Kategori: Happenings

Vi besöker Stockholms slott och äter osso buco

Publicerat den av annettejuhlin4 kommentarer

Nästan som i Versailles guldrum. Nej, inte riktigt, men väldigt pampigt och vackert ändå.

I slutet av sommaren förra året föreslog Maria att vi skulle boka in en guidad visning på slottet. Väldigt bra idé, man blir lätt hemmablind och missar allt vi har i vår närhet. Jag hade inte varit på slottet sedan gymnasietiden, och med mer livserfarenhet upplevs mycket ur nya perspektiv. Det blev en både trevlig och intressant dag!

Jag klev av vid Gamla stan och passade på att ta en klassisk bild över 1700-talsbyggnaderna som reser sig vid Riddarfjärden. Kan man annat än att ❤️ Stockholm!

Gatorna i Gamla stan på väg mot Stockholms slott. Jag fotades oss och sedan väntade vi på guiden i Tronsalen.

Trapphuset, så mäktigt. Litet mörkt och dystert, men jag gillar verkligen kolonnerna, alla ornament och de snygga ljuslyktorna. Men kanske vackrare och litet mer upplyftande när trapphusen är ljusa, som i Château de Chambord?

Där bakom en plexiglasskiva fanns ett arbetsrum som inspirerade mig.

Jag drömmer om ett stort arbetsrum med plats för arbetsbord, en soffgrupp, ett litet piano och bokhyllor som klär in väggarna med intressanta böcker. Det har varit min dröm sedan jag var tonåring. När min äldre bror flyttade hemifrån och hans rum blev ledigt, började jag och Ullis fundera över hur man kunde göra för att slå ihop hans gamla rum med mitt. Ullis var helt inne på rosa trasmattor och annat romantiskt. Vi skrattar fortfarande åt att jag ville göra om min brors gamla rum till ett arbetsrum :))

Det finaste i och på byggnader är ofta taken, håller ni med? Titta bara.

De vackra och väldekorerade taken väcker många tankar. Dels om vad de olika figurerna symboliserar, dels om praktiska saker som hur man dammar alltsammans..?

Kanske så här, med en byggställning?

Så många olika material, effektfull belysning och vilka fina vikdörrar, som skulle passa i ett barnrum.

Jag är väldigt fascinerad av statyer och skulpturer. Den här var väldigt fin tycker jag.

Om jag besöker ett konstgalleri dras jag alltid från tavlorna till skulpturerna. Hur kan man mejsla fram motiv utan att materialet spricker och allt rasar sönder, det är nästan obegripligt för mig. Har ni sett filmen om Camille Claudel från 1988? Gör det. Förutom att den handlar om den komplicerade kärlekshistorien mellan Auguste Rodin och Camille Claudel, då hon börjar som hans assistent och sedan blir hans älskarinna, men börjar skapa själv och vill kliva ut ur hans skugga, så förmedlar den verkligen kärleken till materialet och att skapa.

Så roligt när andra håller i planeringen! Jag älskar att själv planera och organisera för mig och andra, men när någon annan styr upp aktiviteter och jag själv inte är särskilt påläst blir det mycket mer spännande för en nyfiken person som jag. Förutom att Maria föreslog slottsguidning, hade hon fått tips om en bra restaurang, Portofino på Stora Nygatan 46 i Gamla Stan. Jag valde osso buco, och det var så gott! Osso buco och rotmos med fläsklägg är rätter jag aldrig själv lagar och därför alltid väljer om de finns på menyn. Ett extra plus att äta tillsammans med någon som också är intresserad av och njuter av god och vällagad mat.

Jag ligger långt efter med uppdateringar i min bilddagbok, som bloggen är för mig. Det här var i september förra året. Mycket har hänt det senaste året som varit både sorgligt, jobbigt, glatt och allt däremellan. Den här dagen var en av de bättre, det var jättetrevligt!

♥

Jag provar en gammal moped!

Publicerat den av annettejuhlin3 kommentarer

För några veckor sedan kom min bror förbi på en riktigt retro moped. Jag frågade om jag fick köra, och det fick jag. Precis som när vi var barn och ungdomar, och jag fick köra allt som mina bröder byggde ihop.

Senaste gången jag körde moped var för sjutton år sedan, när jag undervisade på juristlinjen i Uppsala. Det var en Ciao Piaggio, som jag sprang igång varje morgon, och hoppade på i farten och släppte upp kopplingen.

Jag körde två kilometer till bussen, och i Uppsala gick jag sedan tjugo minuter till seminariesalarna som ligger utspridda i mysiga, gamla byggnader. Bra start på dagen för en då trettiosexårig kvinna..! Energiboost som räckte tills jag somnade på bussen hem.

Lyckoboost att köra moped igen! Sakta, men gräset var vått och halt. Att blommor strök med var det värt!

❤️

Lollapalooza i Stockholm – nu är det väl en tradition att vara här

Publicerat den av annettejuhlin2 kommentarer

Första året för musikfestivalen Lollapalooza i Stockholm var det 56.000 besökare. I år blev det publikrekord med 70.000 besökare.

Bella och Jackie, glada, spexiga och förväntansfulla!

Det fanns olika läktarplatser hos sponsorerna, och hos HM (som i år satsade på att synas mest på festivalområdet med knallrosa…) fick man även en goodiebag, som visade sig vara värd hälften av biljettpriset. Inte dåligt.

Den här bilden visar hur festivalen är för alla åldrar. Vissa kommer för artisterna (80 stycken under tre dagar på fem olika scener), andra som litet support och plånboksbärare till sina barn och ungdomar och vissa kommer för stämningen, eller alltihop.

Väldigt gott kaffe med skorpa, billig och jättegod smoothie och så var Texas Longhorn där och serverade magiska hamburgare, som vi åt i gräset samtidigt som vi lyssnade på artisterna på scenen närmast oss.

Min plan var att klä mig i steam punk, som det här paret på festivalen Burning Man. Men ibland måste man kanske inse att vissa tåg har gått. Men hatten… glasögonen… ♥

Istället blev det helt vanliga kläder. Men många klädde sig ganska spännande, och jag smygfotade.

Många olika stilar.

Det här var ju snyggt – guld i skägget!

Den avslappnade och mysiga stämningen.

Dagen efter åkte vi tillbaka igen, och eftersom vägar var avstängda på grund av festivalen tog vi komettunneln.

Vi hade köpt biljetterna som juklapp 2019 och var redo för festival 2020, men två år efter varandra tvingades Lollapalooza ställa in i sista sekund. Nu blev det äntligen av och det känns som vi har inlett en mysig tradition.

♥