Bli inte sjuk nu!

Ambulansintaget på akuten. Här ute fick vi träffa en läkare i tisdags morse, i – 10 grader. Först fick vi stå utanför akutintaget och vänta på att bli insläppta, sedan var det här i ambulansintaget vi träffade en läkare.

Jackie hade haft pendlade feber, oftast mellan 38-40 grader, under en vecka, och så ont i halsen att hon inte kunde varken dricka eller äta. Jag ringde sjukvårdsupplysningen som inte ville hänvisa oss till en vårdinrättning för undersökning, utan skickade en länk till KRY för hjälp. Genom dem fick vi prata med först en sköterska och sedan en läkare. Men det var extremt förvirrat och utan undersökning gick det ju inte att hjälpa Jackie. KRYs läkare skrev ut ett recept på munskölj som apotekets personal sedan avrådde från att använda, eftersom man absolut inte skall få ned något av vätskan i magen!

Vid fyra på morgonen kunde jag inte sova av oro för Jackie, och gick upp och ringde till sjukvårdsupplysningen igen. Den här sköterskan konstaterade att Jackie ju inte hade luftvägssymptom, och att hon inte kunnat äta och dricka på så lång tid på grund av smärta i halsen och i tandköttet, så hon tyckte att vi skulle åka in till akuten direkt eftersom hon behövde få framförallt vätska i kroppen och något som kunde lindra smärtan.

På akuten var läkaren bara fokuserad på om det var coronaviruset. Hon lyssnade på lungorna och kollade syresättningen, trots att Jackie varken hostade eller hade svårt att andas. Allt är inte coronaviruset! De missar ju att ställa rätt diagnoser när allt de har för ögonen är covid-19. Hög feber under lång tid som dessutom pendlar mycket, svullna halsmandlar, extrem smärta ungefär som värsta sortens halsfluss och dessutom tonåring. Jackie hade i princip alla de vanligaste symptomen för något helt annat än coronaviruset.

På eftermiddagen när jag hämtade Bella i skolan följde Jackie med i bilen. Då passade jag på att gå in på vår hälsocentral och frågade om de kunde titta på Jackie. Vi hade ju ingen bokad tid, men de var helt fantastiska! Jag pratade först med en sekreterare, sedan en sjuksköterska. Hon skulle försöka få en läkare att titta på Jackie, under tiden väntade vi i bilen på parkeringen.

Jag trodde verkligen inte att de skulle ta sig tid, men två energiska och glada läkare kom ut på parkeringen och tog prover på Jackie i bilen! När de såg hennes inflammerade hals och tandkött sade de båda två: Oj, djävlar! Oj, djävlar! Efter sju minuter fick vi svar: körtelfeber. För tonåringar kan det tydligen bli så här allvarligt som för Jackie. Den diagnosen var extremt viktig, eftersom hon eventuellt inte får idrotta under den närmaste månaden då mjälten kan brista. Även levern kan påverkas av körtelfeber.

Man kan inte fortsätta att tycka att The show must go on, nu gäller det att alla tar ansvar! Annars kommer människor med olika sjukdomar att få vård för sent, när man inte får komma in till sjukhusen för en ordentlig undersökning av rädsla för coronaviruset. Vi måste alla hjälpa till att stoppa spridningen så att sjukvårdspersonalen kan återgå till sansade undersökningar och diagnoser. 

 

En vanlig dag i en ovanlig tid

Längs med granarna längst bort i bilden kör vi till och från skolan varje dag. Så här fint var det på väg hem en dag förra veckan

Än så länge går tjejerna i skolan, men allt tyder på att de kommer att studera på distans, alltså hemifrån, från och med måndag. Det kommer nog att skapa stora problem för många familjer. Inte bara när det gäller själva studierna, utan även socialt. Att inte få träffa sina kompisar varje dag i skolan.

Jag arbetar vidare med min egen bok. Jag har verkligen grävt ned mig i teoretiska resonemang. Ibland har jag tänkt att jag nog grävt ned mig för djupt, men nu börjar jag få ordning på alla trådar och känner mig övertygad om att det här kommer att bli bra. Men jag vet å andra sidan hur det är. Det är verkligen en bergochdalbana att skriva. Man hinner knappt känna sig litet smart förrän man inser att man måste skriva om alltihop ;) Och så där håller det på. Utmattande är en underdrift. Men jag är så glad att jag får ägna mig åt något av det jag älskar mest; utreda, analysera och skriva.

Något annat jag gillar är att rida, och nu har Leiftra varit hel och fräsch ganska länge. Hoppas, hoppas att det håller i sig. I går hade jag sällskap av de här två på en låååångtur i skogen, över stock och sten, bokstavligen… Den här bilden tog jag precis innan jag och Leiftra skulle ta oss över diket, utan att fastna mellan grenarna eller hamna i diket. Det var extremt lerigt i skogen, och jag är så rädd om min häst, så jag gick mest bredvid, det var jobbigt nog ändå för henne. 14000 steg visade appen på telefonen, och det kändes i benen efteråt.

Jag tycker att det syns på ögonen hur trött jag var efter 1,5 timmars promenad i sankmark. Kläderna satt som klistrade på kroppen, jag var helt genomsvettig. I collaget här ovanför är jag på gymmet på en av bilderna, men det var nog sista gången på ett tag, nu kommer jag att träna hemma istället. Och promenader med Leiftra är ju också bra träning :)

Bor man på landet, med tre mil tur och retur till närmaste livsmedelsbutik, så storhandlar man nog oftast, åtminstone gör jag det. Det går inte att svänga förbi butiken och handla varje dag. Och man åker inte gärna tre mil för att komplettera med någon enstaka sak som fattas heller, så det gäller att ha en bra bredd på livsmedel hemma.

Vi har oftast ganska fullt i frysen och skafferiet, och fyller på vartefter det minskar. Här hade jag hämtat ut förbeställda livsmedel till både oss och mina föräldrar. Väldigt smidigt att beställa online och sedan hämta ut färdigpackade kassar. En del var slutsålt, så det man läser om att bunkra stämmer tydligen även här på landsorten. Hur det var med wc-papper vet jag inte, det beställde varken mamma och pappa eller jag, men däremot var jäst slutsålt. Och jag har sett att ett av mina gamla inlägg om att baka surdegsbröd har blivit mycket läst de senaste dagarna, så i coronatider verkar bakning hamna högt på att-göra-listan.

När Bella och Jackie blev klippta, passade jag på att läsa den här boken. Om den unge Dorian, som väljer att offra sin själ för evig ungdom. En berättelse om bland annat sociala samspel och fåfängans pris. Den är en av de fyra böcker jag skall läsa innan jag läser Mats Strandbergs och Jenny Jägerfelds nyutkomna roman, Monster i terapi.

Men vad märkligt det har blivit med synen på ungdom. Vissa tycker att det är förolämpande att räknas till gruppen 70+ Ni kanske har läst Karin Thunbergs krönika i SvD? I många andra kulturer är det fint att vara gammal, eftersom det betyder att man har erfarenhet och förhoppningsvis blivit klok och till och med vis. Att man blir mindre motståndskraftig med åren tycker jag att jag började märka redan vid 40.

Men nu skall jag fortsätta läsa Som pesten.

Hoppas ni mår bra och inte oroar er för mycket för er egen, familjens och vännernas hälsa, ekonomin och framtiden. Det är oroligt, men ändå väldigt mycket att glädja sig åt. Så försöker jag tänka. En dag i taget.

Kram och ha en fin kväll 💞

 

Spahelg på Hotell Havsbaden i Roslagen

Fotot på min frukost är det enda fotot av alla som jag tog på spahotellet som är någorlunda ljust, så jag visar det först i inlägget. På frukostbuffén fanns det mesta. Ja, ni ser ju ;) Jag saknade bara finkaffe, som cappuccino. Croissanten var varm och väldigt mör och krispig, lika bra som i Italien och Frankrike. Jag valde både hårdkokt och löskokt ägg och båda var perfekta. Grädden till våfflan var inte äkta vispad grädde, utan grädde i en spruttub. Inte så kvalitetsmässigt, men grädden håller ju formen i en tub, vilket den inte gör i en skål.

Inredningen var genomtänkt både stil- och färgmässigt. Så snygga lampor, som den till vänster om mig på bilden. Och så här kan man se ut efter att precis ha kommit fram till hotellet efter 1,5 timmars resväg strax efter 20 på kvällen, ganska sliten efter ett styrketräningspass precis innan. Monoton väg med mycket vilt, men resan kändes inte lång eftersom vi lyssnade på rättegångspodden om hedersmordet i Gävle 2016, minns ni det?

Maritimt tema i blått och vitt. Och titta vad som satt på sängarna, så gulligt!

Jag hade bokat en så kallad minisvit med havsutsikt och balkong. Jag ville se havet genom fönstren, och inte en innergård. Det var visserligen litet för kallt för att sitta ute någon längre stund på balkongen nu, men jag gillar ändå frihetskänslan med balkong. Temperaturen i rummet var perfekt, svalt i sovrummet och varmt i badrummet. Och kanske för första gången var kuddarna alldeles lagom. Inte för hårda och inte för mjuka.

Nedför trappan till spaavdelningen i badrock och tofflor som hotellet tillhandahåller. Älskar färgerna och materialen. Inte alls strikt och stelt, utan varmt och ombonat. Det bidrar säkert till att man åker härifrån lugn och avslappnad.

Här kunde man sitta och titta ut på havet i väntan på att få någon av hotellets olika behandlingar. Som till exempel papayapeeling med ansiktsmassage. Så avkopplande, rekommenderas verkligen.

Och plötslig gled färjan in. Eckerölinjen avgår och ankommer ett par minuter från hotellet.

Här fanns pooler, jacuzzi, saunaworld med ångbastu, torrbastu och ljusterapibastu, lågvattenbassäng, kallbad och utomhuspool.

En boktrave – så hemtrevligt!

Restaurangen var väldigt mysig med de här fina taklamporna i turkost, brunt och cremefärgat och stora fönster ut mot havet. En mysig kväll, där miljön vägde upp för maträtterna.

Rätterna var ambitiöst planerade. Jag valde kallrökt lax med picklad fänkål, senapsfrön, friterad grönkål  och skum på lagrad sveciaost (165 kronor). Det låter ju spännande, eller hur? Men det var ingen smaksensation direkt, och inte så estetiskt upplagt heller. Den friterade grönkålen hade varit för lång tid i ugnen, så den föll sönder som smulor i munnen på grund av att den var så torr. Laxen hade vunnit på att vara skivad istället för serverad i en hel bit. Kallrökt lax är godast att äta som tunna skivor, konsistensen av en tjock och ganska dallrig och kall laxbit är inte kul att äta. Men den picklade fänkålen var väldigt syrlig och god.

Som varmrätt valde jag krispig röding med bakad jordärtskocka, hyvlad morot, chilimarinerad blåmussla, sjökorall, krutonger och blåmussel-velouté (295 kronor). Rödingen var perfekt tillagad, saftig och fin, men helt smaklös. Litet salt hade räckt, men jag tror att kocken hade glömt kryddorna. Det gällde genomgående för maträtterna, de var ganska smaklösa. Och när jag åt blåmusslorna knastrade det i munnen av grus. Däremot var den hyvlade moroten väldigt god. Jag tror att den var marinerad i vinäger av något slag. Absolut bäst på tallriken. Litet oväntat. Men var var krutongerna?

Till dessert en dekonstruerad cheesecake med vaniljkräm, blodapelsinsorbet, basilikaolja, oreokaksmulor med smaksatt maräng (135 kronor). Väldigt goda smaker. Men… Jag avskyr att vara så här gnällig, men har restaurangen ambitioner, vilket avspeglar sig i både menyn och priserna, bör man kunna förvänta sig mer än så här. Ett tips när det gäller desserten är att servera den på ett fat med tillbehören fint upplagda runtomkring, inte som en pannacotta eller mousse i en skål, det ger inte någon känsla av finess utan mer känslan av att äta ur en barnmatsburk. Och det hade varit mycket snyggare om de olika färgerna i rätten fick komma fram bättre. Varför smula maräng på blodapelsinsorbeten, istället för att servera den bredvid som en fin kontrast?

Jag såg på hemsidan att hotellet söker personal, bland annat en kock. Hoppas de lyckas värva kockar som kan leva upp till hotellets höga ambitionsnivå om yttersta perfektion:

”Vi söker nu efter knivskarpa kockar som vill vara med och skapa kulinariska matupplevelser på vår skärgårdspärla i Grisslehamn, Hotell Havsbaden. Vi söker dig som har god erfarenhet inom kockyrket. Du har lätt för att tappa tid och rum på grund av din kärlek till matlagningen och varje tallrik som lämnar köket är av yttersta perfektion.”

Maten var som sagt ingen kulinarisk upplevelse, men miljön uppvägde. Överallt stod det snittblommor i vaser.

När man ville kunde man sätta sig och dricka te eller kaffe med småkakor, muffins, godis och frukt.

Avslutar med en bild på frukosten med utsikt mot hamnen. Hit åker jag gärna igen, men då kanske jag väljer middag från barnmenyn, lagom stora portioner och mycket mer prisvärda. Köttbullar med gräddsås och hemlagat potatismos eller kyckling med aioli och pommes frites, eller kanske lax med smörsås och kokt potatis. Bara 75 kronor per rätt. Och till dessert, glass med chokladsås och sorbet för 45 kronor. Inte så sällan är det bättre att laga enkel mat som är god.

Ha en fin söndag!

En vanlig måndag med guldkant

Har man häst är det aldrig sovmorgon. Vid sjutiden får Leiftra hö och en hink med vitaminer, mineraler och extra magnesium och malda nypon. På vägen hem från Leiftra gick solen upp. Jag tog snabbt en bild med mobiltelefonen innan ögonblicket försvann. Det finns många fördelar med att vakna och gå upp tidigt, det här är en.

Här sitter jag oftast när jag läser in mig på material. Då skriver jag ofta för hand, och jag gör ofta tankekartor. Lunch äter jag oftast samtidigt som jag arbetar. Inte så ofta, men ibland, unnar jag mig lyxlunch.

Att kunna rida mitt på dagen när det är ljust är verkligen lyxigt!

Vinterpäls som en mammut i vårvädret…

Min mammaroll har verkligen förändrats de senaste två veckorna. Litet omtumlande med nya förutsättningar att förhålla sig till. Den ena dottern säger att hon skall ut och åka med Mary-linn i hennes A-traktor, och så försvinner hon i ljudet från V8an (filmen här ovanför). Den andra har plötsligt pojkvän.

Men även om småbarnsåren är förbi, får jag ändå del av småbarnslivet tack vare Uno och Max. I morse gick jag en promenad med Uno, som somnade nedbäddad i vagnen.

Undrar om det stämmer som det ofta sägs; ”Små barn, små bekymmer. Stora barn, stora bekymmer”, vad tycker ni? Än så länge kan jag ärligt säga att jag oroade mig mer när barnen var så här små, och inte kunde berätta själva hur de mådde, vad de ville och vad de varit med om under dagen. Det ständiga passandet för att de inte skulle göra sig illa på vassa bordskanter, svälja något som kunde fastna i halsen, och oron när de hade sina trettiotals förkylningar med läskiga febertoppar och igentäppta näsor. Eller när anslagen kom upp i skolorna om att det var dags att gå igenom barnens hår på grund av löss. För att inte tala om magsjukorna som alltid låg som en blöt filt över förskolan. Rekordet hos oss är när Jackie kräktes ned allt i sängen sex gånger under en och samma natt. Det som kommer att bli väldigt jobbigt nu när tjejerna växer upp, är att se dem uppleva livets hårda sidor och inte kunna vara där och skydda dem hela tiden.

Ännu en sak som jag trodde var lyxig, nämligen att jag kunde låna även skönlitteratur på juridiska biblioteket eller på Carolina Rediviva, där jag lånar böcker till min forskning. Det visade sig att så inte var fallet. Skönlitteratur får man visserligen låna, men bara läsa i läsesalarna. Alltså gick jag till Uppsala bokhandel och köpte de två böcker som jag var så nyfiken på.

Men vad mycket dyrare det blir att köpa böcker i fysisk bokhandel jämfört med att beställa från någon av internetbokhandlarna. Spänningsromanen på bilden var 20% dyrare än på exempelvis Bokus. Jag vill verkligen inte att de fysiska butikerna skall försvinna, men om de skall överleva i konkurrensen måste de kunna erbjuda något annat som väger upp det högre priset de tar för böckerna.

Och apropå böcker så sträckläste jag Maria Adolfssons nya och tredje del i Doggerlandserien i helgen. Och jag hann även läsa ut den svenska klassikern Doktor Glas, av Hjalmar Söderberg. Recensioner kommer. Men nu är det arbete igen.

Hoppas ni har en fin start på veckan!

 

Hur är det med julstämningen så här en vecka innan julafton?

Inte mycket till julstämning i den här bilden, rakt ur min verklighet just nu ;) Men litet julstämning skymtar faktiskt i bakgrunden, under den rödvita handduken står nämligen en stor kastrull med min hemgjorda pepparkaksdag, som vi skall baka ut i kväll. Och jag har köpt två askar med delar till pepparkakshus som Bella och Jackie skall få sätta ihop och dekorera.

Om boktravarna. Själva forskningen är egentligen klar, det jag gör nu är att formulera den teoretiska ramen för avhandlingen och då behöver jag läsa på om demokrati, välfärdsstatens uppkomst och utveckling, rättskultur och en hel del annat. Havregrynsgröt med äggsmörgås och kaffe fungerar perfekt tillsammans med läsning!

I går morse fräschade jag upp kunskaperna om hur det gick till när Per Albin införde folkhemsbegreppet. En del saker har ingen direkt betydelse för avhandlingen, men det är bra att läsa på om samhällsutvecklingen för att bättre förstå varför en viss händelse inträffade.

På dagarna sitter jag ofta i husets gamla sal. Om någon undrar om jag själv ser vad jag skrivit, så är svaret: inte alltid ;) När jag får idéer måste de snabbt ned på papper innan de försvinner, och då blir det sådana här hieroglyfer.

Men jag jobbar inte bara. Jag tycker själv att jag hinner med alldeles för litet. Jag skulle behöva stänga in mig i en liten stuga och bara arbeta, sova och äta tills boken är klar. Men det vill jag ju inte, då skulle jag missa exempelvis det här…

I år fick jag uppleva två luciatåg. Ett med Jackie och Bella i deras skola, och ett med det här gänget. Det var Max första luciatåg, och dessutom i samma kyrka som Bella och Jackie gick luciatåg när de var små. Så himla mysigt ♥

Mockning när Leiftra varit inne på natten, vilket inte händer så ofta, bara när det regnar väldigt mycket, annars vill hon och kompisarna helst vara ute med himlen som tak.

Vi har delat upp fodringarna mellan oss tre som har hästar i stallet. När jag skall fodra passar jag på att väga upp hö och fylla höpåsarna till frukost, lunch och middag och hinken med mineraler, nyponpulver och magnesium.

Halv tre slutar Bella och Jackie skolan, och under ett par dagar när vi körde hemåt var det så här magiskt. Vi var tvungna att stanna och fota. Tyvärr suddigt, men ni anar kanske hur stämningsfullt det var. Och kallt. Byggnaderna i bakgrunden är Johannesbergs slott som döljs litet av dimman.

Dansterminen avslutades med två julshower. Genrep innan, så jag hade tre timmar att fylla med något vettigt. Jag åt och läste och åt. Det är så fint att se dansarna på scenen och se hur mycket de har utvecklats under de här fem åren.

November och december har hittills varit otroligt hektiska. Förutom att arbeta har jag:

* … varit på sjukhuset för att ta bort en benbit som fastnade i halsen
* … hjälpt tjejerna en hel del med att plugga till prov
* … försökt hinna rida men knappt hunnit se min lilla häst mer än när jag utfodrar, det måste bli ändring på det!
* … tränat när tjejerna har dansat
* … haft hosta i flera veckor, så ibland har jag bara väntat i bilen när tjejerna dansat (sex timmar per vecka plus tiden det tar att skjutsa, men shit happens, nya tag efter nyår!)
* … firat Bellas femtonde födelsedag och jag lagade Delizie del Piemonte till hela släkten
* … varit på väldigt bra utvecklingssamtal i skolan med både Bella och Jackie
* … firat flera av tjejernas kusiners födelsedagar
* … varit väldigt orolig. Min pappa fick en hjärtinfarkt, så det har varit mycket oro och allt annat som följer med en sådan allvarlig händelse. Han klarade sig, och skall göra en till operation nu i veckan för att rensa en till åder
* … ätit lunch med Mona som jag lärt känna genom våra bloggar
* … varit på möte med min handledare och biträdande handledare på universitetet
* … hämtat granris till julbocken tillsammans med min mamma
* … ätit lunch med min barndomsvän Ullis

Och när man sedan börjar andas ut och ser sig omkring, så upptäcker man att man fullkomligen vadar i hundhår… Bara att ta lilla hunden under armen och gå ut och borsta henne. Det blev en till hund :)

Inte så mycket till julstämning än, men var så säkra, det kommer det att bli även i år! Vi blir tjugo personer här på julafton, så jag skall sätta igång med förberedelserna.

Jag har en del annat att göra, men så snart jag hinner kommer det inlägg med bilder från vårt julpyssel, kanske en Christmas Home Tour, recensioner av minst två böcker som jag läst men inte hunnit skriva om, mitt år i text och bilder – en sammanfattning av året som gått, en sammanfattning av bokåret 2019 (lär bli kort ;)), bilderna som blev topp nio på mitt Instagramkonto, mina mest lästa inlägg i bloggen i år. Bland annat.

Men nu åter till min rättshistoriska värld en stund till.

 

Så här blev födelsedagskortet till Bella som fyllde 15 år i helgen

Min första tanke var att göra ett kort i höstiga färger, men så hade jag ett papper med jeansmotiv i min samling, och det passade ju mycket bättre till en tonårstjej!

Som vanligt gick det snabbt att göra kortet, och i efterhand ser jag saker som jag hade velat göra annorlunda. Men jag övar på att nöja mig och tycka att det duger. Det var i alla fall väldigt roligt att använda scrapsakerna igen, och jag kommer nog inte att kunna låta bli att göra julklappsetiketter i år igen. Julkort däremot, har jag inte haft energi att göra på flera år. Vi får se hur det blir i år.

Bara att skära ut en bas till kortet i vitt, litet kraftigare papper, och sedan vika det på mitten. Jag gillar när det inte blir för platta kort, och försöker oftast få till flera lager av olika papper som matchar varandra. Cirklarna stansade jag ut, liksom texten med Grattis. Pillrigt, men det gick ganska bra.

Till sist dekorationerna som en liten samling till vänster om cirklarna. Tillsammans med de lodräta remsorna och cirklarna skapar dekorationerna formen av en triangel, det vill säga att man knyter ihop kortet genom en osynlig linje från toppen av kortet vidare till vänster och sedan till botten. Det skapar symmetri och gör förhoppningsvis layouten harmonisk att se på. Det är i alla fall tanken.

Hoppas ni har en fin kväll!

Ofrivilligt mycket läsning, eller hur man skall se på det

Grötfrukost varje morgon, men vanligtvis inte med den här inramningen ;)

Tjejerna har läslov, men det är nog bara jag som läser. Åtminstone böcker. De läser undertexterna på teveserier. Det sägs att barn gör som de vuxna gör. Det gäller möjligen små barn, men absolut inte nästan vuxna barn som våra tonåringar. De gör som kompisarna gör.

Jag hade inte räknat med att läsa så mycket som jag gjort den senaste tiden, men i fredags svalde jag troligtvis en benbit eller en glasbit och det skapade litet ofokus på min avhandling. I måndags åkte jag in till sjukhuset och på tisdagen röntgades halsen. Jag har inte fått svar än, men jag tror att benbiten lossnat och vandrat vidare nu. Inget ont som inte har något gott med sig, och efter den hetsläsning jag ägnat mig åt tror jag att jag fyllt på behovet av att läsa skönlitteratur igen.

Böckerna jag har läst har alla varit ganska realistiska och vardagsnära relationsromaner. Med andra ord, långt ifrån amerikansk feelgood med lyckliga slut. Nu känns det nästan lättsamt att arbeta med grundlagen igen, efter de tunga berättelserna. Och det skall jag fortsätta med nu.

Hoppas ni får en fin torsdag!

Bebisfotografering

Lyxigt att som gammelfaster få umgås med sina brorsdöttrars barn. Den här dagen var det jag och Uno, under tiden Max skulle inskolas på förskolan.

I anteckningsboken: min egenuppfunna form av stenografi ;)

Erica åkte iväg med Max och jag satte mig ned med arbete och en kopp kaffe. Arbetet flöt på så otroligt bra, att jag tänkte att jag nog måste vara barnvakt väldigt ofta, för i den här miljön får jag ju massor uträttat. Och ungefär då vaknade Uno ;)

Det jag påmindes om var hur effektiv jag lärde mig att vara under småbarnsåren. Det gällde att ha en ordentlig plan för dagen i förväg, och sedan passa på med allt som skulle göras under de stunder barnen sov.

Vi experimenterade litet med hur man kan ta bebisbilder, och kom fram till att det behövs en bakgrund som är samma ton som underlaget och inte tar fokus från bebisen, som bokhyllan och pläden i bakgrunden gjorde här.

Jag hade läst på litet innan om att man gärna kan låta barnet vara vänt mot ett fönster, då kan man lyckas få det där härliga glittret i ögonen när ljuset reflekteras genom fönsterglaset.

Nästa gång vill jag göra ett nytt försök och ta bilder när Uno inte är lika trött, och så skall jag leta upp en plats där ljuset är bra och där det blir en ren bakgrund. Man vill ju få till fina bilder på en så söt kille ♥

Med ångfartyget Norrskär till Gällnö i Stockholms skärgård

Vi fick en fantastisk överraskningspresent när vi fyllde år, nämligen en heldag med Classe, Petra och Leo. Vi möttes allihop i hamnen i Vaxholm och åkte mysigt ångfartyg ut till Gällnö, en av öarna i Stockholms mellersta skärgård.

För en vecka sedan fick jag den här fina weekendväskan i skinn i ett samarbete med Bagasi. Jag packade den med badkläder, kamera, två objektiv, plånbok, solglasögon, plåster och sårsavetter (alltid bra att ha med sig), en vattenflaska och min jacka som jag inte behövde använda förrän vid hemresan.

Efter en mysig timme på fartyget var vi framme och följde skyltarna mot en badplats på ön som Classe fått tips om.

Petra dukade upp en så god picknick med bland annat hemgjord pesto och korv som de köpt med sig hem från Ungern. Jag hade gjort tortillawraps som jag rullat in i blårutigt smörgåspapper. Jag hade fyllt tortillabröd med sådant vi hade i kylen, som kyckling, prosciutto, grönsaker, philadelphiaost och litet majonnäs, salt och peppar. Väldigt gott med Petras tsatsiki.

Fint väder med svag vind och den här utsikten.

Jag, på väg att testa vattentemperaturen…

På kvällen gick vi till en familjär liten bar/restaurang under körsbärs- och äppelträden, alldeles vid vattnet. Från bryggan, där båtarna till Gällnö lägger till, tar det tjugo minuter till Gällnö handelsbod/café/bar. Jag läste i efterhand att det också är ett vandrarhem, så vill man kan man åka ut hit och stanna längre.

Tjejerna och Leo på bryggan vid Gällnö. Så fint och varmt kvällsljus att njuta av.

Jag tänkte på trilogin om Havsfolket när vi gled fram mellan öarna i skärgården. Berättelsen utspelar sig här, och det är både skrämmande och vackert med övernaturligheter som möter skärgårdsskrock. I den tredje och avslutande delen fryser en Vaxholmsbåt fast i isen och alla ombord försvinner. Klicka på länken om du vill läsa mina recensioner av böckerna.

Jag önskar mig verkligen inte oväder med dimma och ruskigheter när jag är ute i skärgården, men jag kan föreställa mig hur mysigt och småläskigt det faktiskt skulle vara att sitta i exempelvis ett rum på vandrarhemmet och höra hur regnet piskar mot rutorna. Och vilka bilder man skulle kunna ta.

Apropå bilder måste jag ju bara ta en bild på Bella med sina skor och skärp från Vans, och tröjan hon köpte på Lollapalooza med turnéplanen för Billie Eilish. Spännande hur tjejerna har bytt stilar sedan de var små, från rosa och gulligt till svart och grungigt.

Sent i går var vi hemma igen, trötta men väldigt nöjda med en underbar dag med härliga människor, fantastisk skärgårdsmiljö, god mat och fint väder. Weekendbagen fungerade perfekt för en utflykt som i dag. Jag hade min kamera i den, och var inte det minsta orolig när det plötsligt började regna på väg till bryggan. Väskan var tät och kameran låg väl skyddad. Jag skall visa fler bilder på den i ett eget inlägg. Den rymmer väldigt mycket utan att vara skrymmande, så den kommer jag att ta med även när vi reser till Gotland snart.

 

Några tips inför en skärgårdstur till Gällnö

★ Vi köpte biljetter tur och retur till Gällnö i pressbyrån i Vaxholms hamn genom Waxholmsbolaget
★ Enkel resa Vaxholm – Gällnö tar ungefär en timme. Gällnö ligger mellan Grinda och Sandhamn
★ På S/s Norrskär, som vi valde att åka med, finns möjlighet att boka bord om man vill
★ På Gällnö finns inga souvenirbutiker, men det finns klippor, sandstränder, ängar, ett vandrarhem med handelsbod, café med både kaffe, drinkar och mat. Grillar gör personalen under körsbärsträden alldeles vid trädgårdsborden för gästerna
★  Uppe vid campingplatsen på Gällnö badar de flesta turister, medan öborna badar på platsen som är utmärkt på kartan nedan som Landsgrunderna, där även vi var

 

 

 

Ett inlägg om (nästan) bara mig

Under mina första trettio år avskydde jag att vara med på bild, och det finns inte heller många kort tagna på mig. När barnen kom tog jag tusentals bilder på dem (varje år), och efterhand började jag fundera över om jag kanske borde vara med på bild ibland själv också, för deras skull. Jag vet ju hur det kändes när farmor gick bort, hur jag ångrade att jag inte tagit fler bilder på henne.

Så, här kommer en bildkavalkad med bilder på mig själv, framförallt från tiden innan jag började blogga och innan jag började lägga upp bilder på mig själv i sociala medier. Det här är framförallt till er, Bella och Jackie ♥ ♥  Men det kanske kan vara litet kul för er andra att se också, och känna igen sig i frisyrer och kläder från olika tider…

Djurintresset har alltid funnits. Ni ser ju så nöjd jag ser ut när jag sitter bland hundvalparna. Senare köpte jag Amigo, en Blåpannad Amazonpapegoja, som lärde sig prata och hängde med mig både inne och ute. Tyvärr utvecklade jag allergi mot fåglar.

Vi bodde i Rinkeby tills jag skulle börja åk 2 och hade samtidigt ett litet fritidshus som vi åkte ut till på varje ledig stund; kvällar, helger, lov och semestrar. Det var primitivt, utan vatten och avlopp. Vi tog med oss vatten i dunkar och använde utedass. Alla i familjen älskade friheten vi kände när vi var där. Min storebror och jag kunde springa omkring i skogen och på bergen hur vi ville, lekte och byggde kojor. De två översta bilderna till vänster är fotade vid stugan.

Några  bilder på mig med gips och Hoffmans instrument efter att jag blev påkörd och benet blev krossat. Längst ned till vänster hade jag haft gips i ett år och visste inte då att jag skulle opereras sex- sju gånger till innan benet till slut läkte efter fem år.

På bilden där jag har vita shorts är jag tjugoåtta år och är på kryssning i Medelhavet med en vän till mig. Till vänster om den bilden är jag och Patrik på väg mot Grand Canyon, år 2000. Bilder från den resan finns i resebloggen.

En mix av bilder från olika tider. Bilden där jag har napp var jag tydligen sur för att jag inte ville åka med till en djurpark.  På den suddiga bilden från Trollstigen sitter jag i skinnställ. Patrik och jag åkte motorcykel genom Norge tillsammans med vår vän Ralf. Bilder från den resan finns här.

Jag, högst upp i ett av oräkneliga hölass som jag hjälpt till att köra in och trava på höskulle, och jag på en av mina föräldrars travhästar. Han var inte inriden, vilket märktes när jag skulle vara sparringpartner till mamma som tränade travhästar, och han susade efter henne i sulky och bockade tills jag nästan flög av.

Patrik och jag träffades 1997. Efter en månad var det nyårsafton, och jag blev medbjuden till stor nyårsfest på Piperska muren. Klädkoden var långklänning och det skulle dansas wienervals. Jag hyrde klänningen jag har på bilden längst ned i mitten och kände mig jättefin i den. Hamnade såklart bredvid helt okända människor vid middagen, jag kände ju knappt Patrik, men vi hade väldigt kul. Förutom när dansen började och jag var den enda som tagit lektioner i wienervals för den kände Holger Lundqvist i Uppsala för att inte göra bort mig, och det visade sig att jag var den enda som kunde dansa det… besvikelsen var enorm.

På bilden högst upp till vänster sitter jag på mitt andra jobb efter att jag slutat gymnasiet, år 1988. Jeansjackan… Den använder jag fortfarande ;) Under den bilden är jag på nyårsfirande vid millennieskiftet år 1999/2000. Under den var jag på väg till 30-årsfest med trettiotalstema.

Jag gillade som sagt inte att vara med på bild, så ganska allvarlig på många bilder… Utom högst upp till höger, där jag blivit femtio och mognat tillräckligt mycket för att inte vara så reserverad ;) Längst ned till höger var det dags för temafest med militärtema. Kläderna kom från Överskottsbolaget, numera ÖoB. Jag kände ingen och fick en inbjudan med en adress till en bar i Stockholm där jag skulle träffa en okänd man som också fått en inbjudan till militärfesten. Det var ju ganska lätt att se vem som var min blinddate, eftersom han var klädd likadant. Sedan blev det mindre kul, att gå genom stan till den hyrda festlokalen i de kläderna.

Bilden där jag har permanentat hår och brett skärp är förstås från 80-talet. Längst ned till vänster är vi på väg till midsommarfirande. Inte överraskande hade jag blåmärken på benen.

Hästar, hästar, hästar. Min arabhäst som jag tävlade med i distansritt när jag var runt 35. Barbacka och väldigt lycklig 22-åring på min första islandshäst, Hausti, och ärevarvet med min andra, Sprettur, som jag tävlade med. Jag var groom till min kompis som tävlade i körning. Det var verkligen otroligt kul att stå längst bak på vagnen och försöka parera så att hon inte skulle köra in i hindren vi skulle ta oss igenom i full fart!

Mitt tredje arbete var på Skanska. Jag var nitton år och hade alltid matlåda med mig, vilket informationschefen uppmärksammade och tjatade på mig om att vara med i en artikel om matlådor på jobbet. En fotograf skjutsade hem mig och tog bilden med mig och Cindy, min Sheltie, och matlådan. Jag tror att det var en gryta med viltkött. Ser ju inte så smakligt ut, men fotografen blev nöjd. Något år senare började jag på juristlinjen i Uppsala.

Här kommer nyare bilder som kan finnas i olika inlägg i bloggen. Inte lika många bilder med mig och hästar, desto fler med mig och barnen ♥ ♥

Också nyare bilder. Det börjar bli fler hästar och hundar igen på bilderna med mig, och träningsbilder.

Det var det. Hoppas ni har en fin dag med mycket sol efter det blåsiga, regniga och kalla vädret som varit.