Så här blev födelsedagskortet till Bella som fyllde 15 år i helgen

Min första tanke var att göra ett kort i höstiga färger, men så hade jag ett papper med jeansmotiv i min samling, och det passade ju mycket bättre till en tonårstjej!

Som vanligt gick det snabbt att göra kortet, och i efterhand ser jag saker som jag hade velat göra annorlunda. Men jag övar på att nöja mig och tycka att det duger. Det var i alla fall väldigt roligt att använda scrapsakerna igen, och jag kommer nog inte att kunna låta bli att göra julklappsetiketter i år igen. Julkort däremot, har jag inte haft energi att göra på flera år. Vi får se hur det blir i år.

Bara att skära ut en bas till kortet i vitt, litet kraftigare papper, och sedan vika det på mitten. Jag gillar när det inte blir för platta kort, och försöker oftast få till flera lager av olika papper som matchar varandra. Cirklarna stansade jag ut, liksom texten med Grattis. Pillrigt, men det gick ganska bra.

Till sist dekorationerna som en liten samling till vänster om cirklarna. Tillsammans med de lodräta remsorna och cirklarna skapar dekorationerna formen av en triangel, det vill säga att man knyter ihop kortet genom en osynlig linje från toppen av kortet vidare till vänster och sedan till botten. Det skapar symmetri och gör förhoppningsvis layouten harmonisk att se på. Det är i alla fall tanken.

Hoppas ni har en fin kväll!

Ofrivilligt mycket läsning, eller hur man skall se på det

Grötfrukost varje morgon, men vanligtvis inte med den här inramningen ;)

Tjejerna har läslov, men det är nog bara jag som läser. Åtminstone böcker. De läser undertexterna på teveserier. Det sägs att barn gör som de vuxna gör. Det gäller möjligen små barn, men absolut inte nästan vuxna barn som våra tonåringar. De gör som kompisarna gör.

Jag hade inte räknat med att läsa så mycket som jag gjort den senaste tiden, men i fredags svalde jag troligtvis en benbit eller en glasbit och det skapade litet ofokus på min avhandling. I måndags åkte jag in till sjukhuset och på tisdagen röntgades halsen. Jag har inte fått svar än, men jag tror att benbiten lossnat och vandrat vidare nu. Inget ont som inte har något gott med sig, och efter den hetsläsning jag ägnat mig åt tror jag att jag fyllt på behovet av att läsa skönlitteratur igen.

Böckerna jag har läst har alla varit ganska realistiska och vardagsnära relationsromaner. Med andra ord, långt ifrån amerikansk feelgood med lyckliga slut. Nu känns det nästan lättsamt att arbeta med grundlagen igen, efter de tunga berättelserna. Och det skall jag fortsätta med nu.

Hoppas ni får en fin torsdag!

Bebisfotografering

Lyxigt att som gammelfaster få umgås med sina brorsdöttrars barn. Den här dagen var det jag och Uno, under tiden Max skulle inskolas på förskolan.

I anteckningsboken: min egenuppfunna form av stenografi ;)

Erica åkte iväg med Max och jag satte mig ned med arbete och en kopp kaffe. Arbetet flöt på så otroligt bra, att jag tänkte att jag nog måste vara barnvakt väldigt ofta, för i den här miljön får jag ju massor uträttat. Och ungefär då vaknade Uno ;)

Det jag påmindes om var hur effektiv jag lärde mig att vara under småbarnsåren. Det gällde att ha en ordentlig plan för dagen i förväg, och sedan passa på med allt som skulle göras under de stunder barnen sov.

Vi experimenterade litet med hur man kan ta bebisbilder, och kom fram till att det behövs en bakgrund som är samma ton som underlaget och inte tar fokus från bebisen, som bokhyllan och pläden i bakgrunden gjorde här.

Jag hade läst på litet innan om att man gärna kan låta barnet vara vänt mot ett fönster, då kan man lyckas få det där härliga glittret i ögonen när ljuset reflekteras genom fönsterglaset.

Nästa gång vill jag göra ett nytt försök och ta bilder när Uno inte är lika trött, och så skall jag leta upp en plats där ljuset är bra och där det blir en ren bakgrund. Man vill ju få till fina bilder på en så söt kille ♥

Med ångfartyget Norrskär till Gällnö i Stockholms skärgård

Vi fick en fantastisk överraskningspresent när vi fyllde år, nämligen en heldag med Classe, Petra och Leo. Vi möttes allihop i hamnen i Vaxholm och åkte mysigt ångfartyg ut till Gällnö, en av öarna i Stockholms mellersta skärgård.

För en vecka sedan fick jag den här fina weekendväskan i skinn i ett samarbete med Bagasi. Jag packade den med badkläder, kamera, två objektiv, plånbok, solglasögon, plåster och sårsavetter (alltid bra att ha med sig), en vattenflaska och min jacka som jag inte behövde använda förrän vid hemresan.

Efter en mysig timme på fartyget var vi framme och följde skyltarna mot en badplats på ön som Classe fått tips om.

Petra dukade upp en så god picknick med bland annat hemgjord pesto och korv som de köpt med sig hem från Ungern. Jag hade gjort tortillawraps som jag rullat in i blårutigt smörgåspapper. Jag hade fyllt tortillabröd med sådant vi hade i kylen, som kyckling, prosciutto, grönsaker, philadelphiaost och litet majonnäs, salt och peppar. Väldigt gott med Petras tsatsiki.

Fint väder med svag vind och den här utsikten.

Jag, på väg att testa vattentemperaturen…

På kvällen gick vi till en familjär liten bar/restaurang under körsbärs- och äppelträden, alldeles vid vattnet. Från bryggan, där båtarna till Gällnö lägger till, tar det tjugo minuter till Gällnö handelsbod/café/bar. Jag läste i efterhand att det också är ett vandrarhem, så vill man kan man åka ut hit och stanna längre.

Tjejerna och Leo på bryggan vid Gällnö. Så fint och varmt kvällsljus att njuta av.

Jag tänkte på trilogin om Havsfolket när vi gled fram mellan öarna i skärgården. Berättelsen utspelar sig här, och det är både skrämmande och vackert med övernaturligheter som möter skärgårdsskrock. I den tredje och avslutande delen fryser en Vaxholmsbåt fast i isen och alla ombord försvinner. Klicka på länken om du vill läsa mina recensioner av böckerna.

Jag önskar mig verkligen inte oväder med dimma och ruskigheter när jag är ute i skärgården, men jag kan föreställa mig hur mysigt och småläskigt det faktiskt skulle vara att sitta i exempelvis ett rum på vandrarhemmet och höra hur regnet piskar mot rutorna. Och vilka bilder man skulle kunna ta.

Apropå bilder måste jag ju bara ta en bild på Bella med sina skor och skärp från Vans, och tröjan hon köpte på Lollapalooza med turnéplanen för Billie Eilish. Spännande hur tjejerna har bytt stilar sedan de var små, från rosa och gulligt till svart och grungigt.

Sent i går var vi hemma igen, trötta men väldigt nöjda med en underbar dag med härliga människor, fantastisk skärgårdsmiljö, god mat och fint väder. Weekendbagen fungerade perfekt för en utflykt som i dag. Jag hade min kamera i den, och var inte det minsta orolig när det plötsligt började regna på väg till bryggan. Väskan var tät och kameran låg väl skyddad. Jag skall visa fler bilder på den i ett eget inlägg. Den rymmer väldigt mycket utan att vara skrymmande, så den kommer jag att ta med även när vi reser till Gotland snart.

 

Några tips inför en skärgårdstur till Gällnö

★ Vi köpte biljetter tur och retur till Gällnö i pressbyrån i Vaxholms hamn genom Waxholmsbolaget
★ Enkel resa Vaxholm – Gällnö tar ungefär en timme. Gällnö ligger mellan Grinda och Sandhamn
★ På S/s Norrskär, som vi valde att åka med, finns möjlighet att boka bord om man vill
★ På Gällnö finns inga souvenirbutiker, men det finns klippor, sandstränder, ängar, ett vandrarhem med handelsbod, café med både kaffe, drinkar och mat. Grillar gör personalen under körsbärsträden alldeles vid trädgårdsborden för gästerna
★  Uppe vid campingplatsen på Gällnö badar de flesta turister, medan öborna badar på platsen som är utmärkt på kartan nedan som Landsgrunderna, där även vi var

 

 

 

Ett inlägg om (nästan) bara mig

Under mina första trettio år avskydde jag att vara med på bild, och det finns inte heller många kort tagna på mig. När barnen kom tog jag tusentals bilder på dem (varje år), och efterhand började jag fundera över om jag kanske borde vara med på bild ibland själv också, för deras skull. Jag vet ju hur det kändes när farmor gick bort, hur jag ångrade att jag inte tagit fler bilder på henne.

Så, här kommer en bildkavalkad med bilder på mig själv, framförallt från tiden innan jag började blogga och innan jag började lägga upp bilder på mig själv i sociala medier. Det här är framförallt till er, Bella och Jackie ♥ ♥  Men det kanske kan vara litet kul för er andra att se också, och känna igen sig i frisyrer och kläder från olika tider…

Djurintresset har alltid funnits. Ni ser ju så nöjd jag ser ut när jag sitter bland hundvalparna. Senare köpte jag Amigo, en Blåpannad Amazonpapegoja, som lärde sig prata och hängde med mig både inne och ute. Tyvärr utvecklade jag allergi mot fåglar.

Vi bodde i Rinkeby tills jag skulle börja åk 2 och hade samtidigt ett litet fritidshus som vi åkte ut till på varje ledig stund; kvällar, helger, lov och semestrar. Det var primitivt, utan vatten och avlopp. Vi tog med oss vatten i dunkar och använde utedass. Alla i familjen älskade friheten vi kände när vi var där. Min storebror och jag kunde springa omkring i skogen och på bergen hur vi ville, lekte och byggde kojor. De två översta bilderna till vänster är fotade vid stugan.

Några  bilder på mig med gips och Hoffmans instrument efter att jag blev påkörd och benet blev krossat. Längst ned till vänster hade jag haft gips i ett år och visste inte då att jag skulle opereras sex- sju gånger till innan benet till slut läkte efter fem år.

På bilden där jag har vita shorts är jag tjugoåtta år och är på kryssning i Medelhavet med en vän till mig. Till vänster om den bilden är jag och Patrik på väg mot Grand Canyon, år 2000. Bilder från den resan finns i resebloggen.

En mix av bilder från olika tider. Bilden där jag har napp var jag tydligen sur för att jag inte ville åka med till en djurpark.  På den suddiga bilden från Trollstigen sitter jag i skinnställ. Patrik och jag åkte motorcykel genom Norge tillsammans med vår vän Ralf. Bilder från den resan finns här.

Jag, högst upp i ett av oräkneliga hölass som jag hjälpt till att köra in och trava på höskulle, och jag på en av mina föräldrars travhästar. Han var inte inriden, vilket märktes när jag skulle vara sparringpartner till mamma som tränade travhästar, och han susade efter henne i sulky och bockade tills jag nästan flög av.

Patrik och jag träffades 1997. Efter en månad var det nyårsafton, och jag blev medbjuden till stor nyårsfest på Piperska muren. Klädkoden var långklänning och det skulle dansas wienervals. Jag hyrde klänningen jag har på bilden längst ned i mitten och kände mig jättefin i den. Hamnade såklart bredvid helt okända människor vid middagen, jag kände ju knappt Patrik, men vi hade väldigt kul. Förutom när dansen började och jag var den enda som tagit lektioner i wienervals för den kände Holger Lundqvist i Uppsala för att inte göra bort mig, och det visade sig att jag var den enda som kunde dansa det… besvikelsen var enorm.

På bilden högst upp till vänster sitter jag på mitt andra jobb efter att jag slutat gymnasiet, år 1988. Jeansjackan… Den använder jag fortfarande ;) Under den bilden är jag på nyårsfirande vid millennieskiftet år 1999/2000. Under den var jag på väg till 30-årsfest med trettiotalstema.

Jag gillade som sagt inte att vara med på bild, så ganska allvarlig på många bilder… Utom högst upp till höger, där jag blivit femtio och mognat tillräckligt mycket för att inte vara så reserverad ;) Längst ned till höger var det dags för temafest med militärtema. Kläderna kom från Överskottsbolaget, numera ÖoB. Jag kände ingen och fick en inbjudan med en adress till en bar i Stockholm där jag skulle träffa en okänd man som också fått en inbjudan till militärfesten. Det var ju ganska lätt att se vem som var min blinddate, eftersom han var klädd likadant. Sedan blev det mindre kul, att gå genom stan till den hyrda festlokalen i de kläderna.

Bilden där jag har permanentat hår och brett skärp är förstås från 80-talet. Längst ned till vänster är vi på väg till midsommarfirande. Inte överraskande hade jag blåmärken på benen.

Hästar, hästar, hästar. Min arabhäst som jag tävlade med i distansritt när jag var runt 35. Barbacka och väldigt lycklig 22-åring på min första islandshäst, Hausti, och ärevarvet med min andra, Sprettur, som jag tävlade med. Jag var groom till min kompis som tävlade i körning. Det var verkligen otroligt kul att stå längst bak på vagnen och försöka parera så att hon inte skulle köra in i hindren vi skulle ta oss igenom i full fart!

Mitt tredje arbete var på Skanska. Jag var nitton år och hade alltid matlåda med mig, vilket informationschefen uppmärksammade och tjatade på mig om att vara med i en artikel om matlådor på jobbet. En fotograf skjutsade hem mig och tog bilden med mig och Cindy, min Sheltie, och matlådan. Jag tror att det var en gryta med viltkött. Ser ju inte så smakligt ut, men fotografen blev nöjd. Något år senare började jag på juristlinjen i Uppsala.

Här kommer nyare bilder som kan finnas i olika inlägg i bloggen. Inte lika många bilder med mig och hästar, desto fler med mig och barnen ♥ ♥

Också nyare bilder. Det börjar bli fler hästar och hundar igen på bilderna med mig, och träningsbilder.

Det var det. Hoppas ni har en fin dag med mycket sol efter det blåsiga, regniga och kalla vädret som varit.

Hur man får tonårsdöttrar att äta en bra frukost

Frukost vid lekstugan

Våra mattider blir inte särskilt bra samordnade när det är sommarlov. Bella och Jackie är vakna halva nätterna och sover till tolv. Då är de för trötta för att göra i ordning någonting nyttigt och mättande till frukost.

I morse försökte jag få dem att komma in i bättre rutiner, och förberedde deras frukost åt dem. Visserligen vitt bröd, men bra saker i deras subs. I de små skålarna är det proteinrik och mättande kvarg med smultronsmak, Paulúns granola med hasselnötter och dadlar, mango i tärningar och skivade, färska jordgubbar. Och så färskpressad juice.

För sju år sedan, när Bella och Jackie var sex och sju år, gjorde jag alltid deras frukost. Ofta åt vi tillsammans till Sommarlov på SVT, men här hade jag dukat utomhus vid lekstugan.

Bella drack ur en så gullig kopp med Lillfixa och Idefix.

Och så här såg Jackies kopp ut. Vi köpte kopparna i Asterixparken utanför Paris när vi var i Frankrike på semester tidigare den sommaren.

Har ni tips på snabblagade, nyttiga och goda frukostar som kan passa trötta tonåringar tar jag gärna emot dem.

 

Tre fantastiska dagar på Lollapalooza i Stockholm

Harmonisk, obekymrad och nöjd. Så har jag känt mig under hela helgen när vi varit på musikfestivalen Lollapalooza på Gärdet i Stockholm. Så välordnat av arrangörerna och av artisterna och av alla som deltog på olika sätt på festivalen, så oväntat god mat, så rent och snyggt, så fint uppträdande av festivaldeltagarna och helt magisk stämning!

Sol och Jackie vid entrén in till festivalområdet

Vi gav Bella och Jackie biljetter i julklapp, och köpte till oss också eftersom vi tyckte att de fortfarande är för unga för att vara på en musikfestival själva. Men jag får nog tänka om. Dels var det här en festival där alla i familjen kunde njuta av sina favoritartister, det fanns något för alla, dels var det nolltolerans på alkohol och droger inne på festivalområdet, så tjejerna hade nog klarat sig utmärkt på egen hand. Jag såg bara tre personer som leddes ut, och de uppträdde inte ens störigt eller våldsamt. Det var stenhård bevakning även under konserterna och väldigt många vakter och festivalpersonal på området. En stor eloge till arrangörerna som verkligen kan känna att de lyckats.

70 artister uppträdde på de fyra scenerna under tre dagar. Jag fastnade helt för Laleh, hennes uppträdande var oförglömligt. Här finns festivalens samtliga artister.

Jag hade väntat mig korv med bröd i en kiosk, eller i alla fall något enklare att äta. Men här fanns ju riktigt genomtänkt och god mat! Vid lunchtid var det ganska lugnt som ni kan se på bilderna. Vi åt högrevsburgare med guacamole och picklad rödlök, och poké bowl med svart ris, edamamebönor, shiitakesvamp och en hel del mer.

Överallt fanns Fogarollibilar med baristas som serverade otroligt gott kaffe. Deras cappucchino var ren njutning att sitta i gräset och dricka, och ibland köpte jag till biscotti, de italienska kakorna.

Gyldene Freden från Stockholm var där med ett stort tält där de förmodligen hade skapat den finaste inredningen och vackraste dukningen någonsin på en musikfestival. Och maten sedan. Så god! De serverade smårätter av sina klassiska rätter, svensk husmanskost.

Vi åt isterband, blodpudding, råraka och strömming.

Och tro det eller ej, men jag drack öl. Inte min grej riktigt. Öl och vin kunde man köpa och dricka inom områden som hade artonårsgräns, och det fanns 30 ölsorter att välja på.

Ser ni så fint dukat! Jag ville hem och plocka in vilda blommor från åkerkanterna och sätta i vaser överallt hemma.

Här hamnade jag av en slump när jag skulle vänta på tjejerna som lyssnade på Mares vid en annan scen. Och då kände jag ju igen låten, och artisten. Måste lyssna mer på honom också. Det var en av alla positiva upplevelser, att sitta i gräset och spontanlyssna och upptäcka att man gillar det man hör och vill höra mer.

Här finns en spellista på Spotify med alla artisterna som uppträdde på Lollapalooza i Stockholm.

Jag hade inte trott att jag skulle svepas med så helt och hållet av musiken och stämningen, men det gjorde jag. Bara en orutinerad festivalbesökare tar med sig en bok att läsa… Den följde inte med dag två och tre.

Ibland var det ingen folkstorm till artisterna, men så snart de började spela fylldes det upp. Här sitter Jackie, Sol och Bella och väntar på Mares. Sedan kom Hov1 på scenen bredvid, och då blev det betydligt större tryck. Jag har aldrig upplevt tjejer som gråter för att de är så starstruck, men nu har jag upplevt det också. Jackie fick ögonkontakt med en av killarna i bandet och när han formade händerna som ett hjärta mot henne blev hon så glad att hon grät. Jag tror i alla fall att det var anledningen. Men jag blev också rörd ibland, musiken och stämningen lockar fram och förstärker alla känslor.

En halvtimme innan Bellas favorit, Billie Eilish, kom in på scenen grät redan Bella. Sedan grät hon sig igenom hela konserten. Ett par långa killar stod framför oss och jag knackade den ena killen på armen för att be honom sänka sin arm så att Bella skulle se bättre. Först såg han skitsur ut, men när jag pekade på Bella med tårarna rinnande och förklarade att hon inte såg något, blev han så mild i blicken att jag blev helt rörd. Han erbjöd sig att lyfta upp henne på sina axlar – så fint! Så var stämningen under hela festivalen. Varm och omtänksam.

 

Jag läste att 56.000 personer besökte festivalen. Bella och jag var två av dem.

Det fanns företag på platsen som erbjöd sina medlemmar och andra olika förmåner. Här blev Jackie och Sol glittersminkade. Och hos HM fick de håret flätat.Graffitimålare fanns på plats och  målade på stora containers.

Vi var tveksamma till om vi skulle våga låta tjejerna avsluta dagen i det stora tältet där Alan Walker uppträdde under en timme fram till midnatt när festivalen stängde. Men med tanke på hur hög säkerheten varit överallt och hela tiden på festivalen så beslutade vi oss för att ge det en chans. Och hjälp vilken stämning!

Efter ett tag började jag fundera på om det var det här som var att ha en femtioårskris, men efter en halvtimme började jag ledsna litet på att det inte hände så mycket, och insåg att jag nog är en ganska normal femtioåring i alla fall :))

En av mina favoritlåtar som jag nästan lyssnat sönder, det var så kul att få uppleva den så här!

Så här magiskt såg det ut när festivalen stängde på kvällarna och vi gick till hotellet en natt och till bilen den andra natten. Nästa år tror jag att vi bokar hotell båda nätterna. Så skönt att bara gå några minuter och så är man framme.

Det känns litet tomt och märkligt när festivalen är slut och det är vardag igen. Men jag blev så glad när jag såg att Stockholm får arrangera Lollapalooza nästa år igen! Något att verkligen se fram mot! Jag hade absolut inte räknat med att det här skulle passa mig, men som sagt, stämningen var magisk och allt så välarrangerat med musikälskande, trevliga människor, så nästa års festival är ett måste.

Skolavslutningar under åtta år

I dag var det skolavslutning för de här två ♥ ♥

För en gångs skull regnade det på skolavslutningen, så mitt Lisbeth Dahl-paraply kom till användning. Spännande att se hur barnen växer upp, mognar och ändrar stil. Båda tjejerna valde korta kjolar till avslutningen, och Bella som gillar aesthetic stil hade sin oversized jeansjacka köpt på second hand i Stockholm och Vans-skor. Jackie valde högklackat och blev längre än både mig och Bella.

Litet skillnad om man jämför med hur de varit klädda på tidigare skolavslutningar, titta här:

År 2011 var Bella sex år och Jackie fem år. Avslutning i förskolan och skolan med uppsatt hår och färgglada kläder. Och tatueringar på händerna.

Skolavslutning året därpå, 2012. Jackie och Bella i likadana cardigans, och likadana skor. Det skulle de aldrig gå med på nu.

Här är vi på väg till skolavslutning några år senare, 2015. Jackie och Bella hade börjat i en ny skola eftersom vår byskola tvingats att avsluta sin verksamhet. Finklänningar, Bella hade mockaskor och Jackie hade fått tillåtelse att ha en liten klack på sina skor.

Två år senare, år 2017. Jackie har lånat mina skor, dem jag hade i dag faktiskt. Båda ville absolut ha vita klänningar på avslutningen, men använde dem nog aldrig efteråt.

På väg till skolavslutning år 2018. Bella har klippt av mycket av sitt långa hår och fått tandställning. Första året med högklackade skor. Vita klänningar även det här året, som inte användes igen.

Vi tre 2018.

Jackie med bästa vännen, Sol, i år efter skolavslutningen.

Om ni undrar varför inte Bella är med på fler bilder, så är det för att hon inte vill bli fotograferad. Genom att böna och be och skämta hysteriskt, fick jag i alla fall ett par bilder på henne :)

Och nu väntar nio veckors sommarlov. Under de närmaste dagarna är det inplanerade frisörbesök, picknick på stranden, en dag på Gröna Lund, hovslagare och musikfestivalen Lollapalooza i Stockholm. Men sedan blir det nog lugnare med aktiviteter fram till dess vi åker till Gotland. Själv skall jag arbeta med min bok och läsa andras böcker.

Jag fyller år, är barnvakt och går på hästpromenad

Det är riktigt lyxigt att bo nära många i vår släkt. Nu när Erica och Mattias har flyttat in i sitt hus i byn nära oss, kan jag ta cykeln och vara barnvakt hos dem inom bara några minuter.

Precis som i gamla tiders byar kan man hjälpas åt mellan generationer, hur smart är inte det? Nu när Bella och Jackie vuxit upp och klarar sig mestadels själva, har jag tid och energi att vara barnvakt till Max och hans lillebror. Jättekul och mysigt för mig, kanske ganska bra för barnen att få intryck av många vuxna i olika åldrar och en andningspaus för småbarnsföräldrarna.

… däremot tveksamt om Max gillar när jag visslar ”Mössens julafton”… Klicka på bilden och se hans reaktion…

Eftersom jag inte tycker om att fira mig själv hade jag sagt bestämt ifrån till firande i torsdags. Jag fyllde femtio då. Men jag fick besök ändå, och fick bland annat en så här fin vas med pioner.

Och så fick jag det här havet av blommor och rosen på ljusbrickan.


Men allra först blev jag väckt av att att någon sköt utanför oss. Jag trodde att det var hos grannarna och skyndade upp för att se vad som hänt och ringa efter hjälp. Men där på trappan stod en av mina bröder med familj och såg ganska nöjda ut med att ha lyckats överrumpla oss totalt :))

Och apropå bröder tycker jag att jag liknar dem när Jackie fotade mig med ett filter på Snapchat som gör om kvinnor till män och män till kvinnor. För att det inte skall bli några pinsamma missförstånd så är det på bilden längst till höger som jag är fotad med det filtret…

Filtret gör tydligen käkarna bredare, ögonbrynen buskigare, lägger till skäggstubb och gör huden grövre och rynkigare. Det är tydligen utmärkande för män, enligt Snapchat. Jag måste testa att fota med filtret som gör om män till kvinnor och se vad filtret tycker saknas hos mig :)) Att göra om en kvinna till mer kvinna. Återkommer med bild!

Jag fortsätter att gå promenader med Leiftra eftersom hon inte är helt fri från hälta än. Det är mycket bättre, så jag har fått klartecken att sitta upp och skritta, så det skall jag göra när helgen är över och jag hunnit med en del måsten.

Så här ser det ut när vi är på väg från skogen tillbaka till hagen och stallet. Magiska kvällar nu, när det är lagom varmt och man kan vara ute ganska sent och se solen gå ned.

Men nu är det det dags för ett av de måsten som jag nämnde tidigare. Hoppas ni har en härlig dag med lagom mycket sol!

Första veckan på sommaren

Den första veckan på sommaren känns mer som vår, med tanke på hur det blåser.

Men det känns ändå som vi är på väg att ta steget över till en ny fas på året. Efter fulltecknade veckor med skjutsningar till och från skola och dansträningar/egen träning kommer sommaren att kännas betydligt lugnare. Det skall bli riktigt lyxigt att kunna sitta vid datorn och fokusera helt och hållet på att arbeta och inte flänga omkring hela tiden. Vi är inte riktigt där än, det är fortfarande två veckor kvar på skolterminen, men sedan väntar nio skolfria veckor…