Födelsedag i vår lada, skogspromenader och besök hos frisören

Det har blivit litet blandad träning de senaste veckorna; styrketräning, ridning, bärande av böcker (ni skall snart få se hur det blev) och skogspromenader. Här var Erica jag ute på långpromenad och såg de fina blåsipporna som växte i klunga.

Bella och jag åkte till Uppsala för att köpa present till Jackie som skulle fylla 15 år. Vi blev överraskade av att det var så många i Gränby Centrum i Uppsala, och utan munskydd. Inte så konstigt att smittan är så vitt spridd här. Enligt det senaste jag läste rekommenderas att utgå från att alla man möter i Uppsala är smittade.

Vissa hade en väldigt otrevlig attityd. På Espresso House blev vi tillsagda att hålla en meters avstånd och att sitta en och en vid olika bord, även då vi tillhörde samma familj. Det kan verka ologiskt, men det handlar också om att föregå med gott exempel för att andra skall göra likadant. Strax efter oss kom ett par in. De blev tillsagda minst tio gånger, men rörde inte en min och gjorde inte som de blev ombedda. Vad är det för fel på vissa..?

För första gången i mitt liv, ja det är sant, lagade jag inte all mat själv till födelsedagsfirandet. Jag beställde smörgåstårtor och vanliga tårtor från vår ICA-butik. Jag har nog aldrig varit så pigg både innan, under och efter firandet, nu när jag inte var trött av allt arbete med förberedelser och matlagning! Men så dyrt det blir! Undrar hur mycket vi sparat på att jag planerat och lagat allt själv under alla år..? Med tanke på vad det här kostade, och hur många födelsedagar och andra tillställningar som jag lagat mat till genom åren, måste det handla om hundratusentals kronor. Det låter otroligt, men samtidigt helt rimligt.

Planen var att vi skulle vara utomhus, eftersom det varit riktigt varmt och skönt veckan innan, men den här dagen blev det +5 grader och duggregn. Som ni ser hade vi inte förberett något, som att sopa golvet i vår lada, men vi lade dukar på bord och annat som kunde fungera som underlag för tallrikar och glas, och satte oss familjevis. Mycket blir annorlunda under en pandemi, men jag är tacksam för att vi har utrymmen så att vi inte tvingas upphöra med att träffas.

Och krokusarna slog ut, och blommar fortfarande för fullt.

Före och efter. Jag slarvar med håret så att det slits i topparna. Ni ser ju på första bilden hur tunt det hade blivit. Nu har jag håret som på bilden längst till höger. Fortfarande så långt att jag kan sätta upp det när jag behöver, som när jag är i stallet och tränar. Men munskydden… De är ju så stora att jag skulle kunna dra upp dem över hela ansiktet och bara klippa hål för ögonen.

Vår lilla vildkatt dök upp hos en granne (livet på landet: vi kallar alla för grannar om de bor inom fem kilometers avstånd), men eftersom hon inte är tillräckligt tam för att låta sig fångas var det bara att vänta tills hon kom hem igen. Det gjorde hon efter att ha umgåtts under två dygn med grannarnas (kastrerade) hankatt.

Fortfarande distansundervisning då Jackie är i skolan tre dagar i veckan och Bella var tredje vecka. Här lämnade jag av Bella i skolan för prov i franska.

Det var tre år sedan jag kollade synen, så när jag blev kallad den här gången bedömde jag att det var dags. På vägen från bilen till optikern tog jag några bilder i Norrtälje. Kul skylt: Skvallertorget. Mindre kul att rådhuset inte underhålls bättre. Om man läser skylten inser man att ansvariga borde ta lärdom av historien, och inte låta byggnaden drabbas av rötangrepp igen. Det ser ut som man har bättrat på fasaden, med fel nyans. Trist.

Det här är min barndomsvän, Carina. För någon vecka sedan hade jag förberett picknick och vi tog en promenad genom byn där jag växte upp, så hon fick se hur det förändrats sedan vi var barn och så fick hon träffa mina föräldrar och min bror.

Vi lärde känna varandra när jag flyttade ut hit i tvåan på lågstadiet, så vi har känt varandra i drygt fyrtio år. Våra undulater brevväxlade när vi var barn, vi släpade hem stora gröna växter från Rimbo marknad, vi skolkade i sexan för att ta bussen till Stockholm och shoppa, och fick en utskällning när vi kom tillbaka, vi åkte hem från en friluftsdag då vi skulle plocka svamp, och fick kvarsittning, vi spelade badminton i kohagar, lyssnade på David Bowie och åkte moped. Och till den här sjön gick vi genom skogen för att sola och bada. När vi började på gymnasiet hade våra vägar gått litet isär med olika inriktningar, men vi har hållit kontakten genom alla år och genom glädje och sorger. Mycket hinner hända under ett halvt liv, men mycket är också precis som det alltid varit. Så tacksam för fin vänskap.

Varannan fredag träffas Mia och jag för att äta lunch och prata, bland annat om böcker vi läst. Fenomenalt lyxigt att få äta i sådan här miljö som på Johannesbergs slott och så vällagad och god mat för 135 kronor. Det här var sista lunchen på slottet för säsongen, nu har golfrestaurangen tagit över lunchserveringen igen. Samma kockar och lika vällagat och gott, men litet billigare, 119 kronor. Där kan man sitta utomhus på deras altan om man vill och titta ut över ängarna och på golfarna på golfbanan. Det ser jag fram emot!

Så här såg det ut utanför mitt arbetsrum i går kväll. Magiskt.

Det var bilder från de två senaste veckorna. Nu när det är ordning omkring mig, och inte så mycket som tar extra tid, skall jag försöka komma igång igen med mer regelbundna uppdateringar här i bloggen och besöka er i era bloggar, och så skall jag komma ikapp med nöjesläsningen och recensera böcker igen. Jo, tjena, tänker säkert ni, hon kommer att dra igång nya tidskrävande projekt ;) Vi får väl se!

♥ ♥ ♥

Vår mysiga familjejul 2020

Någon gång i oktober insåg vi att julen inte skulle firas med hela släkten som vanligt. Några skulle fira med släkt i Värmland, andra skulle fira jul i Sälen, några skulle fira med andra i släkten och några skulle fira på behörigt avstånd från andra på grund av pandemin. Vi hade alltså lång tid på oss att vänja oss vid tanken på en jul med bara oss i familjen, och att planera för en mysig jul med nya traditioner.

Mycket blev ändå som vanligt, eftersom vi gillar våra traditioner :) Jag bakade lussekatter med pärlsocker strösslat på, precis som vanligt. Faktiskt två gånger, eftersom de första tog slut väldigt snabbt.

Jag beställde hem amaryllislökar precis som inför varje jul, planterade dem och dekorerade med mossa som jag hämtat i skogen. Vi ställde ut krukorna i alla rum, och redan i slutet av november blommade det. Det har dessutom vuxit upp nya stänglar, så det blommar fortfarande.

Inför första advent ställde jag fram ljusstaken som Jackie gjorde när hon var sex år. Det är tradition hos oss. Jag skar apelsin och äpple i smala skivor och torkade på låg värme i ugnen, och dekorerade krukor. Gardinerna i köket byttes mot helvita och dukarna och kökshanddukarna byttes mot litet mer juliga.

Jag bakade som vanligt, och provade några nya muffins med papparkakssmak, tomteskumfrosting…

… och ett dekorerat focacciabröd.

Den här fruktgranen var också en ny idé för i år. En sådan borde passa bra till uppestittarkvällen med ost och kex. Vi hann äta upp den innan dess ;) De senaste två åren har vi spelat Bingolotto, så även i år. Det är jättemysigt att klä granen och vara samlade allihop under flera timmar, men att spela Bingolotto samtidigt är väl inte riktigt min grej. Jag känner inte någon spänning alls vid spel där det bara handlar om tur.

Till skillnad från alla tidigare år, åkte mina föräldrar själva till skogen och hämtade granris till årets julbock. Vi fikade utomhus på säkert avstånd från varandra. Julbocken fick en ljusslinga för första gången i år, men jag skippade att slå in tomma paket och ställa på släden. Jag gjorde inte heller något äppeltorn.

En annan skillnad mot tidigare år, var att jag blev klar med julbocken i god tid innan jul. Förra året klädde jag den med granris på julaftonens morgon innan alla gäster skulle komma.

Min adventskalender blev en novellkalender från Novellix. Tjejerna hade kalendrar med hud- och hårvårdsprodukter.

Precis som vanligt började jag planera och köpa julklappar redan i oktober, både till familjen och till dem vi inte skulle fira jul med i år. Jag vill inte att någon skall känna att vi bara ger julklappar när vi ses, därför att vi ses, utan att vi ger därför att vi vill ge till just dem. Att visa att man bryr sig om sina närmaste är särskilt viktigt ett sådant här år.

I år skrev vi rim på många av paketen, det har jag saknat. När vi är många finns det varken tid eller fokus för att läsa rim och gissa vad det är i paketen. Det här är några av de julklappar vi gav i år, och rimmen till dem:

1. Extra stort,
men hellre det.
Då går det som smort,
och du går inte bet.
Det går snabbt att få på,
utan att klia,
när du till skogen skall gå,
om det vågar vi sia!

2. Sov så gott hela natten,
tryggt och skönt med eller utan katten.
Hemligheten är att det är tungt,
då sover man bevisligen lugnt.

3. Är detta så klokt att ge?
Det är det vi får se!
Ned med din fot,
och låt maskinen råda bot,
på trötthet och skav,
utan några krav.
Och tycker ni inte att den är bra,
vet jag en som vill ha..!

4. En utmaning som heter duga,
det kan vi lova utan att ljuga.
Foga samman en i taget,
det fixar ni lätt, ni är ju bästa laget!

5. Som vi har kämpat
för att få hem dessa par
Och nu har vi hämtat,
ett par till er var
Hoppas de passar
till era tassar – God Jul!

6. Hit och dit,
ned och upp.
Med list och flit,
du ger aldrig upp!
Orden flyter lätt,
till slut blir det säkert rätt!

7. Mjukt och skönt på kroppen,
det blir väl toppen?
När du bland snö och is
i världens klimatkris,
lyckas hålla dig varm
med mer än din vanliga charm!

8. Bäst i test och bra för håret,
kanske hinner ni i tid det kommande året!
Några drag så är det klart,
morgonrutinen går med en väldig fart!

Julstrumpor i två fönster, och pepparkakor med våra namn, precis som varje jul. Det här fotot tog jag i dag. Ni ser att det fortfarande blommar, och fler blommor är på väg. Det var inte planerat att bli så, men passande att de röda amaryllisarna slog ut först och de vita litet senare, lagom tills julen är över och nyåret är på ingång. I dag har jag plockat undan julsakerna, men pepparkakorna får hänga kvar ett tag till.

Pepparkakshus som vanligt, men i år gjorde Bella, Jackie och Milo varsitt och Patrik och jag ett tillsammans. Det kan hända att det blev litet för mycket julmys för mig, så vårt hus blev mer likt ett hemsökt hus där någon brutit sig in. Det står till vänster och syns inte på den här bilden. Ungdomarnas hus blev i alla fall jättefina :)

De här bilderna är från förra året. I år dukade jag inte med enris som jag brukar göra, och jag gjorde inga scrappade julklappsetiketter.

Så här såg det ut i år. Det blev ändå ganska juligt på salsbordet med julblommor och andra dekorationer.

Jag lagade det mesta av det vi brukar ha på julbordet, och som vanligt för mycket av allt, så vi åt rester hela julhelgen. Vi skippade sådant som vi i vår familj inte tycker om, som prinskorv. Och så lade jag till fler grönsaksrätter, förutom kokt potatis även potatissallad, pilgrimsmusslor, inkokt lax med gräddfilssås istället för gravad lax som vi inte tycker om. Jag gjorde några ägg- och räksnittar med pepparrot och stenbitsrom, litet roligare än de vanliga ägghalvorna.

På kvällen började snön falla i stora flingor, så det blev helt vitt. Vi tog en promenad genom byn, där vägföreningen låtit ställa ut marschaller längs hela vägen. Väldigt mysig avrundning på julaftonen att följa ljusen och känna snöflingorna mot ansiktet.

På juldagen såg jag alla avsnitten i den nya serien om Familjen Bridgerton (totalt åtta timmar). Många bokbloggare har läst böckerna och de flesta har gillat dem. Jag var skeptisk i början, men fortsatte titta och efter två avsnitt var jag omvänd. Så vackert och romantiskt och nytänkande.

Jag fick ett padelracket i julklapp, och på juldagen åkte vi allihop och spelade. Det var inte lika ansträngande som att spela badminton tyckte jag, och inte lika krävande som att rida. Men roligt att alla kan vara med. Ungefär som att bowla; man kan spela snällt och försiktigt så att alla har roligt, eller satsa seriösare om man är flera likvärdiga spelare. Det blir säkert mycket mer ansträngande när man blir duktigare och lyckas hålla bollen igång länge.

Shelly med sin scarf. Precis som varje jul.

Det blev inte helt som vanligt i år, men mycket var likt. Det blev mindre av stoj, stim, skratt och prat, så som det blir när man är närmare tjugo personer, men mer av lugn och mys. Jag tror att det spelade roll att vi var förberedda på en jul på egen hand, och planerade för det.

Hoppas att ni också fick en fin och fridfull jul ♥

De första decemberveckorna

Man hade kunnat tro att tiden skulle gå långsamt dessa tider, då så mycket av det vanliga livet är satt på vänt, men trots att jag tycker att jag är närvarande och engagerad i allt som händer under en dag, och att jag inte stressar, rusar dagarna fram. Varje kväll när jag går och lägger mig känns det som jag nyss gjorde samma sak. Litet oväntat att känna så. Hur upplever ni det, känner ni någon skillnad mellan förra året och det här året i hur snabbt dagarna går?

Ridning är bra på många sätt, inte minst för endorfinerna! Men jag behöver styrketräna också. Sedan de skärpta rekommendationerna har jag inte gjort det, och när jag inte tränar får jag alltid tillbaka snedhet och smärta i höften. Jag läste någonstans att vi är 80 % av befolkningen som har ett vridet bäcken, och det enda man kan göra åt det är att träna sig så rak som möjligt. Det blir inte lika effektivt som på gymmet, men det är sant som det sägs, att bättre med den träning som blir av än ingen alls.

Jag var ute i god tid med att köpa amaryllislökar, dels till oss, dels till mamma pappa, som inte bör vistas på handelsträdgårdar det här året. Så mysigt på Wallby Trädgård med halmbalar, en stor mistel och kransar av gran och en vid entrén. Och som ni ser, knappt några andra där.

Alla våra amaryllisar blommar för fullt nu. Det kommer fler stänglar och fler blommor, så det blir blommor även till jul ♥ ♥

De traditionsenliga pepparkaksgrisarna som jag bakar varje år och spritsar med våra namn hänger i fönstret och doftar gott.

Vi äter fortfarande lunch då och då på Johannesbergs slott. Det är så mysigt där och de lagar så god mat. Tråkigt att det i princip är tomt, jag tycker synd om företagarna det här året. Ofta är vi de enda gästerna när vi äter lunch på slottet. Men ur smittorisksynpunkt är det förstås bra. Den här dagen kom Gunilla och Uffe från Västerås och åt lunch med oss. Mysigt och trevligt att kunna sitta och prata med varandra, sådant man tog för givet tidigare. På ett tomt slott är det enkelt att hålla avstånd och ändå sitta inomhus och slippa frysa.

Först upptäckte vi att en liten sköldpaddsfärgad katt fötts i vårt stall under våren, och senare föddes fem till… Bella har lyckats fånga in tre av dem och fått dem tama genom att ha dem i sitt rum, det är de här två kolsvarta; Arwen och Ginny, och så C-grid som har flyttat till våra grannar. De två svartvita har Bella precis lyckats locka in i en transportbur, så de skall flytta hem till sina nya familjer i kväll.

Det här är Chili, som föddes tidigare i våras. Hon var med mig hela tiden när jag klädde julbocken, på lagom avstånd.

När jag var yngre tvättade jag alltid bilen själv. Sedan blev jag bekväm och började köra in den i biltvätt. Med äldre barn, och inga hästar eller höns, så frigjordes enormt mycket tid. Så nu har jag beställt hem produkter för biltvätt.

Den här hösten/vintern behöver bilen tvättas ofta. Det är bekvämt med plusgrader, men jag ser ändå fram emot julafton då det förväntas snöa hela dagen! Några minusgrader, snö och sol är vad jag och många med mig vill ha nu!

Här är några som tycker att det är perfekt med en grön vinter, särskilt när de kommer åt mina jordgubbsplantor…

Fikapaus med hembakad pepparkaka. Det här var första advent. På söndag är det fjärde advent. Hösten bara försvann.

Flera luncher på Johannesbergs slott. Så fint juldekorerat och pyntat.

Videomöte med Johanna, som jag lärt känna genom bokbloggandet. Jag kände mig faktiskt litet nervös innan vi skulle träffas för första gången via zoom. Att träffas i verkligheten och äta eller fika tillsammans med nya människor gör mig inte nervös, men att umgås genom en skärm kan ju bli väldigt stelt om det inte klickar. Men det gjorde det! Det var inte tyst en sekund. Utom i början, när jag inte fick igång ljudet på datorn :)) Men det löste sig snabbt. Så trevligt att äntligen ses och prata efter flera års kontakt på sociala medier!

Fyra pepparkakshus står nu klara på skänken i vardagsrummet, eller i salen, som man sade då huset byggdes.

Jag kom med i LB Förlags julkalender :)

Litteraturlistan betas av. Just nu läser jag Global Legal History. Ju mer man läser, desto intressantare blir det och ju mer vill man lära sig.

I måndags ställde vi in granen så att grenarna skulle få tid att falla ut innan ljusen skall sättas i. I år har jag gett upp om ljus som sitter ihop med sladdar, och köpt trådlösa julgransljus. Slut på hoptrasslade sladdar! På den vänstra bilden ser ni hur det ser ut när jag varje morgon tittar på årets Julkalender på SvT och på den högra ser ni min arbetsplats.

Både Bella och Jackie har distansundervisning nu. På Jackies idrott har klassen fått i uppdrag att gå ett visst antal kilometer/en viss tid, och genom GPS-markeringarna skapa olika figurer. I går skulle klassen skapa en gran och i dag en tomte. Jag, Shelly och Doris har gått med. För att få till grenarna på granen var vi tvungna att hoppa över diken och ut på en plöjd åker… Jackie i pyjamasbyxor med kakmonstret… :))

Nu skall jag ta mig i kragen och gå ut i gästhuset/hemmagymmet och cykla. Tänkte kombinera det med att se någon bra film eller serie, har ni något förslag på film/serie jag inte bör missa?

Hoppas att ni mår bra!