Glad måndag!

Det märks på både människor jag träffar och i inlägg på sociala medier att vi njuter för fullt av den här tiden. Jag kan inte ens minnas när det var varmt så många dagar i sträck senast. Härligt är det (även om det vore bra med litet regn, om man får önska).

Syrenerna vars knoppar frös bort förra året blommar överdådigt i år. Det räcker med att öppna ytterdörren så är man helt omsluten av syrendoft. Ljuvligt.

Vi hade tänkt vänta med att klippa gräset tills vi sett att det är regn att vänta, men till slut stod jag inte ut med alla maskrosor och gräset som växte ungefär som ett oregelbundet stapeldiagram. Fram med lilla gräsklipparen och traska runt med den. Roligast är att gå runt med grästrimmern efteråt och snygga till alla kanter, längs rabatter och runt träd och buskar. Att fixa till själva finishen. Dessutom fick jag ihop drygt 10.000 steg bara genom trädgårdsarbete.

Väldigt roligt och fint när det blir fint :) Men min rygg protesterar. Filéerna längs ryggraden är fortfarande helt spända och smärtar, men det går väl över lagom tills det är dags nästa gång.

Mycket pyssel är det med hästarna också, eftersom Leistra behöver specialskötsel så att hon inte råkar ut för fångkänning igen. I morse var hennes hovar helt kalla för tredje dagen i rad, så sannolikt klarade hon sig från att bli allvarligt sjuk, tack och lov. Tur att jag har dem runt knuten, hästarna, så att jag snabbt ser om något inte är som det skall.

Nu tar jag in dem varje kväll så att de får kvällsfoder och morgonfoder inomhus. Leistras hö blötlägger jag några timmar innan hon skall äta det, så att sockret urlakas, det som hon inte tål. På kvällen får de en hink med dietpellets, linfröolja, vitaminer och mineraler uppblött i vatten. Ni kanske såg videon då Leistra slaskar i sig fodret? Inget vidare bordsskick, men jag blir glad av att se dem njuta så mycket av maten.

Här är jag på väg ut till hagen med dem. Det är så här de måste ha det nu, helt gräsfri hage. Leistra är sannolikt insulinresistent (ungefär som att vara diabetiker), så under perioden med stressväxande gräs (stark sol och värme och vid frost) är gräs helt uteslutet för henne.

Jag tänker inte visa bild på vad jag såg i hönshuset i helgen, ni får se en Förgätmigej istället. Två välmående råttor som var ungefär 12 cm om man inte räknar med svansen. Ganska orädda, vilket tyder på att det var ungarna, som ännu inte lärt sig att vara försiktiga. Morgonen efter rusade något betydligt större ned i ett hål i hönshuset… jag överdriver inte om jag säger att den var minst 20 cm, om man inte räknar med svansen. Det smällde till ordentligt när den dunkade in i en torvlåda som står hos hönsen.

Nu har jag kallat in hjälp för att bli av med råttorna. Blir det en stor koloni kan de attackera hönsen, och så förstör de ju byggnaden. Förutom att jag tycker att det är så enormt obehagligt att jag knappt kan sticka in handen i redet för att hämta ägg.

En blombild till, för att lätta upp gnället litet ;)

Det är mycket som måste fixas och som trasslar just nu, förutom hästen som blev sjuk och hönshuset som invaderats av råttor. Vår mottagare till teven gav upp och en montör måste till slut komma ut och byta en trasig del. I söndags lyckades vi få tid hos polisen för att ansöka om nya pass för mig och tjejerna. Tre försök till att ordna pass är vi uppe i nu, på grund av diverse slarv, och det är inte klart än. Dessutom är det snart avslutning på dansskolan och innan helgen måste jag ordna kläder till tjejernas uppvisningar i åtta olika danser. Skolavslutningskläder är redan inköpta och klara, men tjejernas mentorer brukar få en avslutningspresent, så det måste jag ordna. Det kan tänkas att de får varsin bok ;)

Efter en hektisk vår då, förutom allt annat, både jag och Patrik opererats och hästen blev sjuk, så ser jag fram emot det här! I slutet av juni reser vi och lämnar ansvaret för hus, djur och växter med varm hand till min svärfar med sambo. En av dagarna i Frankrike måste Patrik lämna oss för att resa till Tyskland på konferens. Eftersom jag och tjejerna då inte kommer att ha tillgång till någon bil, ser jag fram emot en dag då jag bara skall ligga och läsa böcker och simma i poolen.

Carita håller i utmaningen Glad måndag, och henne hittar ni här.

Blomställning (64/365) med vit syren

Innan vi flyttade hit bodde vi ett nybyggt kedjehus i Vallentuna. Där hade vi en enda syrenbuske på vår lilla tomt. Och med en menar jag verkligen en. En enda stam. Den hann aldrig förgrena sig och bilda nya skott innan vi flyttade.

När vi flyttade hit var visserligen rabatterna igenvuxna, men det som fanns var bland annat en syrenhäck som sträcker sig runt huset och även en stor syrenbuske på tomten. Tillsammans är det säkert tusentals stammar med syren. Här kan man plocka in en bukett utan att det märks att det minskat, det är verkligen ett överdåd.

Jag och tjejerna brukar stanna på väg mot bilen på morgnarna och andas in doften av syren. Ibland tar vi med en syren i bilen. Förra året frös alla blomanlagen bort, så det blev inga syrener. Det kändes nästan som att bli lurad på sommaren. I år kompenseras vi med råge! Än har inte syrenerna slagit ut helt och hållet, men syrendoften är redan massiv. När alla syrenerna slagit ut blir det nästan omöjligt att vara på tomten eftersom doften blir så stark.

Jag har fotat med mitt Tamron 90/2,8.

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 olika teman under året, samt alla deltagare. Klicka gärna runt och se andras foton på samma teman!

 

I full blom (62/365) i vår trädgård

I dag är jag för trött efter en aktiv dag. Men i morgon skall jag visa bilder på än det ena, än det andra. Hoppas ni också haft en bra dag!

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 olika teman under året, samt alla deltagare. Klicka gärna runt och se andras foton på samma teman!

Sju år med bloggen

Mias bokhörna håller i den bokrelaterade Helgfrågan, och den här veckan undrar hon hur länge vi har bloggat.

Jag hade en blogg innan den här, men den startade jag som en företagsblogg så den följde med till nya ägarna när jag sålde företaget. Den här bloggen har jag haft sedan januari 2011. Fram till för två år sedan skrev jag om allt möjligt i bloggen. Det var inlägg om scrapbooking, träning, mat, mode, foto, barnen, filmer, böcker, reseberättelser, trädgård. Nu dominerar inläggen om böcker, men jag skriver fortfarande om det mesta som ingår i mitt liv.

Jag är inte helt säker, men den här boken kan ha varit den första jag fick som recensionsexemplar. Det var från Brombergs förlag i maj 2016. Den gav mersmak och sedan har bokbloggandet bara rullat på.

 

Mias bonusfråga: Vad gillar du det vackra vädret?

Det vackra vädret gillar jag mycket :) I går var det däremot litet för varmt med + 29 grader i skuggan, då orkade jag inte göra särskilt mycket utomhus.

Det jag gillar allra mest med värmen är att alla bär- och blomanlag har klarat sig år och inte frusit bort, så blir det inte för torrt nu istället så kommer det att bli mängder med bär, frukt och blommor. Förra året frös till exempel alla syrenknopparna bort, det blev knappt en enda syrenblomma på hela vår syrenhäck. I år blir det istället massor! De har inte slagit ut helt och hållet än, men doften är redan tung av syrener

Fler som diskuterar Helgfrågan hittar du hos Mias Bokhörna, klicka gärna in och var med du också!

 

 

 

 

Att odla i pallkragar – nu skall jag ge det en chans

Jag har försökt att odla växter av olika slag under hela mitt vuxna liv. Först på balkonger, vilket gick väldigt bra men blev inte så mycket förstås. Sedan bodde vi i ett kedjehus och jag skulle börja gräva rabatter. Den drömmen gick i kras vid första spadtaget, när jag insåg att det tog stopp efter fem centimeter. Hela underlaget under gräsmattan var sprängsten.

När vi flyttade hit tänkte jag att det fanns enorma möjligheter. Tills jag märkte att lönnarnas rötter växer in i rabatterna så att jag varje år måste hugga av nya rötter i rabatterna med en yxa. Tre år i rad grävde jag om rabatterna till tre meters djup, sedan gav jag upp.

Det är bara tåliga, gammaldags växter som överlever sådan näringsfattig och ganska torr jord som blir följden av lönnarnas stöld av näring och vatten; aklejor, pioner, löjtnantshjärtan.

Nu tänker jag prova att odla i pallkragar. Jag skall börja med fem stycken (de kommer att läggas två ovanpå varandra). Frågan är bara var jag skall ha dem?

Antingen här på främre gräsmattan i kanten, så att vi kan ha hallonbuskar bakom. Då kan man sitta i stolarna med en kopp kaffe och se hur det växer, och det är sol hela dagen från morgon till kväll.

Alltså här. En nackdel med det är att man splittrar upp gräsytan med pallkragarna, en annan är att det ser litet smått ut med pallkragarna på en stor gräsmatta, även om det är i kanten.

Eller på gräset framför stallet, den bortre gräsmattan som ser litet vildvuxen ut.

Då skulle det se ut ungefär så här (men med röda pallkragar). Fördelarna är att jag kan passa på att vattna och rensa ogräs samtidigt som jag ger hästarna vatten, och vi använder inte den här delen av tomten. En annan fördel är att det är lätt att köra hem jord och köra ut hästgödsel från stallet = inte så tungt som vid första alternativet.

Nackdelarna är att det är sämre med solljus på eftermiddagen, och vi är sällan här, vilket innebär att vi inte skulle se växterna, vilket ju vore litet trist.

Vad tycker ni? Vilken plats skall jag välja för min pallkrageodling? Vid den vita pilen, på framsidan av huset, eller på andra sidan av stallet, vid den svarta pilen?

 

 

 

 

 

 

 

Glad måndag med en bild på årets första bi – Bevingad (52/365)

Ni som brukar titta in här regelbundet kommer antagligen hinna ledsna på mig innan sommaren ens har börjat, för nu kommer ni antagligen att mötas av foton på insekter och växter var och varannan dag ;)

Men inte bara, jag har inte slutat läsa böcker, så dem kommer jag att fortsätta att berätta om. Och om två veckor är det dags för Sigtuna litteraturfestival där ett helt gäng med författare och andra inom bokbranschen kommer att medverka. Jag kommer att ta bilder på både den fina Mälarstaden och antagligen på en och annan folkkär författare, vi får se. Och så blir det foton och recept på mat som är lättlagad, nyttig och framförallt god.

Och jag kommer att ta mig runt med kameran till andra platser inom landet och utomlands. Vi reser ju till södra Frankrike i sommar, och under resor fotar jag väldigt mycket. Men innan dess vill jag åka till Västmanland och se hur naturen ser ut där den stora och hemska skogsbranden härjade för några år sedan, Hälleskogsbrännan. Och så skall vi till Mariefred, kanske på både feelgoodfestival och PAX-vandring med tjejerna.

Men just i dag skall jag sprida gödsel på gräsmattan innan regnet kommer, skriva frågor till en intervju till en spännande författare och förbereda en tur till Uppsalas juridiska bibliotek.

Tänker litet extra på er som har en tuff vecka framför er ♥

Carita håller i utmaningen Glad måndag, och henne hittar ni här.

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 olika teman under året, samt alla deltagare. Klicka gärna runt och se andras foton på samma teman!

 

Livat i träden på årets varmaste dag

Fortfarande en del snö och is, och ridoverallen får hänga med ett tag till, men solen värmer! Apropå kallprat, som jag skrev om i går när jag recenserade Niklas Källners senaste bok Och bilen går bra? Väder kan man alltid prata om.

Ett roligt sammanträffande hände förresten i går, jag som just läst att vi svenskar är dåliga på att kallprata. Jag hade precis slagit mig ned med en cappuccino och en bok på caféet bredvid dansstudion där tjejerna tar lektioner, när det kom fram en äldre man. ”Jaha, är det här det är läshörna, får man slå sig ned?”

Jag läste inte en enda rad i min bok och han öppnade inte ens sin tidning under två timmar, vi pratade. Och det var så intressant. Han hade bott i USA i tjugo år, vilket kan förklara hans öppna sinne, och vi pratade mycket om kulturella skillnader, men även om utanförskap, lämplig ålder för att ta körkort, påskfirande, underredesbehandling på gamla bilar, bensinpriser, säkra och farliga områden, ja vi pratade om allt möjligt. Väldigt trevligt, och dessutom lärorikt.

Hoppas att ni också haft en fin helg!

 

Offrens offer i Roslagen

Morgonen började med ett besök på vårdcentralen eftersom jag blev biten i benet av en Chihuahua i går kväll. Det blev inte mycket till sår, men bäst att fylla på med en stelkrampsspruta tyckte läkaren.

Vad som var värre, var den misär jag och barnen oväntat blev vittnen till i går kväll och som måste bero på psykisk ohälsa av något slag. En chockerande upplevelse, inte minst för en tolv- och trettonåring som varit väldigt förskonade från inblickar i den delen av vårt samhälle.

Efter besöket på vårdcentralen i Rimbo, vidare till Uppsala där jag åt en klassisk och god räksmörgås till lunch på Ofvandals när jag hade vägen förbi där. Jag älskar miljön med gamla möbler och gammaldags tapeter.

Under lunchen började jag läsa i den här nyutkomna deckaren, som faktiskt utspelar sig i just Rimbo, vår närmaste tätort. Titeln väcker nyfikenheten direkt, att inte bara vara offer utan offrens offer. Och så baksidestexten… en naken man som hittas uppspikad på en ladugårdsvägg, i Rimbo. Vem mer läser, har läst eller skall läsa den?

Apropå ladugårdsvägg har det här arbetet påbörjats hos oss i dag!