Bilder och tankar från veckan

Min bror med familj har byggt en så häftig gård en bit upp i skogen. Litet för ensligt för mig, men så härligt med djurlivet in på knuten och att få vakna upp på morgonen och se och höra fåglarna. Jag tog några bilder på vägen upp till dem.

En före-bild innan det var dags att träffas på slottet

Min retfulla blick beror på att Isabella stod till vänster och gjorde sig i ordning för att åka ut med Mary-Linn, och hon ville inte vara med på bild. Hon var jättefin på fotot, men eftersom hon inte ville vara med så behöver hon förstås inte. Tyvärr.

En jättetrevlig kväll med mycket prat och skratt, med coronaavstånd (har det blivit ett godkänt nyord än? kommer säkert att bli) mellan oss som inte tillhör samma familj.

Hemma igen. Väldigt pigg, så jag försökte hålla mig vaken tills Bella kom hem. Höll ut till midnatt. Klänningen är för övrigt tio år gammal, dessutom köpt begagnad, så den räknas väl som trendigt retro nu då ;) Det är ingen prislapp kvar på klänningen, det är en dekoration.

Två ridlektioner den här veckan och två styrketräningspass. Jag har varit fortsatt trött, och numera lyssnar jag (i alla fall bättre än tidigare…) på kroppen. Så, i dag skall jag ta det lugnt och fortsätta arbeta mig igenom min litteraturlista för forskarutbildningen och förhoppningsvis skriva några bokrecensioner, men i morgon hoppas jag vara pigg nog för ett benpass på gymmet.

Hur gick det för er, hade ni lyckats gissa rätt på vilka böcker som skulle nomineras till årets Augustpris? Av mina fem förslag i facklitteraturklassen blev ett rätt; Herrarna satte oss hit. Som jag skrev i ett tidigare inlägg tror jag att den blir Årets fackbok, utan att ens ha läst de andra. Men jag är väldigt nyfiken på Familjen och Sverigevänner också. Och i den skönlitterära klassen vill jag läsa Klas Östergrens roman, Renegater, den tredje och avslutande delen i trilogin där de tidigare böckerna har titlarna Gentlemen och Gangsters. Jag har inte läst någon av de tidigare delarna, men funderar ändå på att kasta mig rakt in i den tredje och avslutande delen.

Den här bilden är inte från veckan, men från exakt samma vecka förra året. De här böckerna planerade jag att läsa. I år har jag lika många, eller ärligt talat ännu fler, böcker i boktraven med böcker som jag vill läsa. Men hellre det, än att inte vilja läsa alls.

Önskar er en fin helg!

Vardagar med guldkant

Ljuset och färgerna har varit helt magiska de senaste veckorna, så härligt att vara ute och se hur fin naturen är. Jag plockade in dill och nyponkvistar och satte i en vas. Det är fint med blommor, men det finns mycket annat i naturen som också är fint att dekorera med.

Tror ni att vändningen mot mörkare tider kom i helgen, när det plötsligt kom snö, och sedan gick temperaturen ned till – 4 grader och efter det kom regnet? Nästan alla löv rasade från en av lönnarna.

Innan dess var det så här fint. Nästan sensommarvärme så att man kunde sitta utomhus och äta lunch.

Men här var det inomhus. Viltfärsbiff på golfrestaurangen, och veckan därpå (i dag faktiskt)…

… ungefär samma sak, men nu på slottet som fortsätter med luncherna när 18-hålsbanan och golfrestaurangen har stängt för säsongen. 135 kronor för så här god och fint serverad mat med kaffe och kakor om man ville. Det blev en jättetrevlig långlunch med en vän som jag känt sedan min arabhäst- och distansrittstid.

I mitt Instagramflöde kom det upp bilder på en ny, spännande bok från LB Förlag. Och litet kul är det allt, att få se sin egen text om författarens förra bok på omslaget :) Den boken var för övrigt helt fantastisk, jag rekommenderar alla att läsa den. Jag hoppas att förlaget kommer att skicka uppföljaren till mig.

Jag har skördat paprika, chili, morötter och de sista tomaterna. Jag insåg att tomaterna inte skulle hinna mogna innan det blev minusgrader på nätterna, så bara att plocka av allt som fanns kvar. Från Facebookvänner fick jag tips om vad man kan göra med omogna tomater, dels recept med gröna tomater, dels hur man kan få dem att mogna långsamt inomhus.

Jag har lagt allihop på brickor nu. I morgon skall jag rensa bort alla kvistar och låta vissa ligga svalt och mogna i lugn takt, och laga några spännande saker av resten. Kanske borde jag testa att steka gröna tomater, som i filmen?

Men detta… Vad tror ni att det är? Det är inte ett rakat krusbär. Det är en pytteliten melon som inte hann mogna innan säsongen var slut.

Att odla är verkligen inte enkelt. Jag skall sammanfatta mina erfarenheter från mitt första år som pallkrageodlare i ett eget inlägg snart. Men ni som tittar in här har ju sett att vissa saker har vuxit väldigt bra, medan andra (som melonen) inte kom igång alls.

Vi får väl se om jag kommer att odla något nästa år, eller om jag enbart skall ägna mig åt arbete. Det är inte så tråkigt det heller.

Efter en vecka av massiv trötthet hade jag börjat få energin tillbaka i helgen och arbetade ganska intensivt. Bella kom in i mitt arbetsrum och bara tittade på mig. Där satt jag, klockan 14, fortfarande i pyjamas och morgonrock med oborstat hår och läsglasögon på näsan, helt inne i en text jag skrev. Jag frågade om jag såg ut som en galen professor. Hon svarade inte. Jag tolkar det som ett ja.

En morgon skjutsade jag Jackie till skolan. Två regnbågar bildade två c över varandra och över husen. Jag tänkte att jag kunde fota när jag lämnat av Jackie, men ni vet hur det är – just do it! När jag hade vänt var det solsken och regnbågarna borta, det tog högst tio minuter mellan det här tillfället när jag fotade genom bilrutan till dess att tillfället var borta.

De senaste dagarnas skärmbilder från mobiltelefonen. Mitt foto till vänster, som jag lade upp i gruppen Rimbo i vårt hjärta. Monikas bok- och filmsmak stämmer med min, så när hon lade upp ett tips om serien Yellowstone (som jag tänkt se, men inte kommit till skott), insåg jag att jag också måste se den. Nästa bild visar vad jag lyssnar på i bilen nu. Peppande låttexter och mycket power. Bilden längst till höger fick mig sugen på att baka igen! Jag brukar baka spindeltårtor till Bellas födelsedag, men titta vad fina små praliner man kan göra. Och smart att ställa dem på ett galler och hälla choklad över, mycket enklare än alla tekniker jag provat.

Jag har vaknat och gått upp vid fem flera morgnar i rad nu för att arbeta med avhandlingen. Så kul och jag tänker som klarast tidigt på morgonen. Men det innebär att jag är trött nu, så jag säger god natt med en bild på Fame som om möjligt är ännu tröttare än jag.

After work på slottet

I fredags startade grannarna en ny tradition – after work på slottet. Så mysigt i dessa tider då många arbetar hemifrån, att träffas på slottet för att prata, dricka te eller kaffe, vin eller kanske äta middag.

Vi såg en enda gäst på slottet, så vi kunde strosa omkring som vi ville. Vi tog en titt på vinkällaren och bestämde att vi skall boka in en vinprovning framöver. Själv vill jag boka in mig på slottets champagneprovning också, jag behöver nog prova olika champagnesorter efter varandra för att känna någon skillnad.

Jag drack en alkoholfri drink som vi döpte till ”Cassandra Special” efter bartendern/servitrisen/entrévärdinnan, och senare blev jag sugen på lingonmousse med kanelsmulor som slottet har med i sin middagsmeny, så då fixade de det. Bra service!

Bilden på mig i spegeln tog jag med Jackie i åtanke. Hon tycker att jag tar så pinsamma selfies när jag tittar in i spegeln och inte ned i kameran när jag tar bilden. Är det här bättre då, Jackie?

Ost- och charktallrik med väldigt goda kex och fikonmarmelad, och te.

Vacker avslutning av kvällen på slottet.

Men det här var i fredags. I dag sitter jag i princip fastklistrad vid datorn för att få till ett PM om en bok som ingår i forskarutbildningen. Om ni, mot förmodan, skulle vilja veta vad det är för typ av litteratur jag läser för min forskning, så skrev jag ett PM/en recension om en av böckerna häromdagen, här är länken till inlägget.

Hoppas ni har en fin söndag ♥

Ps. Det mest överraskande den här dagen var för övrigt inte att det snöade i morse, utan att jag gillade det!

Snart dags för Augustprisnomineringar – mina favoriter

På måndag får vi veta vilka 18 böcker som nominerats till årets Augustpris, årets finaste svenska litteraturpris, och vilka texter som nominerats till Lilla Augustpriset.

Södra teatern, Mosebacke torg i Stockholm

Tyvärr, men förståeligt, kommer vi inte att få vara på plats som publik. Men som näst bästa alternativ kan vi sitta hemma i fåtöljen och följa nomineringseventet live från Södra Teatern. Klicka in på www.augustpriset.se klockan 17.45-19.30 på måndag.

Augustpriset är den svenska litteraturens mest prestigefyllda pris och delas ut i kategorierna Årets svenska skönlitterära bok, Årets svenska fackbok och Årets svenska barn- och ungdomsbok. I varje kategori nomineras sex stycken böcker, utgivna under det senaste året.

Efter tillkännagivandet kommer Yukiko Duke att intervjua de nominerade författarna. De senaste åren har Tara Moshizi och Daniel Sjölin varit samtalsledare, och de har varit lysande. Kunniga och samtidigt uppsluppna och humoristiska. Jag hoppas att det inte blir för lågmält och allvarligt i år. Yukiko Duke är proffsig, men det bidrar till en bra stämning och gör de nominerade författarna mindre nervösa och spända om samtalen också kryddas med humor.

Har ni några favoriter i de olika klasserna? Det har inte kunnat genomföras lika många författarevenemang som vanligt i år, och det har varit ganska sparsmakat med diskussioner kring vilka böcker som kan tänkas bli nominerade, så extra svårt i år att kunna ana vilka böcker det blir som nomineras.

Jag kan tänka mig att åtminstone någon av de här fyra böckerna blir nominerad i fackboksklassen, eller alla fyra. Klicka gärna in på mitt Instagram här ovanför, där kommenterar andra och tipsar om sina favoriter!

Ps. Jag kommer kanske få anledning att revidera det här inlägget fler gånger under helgen, jag har redan insett att jag glömt att ta med min absoluta favorit: Herrarna satte oss hit. Om tvångsförflyttningarna i Sverige.

Jag hoppas på Klubben, men undrar om den håller Augustnivå vad gäller språket. Jag känner mig helt säker på Herrarna satte oss hit. Ett alltid aktuellt ämne och med HD-domen som gav samebyn Girjas rätt mot staten i januari i år fick frågan om statens behandling av samerna extra uppmärksamhet. Den är dessutom skriven på en så vacker och poetisk prosa. Jag kanske till och med tror att den inte bara blir nominerad, utan också blir Årets fackbok. Naturböcker brukar också vara med. Där tror jag på Svamparnas planet. En otroligt intressant bok! Låter inte så spännande, men vem tyckte att ålar var intressant innan förra årets Augustpris..? ;)

I år blir det ingen promenad genom Stockholm till nomineringseventet. Litet tomt känns det allt.

Men man kan ju alltid göra sig festfin ändå på måndag kväll, trots att man inte får vara på plats på Södra Teatern.

Vi besöker nyrenoverade Nationalmuseum och upplever ett märkligt Paradis

Nationalmuseum öppnade igen, efter en sju år lång renovering, i slutet av 2018. Jag har velat se hur det blev, och i går var det äntligen dags att besöka museet. Vi ställde bilen på Skeppsholmen och gick över Skeppsholmsbron till Blasieholmen där Nationalmuseum ligger.

På bilden HMS af Chapman som sedan 50-talet är ett vandrarhem, men finast tycker jag är den långa raden med olikfärgade byggnader på andra sidan Stockholms ström, längs Skeppsbron i Gamla stan.

Men detta… Inte vackert, men intressant. Det är konstnären Niki de Saint Phalles som skapat konstverken i Moderna Museets skulptursamling som hon kallade Paradiset. Jag tycker att konst skall väcka tankar och känslor, och det gör verkligen den här utställningen. Till exempel undrar jag om svärdet i kvinnans mage skall symbolisera att hon kommer att hamna i Paradiset?

Utsikt från Skeppsholmsbron mot Strandvägen. Stockholm är så vackert, jag måste verkligen ta mig runt mycket mer och se mer av vår fina stad. Det är en perfekt tid för det nu, det är så få människor i staden när utländska turister inte vågar sig hit.

Uppför trapporna på Nationalmuseum. Pampigt.

Vi började med utställningen med Pär Engshedens klänningar till Sara Danius vid flera Nobelfester. Den kvinnan, alltså. Så stark och modig. En person som tillhörde kultureliten och ändå vågade sticka ut i moderiktiga kläder, och sedan visade hon ju verkligen sin styrka, när hon försökte styra upp den gubbiga och sunkiga Svenska Akademien. Ni som hängde med i turerna kring den stora kulturkrisen 2018, och kanske har läst boken Klubben, vet vad jag menar.

Kulturens modedrottning. Så vacker klänning, och titta på skorna. Vem av de andra i Svenska Akademien skulle våga sticka ut så här?

Skor från Miu Miu, örhängen från Prada och väskan från Gucci.

Hennes sista Nobelfestklänning, som en markering tror jag, att hon inte lät sig tryckas ned och förminskas, trots att flera gjorde sitt bästa för att manövrera ut henne.

Milo och Jackie i Skulpturgården.

Konstnären Gustaf (Gusten) Lindberg har skapat den här otroligt vackra skulpturen, Dimman. Hur kan man mejsla ut något med så mjuka, fina linjer ur något så hårt som marmor? Jag är så imponerad av det. Den här skulpturen finns i flera exemplar och i andra material.

I sorg, av Johan Teodor Lundberg.

Jag fotade den från flera vinklar och tänkte att jag skulle vilja försöka rita av den.

Detalj från en målning. Den här konstnären har verkligen fokuserat på muskler hos både människor och djur. Bulliga muskler i både armar, ben, hals, rumpa och rygg. Inte en smal arm i sikte.

Trappan ned till våningen med förvaringsboxar och toaletter.

På nedre planet såg det ut som om man inspirerats av Grand Central Station i New York. Riktigt läckert. Och som ni ser, nästan folktomt på museet.

På vägen upp såg jag det här konstverket.

En titt i museishoppen. Så smart och roligt att man kopplar ihop mjukiskaninerna med en konstnär på museet. På det sättet kanske man kan väcka ett intresse för målningarna hos de yngre, när man kan prata om kaninerna på tavlorna och relatera till mjukisdjuren här i shoppen.

Jag älskade tavlan med den här taxen när jag var ungdom. Konstnären hette Jean-Baptiste Oudry och tavlan var ett stilleben med taxen Pehr, ett gevär och en fasan, egentligen ett porträtt av taxens ägare, Carl-Gustaf Tessin. Taxen Pehr var Tessins ständiga följeslagare. Han var med på fester och jakter. Om den här tröjan funnits i vuxenstorlek hade jag köpt en direkt.

Det var väldigt fräscht och fint i museets restaurang, och det fanns många lockande rätter, men Jackie, Milo och Bella ville äta på Hard Rock Café, och så blev det. God caesarsallad med ananasjuice. Bella ville inte vara med på bild i det här inlägget, men här ser man i alla fall litet av hennes jeansjacka ;)

Efteråt italiensk glass hos Gelatonova Gelateria på Odengatan. Vilken god glass! Jag kunde inte behärska mig och valde biscotti, körsbär och passionsfrukt. Alla smakerna var lika goda. Kan vara den godaste gelato jag ätit, inklusive den i Italien faktiskt. Och nu ser jag ju att glassen matchar min klänning. Jag borde ha valt en fjärde smak, blåbär, så hade glassen matchat helt perfekt :)

Jag insåg att jag har väldigt många blommiga klänningar, även den här dagen. Har jag blivit en riktig kulturtant nu? Tog en bild i en av döttrarnas garderobsspegel innan vi åkte. Tror jag får ta fram flaskan med spegelputsmedel och ställa in på hennes rum för användning vid tillfälle…

På vägen hem stannade vi till här, och köpte ny smartteve och en mikrovågsugn. Jag kastade ut vår mikro för tio år sedan, eftersom den bara tog plats och det går lika bra att använda vanlig ugn och vattenkokare, men nu hade tjejerna och Milo lyckats övertala mig att köpa en, så att de lättare kan värma mat. Om det kan få dem att värma den mat som jag lagat, och inte småäta hela tiden, så kan det vara värt det. Vi får väl se hur det går med den saken.

Nästan hemma fotade jag de här hässjorna. Så ursprungligt och också vackert. Betydligt finare än de stora rundbalarna i vit, rosa eller ljusblå plast som är det moderna sättet att ta hand om höet. Men så tidskrävande.

Stockholm ger alltid mersmak. Näst på tur tror jag är Fotografiska. Har ni några andra tips om vackra platser i Stockholm och/eller spännande saker att uppleva?

Spahelg på Hotell Havsbaden i Roslagen

Fotot på min frukost är det enda fotot av alla som jag tog på spahotellet som är någorlunda ljust, så jag visar det först i inlägget. På frukostbuffén fanns det mesta. Ja, ni ser ju ;) Jag saknade bara finkaffe, som cappuccino. Croissanten var varm och väldigt mör och krispig, lika bra som i Italien och Frankrike. Jag valde både hårdkokt och löskokt ägg och båda var perfekta. Grädden till våfflan var inte äkta vispad grädde, utan grädde i en spruttub. Inte så kvalitetsmässigt, men grädden håller ju formen i en tub, vilket den inte gör i en skål.

Inredningen var genomtänkt både stil- och färgmässigt. Så snygga lampor, som den till vänster om mig på bilden. Och så här kan man se ut efter att precis ha kommit fram till hotellet efter 1,5 timmars resväg strax efter 20 på kvällen, ganska sliten efter ett styrketräningspass precis innan. Monoton väg med mycket vilt, men resan kändes inte lång eftersom vi lyssnade på rättegångspodden om hedersmordet i Gävle 2016, minns ni det?

Maritimt tema i blått och vitt. Och titta vad som satt på sängarna, så gulligt!

Jag hade bokat en så kallad minisvit med havsutsikt och balkong. Jag ville se havet genom fönstren, och inte en innergård. Det var visserligen litet för kallt för att sitta ute någon längre stund på balkongen nu, men jag gillar ändå frihetskänslan med balkong. Temperaturen i rummet var perfekt, svalt i sovrummet och varmt i badrummet. Och kanske för första gången var kuddarna alldeles lagom. Inte för hårda och inte för mjuka.

Nedför trappan till spaavdelningen i badrock och tofflor som hotellet tillhandahåller. Älskar färgerna och materialen. Inte alls strikt och stelt, utan varmt och ombonat. Det bidrar säkert till att man åker härifrån lugn och avslappnad.

Här kunde man sitta och titta ut på havet i väntan på att få någon av hotellets olika behandlingar. Som till exempel papayapeeling med ansiktsmassage. Så avkopplande, rekommenderas verkligen.

Och plötslig gled färjan in. Eckerölinjen avgår och ankommer ett par minuter från hotellet.

Här fanns pooler, jacuzzi, saunaworld med ångbastu, torrbastu och ljusterapibastu, lågvattenbassäng, kallbad och utomhuspool.

En boktrave – så hemtrevligt!

Restaurangen var väldigt mysig med de här fina taklamporna i turkost, brunt och cremefärgat och stora fönster ut mot havet. En mysig kväll, där miljön vägde upp för maträtterna.

Rätterna var ambitiöst planerade. Jag valde kallrökt lax med picklad fänkål, senapsfrön, friterad grönkål  och skum på lagrad sveciaost (165 kronor). Det låter ju spännande, eller hur? Men det var ingen smaksensation direkt, och inte så estetiskt upplagt heller. Den friterade grönkålen hade varit för lång tid i ugnen, så den föll sönder som smulor i munnen på grund av att den var så torr. Laxen hade vunnit på att vara skivad istället för serverad i en hel bit. Kallrökt lax är godast att äta som tunna skivor, konsistensen av en tjock och ganska dallrig och kall laxbit är inte kul att äta. Men den picklade fänkålen var väldigt syrlig och god.

Som varmrätt valde jag krispig röding med bakad jordärtskocka, hyvlad morot, chilimarinerad blåmussla, sjökorall, krutonger och blåmussel-velouté (295 kronor). Rödingen var perfekt tillagad, saftig och fin, men helt smaklös. Litet salt hade räckt, men jag tror att kocken hade glömt kryddorna. Det gällde genomgående för maträtterna, de var ganska smaklösa. Och när jag åt blåmusslorna knastrade det i munnen av grus. Däremot var den hyvlade moroten väldigt god. Jag tror att den var marinerad i vinäger av något slag. Absolut bäst på tallriken. Litet oväntat. Men var var krutongerna?

Till dessert en dekonstruerad cheesecake med vaniljkräm, blodapelsinsorbet, basilikaolja, oreokaksmulor med smaksatt maräng (135 kronor). Väldigt goda smaker. Men… Jag avskyr att vara så här gnällig, men har restaurangen ambitioner, vilket avspeglar sig i både menyn och priserna, bör man kunna förvänta sig mer än så här. Ett tips när det gäller desserten är att servera den på ett fat med tillbehören fint upplagda runtomkring, inte som en pannacotta eller mousse i en skål, det ger inte någon känsla av finess utan mer känslan av att äta ur en barnmatsburk. Och det hade varit mycket snyggare om de olika färgerna i rätten fick komma fram bättre. Varför smula maräng på blodapelsinsorbeten, istället för att servera den bredvid som en fin kontrast?

Jag såg på hemsidan att hotellet söker personal, bland annat en kock. Hoppas de lyckas värva kockar som kan leva upp till hotellets höga ambitionsnivå om yttersta perfektion:

”Vi söker nu efter knivskarpa kockar som vill vara med och skapa kulinariska matupplevelser på vår skärgårdspärla i Grisslehamn, Hotell Havsbaden. Vi söker dig som har god erfarenhet inom kockyrket. Du har lätt för att tappa tid och rum på grund av din kärlek till matlagningen och varje tallrik som lämnar köket är av yttersta perfektion.”

Maten var som sagt ingen kulinarisk upplevelse, men miljön uppvägde. Överallt stod det snittblommor i vaser.

När man ville kunde man sätta sig och dricka te eller kaffe med småkakor, muffins, godis och frukt.

Avslutar med en bild på frukosten med utsikt mot hamnen. Hit åker jag gärna igen, men då kanske jag väljer middag från barnmenyn, lagom stora portioner och mycket mer prisvärda. Köttbullar med gräddsås och hemlagat potatismos eller kyckling med aioli och pommes frites, eller kanske lax med smörsås och kokt potatis. Bara 75 kronor per rätt. Och till dessert, glass med chokladsås och sorbet för 45 kronor. Inte så sällan är det bättre att laga enkel mat som är god.

Ha en fin söndag!

Förmågan att njuta av livet

Jag saknar många förmågor, men förmågan att njuta av livet, den har jag i alla fall. Och under de senaste två veckorna har det varit mycket av sådant som jag gillar. Som i dag. Jag njuter av att vara tillbaka i den här miljön och kunna beställa fram de böcker jag behöver.

Vi skulle bara till banken och till biblioteket, men hamnade här, på favoritstället i Uppsala – Güntherska hovkonditoriet. Helt omöjligt att bara gå förbi när fönstret med domkyrkan byggd av pepparkakor var så otroligt inbjudande.

Jag kunde inte välja mellan lunch och fika, så det fick bli båda delarna. Grönärtsoppa med ägg och räkor, tre skivor surdegsbröd, semla med vaniljcrème och blåbärsgrädde och en cappuccino. Ordet lagom känns avlägset…

Men så har mitt ideal alltid varit det julbord som Emil i Lönneberga dukar upp för de fattiga – mycket av allt! Jag är uppvuxen med att det aldrig har snålats med maten. Även om vi själva levde sparsamt övrig tid, var det alltid självklart att bjuda våra gäster på allt vi hade. Dök det upp någon oväntad gäst när vi satt och åt mat eller fikade, ställdes det alltid fram en extra tallrik. Alla var välkomna att äta och fika med oss. Det tycker jag var så fint.

Ullis påminde mig på Facebook om våra vanor när vi var ungdomar. Vi kunde äta två stycken Big Mac-menyer, och avrunda kalaset med en prinsessbakelse. Det var vi det, och jag fortsätter tydligen i samma stil ;)

Och titta vad som har öppnat i Uppsala – en butik fullproppad med lakrits! Jag var ju tvungen att köpa på mig ett litet lager.

Man kan njuta av en bra film också. Det gjorde vi på juldagen, när jag och döttrarna såg den efterlängtade Frost 2. Och dessutom i Sveriges första 4DX-salong som öppnat på Nordisk Filmbio i Uppsala. Otroligt läckert med stolar som skakar, hoppar och kränger och vatten som droppar ned på dig, snöflingor som faller ned och dimma som stiger upp på olika platser i salongen.

Väldigt bra film, och extra roligt att den är inspirerad av den samiska kulturen och att en expertgrupp med samer samarbetat med Disney under hela produktionen. Och att man kan se filmen på samiska. Det gjorde dock inte vi.

Efter sina första fem dagar på repertoaren hade 424 030 personer sett Frost 2, vilket gör det till den största öppningen för en film någonsin i Sverige. Den slår det tidigare rekordet som hölls av Star Wars: The Force Awakens (2015) med 423 042 biobesök.

Vi har firat jul tre gånger, och jag som älskar julfirande och att umgås med släkt och vänner har förstås stortrivts. Men nu känner jag mig faktiskt helt klar med julen och släktträffar, och vill bara arbeta, träna, rida och läsa böcker.

Nyårsafton, en klassisk dag för njutning av god mat. Och titta bara vilka fantastiska efterrätter som Maria hade skapat! Saffrans- och apelsinmousse på kladdkakebotten. Extra gott när de är så fina. Så omtänksamt att lägga ned så mycket arbete på sina gäster.

Förberedelser inför nyårsfirande.

Den här dansföreställningen får man inte missa på Dansens hus om man gillar streetdance med snygg koreografi.

750 platser och helt utsålt. Alla satt som förhäxade, man hörde ingen som prasslade, skramlade eller rörde sig, allt fokus var på dansshowen.

Ni som kommer ihåg dansgruppen Bounce, med bland andra Jennie Widegren och Benke Rydman, vet vilken typ av dans det handlar om. Man blir så imponerad av dansarnas kroppskontroll, jag ville åka hem och träna på isolations och bakåtkullerbyttor efter showen :)

När jag nu ändå nämnde Bounce, måste jag ju lägga upp den här videon. Det som sker här är något av det coolaste jag sett. Jag vet inte hur många gånger jag sett videon, och jag blir lika lycklig varje gång.

God koreansk bibimbab efter dansshowen.

En tur runt i Stockholm när vi ändå var där.

LO-borgen, så pampig.

Fint inomhus också. Det ser ut som jag funderar på hur de skall lyfta ned den där stora stjärnan när julen är över, och det gjorde jag också. Funderade, alltså.

Känt Strindbergcitat på Drottninggatan.

Stureplan, så här fint upplyst.

Ett litet inlägg om att njuta av livet. I morgon blir det fullt fokus på arbete, och det njuter jag också av just nu. Allt har sin tid.

Sov gott!

Hur är det med julstämningen så här en vecka innan julafton?

Inte mycket till julstämning i den här bilden, rakt ur min verklighet just nu ;) Men litet julstämning skymtar faktiskt i bakgrunden, under den rödvita handduken står nämligen en stor kastrull med min hemgjorda pepparkaksdag, som vi skall baka ut i kväll. Och jag har köpt två askar med delar till pepparkakshus som Bella och Jackie skall få sätta ihop och dekorera.

Om boktravarna. Själva forskningen är egentligen klar, det jag gör nu är att formulera den teoretiska ramen för avhandlingen och då behöver jag läsa på om demokrati, välfärdsstatens uppkomst och utveckling, rättskultur och en hel del annat. Havregrynsgröt med äggsmörgås och kaffe fungerar perfekt tillsammans med läsning!

I går morse fräschade jag upp kunskaperna om hur det gick till när Per Albin införde folkhemsbegreppet. En del saker har ingen direkt betydelse för avhandlingen, men det är bra att läsa på om samhällsutvecklingen för att bättre förstå varför en viss händelse inträffade.

På dagarna sitter jag ofta i husets gamla sal. Om någon undrar om jag själv ser vad jag skrivit, så är svaret: inte alltid ;) När jag får idéer måste de snabbt ned på papper innan de försvinner, och då blir det sådana här hieroglyfer.

Men jag jobbar inte bara. Jag tycker själv att jag hinner med alldeles för litet. Jag skulle behöva stänga in mig i en liten stuga och bara arbeta, sova och äta tills boken är klar. Men det vill jag ju inte, då skulle jag missa exempelvis det här…

I år fick jag uppleva två luciatåg. Ett med Jackie och Bella i deras skola, och ett med det här gänget. Det var Max första luciatåg, och dessutom i samma kyrka som Bella och Jackie gick luciatåg när de var små. Så himla mysigt ♥

Mockning när Leiftra varit inne på natten, vilket inte händer så ofta, bara när det regnar väldigt mycket, annars vill hon och kompisarna helst vara ute med himlen som tak.

Vi har delat upp fodringarna mellan oss tre som har hästar i stallet. När jag skall fodra passar jag på att väga upp hö och fylla höpåsarna till frukost, lunch och middag och hinken med mineraler, nyponpulver och magnesium.

Halv tre slutar Bella och Jackie skolan, och under ett par dagar när vi körde hemåt var det så här magiskt. Vi var tvungna att stanna och fota. Tyvärr suddigt, men ni anar kanske hur stämningsfullt det var. Och kallt. Byggnaderna i bakgrunden är Johannesbergs slott som döljs litet av dimman.

Dansterminen avslutades med två julshower. Genrep innan, så jag hade tre timmar att fylla med något vettigt. Jag åt och läste och åt. Det är så fint att se dansarna på scenen och se hur mycket de har utvecklats under de här fem åren.

November och december har hittills varit otroligt hektiska. Förutom att arbeta har jag:

* … varit på sjukhuset för att ta bort en benbit som fastnade i halsen
* … hjälpt tjejerna en hel del med att plugga till prov
* … försökt hinna rida men knappt hunnit se min lilla häst mer än när jag utfodrar, det måste bli ändring på det!
* … tränat när tjejerna har dansat
* … haft hosta i flera veckor, så ibland har jag bara väntat i bilen när tjejerna dansat (sex timmar per vecka plus tiden det tar att skjutsa, men shit happens, nya tag efter nyår!)
* … firat Bellas femtonde födelsedag och jag lagade Delizie del Piemonte till hela släkten
* … varit på väldigt bra utvecklingssamtal i skolan med både Bella och Jackie
* … firat flera av tjejernas kusiners födelsedagar
* … varit väldigt orolig. Min pappa fick en hjärtinfarkt, så det har varit mycket oro och allt annat som följer med en sådan allvarlig händelse. Han klarade sig, och skall göra en till operation nu i veckan för att rensa en till åder
* … ätit lunch med Mona som jag lärt känna genom våra bloggar
* … varit på möte med min handledare och biträdande handledare på universitetet
* … hämtat granris till julbocken tillsammans med min mamma
* … ätit lunch med min barndomsvän Ullis

Och när man sedan börjar andas ut och ser sig omkring, så upptäcker man att man fullkomligen vadar i hundhår… Bara att ta lilla hunden under armen och gå ut och borsta henne. Det blev en till hund :)

Inte så mycket till julstämning än, men var så säkra, det kommer det att bli även i år! Vi blir tjugo personer här på julafton, så jag skall sätta igång med förberedelserna.

Jag har en del annat att göra, men så snart jag hinner kommer det inlägg med bilder från vårt julpyssel, kanske en Christmas Home Tour, recensioner av minst två böcker som jag läst men inte hunnit skriva om, mitt år i text och bilder – en sammanfattning av året som gått, en sammanfattning av bokåret 2019 (lär bli kort ;)), bilderna som blev topp nio på mitt Instagramkonto, mina mest lästa inlägg i bloggen i år. Bland annat.

Men nu åter till min rättshistoriska värld en stund till.

 

Med ångfartyget Norrskär till Gällnö i Stockholms skärgård

Vi fick en fantastisk överraskningspresent när vi fyllde år, nämligen en heldag med Classe, Petra och Leo. Vi möttes allihop i hamnen i Vaxholm och åkte mysigt ångfartyg ut till Gällnö, en av öarna i Stockholms mellersta skärgård.

För en vecka sedan fick jag den här fina weekendväskan i skinn i ett samarbete med Bagasi. Jag packade den med badkläder, kamera, två objektiv, plånbok, solglasögon, plåster och sårsavetter (alltid bra att ha med sig), en vattenflaska och min jacka som jag inte behövde använda förrän vid hemresan.

Efter en mysig timme på fartyget var vi framme och följde skyltarna mot en badplats på ön som Classe fått tips om.

Petra dukade upp en så god picknick med bland annat hemgjord pesto och korv som de köpt med sig hem från Ungern. Jag hade gjort tortillawraps som jag rullat in i blårutigt smörgåspapper. Jag hade fyllt tortillabröd med sådant vi hade i kylen, som kyckling, prosciutto, grönsaker, philadelphiaost och litet majonnäs, salt och peppar. Väldigt gott med Petras tsatsiki.

Fint väder med svag vind och den här utsikten.

Jag, på väg att testa vattentemperaturen…

På kvällen gick vi till en familjär liten bar/restaurang under körsbärs- och äppelträden, alldeles vid vattnet. Från bryggan, där båtarna till Gällnö lägger till, tar det tjugo minuter till Gällnö handelsbod/café/bar. Jag läste i efterhand att det också är ett vandrarhem, så vill man kan man åka ut hit och stanna längre.

Tjejerna och Leo på bryggan vid Gällnö. Så fint och varmt kvällsljus att njuta av.

Jag tänkte på trilogin om Havsfolket när vi gled fram mellan öarna i skärgården. Berättelsen utspelar sig här, och det är både skrämmande och vackert med övernaturligheter som möter skärgårdsskrock. I den tredje och avslutande delen fryser en Vaxholmsbåt fast i isen och alla ombord försvinner. Klicka på länken om du vill läsa mina recensioner av böckerna.

Jag önskar mig verkligen inte oväder med dimma och ruskigheter när jag är ute i skärgården, men jag kan föreställa mig hur mysigt och småläskigt det faktiskt skulle vara att sitta i exempelvis ett rum på vandrarhemmet och höra hur regnet piskar mot rutorna. Och vilka bilder man skulle kunna ta.

Apropå bilder måste jag ju bara ta en bild på Bella med sina skor och skärp från Vans, och tröjan hon köpte på Lollapalooza med turnéplanen för Billie Eilish. Spännande hur tjejerna har bytt stilar sedan de var små, från rosa och gulligt till svart och grungigt.

Sent i går var vi hemma igen, trötta men väldigt nöjda med en underbar dag med härliga människor, fantastisk skärgårdsmiljö, god mat och fint väder. Weekendbagen fungerade perfekt för en utflykt som i dag. Jag hade min kamera i den, och var inte det minsta orolig när det plötsligt började regna på väg till bryggan. Väskan var tät och kameran låg väl skyddad. Jag skall visa fler bilder på den i ett eget inlägg. Den rymmer väldigt mycket utan att vara skrymmande, så den kommer jag att ta med även när vi reser till Gotland snart.

 

Några tips inför en skärgårdstur till Gällnö

★ Vi köpte biljetter tur och retur till Gällnö i pressbyrån i Vaxholms hamn genom Waxholmsbolaget
★ Enkel resa Vaxholm – Gällnö tar ungefär en timme. Gällnö ligger mellan Grinda och Sandhamn
★ På S/s Norrskär, som vi valde att åka med, finns möjlighet att boka bord om man vill
★ På Gällnö finns inga souvenirbutiker, men det finns klippor, sandstränder, ängar, ett vandrarhem med handelsbod, café med både kaffe, drinkar och mat. Grillar gör personalen under körsbärsträden alldeles vid trädgårdsborden för gästerna
★  Uppe vid campingplatsen på Gällnö badar de flesta turister, medan öborna badar på platsen som är utmärkt på kartan nedan som Landsgrunderna, där även vi var

 

 

 

Tre fantastiska dagar på Lollapalooza i Stockholm

Harmonisk, obekymrad och nöjd. Så har jag känt mig under hela helgen när vi varit på musikfestivalen Lollapalooza på Gärdet i Stockholm. Så välordnat av arrangörerna och av artisterna och av alla som deltog på olika sätt på festivalen, så oväntat god mat, så rent och snyggt, så fint uppträdande av festivaldeltagarna och helt magisk stämning!

Sol och Jackie vid entrén in till festivalområdet

Vi gav Bella och Jackie biljetter i julklapp, och köpte till oss också eftersom vi tyckte att de fortfarande är för unga för att vara på en musikfestival själva. Men jag får nog tänka om. Dels var det här en festival där alla i familjen kunde njuta av sina favoritartister, det fanns något för alla, dels var det nolltolerans på alkohol och droger inne på festivalområdet, så tjejerna hade nog klarat sig utmärkt på egen hand. Jag såg bara tre personer som leddes ut, och de uppträdde inte ens störigt eller våldsamt. Det var stenhård bevakning även under konserterna och väldigt många vakter och festivalpersonal på området. En stor eloge till arrangörerna som verkligen kan känna att de lyckats.

70 artister uppträdde på de fyra scenerna under tre dagar. Jag fastnade helt för Laleh, hennes uppträdande var oförglömligt. Här finns festivalens samtliga artister.

Jag hade väntat mig korv med bröd i en kiosk, eller i alla fall något enklare att äta. Men här fanns ju riktigt genomtänkt och god mat! Vid lunchtid var det ganska lugnt som ni kan se på bilderna. Vi åt högrevsburgare med guacamole och picklad rödlök, och poké bowl med svart ris, edamamebönor, shiitakesvamp och en hel del mer.

Överallt fanns Fogarollibilar med baristas som serverade otroligt gott kaffe. Deras cappucchino var ren njutning att sitta i gräset och dricka, och ibland köpte jag till biscotti, de italienska kakorna.

Gyldene Freden från Stockholm var där med ett stort tält där de förmodligen hade skapat den finaste inredningen och vackraste dukningen någonsin på en musikfestival. Och maten sedan. Så god! De serverade smårätter av sina klassiska rätter, svensk husmanskost.

Vi åt isterband, blodpudding, råraka och strömming.

Och tro det eller ej, men jag drack öl. Inte min grej riktigt. Öl och vin kunde man köpa och dricka inom områden som hade artonårsgräns, och det fanns 30 ölsorter att välja på.

Ser ni så fint dukat! Jag ville hem och plocka in vilda blommor från åkerkanterna och sätta i vaser överallt hemma.

Här hamnade jag av en slump när jag skulle vänta på tjejerna som lyssnade på Mares vid en annan scen. Och då kände jag ju igen låten, och artisten. Måste lyssna mer på honom också. Det var en av alla positiva upplevelser, att sitta i gräset och spontanlyssna och upptäcka att man gillar det man hör och vill höra mer.

Här finns en spellista på Spotify med alla artisterna som uppträdde på Lollapalooza i Stockholm.

Jag hade inte trott att jag skulle svepas med så helt och hållet av musiken och stämningen, men det gjorde jag. Bara en orutinerad festivalbesökare tar med sig en bok att läsa… Den följde inte med dag två och tre.

Ibland var det ingen folkstorm till artisterna, men så snart de började spela fylldes det upp. Här sitter Jackie, Sol och Bella och väntar på Mares. Sedan kom Hov1 på scenen bredvid, och då blev det betydligt större tryck. Jag har aldrig upplevt tjejer som gråter för att de är så starstruck, men nu har jag upplevt det också. Jackie fick ögonkontakt med en av killarna i bandet och när han formade händerna som ett hjärta mot henne blev hon så glad att hon grät. Jag tror i alla fall att det var anledningen. Men jag blev också rörd ibland, musiken och stämningen lockar fram och förstärker alla känslor.

En halvtimme innan Bellas favorit, Billie Eilish, kom in på scenen grät redan Bella. Sedan grät hon sig igenom hela konserten. Ett par långa killar stod framför oss och jag knackade den ena killen på armen för att be honom sänka sin arm så att Bella skulle se bättre. Först såg han skitsur ut, men när jag pekade på Bella med tårarna rinnande och förklarade att hon inte såg något, blev han så mild i blicken att jag blev helt rörd. Han erbjöd sig att lyfta upp henne på sina axlar – så fint! Så var stämningen under hela festivalen. Varm och omtänksam.

 

Jag läste att 56.000 personer besökte festivalen. Bella och jag var två av dem.

Det fanns företag på platsen som erbjöd sina medlemmar och andra olika förmåner. Här blev Jackie och Sol glittersminkade. Och hos HM fick de håret flätat.Graffitimålare fanns på plats och  målade på stora containers.

Vi var tveksamma till om vi skulle våga låta tjejerna avsluta dagen i det stora tältet där Alan Walker uppträdde under en timme fram till midnatt när festivalen stängde. Men med tanke på hur hög säkerheten varit överallt och hela tiden på festivalen så beslutade vi oss för att ge det en chans. Och hjälp vilken stämning!

Efter ett tag började jag fundera på om det var det här som var att ha en femtioårskris, men efter en halvtimme började jag ledsna litet på att det inte hände så mycket, och insåg att jag nog är en ganska normal femtioåring i alla fall :))

En av mina favoritlåtar som jag nästan lyssnat sönder, det var så kul att få uppleva den så här!

Så här magiskt såg det ut när festivalen stängde på kvällarna och vi gick till hotellet en natt och till bilen den andra natten. Nästa år tror jag att vi bokar hotell båda nätterna. Så skönt att bara gå några minuter och så är man framme.

Det känns litet tomt och märkligt när festivalen är slut och det är vardag igen. Men jag blev så glad när jag såg att Stockholm får arrangera Lollapalooza nästa år igen! Något att verkligen se fram mot! Jag hade absolut inte räknat med att det här skulle passa mig, men som sagt, stämningen var magisk och allt så välarrangerat med musikälskande, trevliga människor, så nästa års festival är ett måste.