Mina sex år som egenföretagare

När Bella och Jackie var små ville jag samla foton och minnen från deras första år i varsitt album. Men de album som fanns färdigtryckta, där man skulle sätta in foton på vissa bestämda platser, var inte så lockande. Jag började googla och såg att man kunde hitta fint material på nätet och göra egna, dekorerade album – det som kallas scrapbooking.

Jag beställde hem litet material och satte igång. Och som vanligt blev jag helt besatt under en period, och scrappade på nätterna när barnen sov.

Då, 2005, var det ingen butik i Sverige som hade fullt sortiment, jag var tvungen att beställa från många olika för att få det jag ville ha. Och så mycket finare saker det fanns i amerikanska webbutiker! Alltså startade jag egen webbutik, med syfte att kunna arbeta samtidigt som jag tog hand om familjen och hemmet, och kunna erbjuda fullt sortiment.

Det gick över förväntan. Tack vare mamma, som tog över packningen av alla paket (vi skickade ofta tre fulla postsäckar med paket varje dag), hann jag hålla koll på nyheter, beställa, lägga in i shoppen, sköta marknadsföringen och bokföringen, anordna tävlingar online som pågick under flera dagar tillsammans med designteamet, skriva fakturor, skicka material till mitt designteam som scrappade inspirationslayouter och kort som vi visade i företagets blogg och anordna designteamsträffar här hemma som pågick från fredag till söndag då jag hade planerat schemat för helgen och lagade all mat till teamet på ungefär sex personer + familjen. När tjejerna blev några år fick de ofta sitta med och pyssla. Efter ett par år lät jag tillverka vissa egna dekorationer hos en producent i Thailand. Dekorationerna blev så populära att min beställning motsvarade en årsinkomst för en thailändsk anställd. När de stora lådorna kom med alla dekorationer i små påsar med företagets logga kändes det som julafton!

Scrapbookingbranschen var (och är kanske fortfarande) som modebranschen, med två stora mässor varje år då företagen med sina designers släppte nyheter. Kunderna vill ha nyheterna snabbt, och efter två månader är sakerna ofta inaktuella. Så det var snabba ryck och det gällde att kunna förutse vad som skulle vara intressant och sälja bra.

En helt fantastisk tid, det var så roligt! Men att sova tre timmar per dygn under ett helt års tid var inte så bra för hälsan. Jag fick stora blemmor i ansiktet, som jag bara sminkade över, och satt ofta vid datorn på nätterna och arbetade med bomullstussar i näsan eftersom jag blödde näsblod. Jag höll ut i sex år, sedan sålde jag företaget. Nu när jag har städat och organiserat i mitt arbetsrum har jag också gått igenom mina album med layouter jag gjorde. Nostalgi en masse! Och jag insåg att jag nästan skulle kunna öppna scrapbookingbutik igen, jag måste verkligen rensa bland allt scrapbookingrelaterat som jag har kvar! Det kanske får bli nästa projekt i min KonMari-period.

♥ ♥ ♥

Födelsedag i vår lada, skogspromenader och besök hos frisören

Det har blivit litet blandad träning de senaste veckorna; styrketräning, ridning, bärande av böcker (ni skall snart få se hur det blev) och skogspromenader. Här var Erica jag ute på långpromenad och såg de fina blåsipporna som växte i klunga.

Bella och jag åkte till Uppsala för att köpa present till Jackie som skulle fylla 15 år. Vi blev överraskade av att det var så många i Gränby Centrum i Uppsala, och utan munskydd. Inte så konstigt att smittan är så vitt spridd här. Enligt det senaste jag läste rekommenderas att utgå från att alla man möter i Uppsala är smittade.

Vissa hade en väldigt otrevlig attityd. På Espresso House blev vi tillsagda att hålla en meters avstånd och att sitta en och en vid olika bord, även då vi tillhörde samma familj. Det kan verka ologiskt, men det handlar också om att föregå med gott exempel för att andra skall göra likadant. Strax efter oss kom ett par in. De blev tillsagda minst tio gånger, men rörde inte en min och gjorde inte som de blev ombedda. Vad är det för fel på vissa..?

För första gången i mitt liv, ja det är sant, lagade jag inte all mat själv till födelsedagsfirandet. Jag beställde smörgåstårtor och vanliga tårtor från vår ICA-butik. Jag har nog aldrig varit så pigg både innan, under och efter firandet, nu när jag inte var trött av allt arbete med förberedelser och matlagning! Men så dyrt det blir! Undrar hur mycket vi sparat på att jag planerat och lagat allt själv under alla år..? Med tanke på vad det här kostade, och hur många födelsedagar och andra tillställningar som jag lagat mat till genom åren, måste det handla om hundratusentals kronor. Det låter otroligt, men samtidigt helt rimligt.

Planen var att vi skulle vara utomhus, eftersom det varit riktigt varmt och skönt veckan innan, men den här dagen blev det +5 grader och duggregn. Som ni ser hade vi inte förberett något, som att sopa golvet i vår lada, men vi lade dukar på bord och annat som kunde fungera som underlag för tallrikar och glas, och satte oss familjevis. Mycket blir annorlunda under en pandemi, men jag är tacksam för att vi har utrymmen så att vi inte tvingas upphöra med att träffas.

Och krokusarna slog ut, och blommar fortfarande för fullt.

Före och efter. Jag slarvar med håret så att det slits i topparna. Ni ser ju på första bilden hur tunt det hade blivit. Nu har jag håret som på bilden längst till höger. Fortfarande så långt att jag kan sätta upp det när jag behöver, som när jag är i stallet och tränar. Men munskydden… De är ju så stora att jag skulle kunna dra upp dem över hela ansiktet och bara klippa hål för ögonen.

Vår lilla vildkatt dök upp hos en granne (livet på landet: vi kallar alla för grannar om de bor inom fem kilometers avstånd), men eftersom hon inte är tillräckligt tam för att låta sig fångas var det bara att vänta tills hon kom hem igen. Det gjorde hon efter att ha umgåtts under två dygn med grannarnas (kastrerade) hankatt.

Fortfarande distansundervisning då Jackie är i skolan tre dagar i veckan och Bella var tredje vecka. Här lämnade jag av Bella i skolan för prov i franska.

Det var tre år sedan jag kollade synen, så när jag blev kallad den här gången bedömde jag att det var dags. På vägen från bilen till optikern tog jag några bilder i Norrtälje. Kul skylt: Skvallertorget. Mindre kul att rådhuset inte underhålls bättre. Om man läser skylten inser man att ansvariga borde ta lärdom av historien, och inte låta byggnaden drabbas av rötangrepp igen. Det ser ut som man har bättrat på fasaden, med fel nyans. Trist.

Det här är min barndomsvän, Carina. För någon vecka sedan hade jag förberett picknick och vi tog en promenad genom byn där jag växte upp, så hon fick se hur det förändrats sedan vi var barn och så fick hon träffa mina föräldrar och min bror.

Vi lärde känna varandra när jag flyttade ut hit i tvåan på lågstadiet, så vi har känt varandra i drygt fyrtio år. Våra undulater brevväxlade när vi var barn, vi släpade hem stora gröna växter från Rimbo marknad, vi skolkade i sexan för att ta bussen till Stockholm och shoppa, och fick en utskällning när vi kom tillbaka, vi åkte hem från en friluftsdag då vi skulle plocka svamp, och fick kvarsittning, vi spelade badminton i kohagar, lyssnade på David Bowie och åkte moped. Och till den här sjön gick vi genom skogen för att sola och bada. När vi började på gymnasiet hade våra vägar gått litet isär med olika inriktningar, men vi har hållit kontakten genom alla år och genom glädje och sorger. Mycket hinner hända under ett halvt liv, men mycket är också precis som det alltid varit. Så tacksam för fin vänskap.

Varannan fredag träffas Mia och jag för att äta lunch och prata, bland annat om böcker vi läst. Fenomenalt lyxigt att få äta i sådan här miljö som på Johannesbergs slott och så vällagad och god mat för 135 kronor. Det här var sista lunchen på slottet för säsongen, nu har golfrestaurangen tagit över lunchserveringen igen. Samma kockar och lika vällagat och gott, men litet billigare, 119 kronor. Där kan man sitta utomhus på deras altan om man vill och titta ut över ängarna och på golfarna på golfbanan. Det ser jag fram emot!

Så här såg det ut utanför mitt arbetsrum i går kväll. Magiskt.

Det var bilder från de två senaste veckorna. Nu när det är ordning omkring mig, och inte så mycket som tar extra tid, skall jag försöka komma igång igen med mer regelbundna uppdateringar här i bloggen och besöka er i era bloggar, och så skall jag komma ikapp med nöjesläsningen och recensera böcker igen. Jo, tjena, tänker säkert ni, hon kommer att dra igång nya tidskrävande projekt ;) Vi får väl se!

♥ ♥ ♥

Rensar, organiserar och lagar ett läckande rör

Finns det något skönare att ägna sig åt än att arbeta fysiskt när man behöver låta tankar och känslor arbeta själva en stund. Att arbeta fokuserat och få saker gjorda som går att pricka av på en lista är något av det bästa jag vet i sådana situationer. Att bli rejält trött. Det är rena terapin och feelgoodboosten för mig! De senaste veckorna har jag ägnat mig mycket åt det, och jag har fotat, så nu skall ni få se om ni vill.

Jag tror att det började med granriset. När barren från granriset började följa med in i hallen var det dags att köra bort det från entrén. Samtidigt klädde jag av julbocken och släden allt granris och bar med hjälp av Jackie och Milo ned dem i ladugården i väntan på nästa vinter och jul.

Men så tomt det blev vid entrén! Jag svängde faktiskt in vid Wallby handelsträdgård innan helgen, för att köpa påskliljor eller andra vårblommor att plantera i krukorna. Men precis när jag skulle kliva ur bilen kom ett oväder med hård vind och hagel i sidled, så jag skippade det och körde hem istället. Det blir snart varmare, redan på tisdag skall det bli 11 plusgrader!

Istället började jag med ett annat och mycket större projekt – nämligen att städa ut sådant vi inte använder/behöver och att organisera om i köket. Ni skall få se bilder på det strax. Här ovanför har jag börjat kärra iväg kartonger och kassar med saker till garaget, för vidare färd till återvinningen.

Tjejerna har fortfarande distansundervisning till stor del. På idrottslektionen skall Jackie gå en timmes promenad, och jag och Shelly har följt med några gånger. Här mötte vi Harry.

Varannan fredag träffas jag och en väninna på Johannesbergs slott för lunch. En så mysig tradition som vi påbörjat, då vi i lugn och ro äter god mat i vår ensamhet, eftersom det sällan är fler gäster där då vi kommer, och pratar om stort och smått och alltid om böcker. Senast kom vi in på städning av alla ämnen!

Mia nämnde Marie Kondo och någon av hennes principer, om hur man kan tänka för att kunna göra sig av med saker som inte längre fyller någon positiv funktion. Jag har varit litet skeptisk till hur städning skulle kunna intressera mig, men man kan väl ändra sig! Det slutade med att jag plöjde hela serien på Netflix och blev så inspirerad att jag själv satte igång att rensa samma kväll :) Här finns några av Marie Kondos kloka städtips.

Varenda låda och skåp i köket är nu städade och organiserade så att var sak har sin plats! Vilket slit, men absolut värt det! Det är så befriande att rensa ut bland alla saker. Jag hittade vårt senaste yatzyblock, och påmindes om hur Patrik och jag nästan alltid under många år avslutade varje måltid med att spela tre partier yatzy.

Mer om hur jag inspirerades av Marie Kondo strax, men först några bilder från annat jag ägnat mig åt.

Jag har hämtat matkassar som mina föräldrar beställt online. Väldigt praktiskt att bo nära varandra i pandemitider så att man kan hjälpa varandra när det behövs.

Till varje ridlektion tar jag med höbalar som jag byter mot ridning. Vid det här tillfället lyckades jag få in sju höbalar, motsvarande 175 kilo, i bilen. I morgon är det dags igen. Har ni sett så gulliga föl som stod i stallet när jag kom dit!

Foton är verkligen avslöjande… Jag blev så nöjd när jag såg att jag faktiskt hade en synlig biceps. Men jag skulle aldrig ha jämfört med fitnessprofilen Hanna Öberg :)))) Min arm är alltså den till vänster av dem längst ned, och Hannas till höger. En bit kvar :) Nåja, jag är tjugo år äldre och har inte träning som heltidssysselsättning som hon, men bra med motivationsbilder, bara att träna vidare!

På övriga bilder är det Erica och jag. Den som ser ut att slita som ett djur är jag, den som ser ut som hon kör marklyft till frukost är Erica på bilderna överst. Om ni undrar varför jag drar i maskinerna längst ned till vänster är det för att jag stretchar och hänger ut ryggen ;)

Enligt Marie Kondo skall allt förvaras i lådor. Allt skall ha ett hem, då blir det inte kaos i skafferiet och kylskåpet. Alla kommer att veta var saker skall vara, alltid på samma plats i samma låda. Jag mätte våra skåp och hyllor och klickade runt på Ikeas hemsida för att veta exakt vad jag skulle köpa, och skrev ut en inköpslista med bilder på allt och var de står i butiken. Allt för att kunna vara så effektiv som möjligt, veta vad jag skulle ha och snabba på processen. Behöver jag säga att jag avskyr att gå i butiker ;)

Jackie och Milo följde med och hjälpte till att bära och sedan att montera vissa saker som vi köpte. Vi åt lunch på varuhuset, vid varsitt bord enligt restriktionerna. Vi såg ett fint kök, så skulle jag vilja ha det.

Jag har varit ensam vuxen hemma en vecka, och just då började ett rör under diskbänken läcka rätt så rejält… Vad göra? Jag frågade olika personer i min närhet, och sedan åkte jag till en järnhandel för att köpa silvertejp. Mannen i butiken rådde mig att använda något som heter vulktejp. Det skulle kunna täta läckan. Hem och prova!

Vid första försöket blev det tätt på slangen till höger, men det sipprade igenom vatten på röret till vänster. Typiskt. Jag började googla på vad det skulle kosta att köpa en helt ny uppsättning rör, och det var ju inte dyrt. Men så lärde jag mig att man skall sträcka bandet till sin dubbla längd och sedan vira det runt röret. När bandet sedan drar ihop sig igen blir det tätt. Bara att skära upp lagningen och börja om. Andra gången blev det tätt, så nu ser det ut som på bilden längst till höger. Ganska tillfredsställande att laga saker!

Men det här inlägget blir ju ett mastodontinlägg..! Jag avslutar med en bild på en av mina snabbluncher när jag varit ensam hemma.

Inlägg kommer med:

  • Före- och efterbilder på hur det blev när jag städade och organiserade skafferiet, medicinlådan och förvaringen av torrfoder till hunden och katterna. Stooor skillnad kan jag lova.
  • Bilder på de nya böcker som jag fått
  • En inbjudan att delta som tävlande i ett program på TV
  • En eldröd solnedgång
  • Bilder från Norrtälje och på mig då jag var till optikern
  • Bilder på vårtecken

Hoppas ni haft en skön helg i vårvädret, trots väldigt hårda och kalla vindar!