Sommaren 1985, av John Ajvide Lindqvist – en djupgående analys

Det här är en fantastisk bok med, som jag tolkar den, ett otroligt djup. Jag kommer först att återge ramen för berättelsen, och därefter dela med mig av mina tolkningar, som först spretade åt olika håll, men som jag nu känner mig ganska trygg i. Det är en berättelse som kan läsas som skräck, relationsdrama och existentiell symbolik, allt i ett.

En vänskap som prövas – och förändras

Ett kompisgäng på sju personer har hängt ihop varje sommar ute på Särsö i Stockholms skärgård. De känner varandra utan och innan och har sina roller klara sedan tidigare. Den här sommaren har alla utom en fyllt fjorton år. Redan när båten lägger till vid ångbåtsbryggan, och två av tjejerna kliver av, blir det uppenbart att dynamiken i gruppen kommer att förändras.

Ett övernaturligt fynd

Mystiken tätnar omgående, när killarna som bestämt sig för att ta egen båt till den svårtillgängliga ön Svärtan, får syn på en varelse som tycks vara en blandning mellan fisk och människa. Hon är fastbunden, troligtvis för att dö en plågsam död på stranden. Hon är inte vacker som Disneyprinsessan Ariel, och hon är uppenbart ett rovdjur, med tanke på hennes vassa tänder. Men också liten och nätt, och påminner om en liten sjöjungfru.

De bestämmer sig för att rädda henne, och gömmer henne i en bod på Särsö, där hon hålls vid liv i ett stort vattenfyllt badkar tills hon återfår krafterna.

Skräck, skuld och moral

Kombinationen av något övernaturligt i ett realistiskt sammanhang brukar inte riktigt fånga mitt intresse, men den här berättelsen gör det, kanske för att den rymmer flera lager. Man kan läsa den som en skräckhistoria om en räddad sjöjungfru, med allt vad det innebär. Det är övernaturligt, det är obehagligt och man känner hela tiden en krypande oro. Ungdomarna ställs inför olika moraliska dilemman, och fattar beslut som kommer att påverka dem allihop. Sjövarelsen lämnar inte bara mentala, utan även fysiska bevis på att hon finns, men samtidigt undrar man om hon verkligen gör det?

En ödesdiger hemlighet

Man kan också läsa berättelsen som en relationsroman som utspelar sig i brytpunkten mellan barn och ungdom, där identitet, vänskap och kärlek omprövas och tar nya vägar. Alla har hemligheter för varandra, både inom kompisgänget och mellan de vuxna och ungdomarna, och hemligheter skapar alltid misstänksamhet och slitningar. Beslutet att rädda sjövarelsen och hålla det hemligt, är bara en av alla hemligheter under den här sommaren, men kanske den mest ödesdigra.

Sjöjungfrun som symbol för något annat

På ett tredje plan läser jag berättelsen som något mer existentiellt. Sjöjungfrun blir en sorts projektion av ungdomarnas inre tillstånd; deras ensamhet, begär, skuld, längtan eller sår. Hon förändras inte, men hur de ser på henne avslöjar vilka de är och vad de kämpar med.

Sjöjungfrun kanske inte ens är en varelse i traditionell bemärkelse. Kanske är hon ett symboliskt skeende, en undermedveten kraft, som sätter igång inre processer i en grupp där alla befinner sig i känsliga skeden av livet; pubertet, sorg, identitetssökande. Hon är inte där för att förstås, utan för att utlösa förändring. En metafor snarare än en karaktär. En förlust av barndom. En sorgeprocess. En längtan efter att få försvinna.

Från bok till film

Under sommaren filmas berättelsen ute i Stockholms skärgård, för att sedan visas på SvT nästa år. Jag har fått en väldigt tydlig bild av de olika karaktärerna i boken, så jag är nyfiken på hur skådespelarna kommer att gestalta dem. Och jag undrar hur filmteamet kommer att få till stämningen och det magiskt, övernaturliga. Och sjöjungfrun förstås.

Har du läst Sommaren 1985? Vad tror du att sjöjungfrun egentligen är?

Mitt betyg: 4/5

Antal sidor: 326
Utgivningsdatum: 2023-05-30
Form: Alexander Jansson
Förlag: Ordfront
ISBN: 9789177753360
Finns att beställa hos Bokus, Adlibris med flera

Recension: Syskonfejden, av Moa Herngren

Syskonfejden är den tredje delen i Moa Herngrens serie på temat relationer som skaver. De tidigare delarna är Svärmodern och Skilsmässan. Serien kallas Perspektivsviten.

Ni förstår ju själva, att med sådana ämnen finns det mycket att lyfta upp till ytan och vända och vrida på. Och det gör Moa Herngren. Hon skildrar väldigt insiktsfullt, och samtidigt varsamt, vår samtids livsnära konflikter och relationsmönster på ett sätt som jag tror väcker stor igenkänning hos de flesta av oss.

Berättelsen tar sin utgångspunkt i en händelse som skakar om familjens redan ansträngda dynamik. Genom växelvisa perspektiv från de tre syskonen får läsaren inblick i hur man kan uppleva samma situation på helt olika sätt, dels utifrån personlighet, dels utifrån vilken information var och en har om bakomliggande händelser. Jag känner sympati med samtliga syskon, och även med deras föräldrar, barn och respektive. Livet är inte enkelt och de flesta gör så gott de kan.

Det finns flera gemensamma nämnare i Moa Herngrens romansvit, dels att hon skildrar samma tidsperiod/händelseförlopp ur flera personers olika perspektiv, dels, vilket är det som gör starkast intryck på mig, att hon skildrar hur tystnad och hemligheter ofta är de verkliga skälen till de problem som uppstår. Föräldrarna delar information med ett eller ett par av barnen och försöker skydda det tredje, något som förstås slår tillbaka senare i livet.

Hemligheter och svårigheter att ta upp jobbiga ämnen inom familjer leder väl aldrig till något gott, ändå lägger vi locket på, och hoppas att det skall ordna sig. Av erfarenhet borde vi veta bättre. Ni vet talesättet; det som göms i snö, kommer fram i tö. Hemligheter, och försök att skydda ett eller flera barn från obehagliga eller skamfyllda sanningar, skapar senare i livet osäkerhet kring vad som faktiskt var sant och äkta inom en familj. Upplevda orättvisor var kanske inte avsedda som orättvisor i stunden, men känslor späds på under åren som går, för att till slut eskalera och brisera. Ibland finns ingen återvändo, för mycket av det förtroende och den gemenskap man trodde att man hade har gått förlorat.

Den andra gemensamma nämnaren är det perspektivskifte som sker i alla tre romanerna. Berättelserna skildras först ur den persons perspektiv som känns självklart att sympatisera med. Och visst känner jag igen mig i dottern som stod pappan nära och som alltid presterat, både i arbetet och privat, och som också varit den så kallade tysta motorn, som förväntats hålla ihop familjen, styra upp högtider, se till att familjen håller på traditioner för sammahållningens skull. Eller är det i själva verket en förväntansbild hon skapat i sig själv, för att få bekräftelse där den annars saknats? Förväntas det verkligen att hon, samtidigt som företaget går dåligt och hon måste arbeta mer för mindre inkomst, skall vara uppe halva natten för att baka en personligt designad tårta till mammans födelsedag? När de andra syskonens perspektiv tar plats, blir bilden delvis en annan. Och jag känner igen mig i dem också.

Det här är en bladvändare som får mig att känna både empati, ibland med den ena, ibland med den andra, frustration och även förvåning, över en oväntad vändning längre fram i berättelsen, som visar sig vara av stor betydelse för hur allt blev som det blev. Carl Jonas Love Almquist formulerade redan på 1800-talet en reflektion över livet som jag tycker stämmer väl, både i berättelsen och i livet i stort: ”Varför är den goda dum, varför är den kloka ond, varför är allt en trasa?” Ingenting är enbart svart eller vitt.

Antal sidor: 445
Utgivningsdatum: 2024-05-08
Serie: Perspektivsviten, # 3
Form: Emma Graves
Förlag: Norstedts
Finns att beställa hos Bokus, Adlibris med flera

Bokpost och läsplaner för hösten

Shelly är tillbaka som modell på mina bokbilder, och hon älskar det! 🧡

Jasmine med Instagramprofilen @bokugglor taggade mig att visa en boktrave med höstläsning. Jag har länge varit upptagen med allt annat än nöjesläsning och sociala medier, så jag blev faktiskt litet glad över att vara ihågkommen som bokläsare och antog taggen!

Av alla böcker jag skulle vilja läsa just nu, är det här de böcker jag skall försöka prioritera. En mix av olika genres. Om det finns en gemensam nämnare för den här boktraven, är det väl relationer, samhälle och klass.

När tjejerna var små läste jag varje dag, eftersom jag läste när jag väntade på dem vid skolan, vid danslektioner m.m. Dygnet har 24 timmar, om åtta går till arbete och sju till sömn blir det nio timmar kvar. Om fyra timmar går till att skjutsa, umgås med döttrar och vänner, laga och äta mat, kratta löv och ta hand om gården, och till ”ställtid”, som fysikern Bodil Jönsson kallar det, blir det ändå fem timmar kvar, till bland annat läsning. Så litet läsning per dag för enbart nöje, intresse och avkoppling måste jag försöka hinna med.

Tranorna flyger söderut blev Årets bok 2024, och handlar om en åldrad mans kamp för att behålla makten över sitt eget liv. Har ni läst den?

Bookmark förlag skickade Pascal Engmans nya thriller att läsa och skriva om i bloggen och på Instagram. Jag kan helt ärligt inte ens föreställa mig att den inte skulle vara lika bra som övriga i serien. Han är otroligt skicklig som thrillerförfattare, och jag har lärt mig mycket om samhällets skuggsida genom hans böcker.

Efter Pascal Engmans thriller skall jag läsa övriga i boktraven, i obestämd ordning. Läser ni någon bok just nu som ni kan tipsa om?

.
I dag fick jag dessutom fin bokpost från Bazar Förlag som en överraskning i brevlådan! 🧡 🍂 🍁

Utmaningen är en relationsroman om svårigheten att hålla lågan vid liv i långa förhållanden och om the empty nest-syndrome och konsekvenserna av det. Jag har inte läst något av Eleonora von Essen, men hon liknas vid en mix av Emma Hamberg, Moa Herngren och Helena von Zweigbergk – det låter ju spännande!

Med romanen följde en utmaning, att skapa ett ord av ett gäng Alfapet-bokstäver. En överraskning i överraskningen. Utmaningen antagen! Såklart! Jag bildade ett engelskt ord och ett par svenska, som på bilden. Om man lägger upp ett inlägg med boken och ett ord bildat av bokstäverna de skickade med, är man med i en tävling med hemligt pris. Jag återkommer om hur det går!

.
Och så en bild från i morse då det var – 3 grader här, med frostigt gräs och drivor av nedfallna löv. Nu är det bara för mig och flickorna att börja kratta. Lövverket från tre stora lönnar kommer snart ligga på marken.

Hoppas ni haft en solig och fin dag! Nu är det stalltjänst för min del innan det är dags att laga middag.

❤️