Vår mysiga familjejul 2020

Någon gång i oktober insåg vi att julen inte skulle firas med hela släkten som vanligt. Några skulle fira med släkt i Värmland, andra skulle fira jul i Sälen, några skulle fira med andra i släkten och några skulle fira på behörigt avstånd från andra på grund av pandemin. Vi hade alltså lång tid på oss att vänja oss vid tanken på en jul med bara oss i familjen, och att planera för en mysig jul med nya traditioner.

Mycket blev ändå som vanligt, eftersom vi gillar våra traditioner :) Jag bakade lussekatter med pärlsocker strösslat på, precis som vanligt. Faktiskt två gånger, eftersom de första tog slut väldigt snabbt.

Jag beställde hem amaryllislökar precis som inför varje jul, planterade dem och dekorerade med mossa som jag hämtat i skogen. Vi ställde ut krukorna i alla rum, och redan i slutet av november blommade det. Det har dessutom vuxit upp nya stänglar, så det blommar fortfarande.

Inför första advent ställde jag fram ljusstaken som Jackie gjorde när hon var sex år. Det är tradition hos oss. Jag skar apelsin och äpple i smala skivor och torkade på låg värme i ugnen, och dekorerade krukor. Gardinerna i köket byttes mot helvita och dukarna och kökshanddukarna byttes mot litet mer juliga.

Jag bakade som vanligt, och provade några nya muffins med papparkakssmak, tomteskumfrosting…

… och ett dekorerat focacciabröd.

Den här fruktgranen var också en ny idé för i år. En sådan borde passa bra till uppestittarkvällen med ost och kex. Vi hann äta upp den innan dess ;) De senaste två åren har vi spelat Bingolotto, så även i år. Det är jättemysigt att klä granen och vara samlade allihop under flera timmar, men att spela Bingolotto samtidigt är väl inte riktigt min grej. Jag känner inte någon spänning alls vid spel där det bara handlar om tur.

Till skillnad från alla tidigare år, åkte mina föräldrar själva till skogen och hämtade granris till årets julbock. Vi fikade utomhus på säkert avstånd från varandra. Julbocken fick en ljusslinga för första gången i år, men jag skippade att slå in tomma paket och ställa på släden. Jag gjorde inte heller något äppeltorn.

En annan skillnad mot tidigare år, var att jag blev klar med julbocken i god tid innan jul. Förra året klädde jag den med granris på julaftonens morgon innan alla gäster skulle komma.

Min adventskalender blev en novellkalender från Novellix. Tjejerna hade kalendrar med hud- och hårvårdsprodukter.

Precis som vanligt började jag planera och köpa julklappar redan i oktober, både till familjen och till dem vi inte skulle fira jul med i år. Jag vill inte att någon skall känna att vi bara ger julklappar när vi ses, därför att vi ses, utan att vi ger därför att vi vill ge till just dem. Att visa att man bryr sig om sina närmaste är särskilt viktigt ett sådant här år.

I år skrev vi rim på många av paketen, det har jag saknat. När vi är många finns det varken tid eller fokus för att läsa rim och gissa vad det är i paketen. Det här är några av de julklappar vi gav i år, och rimmen till dem:

1. Extra stort,
men hellre det.
Då går det som smort,
och du går inte bet.
Det går snabbt att få på,
utan att klia,
när du till skogen skall gå,
om det vågar vi sia!

2. Sov så gott hela natten,
tryggt och skönt med eller utan katten.
Hemligheten är att det är tungt,
då sover man bevisligen lugnt.

3. Är detta så klokt att ge?
Det är det vi får se!
Ned med din fot,
och låt maskinen råda bot,
på trötthet och skav,
utan några krav.
Och tycker ni inte att den är bra,
vet jag en som vill ha..!

4. En utmaning som heter duga,
det kan vi lova utan att ljuga.
Foga samman en i taget,
det fixar ni lätt, ni är ju bästa laget!

5. Som vi har kämpat
för att få hem dessa par
Och nu har vi hämtat,
ett par till er var
Hoppas de passar
till era tassar – God Jul!

6. Hit och dit,
ned och upp.
Med list och flit,
du ger aldrig upp!
Orden flyter lätt,
till slut blir det säkert rätt!

7. Mjukt och skönt på kroppen,
det blir väl toppen?
När du bland snö och is
i världens klimatkris,
lyckas hålla dig varm
med mer än din vanliga charm!

8. Bäst i test och bra för håret,
kanske hinner ni i tid det kommande året!
Några drag så är det klart,
morgonrutinen går med en väldig fart!

Julstrumpor i två fönster, och pepparkakor med våra namn, precis som varje jul. Det här fotot tog jag i dag. Ni ser att det fortfarande blommar, och fler blommor är på väg. Det var inte planerat att bli så, men passande att de röda amaryllisarna slog ut först och de vita litet senare, lagom tills julen är över och nyåret är på ingång. I dag har jag plockat undan julsakerna, men pepparkakorna får hänga kvar ett tag till.

Pepparkakshus som vanligt, men i år gjorde Bella, Jackie och Milo varsitt och Patrik och jag ett tillsammans. Det kan hända att det blev litet för mycket julmys för mig, så vårt hus blev mer likt ett hemsökt hus där någon brutit sig in. Det står till vänster och syns inte på den här bilden. Ungdomarnas hus blev i alla fall jättefina :)

De här bilderna är från förra året. I år dukade jag inte med enris som jag brukar göra, och jag gjorde inga scrappade julklappsetiketter.

Så här såg det ut i år. Det blev ändå ganska juligt på salsbordet med julblommor och andra dekorationer.

Jag lagade det mesta av det vi brukar ha på julbordet, och som vanligt för mycket av allt, så vi åt rester hela julhelgen. Vi skippade sådant som vi i vår familj inte tycker om, som prinskorv. Och så lade jag till fler grönsaksrätter, förutom kokt potatis även potatissallad, pilgrimsmusslor, inkokt lax med gräddfilssås istället för gravad lax som vi inte tycker om. Jag gjorde några ägg- och räksnittar med pepparrot och stenbitsrom, litet roligare än de vanliga ägghalvorna.

På kvällen började snön falla i stora flingor, så det blev helt vitt. Vi tog en promenad genom byn, där vägföreningen låtit ställa ut marschaller längs hela vägen. Väldigt mysig avrundning på julaftonen att följa ljusen och känna snöflingorna mot ansiktet.

På juldagen såg jag alla avsnitten i den nya serien om Familjen Bridgerton (totalt åtta timmar). Många bokbloggare har läst böckerna och de flesta har gillat dem. Jag var skeptisk i början, men fortsatte titta och efter två avsnitt var jag omvänd. Så vackert och romantiskt och nytänkande.

Jag fick ett padelracket i julklapp, och på juldagen åkte vi allihop och spelade. Det var inte lika ansträngande som att spela badminton tyckte jag, och inte lika krävande som att rida. Men roligt att alla kan vara med. Ungefär som att bowla; man kan spela snällt och försiktigt så att alla har roligt, eller satsa seriösare om man är flera likvärdiga spelare. Det blir säkert mycket mer ansträngande när man blir duktigare och lyckas hålla bollen igång länge.

Shelly med sin scarf. Precis som varje jul.

Det blev inte helt som vanligt i år, men mycket var likt. Det blev mindre av stoj, stim, skratt och prat, så som det blir när man är närmare tjugo personer, men mer av lugn och mys. Jag tror att det spelade roll att vi var förberedda på en jul på egen hand, och planerade för det.

Hoppas att ni också fick en fin och fridfull jul ♥

De första decemberveckorna

Man hade kunnat tro att tiden skulle gå långsamt dessa tider, då så mycket av det vanliga livet är satt på vänt, men trots att jag tycker att jag är närvarande och engagerad i allt som händer under en dag, och att jag inte stressar, rusar dagarna fram. Varje kväll när jag går och lägger mig känns det som jag nyss gjorde samma sak. Litet oväntat att känna så. Hur upplever ni det, känner ni någon skillnad mellan förra året och det här året i hur snabbt dagarna går?

Ridning är bra på många sätt, inte minst för endorfinerna! Men jag behöver styrketräna också. Sedan de skärpta rekommendationerna har jag inte gjort det, och när jag inte tränar får jag alltid tillbaka snedhet och smärta i höften. Jag läste någonstans att vi är 80 % av befolkningen som har ett vridet bäcken, och det enda man kan göra åt det är att träna sig så rak som möjligt. Det blir inte lika effektivt som på gymmet, men det är sant som det sägs, att bättre med den träning som blir av än ingen alls.

Jag var ute i god tid med att köpa amaryllislökar, dels till oss, dels till mamma pappa, som inte bör vistas på handelsträdgårdar det här året. Så mysigt på Wallby Trädgård med halmbalar, en stor mistel och kransar av gran och en vid entrén. Och som ni ser, knappt några andra där.

Alla våra amaryllisar blommar för fullt nu. Det kommer fler stänglar och fler blommor, så det blir blommor även till jul ♥ ♥

De traditionsenliga pepparkaksgrisarna som jag bakar varje år och spritsar med våra namn hänger i fönstret och doftar gott.

Vi äter fortfarande lunch då och då på Johannesbergs slott. Det är så mysigt där och de lagar så god mat. Tråkigt att det i princip är tomt, jag tycker synd om företagarna det här året. Ofta är vi de enda gästerna när vi äter lunch på slottet. Men ur smittorisksynpunkt är det förstås bra. Den här dagen kom Gunilla och Uffe från Västerås och åt lunch med oss. Mysigt och trevligt att kunna sitta och prata med varandra, sådant man tog för givet tidigare. På ett tomt slott är det enkelt att hålla avstånd och ändå sitta inomhus och slippa frysa.

Först upptäckte vi att en liten sköldpaddsfärgad katt fötts i vårt stall under våren, och senare föddes fem till… Bella har lyckats fånga in tre av dem och fått dem tama genom att ha dem i sitt rum, det är de här två kolsvarta; Arwen och Ginny, och så C-grid som har flyttat till våra grannar. De två svartvita har Bella precis lyckats locka in i en transportbur, så de skall flytta hem till sina nya familjer i kväll.

Det här är Chili, som föddes tidigare i våras. Hon var med mig hela tiden när jag klädde julbocken, på lagom avstånd.

När jag var yngre tvättade jag alltid bilen själv. Sedan blev jag bekväm och började köra in den i biltvätt. Med äldre barn, och inga hästar eller höns, så frigjordes enormt mycket tid. Så nu har jag beställt hem produkter för biltvätt.

Den här hösten/vintern behöver bilen tvättas ofta. Det är bekvämt med plusgrader, men jag ser ändå fram emot julafton då det förväntas snöa hela dagen! Några minusgrader, snö och sol är vad jag och många med mig vill ha nu!

Här är några som tycker att det är perfekt med en grön vinter, särskilt när de kommer åt mina jordgubbsplantor…

Fikapaus med hembakad pepparkaka. Det här var första advent. På söndag är det fjärde advent. Hösten bara försvann.

Flera luncher på Johannesbergs slott. Så fint juldekorerat och pyntat.

Videomöte med Johanna, som jag lärt känna genom bokbloggandet. Jag kände mig faktiskt litet nervös innan vi skulle träffas för första gången via zoom. Att träffas i verkligheten och äta eller fika tillsammans med nya människor gör mig inte nervös, men att umgås genom en skärm kan ju bli väldigt stelt om det inte klickar. Men det gjorde det! Det var inte tyst en sekund. Utom i början, när jag inte fick igång ljudet på datorn :)) Men det löste sig snabbt. Så trevligt att äntligen ses och prata efter flera års kontakt på sociala medier!

Fyra pepparkakshus står nu klara på skänken i vardagsrummet, eller i salen, som man sade då huset byggdes.

Jag kom med i LB Förlags julkalender :)

Litteraturlistan betas av. Just nu läser jag Global Legal History. Ju mer man läser, desto intressantare blir det och ju mer vill man lära sig.

I måndags ställde vi in granen så att grenarna skulle få tid att falla ut innan ljusen skall sättas i. I år har jag gett upp om ljus som sitter ihop med sladdar, och köpt trådlösa julgransljus. Slut på hoptrasslade sladdar! På den vänstra bilden ser ni hur det ser ut när jag varje morgon tittar på årets Julkalender på SvT och på den högra ser ni min arbetsplats.

Både Bella och Jackie har distansundervisning nu. På Jackies idrott har klassen fått i uppdrag att gå ett visst antal kilometer/en viss tid, och genom GPS-markeringarna skapa olika figurer. I går skulle klassen skapa en gran och i dag en tomte. Jag, Shelly och Doris har gått med. För att få till grenarna på granen var vi tvungna att hoppa över diken och ut på en plöjd åker… Jackie i pyjamasbyxor med kakmonstret… :))

Nu skall jag ta mig i kragen och gå ut i gästhuset/hemmagymmet och cykla. Tänkte kombinera det med att se någon bra film eller serie, har ni något förslag på film/serie jag inte bör missa?

Hoppas att ni mår bra!

Glädjande och överraskande om bloggen

Inlägget med recept på den här soppan är det enskilda inlägg som har lockat flest till min blogg; M/S Byfjordens fisksoppa. 22.000 besökare har tittat in här för att de antagligen har googlat på fisksoppa och den här soppan har dykt upp i Googleflödet. Där hade de tur, bloggbesökarna, som hittade det här receptet, för soppan är otroligt god.

1857 öppnade det nytänkande Hôtel Rydberg med restaurang efter fransk modell, snett över Gustav Adolfs torg från Operan. Foto: Stadsmuseet

Ibland, faktiskt ganska ofta, tänker jag att jag skall stänga ned bloggen, tiden räcker inte riktigt till. Men en sådan sak som att min recension av den gamla klassikern Doktor Glas av Hjalmar Söderberg har lockat 1.000 läsare till bloggen gör att jag känner något slags ansvar att fortsätta.

Tänk att 1.000 personer har varit intresserade av att läsa mina tankar om den svenska klassikern. Jämfört med min recension av Björnstad, som drygt 10.000 personer har läst här i bloggen, låter det kanske inte så mycket, men tänk då på att boken skrevs på 1800-talet och att människor fortfarande är intresserade av att läsa både boken och uppenbarligen mina tankar om den. Att sprida läsglädje och intresse för litteratur ser jag som något väldigt värdefullt, det motiverar mig att fortsätta.

De senaste tre dagarna har bloggstatistiken gått bananas. Filmatiseringen av Björnstad gick upp på HBO Nordic i söndags och har fått lysande recensioner. Det syns i min bloggstatistik. Jag skrev recensionen av Björnstad år 2016, det är fyra år sedan, men bara sedan i söndags har 1.000 personer klickat in och läst min recension. Hoppas de blir lockade att läsa boken också, som är makalöst bra, viktig och oförglömlig.

Bloggandet har inneburit att jag lärt känna många av er som tittar in här. Litet märkligt egentligen, men att regelbundet titta in hos varandra och läsa om varandras vardag och ge feedback på inlägg gör att man lär känna varandra väldigt väl. Jag har träffat några av er efter att vi lärt känna varandra genom bloggarna, och det har varit precis som att träffa gamla bekanta. Och även om de flesta av oss inte träffas utanför bloggarna, berikar det otroligt mycket att få inblick i era liv, läsa om vad ni går igenom och upplever. Man får vidgade vyer och blir förhoppningsvis litet mer ödmjuk. Stort tack till er! ♥ ♥ ♥

Ibland lägger jag in selfies. Jag tycker att det gör bloggar litet personligare när man vet vem som fotograferar och skriver inläggen. Ibland blir det spontanbilder från hemarbetsplatsen i träningskläder, ibland lyxar jag till det med att borsta håret. Om ni undrar på vilken bild håret är borstat, så är det på den högra.

Men hur intressant är det att se mig och att läsa om mig. Inte särskilt tror jag. Ungefär 2.000 personer har klickat in i kategorin Om i bloggens header för att få veta mer om mig. Men jag envisas med att lägga in litet mer personliga bilder, eftersom jag vet att barnen tittar in här och letar upp inlägg från någon viss händelse, då kan det vara roligt att påminnas om hur vi har sett ut genom åren.

I måndags eller tisdags stannade jag bilen vid Alhamrabacken och gick ut för att ta den här bilden. Kan ingen se till att den där elkabeln grävs ned istället, den stör ju bilden ;)

Inget filter, bara fotat rakt upp och ned som det såg ut. Som ur en saga. Hur kan naturen fortsätta att överraska gång på gång? Ni som tittar in här gillar också vackra soluppgångar, men de inläggen får inte lika många läsare som bokrecensioner, eftersom det bara är ni som känner till min blogg som ser dem, till skillnad från recensionerna som dyker upp på Google när någon söker på en viss titel. Samma sak med recept.

Ibland skriver jag om sådant som gäller min avhandling. Hur intressant tycker ni att det är? Inte särskilt, eller hur? Min text om avhandlingen Konstitutionellt kritiskt dömande ingår i min litteraturkurs i forskarutbildningen, men jag tyckte att det kunde vara roligt att lägga in den i bloggen. Man vet ju aldrig, någon mer än jag kan ju tycka att avhandlingen verkar intressant. Hittills har 18 personer klickat in för att läsa just det inlägget. Inte så dåligt ändå, med tanke på att avhandlingar inte är böcker som läses av särskilt många.

Så, fortsätta blogga eller stänga ned? Jag fortsätter ett tag till. Ha en fin kväll!

Tre veckor med antiinflammatorisk kost – utvärdering

För tre veckor sedan fick jag hem några böcker om att äta antiinflammatoriskt och om att biohacka sin kropp. Böckerna på bilden är några av dem. Fredrik Paulúns bok, Biohack, har jag redan recenserat, övriga plus ett par till kommer jag att skriva om inom kort.
I det här inlägget skall jag berätta om mina erfarenheter och upplevelser av att äta så kallad antiinflammatorisk kost. För ni känner ju mig, får jag hem böcker som de här blir jag nyfiken och måste själv testa!
.

Så här behöver inte antiinflammatorisk kost se ut. Det här är min snabbmat till mig själv när jag inte kommer på något annat.

Jag har alltid varit intresserad av mat och träning och äter normalt sett enligt GI-riktlinjer. Men de här veckorna har givit mig så många nya insikter att jag knappt tror det är sant.
.

Så här har jag gjort

  • Jag har inte varit helt strikt i att äta sådant som anses antiinflammatoriskt, men jag skulle gissa att jag följt riktlinjerna till 80-90%. Jag har lyssnat väldigt mycket på kroppens signaler om hunger, trötthet m.m. och inte pressat mig över någon extrem och orimlig gräns.
  • Ibland har jag känt hunger, vilket var länge sedan innan jag påbörjade den här utvärderingen. Istället för att småäta har jag druckit vatten eller kaffe, och det har oftast gjort att hungern försvunnit tills det varit dags för nästa mål mat. Annars har jag skurit till exempel en grapefrukt eller vattenmelon i bitar och ätit ur en skål med en liten dessertgaffel. Det känns litet lyxigt och det tar längre tid att äta, så kroppen hinner känna att den är mätt. Eller ätit ett par deciliter kefir med blåbär och jordgubbar.
  • Jag har gjort vissa avsteg från planen, och det har ibland fått konsekvenser. Till exempel åt vi en kväll middag på en mysig restaurang, och jag åt samma som övriga i sällskapet, med bland annat Crème brûlée till efterrätt. Den natten vaknade jag genomsvettig med hög puls och sov dåligt resten av natten.

  • Jag har varvat mellan att äta färre och att äta fler kalorier per dag, men aldrig fler än 1600, oftast mellan 1100-1600 kcal. Det har inte varit ett problem alls, att äta mindre. Jag har varit noga med att äta bra mat, som ger näring och energi, och skippat sådant som bara är tomma kalorier. Mycket grönsaker, både egenodlade och frysta, fisk och skaldjur, ägg, majskakor med linser och havssalt, bär, kefir, kyckling, vildsvin. Goda dressingar, gärna med vinäger eller teriyakisås, eller någon matsked av Erik Lallerstedts dressingar i flaskor.
  • Allt jag har planerat att äta har jag registrerat i appen Lifesum. Ibland har jag hamnat helt snett och appen har visat för mycket fett eller för många kalorier, då har jag kunnat korrigera. Jag gillar ju att grotta ned mig i fakta, så att registrera all mat har varit väldigt kul, och en ögonöppnare.
  • Middagarna har jag försökt att vara klar med vid 17.30. Framförallt därför att Bella kommer hem från gymnasiet den tiden flera dagar i veckan, och behöver äta ganska omgående för att inte somna ifrån middagen. Men det har också inneburit att jag kunnat ha så kallad periodisk fasta, 16:8, då kroppen får ägna sig åt matsmältning under åtta timmar och får vila under sexton timmar.
  • Ingen regelbunden styrketräning de här tre veckorna, jag har bara varit på gymmet någon dag i veckan, men jag har fått ihop 10000-13000 steg med jämna mellanrum, övriga dagar ungefär 5000 steg. Några dagar bara 1500 steg, när dagen tillbringats vid datorn.

En vanlig matdag

Ulrika Davidsson har material för en bättre tarmflora som innehåller allt du behöver, bland annat kostplan för sex veckor, information och recept för antiinflammatorisk kost. Riktigt bra, den kan jag rekommendera om det känns jobbigt att behöva tänka ut alla måltider själv. Jag har gjort det enkelt för mig, utgått från grunderna och ofta skippat att laga regelrätta måltider. Så här kan en vanlig matdag se ut för mig när jag äter ungefär 1600 kalorier.

Frukost kl 06.30

  • Kefir naturell (bara ibland), 2,5% eller Naturell havregurt, 2 dl. Eller glutenfria havregryn som kokas till gröt, ca 1 dl
  • Chiafrö eller linfrö, 1 tsk
  • Frysta blåbär, 1 dl
  • Jordgubbar, 1 dl
  • 1 kokt ägg
  • Nespresso, två koppar
  • Honung, 1 tsk

eller:

  • Kiwi, 1 st
  • Kokt ägg, 1 st
  • Glutenfritt bröd, 1 st (bakat av mandelmjöl, som innehåller lika mycket protein som kött)
  • Bregott, 1 tsk
  • Nespresso, två koppar

Lunch kl 12.00

  • Quinoasallad, eller ibland potatissallad, med vinägrettsås (ingenting avancerat, tag bara quinoa eller kokt, kall potatis som du tärnar och blanda med vinäger och rapsolja, soltorkade tomater i strimlor och strimlade grönsaker som du har hemma, salt och peppar och kanske litet sambal oelek), 200 g
  • Vildsvinsstek, tonfisk, räkor, torsk, kyckling eller lax, 150-200 g

Middag kl 17.30

  • Vildsvinsstek, tonfisk, räkor, torsk, kyckling eller lax, 150-200 g
  • Sallad med de grönsaker du har hemma, 3 dl hackad/skivad
  • Erik Lallerstedts Rhode Islanddressing, 1 msk
  • Grapefrukt, 1 hel

Mellanmål, till exempel om du är hungrig på kvällen, eller innan/efter träning

  • Majskakor (linser och havssalt), 3 st
  • Bregott, 1 tsk
  • Ost, Wästan 10% (bara ibland), 50-60 g (skär en bit och ät som den är)
  • Te, Kvällsro

När jag skriver grönsaker, är det oftast de här sorterna jag äter: grönkål, vitkål, broccoli, rödbetor, gulbetor, polkabetor, sockerärtor, spenat, tomat, chili, vitlök, paprika, avokado.

Kryddorna jag använder är oftast mineralsalt och svartpeppar, men ibland också gurkmeja, kanel, ingefära, chili.

.

Resultatet

Efter tre veckor med så kallad antiinflammatorisk kost har jag gått ned tre kilo och jag är piggare. Jag har inte varit tvungen att äta Omeprazol, vilket jag har gjort då och då under flera år. Bäst av allt är att jag inte vaknar på nätterna, utan sover sju timmar och vaknar utsövd. Just det, jag glömde nästan. Mitt blodtryck har legat på 140/90 under flera år. Nu är det 119/72 eller däromkring.
.
Kan det bli så här goda effekter på så kort tid som tre veckor? Jag är nästan skeptisk själv. Jag läser i olika artiklar att det inte finns vetenskapliga bevis för att kost kan vara antiinflammatorisk. Och ändå mår min kropp så mycket bättre efter de här tre veckorna!
.
Tillägg 31/8:
Både Ulrika Davidsson och Maria Borelius har nu svarat, och bekräftar att det är de här resultaten, och även andra, som brukar bli effekten av den här typen av kost.
.
Tack till Maria, som tipsade om de här böckerna!

Recension: Biohack – ät rätt för just din kropp, av Fredrik Paulún

Kost och hälsa intresserar mig. Jag har hängt med i nya hälsotrender och läst på om de olika riktlinjer vi fått genom åren. Från att äta enligt matpyramiden till att äta enligt GI och LCHF, och nu enligt antiinflammatoriska kostråd och biohacking. Fredrik Paulún är kanske den näringsfysiolog, hälsoförfattare och föreläsare jag förknippar mest med GI; glykemiskt index. GI är ett mått på olika livsmedels effekter på blodsockervärdet.

Nu har Fredrik Paulún givit ut en bok om att biohacka sitt liv, det vill säga äta på ett sätt som passar just dig och din kropp, och på så sätt påverka din egen hälsa i en positiv riktning. Exempelvis får du i den här boken inte bara veta att kål kan skydda mot vissa cancerformer, utan också att orsaken är att kål innehåller ämnet sulforafan, ett ämne som skyddar mot cancer. Jag som vill ha någon slags bevis för påståenden om varför man bör äta på ett visst sätt gillar det här upplägget. Ofta har böcker i den här genren fokus på recept och måltidsplaner. Så är det inte här. Visserligen innehåller boken en del recept, men det här är en bok för dig som inte bara vill veta vad som är bra att äta, utan också när och framförallt varför.

Mycket om vilken mat som är bra för kroppen och hälsan hade jag redan koll på, men boken har en bra struktur som gör att man direkt kan bläddra till det avsnitt som man är mest intresserad av. Här finns avsnitt om hur du håller vikten och stoppar sötsuget, hur du kan äta om du har diabetes och vill kontrollera ditt blodsocker, vilka livsmedel som är cancerhämmande och hur du tar hand om hjärtat. Dessutom avsnitt om hur du balanserar hormonerna, håller rynkorna i schack och hur du kan påverka sömnen så att du sover bättre. Inga konstigheter om man redan är ganska påläst, men bra att få det presenterat så här om man inte är det. Banan, honung och rödbeta är till exempel bra för tarmfloran och kaffe är faktiskt antiinflammatoriskt, det var nytt för mig. Kaffe höjer inte heller blodtrycket så som man tidigare trott, tvärtom kan tre koppar kaffe per dag skydda mot högt blodtryck.

Fredrik Paulún väver i boken samman fakta med berättelser från sin egen hälsoresa, om hur han i sin kost och sin livsstil tar hänsyn till de genetiska risker som finns för att han skall drabbas av vissa sjukdomar och hur han försöker förebygga dem, och vilka slutsatser han drog kring sin egen hälsa och fortsatta liv efter att ha drabbats av en stroke. Jag hade hellre sett att författaren hållit sig till enbart fakta, men jag kan förstå att tanken är att lätta upp texten med hur biohacking har påverkat honom personligen och visa hur man kan tillämpa kunskaperna han delar med sig av i boken.

Nytt för mig var tipsen om hur man kan göra fyra olika tester för att få kunskap om vilken status den egna kroppen faktiskt har, för att sedan kunna utgå från testresultaten och äta och leva utifrån vad som är bäst för just en själv. Fredrik Paulún berättar om DNA-test, blodtest, mikrobiotatest och intoleranstest. Ett DNA-test kan till exempel visa om du rent genetiskt löper större risk att drabbas av hjärt- och kärlsjukdom.

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 246
Utgivningsdatum: 2019-12-20
Förlag: HarperCollins Nordic
Foto och form: Charlotta Paulson och Elsa Paulson
ISBN: 9789150947182
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Ps. Recensioner av Maria Borelius tre böcker om en antiinflammatorisk livsstil; Hälsorevolutionen, Bliss och Förundran, kommer inom kort, samt recension av Ät dig frisk av William W Li.

Nästan helt ensam hos frisören

Cappuccino och månadsmagasin i en ganska öde frisersalong. Jag var här i dag med mitt spretiga och nästan vita hår (hur har det kunnat solblekas så mycket när det knappt varit någon sol?)

Jag köpte dessutom halvårskort på gymmet för två veckor sedan, till styrketräningslokalen, inte gruppträningspass. Humöret klev genast upp tio trappsteg, men jag känner mig samtidigt som en skurk. Jag åker till gymmet så att jag är där när de öppnar på morgonen vid sju-åtta. Nu under semestertider är jag nästan ensam där då. Jag är väldigt noga med att hålla avstånd och torkar av alla maskiner och tvättar händerna läääänge.

Men tänk om de nya rönen är riktiga, att viruset är luftburet? Det är svårt att veta hur man skall göra, särskilt som humöret och antagligen hälsan sjunker i takt med tiden under distansering, och livet känns så mycket roligare av endorfinerna från träning, men jag vill inte smitta någon och inte bli smittad själv. Svårt!

Undviker ni att gå till frisören nu när pandemin pågår? Vågar ni er till gym eller andra offentliga lokaler?

 

En vanlig dag i en ovanlig tid

Längs med granarna längst bort i bilden kör vi till och från skolan varje dag. Så här fint var det på väg hem en dag förra veckan

Än så länge går tjejerna i skolan, men allt tyder på att de kommer att studera på distans, alltså hemifrån, från och med måndag. Det kommer nog att skapa stora problem för många familjer. Inte bara när det gäller själva studierna, utan även socialt. Att inte få träffa sina kompisar varje dag i skolan.

Jag arbetar vidare med min egen bok. Jag har verkligen grävt ned mig i teoretiska resonemang. Ibland har jag tänkt att jag nog grävt ned mig för djupt, men nu börjar jag få ordning på alla trådar och känner mig övertygad om att det här kommer att bli bra. Men jag vet å andra sidan hur det är. Det är verkligen en bergochdalbana att skriva. Man hinner knappt känna sig litet smart förrän man inser att man måste skriva om alltihop ;) Och så där håller det på. Utmattande är en underdrift. Men jag är så glad att jag får ägna mig åt något av det jag älskar mest; utreda, analysera och skriva.

Något annat jag gillar är att rida, och nu har Leiftra varit hel och fräsch ganska länge. Hoppas, hoppas att det håller i sig. I går hade jag sällskap av de här två på en låååångtur i skogen, över stock och sten, bokstavligen… Den här bilden tog jag precis innan jag och Leiftra skulle ta oss över diket, utan att fastna mellan grenarna eller hamna i diket. Det var extremt lerigt i skogen, och jag är så rädd om min häst, så jag gick mest bredvid, det var jobbigt nog ändå för henne. 14000 steg visade appen på telefonen, och det kändes i benen efteråt.

Jag tycker att det syns på ögonen hur trött jag var efter 1,5 timmars promenad i sankmark. Kläderna satt som klistrade på kroppen, jag var helt genomsvettig. I collaget här ovanför är jag på gymmet på en av bilderna, men det var nog sista gången på ett tag, nu kommer jag att träna hemma istället. Och promenader med Leiftra är ju också bra träning :)

Bor man på landet, med tre mil tur och retur till närmaste livsmedelsbutik, så storhandlar man nog oftast, åtminstone gör jag det. Det går inte att svänga förbi butiken och handla varje dag. Och man åker inte gärna tre mil för att komplettera med någon enstaka sak som fattas heller, så det gäller att ha en bra bredd på livsmedel hemma.

Vi har oftast ganska fullt i frysen och skafferiet, och fyller på vartefter det minskar. Här hade jag hämtat ut förbeställda livsmedel till både oss och mina föräldrar. Väldigt smidigt att beställa online och sedan hämta ut färdigpackade kassar. En del var slutsålt, så det man läser om att bunkra stämmer tydligen även här på landsorten. Hur det var med wc-papper vet jag inte, det beställde varken mamma och pappa eller jag, men däremot var jäst slutsålt. Och jag har sett att ett av mina gamla inlägg om att baka surdegsbröd har blivit mycket läst de senaste dagarna, så i coronatider verkar bakning hamna högt på att-göra-listan.

När Bella och Jackie blev klippta, passade jag på att läsa den här boken. Om den unge Dorian, som väljer att offra sin själ för evig ungdom. En berättelse om bland annat sociala samspel och fåfängans pris. Den är en av de fyra böcker jag skall läsa innan jag läser Mats Strandbergs och Jenny Jägerfelds nyutkomna roman, Monster i terapi.

Men vad märkligt det har blivit med synen på ungdom. Vissa tycker att det är förolämpande att räknas till gruppen 70+ Ni kanske har läst Karin Thunbergs krönika i SvD? I många andra kulturer är det fint att vara gammal, eftersom det betyder att man har erfarenhet och förhoppningsvis blivit klok och till och med vis. Att man blir mindre motståndskraftig med åren tycker jag att jag började märka redan vid 40.

Men nu skall jag fortsätta läsa Som pesten.

Hoppas ni mår bra och inte oroar er för mycket för er egen, familjens och vännernas hälsa, ekonomin och framtiden. Det är oroligt, men ändå väldigt mycket att glädja sig åt. Så försöker jag tänka. En dag i taget.

Kram och ha en fin kväll 💞

 

Spahelg på Hotell Havsbaden i Roslagen

Fotot på min frukost är det enda fotot av alla som jag tog på spahotellet som är någorlunda ljust, så jag visar det först i inlägget. På frukostbuffén fanns det mesta. Ja, ni ser ju ;) Jag saknade bara finkaffe, som cappuccino. Croissanten var varm och väldigt mör och krispig, lika bra som i Italien och Frankrike. Jag valde både hårdkokt och löskokt ägg och båda var perfekta. Grädden till våfflan var inte äkta vispad grädde, utan grädde i en spruttub. Inte så kvalitetsmässigt, men grädden håller ju formen i en tub, vilket den inte gör i en skål.

Inredningen var genomtänkt både stil- och färgmässigt. Så snygga lampor, som den till vänster om mig på bilden. Och så här kan man se ut efter att precis ha kommit fram till hotellet efter 1,5 timmars resväg strax efter 20 på kvällen, ganska sliten efter ett styrketräningspass precis innan. Monoton väg med mycket vilt, men resan kändes inte lång eftersom vi lyssnade på rättegångspodden om hedersmordet i Gävle 2016, minns ni det?

Maritimt tema i blått och vitt. Och titta vad som satt på sängarna, så gulligt!

Jag hade bokat en så kallad minisvit med havsutsikt och balkong. Jag ville se havet genom fönstren, och inte en innergård. Det var visserligen litet för kallt för att sitta ute någon längre stund på balkongen nu, men jag gillar ändå frihetskänslan med balkong. Temperaturen i rummet var perfekt, svalt i sovrummet och varmt i badrummet. Och kanske för första gången var kuddarna alldeles lagom. Inte för hårda och inte för mjuka.

Nedför trappan till spaavdelningen i badrock och tofflor som hotellet tillhandahåller. Älskar färgerna och materialen. Inte alls strikt och stelt, utan varmt och ombonat. Det bidrar säkert till att man åker härifrån lugn och avslappnad.

Här kunde man sitta och titta ut på havet i väntan på att få någon av hotellets olika behandlingar. Som till exempel papayapeeling med ansiktsmassage. Så avkopplande, rekommenderas verkligen.

Och plötslig gled färjan in. Eckerölinjen avgår och ankommer ett par minuter från hotellet.

Här fanns pooler, jacuzzi, saunaworld med ångbastu, torrbastu och ljusterapibastu, lågvattenbassäng, kallbad och utomhuspool.

En boktrave – så hemtrevligt!

Restaurangen var väldigt mysig med de här fina taklamporna i turkost, brunt och cremefärgat och stora fönster ut mot havet. En mysig kväll, där miljön vägde upp för maträtterna.

Rätterna var ambitiöst planerade. Jag valde kallrökt lax med picklad fänkål, senapsfrön, friterad grönkål  och skum på lagrad sveciaost (165 kronor). Det låter ju spännande, eller hur? Men det var ingen smaksensation direkt, och inte så estetiskt upplagt heller. Den friterade grönkålen hade varit för lång tid i ugnen, så den föll sönder som smulor i munnen på grund av att den var så torr. Laxen hade vunnit på att vara skivad istället för serverad i en hel bit. Kallrökt lax är godast att äta som tunna skivor, konsistensen av en tjock och ganska dallrig och kall laxbit är inte kul att äta. Men den picklade fänkålen var väldigt syrlig och god.

Som varmrätt valde jag krispig röding med bakad jordärtskocka, hyvlad morot, chilimarinerad blåmussla, sjökorall, krutonger och blåmussel-velouté (295 kronor). Rödingen var perfekt tillagad, saftig och fin, men helt smaklös. Litet salt hade räckt, men jag tror att kocken hade glömt kryddorna. Det gällde genomgående för maträtterna, de var ganska smaklösa. Och när jag åt blåmusslorna knastrade det i munnen av grus. Däremot var den hyvlade moroten väldigt god. Jag tror att den var marinerad i vinäger av något slag. Absolut bäst på tallriken. Litet oväntat. Men var var krutongerna?

Till dessert en dekonstruerad cheesecake med vaniljkräm, blodapelsinsorbet, basilikaolja, oreokaksmulor med smaksatt maräng (135 kronor). Väldigt goda smaker. Men… Jag avskyr att vara så här gnällig, men har restaurangen ambitioner, vilket avspeglar sig i både menyn och priserna, bör man kunna förvänta sig mer än så här. Ett tips när det gäller desserten är att servera den på ett fat med tillbehören fint upplagda runtomkring, inte som en pannacotta eller mousse i en skål, det ger inte någon känsla av finess utan mer känslan av att äta ur en barnmatsburk. Och det hade varit mycket snyggare om de olika färgerna i rätten fick komma fram bättre. Varför smula maräng på blodapelsinsorbeten, istället för att servera den bredvid som en fin kontrast?

Jag såg på hemsidan att hotellet söker personal, bland annat en kock. Hoppas de lyckas värva kockar som kan leva upp till hotellets höga ambitionsnivå om yttersta perfektion:

”Vi söker nu efter knivskarpa kockar som vill vara med och skapa kulinariska matupplevelser på vår skärgårdspärla i Grisslehamn, Hotell Havsbaden. Vi söker dig som har god erfarenhet inom kockyrket. Du har lätt för att tappa tid och rum på grund av din kärlek till matlagningen och varje tallrik som lämnar köket är av yttersta perfektion.”

Maten var som sagt ingen kulinarisk upplevelse, men miljön uppvägde. Överallt stod det snittblommor i vaser.

När man ville kunde man sätta sig och dricka te eller kaffe med småkakor, muffins, godis och frukt.

Avslutar med en bild på frukosten med utsikt mot hamnen. Hit åker jag gärna igen, men då kanske jag väljer middag från barnmenyn, lagom stora portioner och mycket mer prisvärda. Köttbullar med gräddsås och hemlagat potatismos eller kyckling med aioli och pommes frites, eller kanske lax med smörsås och kokt potatis. Bara 75 kronor per rätt. Och till dessert, glass med chokladsås och sorbet för 45 kronor. Inte så sällan är det bättre att laga enkel mat som är god.

Ha en fin söndag!

Hur är det med julstämningen så här en vecka innan julafton?

Inte mycket till julstämning i den här bilden, rakt ur min verklighet just nu ;) Men litet julstämning skymtar faktiskt i bakgrunden, under den rödvita handduken står nämligen en stor kastrull med min hemgjorda pepparkaksdag, som vi skall baka ut i kväll. Och jag har köpt två askar med delar till pepparkakshus som Bella och Jackie skall få sätta ihop och dekorera.

Om boktravarna. Själva forskningen är egentligen klar, det jag gör nu är att formulera den teoretiska ramen för avhandlingen och då behöver jag läsa på om demokrati, välfärdsstatens uppkomst och utveckling, rättskultur och en hel del annat. Havregrynsgröt med äggsmörgås och kaffe fungerar perfekt tillsammans med läsning!

I går morse fräschade jag upp kunskaperna om hur det gick till när Per Albin införde folkhemsbegreppet. En del saker har ingen direkt betydelse för avhandlingen, men det är bra att läsa på om samhällsutvecklingen för att bättre förstå varför en viss händelse inträffade.

På dagarna sitter jag ofta i husets gamla sal. Om någon undrar om jag själv ser vad jag skrivit, så är svaret: inte alltid ;) När jag får idéer måste de snabbt ned på papper innan de försvinner, och då blir det sådana här hieroglyfer.

Men jag jobbar inte bara. Jag tycker själv att jag hinner med alldeles för litet. Jag skulle behöva stänga in mig i en liten stuga och bara arbeta, sova och äta tills boken är klar. Men det vill jag ju inte, då skulle jag missa exempelvis det här…

I år fick jag uppleva två luciatåg. Ett med Jackie och Bella i deras skola, och ett med det här gänget. Det var Max första luciatåg, och dessutom i samma kyrka som Bella och Jackie gick luciatåg när de var små. Så himla mysigt ♥

Mockning när Leiftra varit inne på natten, vilket inte händer så ofta, bara när det regnar väldigt mycket, annars vill hon och kompisarna helst vara ute med himlen som tak.

Vi har delat upp fodringarna mellan oss tre som har hästar i stallet. När jag skall fodra passar jag på att väga upp hö och fylla höpåsarna till frukost, lunch och middag och hinken med mineraler, nyponpulver och magnesium.

Halv tre slutar Bella och Jackie skolan, och under ett par dagar när vi körde hemåt var det så här magiskt. Vi var tvungna att stanna och fota. Tyvärr suddigt, men ni anar kanske hur stämningsfullt det var. Och kallt. Byggnaderna i bakgrunden är Johannesbergs slott som döljs litet av dimman.

Dansterminen avslutades med två julshower. Genrep innan, så jag hade tre timmar att fylla med något vettigt. Jag åt och läste och åt. Det är så fint att se dansarna på scenen och se hur mycket de har utvecklats under de här fem åren.

November och december har hittills varit otroligt hektiska. Förutom att arbeta har jag:

* … varit på sjukhuset för att ta bort en benbit som fastnade i halsen
* … hjälpt tjejerna en hel del med att plugga till prov
* … försökt hinna rida men knappt hunnit se min lilla häst mer än när jag utfodrar, det måste bli ändring på det!
* … tränat när tjejerna har dansat
* … haft hosta i flera veckor, så ibland har jag bara väntat i bilen när tjejerna dansat (sex timmar per vecka plus tiden det tar att skjutsa, men shit happens, nya tag efter nyår!)
* … firat Bellas femtonde födelsedag och jag lagade Delizie del Piemonte till hela släkten
* … varit på väldigt bra utvecklingssamtal i skolan med både Bella och Jackie
* … firat flera av tjejernas kusiners födelsedagar
* … varit väldigt orolig. Min pappa fick en hjärtinfarkt, så det har varit mycket oro och allt annat som följer med en sådan allvarlig händelse. Han klarade sig, och skall göra en till operation nu i veckan för att rensa en till åder
* … ätit lunch med Mona som jag lärt känna genom våra bloggar
* … varit på möte med min handledare och biträdande handledare på universitetet
* … hämtat granris till julbocken tillsammans med min mamma
* … ätit lunch med min barndomsvän Ullis

Och när man sedan börjar andas ut och ser sig omkring, så upptäcker man att man fullkomligen vadar i hundhår… Bara att ta lilla hunden under armen och gå ut och borsta henne. Det blev en till hund :)

Inte så mycket till julstämning än, men var så säkra, det kommer det att bli även i år! Vi blir tjugo personer här på julafton, så jag skall sätta igång med förberedelserna.

Jag har en del annat att göra, men så snart jag hinner kommer det inlägg med bilder från vårt julpyssel, kanske en Christmas Home Tour, recensioner av minst två böcker som jag läst men inte hunnit skriva om, mitt år i text och bilder – en sammanfattning av året som gått, en sammanfattning av bokåret 2019 (lär bli kort ;)), bilderna som blev topp nio på mitt Instagramkonto, mina mest lästa inlägg i bloggen i år. Bland annat.

Men nu åter till min rättshistoriska värld en stund till.

 

Ett inlägg om (nästan) bara mig

Under mina första trettio år avskydde jag att vara med på bild, och det finns inte heller många kort tagna på mig. När barnen kom tog jag tusentals bilder på dem (varje år), och efterhand började jag fundera över om jag kanske borde vara med på bild ibland själv också, för deras skull. Jag vet ju hur det kändes när farmor gick bort, hur jag ångrade att jag inte tagit fler bilder på henne.

Så, här kommer en bildkavalkad med bilder på mig själv, framförallt från tiden innan jag började blogga och innan jag började lägga upp bilder på mig själv i sociala medier. Det här är framförallt till er, Bella och Jackie ♥ ♥  Men det kanske kan vara litet kul för er andra att se också, och känna igen sig i frisyrer och kläder från olika tider…

Djurintresset har alltid funnits. Ni ser ju så nöjd jag ser ut när jag sitter bland hundvalparna. Senare köpte jag Amigo, en Blåpannad Amazonpapegoja, som lärde sig prata och hängde med mig både inne och ute. Tyvärr utvecklade jag allergi mot fåglar.

Vi bodde i Rinkeby tills jag skulle börja åk 2 och hade samtidigt ett litet fritidshus som vi åkte ut till på varje ledig stund; kvällar, helger, lov och semestrar. Det var primitivt, utan vatten och avlopp. Vi tog med oss vatten i dunkar och använde utedass. Alla i familjen älskade friheten vi kände när vi var där. Min storebror och jag kunde springa omkring i skogen och på bergen hur vi ville, lekte och byggde kojor. De två översta bilderna till vänster är fotade vid stugan.

Några  bilder på mig med gips och Hoffmans instrument efter att jag blev påkörd och benet blev krossat. Längst ned till vänster hade jag haft gips i ett år och visste inte då att jag skulle opereras sex- sju gånger till innan benet till slut läkte efter fem år.

På bilden där jag har vita shorts är jag tjugoåtta år och är på kryssning i Medelhavet med en vän till mig. Till vänster om den bilden är jag och Patrik på väg mot Grand Canyon, år 2000. Bilder från den resan finns i resebloggen.

En mix av bilder från olika tider. Bilden där jag har napp var jag tydligen sur för att jag inte ville åka med till en djurpark.  På den suddiga bilden från Trollstigen sitter jag i skinnställ. Patrik och jag åkte motorcykel genom Norge tillsammans med vår vän Ralf. Bilder från den resan finns här.

Jag, högst upp i ett av oräkneliga hölass som jag hjälpt till att köra in och trava på höskulle, och jag på en av mina föräldrars travhästar. Han var inte inriden, vilket märktes när jag skulle vara sparringpartner till mamma som tränade travhästar, och han susade efter henne i sulky och bockade tills jag nästan flög av.

Patrik och jag träffades 1997. Efter en månad var det nyårsafton, och jag blev medbjuden till stor nyårsfest på Piperska muren. Klädkoden var långklänning och det skulle dansas wienervals. Jag hyrde klänningen jag har på bilden längst ned i mitten och kände mig jättefin i den. Hamnade såklart bredvid helt okända människor vid middagen, jag kände ju knappt Patrik, men vi hade väldigt kul. Förutom när dansen började och jag var den enda som tagit lektioner i wienervals för den kände Holger Lundqvist i Uppsala för att inte göra bort mig, och det visade sig att jag var den enda som kunde dansa det… besvikelsen var enorm.

På bilden högst upp till vänster sitter jag på mitt andra jobb efter att jag slutat gymnasiet, år 1988. Jeansjackan… Den använder jag fortfarande ;) Under den bilden är jag på nyårsfirande vid millennieskiftet år 1999/2000. Under den var jag på väg till 30-årsfest med trettiotalstema.

Jag gillade som sagt inte att vara med på bild, så ganska allvarlig på många bilder… Utom högst upp till höger, där jag blivit femtio och mognat tillräckligt mycket för att inte vara så reserverad ;) Längst ned till höger var det dags för temafest med militärtema. Kläderna kom från Överskottsbolaget, numera ÖoB. Jag kände ingen och fick en inbjudan med en adress till en bar i Stockholm där jag skulle träffa en okänd man som också fått en inbjudan till militärfesten. Det var ju ganska lätt att se vem som var min blinddate, eftersom han var klädd likadant. Sedan blev det mindre kul, att gå genom stan till den hyrda festlokalen i de kläderna.

Bilden där jag har permanentat hår och brett skärp är förstås från 80-talet. Längst ned till vänster är vi på väg till midsommarfirande. Inte överraskande hade jag blåmärken på benen.

Hästar, hästar, hästar. Min arabhäst som jag tävlade med i distansritt när jag var runt 35. Barbacka och väldigt lycklig 22-åring på min första islandshäst, Hausti, och ärevarvet med min andra, Sprettur, som jag tävlade med. Jag var groom till min kompis som tävlade i körning. Det var verkligen otroligt kul att stå längst bak på vagnen och försöka parera så att hon inte skulle köra in i hindren vi skulle ta oss igenom i full fart!

Mitt tredje arbete var på Skanska. Jag var nitton år och hade alltid matlåda med mig, vilket informationschefen uppmärksammade och tjatade på mig om att vara med i en artikel om matlådor på jobbet. En fotograf skjutsade hem mig och tog bilden med mig och Cindy, min Sheltie, och matlådan. Jag tror att det var en gryta med viltkött. Ser ju inte så smakligt ut, men fotografen blev nöjd. Något år senare började jag på juristlinjen i Uppsala.

Här kommer nyare bilder som kan finnas i olika inlägg i bloggen. Inte lika många bilder med mig och hästar, desto fler med mig och barnen ♥ ♥

Också nyare bilder. Det börjar bli fler hästar och hundar igen på bilderna med mig, och träningsbilder.

Det var det. Hoppas ni har en fin dag med mycket sol efter det blåsiga, regniga och kalla vädret som varit.