Kanske är fingrarna litet, litet gröna ändå

Rädisorna har jag ju visat tidigare. De bortglömda rädisorna som vuxit sig stora som små äpplen.

Men visst är de fina, på den här gamla stolen som Bella och Jackie hade i sin lekstuga och med all oregano som växer i bakgrunden. Visserligen odlar man väl oftast inte för att det skall vara fint att fota, utan för att man skall kunna äta det, och ingen i den här familjen verkar gilla rädisor.

Morötterna är fortfarande små. Delvis för att jag sådde väldigt sent, delvis för att de inte fått någon gödning än. Tror det är dags nu.

Det var kul att så i pallkragarna, men sedan glömde jag bort vad jag hade sått. När de här bladen började komma upp funderade jag på om det var mangold eller rödbetor. En viss skillnad… Det är rödbetor. Jag är ganska säker på det…

Det här vet jag i alla fall vad det är, väldigt god och krispig sallad som jag äter på knäckebröd med litet majonnäs, det är en delikatess. Salladen verkar trivas med att jag glömmer bort att vattna och ge gödning.

Resten av familjen kastar sig inte över egenodlade grönsaker av någon anledning, men jag brukar smyga in sallad på tjejernas smörgåsar när jag skämmer bort dem med frukost på sängen ibland. Som i de här wrapsen med philadelphiaost, skinka, ost och vår egenodlade sallad.

Hoppas ni får en fin dag med lagom mycket sol och värme.

 

Och jag som trodde att det var positivt med många fjärilar

Ni vet ju att jag glatt mig så mycket åt alla insekter som man kan se i år. Inte minst fjärilar, som verkar trivas väldigt bra.

Nyfiken som jag är måste jag ju googla på om det är ett fjärilsår i år, och vad det kan bero på. Och hittade flera artiklar som inte alls var så positiva.

I den här artikeln får man veta att det brukar komma in några tiotusental tistelfjärilar (fjärilarna på bilderna här är dock någon annan sort), men nu handlar det om minst hundra miljoner tistelfjärilar. När det handlar om tistelfjärilar vars larver lever på tistlar, är det inget problem, men som forskaren i artikeln säger, vad händer när det istället är coloradoskalbaggar som kommer hit och äter upp all vår potatis eller morotsflugor som äter morötter.

Men visst är de här vita fjärilarna fina? Men ingen idé att glädja sig åt det heller. Jag googlade förstås på vad det är för sorts fjärilar, och det är kålfjärilar. Namnet fick mig att ana oråd, och mycket riktigt. Sådana vill man inte ha i trädgården, de äter upp allt.

Efter det här upplyftande inlägget kan det bara bli bättre ;) Ha en fin dag!

Är det inte ovanligt många bin, fjärilar och humlor i år?

Sanna håller i fotoutmaningen Gems weekly photochallenge. Den här veckan är temat: Blomma.

Eftersom mitt förra bidrag till utmaningen var så dystert, med mönstret som bildats i en krossad bilruta, tänkte jag delta med några mer positiva bilder den här veckan. I morse var jag ute med kameran för att fota blommor till den här fotoutmaningen, och insåg att det fullkomligt kryllar av insekter i år.

Det växer massor med oregano vid bergskanten på vår tomt, och både bin, fjärilar och humlor verkar älska dem. Titta så fint när humlan håller sig fast i blomman med sina ben och suger i sig nektar (eller om det är pollen??) så det fastnar pollen även på huvudet. Jag blir så glad av den bilden. Det finns hopp om att insekterna återhämtar sig.

Ett bi som också älskar oreganoblommornas nektar/pollen. Jag måste kolla upp vad skillnaden är mellan nektar och pollen, jag inser nu att jag inte har en aning om det.

Och här tar även mina kunskaper om insekter slut. Är det här ett slags bi..?

Ser ni att det är två olika slags humlor på blomman? Jag har faktiskt aldrig tänkt på att de inte alltid är gula och svarta… Man kan inte tro att jag är uppvuxen i princip mitt i naturen, eller hur? ;)

Och här är en tredje sort! Nu måste jag googla och kolla upp varför de ser så olika ut.

Jag hittade den här fina illustrationen med några olika sorters humlor. När jag googlade vidare läste jag att det finns 40 olika sorters humlor i Sverige.

I dag fotade jag med mitt Tamron 90/2,8 för att komma riktigt nära blommorna och insekterna. På litet längre håll ser oreganoblommorna ut som på den här bilden. Ser ni att det sitter både en fjäril och två bin på den här lilla ytan – det bådar gott för insekternas fortlevnad!

Klicka på hjärtat här nedanför om du vill se fler tolkningar på temat från andra som deltar i fotoutmaningen.

 

Fame gillar också min nya weekendväska

Jag fick den här snygga väskan i ett samarbete med Bagasi. Jag har redan testat den på en dagsutflykt i Stockholms skärgård, och till det var den perfekt. Jag hade plats för badkläder, kamera, två objektiv, plånbok, solglasögon, plåster, en vattenflaska och min jacka som jag inte behövde den dagen.

I dag tänkte jag ta några närmare bilder på väskan, men ni vet kanske hur katter är? De gillar alla skrymslen som de kan krypa in i, så Fame var snabb att krypa ned i weekendväskan. Men då ser ni ju å andra sidan hur rymlig den faktiskt är. Bredvid  väskan står den necessär som följer med väskan. Superfin den också, i mocka.

Här kan du läsa inlägget och se bilderna från ångbåtsturen till Gällnö, inklusive tips på hur du bokar biljetter, var du kan äta, fika, övernatta och bada. Jag har fått flera roliga kommentarer på inlägget i bloggen och på Instagram, om att den fina weekendväskan liknar de gamla väskorna som barnmorskorna hade med sig ut till kvinnorna i stugorna som skulle föda, eller en läkarväska. Någon tyckte att den liknar Pippi Långstrumps kappsäck. Den här är dock inte fylld med pengar, dessvärre ;)

En skinnväska passar alltid en litet mer dressad, välklädd stil. Men jag har använt den till en mer avslappnad stil i jeans och sneakers, och jag tycker att den fungerar lika bra till det. Weekendväskan finns i skinn och kanvas i olika storlekar och färger. Jag gillar min mörkbruna, men även den bruna i skinn och kanvasväskan i färgen british racing green. Och så har Bagasi jättefina ryggsäckar också, och datorväskor, skötväskor och en hel del mer.

Supersnygg och klimatsmart weekendväska som håller minst en livstid eller två. Hellre en litet mer påkostad väska som håller länge än många olika tycker jag. Den här väskan är handsydd i väldigt mjukt och följsamt skinn. Jag gillar den verkligen. Ni kommer säkert att få se den i fler inlägg. Dels var den med på utflykt till Väddö, där vi åt på Bonden & Burgaren och på Bondens Glasskalas, dels kommer jag att packa till mig i den när vi reser till Gotland.

Nu är det dags att ta cykeln till Leiftra och ge henne lunchhö. Har jag berättat att hon fick tummen upp av veterinären för en vecka sedan? Nu kan jag börja träna upp henne igen, sakta sakta. Tittar runt hos er senare i kväll!

Somriga dagar med blommor från dikeskanten och för stora rädisor

Blåklockor känner jag igen, och blåklint. Men vad heter den gula blomman i buketten, känner ni igen den?  Ganska oansenlig, men den doftar väldigt gott. Som smultron.

Nästa år skall jag bara odla potatis i pallkragarna. Det borde jag väl inte misslyckas med. Stoppa mig om jag nämner att jag skall odla några andra grönsaker eller rotfrukter, för jag har inte tillräcklig lust eller kunskap till det, uppenbarligen…

Titta bara på de här rädisorna, som vuxit sig alldeles för stora. Jag smakade på en av de största för att se om de var så träiga som jag läst att de blir när de växer iväg för långt. Träigt var det inte, men beskt och inte alls gott. Varför odlar jag ens rädisor när jag inte tycker om dem?

Jag skyller inte enbart ifrån mig, men en anledning till att jag missat att hålla koll på pallkragarna är att det regnat så mycket den senaste tiden att jag inte tyckt att jag behövt vattna. Men jag måste nog inse att odlingsintresset är i princip obefintligt. Jag önskar att det vore större, men jag är nog mer för att skapa med bokstäver än med växter. Och mer för att umgås med min häst, i ur och skur ♥

Jag cyklar till henne tre gånger om dagen för att ge henne hö, vitaminer och  mineraler. Jag passerar pallkragarna, och ändå har jag missat att se hur det växer i dem. Det säger väl allt.

På väg hem i morse fotade jag grimman som hängde hos grannarnas hästar. Så somrigt och fint med det höga gräset och blommorna.

Här hamnade blombuketten från dikeskanten. Även en snabbt ihopslängd lunch av vad man har i kylskåpet blir godare med jordgubbar från eget land och med en vas med vilda blommor.

Hoppas att ni också har somriga, fina dagar. Och glöm inte att berätta vad den gula blomman i buketten heter om ni känner igen den!

Massor med jordgubbar från vårt egna jordgubbsland

Den sista helgen i juni blev lyckad på flera sätt. Inte bara var vi på Lollapalooza och upplevde magiska dagar, det hände saker hemma också när vi var borta. Titta bara så många jordgubbar vi kunde plocka!

Jag förstod att det skulle kunna bli många jordgubbar i år, med tanke på alla jordgubbsblommor och kart. Men förra året var det också många kart, men då gick det mindre bra…

Alla jordgubbarna torkade bort i värmen under förra årets rekordvarma sommar.

Det var Bella som tittade ut genom sitt fönster och upptäckte att det var alldeles rött i jordgubbslandet. Hon, Jackie och jag gick ut för att titta och äta några jordgubbar direkt från jordgubbslandet, men vi insåg direkt att vi måste plocka av alla mogna jordgubbar om de inte skulle hinna bli övermogna. I tjejernas gamla lekstuga hittade jag den här burken. Snyggt  med retro :)

Tipsar i ett annat inlägg här i bloggen om recept på rabarber- och jordgubbskakan på bilden här ovanför. Väldigt enkel att baka och god. Passar perfekt i jordgubbs- och rabarbertider.

Hoppas ni också har kunnat njuta av fina sommardagar.

Hundloka..?

I helgen ogräsbekämpade jag våra grusgångar, rensade jordgubbslandet, sådde i pallkragarna och började rensa rabatterna. Allt har blivit eftersatt eftersom problemet med min rygg och höft började i maj förra året.

Dagarna rusar fram, och jag hinner inte hälften av vad jag skulle vilja. Jag vet att vi är många som känner likadant den här tiden på året. Men på torsdag är det skolavslutning, sedan blir det litet lugnare för mig med skjutsningar i alla fall.

Jag skall försöka hinna skriva ett inlägg i kväll med mina bästa tips på pocketböcker som kommer nu lagom till sommaren. Och så skall jag lotta ut en pusseldeckare, men det inlägget kommer nog i helgen.

Jag fyller år, är barnvakt och går på hästpromenad

Det är riktigt lyxigt att bo nära många i vår släkt. Nu när Erica och Mattias har flyttat in i sitt hus i byn nära oss, kan jag ta cykeln och vara barnvakt hos dem inom bara några minuter.

Precis som i gamla tiders byar kan man hjälpas åt mellan generationer, hur smart är inte det? Nu när Bella och Jackie vuxit upp och klarar sig mestadels själva, har jag tid och energi att vara barnvakt till Max och hans lillebror. Jättekul och mysigt för mig, kanske ganska bra för barnen att få intryck av många vuxna i olika åldrar och en andningspaus för småbarnsföräldrarna.

… däremot tveksamt om Max gillar när jag visslar ”Mössens julafton”… Klicka på bilden och se hans reaktion…

Eftersom jag inte tycker om att fira mig själv hade jag sagt bestämt ifrån till firande i torsdags. Jag fyllde femtio då. Men jag fick besök ändå, och fick bland annat en så här fin vas med pioner.

Och så fick jag det här havet av blommor och rosen på ljusbrickan.


Men allra först blev jag väckt av att att någon sköt utanför oss. Jag trodde att det var hos grannarna och skyndade upp för att se vad som hänt och ringa efter hjälp. Men där på trappan stod en av mina bröder med familj och såg ganska nöjda ut med att ha lyckats överrumpla oss totalt :))

Och apropå bröder tycker jag att jag liknar dem när Jackie fotade mig med ett filter på Snapchat som gör om kvinnor till män och män till kvinnor. För att det inte skall bli några pinsamma missförstånd så är det på bilden längst till höger som jag är fotad med det filtret…

Filtret gör tydligen käkarna bredare, ögonbrynen buskigare, lägger till skäggstubb och gör huden grövre och rynkigare. Det är tydligen utmärkande för män, enligt Snapchat. Jag måste testa att fota med filtret som gör om män till kvinnor och se vad filtret tycker saknas hos mig :)) Att göra om en kvinna till mer kvinna. Återkommer med bild!

Jag fortsätter att gå promenader med Leiftra eftersom hon inte är helt fri från hälta än. Det är mycket bättre, så jag har fått klartecken att sitta upp och skritta, så det skall jag göra när helgen är över och jag hunnit med en del måsten.

Så här ser det ut när vi är på väg från skogen tillbaka till hagen och stallet. Magiska kvällar nu, när det är lagom varmt och man kan vara ute ganska sent och se solen gå ned.

Men nu är det det dags för ett av de måsten som jag nämnde tidigare. Hoppas ni har en härlig dag med lagom mycket sol!

Vad man kan göra en ledig fredag

I går hade Bella och Jackie lovdag, så jag tog också ledigt. Ledigt från att redigera min bok, men inte fysiskt ledigt. På morgonen åkte jag till handelsträdgården och hittade många fina växter till krukorna vid entrén, en del fröer till grönsaker (jag som misslyckades totalt förra året kunde ändå inte låta bli…) och en tomatplanta.

Ni får se snabbtagna bilder med mobiltelefonen i dag. Så här blev det med de nyplanterade växterna. Rosor och lavendel i en kruka, några lobelior som kommer att hänga ned från krukans kant när de vuxit till sig, en uppstammad solanum, eftersom jag aldrig brukar misslyckas med sådana och så margueriter och litet annat.  Det blåste otroligt mycket, ni ser ju flaggan.

Jag har inte börjat med ogräset i grusgångarna och rabatterna än, som ni ser, men i går rensade jag jordgubbslandet, pallkragarna och landet med tomater.

För två år sedan fyllde jag barnens gamla sandlåda med jord och hästgödsel och planterade jordgubbsplantor och litet annat, då såg det ut så här.

Förra året torkade jordgubbarna bort i värmen, men plantorna har överlevt och ser väldigt frodiga ut med många blommor, så hoppas på en fin sommar med många jordgubbar. Dessutom doftade det väldigt gott av citron i jordgubbslandet, tack vare citronbasilikan som tydligen också överlevde förra sommarens torka.

Litet provisoriskt sågade jag till några lister som får fungera som stöd till tomatplantorna till att börja med. Tomatplantorna ser lika trötta ut som Shelly, men tar sig förhoppningsvis när de fått acklimatisera sig utomhus.

Förra året blev det så här fina tomater.

Jag som var helt smärtfri i min höft fick tillbaka smärtan av allt bärande av jord och växter och av trädgårdsarbetet i går. Men, kan man bli av med smärtan en gång kan man bli det igen, så tänker jag. I dag blir det lugnare. Jag skall skjutsa Bella och Jackie till repetition inför dansshowen i morgon. Förhoppningsvis hinner jag ta en promenad med Leiftra i kväll och rensa rabatter eller grusgångarna. Och så har jag läst en till bok som jag skall recensera här i bloggen.

Shelly och jag förra sommaren

Har ni tänkt på att det är första dagen på sommaren i dag? Hoppas den blir fin!