Höstplantering i krukor – före och efter

Jag gillar att dekorera med nyponkvistar, mossa, äpplen, rönnbär, granris och annat som jag kan hämta på tomten eller i skogen. Den här hösten är nog första gången som jag bara använt mig av köpta växter i krukorna.

Före och efter. Sommarblommorna hade verkligen ledsnat totalt, så det var dags att fräscha upp krukorna med mer färgstarka växter.

Vanlig ljung och bärljung (Pernettia). I bakgrunden en sockertoppsgran.

Den här hjärtformade stenen har har vi alltid på trappan vid ytterdörren. Den hittade Jackie när förskolan var på utflykt och hon släpade i smyg hem den i ryggsäcken. Hon var då sex år, nu är hon tolv. Jag tyckte att ryggsäcken kändes väldigt tung när jag skulle plocka ur matlådan och annat efter utflykten, och då låg stenen där i botten.

Shelly är alltid med, och att Sheltiesar var lättlärda visste jag, men vad sägs om det det här: när jag tar fram kameran och riktar den mot ett visst motiv, då skyndar hon sig till precis den platsen. Om jag vrider mig åt andra hållet, då skyndar hon sig dit istället. Jag brukar ju vilja ha med henne på bild, och nu har hon lärt sig exakt hur hon skall göra :)

I dag var även Fame med när vi var ute.

Nästa trädgårdsprojekt blir att ta tag i ogräsbekämpning av grusgångarna. Under hela sommaren har vi knappt behövt rensa grusgångarna, ingenting har ju vuxit. Men nu har både ogräs, gräsmattor och hästhagar kommit igång sent omsider, och är lika gröna som de brukar vara i början av sommaren. Läskigt med klimatförändringarna som förändrar naturens lagar så mycket.

När det blir frost och vi närmar oss jul skall jag byta ut en del av växterna mot granris, då brukar det se ut så här hos oss.

Men först har vi tre färgstarka höstmånader att njuta av :)

Ny vecka!

Jag skulle ju visa hur det blev med höstplanteringen i krukorna, men i går blev det för mörkt och nu när jag är hemma igen regnar det. Här är i alla fall en bild på hur roligt Shelly tyckte att det var ;) I morgon blir det nog bättre fotoväder, då skall jag visa några före-och-efter-bilder, så får vi se om ni också får höstkänslor som jag.

Ett annat inlägg som jag lovat är recept och bilder på jättegott surdegsbröd. Jag hoppas hinna lägga in det i kväll, det borde jag hinna.

Tillbaka strax!

 

Är så säker på de här tre böckerna – håller ni med?

Jag är litet på språng just nu, men ville visa vad jag skall blogga om i kväll. Dels skall jag plantera om våra krukor från sommarblommor till höstväxterna i bakgrunden, fota och visa hur det blev. Kanske före-och-efter-bilder. Dels skall jag skriva om de här tre böckerna.

Jag känner mig så säker på att de här tre böckerna kommer att synas i ett visst sammanhang inom kort, vilket tror ni? Och håller ni med?

Vilka är era lördagsplaner?

Fönsterputsaren överraskade med en jättekram

Våra fönster är så kallade kulturfönster, sådana man ofta hade under den nordiska klassicismen under 1920-1940-tal. De är handkittade med äkta glas, sex glasrutor i varje fönster och fasta spröjs. De är vackra, men innebär också otroligt mycket merjobb.

Jag kan intyga att det är otroligt svårt att få de här glasen fina när man putsar dem. Det blir flammigt hur man än gör, antagligen eftersom de inte är helt släta på samma sätt som fabrikstillverkade glas. Vi bestämde oss för att anlita proffshjälp genom Hemfrid. För 1600 kr fick vi alla fönstren putsade, och det var det verkligen värt. Det blev litet flammigt ändå, men jag är glad att jag slapp hänga ut genom fönstren på övervåningen för att nå glasen på utsidan.

Fönsterputsaren var en glad man som stånkade och stönade hela tiden när han jobbade. Jag fick nästan dåligt samvete för att jag inte putsade fönstren själv, när han verkade tycka att det var så jobbigt. Men våra fönster är svåra, jag sade ju det. Han tackade nej till kaffe, han tyckte absolut inte om svenskt kaffe, men erkände att espresson jag ändå lyckades truga på honom var riktigt god ;)

När alla fönstren var putsade var han inte nöjd, men ville att jag skulle gå runt och inspektera och se om jag godkände. Tänk er den känslan. Usch, det var jag inte bekväm med. Hela pigdebatten snurrade minst tjugo varv i mitt huvud. Men självklart hade han gjort ett så bra jobb som det går att göra med de här svåra fönstren.

När jag sade att det såg jättefint ut kom den dagens överraskning – han sade högt: Åhhh! log, lade huvudet på sned och sträckte ut armarna för att ge mig en jättekram. Hahaha, jag har aldrig tidigare fått en sådan bamsekram av varken hantverkare som vi anlitat, banktjänstemän, besiktningstekniker på bilprovningen, lantbrevbärare, hovslagare, kassapersonal, optiker, tandläkare eller läkare.

I dag är det introduktion i Bellas och Jackies skola, vilket innebär att vardagen är tillbaka. Ha en fin dag hörrni!

Resultatet av årets odlingar i pallkragar

I år var året då jag äntligen sådde grönsaker och annat i pallkragar. Tomaterna blev många och goda. De verkar trivas skyddade mot väggen, trots den höga värmen i år och trots att jag bara vattnar dem en gång per dag.

De här orangefärgade tomaterna är väldigt söta och går hem hos Jackie och Bella. Mina favoriter är de röda som smakar väldigt mycket. Det hade ju varit bra om jag kom ihåg vad sorterna heter eftersom de verkar trivas hos oss, men det gör jag inte.

Förra året planterade jag jordgubbsplantor och i början av sommaren var de fulla med blommor som sedan blev jordgubbar. Men titta hur det gick. Trots att jag vattnade dem torkade de flesta ihop helt och hållet. Så trist, men inget att gräma sig över, den här sommaren har skapat större problem än hobbyodlade jordgubbar. Vi får hoppas på en bättre skörd nästa sommar istället.

För skojs skull sådde jag låga solrosor i en av pallkragarna. De har börjat slå ut nu och är alldeles lagom höga så att de inte bryts av, och lagom att ta in och sätta i vas om man vill. Det skall jag göra.

Rädisor och mangold fungerade också bra i pallkragarna, men den vanliga salladen blev helt full med hål, liksom bladen på rädisorna. Jag har försökt komma underfund med vad det kan vara som ätit hål på bladen, och det som verkar mest sannolikt är jordloppor. Till nästa sådd skall jag så grönsaker som inte lika lätt blir angripna av skadedjur.

Njut av värmen ni som kan, enligt vad jag förstått blir det svalare i helgen, runt 22-25 grader. Jag blir piggare bara av att tänka på det, så i kväll kanske jag har energi till att skriva recensionen jag utlovat av en väldigt bra bok.

Glad måndag!

Det märks på både människor jag träffar och i inlägg på sociala medier att vi njuter för fullt av den här tiden. Jag kan inte ens minnas när det var varmt så många dagar i sträck senast. Härligt är det (även om det vore bra med litet regn, om man får önska).

Syrenerna vars knoppar frös bort förra året blommar överdådigt i år. Det räcker med att öppna ytterdörren så är man helt omsluten av syrendoft. Ljuvligt.

Vi hade tänkt vänta med att klippa gräset tills vi sett att det är regn att vänta, men till slut stod jag inte ut med alla maskrosor och gräset som växte ungefär som ett oregelbundet stapeldiagram. Fram med lilla gräsklipparen och traska runt med den. Roligast är att gå runt med grästrimmern efteråt och snygga till alla kanter, längs rabatter och runt träd och buskar. Att fixa till själva finishen. Dessutom fick jag ihop drygt 10.000 steg bara genom trädgårdsarbete.

Väldigt roligt och fint när det blir fint :) Men min rygg protesterar. Filéerna längs ryggraden är fortfarande helt spända och smärtar, men det går väl över lagom tills det är dags nästa gång.

Mycket pyssel är det med hästarna också, eftersom Leistra behöver specialskötsel så att hon inte råkar ut för fångkänning igen. I morse var hennes hovar helt kalla för tredje dagen i rad, så sannolikt klarade hon sig från att bli allvarligt sjuk, tack och lov. Tur att jag har dem runt knuten, hästarna, så att jag snabbt ser om något inte är som det skall.

Nu tar jag in dem varje kväll så att de får kvällsfoder och morgonfoder inomhus. Leistras hö blötlägger jag några timmar innan hon skall äta det, så att sockret urlakas, det som hon inte tål. På kvällen får de en hink med dietpellets, linfröolja, vitaminer och mineraler uppblött i vatten. Ni kanske såg videon då Leistra slaskar i sig fodret? Inget vidare bordsskick, men jag blir glad av att se dem njuta så mycket av maten.

Här är jag på väg ut till hagen med dem. Det är så här de måste ha det nu, helt gräsfri hage. Leistra är sannolikt insulinresistent (ungefär som att vara diabetiker), så under perioden med stressväxande gräs (stark sol och värme och vid frost) är gräs helt uteslutet för henne.

Jag tänker inte visa bild på vad jag såg i hönshuset i helgen, ni får se en Förgätmigej istället. Två välmående råttor som var ungefär 12 cm om man inte räknar med svansen. Ganska orädda, vilket tyder på att det var ungarna, som ännu inte lärt sig att vara försiktiga. Morgonen efter rusade något betydligt större ned i ett hål i hönshuset… jag överdriver inte om jag säger att den var minst 20 cm, om man inte räknar med svansen. Det smällde till ordentligt när den dunkade in i en torvlåda som står hos hönsen.

Nu har jag kallat in hjälp för att bli av med råttorna. Blir det en stor koloni kan de attackera hönsen, och så förstör de ju byggnaden. Förutom att jag tycker att det är så enormt obehagligt att jag knappt kan sticka in handen i redet för att hämta ägg.

En blombild till, för att lätta upp gnället litet ;)

Det är mycket som måste fixas och som trasslar just nu, förutom hästen som blev sjuk och hönshuset som invaderats av råttor. Vår mottagare till teven gav upp och en montör måste till slut komma ut och byta en trasig del. I söndags lyckades vi få tid hos polisen för att ansöka om nya pass för mig och tjejerna. Tre försök till att ordna pass är vi uppe i nu, på grund av diverse slarv, och det är inte klart än. Dessutom är det snart avslutning på dansskolan och innan helgen måste jag ordna kläder till tjejernas uppvisningar i åtta olika danser. Skolavslutningskläder är redan inköpta och klara, men tjejernas mentorer brukar få en avslutningspresent, så det måste jag ordna. Det kan tänkas att de får varsin bok ;)

Efter en hektisk vår då, förutom allt annat, både jag och Patrik opererats och hästen blev sjuk, så ser jag fram emot det här! I slutet av juni reser vi och lämnar ansvaret för hus, djur och växter med varm hand till min svärfar med sambo. En av dagarna i Frankrike måste Patrik lämna oss för att resa till Tyskland på konferens. Eftersom jag och tjejerna då inte kommer att ha tillgång till någon bil, ser jag fram emot en dag då jag bara skall ligga och läsa böcker och simma i poolen.

Carita håller i utmaningen Glad måndag, och henne hittar ni här.

Blomställning (64/365) med vit syren

Innan vi flyttade hit bodde vi ett nybyggt kedjehus i Vallentuna. Där hade vi en enda syrenbuske på vår lilla tomt. Och med en menar jag verkligen en. En enda stam. Den hann aldrig förgrena sig och bilda nya skott innan vi flyttade.

När vi flyttade hit var visserligen rabatterna igenvuxna, men det som fanns var bland annat en syrenhäck som sträcker sig runt huset och även en stor syrenbuske på tomten. Tillsammans är det säkert tusentals stammar med syren. Här kan man plocka in en bukett utan att det märks att det minskat, det är verkligen ett överdåd.

Jag och tjejerna brukar stanna på väg mot bilen på morgnarna och andas in doften av syren. Ibland tar vi med en syren i bilen. Förra året frös alla blomanlagen bort, så det blev inga syrener. Det kändes nästan som att bli lurad på sommaren. I år kompenseras vi med råge! Än har inte syrenerna slagit ut helt och hållet, men syrendoften är redan massiv. När alla syrenerna slagit ut blir det nästan omöjligt att vara på tomten eftersom doften blir så stark.

Jag har fotat med mitt Tamron 90/2,8.

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 olika teman under året, samt alla deltagare. Klicka gärna runt och se andras foton på samma teman!

 

I full blom (62/365) i vår trädgård

I dag är jag för trött efter en aktiv dag. Men i morgon skall jag visa bilder på än det ena, än det andra. Hoppas ni också haft en bra dag!

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 olika teman under året, samt alla deltagare. Klicka gärna runt och se andras foton på samma teman!

Sju år med bloggen

Mias bokhörna håller i den bokrelaterade Helgfrågan, och den här veckan undrar hon hur länge vi har bloggat.

Jag hade en blogg innan den här, men den startade jag som en företagsblogg så den följde med till nya ägarna när jag sålde företaget. Den här bloggen har jag haft sedan januari 2011. Fram till för två år sedan skrev jag om allt möjligt i bloggen. Det var inlägg om scrapbooking, träning, mat, mode, foto, barnen, filmer, böcker, reseberättelser, trädgård. Nu dominerar inläggen om böcker, men jag skriver fortfarande om det mesta som ingår i mitt liv.

Jag är inte helt säker, men den här boken kan ha varit den första jag fick som recensionsexemplar. Det var från Brombergs förlag i maj 2016. Den gav mersmak och sedan har bokbloggandet bara rullat på.

 

Mias bonusfråga: Vad gillar du det vackra vädret?

Det vackra vädret gillar jag mycket :) I går var det däremot litet för varmt med + 29 grader i skuggan, då orkade jag inte göra särskilt mycket utomhus.

Det jag gillar allra mest med värmen är att alla bär- och blomanlag har klarat sig år och inte frusit bort, så blir det inte för torrt nu istället så kommer det att bli mängder med bär, frukt och blommor. Förra året frös till exempel alla syrenknopparna bort, det blev knappt en enda syrenblomma på hela vår syrenhäck. I år blir det istället massor! De har inte slagit ut helt och hållet än, men doften är redan tung av syrener

Fler som diskuterar Helgfrågan hittar du hos Mias Bokhörna, klicka gärna in och var med du också!

 

 

 

 

Att odla i pallkragar – nu skall jag ge det en chans

Jag har försökt att odla växter av olika slag under hela mitt vuxna liv. Först på balkonger, vilket gick väldigt bra men blev inte så mycket förstås. Sedan bodde vi i ett kedjehus och jag skulle börja gräva rabatter. Den drömmen gick i kras vid första spadtaget, när jag insåg att det tog stopp efter fem centimeter. Hela underlaget under gräsmattan var sprängsten.

När vi flyttade hit tänkte jag att det fanns enorma möjligheter. Tills jag märkte att lönnarnas rötter växer in i rabatterna så att jag varje år måste hugga av nya rötter i rabatterna med en yxa. Tre år i rad grävde jag om rabatterna till tre meters djup, sedan gav jag upp.

Det är bara tåliga, gammaldags växter som överlever sådan näringsfattig och ganska torr jord som blir följden av lönnarnas stöld av näring och vatten; aklejor, pioner, löjtnantshjärtan.

Nu tänker jag prova att odla i pallkragar. Jag skall börja med fem stycken (de kommer att läggas två ovanpå varandra). Frågan är bara var jag skall ha dem?

Antingen här på främre gräsmattan i kanten, så att vi kan ha hallonbuskar bakom. Då kan man sitta i stolarna med en kopp kaffe och se hur det växer, och det är sol hela dagen från morgon till kväll.

Alltså här. En nackdel med det är att man splittrar upp gräsytan med pallkragarna, en annan är att det ser litet smått ut med pallkragarna på en stor gräsmatta, även om det är i kanten.

Eller på gräset framför stallet, den bortre gräsmattan som ser litet vildvuxen ut.

Då skulle det se ut ungefär så här (men med röda pallkragar). Fördelarna är att jag kan passa på att vattna och rensa ogräs samtidigt som jag ger hästarna vatten, och vi använder inte den här delen av tomten. En annan fördel är att det är lätt att köra hem jord och köra ut hästgödsel från stallet = inte så tungt som vid första alternativet.

Nackdelarna är att det är sämre med solljus på eftermiddagen, och vi är sällan här, vilket innebär att vi inte skulle se växterna, vilket ju vore litet trist.

Vad tycker ni? Vilken plats skall jag välja för min pallkrageodling? Vid den vita pilen, på framsidan av huset, eller på andra sidan av stallet, vid den svarta pilen?