Weekly Revolt – Just nu

Frukost med påskmöss och laxsmörgås, och kaffe i min fina kopp som jag fått från Jackie ❤️

Påsken är visserligen inte över än, men i dag går jag över till vardagsliv igen.

Jag vill komma i form tills jag skall presentera min bok och börja arbeta utanför hemmet igen, så jag har börjat löpträna. Bara två gånger än så länge, och i snigelfart, men jag är igång. I går sprang jag förbi de här hästarna med kajor på ryggen och måste ju ta en bild.

Som sagt, det går långsamt, långsamt, men någonstans måste jag ju börja. Jag tar det medvetet lugnt i början tills kroppen vant sig. Jag har haft för många skador de senaste åren så jag vill inte hamna i rehabilitering igen. Jag hade ju smärtor i höften i två år, och efter sex månader har jag fortfarande inte full rörlighet i min arm och axel. Måttfullhet är mitt nya ledord ;) Vi får väl se hur jag lyckas förbättra sträcka och hastighet framåt sommaren. Efteråt hostade jag i en timme. Luftrören är inte vana vid ansträngningen, det är tydligt. I dag är jag hes, men pigg i benen.

Max fyllde fyra år i går. De två första bilderna tog jag för tre år sedan, på hans ettårsdag. Så roligt att följa nya småttingar i vår stora familj! De håller mig dessutom litet uppdaterad om vad som händer i barnens värld, det är så lätt hänt att man lever i sin egen bubbla och missar det som händer de yngre människornas värld. Jag kände till exempel inte till Paw Patrol, som Max önskat sig som tårta. Men nu vet jag: ”Inget jobb är för stort, ingen valp är för liten!”

Jag hade köpt varsin kikare till Max och Uno, och en bil med husvagn. Familjen skall på husvagnssemester i sommar, och barn brukar ju vilja leka samma saker som de upplever. Kikarna är ren indoktrinering ;) Nu kanske killarna kan bli intresserade av det de har inte så långt från huset; fåglar, rådjur, älgar, vildsvin.

Bella och jag var ute och övningskörde i går, och då såg jag min första vitsippa för året. Alltså blommar blåsipporna nu. Jag måste ut i skogen och titta. Varje vår vill jag hinna se alla de klassiska vårblommorna; tussilago, scilla, blåsippa, vitsippa, gullviva, liljekonvalj, hägg och syrener, annars känns det som jag missat något viktigt.

Vår på flera sätt. Chili är sannolikt dräktig igen med kattungar. Här ligger hon och Doris och vilar.

Önskar er en fortsatt fin påsk!

Ps. Pappa ringde tidigare i dag och undrade om jag ville komma över med hemtest av covid-19. både mamma och pappa testade positivt och mamma är sängliggande och ganska dålig. För säkerhets skull testade jag mig själv också. Och här är svaret… När man trodde att man klarat sig igenom de här två åren så får man det på sluttampen…

♥

Femton år sedan sist, men det kändes som i går. Jag gillar det här, så är det bara. Gräva ned mig helt i ett ämne som jag tycker är spännande, försöka hitta svar på frågor, analysera och dra slutsatser ♥

De här kartongerna med otryckt material var försvunna när jag letade efter dem för femton år sedan. Då var jag tvungen att ta mig till Riksarkivet och skriva beställningar för hand efter att ha letat i register. Och medan någon anställd tog hissen ännu längre ned under marknivån till arkiven, väntade jag i läsesalen dit materialet sedan kördes på vagnar. Nu beställde jag materialet i förväg och bokade dag då jag ville ha det, vilken tidsbesparing!

På vägen hem passerade jag den här vattensamlingen mellan vägen och åkrarna. Den är säkert full med gödningsmedel och besprutningsmedel från åkrarna. Och det var den säkert när jag var barn också, när jag cyklade till min kompis, Carina, och vi cyklade vidare till den här gropen och badade.

Hästarna för några dagar sedan då det snöade. Men nu blir det sol – 15 plusgrader på måndag!

Kroppen, alltså. Jag fick högt blodtryck för ett par år sedan, och låg på 80/140. Nu blev jag kallad till årlig undersökning med blod- och urinprover (de är så otroligt seriösa och noggranna på Hälsocentralen här där jag bor) och kontroll av blodtrycket. Alla prover var perfekta och när jag var där hade jag blodtryck 72/99. Och sedan har jag hållit koll hemma, och ligger perfekt. Vad hände?

Det beror inte på träningen i alla fall, för jag började med rehabilitering/träning för ett par dagar sedan, med Weekly Revolt. Väldigt roligt, men jobbigt. Efter senaste utmaningen var jag helt utslagen, men så glad som jag visar på bilden :) Jag orkade alla övningarna och jag sprang, bara en sådan sak! Visserligen långsamt, men ändå.

♥