Torsdag till torsdag med vårtecken och vårsysslor

Ni som bor så långt ned i landet som vi har säkert också sett olika vårtecken, som vintergäck som växer på vår tomt. I dag kom ett litet snöväder och drog förbi, och vintern kan man inte räkna helt bort förrän i maj, men vårtecken är ändå vårtecken!

Helgen var väldigt inriktad på vårstädning av olika slag. Jag borstade bort det mesta av Shellys underull och klippte hennes klor.

Jag flyttade runt robotdammsugaren mellan olika rum och lät den jobba under tiden jag sorterade tvätt, tvättade och hängde tvätt.

Väderappen visade att det skulle bli + 10 grader i helgen, men kallare under veckan, så jag passade på att släpa fram vattenslangen och bilvårdsprylarna från magasinet och tvättade bilen.

Mia och jag träffades på slottet och åt lunch och pratade, bland annat om böcker. Som vanligt numera helt öde på slottet. Jag är överraskad att slottet fortsätter att ha öppet, och att de serverar så fantastiskt god mat trots att det måste gå med förlust att hålla öppet för så få gäster.

Jag lånade ut de här tre böckerna som jag tycker är otroligt bra. Det skall bli kul att ses snart igen och dela våra upplevelser. Ibland när jag läst en helt fantastisk bok kan det kännas väldigt tomt att inte få dela upplevelsen med någon. Nu får jag det :)

Nytt lektörsuppdrag, så under en stor del av tiden inomhus i helgen läste, kommenterade och bedömde jag ett nytt manus. Shelly och Doris höll mig sällskap. Och som mellanmål en rostad rågbrödsskiva med skivad avokado och flingsalt, med kaffe.

Avokado och citrusfrukter från Finca Solmark i Spanien.

Jag har tittat i gamla fotoalbum och såg mig och mina syskon på ett foto då vi bodde i Rinkeby, det måste ha varit 1977. Det året eller om det var året därpå flyttade vi ut på landet. Lillebror Lasse var ett år och hade mockasiner och jag lät honom tydligen bita på min barbiedockas fötter ;) Och storebror Micke hade cowboyhatt och satt bekvämt i skräddarställning.

Bella gick upp en timme tidigare för att hjälpa Jackie att locka håret innan hon skulle till skolan i fredags. Systrar ♥ ♥ Jag blir så glad när de håller ihop och finns för varandra.

Nu har båda sportlov och därefter har de helt och hållet distansundervisning/undervisning via videolänk för att hålla den skenande pandemin i schack när smittspridningen ökar i och med att människor reser till andra platser under sportlovet.

Min brorsdotter Erica och jag på det öde gymmet kl 9 på morgonen. Jag får tillbaka smärtan i höften och mitt knä direkt när jag tar det lugnare med träningen. Jag kommer behöva träna resten av mitt liv om jag skall hålla ihop kroppen. Det en fartdåre ställde till genom att köra på mig när jag var femton fortsätter jag att ta konsekvenserna av, men ”ja’ ä inte bitter”. I dag hade de piffat till med neonfärgade torkdukar på gymmet, sådana som vi som tränar använder för att torka av maskiner och allt vi tar i på gymmet.

70-talsmatta i gästhuset och jeans från… tidigt 2000-tal?

Jag har rensat ut kläder och gått igenom kläder som vi fått från Erica, för att se om vi ville ha något av det. Återvinning när det är som bäst! Jag provade på skoj ett par Gul & Blå-jeans som Erica haft. Mig i sådana jeans skriker 50-årskris. Men jag tänker behålla dem eftersom de passade, och man vet aldrig om Bella och Jackie kommer vilja ha dem rätt som det är.

Pappa skickade en bild från mobiltelefonen. Det är så roligt med honom, han ser sådana här saker som att tussilago slagit ut, och skickar dessutom en bild till mig på det eftersom han vet att jag vill se. I skogen vid sjön växte det många, så nu måste jag nog ta en promenad dit.

Jag tillbringade sex timmar sammanlagt i Norrtälje måndag och tisdag, då jag väntade på Jackie som hade teorigenomgång på sin AM-utbildning (moped, A-traktor). Jag blev bjuden på kaffe i en passande mugg, med lika passande matta under bordet. Och om ni undrar om det inte kommer någon recension av en kriminalroman snart, så är svaret jo, det gör det, av den som ni kan se på bilden här.

I dag fyllde pappa år och bjöd på fika utomhus, och i morgon är det mammas tur. I morgon kanske jag kommer ihåg att ta några bilder, om det är litet varmare väder.

Det var min torsdag till torsdag. Hoppas ni också haft några fina dagar!

Nu räcker det! Inte en bok till!

Sade jag till mig själv på skarpen, när jag tittade på alla travar med böcker som inte får plats i bokhyllorna eller bokvagnarna längre, utan trängs i högar på golv och bord…

Det fungerade inte lika bra som jag tänkt mig… Å andra sidan har jag nu de här att se fram mot att läsa! Några köpta, några fådda.

Om BP tittar in kommer hon att få dåndimpen när hon ser ännu ett bildbevis på min laissez faire-uppfostran av hund och katt ;) Jag har ärligt talat givit upp om Fame, hon kliver omkring som hon själv vill. Shelly skulle däremot aldrig hamna på bordet av sig själv, men nu fick hon ligga där och posera med böckerna, eftersom jag inte ville släpa med mig böckerna ut i snön, och duken dessutom skall tvättas i dag.

Fredag eftermiddag. Har ni några planer för helgen?

Fredag ➵ söndag första veckan i februari

Härliga dagar med mycket snö och mycket sol!

I fredags var det äntligen dags för träff med en god vän igen, och god lunch, på Johannesbergs slott. Jag som trots allt älskar mat hade ingen aning om vad skomakarlåda var, googlade och lärde mig att det är ungefär biff med potatismos, vinsås och strösslat bacon. Jag valde dagens vegetariska alternativ; spenat- och kikärtsbiffar med quinoa och tsatsiki.

Vad det har snöat! Och så mysigt det är! Jag som brukar vara en vår- och höstperson (och värme på sommaren om jag inte behöver tänka utan bara ligga i solen och lyssna på ljudböcker) älskar plötsligt vintern också.

Ser ni Shelly vid stallet, ivrig att komma iväg på promenad i snöyran?

Det har snöat så ymnigt att man knappt kunnat urskilja skogen bortom åkrarna.

Det måste vara första gången som vår julbock står så här snötäckt. Förra året väntade jag på snön och höll ut till mars innan jag plockade av allt granris och ställde undan stommen i ett av uthusen. Vid det laget hade granriset torkat och var alldeles brunt.

Jag har låtit de vissnade växterna stå kvar i odlingslådorna. Det som hinner multna blir gödning för sommarens växter. Det ser så rofyllt ut, tycker ni inte? Sedan kommer våren och sommaren med sin energi och växtkraft och bryter viloperioden.

En frostig dillkrona. I år blir det ingen dill. Jag vet inte varför jag sådde en hel pallkrage med dill förra året, ingen av oss tycker särskilt mycket om dill. I år skall jag bara välja sådana grönsaker som vi faktiskt äter.

Doris ♥

När man ser honom (ja, ni minns kanske att vi trodde att han var en hon, så han fick namnet Doris, men han kanske definierar sig som en hon, vem vet) med den här blicken kan jag förstå att vissa har kattskräck. Han är så mysig, men han är också en väldigt bra jägare. Det vore naivt att tro att han inte i grund och botten är ett rovdjur. Djur är inte förmänskligade Disney-figurer. Det är ganska märkligt och respektlöst att vi försöker lägga på djuren våra tankar och känslor och tror att de är som vi. Om vi verkligen skall visa djur vår respekt och försöka förstå dem borde vi lära oss mer om deras eget beteende.

Utsikt från vårt köksfönster när solen gick ned. I år har vi bott här i 18 år och kunnat njuta av den här utsikten. Det nya modeordet har blivit förundran, eller bliss, och det är precis vad jag känner när jag ser det här.

Patrik och jag är lika i det avseendet att vi hellre väljer att ägna oss åt familjen, vänner och intressen än att renovera det som fungerar, som den här hemska, men väldigt praktiska, blå bänkskivan som inte passar in i husets lantliga stil. Man får höja blicken och uppskatta den vackra solnedgången istället för att lägga energi på att störa sig på en bänkskiva. Vi är ganska bra på det. Det tog dessutom tio år innan våra ungdomar lyckades övertala oss att köpa en ny mikrovågsugn efter att vi gjorde oss av med den förra, så nu står den där och tar plats på bänken, men används mycket av tjejerna, så det var ju ett bra köp.

Det här är en av de saker jag mycket hellre ägnar mig åt än att renovera sådant som fungerar. Jag frågade för några veckor sedan vilken bok ni tyckte att jag skulle läsa därnäst, och Bikupan var den bok flest föreslog. Nu är den utläst, och vilken omtumlande upplevelse den var! Tack för rekommendationerna! Jag har diskuterat den med Patrik på längden och tvären, den väcker så många tankar. Recension kommer.

Nu vaknar snart övriga i familjen och arbetsdagen börjar. Och för övrigt är det – 21 grader här i dag. Vi bor i ett så kallat köldhål, där det är kallare än på platserna runt omkring. Det beror, tror jag, på att vi bor på en plats som tidigare var hav, vattnet gick ända fram till oss. Ängarna nedanför vårt hus är gammal havsbotten. Därför skapas det också ofta dimma här. Ni som tittat in här under årens lopp vet att det dyker upp sådana bilder i bloggen med jämna mellanrum. Som den här höstdimman som vällde in över ängarna.

Önskar er en fin vecka!

Oskarp (37/365)

I dag testade jag mitt teleobjektiv (Canon EF 200mm f/2,8L II USM) när det var ganska bra ljus. Jag fotade några fasaner på tomten för en månad sedan, men i det gråa vädret blev bilderna oskarpa. I dag var det mycket bättre förhållanden och bilderna blev också bättre. Just den här blev tyvärr oskarp, men det berodde mest på att inte båda hundarna kunde bli skarpa eftersom de var litet för långt ifrån varandra just då, dels på rörelsen. Harry syns bara som en skugga till vänster och Shelly kom inte med helt och hållet. Jag gillar ändå den här bilden. Så mycket glädje och så mycket fart! Man ser hur snön yr kring Shelly!