Tre veckor med antiinflammatorisk kost – utvärdering

För tre veckor sedan fick jag hem några böcker om att äta antiinflammatoriskt och om att biohacka sin kropp. Böckerna på bilden är några av dem. Fredrik Paulúns bok, Biohack, har jag redan recenserat, övriga plus ett par till kommer jag att skriva om inom kort.
I det här inlägget skall jag berätta om mina erfarenheter och upplevelser av att äta så kallad antiinflammatorisk kost. För ni känner ju mig, får jag hem böcker som de här blir jag nyfiken och måste själv testa!
.
Så här behöver inte antiinflammatorisk kost se ut. Det här är min snabbmat till mig själv när jag inte kommer på något annat.
Jag har alltid varit intresserad av mat och träning och äter normalt sett enligt GI-riktlinjer. Men de här veckorna har givit mig så många nya insikter att jag knappt tror det är sant.
.

Så här har jag gjort

  • Jag har inte varit helt strikt i att äta sådant som anses antiinflammatoriskt, men jag skulle gissa att jag följt riktlinjerna till 80-90%. Jag har lyssnat väldigt mycket på kroppens signaler om hunger, trötthet m.m. och inte pressat mig över någon extrem och orimlig gräns.
  • Ibland har jag känt hunger, vilket var länge sedan innan jag påbörjade den här utvärderingen. Istället för att småäta har jag druckit vatten eller kaffe, och det har oftast gjort att hungern försvunnit tills det varit dags för nästa mål mat. Annars har jag skurit till exempel en grapefrukt eller vattenmelon i bitar och ätit ur en skål med en liten dessertgaffel. Det känns litet lyxigt och det tar längre tid att äta, så kroppen hinner känna att den är mätt. Eller ätit ett par deciliter kefir med blåbär och jordgubbar.
  • Jag har gjort vissa avsteg från planen, och det har ibland fått konsekvenser. Till exempel åt vi en kväll middag på en mysig restaurang, och jag åt samma som övriga i sällskapet, med bland annat Crème brûlée till efterrätt. Den natten vaknade jag genomsvettig med hög puls och sov dåligt resten av natten.

  • Jag har varvat mellan att äta färre och att äta fler kalorier per dag, men aldrig fler än 1600, oftast mellan 1100-1600 kcal. Det har inte varit ett problem alls, att äta mindre. Jag har varit noga med att äta bra mat, som ger näring och energi, och skippat sådant som bara är tomma kalorier. Mycket grönsaker, både egenodlade och frysta, fisk och skaldjur, ägg, majskakor med linser och havssalt, bär, kefir, kyckling, vildsvin. Goda dressingar, gärna med vinäger eller teriyakisås, eller någon matsked av Erik Lallerstedts dressingar i flaskor.
  • Allt jag har planerat att äta har jag registrerat i appen Lifesum. Ibland har jag hamnat helt snett och appen har visat för mycket fett eller för många kalorier, då har jag kunnat korrigera. Jag gillar ju att grotta ned mig i fakta, så att registrera all mat har varit väldigt kul, och en ögonöppnare.
  • Middagarna har jag försökt att vara klar med vid 17.30. Framförallt därför att Bella kommer hem från gymnasiet den tiden flera dagar i veckan, och behöver äta ganska omgående för att inte somna ifrån middagen. Men det har också inneburit att jag kunnat ha så kallad periodisk fasta, 16:8, då kroppen får ägna sig åt matsmältning under åtta timmar och får vila under sexton timmar.
  • Ingen regelbunden styrketräning de här tre veckorna, jag har bara varit på gymmet någon dag i veckan, men jag har fått ihop 10000-13000 steg med jämna mellanrum, övriga dagar ungefär 5000 steg. Några dagar bara 1500 steg, när dagen tillbringats vid datorn.

En vanlig matdag

Ulrika Davidsson har material för en bättre tarmflora som innehåller allt du behöver, bland annat kostplan för sex veckor, information och recept för antiinflammatorisk kost. Riktigt bra, den kan jag rekommendera om det känns jobbigt att behöva tänka ut alla måltider själv. Jag har gjort det enkelt för mig, utgått från grunderna och ofta skippat att laga regelrätta måltider. Så här kan en vanlig matdag se ut för mig när jag äter ungefär 1600 kalorier.

Frukost kl 06.30

  • Kefir naturell (bara ibland), 2,5% eller Naturell havregurt, 2 dl. Eller glutenfria havregryn som kokas till gröt, ca 1 dl
  • Chiafrö eller linfrö, 1 tsk
  • Frysta blåbär, 1 dl
  • Jordgubbar, 1 dl
  • 1 kokt ägg
  • Nespresso, två koppar
  • Honung, 1 tsk

eller:

  • Kiwi, 1 st
  • Kokt ägg, 1 st
  • Glutenfritt bröd, 1 st (bakat av mandelmjöl, som innehåller lika mycket protein som kött)
  • Bregott, 1 tsk
  • Nespresso, två koppar

Lunch kl 12.00

  • Quinoasallad, eller ibland potatissallad, med vinägrettsås (ingenting avancerat, tag bara quinoa eller kokt, kall potatis som du tärnar och blanda med vinäger och rapsolja, soltorkade tomater i strimlor och strimlade grönsaker som du har hemma, salt och peppar och kanske litet sambal oelek), 200 g
  • Vildsvinsstek, tonfisk, räkor, torsk, kyckling eller lax, 150-200 g

Middag kl 17.30

  • Vildsvinsstek, tonfisk, räkor, torsk, kyckling eller lax, 150-200 g
  • Sallad med de grönsaker du har hemma, 3 dl hackad/skivad
  • Erik Lallerstedts Rhode Islanddressing, 1 msk
  • Grapefrukt, 1 hel

Mellanmål, till exempel om du är hungrig på kvällen, eller innan/efter träning

  • Majskakor (linser och havssalt), 3 st
  • Bregott, 1 tsk
  • Ost, Wästan 10% (bara ibland), 50-60 g (skär en bit och ät som den är)
  • Te, Kvällsro

När jag skriver grönsaker, är det oftast de här sorterna jag äter: grönkål, vitkål, broccoli, rödbetor, gulbetor, polkabetor, sockerärtor, spenat, tomat, chili, vitlök, paprika, avokado.

Kryddorna jag använder är oftast mineralsalt och svartpeppar, men ibland också gurkmeja, kanel, ingefära, chili.

.

Resultatet

Efter tre veckor med så kallad antiinflammatorisk kost har jag gått ned tre kilo och jag är piggare. Jag har inte varit tvungen att äta Omeprazol, vilket jag har gjort då och då under flera år. Bäst av allt är att jag inte vaknar på nätterna, utan sover sju timmar och vaknar utsövd. Just det, jag glömde nästan. Mitt blodtryck har legat på 140/90 under flera år. Nu är det 119/72 eller däromkring.
.
Kan det bli så här goda effekter på så kort tid som tre veckor? Jag är nästan skeptisk själv. Jag läser i olika artiklar att det inte finns vetenskapliga bevis för att kost kan vara antiinflammatorisk. Och ändå mår min kropp så mycket bättre efter de här tre veckorna!
.
Tillägg 31/8:
Både Ulrika Davidsson och Maria Borelius har nu svarat, och bekräftar att det är de här resultaten, och även andra, som brukar bli effekten av den här typen av kost.
.
Tack till Maria, som tipsade om de här böckerna!

Recension: Biohack – ät rätt för just din kropp, av Fredrik Paulún

Kost och hälsa intresserar mig. Jag har hängt med i nya hälsotrender och läst på om de olika riktlinjer vi fått genom åren. Från att äta enligt matpyramiden till att äta enligt GI och LCHF, och nu enligt antiinflammatoriska kostråd och biohacking. Fredrik Paulún är kanske den näringsfysiolog, hälsoförfattare och föreläsare jag förknippar mest med GI; glykemiskt index. GI är ett mått på olika livsmedels effekter på blodsockervärdet.

Nu har Fredrik Paulún givit ut en bok om att biohacka sitt liv, det vill säga äta på ett sätt som passar just dig och din kropp, och på så sätt påverka din egen hälsa i en positiv riktning. Exempelvis får du i den här boken inte bara veta att kål kan skydda mot vissa cancerformer, utan också att orsaken är att kål innehåller ämnet sulforafan, ett ämne som skyddar mot cancer. Jag som vill ha någon slags bevis för påståenden om varför man bör äta på ett visst sätt gillar det här upplägget. Ofta har böcker i den här genren fokus på recept och måltidsplaner. Så är det inte här. Visserligen innehåller boken en del recept, men det här är en bok för dig som inte bara vill veta vad som är bra att äta, utan också när och framförallt varför.

Mycket om vilken mat som är bra för kroppen och hälsan hade jag redan koll på, men boken har en bra struktur som gör att man direkt kan bläddra till det avsnitt som man är mest intresserad av. Här finns avsnitt om hur du håller vikten och stoppar sötsuget, hur du kan äta om du har diabetes och vill kontrollera ditt blodsocker, vilka livsmedel som är cancerhämmande och hur du tar hand om hjärtat. Dessutom avsnitt om hur du balanserar hormonerna, håller rynkorna i schack och hur du kan påverka sömnen så att du sover bättre. Inga konstigheter om man redan är ganska påläst, men bra att få det presenterat så här om man inte är det. Banan, honung och rödbeta är till exempel bra för tarmfloran och kaffe är faktiskt antiinflammatoriskt, det var nytt för mig. Kaffe höjer inte heller blodtrycket så som man tidigare trott, tvärtom kan tre koppar kaffe per dag skydda mot högt blodtryck.

Fredrik Paulún väver i boken samman fakta med berättelser från sin egen hälsoresa, om hur han i sin kost och sin livsstil tar hänsyn till de genetiska risker som finns för att han skall drabbas av vissa sjukdomar och hur han försöker förebygga dem, och vilka slutsatser han drog kring sin egen hälsa och fortsatta liv efter att ha drabbats av en stroke. Jag hade hellre sett att författaren hållit sig till enbart fakta, men jag kan förstå att tanken är att lätta upp texten med hur biohacking har påverkat honom personligen och visa hur man kan tillämpa kunskaperna han delar med sig av i boken.

Nytt för mig var tipsen om hur man kan göra fyra olika tester för att få kunskap om vilken status den egna kroppen faktiskt har, för att sedan kunna utgå från testresultaten och äta och leva utifrån vad som är bäst för just en själv. Fredrik Paulún berättar om DNA-test, blodtest, mikrobiotatest och intoleranstest. Ett DNA-test kan till exempel visa om du rent genetiskt löper större risk att drabbas av hjärt- och kärlsjukdom.

Mitt betyg: 3/5

Antal sidor: 246
Utgivningsdatum: 2019-12-20
Förlag: HarperCollins Nordic
Foto och form: Charlotta Paulson och Elsa Paulson
ISBN: 9789150947182
Finns att beställa hos Bokus och Adlibris

 

Ps. Recensioner av Maria Borelius tre böcker om en antiinflammatorisk livsstil; Hälsorevolutionen, Bliss och Förundran, kommer inom kort, samt recension av Ät dig frisk av William W Li.

Nästan helt ensam hos frisören

Cappuccino och månadsmagasin i en ganska öde frisersalong. Jag var här i dag med mitt spretiga och nästan vita hår (hur har det kunnat solblekas så mycket när det knappt varit någon sol?)

Jag köpte dessutom halvårskort på gymmet för två veckor sedan, till styrketräningslokalen, inte gruppträningspass. Humöret klev genast upp tio trappsteg, men jag känner mig samtidigt som en skurk. Jag åker till gymmet så att jag är där när de öppnar på morgonen vid sju-åtta. Nu under semestertider är jag nästan ensam där då. Jag är väldigt noga med att hålla avstånd och torkar av alla maskiner och tvättar händerna läääänge.

Men tänk om de nya rönen är riktiga, att viruset är luftburet? Det är svårt att veta hur man skall göra, särskilt som humöret och antagligen hälsan sjunker i takt med tiden under distansering, och livet känns så mycket roligare av endorfinerna från träning, men jag vill inte smitta någon och inte bli smittad själv. Svårt!

Undviker ni att gå till frisören nu när pandemin pågår? Vågar ni er till gym eller andra offentliga lokaler?

 

En vanlig dag i en ovanlig tid

Längs med granarna längst bort i bilden kör vi till och från skolan varje dag. Så här fint var det på väg hem en dag förra veckan

Än så länge går tjejerna i skolan, men allt tyder på att de kommer att studera på distans, alltså hemifrån, från och med måndag. Det kommer nog att skapa stora problem för många familjer. Inte bara när det gäller själva studierna, utan även socialt. Att inte få träffa sina kompisar varje dag i skolan.

Jag arbetar vidare med min egen bok. Jag har verkligen grävt ned mig i teoretiska resonemang. Ibland har jag tänkt att jag nog grävt ned mig för djupt, men nu börjar jag få ordning på alla trådar och känner mig övertygad om att det här kommer att bli bra. Men jag vet å andra sidan hur det är. Det är verkligen en bergochdalbana att skriva. Man hinner knappt känna sig litet smart förrän man inser att man måste skriva om alltihop ;) Och så där håller det på. Utmattande är en underdrift. Men jag är så glad att jag får ägna mig åt något av det jag älskar mest; utreda, analysera och skriva.

Något annat jag gillar är att rida, och nu har Leiftra varit hel och fräsch ganska länge. Hoppas, hoppas att det håller i sig. I går hade jag sällskap av de här två på en låååångtur i skogen, över stock och sten, bokstavligen… Den här bilden tog jag precis innan jag och Leiftra skulle ta oss över diket, utan att fastna mellan grenarna eller hamna i diket. Det var extremt lerigt i skogen, och jag är så rädd om min häst, så jag gick mest bredvid, det var jobbigt nog ändå för henne. 14000 steg visade appen på telefonen, och det kändes i benen efteråt.

Jag tycker att det syns på ögonen hur trött jag var efter 1,5 timmars promenad i sankmark. Kläderna satt som klistrade på kroppen, jag var helt genomsvettig. I collaget här ovanför är jag på gymmet på en av bilderna, men det var nog sista gången på ett tag, nu kommer jag att träna hemma istället. Och promenader med Leiftra är ju också bra träning :)

Bor man på landet, med tre mil tur och retur till närmaste livsmedelsbutik, så storhandlar man nog oftast, åtminstone gör jag det. Det går inte att svänga förbi butiken och handla varje dag. Och man åker inte gärna tre mil för att komplettera med någon enstaka sak som fattas heller, så det gäller att ha en bra bredd på livsmedel hemma.

Vi har oftast ganska fullt i frysen och skafferiet, och fyller på vartefter det minskar. Här hade jag hämtat ut förbeställda livsmedel till både oss och mina föräldrar. Väldigt smidigt att beställa online och sedan hämta ut färdigpackade kassar. En del var slutsålt, så det man läser om att bunkra stämmer tydligen även här på landsorten. Hur det var med wc-papper vet jag inte, det beställde varken mamma och pappa eller jag, men däremot var jäst slutsålt. Och jag har sett att ett av mina gamla inlägg om att baka surdegsbröd har blivit mycket läst de senaste dagarna, så i coronatider verkar bakning hamna högt på att-göra-listan.

När Bella och Jackie blev klippta, passade jag på att läsa den här boken. Om den unge Dorian, som väljer att offra sin själ för evig ungdom. En berättelse om bland annat sociala samspel och fåfängans pris. Den är en av de fyra böcker jag skall läsa innan jag läser Mats Strandbergs och Jenny Jägerfelds nyutkomna roman, Monster i terapi.

Men vad märkligt det har blivit med synen på ungdom. Vissa tycker att det är förolämpande att räknas till gruppen 70+ Ni kanske har läst Karin Thunbergs krönika i SvD? I många andra kulturer är det fint att vara gammal, eftersom det betyder att man har erfarenhet och förhoppningsvis blivit klok och till och med vis. Att man blir mindre motståndskraftig med åren tycker jag att jag började märka redan vid 40.

Men nu skall jag fortsätta läsa Som pesten.

Hoppas ni mår bra och inte oroar er för mycket för er egen, familjens och vännernas hälsa, ekonomin och framtiden. Det är oroligt, men ändå väldigt mycket att glädja sig åt. Så försöker jag tänka. En dag i taget.

Kram och ha en fin kväll 💞

 

Spahelg på Hotell Havsbaden i Roslagen

Fotot på min frukost är det enda fotot av alla som jag tog på spahotellet som är någorlunda ljust, så jag visar det först i inlägget. På frukostbuffén fanns det mesta. Ja, ni ser ju ;) Jag saknade bara finkaffe, som cappuccino. Croissanten var varm och väldigt mör och krispig, lika bra som i Italien och Frankrike. Jag valde både hårdkokt och löskokt ägg och båda var perfekta. Grädden till våfflan var inte äkta vispad grädde, utan grädde i en spruttub. Inte så kvalitetsmässigt, men grädden håller ju formen i en tub, vilket den inte gör i en skål.

Inredningen var genomtänkt både stil- och färgmässigt. Så snygga lampor, som den till vänster om mig på bilden. Och så här kan man se ut efter att precis ha kommit fram till hotellet efter 1,5 timmars resväg strax efter 20 på kvällen, ganska sliten efter ett styrketräningspass precis innan. Monoton väg med mycket vilt, men resan kändes inte lång eftersom vi lyssnade på rättegångspodden om hedersmordet i Gävle 2016, minns ni det?

Maritimt tema i blått och vitt. Och titta vad som satt på sängarna, så gulligt!

Jag hade bokat en så kallad minisvit med havsutsikt och balkong. Jag ville se havet genom fönstren, och inte en innergård. Det var visserligen litet för kallt för att sitta ute någon längre stund på balkongen nu, men jag gillar ändå frihetskänslan med balkong. Temperaturen i rummet var perfekt, svalt i sovrummet och varmt i badrummet. Och kanske för första gången var kuddarna alldeles lagom. Inte för hårda och inte för mjuka.

Nedför trappan till spaavdelningen i badrock och tofflor som hotellet tillhandahåller. Älskar färgerna och materialen. Inte alls strikt och stelt, utan varmt och ombonat. Det bidrar säkert till att man åker härifrån lugn och avslappnad.

Här kunde man sitta och titta ut på havet i väntan på att få någon av hotellets olika behandlingar. Som till exempel papayapeeling med ansiktsmassage. Så avkopplande, rekommenderas verkligen.

Och plötslig gled färjan in. Eckerölinjen avgår och ankommer ett par minuter från hotellet.

Här fanns pooler, jacuzzi, saunaworld med ångbastu, torrbastu och ljusterapibastu, lågvattenbassäng, kallbad och utomhuspool.

En boktrave – så hemtrevligt!

Restaurangen var väldigt mysig med de här fina taklamporna i turkost, brunt och cremefärgat och stora fönster ut mot havet. En mysig kväll, där miljön vägde upp för maträtterna.

Rätterna var ambitiöst planerade. Jag valde kallrökt lax med picklad fänkål, senapsfrön, friterad grönkål  och skum på lagrad sveciaost (165 kronor). Det låter ju spännande, eller hur? Men det var ingen smaksensation direkt, och inte så estetiskt upplagt heller. Den friterade grönkålen hade varit för lång tid i ugnen, så den föll sönder som smulor i munnen på grund av att den var så torr. Laxen hade vunnit på att vara skivad istället för serverad i en hel bit. Kallrökt lax är godast att äta som tunna skivor, konsistensen av en tjock och ganska dallrig och kall laxbit är inte kul att äta. Men den picklade fänkålen var väldigt syrlig och god.

Som varmrätt valde jag krispig röding med bakad jordärtskocka, hyvlad morot, chilimarinerad blåmussla, sjökorall, krutonger och blåmussel-velouté (295 kronor). Rödingen var perfekt tillagad, saftig och fin, men helt smaklös. Litet salt hade räckt, men jag tror att kocken hade glömt kryddorna. Det gällde genomgående för maträtterna, de var ganska smaklösa. Och när jag åt blåmusslorna knastrade det i munnen av grus. Däremot var den hyvlade moroten väldigt god. Jag tror att den var marinerad i vinäger av något slag. Absolut bäst på tallriken. Litet oväntat. Men var var krutongerna?

Till dessert en dekonstruerad cheesecake med vaniljkräm, blodapelsinsorbet, basilikaolja, oreokaksmulor med smaksatt maräng (135 kronor). Väldigt goda smaker. Men… Jag avskyr att vara så här gnällig, men har restaurangen ambitioner, vilket avspeglar sig i både menyn och priserna, bör man kunna förvänta sig mer än så här. Ett tips när det gäller desserten är att servera den på ett fat med tillbehören fint upplagda runtomkring, inte som en pannacotta eller mousse i en skål, det ger inte någon känsla av finess utan mer känslan av att äta ur en barnmatsburk. Och det hade varit mycket snyggare om de olika färgerna i rätten fick komma fram bättre. Varför smula maräng på blodapelsinsorbeten, istället för att servera den bredvid som en fin kontrast?

Jag såg på hemsidan att hotellet söker personal, bland annat en kock. Hoppas de lyckas värva kockar som kan leva upp till hotellets höga ambitionsnivå om yttersta perfektion:

”Vi söker nu efter knivskarpa kockar som vill vara med och skapa kulinariska matupplevelser på vår skärgårdspärla i Grisslehamn, Hotell Havsbaden. Vi söker dig som har god erfarenhet inom kockyrket. Du har lätt för att tappa tid och rum på grund av din kärlek till matlagningen och varje tallrik som lämnar köket är av yttersta perfektion.”

Maten var som sagt ingen kulinarisk upplevelse, men miljön uppvägde. Överallt stod det snittblommor i vaser.

När man ville kunde man sätta sig och dricka te eller kaffe med småkakor, muffins, godis och frukt.

Avslutar med en bild på frukosten med utsikt mot hamnen. Hit åker jag gärna igen, men då kanske jag väljer middag från barnmenyn, lagom stora portioner och mycket mer prisvärda. Köttbullar med gräddsås och hemlagat potatismos eller kyckling med aioli och pommes frites, eller kanske lax med smörsås och kokt potatis. Bara 75 kronor per rätt. Och till dessert, glass med chokladsås och sorbet för 45 kronor. Inte så sällan är det bättre att laga enkel mat som är god.

Ha en fin söndag!

Hur är det med julstämningen så här en vecka innan julafton?

Inte mycket till julstämning i den här bilden, rakt ur min verklighet just nu ;) Men litet julstämning skymtar faktiskt i bakgrunden, under den rödvita handduken står nämligen en stor kastrull med min hemgjorda pepparkaksdag, som vi skall baka ut i kväll. Och jag har köpt två askar med delar till pepparkakshus som Bella och Jackie skall få sätta ihop och dekorera.

Om boktravarna. Själva forskningen är egentligen klar, det jag gör nu är att formulera den teoretiska ramen för avhandlingen och då behöver jag läsa på om demokrati, välfärdsstatens uppkomst och utveckling, rättskultur och en hel del annat. Havregrynsgröt med äggsmörgås och kaffe fungerar perfekt tillsammans med läsning!

I går morse fräschade jag upp kunskaperna om hur det gick till när Per Albin införde folkhemsbegreppet. En del saker har ingen direkt betydelse för avhandlingen, men det är bra att läsa på om samhällsutvecklingen för att bättre förstå varför en viss händelse inträffade.

På dagarna sitter jag ofta i husets gamla sal. Om någon undrar om jag själv ser vad jag skrivit, så är svaret: inte alltid ;) När jag får idéer måste de snabbt ned på papper innan de försvinner, och då blir det sådana här hieroglyfer.

Men jag jobbar inte bara. Jag tycker själv att jag hinner med alldeles för litet. Jag skulle behöva stänga in mig i en liten stuga och bara arbeta, sova och äta tills boken är klar. Men det vill jag ju inte, då skulle jag missa exempelvis det här…

I år fick jag uppleva två luciatåg. Ett med Jackie och Bella i deras skola, och ett med det här gänget. Det var Max första luciatåg, och dessutom i samma kyrka som Bella och Jackie gick luciatåg när de var små. Så himla mysigt ♥

Mockning när Leiftra varit inne på natten, vilket inte händer så ofta, bara när det regnar väldigt mycket, annars vill hon och kompisarna helst vara ute med himlen som tak.

Vi har delat upp fodringarna mellan oss tre som har hästar i stallet. När jag skall fodra passar jag på att väga upp hö och fylla höpåsarna till frukost, lunch och middag och hinken med mineraler, nyponpulver och magnesium.

Halv tre slutar Bella och Jackie skolan, och under ett par dagar när vi körde hemåt var det så här magiskt. Vi var tvungna att stanna och fota. Tyvärr suddigt, men ni anar kanske hur stämningsfullt det var. Och kallt. Byggnaderna i bakgrunden är Johannesbergs slott som döljs litet av dimman.

Dansterminen avslutades med två julshower. Genrep innan, så jag hade tre timmar att fylla med något vettigt. Jag åt och läste och åt. Det är så fint att se dansarna på scenen och se hur mycket de har utvecklats under de här fem åren.

November och december har hittills varit otroligt hektiska. Förutom att arbeta har jag:

* … varit på sjukhuset för att ta bort en benbit som fastnade i halsen
* … hjälpt tjejerna en hel del med att plugga till prov
* … försökt hinna rida men knappt hunnit se min lilla häst mer än när jag utfodrar, det måste bli ändring på det!
* … tränat när tjejerna har dansat
* … haft hosta i flera veckor, så ibland har jag bara väntat i bilen när tjejerna dansat (sex timmar per vecka plus tiden det tar att skjutsa, men shit happens, nya tag efter nyår!)
* … firat Bellas femtonde födelsedag och jag lagade Delizie del Piemonte till hela släkten
* … varit på väldigt bra utvecklingssamtal i skolan med både Bella och Jackie
* … firat flera av tjejernas kusiners födelsedagar
* … varit väldigt orolig. Min pappa fick en hjärtinfarkt, så det har varit mycket oro och allt annat som följer med en sådan allvarlig händelse. Han klarade sig, och skall göra en till operation nu i veckan för att rensa en till åder
* … ätit lunch med Mona som jag lärt känna genom våra bloggar
* … varit på möte med min handledare och biträdande handledare på universitetet
* … hämtat granris till julbocken tillsammans med min mamma
* … ätit lunch med min barndomsvän Ullis

Och när man sedan börjar andas ut och ser sig omkring, så upptäcker man att man fullkomligen vadar i hundhår… Bara att ta lilla hunden under armen och gå ut och borsta henne. Det blev en till hund :)

Inte så mycket till julstämning än, men var så säkra, det kommer det att bli även i år! Vi blir tjugo personer här på julafton, så jag skall sätta igång med förberedelserna.

Jag har en del annat att göra, men så snart jag hinner kommer det inlägg med bilder från vårt julpyssel, kanske en Christmas Home Tour, recensioner av minst två böcker som jag läst men inte hunnit skriva om, mitt år i text och bilder – en sammanfattning av året som gått, en sammanfattning av bokåret 2019 (lär bli kort ;)), bilderna som blev topp nio på mitt Instagramkonto, mina mest lästa inlägg i bloggen i år. Bland annat.

Men nu åter till min rättshistoriska värld en stund till.

 

Ett inlägg om (nästan) bara mig

Under mina första trettio år avskydde jag att vara med på bild, och det finns inte heller många kort tagna på mig. När barnen kom tog jag tusentals bilder på dem (varje år), och efterhand började jag fundera över om jag kanske borde vara med på bild ibland själv också, för deras skull. Jag vet ju hur det kändes när farmor gick bort, hur jag ångrade att jag inte tagit fler bilder på henne.

Så, här kommer en bildkavalkad med bilder på mig själv, framförallt från tiden innan jag började blogga och innan jag började lägga upp bilder på mig själv i sociala medier. Det här är framförallt till er, Bella och Jackie ♥ ♥  Men det kanske kan vara litet kul för er andra att se också, och känna igen sig i frisyrer och kläder från olika tider…

Djurintresset har alltid funnits. Ni ser ju så nöjd jag ser ut när jag sitter bland hundvalparna. Senare köpte jag Amigo, en Blåpannad Amazonpapegoja, som lärde sig prata och hängde med mig både inne och ute. Tyvärr utvecklade jag allergi mot fåglar.

Vi bodde i Rinkeby tills jag skulle börja åk 2 och hade samtidigt ett litet fritidshus som vi åkte ut till på varje ledig stund; kvällar, helger, lov och semestrar. Det var primitivt, utan vatten och avlopp. Vi tog med oss vatten i dunkar och använde utedass. Alla i familjen älskade friheten vi kände när vi var där. Min storebror och jag kunde springa omkring i skogen och på bergen hur vi ville, lekte och byggde kojor. De två översta bilderna till vänster är fotade vid stugan.

Några  bilder på mig med gips och Hoffmans instrument efter att jag blev påkörd och benet blev krossat. Längst ned till vänster hade jag haft gips i ett år och visste inte då att jag skulle opereras sex- sju gånger till innan benet till slut läkte efter fem år.

På bilden där jag har vita shorts är jag tjugoåtta år och är på kryssning i Medelhavet med en vän till mig. Till vänster om den bilden är jag och Patrik på väg mot Grand Canyon, år 2000. Bilder från den resan finns i resebloggen.

En mix av bilder från olika tider. Bilden där jag har napp var jag tydligen sur för att jag inte ville åka med till en djurpark.  På den suddiga bilden från Trollstigen sitter jag i skinnställ. Patrik och jag åkte motorcykel genom Norge tillsammans med vår vän Ralf. Bilder från den resan finns här.

Jag, högst upp i ett av oräkneliga hölass som jag hjälpt till att köra in och trava på höskulle, och jag på en av mina föräldrars travhästar. Han var inte inriden, vilket märktes när jag skulle vara sparringpartner till mamma som tränade travhästar, och han susade efter henne i sulky och bockade tills jag nästan flög av.

Patrik och jag träffades 1997. Efter en månad var det nyårsafton, och jag blev medbjuden till stor nyårsfest på Piperska muren. Klädkoden var långklänning och det skulle dansas wienervals. Jag hyrde klänningen jag har på bilden längst ned i mitten och kände mig jättefin i den. Hamnade såklart bredvid helt okända människor vid middagen, jag kände ju knappt Patrik, men vi hade väldigt kul. Förutom när dansen började och jag var den enda som tagit lektioner i wienervals för den kände Holger Lundqvist i Uppsala för att inte göra bort mig, och det visade sig att jag var den enda som kunde dansa det… besvikelsen var enorm.

På bilden högst upp till vänster sitter jag på mitt andra jobb efter att jag slutat gymnasiet, år 1988. Jeansjackan… Den använder jag fortfarande ;) Under den bilden är jag på nyårsfirande vid millennieskiftet år 1999/2000. Under den var jag på väg till 30-årsfest med trettiotalstema.

Jag gillade som sagt inte att vara med på bild, så ganska allvarlig på många bilder… Utom högst upp till höger, där jag blivit femtio och mognat tillräckligt mycket för att inte vara så reserverad ;) Längst ned till höger var det dags för temafest med militärtema. Kläderna kom från Överskottsbolaget, numera ÖoB. Jag kände ingen och fick en inbjudan med en adress till en bar i Stockholm där jag skulle träffa en okänd man som också fått en inbjudan till militärfesten. Det var ju ganska lätt att se vem som var min blinddate, eftersom han var klädd likadant. Sedan blev det mindre kul, att gå genom stan till den hyrda festlokalen i de kläderna.

Bilden där jag har permanentat hår och brett skärp är förstås från 80-talet. Längst ned till vänster är vi på väg till midsommarfirande. Inte överraskande hade jag blåmärken på benen.

Hästar, hästar, hästar. Min arabhäst som jag tävlade med i distansritt när jag var runt 35. Barbacka och väldigt lycklig 22-åring på min första islandshäst, Hausti, och ärevarvet med min andra, Sprettur, som jag tävlade med. Jag var groom till min kompis som tävlade i körning. Det var verkligen otroligt kul att stå längst bak på vagnen och försöka parera så att hon inte skulle köra in i hindren vi skulle ta oss igenom i full fart!

Mitt tredje arbete var på Skanska. Jag var nitton år och hade alltid matlåda med mig, vilket informationschefen uppmärksammade och tjatade på mig om att vara med i en artikel om matlådor på jobbet. En fotograf skjutsade hem mig och tog bilden med mig och Cindy, min Sheltie, och matlådan. Jag tror att det var en gryta med viltkött. Ser ju inte så smakligt ut, men fotografen blev nöjd. Något år senare började jag på juristlinjen i Uppsala.

Här kommer nyare bilder som kan finnas i olika inlägg i bloggen. Inte lika många bilder med mig och hästar, desto fler med mig och barnen ♥ ♥

Också nyare bilder. Det börjar bli fler hästar och hundar igen på bilderna med mig, och träningsbilder.

Det var det. Hoppas ni har en fin dag med mycket sol efter det blåsiga, regniga och kalla vädret som varit.

Snabblagat och gott till lunch och mellanmål

Vet ni hur sugen man blir på mat och fika när man läser underlaget till en lagändring som trädde i kraft nu vid årsskiftet? Jag kan garantera att man vill äta hela tiden… Allt lockar, och det krävs att man antingen har en vilja av stål för att stå emot, eller ser till så att man är mätt.

Jag har valt det senare alternativet, och jag tänkte dela med mig av vad jag ätit som mellanmål och lunch den här veckan, ni kanske också gillar recepten.

Kalkonmuffins (2 st)

4 skivor kalkon, skinka, kassler eller rostbiff
2 ägg
1/2 dl purjolök
2 nävar färsk, strimlad spenat
Några körsbärstomater
Litet olivolja

Sätt ugnen på 220 C. Smörj muffinsformarna med lite olja. Lägg två kalkonskivor omlott i en muffinsplåt eller pappersform. Lägg strimlade grönsaker och knäck ägget i muffinsformen, salta & peppra. De grönsaker som inte får plats i formarna äter du bredvid. Tänk på att ägget tar ganska mycket plats. Baka i ugnen i ca 15 minuter tills äggen fått den konsistens du vill ha. Passa på att göra en hel muffinsform och frys in dem du inte skall äta.
.

Räkrisotto med kokosmjölk och röd currypasta

200 g räkor
2 dl fryst grönsaksblandning
1 dl kokosmjölk light
0,5 msk röd currypasta
1/2 dl råris

Skölj okokt ris i ett durkslag. Rör ihop kokosmjölk, 0,5 dl vatten och currypasta i en kastrull. Tillsätt riset och koka upp. Lägg på ett lock och låt puttra på låg värme ca 25 minuter, eller tills riset är helt mjukt. Tina upp de frysta grönsakerna genom att hälla dem i en kastrull med kokande vatten och sedan hälla bort vattnet omedelbart. Blanda räkorna med riset och tillsätt grönsaksblandningen.
.

Pannkakor (eller våfflor) av sötpotatis

2 st sötpotatisar
2 ägg
Kanel efter smak
Kokosfett eller smör att steka i
1 dl blåbär, hallon eller andra bär
1 tsk honung

Riv sötpotatisen i en skål. Tillsätt ägg och kanel och blanda allt till en smet. Värm upp stekpannan eller våffeljärnet och fördela smeten i pannan, platta ut till flera små eller ett par större pannkakor. Det blir lättare att vända dem om de är mindre. Servera med bär och honung. Lika gott som en efterrätt, men mer näring och mättande som en lunch.

Om att fota böcker och att komma i sina jeans

Ibland lägger jag bara upp en bild från förlaget på den bok jag läst och skriver om här i bloggen, men jag gillar ju att både ta egna och titta på andras bilder, så oftast försöker jag kombinera text med bild för både min och er skull.

I dag är det otroligt fint vårväder, och det kan man ju faktiskt ana på bilden. Men man ser inte vilken bok det är jag läst och inte så snyggt när jag är kapad under knäna. Tack till Tofflan, som en gång påpekade att det såg väldigt konstigt ut när jag beskurit en bild på mig så att huvudet inte var med ;) Numera försöker jag få med både huvud och fötter, och det gick inte så bra här.

Litet kul att boken heter Stormvarning och att trädet jag klättrat upp på föll just i en storm. Men det hade fungerat bättre om jag hunnit fota boken innan snön försvann, nu blir det bara konstigt med en bok som utspelar sig på vintern och bilden är fotad en dag då det ser ut som vår.

Det enda jag kan fundera på när jag ser den här bilden, är när det kan vara dags att byta ut den torra enbusken och ljungen i krukorna mot vårblommor som penséer. Solen lyser så skarpt på bokomslaget att man inte ens kan ana vilken bok det är.

Till slut gav jag faktiskt upp, skippade att fota boken och satt med ansiktet mot solen och drack mitt kaffe istället. Till recensionen som jag tror kommer i morgon skall jag ta en annan bild som förhoppningsvis blir bättre, den här boken förtjänar det.

Och eftersom min blogg inte bara är en kanal för att kunna tipsa om böcker och socialisera med andra bloggare, utan även min lightdagbok, så måste jag ju skriva om ett mål som jag uppnått. Jag provade nämligen motvilligt mina jeans i dag. Jag var beredd på att det skulle ta stopp ungefär vid låren, eftersom det är minnet jag har kvar sedan sist jag provade.

Jag har träningskläder ungefär 80% av tiden och klänning 20% av tiden, så det var minst två personer (jag nämner inga namn, men de börjar på B och J) som var skeptiska till dels att jag skulle kunna ha mina jeans, dels att jag skulle använda dem. Träningen för att bli av med smärtan i höften verkar ha givit effekt även på kroppsformen, för jeansen passade ju. Vad praktiskt :)

Hoppas ni har en fin dag där ni är, och att ni också får litet sol på er!

Tillägg: Här är en länk till min recension av Stormvarning. Visst blev det väl bättre med den bakgrunden till boken än de här bilderna?

Godmorgon onsdag med tips om hur du blir smärtfri i ländrygg och höfter

Den här veckan är det sportlovsvecka för Uppsala, så ingen dansträning för Bella och Jackie eftersom dansskolan tillhör den regionen. Här är det sportlov nästa vecka.

En väldigt annorlunda känsla för både tjejerna och mig, med så mycket extra tid. Normalt lägger vi ungefär 12 timmar i veckan enbart på resor till och från dansskolan/gymmet och själva passen. Nu har vi plötsligt 12 timmar över. För mig är det inte riktigt 12 timmar, jag tränar ju på mitt gamla gym istället. Men det gör jag i samband med att jag lämnat tjejerna i skolan, så ingen extra resväg.

Jag har ju lovat att berätta vad jag fått för tips från de två naprapater jag gått till på grund av smärtan i min höft. Vad man kan göra för att bli smärtfri beror ju så mycket på varför man har ont, och var såklart, men de råd jag fått är ingenting som kan skada att följa, så bara att testa.

Först trodde man att min rygg var böjd som ett C, med ett tippande bäcken som backslashtecknet /, men så är det inte säger min andra naprapat. Jag har rak rygg, men tippande bäcken som det där backslashtecknet på grund av mitt kortare ben efter bilolyckan i tonåren. Tidigare kompenserade jag för det genom att vara tränad, så kroppen höll ihop ändå. Jag hade aldrig ont. Men så bytte jag träning och ridning mot läsning, och då försvann musklerna och stabiliteten i kroppen. När jag överbelastade rygg och höft förra våren verkar det som om jag fick en inflammation i ligamenten i höften. När jag red blev det ännu värre. Det kan tydligen ta år för sådant att läka. Nu har det gått nio månader.

Så, vad kan jag själv göra? Förutom att få hjälp av naprapaten då och då måste jag bygga upp stabilitet och styrka igen. Särskilt i rygg, mage och säte. Att det gör litet ont vid belastning är ingenting att vara rädd för, bara att träna på. Så det gör jag. Särskilt bra övningar är marklyft, höftlyft, olika övningar med gummiband som tränar sätet och höfterna och så övningar för magmusklerna. Dessutom är jag noga numera med att ha inlägg i skon för att justera så att benen blir åtminstone ungefär lika långa. Jag har till och med inneskor för att kunna ha inläggen.Jag använder även en sådan här pressure ball. Den ser ut som en bandyboll och är stenhård. Den placerar jag mellan de muskler som skall masseras och till exempel en vägg, och så lutar jag mig emot den och låter den trycka på de ställen där det smärtar. För mig är det höften och ländryggen. Första gången var det så smärtsamt så att svetten rann i ansiktet, men nu går det mycket bättre. Bara att vara envis och bita ihop. Den här bollen kommer verkligen åt musklerna på djupet och stimulerar, gissar jag, blodtillförseln till de ställen där det gör ont, och också mjukar upp de muskler som är stela.

Stretching är också bra för att tänja ut de muskler som är stela och som drar ihop kroppen. Jag gör bland annat de här övningarna  för att stretcha höfter och ländrygg.

Den andra naprapaten jag gick till poängterade att det är viktigt med andningen och att stå rakt på foten, inte har mer belastning på framdelen av foten eller på hälen. Här finns ett inlägg att läsa om andningens betydelse. Googla, det finns säkert många fler bra artiklar.

Glömde nästan en viktig sak, nämligen att förändra hjärnans sätt att tolka signaler och korrigera kroppen efter dem. I mitt fall skjuter ena höften ut när jag tippar åt det håll där benet är kortare. Hjärnan har efter alla år korrigerat för det och skickar signaler om att jag är sned när jag sedan lägger i inlägg och faktiskt är rak. Hjärnan måste lära om. Ett exempel på det: När jag kör bil sitter jag rakt med överkroppen, men snett med underkroppen. Jag vrider liksom fram ena höften litet. När jag bestämmer mig för att nu skall jag sitta helt rak, då känns det fel. Hjärnan har under så många år tolkat att rätt för mig är att vara sned, så när jag är rak känns det inte bra. Nu tvingar jag mig att vara rak. Tänker på att sittbenen skall vara i lod och att skulderbladen skall ligga emot ryggstödet i bilen lika mycket.

Och hur fungerar det här upplägget för mig? Bra! Smärtan är inte borta, men den är inte lika intensiv som förut. Jag skall faktiskt prova att rida igen och se om det fungerar nu.

Hoppas att ni fick något bra tips, och kommentera gärna här nedanför om ni har andra bra råd om vad man kan tänka på för att slippa smärta i särskilt rygg och höfter!

 

Här finns ett bra inlägg om ländryggssmärta och vad man kan göra åt det.
Här finns ett lika bra inlägg om smärta i höften.