Vår mysiga familjejul 2020

Någon gång i oktober insåg vi att julen inte skulle firas med hela släkten som vanligt. Några skulle fira med släkt i Värmland, andra skulle fira jul i Sälen, några skulle fira med andra i släkten och några skulle fira på behörigt avstånd från andra på grund av pandemin. Vi hade alltså lång tid på oss att vänja oss vid tanken på en jul med bara oss i familjen, och att planera för en mysig jul med nya traditioner.

Mycket blev ändå som vanligt, eftersom vi gillar våra traditioner :) Jag bakade lussekatter med pärlsocker strösslat på, precis som vanligt. Faktiskt två gånger, eftersom de första tog slut väldigt snabbt.

Jag beställde hem amaryllislökar precis som inför varje jul, planterade dem och dekorerade med mossa som jag hämtat i skogen. Vi ställde ut krukorna i alla rum, och redan i slutet av november blommade det. Det har dessutom vuxit upp nya stänglar, så det blommar fortfarande.

Inför första advent ställde jag fram ljusstaken som Jackie gjorde när hon var sex år. Det är tradition hos oss. Jag skar apelsin och äpple i smala skivor och torkade på låg värme i ugnen, och dekorerade krukor. Gardinerna i köket byttes mot helvita och dukarna och kökshanddukarna byttes mot litet mer juliga.

Jag bakade som vanligt, och provade några nya muffins med papparkakssmak, tomteskumfrosting…

… och ett dekorerat focacciabröd.

Den här fruktgranen var också en ny idé för i år. En sådan borde passa bra till uppestittarkvällen med ost och kex. Vi hann äta upp den innan dess ;) De senaste två åren har vi spelat Bingolotto, så även i år. Det är jättemysigt att klä granen och vara samlade allihop under flera timmar, men att spela Bingolotto samtidigt är väl inte riktigt min grej. Jag känner inte någon spänning alls vid spel där det bara handlar om tur.

Till skillnad från alla tidigare år, åkte mina föräldrar själva till skogen och hämtade granris till årets julbock. Vi fikade utomhus på säkert avstånd från varandra. Julbocken fick en ljusslinga för första gången i år, men jag skippade att slå in tomma paket och ställa på släden. Jag gjorde inte heller något äppeltorn.

En annan skillnad mot tidigare år, var att jag blev klar med julbocken i god tid innan jul. Förra året klädde jag den med granris på julaftonens morgon innan alla gäster skulle komma.

Min adventskalender blev en novellkalender från Novellix. Tjejerna hade kalendrar med hud- och hårvårdsprodukter.

Precis som vanligt började jag planera och köpa julklappar redan i oktober, både till familjen och till dem vi inte skulle fira jul med i år. Jag vill inte att någon skall känna att vi bara ger julklappar när vi ses, därför att vi ses, utan att vi ger därför att vi vill ge till just dem. Att visa att man bryr sig om sina närmaste är särskilt viktigt ett sådant här år.

I år skrev vi rim på många av paketen, det har jag saknat. När vi är många finns det varken tid eller fokus för att läsa rim och gissa vad det är i paketen. Det här är några av de julklappar vi gav i år, och rimmen till dem:

1. Extra stort,
men hellre det.
Då går det som smort,
och du går inte bet.
Det går snabbt att få på,
utan att klia,
när du till skogen skall gå,
om det vågar vi sia!

2. Sov så gott hela natten,
tryggt och skönt med eller utan katten.
Hemligheten är att det är tungt,
då sover man bevisligen lugnt.

3. Är detta så klokt att ge?
Det är det vi får se!
Ned med din fot,
och låt maskinen råda bot,
på trötthet och skav,
utan några krav.
Och tycker ni inte att den är bra,
vet jag en som vill ha..!

4. En utmaning som heter duga,
det kan vi lova utan att ljuga.
Foga samman en i taget,
det fixar ni lätt, ni är ju bästa laget!

5. Som vi har kämpat
för att få hem dessa par
Och nu har vi hämtat,
ett par till er var
Hoppas de passar
till era tassar – God Jul!

6. Hit och dit,
ned och upp.
Med list och flit,
du ger aldrig upp!
Orden flyter lätt,
till slut blir det säkert rätt!

7. Mjukt och skönt på kroppen,
det blir väl toppen?
När du bland snö och is
i världens klimatkris,
lyckas hålla dig varm
med mer än din vanliga charm!

8. Bäst i test och bra för håret,
kanske hinner ni i tid det kommande året!
Några drag så är det klart,
morgonrutinen går med en väldig fart!

Julstrumpor i två fönster, och pepparkakor med våra namn, precis som varje jul. Det här fotot tog jag i dag. Ni ser att det fortfarande blommar, och fler blommor är på väg. Det var inte planerat att bli så, men passande att de röda amaryllisarna slog ut först och de vita litet senare, lagom tills julen är över och nyåret är på ingång. I dag har jag plockat undan julsakerna, men pepparkakorna får hänga kvar ett tag till.

Pepparkakshus som vanligt, men i år gjorde Bella, Jackie och Milo varsitt och Patrik och jag ett tillsammans. Det kan hända att det blev litet för mycket julmys för mig, så vårt hus blev mer likt ett hemsökt hus där någon brutit sig in. Det står till vänster och syns inte på den här bilden. Ungdomarnas hus blev i alla fall jättefina :)

De här bilderna är från förra året. I år dukade jag inte med enris som jag brukar göra, och jag gjorde inga scrappade julklappsetiketter.

Så här såg det ut i år. Det blev ändå ganska juligt på salsbordet med julblommor och andra dekorationer.

Jag lagade det mesta av det vi brukar ha på julbordet, och som vanligt för mycket av allt, så vi åt rester hela julhelgen. Vi skippade sådant som vi i vår familj inte tycker om, som prinskorv. Och så lade jag till fler grönsaksrätter, förutom kokt potatis även potatissallad, pilgrimsmusslor, inkokt lax med gräddfilssås istället för gravad lax som vi inte tycker om. Jag gjorde några ägg- och räksnittar med pepparrot och stenbitsrom, litet roligare än de vanliga ägghalvorna.

På kvällen började snön falla i stora flingor, så det blev helt vitt. Vi tog en promenad genom byn, där vägföreningen låtit ställa ut marschaller längs hela vägen. Väldigt mysig avrundning på julaftonen att följa ljusen och känna snöflingorna mot ansiktet.

På juldagen såg jag alla avsnitten i den nya serien om Familjen Bridgerton (totalt åtta timmar). Många bokbloggare har läst böckerna och de flesta har gillat dem. Jag var skeptisk i början, men fortsatte titta och efter två avsnitt var jag omvänd. Så vackert och romantiskt och nytänkande.

Jag fick ett padelracket i julklapp, och på juldagen åkte vi allihop och spelade. Det var inte lika ansträngande som att spela badminton tyckte jag, och inte lika krävande som att rida. Men roligt att alla kan vara med. Ungefär som att bowla; man kan spela snällt och försiktigt så att alla har roligt, eller satsa seriösare om man är flera likvärdiga spelare. Det blir säkert mycket mer ansträngande när man blir duktigare och lyckas hålla bollen igång länge.

Shelly med sin scarf. Precis som varje jul.

Det blev inte helt som vanligt i år, men mycket var likt. Det blev mindre av stoj, stim, skratt och prat, så som det blir när man är närmare tjugo personer, men mer av lugn och mys. Jag tror att det spelade roll att vi var förberedda på en jul på egen hand, och planerade för det.

Hoppas att ni också fick en fin och fridfull jul ♥

De första decemberveckorna

Man hade kunnat tro att tiden skulle gå långsamt dessa tider, då så mycket av det vanliga livet är satt på vänt, men trots att jag tycker att jag är närvarande och engagerad i allt som händer under en dag, och att jag inte stressar, rusar dagarna fram. Varje kväll när jag går och lägger mig känns det som jag nyss gjorde samma sak. Litet oväntat att känna så. Hur upplever ni det, känner ni någon skillnad mellan förra året och det här året i hur snabbt dagarna går?

Ridning är bra på många sätt, inte minst för endorfinerna! Men jag behöver styrketräna också. Sedan de skärpta rekommendationerna har jag inte gjort det, och när jag inte tränar får jag alltid tillbaka snedhet och smärta i höften. Jag läste någonstans att vi är 80 % av befolkningen som har ett vridet bäcken, och det enda man kan göra åt det är att träna sig så rak som möjligt. Det blir inte lika effektivt som på gymmet, men det är sant som det sägs, att bättre med den träning som blir av än ingen alls.

Jag var ute i god tid med att köpa amaryllislökar, dels till oss, dels till mamma pappa, som inte bör vistas på handelsträdgårdar det här året. Så mysigt på Wallby Trädgård med halmbalar, en stor mistel och kransar av gran och en vid entrén. Och som ni ser, knappt några andra där.

Alla våra amaryllisar blommar för fullt nu. Det kommer fler stänglar och fler blommor, så det blir blommor även till jul ♥ ♥

De traditionsenliga pepparkaksgrisarna som jag bakar varje år och spritsar med våra namn hänger i fönstret och doftar gott.

Vi äter fortfarande lunch då och då på Johannesbergs slott. Det är så mysigt där och de lagar så god mat. Tråkigt att det i princip är tomt, jag tycker synd om företagarna det här året. Ofta är vi de enda gästerna när vi äter lunch på slottet. Men ur smittorisksynpunkt är det förstås bra. Den här dagen kom Gunilla och Uffe från Västerås och åt lunch med oss. Mysigt och trevligt att kunna sitta och prata med varandra, sådant man tog för givet tidigare. På ett tomt slott är det enkelt att hålla avstånd och ändå sitta inomhus och slippa frysa.

Först upptäckte vi att en liten sköldpaddsfärgad katt fötts i vårt stall under våren, och senare föddes fem till… Bella har lyckats fånga in tre av dem och fått dem tama genom att ha dem i sitt rum, det är de här två kolsvarta; Arwen och Ginny, och så C-grid som har flyttat till våra grannar. De två svartvita har Bella precis lyckats locka in i en transportbur, så de skall flytta hem till sina nya familjer i kväll.

Det här är Chili, som föddes tidigare i våras. Hon var med mig hela tiden när jag klädde julbocken, på lagom avstånd.

När jag var yngre tvättade jag alltid bilen själv. Sedan blev jag bekväm och började köra in den i biltvätt. Med äldre barn, och inga hästar eller höns, så frigjordes enormt mycket tid. Så nu har jag beställt hem produkter för biltvätt.

Den här hösten/vintern behöver bilen tvättas ofta. Det är bekvämt med plusgrader, men jag ser ändå fram emot julafton då det förväntas snöa hela dagen! Några minusgrader, snö och sol är vad jag och många med mig vill ha nu!

Här är några som tycker att det är perfekt med en grön vinter, särskilt när de kommer åt mina jordgubbsplantor…

Fikapaus med hembakad pepparkaka. Det här var första advent. På söndag är det fjärde advent. Hösten bara försvann.

Flera luncher på Johannesbergs slott. Så fint juldekorerat och pyntat.

Videomöte med Johanna, som jag lärt känna genom bokbloggandet. Jag kände mig faktiskt litet nervös innan vi skulle träffas för första gången via zoom. Att träffas i verkligheten och äta eller fika tillsammans med nya människor gör mig inte nervös, men att umgås genom en skärm kan ju bli väldigt stelt om det inte klickar. Men det gjorde det! Det var inte tyst en sekund. Utom i början, när jag inte fick igång ljudet på datorn :)) Men det löste sig snabbt. Så trevligt att äntligen ses och prata efter flera års kontakt på sociala medier!

Fyra pepparkakshus står nu klara på skänken i vardagsrummet, eller i salen, som man sade då huset byggdes.

Jag kom med i LB Förlags julkalender :)

Litteraturlistan betas av. Just nu läser jag Global Legal History. Ju mer man läser, desto intressantare blir det och ju mer vill man lära sig.

I måndags ställde vi in granen så att grenarna skulle få tid att falla ut innan ljusen skall sättas i. I år har jag gett upp om ljus som sitter ihop med sladdar, och köpt trådlösa julgransljus. Slut på hoptrasslade sladdar! På den vänstra bilden ser ni hur det ser ut när jag varje morgon tittar på årets Julkalender på SvT och på den högra ser ni min arbetsplats.

Både Bella och Jackie har distansundervisning nu. På Jackies idrott har klassen fått i uppdrag att gå ett visst antal kilometer/en viss tid, och genom GPS-markeringarna skapa olika figurer. I går skulle klassen skapa en gran och i dag en tomte. Jag, Shelly och Doris har gått med. För att få till grenarna på granen var vi tvungna att hoppa över diken och ut på en plöjd åker… Jackie i pyjamasbyxor med kakmonstret… :))

Nu skall jag ta mig i kragen och gå ut i gästhuset/hemmagymmet och cykla. Tänkte kombinera det med att se någon bra film eller serie, har ni något förslag på film/serie jag inte bör missa?

Hoppas att ni mår bra!

De senaste tre veckorna

Shelly och jag har varit i skogen och hämtat mossa. Jag kallar det mossa, egentligen är det ju lav, men ni vet vad jag menar.

Först plockade jag ganska slät mossa, sedan hittade jag den här toppiga mossan och litet grön mossa. Jättefint i krukor med amaryllisar och hyacinter.

Bella har fyllt sexton år. Vi ville inte samla hela släkten hemma hos oss som vi brukar göra, utan bokade bord på Bro Hof där vi kunde träffas och hålla något slags avstånd till varandra. Sista helgen i oktober, innan smittspridningen eskalerade.

Innan restriktionerna skärptes åt vi ganska ofta lunch på Johannesbergs golfrestaurang och när golfbanan och restaurangen stängde för säsongen fortsatte personalen att servera väldigt god lunch på slottet. Patrik och jag åt bland annat boeuf bourguignon.

Vad jag saknar de goda luncherna med alltid lika god råkostsallad i fransk stil med vinägrettdressing. Erica valde något mexikanskt och jag pannbiffar med löksås.

Våra grannar tog initiativ till after work på slottet på fredagarna. Det kändes som att ha hela slottet för sig själva eftersom det oftast var bara vi där. Enkelt att hålla avstånd, mysig miljö och trevliga samtal. Bella tog en bild på mig innan vi skulle åka, sedan skildes vi åt när Patrik och jag åkte till slottet och Bella åkte ut med Mary-Linn i hennes Dodge Ram/A-traktor. Efter några tillfällen tog det sociala slut i och med smittspridningen i vår del av landet.

Istället kan man roa sig med att röja bland alla scrapsaker jag har kvar sedan jag drev scrapbookingföretag. Så mycket nostalgi..! Det här var några av de serier jag tyckte mest om under de här åren.

Jag har börjat rensa och ge bort/slänga andra saker också i skåp och garderober. När man börjar riva ut allting blir det först fullständigt kaos. Bella skulle ta hem sin pojkvän för första gången just den dagen jag hade storstädning, och hon frågade litet fint om jag trodde att jag skulle hinna städa upp i köket innan han kom. Det hann jag.

På måndagarna rider jag lektion i en jättetrevlig grupp med Isa, som nog är den bästa ridinstruktör jag ridit för. Hon missar ingenting och jag åker hem efter varje ridpass och känner att jag har lärt mig något nytt. Här red jag privat för att träna mer på vissa moment. Det finns nästan ingenstans jag hellre vill vara än på hästryggen.

Att analysera, utreda och skriva är också väldigt roligt. Här sitter Shelly och jag med en av böckerna jag läser för att bli en bättre forskare.

Hösten har varit otroligt fin i år. Just i dag regnar det och blåser i sidled, och eventuellt kommer säsongens första snö i kväll, men så här fint har det varit, det får man vara glad över.

Far i vår familj firades hemma med pilgrimsmusslor på wokad grönsaksbädd med vitlöks-, citron- och persiljesmör och frasiga parmesanpinnar. Till varmrätt potatisgratäng i portionsformarna vi i princip aldrig använder annars och helstekt karré.

Våra pappor firades utomhus med blommor som vi köpte på en julig handelsträdgård.

Och apropå jul. Jag har alltid sett mig som en riktig julnörd, men efter att ha gått med i en Facebookgrupp med julälskare får jag se mig slagen med hästlängder! Jag har insett att jag inte alls är särskilt förtjust i tomtar och köpt julpynt. Jag gillar att baka och laga mat och dekorera med naturliga material som granris, äpplen, mossa (lav, var det ja), kottar och gammaldags grått porslin. Och framförallt att umgås. Och så gillar jag att slå in julklappar, lacka dem och skriva rim. Men i Facebookgruppen som jag nämnde verkar det centrala vara att köpa julsaker. Jag är julnörd på ett annat sätt.

I år blir julen väldigt annorlunda, jag tror att jag skall skriva ett inlägg om hur jag skall försöka skapa julstämning fram till jul. Jag har redan börjat fundera på vilken mat vi vill ha på julbordet och nästan samtliga julklappar är beställda och redan inslagna. I helgen hoppas jag att det blir litet kallare så att vi kan åka fyrhjuling upp till skogen och hämta granris till julbocken, och jag har beställt matkassar som jag skall hämta på ICA i morgon med kryddor till egen pepparkaksdeg och lussekatter. Jag vill vara förberedd om jag blir sjuk innan jul. Med ungdomar i coronasmittade skolor och med pojkvänner går det inte att vara helt isolerade.

Det har varit utvecklingssamtal med båda tjejernas lärare och här väntade jag på att ett videomöte skulle börja om min forskning.

Jag hade läst och skrivit PM om de här böckerna.

Avslutar med en bild på vår lilla glada hund!

Hoppas att ni har lyckats hålla er undan från ni vet vad, och att ni mår bra ♥

Bilder och tankar från veckan

Min bror med familj har byggt en så häftig gård en bit upp i skogen. Litet för ensligt för mig, men så härligt med djurlivet in på knuten och att få vakna upp på morgonen och se och höra fåglarna. Jag tog några bilder på vägen upp till dem.

En före-bild innan det var dags att träffas på slottet

Min retfulla blick beror på att Isabella stod till vänster och gjorde sig i ordning för att åka ut med Mary-Linn, och hon ville inte vara med på bild. Hon var jättefin på fotot, men eftersom hon inte ville vara med så behöver hon förstås inte. Tyvärr.

En jättetrevlig kväll med mycket prat och skratt, med coronaavstånd (har det blivit ett godkänt nyord än? kommer säkert att bli) mellan oss som inte tillhör samma familj.

Hemma igen. Väldigt pigg, så jag försökte hålla mig vaken tills Bella kom hem. Höll ut till midnatt. Klänningen är för övrigt tio år gammal, dessutom köpt begagnad, så den räknas väl som trendigt retro nu då ;) Det är ingen prislapp kvar på klänningen, det är en dekoration.

Två ridlektioner den här veckan och två styrketräningspass. Jag har varit fortsatt trött, och numera lyssnar jag (i alla fall bättre än tidigare…) på kroppen. Så, i dag skall jag ta det lugnt och fortsätta arbeta mig igenom min litteraturlista för forskarutbildningen och förhoppningsvis skriva några bokrecensioner, men i morgon hoppas jag vara pigg nog för ett benpass på gymmet.

Hur gick det för er, hade ni lyckats gissa rätt på vilka böcker som skulle nomineras till årets Augustpris? Av mina fem förslag i facklitteraturklassen blev ett rätt; Herrarna satte oss hit. Som jag skrev i ett tidigare inlägg tror jag att den blir Årets fackbok, utan att ens ha läst de andra. Men jag är väldigt nyfiken på Familjen och Sverigevänner också. Och i den skönlitterära klassen vill jag läsa Klas Östergrens roman, Renegater, den tredje och avslutande delen i trilogin där de tidigare böckerna har titlarna Gentlemen och Gangsters. Jag har inte läst någon av de tidigare delarna, men funderar ändå på att kasta mig rakt in i den tredje och avslutande delen.

Den här bilden är inte från veckan, men från exakt samma vecka förra året. De här böckerna planerade jag att läsa. I år har jag lika många, eller ärligt talat ännu fler, böcker i boktraven med böcker som jag vill läsa. Men hellre det, än att inte vilja läsa alls.

Önskar er en fin helg!

Vardagar med guldkant

Ljuset och färgerna har varit helt magiska de senaste veckorna, så härligt att vara ute och se hur fin naturen är. Jag plockade in dill och nyponkvistar och satte i en vas. Det är fint med blommor, men det finns mycket annat i naturen som också är fint att dekorera med.

Tror ni att vändningen mot mörkare tider kom i helgen, när det plötsligt kom snö, och sedan gick temperaturen ned till – 4 grader och efter det kom regnet? Nästan alla löv rasade från en av lönnarna.

Innan dess var det så här fint. Nästan sensommarvärme så att man kunde sitta utomhus och äta lunch.

Men här var det inomhus. Viltfärsbiff på golfrestaurangen, och veckan därpå (i dag faktiskt)…

… ungefär samma sak, men nu på slottet som fortsätter med luncherna när 18-hålsbanan och golfrestaurangen har stängt för säsongen. 135 kronor för så här god och fint serverad mat med kaffe och kakor om man ville. Det blev en jättetrevlig långlunch med en vän som jag känt sedan min arabhäst- och distansrittstid.

I mitt Instagramflöde kom det upp bilder på en ny, spännande bok från LB Förlag. Och litet kul är det allt, att få se sin egen text om författarens förra bok på omslaget :) Den boken var för övrigt helt fantastisk, jag rekommenderar alla att läsa den. Jag hoppas att förlaget kommer att skicka uppföljaren till mig.

Jag har skördat paprika, chili, morötter och de sista tomaterna. Jag insåg att tomaterna inte skulle hinna mogna innan det blev minusgrader på nätterna, så bara att plocka av allt som fanns kvar. Från Facebookvänner fick jag tips om vad man kan göra med omogna tomater, dels recept med gröna tomater, dels hur man kan få dem att mogna långsamt inomhus.

Jag har lagt allihop på brickor nu. I morgon skall jag rensa bort alla kvistar och låta vissa ligga svalt och mogna i lugn takt, och laga några spännande saker av resten. Kanske borde jag testa att steka gröna tomater, som i filmen?

Men detta… Vad tror ni att det är? Det är inte ett rakat krusbär. Det är en pytteliten melon som inte hann mogna innan säsongen var slut.

Att odla är verkligen inte enkelt. Jag skall sammanfatta mina erfarenheter från mitt första år som pallkrageodlare i ett eget inlägg snart. Men ni som tittar in här har ju sett att vissa saker har vuxit väldigt bra, medan andra (som melonen) inte kom igång alls.

Vi får väl se om jag kommer att odla något nästa år, eller om jag enbart skall ägna mig åt arbete. Det är inte så tråkigt det heller.

Efter en vecka av massiv trötthet hade jag börjat få energin tillbaka i helgen och arbetade ganska intensivt. Bella kom in i mitt arbetsrum och bara tittade på mig. Där satt jag, klockan 14, fortfarande i pyjamas och morgonrock med oborstat hår och läsglasögon på näsan, helt inne i en text jag skrev. Jag frågade om jag såg ut som en galen professor. Hon svarade inte. Jag tolkar det som ett ja.

En morgon skjutsade jag Jackie till skolan. Två regnbågar bildade två c över varandra och över husen. Jag tänkte att jag kunde fota när jag lämnat av Jackie, men ni vet hur det är – just do it! När jag hade vänt var det solsken och regnbågarna borta, det tog högst tio minuter mellan det här tillfället när jag fotade genom bilrutan till dess att tillfället var borta.

De senaste dagarnas skärmbilder från mobiltelefonen. Mitt foto till vänster, som jag lade upp i gruppen Rimbo i vårt hjärta. Monikas bok- och filmsmak stämmer med min, så när hon lade upp ett tips om serien Yellowstone (som jag tänkt se, men inte kommit till skott), insåg jag att jag också måste se den. Nästa bild visar vad jag lyssnar på i bilen nu. Peppande låttexter och mycket power. Bilden längst till höger fick mig sugen på att baka igen! Jag brukar baka spindeltårtor till Bellas födelsedag, men titta vad fina små praliner man kan göra. Och smart att ställa dem på ett galler och hälla choklad över, mycket enklare än alla tekniker jag provat.

Jag har vaknat och gått upp vid fem flera morgnar i rad nu för att arbeta med avhandlingen. Så kul och jag tänker som klarast tidigt på morgonen. Men det innebär att jag är trött nu, så jag säger god natt med en bild på Fame som om möjligt är ännu tröttare än jag.

After work på slottet

I fredags startade grannarna en ny tradition – after work på slottet. Så mysigt i dessa tider då många arbetar hemifrån, att träffas på slottet för att prata, dricka te eller kaffe, vin eller kanske äta middag.

Vi såg en enda gäst på slottet, så vi kunde strosa omkring som vi ville. Vi tog en titt på vinkällaren och bestämde att vi skall boka in en vinprovning framöver. Själv vill jag boka in mig på slottets champagneprovning också, jag behöver nog prova olika champagnesorter efter varandra för att känna någon skillnad.

Jag drack en alkoholfri drink som vi döpte till ”Cassandra Special” efter bartendern/servitrisen/entrévärdinnan, och senare blev jag sugen på lingonmousse med kanelsmulor som slottet har med i sin middagsmeny, så då fixade de det. Bra service!

Bilden på mig i spegeln tog jag med Jackie i åtanke. Hon tycker att jag tar så pinsamma selfies när jag tittar in i spegeln och inte ned i kameran när jag tar bilden. Är det här bättre då, Jackie?

Ost- och charktallrik med väldigt goda kex och fikonmarmelad, och te.

Vacker avslutning av kvällen på slottet.

Men det här var i fredags. I dag sitter jag i princip fastklistrad vid datorn för att få till ett PM om en bok som ingår i forskarutbildningen. Om ni, mot förmodan, skulle vilja veta vad det är för typ av litteratur jag läser för min forskning, så skrev jag ett PM/en recension om en av böckerna häromdagen, här är länken till inlägget.

Hoppas ni har en fin söndag ♥

Ps. Det mest överraskande den här dagen var för övrigt inte att det snöade i morse, utan att jag gillade det!

Snart dags för Augustprisnomineringar – mina favoriter

På måndag får vi veta vilka 18 böcker som nominerats till årets Augustpris, årets finaste svenska litteraturpris, och vilka texter som nominerats till Lilla Augustpriset.

Södra teatern, Mosebacke torg i Stockholm

Tyvärr, men förståeligt, kommer vi inte att få vara på plats som publik. Men som näst bästa alternativ kan vi sitta hemma i fåtöljen och följa nomineringseventet live från Södra Teatern. Klicka in på www.augustpriset.se klockan 17.45-19.30 på måndag.

Augustpriset är den svenska litteraturens mest prestigefyllda pris och delas ut i kategorierna Årets svenska skönlitterära bok, Årets svenska fackbok och Årets svenska barn- och ungdomsbok. I varje kategori nomineras sex stycken böcker, utgivna under det senaste året.

Efter tillkännagivandet kommer Yukiko Duke att intervjua de nominerade författarna. De senaste åren har Tara Moshizi och Daniel Sjölin varit samtalsledare, och de har varit lysande. Kunniga och samtidigt uppsluppna och humoristiska. Jag hoppas att det inte blir för lågmält och allvarligt i år. Yukiko Duke är proffsig, men det bidrar till en bra stämning och gör de nominerade författarna mindre nervösa och spända om samtalen också kryddas med humor.

Har ni några favoriter i de olika klasserna? Det har inte kunnat genomföras lika många författarevenemang som vanligt i år, och det har varit ganska sparsmakat med diskussioner kring vilka böcker som kan tänkas bli nominerade, så extra svårt i år att kunna ana vilka böcker det blir som nomineras.

Jag kan tänka mig att åtminstone någon av de här fyra böckerna blir nominerad i fackboksklassen, eller alla fyra. Klicka gärna in på mitt Instagram här ovanför, där kommenterar andra och tipsar om sina favoriter!

Ps. Jag kommer kanske få anledning att revidera det här inlägget fler gånger under helgen, jag har redan insett att jag glömt att ta med min absoluta favorit: Herrarna satte oss hit. Om tvångsförflyttningarna i Sverige.

Jag hoppas på Klubben, men undrar om den håller Augustnivå vad gäller språket. Jag känner mig helt säker på Herrarna satte oss hit. Ett alltid aktuellt ämne och med HD-domen som gav samebyn Girjas rätt mot staten i januari i år fick frågan om statens behandling av samerna extra uppmärksamhet. Den är dessutom skriven på en så vacker och poetisk prosa. Jag kanske till och med tror att den inte bara blir nominerad, utan också blir Årets fackbok. Naturböcker brukar också vara med. Där tror jag på Svamparnas planet. En otroligt intressant bok! Låter inte så spännande, men vem tyckte att ålar var intressant innan förra årets Augustpris..? ;)

I år blir det ingen promenad genom Stockholm till nomineringseventet. Litet tomt känns det allt.

Men man kan ju alltid göra sig festfin ändå på måndag kväll, trots att man inte får vara på plats på Södra Teatern.

Vi besöker nyrenoverade Nationalmuseum och upplever ett märkligt Paradis

Nationalmuseum öppnade igen, efter en sju år lång renovering, i slutet av 2018. Jag har velat se hur det blev, och i går var det äntligen dags att besöka museet. Vi ställde bilen på Skeppsholmen och gick över Skeppsholmsbron till Blasieholmen där Nationalmuseum ligger.

På bilden HMS af Chapman som sedan 50-talet är ett vandrarhem, men finast tycker jag är den långa raden med olikfärgade byggnader på andra sidan Stockholms ström, längs Skeppsbron i Gamla stan.

Men detta… Inte vackert, men intressant. Det är konstnären Niki de Saint Phalles som skapat konstverken i Moderna Museets skulptursamling som hon kallade Paradiset. Jag tycker att konst skall väcka tankar och känslor, och det gör verkligen den här utställningen. Till exempel undrar jag om svärdet i kvinnans mage skall symbolisera att hon kommer att hamna i Paradiset?

Utsikt från Skeppsholmsbron mot Strandvägen. Stockholm är så vackert, jag måste verkligen ta mig runt mycket mer och se mer av vår fina stad. Det är en perfekt tid för det nu, det är så få människor i staden när utländska turister inte vågar sig hit.

Uppför trapporna på Nationalmuseum. Pampigt.

Vi började med utställningen med Pär Engshedens klänningar till Sara Danius vid flera Nobelfester. Den kvinnan, alltså. Så stark och modig. En person som tillhörde kultureliten och ändå vågade sticka ut i moderiktiga kläder, och sedan visade hon ju verkligen sin styrka, när hon försökte styra upp den gubbiga och sunkiga Svenska Akademien. Ni som hängde med i turerna kring den stora kulturkrisen 2018, och kanske har läst boken Klubben, vet vad jag menar.

Kulturens modedrottning. Så vacker klänning, och titta på skorna. Vem av de andra i Svenska Akademien skulle våga sticka ut så här?

Skor från Miu Miu, örhängen från Prada och väskan från Gucci.

Hennes sista Nobelfestklänning, som en markering tror jag, att hon inte lät sig tryckas ned och förminskas, trots att flera gjorde sitt bästa för att manövrera ut henne.

Milo och Jackie i Skulpturgården.

Konstnären Gustaf (Gusten) Lindberg har skapat den här otroligt vackra skulpturen, Dimman. Hur kan man mejsla ut något med så mjuka, fina linjer ur något så hårt som marmor? Jag är så imponerad av det. Den här skulpturen finns i flera exemplar och i andra material.

I sorg, av Johan Teodor Lundberg.

Jag fotade den från flera vinklar och tänkte att jag skulle vilja försöka rita av den.

Detalj från en målning. Den här konstnären har verkligen fokuserat på muskler hos både människor och djur. Bulliga muskler i både armar, ben, hals, rumpa och rygg. Inte en smal arm i sikte.

Trappan ned till våningen med förvaringsboxar och toaletter.

På nedre planet såg det ut som om man inspirerats av Grand Central Station i New York. Riktigt läckert. Och som ni ser, nästan folktomt på museet.

På vägen upp såg jag det här konstverket.

En titt i museishoppen. Så smart och roligt att man kopplar ihop mjukiskaninerna med en konstnär på museet. På det sättet kanske man kan väcka ett intresse för målningarna hos de yngre, när man kan prata om kaninerna på tavlorna och relatera till mjukisdjuren här i shoppen.

Jag älskade tavlan med den här taxen när jag var ungdom. Konstnären hette Jean-Baptiste Oudry och tavlan var ett stilleben med taxen Pehr, ett gevär och en fasan, egentligen ett porträtt av taxens ägare, Carl-Gustaf Tessin. Taxen Pehr var Tessins ständiga följeslagare. Han var med på fester och jakter. Om den här tröjan funnits i vuxenstorlek hade jag köpt en direkt.

Det var väldigt fräscht och fint i museets restaurang, och det fanns många lockande rätter, men Jackie, Milo och Bella ville äta på Hard Rock Café, och så blev det. God caesarsallad med ananasjuice. Bella ville inte vara med på bild i det här inlägget, men här ser man i alla fall litet av hennes jeansjacka ;)

Efteråt italiensk glass hos Gelatonova Gelateria på Odengatan. Vilken god glass! Jag kunde inte behärska mig och valde biscotti, körsbär och passionsfrukt. Alla smakerna var lika goda. Kan vara den godaste gelato jag ätit, inklusive den i Italien faktiskt. Och nu ser jag ju att glassen matchar min klänning. Jag borde ha valt en fjärde smak, blåbär, så hade glassen matchat helt perfekt :)

Jag insåg att jag har väldigt många blommiga klänningar, även den här dagen. Har jag blivit en riktig kulturtant nu? Tog en bild i en av döttrarnas garderobsspegel innan vi åkte. Tror jag får ta fram flaskan med spegelputsmedel och ställa in på hennes rum för användning vid tillfälle…

På vägen hem stannade vi till här, och köpte ny smartteve och en mikrovågsugn. Jag kastade ut vår mikro för tio år sedan, eftersom den bara tog plats och det går lika bra att använda vanlig ugn och vattenkokare, men nu hade tjejerna och Milo lyckats övertala mig att köpa en, så att de lättare kan värma mat. Om det kan få dem att värma den mat som jag lagat, och inte småäta hela tiden, så kan det vara värt det. Vi får väl se hur det går med den saken.

Nästan hemma fotade jag de här hässjorna. Så ursprungligt och också vackert. Betydligt finare än de stora rundbalarna i vit, rosa eller ljusblå plast som är det moderna sättet att ta hand om höet. Men så tidskrävande.

Stockholm ger alltid mersmak. Näst på tur tror jag är Fotografiska. Har ni några andra tips om vackra platser i Stockholm och/eller spännande saker att uppleva?

Spahelg på Hotell Havsbaden i Roslagen

Fotot på min frukost är det enda fotot av alla som jag tog på spahotellet som är någorlunda ljust, så jag visar det först i inlägget. På frukostbuffén fanns det mesta. Ja, ni ser ju ;) Jag saknade bara finkaffe, som cappuccino. Croissanten var varm och väldigt mör och krispig, lika bra som i Italien och Frankrike. Jag valde både hårdkokt och löskokt ägg och båda var perfekta. Grädden till våfflan var inte äkta vispad grädde, utan grädde i en spruttub. Inte så kvalitetsmässigt, men grädden håller ju formen i en tub, vilket den inte gör i en skål.

Inredningen var genomtänkt både stil- och färgmässigt. Så snygga lampor, som den till vänster om mig på bilden. Och så här kan man se ut efter att precis ha kommit fram till hotellet efter 1,5 timmars resväg strax efter 20 på kvällen, ganska sliten efter ett styrketräningspass precis innan. Monoton väg med mycket vilt, men resan kändes inte lång eftersom vi lyssnade på rättegångspodden om hedersmordet i Gävle 2016, minns ni det?

Maritimt tema i blått och vitt. Och titta vad som satt på sängarna, så gulligt!

Jag hade bokat en så kallad minisvit med havsutsikt och balkong. Jag ville se havet genom fönstren, och inte en innergård. Det var visserligen litet för kallt för att sitta ute någon längre stund på balkongen nu, men jag gillar ändå frihetskänslan med balkong. Temperaturen i rummet var perfekt, svalt i sovrummet och varmt i badrummet. Och kanske för första gången var kuddarna alldeles lagom. Inte för hårda och inte för mjuka.

Nedför trappan till spaavdelningen i badrock och tofflor som hotellet tillhandahåller. Älskar färgerna och materialen. Inte alls strikt och stelt, utan varmt och ombonat. Det bidrar säkert till att man åker härifrån lugn och avslappnad.

Här kunde man sitta och titta ut på havet i väntan på att få någon av hotellets olika behandlingar. Som till exempel papayapeeling med ansiktsmassage. Så avkopplande, rekommenderas verkligen.

Och plötslig gled färjan in. Eckerölinjen avgår och ankommer ett par minuter från hotellet.

Här fanns pooler, jacuzzi, saunaworld med ångbastu, torrbastu och ljusterapibastu, lågvattenbassäng, kallbad och utomhuspool.

En boktrave – så hemtrevligt!

Restaurangen var väldigt mysig med de här fina taklamporna i turkost, brunt och cremefärgat och stora fönster ut mot havet. En mysig kväll, där miljön vägde upp för maträtterna.

Rätterna var ambitiöst planerade. Jag valde kallrökt lax med picklad fänkål, senapsfrön, friterad grönkål  och skum på lagrad sveciaost (165 kronor). Det låter ju spännande, eller hur? Men det var ingen smaksensation direkt, och inte så estetiskt upplagt heller. Den friterade grönkålen hade varit för lång tid i ugnen, så den föll sönder som smulor i munnen på grund av att den var så torr. Laxen hade vunnit på att vara skivad istället för serverad i en hel bit. Kallrökt lax är godast att äta som tunna skivor, konsistensen av en tjock och ganska dallrig och kall laxbit är inte kul att äta. Men den picklade fänkålen var väldigt syrlig och god.

Som varmrätt valde jag krispig röding med bakad jordärtskocka, hyvlad morot, chilimarinerad blåmussla, sjökorall, krutonger och blåmussel-velouté (295 kronor). Rödingen var perfekt tillagad, saftig och fin, men helt smaklös. Litet salt hade räckt, men jag tror att kocken hade glömt kryddorna. Det gällde genomgående för maträtterna, de var ganska smaklösa. Och när jag åt blåmusslorna knastrade det i munnen av grus. Däremot var den hyvlade moroten väldigt god. Jag tror att den var marinerad i vinäger av något slag. Absolut bäst på tallriken. Litet oväntat. Men var var krutongerna?

Till dessert en dekonstruerad cheesecake med vaniljkräm, blodapelsinsorbet, basilikaolja, oreokaksmulor med smaksatt maräng (135 kronor). Väldigt goda smaker. Men… Jag avskyr att vara så här gnällig, men har restaurangen ambitioner, vilket avspeglar sig i både menyn och priserna, bör man kunna förvänta sig mer än så här. Ett tips när det gäller desserten är att servera den på ett fat med tillbehören fint upplagda runtomkring, inte som en pannacotta eller mousse i en skål, det ger inte någon känsla av finess utan mer känslan av att äta ur en barnmatsburk. Och det hade varit mycket snyggare om de olika färgerna i rätten fick komma fram bättre. Varför smula maräng på blodapelsinsorbeten, istället för att servera den bredvid som en fin kontrast?

Jag såg på hemsidan att hotellet söker personal, bland annat en kock. Hoppas de lyckas värva kockar som kan leva upp till hotellets höga ambitionsnivå om yttersta perfektion:

”Vi söker nu efter knivskarpa kockar som vill vara med och skapa kulinariska matupplevelser på vår skärgårdspärla i Grisslehamn, Hotell Havsbaden. Vi söker dig som har god erfarenhet inom kockyrket. Du har lätt för att tappa tid och rum på grund av din kärlek till matlagningen och varje tallrik som lämnar köket är av yttersta perfektion.”

Maten var som sagt ingen kulinarisk upplevelse, men miljön uppvägde. Överallt stod det snittblommor i vaser.

När man ville kunde man sätta sig och dricka te eller kaffe med småkakor, muffins, godis och frukt.

Avslutar med en bild på frukosten med utsikt mot hamnen. Hit åker jag gärna igen, men då kanske jag väljer middag från barnmenyn, lagom stora portioner och mycket mer prisvärda. Köttbullar med gräddsås och hemlagat potatismos eller kyckling med aioli och pommes frites, eller kanske lax med smörsås och kokt potatis. Bara 75 kronor per rätt. Och till dessert, glass med chokladsås och sorbet för 45 kronor. Inte så sällan är det bättre att laga enkel mat som är god.

Ha en fin söndag!

Förmågan att njuta av livet

Jag saknar många förmågor, men förmågan att njuta av livet, den har jag i alla fall. Och under de senaste två veckorna har det varit mycket av sådant som jag gillar. Som i dag. Jag njuter av att vara tillbaka i den här miljön och kunna beställa fram de böcker jag behöver.

Vi skulle bara till banken och till biblioteket, men hamnade här, på favoritstället i Uppsala – Güntherska hovkonditoriet. Helt omöjligt att bara gå förbi när fönstret med domkyrkan byggd av pepparkakor var så otroligt inbjudande.

Jag kunde inte välja mellan lunch och fika, så det fick bli båda delarna. Grönärtsoppa med ägg och räkor, tre skivor surdegsbröd, semla med vaniljcrème och blåbärsgrädde och en cappuccino. Ordet lagom känns avlägset…

Men så har mitt ideal alltid varit det julbord som Emil i Lönneberga dukar upp för de fattiga – mycket av allt! Jag är uppvuxen med att det aldrig har snålats med maten. Även om vi själva levde sparsamt övrig tid, var det alltid självklart att bjuda våra gäster på allt vi hade. Dök det upp någon oväntad gäst när vi satt och åt mat eller fikade, ställdes det alltid fram en extra tallrik. Alla var välkomna att äta och fika med oss. Det tycker jag var så fint.

Ullis påminde mig på Facebook om våra vanor när vi var ungdomar. Vi kunde äta två stycken Big Mac-menyer, och avrunda kalaset med en prinsessbakelse. Det var vi det, och jag fortsätter tydligen i samma stil ;)

Och titta vad som har öppnat i Uppsala – en butik fullproppad med lakrits! Jag var ju tvungen att köpa på mig ett litet lager.

Man kan njuta av en bra film också. Det gjorde vi på juldagen, när jag och döttrarna såg den efterlängtade Frost 2. Och dessutom i Sveriges första 4DX-salong som öppnat på Nordisk Filmbio i Uppsala. Otroligt läckert med stolar som skakar, hoppar och kränger och vatten som droppar ned på dig, snöflingor som faller ned och dimma som stiger upp på olika platser i salongen.

Väldigt bra film, och extra roligt att den är inspirerad av den samiska kulturen och att en expertgrupp med samer samarbetat med Disney under hela produktionen. Och att man kan se filmen på samiska. Det gjorde dock inte vi.

Efter sina första fem dagar på repertoaren hade 424 030 personer sett Frost 2, vilket gör det till den största öppningen för en film någonsin i Sverige. Den slår det tidigare rekordet som hölls av Star Wars: The Force Awakens (2015) med 423 042 biobesök.

Vi har firat jul tre gånger, och jag som älskar julfirande och att umgås med släkt och vänner har förstås stortrivts. Men nu känner jag mig faktiskt helt klar med julen och släktträffar, och vill bara arbeta, träna, rida och läsa böcker.

Nyårsafton, en klassisk dag för njutning av god mat. Och titta bara vilka fantastiska efterrätter som Maria hade skapat! Saffrans- och apelsinmousse på kladdkakebotten. Extra gott när de är så fina. Så omtänksamt att lägga ned så mycket arbete på sina gäster.

Förberedelser inför nyårsfirande.

Den här dansföreställningen får man inte missa på Dansens hus om man gillar streetdance med snygg koreografi.

750 platser och helt utsålt. Alla satt som förhäxade, man hörde ingen som prasslade, skramlade eller rörde sig, allt fokus var på dansshowen.

Ni som kommer ihåg dansgruppen Bounce, med bland andra Jennie Widegren och Benke Rydman, vet vilken typ av dans det handlar om. Man blir så imponerad av dansarnas kroppskontroll, jag ville åka hem och träna på isolations och bakåtkullerbyttor efter showen :)

När jag nu ändå nämnde Bounce, måste jag ju lägga upp den här videon. Det som sker här är något av det coolaste jag sett. Jag vet inte hur många gånger jag sett videon, och jag blir lika lycklig varje gång.

God koreansk bibimbab efter dansshowen.

En tur runt i Stockholm när vi ändå var där.

LO-borgen, så pampig.

Fint inomhus också. Det ser ut som jag funderar på hur de skall lyfta ned den där stora stjärnan när julen är över, och det gjorde jag också. Funderade, alltså.

Känt Strindbergcitat på Drottninggatan.

Stureplan, så här fint upplyst.

Ett litet inlägg om att njuta av livet. I morgon blir det fullt fokus på arbete, och det njuter jag också av just nu. Allt har sin tid.

Sov gott!