger ofta på det psykologiska och mänskliga planet.

Christian Unge berättar personligt och prestigelöst om olika fall där han av okunskap, och ibland på grund av övertro på sin egen kunskap, misslyckats som läkare och patienter har dött. Ibland har han tvingats se människor dö av sina sjukdomar därför att det inte funnits tillräckliga medicinska resurser. Det hände flera gånger i arbetet för Läkare utan gränser i Kongo och Burundi. Men människor överlever också, även det berättar han om.

Den enda kritik jag har är att boken är litet spretig. Jag är inte helt klar över vad som är Christian Unges syfte med boken, även om jag är glad att han valt att dela med sig av sina erfarenheter och upplevelser. Förutom att han berättar om olika patientfall innehåller boken kritik mot hur auktoritära läkare inom sjukvården förhindrar yngre läkare och övrig vårdpersonal att ifrågasätta beslut. Han diskuterar om Sverige skulle klara att hantera ett terrordåd med hundratals skadade och han redogör för forskningsfusk och Macchiarinis forskningsfusk i synnerhet, och hur Macchiarinis patienter avled till följd av inopererade luftstrupar. Etikfrågor lyft också fram i boken. Som svårigheten i att förhålla sig till de grymma experiment som genomfördes på fångar i koncentrationslägren, och som än i dag är den kunskap vi har om vissa förhållanden, som till exempel grav nedkylning.

Christian Unges bok kanske kan läsas som en kombination av självbiografi, med många berättelser om hur han själv och andra har agerat i förhållande till olika patienter, och ett diskussionsunderlag för förbättringsåtgärder inom vården. Jag, och andra som inte heller arbetar inom vården, får genom Christian Unges bok ett inifrånperspektiv som känns viktigt som patient. Genom att känna till bristerna kan man själv bättre ta vara på sin rätt. Christian Unges bok är oavbrutet väldigt intressant och spännande läsning.

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 288
Utgivningsdatum: 2018-02-01
Förlag: Norstedts
Form: Miroslav Sokcic
ISBN: 9789113077291
Finns att beställa hos bland andra Bokus och Adlibris

 

 

Jag rekommenderar verkligen att läsa boken.

Söndagens smakbit ur en bra bok – Aldrig mer, av Sara Larsson

Astrid Terese, på den norska bloggen Betraktninger ~ tanker om bøker, håller i ett inlägg som återkommer varje söndag, där alla som deltar bjuder på en smakbit ur en intressant bok, utan spoilers. I dag bjuder jag på en smakbit ur den här boken:

Aldrig mer är en spänningsroman om trafficking och prostitution i Sverige och Europa. Tre människoöden vävs samman. Andrea är den fattiga, rumänska tonårsflickan som blir lovad ett drömjobb i Spanien, men i själva verket blir hon såld som sexslav. Patrik blir genom sitt arbete som terapeut indragen i en historia som visar sig vara mycket större och mer oväntad än han först kunde tro. Ted är familjefadern som under många år varit sexköpare. En dag får han ett lila kuvert med posten. Någon känner till att Ted köper sex.

Citatet är från sidan 48 f:

Han lägger tillbaka kuvertet längst ned i portföljen, tar med sig plattan och hoppar upp i sängen. Han har inte tittat på det korta filmklippet igen, ändå minns han varje detalj, varje rörelse, de obscena ljuden. När han förstod att det var han som var med på filmen hade han känt igen rummet, den sterila lägenheten som han besökte den där dagen i maj.

Fler smakbitar ur spännande böcker får du hos Betraktninger ~ tanker om bøker

Tjockdrottningen, av Moa Herngren

.

Den här boken gjorde mig nyfiken. Dels hade jag inte tidigare läst något av Moa Herngren, dels lät det intressant med en historia som tycktes fånga en del av vår samtid. Nämligen den ganska självcentrerade gruppen människor som är fullt upptagna med att fokusera på sitt eget (och andras) utseende och på sin egen karriär, även om det går ut över andra. Det är precis vad i princip alla ägnar sig åt i den här boken nämligen, med något enstaka undantag. Till och med huvudpersonen, Tjockdrottningen, ramlar dit, trots att hon är medveten om att det är insidan som räknas och själv mår dåligt av att bli behandlad efter sin utsida.

Ungefär samtidigt som den här boken landade i brevlådan började det dyka upp artiklar på nätet om en dokusåpa som skulle visas under hösten, på ett väldigt likartat tema som Tjockdrottningen. I boken kallas programmet Du är vad du äter. Den serie som visas på teve heter Biggest loser VIP. Jag såg de två första programmen för att kunna jämföra boken med programserien, som verkar ha varit inspirationskälla. Nu när jag läst ut boken kan jag bara konstatera att det är makalöst så många likheter det finns mellan boken och dokusåpan. Träningsmetoderna, deltagare som smygäter på nätterna, frustrationen och tårarna, men även glädjen över framsteg och tappade kilon.

I boken får vi följa flera i teveteamet och deltagarna i bantningsserien Du är vad du äter. Moa Herngren beskriver en cynisk och iskall del av vårt samhälle där yta och bekräftelse är allt för vissa, och hon skildrar det på ett sätt som gör att jag tror på det. Det handlar om att oavbrutet prestera även om det sker på bekostnad av någon annan, och om att få bekräftelse i antal likes och uppmuntrande kommentarer på Instagram. Det är skrämmande att läsa hur överviktiga människor blir behandlade som om de är lata och dumma, till skillnad från väldigt smala människor som får uppskattning utifrån sitt yttre och behandlas som om de är aktiva och smarta. I boken sätter Moa Herngren fingret på hur det i många fall ligger till i verkligheten. Att vara överviktig och att vara underviktig är två sidor av samma mynt, det handlar ofta om ätstörningar i båda fallen, och i grund och botten om dålig självkänsla.

Tjockdrottningen är en lättläst roman som engagerar, det märker ni ju. Författaren skildrar skarpsinnigt en del av vår samtid, visserligen på ett ganska humoristiskt och lättsamt sätt, men med en mörk underton.


Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 409
Utgivningsdatum: 2017-08-24
Form: Sofia Scheutz Design
Förlag: Norstedts
ISBN: 9789113072111
Finns att beställa hos Bokus, Adlibris med flera

 

 

Ställning (66/365)

Norstedts grundades 1823 och är Sveriges äldsta förlag. Alltså har förlaget en alldeles speciell ställning bland bokförlagen. Bilderna är klickbara så att de blir  mycket större, då ser du bättre vilken byggnad som är Norstedts av dem på fotot.

logga2017

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 olika teman under året, samt alla deltagare. Klicka gärna runt och se andras foton på samma teman!