Odla i pallkrage – två månader efter sådd

Här, framför stallet, har jag mina tio pallkragar.

I de tre bakre pallkragarna är grönkålen, persiljan, den nyzeeländska spenaten, dillen och persiljan färdig att ätas. Polkarödbetorna har kommit igång ordentligt sedan jag gallrade i odlingslådan.

Blommorna i pallkragen till höger kommer nog att börja slå ut under veckan. Spännande! Jag har ingen aning om hur de kommer att se ut. I pallkragen bredvid odlingslådan med blommor dök det plötsligt upp mängder med sockerärtor. Jag tittade på dem för några dagar sedan och såg knappt en enda, men i och med värmen så hände det grejer. Det här är den lägre sorten, jag skall strax visa den andra sorten som är högre.

Tre pallkragar närmast stallet och två framför. Ni ser att det finns plats för fler… ;)

Mitt emot har jag två pallkragar med tomater. Det är de som har ställningar för drivhus. Jag har haft plastöverdrag på under svala nätter, men nu får de vara av så att solen får chans att påskynda tomaterna.

I de tre främre pallkragarna har ringblommor, gulbetor, sockerärtor, morötter och vanliga rödbetor kommit igång bra nu.

De röda ringblommorna är på gång. Jag sådde en rad runt hela pallkragen för att de skulle bli ett fint blickfång med rödbetorna innanför.

I en annan pallkrage sådde jag gula ringblommor runt grönsakerna. Ringblommor är ätliga, så tanken var att kunna dekorera sallad med dem. Men mest bara titta på dem och bli glad :)

Sockerärtor. Väldigt goda.

Jag plockar och äter av alla grönsaker, men jag kanske faktiskt skall skörda litet mer ordentligt, och frysa in. I alla fall dill, persilja, nyzeeländsk spenat och en del av all grönkål.

Det växer väldigt tätt nu, så att skörda litet av grönsakerna skulle inte skada.

Tänk att de här två rejäla solrosorna var två små frön från början. Helt otroligt att något så litet kan utvecklas så här. Det är en av de roligaste sakerna med att odla, att se vilken växtkraft det finns.

Tomater av olika slag är på gång, men de är väldigt sena på grund av att juli var så kylig, och jag kom dessutom igång en månad sent. Det här är en lila sort, och fler kommer längre in i tomatbuskaget. Det är massvis med blommor på tomatplantorna, men frågan är om det hinner utvecklas tomater. Blir det en varm sensommar och start på hösten kan det gå, annars är det bara att göra om nästa år och hoppas på bättre utdelning.

Ärligt talat kan jag inte se skillnad på chili och paprika på det här stadiet, men jag är nästan helt säker på att det här är chili. Plantan svämmar över av chilifrukter.

Det här tror jag är paprika. Det kan också vara en annan slags chili. Jag har fem olika plantor med chili och/eller paprika, vad det är får visa sig när de utvecklas mer.

Det var rundturen bland pallkragarna, två månader efter sådd. Jag gissar att allt hade kunnat utvecklas mer om det varit varmare, men det är inte bara människor som tyckt att juli varit för kall, även växterna har påverkats. Men nu är värmen här och den skall stanna ett par veckor, det blir en fin avrundning på sommaren!

Odla i pallkrage – en månad efter sådd

En månad har gått sedan jag sådde och planterade i pallkragarna. I den vänstra av pallkragarna på bilden skall det väl snart slå ut blommor. Jag beställde sorter som härstammar från medeltiden, det skall bli spännande att se hur de kommer att se ut!

Till höger har jag planterat den kål och nyzeeländska spenat som jag fick som små plantor av Ewa.

Så här såg de ut när jag fick dem, och titta vilken växtkraft!

Jag skall börja skörda litet mer ordentligt nu, och använda grönkålen i smoothies och den nyzeeländska spenaten i sallader.

Shelly är med när jag vattnar och tittar till växterna.

Dagens pallkrageprojekt är att gallra hos rödbetorna.

Här är min andra rad med pallkragar. Sockerärtor i mitten och rödbetor med ringblommor i den högra och litet av varje i den vänstra.

Ringblommor i kanten på pallkragen, morötter och rödbetor. Här måste jag också gallra. Jag trodde inte att alla fröerna skulle gro, men jag tror faktiskt att de gjort det. Efter den här säsongen kan jag verkligen uppriktigt rekommendera Impectas fröer.

Här är några av mina paprika- och chiliplantor, som jag aldrig trodde skulle ta sig eftersom jag planterade ut dem så sent. Längst till höger står en kruka med tre melonplantor. Dem måste jag plantera om så att de får mer plats.

Här stod paprika-, chili- och tomatplantorna i sina krukor länge och väl innan jag hann plantera ut dem. Jag tyckte att de hade den ljusaste platsen i huset, men nu ser man ju hur mörkt det blir inomhus. Inte så konstigt om alla plantorna blev höga och gängliga när de försökte söka sig till ljuset. Man lär sig hela tiden.

De flesta plantorna blommar fortfarande, men en del chili är på väg.

Massor med dill och persilja.

Pappa byggde ett växthus av spillbitar från ett gammalt växthus som blåst sönder. Det är litet mörkt här inne eftersom vi placerat det i skydd av syrenhäcken och ett träd, så att det inte blåser sönder i höst och vinter. Jag funderar på att ha pallkragar längs ena sidan, och så grönsaker som man skörda under vintern. Kul projekt att se om det fungerar!

Min zucchini med gula frukter.

De första lila tomaterna är snart mogna och färdiga att provsmakas.

Det är mängder med blommor på tomatplantorna, så det kommer att bli många tomater. Men jag tror att jag planterade för många plantor i samma pallkrage. Jag måste nog plocka bort en hel del blad från plantorna om solen skall kunna nå fram till tomaterna.

Helt orutinerad som jag är, hade jag jag aldrig kunnat föreställa mig att de här små plantorna skulle växa och bli till den här…

… djungeln..!

Jag som hade bestämt mig för att fokusera på arbete och ridning i år, och inte så ett enda frö. Så vällde coronapandemin in över världen och ingenting blev sig likt. Nu är mina odlingar ett av ljusen i mörkret.

Det är så häftigt att se hur det växer, det är faktiskt det bästa med att odla. Näst bäst är att få äta det jag odlat. På tredje plats hoppas jag kunna säga att det är fint, men då måste blommorna sätta fart nu, och slå ut.

Odla i pallkrage – nyzeeländsk spenat, favoriten bland grönsaker

Nyzeeländsk spenat är inte släkt med vanlig spenat och smakar inte heller som spenat, men kan användas till samma saker. Den växer rejält och fyller ut platsen den står på. Jag hämtar blad till sallad varje dag och det syns inte ens på plantorna. Ju fler stjälkar man knipsar av, desto fler blir det.

Fröna kan ta tid på sig att gro, upp till en månad. Därför tänker jag förså den nyzeeländska spenaten i pluggbrätten nästa vår och plantera ut när de kommit igång litet, så att vi har hela säsongen och kan frysa in resten på hösten. Så blir det nog i år också.

Vi har två rabatter där jag (nästan) gett upp på grund av att lönnarnas rötter tar all näring och vatten, så det är svårt att få något att växa. Nu funderar jag på att göra om rabatterna till kombinerade grönsaks- och blomrabatter. Att behålla pioner, löjtnantshjärtan och aklejor, rensa bort resten och plantera bland annat den här nyzeeländska spenaten. Den kommer dels att fylla upp de tomma platserna i rabatten så att det ser lummigt och grönt ut, dels kan man ju äta den.

 

 

Sommarblommor och fint ogräs

Jag cyklade alltid den här vägen till Leiftra. Nu är det ingen som använder vägen, så i går när jag skulle cykla bort till byn var den övervuxen av gräs och sommarblommor. Det doftade helt fantastiskt av smultron, så jag bara måste stanna och andas in.

Det är klöverblommorna som doftar så gott. Ogräs eller inte, men det vilda överträffar oftast det ordnade tycker jag.

I vår runda rabatt framför huset har jag planterat lavendel och rosor. Prästkragarna är helt förvildade och tar över allt, men jag låter dem vara, det är så somrigt, eller hur? Och med tiden har jag lärt mig att inte kämpa emot naturen, utan behålla de växter som överlever. När jag hade rensat rabatten kunde man känna doften av lavendel länge efteråt.

I krukorna vid trappan har vi också rosor och lavendel i år. Här är den gula rosen litet vissen på grund av regn och blåst, men den verkar tålig och många knoppar är på gång att slå ut.

Den här rosen har lyckats överleva i en av krukorna från förra sommaren. Jag lät den sitta kvar i krukan under vintern eftersom den fortfarande var grön och såg ut att vara vid liv. Och titta så fina rosor den får i år igen.

Den är full med knoppar, så nu när värmen är tillbaka kommer den att blomma fint. I bakgrunden vår lila petunia.

Vår smultronschersmin doftar verkligen smultron. En sådan rekommenderar jag till alla som har trädgård eller balkong. Man kan klippa den så att den håller sig ganska liten i en kruka om man vill.

Här, bland dill och persilja i en av pallkragarna, har Bellas två fröer av solros kommit igång. Jag tror faktiskt inte att hon sett vad som hänt med fröerna som hon tänkte slänga och som jag istället satte ned med papperskruka och allt. Hon är nog inte så intresserad nu heller, men kanske när de blommar?

Här är min pallkrage där jag sådde en påse med sommarblommor som härstammar från medeltiden. Enligt baksidan på fröpåsen kommer blommorna att ha ”klara, fina färger med en rustik ton”. Det blir spännande att se hur det blir!

Att odla i pallkrage – nu växer det

För ungefär tre veckor sedan sådde jag fröer av litet olika slag, och planterade ut tomatplantor, chili- och paprikaplantor. Jag var sent ute i år och trodde knappt att något skulle gro och klara sig, men jordgubbar har vi redan plockat litervis och det fortsätter att bli ännu fler, och i går plockade jag nyzeeländsk spenat (som inte är spenat egentligen) och använde i min franska potatissallad.

Här sitter jag på pallkragen med den nyzeeländska spenaten i bakgrunden, i höstjacka i blåsten.

För att hindra katter att gräva i jorden där jag sått, vattnade jag med en blandning av citron och vitlök. Det hade kanske fungerat bra om det inte regnat så otroligt mycket… Jag letade upp några olika nät istället, och lade över pallkragarna. Än så länge har det fungerat och växterna har fått vara ifred.

Jag såg en trave med plasthinkar som skulle slängas hos min svägerska och bad att få dem istället.

Lifehack/återvinning: Med några borrhål i botten på varje hink, så att vattnet inte blir stående i hinkarna, en jutesäck runt hinken och ett rep, så blev det mycket finare än plasthinkarna. Dessutom tror jag att jutesäckarna håller kvar fukten längre i hinkarna och även håller ute värmen så att rötterna inte blir brända. Hur som helst, snyggare än pastellfärgad plast.

Men så rangliga och ynkliga mina plantor var! Jag hade dem stående inomhus där jag tyckte att det var väldigt ljust, men inte tillräckligt tydligen. När det är varmt, som inomhus, och dåligt med ljus, växer plantorna iväg och blir så här tunna och rangliga. Något för mig att komma ihåg nästa år.

Här i mina minidrivhus har jag knutit ihop bambupinnar med jutesnöre som stöd för tomaterna. Så tunna och rangliga tomaterna också var! Jag trodde aldrig att de skulle kunna ta sig.

Efter tre veckor har tomaterna kommit igång riktigt bra. Jag har gödslat med både Algomin och pelleterat kogödsel. Undrar hur mycket man vågar ösa på, utan att det blir för mycket?

Det är det här som gör det värt att odla själv, att se utvecklingen. Om en månad kommer det att kännas värt det även på ett annat sätt, när det är dags att plocka de första, mogna tomaterna. Jag skall inte säga att jag längtar till dess, för det skulle betyda att jag längtar till augusti, och det gör jag inte. Jag har litet panik redan nu, över att sommaren går så fort.

Den lilla paprikaplantan (eller om det är chili…), på väg till växthuset som pappa byggde åt mig.

Jag har inte bestämt mig för hur jag vill ha det i växthuset, så tills vidare får plantorna stå på gräset. Jag kanske ställer in pallkragar där inne sedan, och odlar sådant som behöver extra mycket värme.

Mina första chilifrukter är på gång.

Och här är min zucchiniplanta som har flera zucchinis på väg.

Blommorna kan man fritera och äta. Det åt vi på resa i Italien, i den otroligt vackra och mysiga staden Assisi.

I pallkragarna har kålen tagit sig bra, men blivit litet angripen av något skadedjur. Får hålla koll på det.

I en av pallkragarna har jag sått kulturarvsblommor, sådana som skall locka till sig bin och fjärilar. Det blir spännande att se hur blommorna kommer att se ut. De flesta av sorterna skall härstamma från medeltida trädgårdar.

Här är det rödbetor, och i pallkragen bakom är det persilja, dill och två solrosor. Bella satte två frön på en lektion i skolan, och tänkte slänga krukan innan solrosorna visat sig. Jag tog hand om krukan och satte ned den i pallkragen, och nu är det två kraftiga och fina stänglar på väg upp.

Sockerärtor behöver lång tid på sig för att gro, men nu har de börjat titta upp. Det svåraste blir nog att hålla skadedjur och rådjur borta.

Den nyzeeländska spenaten, som alltså inte är spenat egentligen. Den smakar mer som en ganska fyllig form av sallad. Nästa år skall jag förså mängder med sådana plantor och frysa in det som inte går åt under sommaren. Och kanske så ett extra gäng redan nu..?

Jordgubbslandet har givit otroligt många jordgubbar i år och fortsätter att leverera. Jag har haft nät över för att skydda jordgubbarna mot fåglar, vilket förklarar det höga gräset runt sandlådan.

Nu är det bara att vattna, gödsla och hålla koll så att inga rådjur äter upp alltsammans.

Om några veckor kan jag förhoppningsvis visa bilder på hur pallkragarna ser ut när blommorna kommit upp, som jag sått runt grönsakerna för att det skulle bli extra fint, och det borde gå att skörda både rödbetor, zucchini, chili, morötter och tomater. Kål och nyzeeländsk spenat plockar vi och äter redan nu.

Årets första skörd av jordgubbar

Döttrarnas sandlåda blev jordgubbsland för några år sedan, med enbart brunnen hästgödsel och sandlådesand för plantorna att växa i. I dag plockade jag årets första mogna jordgubbar, och som ni ser – återvinning som ger tillbaka!

Så här såg jordgubbslandet ut i slutet av april. Jag hade lämnat jordgubbsodlingen helt åt sitt öde efter att jag plockat jordgubbarna förra året.

Det var revor som spindelben över hela landet. Jag skickade en bild till pappa och mamma och frågade vad jag skulle göra. Rensa bort revorna, fick jag till svar. Så det gjorde jag, ungefär åtta månader för sent… Jag trodde inte att plantorna skulle orka producera några jordgubbar eftersom så mycket kraft hade gått till revorna.

Bella såg några mogna jordgubbar i går och kom in och gav mig. I morse tänkte jag att jag skulle ta en titt på jordgubbslandet och plocka om det fanns fler mogna bär, innan fåglar och sniglar hinner ge sig på dem.

Ni ser ju vilken djungel det är i jordgubbslandet. Jag såg på håll inte en enda mogen jordgubbe. Men när jag började vika undan bladen på plantorna gömde sig mängder med jordgubbar där under bladverket!  Och många fler finns kvar att plocka när de också mognat om några dagar.

🍓🍓🍓

Odla i pallkrage – nu är jag igång

Förra året odlade jag i de fem pallkragarna till höger. En pallkrage med sommarängsblommor för bin, fjärilar och andra insekter, och för oss att njuta av. Och jag odlade sallad, rödbetor, morötter och rädisor, och solrosor. Det ser väldigt rörigt ut just nu, men det kommer att bli fint, ni skall få se.

Förra årets misstag

Jag glömde att gödsla, jag vattnade väldigt sällan och jag glömde att skörda i tid. Och jag glömde bort vad jag hade sått, och trodde först att det här var mangold… men det var rödbetor. Väldigt goda sådana.

Placeringen av pallkragarna

I år bestämde jag mig för att INTE odla något mer. Men när pandemin tog över världen och det blev stopp på resor, så bestämde jag mig för att odla i alla fall. Och ännu mer än förra året. Jag åkte till Granngården och köpte fem pallkragar till. Och insåg att det nog fick plats fler i bilen, och gick tillbaka in i butiken och köpte fem till. Här placerade jag ut dem.

Förra året bestämde vi att pallkragarna skulle stå i utkanten av vår tomt, som vi inte använder till något. De fem pallkragarna från förra året får sol fram till eftermiddagen, sedan skugga. Nu placerade jag de nya pallkragarna där det blir sol större delen av dagen, så kan skuggtåliga växter växa i österläget och mer solkrävande växter i de sydöstra pallkragarna.

Förberedelser, och en överraskning

Jag tappade totalt intresset för odlingslådorna förra året i samband med att jag kom tillbaka till universitetet för att slutföra min avhandling. Nu var pallkragarna fulla med ogräs som först måste rensas bort. Det blir mer ogräs i mina pallkragar eftersom jag använder hästgödsel, men det är det värt.

Jag körde bort fem-sex kärror med ogräs. Och titta vad som fanns under jordytan – helt ätbara morötter! En morgon när jag kom ned till odlingarna förra året var alla morötter borta. Jag gissade att rådjuren varit framme. Men den nedre delen av flera av morötterna fanns uppenbarligen kvar under jordytan, och har klarat sig i vinter. De hade inte frusit det minsta lilla.

I botten på de nya pallkragarna ladejag tidningar som stopp för gräs och ogräs.

När man får oväntat besök av lantbrukaren som köpt gullig liten traktor för finåkning. Han hade fullt upp med att åka fram och tillbaka till åkrarna och hålla koll på skadedjur i oljeväxterna. Blir det regn slipper han kanske bespruta mot skadedjuren. Vi håller tummarna.

Dags att fylla pallkragarna

Vi har massor med brunnen hästgödsel som jag sparat just för detta. Grannar har också varit här och hämtat till sina rabatter.

Kan ni gissa hur många kärror med hästgödsel jag körde från gödselstacken och tippade i pallkragarna i går? 50! Alla vändor mellan stallet och den blivande köksträdgården blev till slut 11000 steg. Ryggen och knäna kändes efteråt kan man väl lugnt påstå. Jag var litet orolig att min gamla skada i höften skulle vakna till liv, men hittills ingen fara.

Här stod jag och grävde i går. Grep fungerade bäst. Ganska intressant att se hur tydliga de olika lagren var i gödselstacken, beroende på hur länge det legat där och vilket strö jag använt till hästar och höns.

En bit av en hov som hovslagaren verkat bort och som dök upp i gödselstacken. Den ser ut som två svanar eller två ormar som vrider sig mot varandra. Eller ett hjärta kanske. Man kan hitta konstverk överallt tydligen ;)

Nu började det bli klart. Shelly var med mig hela tiden, och här hade Doris dykt upp också.

Nu skall det bara på ett lager jord, vattnas och sedan är det dags att så.

Förra årets rädisor, som jag glömde bort att skörda och de bara växte vidare och blev tre gånger så stora som de skall vara. Vi får väl se hur det går med odlingarna i år, dags för nya misstag och kanske en och annan framgång.

I nästa inlägg om min pallkrageodling skall jag visa vilka fröer jag skall så, och vilka plantor som står här och väntar på att få planteras ut. Och så har jag ju rensat upp i jordgubbslandet, och där blommar det för fullt nu, det kan jag visa. Och rabarberna som helt osannolikt trivs helt bortglömda i en bergsskreva, och flädern som måste beskäras och bindas upp. Och örterna som någon av de förra ägarna planterade och som breder ut sig bredvid rabarberna. Och så måste jag rensa rabatterna och fylla på hästgödsel där också.

Det var det. Hoppas ni har en fin nationaldag!

 

Husdjuren som tidsmarkörer (film)

 

Tänk att Fame blir åtta år i år, och Shelly har precis fyllt sex år. När man tänker på hur livet såg ut när de kom till oss blir det så uppenbart hur mycket som har hänt, och hur mycket som är annorlunda nu. Bella och Jackie gick i ettan respektive förskoleklass, nu är de tonåringar. Två helt olika liv.

Den eviga frågan: hur kunde tiden gå så fort?

Fame i september 2012
Bella och Vega, Fames mamma, 2012
Jackie och Fame 2012

På rätt plats vid rätt tillfälle

Vid nio i går kväll kom jag ut till den här vyn. Det var helt stilla och tyst och det guldiga ljuset lyste upp tunga moln som såg ut att nästan nå marken. Magiskt. Och litet skräckfilmskänsla. Som om naturen väntade på att något skulle hända. En halvtimme senare hade molnen löst upp sig och ögonblicket var borta. Ibland har man tur att vara på rätt plats vid rätt tillfälle.

Hoppas ni får en solig och fin onsdag.

Lat långfredag

Långfredag. Förr var det en sorgens dag i kristna länder som Sverige. Det ansågs respektlöst att arbeta eller ägna sig åt nöjen den här dagen, då Jesus led på korset för vår skull. De enda hos oss som visar sådan respekt är de här tre. De gör absolut ingenting i dag som ni ser.

Själv gör jag vad jag kan för att hålla humöret uppe i dessa tider. Nu skall jag ta en ridtur i skogen och senare skall jag inviga min nya bakform från Leila och baka brownies. Och så skall jag prova att göra ugnstorkade blommor av tunt skuren ananas. Vi får se hur det går, om det inte blir helt misslyckat kan jag visa i morgon om ni vill se?

Hoppas ni får en fin fredag