Vardagar med guldkant

Ljuset och färgerna har varit helt magiska de senaste veckorna, så härligt att vara ute och se hur fin naturen är. Jag plockade in dill och nyponkvistar och satte i en vas. Det är fint med blommor, men det finns mycket annat i naturen som också är fint att dekorera med.

Tror ni att vändningen mot mörkare tider kom i helgen, när det plötsligt kom snö, och sedan gick temperaturen ned till – 4 grader och efter det kom regnet? Nästan alla löv rasade från en av lönnarna.

Innan dess var det så här fint. Nästan sensommarvärme så att man kunde sitta utomhus och äta lunch.

Men här var det inomhus. Viltfärsbiff på golfrestaurangen, och veckan därpå (i dag faktiskt)…

… ungefär samma sak, men nu på slottet som fortsätter med luncherna när 18-hålsbanan och golfrestaurangen har stängt för säsongen. 135 kronor för så här god och fint serverad mat med kaffe och kakor om man ville. Det blev en jättetrevlig långlunch med en vän som jag känt sedan min arabhäst- och distansrittstid.

I mitt Instagramflöde kom det upp bilder på en ny, spännande bok från LB Förlag. Och litet kul är det allt, att få se sin egen text om författarens förra bok på omslaget :) Den boken var för övrigt helt fantastisk, jag rekommenderar alla att läsa den. Jag hoppas att förlaget kommer att skicka uppföljaren till mig.

Jag har skördat paprika, chili, morötter och de sista tomaterna. Jag insåg att tomaterna inte skulle hinna mogna innan det blev minusgrader på nätterna, så bara att plocka av allt som fanns kvar. Från Facebookvänner fick jag tips om vad man kan göra med omogna tomater, dels recept med gröna tomater, dels hur man kan få dem att mogna långsamt inomhus.

Jag har lagt allihop på brickor nu. I morgon skall jag rensa bort alla kvistar och låta vissa ligga svalt och mogna i lugn takt, och laga några spännande saker av resten. Kanske borde jag testa att steka gröna tomater, som i filmen?

Men detta… Vad tror ni att det är? Det är inte ett rakat krusbär. Det är en pytteliten melon som inte hann mogna innan säsongen var slut.

Att odla är verkligen inte enkelt. Jag skall sammanfatta mina erfarenheter från mitt första år som pallkrageodlare i ett eget inlägg snart. Men ni som tittar in här har ju sett att vissa saker har vuxit väldigt bra, medan andra (som melonen) inte kom igång alls.

Vi får väl se om jag kommer att odla något nästa år, eller om jag enbart skall ägna mig åt arbete. Det är inte så tråkigt det heller.

Efter en vecka av massiv trötthet hade jag börjat få energin tillbaka i helgen och arbetade ganska intensivt. Bella kom in i mitt arbetsrum och bara tittade på mig. Där satt jag, klockan 14, fortfarande i pyjamas och morgonrock med oborstat hår och läsglasögon på näsan, helt inne i en text jag skrev. Jag frågade om jag såg ut som en galen professor. Hon svarade inte. Jag tolkar det som ett ja.

En morgon skjutsade jag Jackie till skolan. Två regnbågar bildade två c över varandra och över husen. Jag tänkte att jag kunde fota när jag lämnat av Jackie, men ni vet hur det är – just do it! När jag hade vänt var det solsken och regnbågarna borta, det tog högst tio minuter mellan det här tillfället när jag fotade genom bilrutan till dess att tillfället var borta.

De senaste dagarnas skärmbilder från mobiltelefonen. Mitt foto till vänster, som jag lade upp i gruppen Rimbo i vårt hjärta. Monikas bok- och filmsmak stämmer med min, så när hon lade upp ett tips om serien Yellowstone (som jag tänkt se, men inte kommit till skott), insåg jag att jag också måste se den. Nästa bild visar vad jag lyssnar på i bilen nu. Peppande låttexter och mycket power. Bilden längst till höger fick mig sugen på att baka igen! Jag brukar baka spindeltårtor till Bellas födelsedag, men titta vad fina små praliner man kan göra. Och smart att ställa dem på ett galler och hälla choklad över, mycket enklare än alla tekniker jag provat.

Jag har vaknat och gått upp vid fem flera morgnar i rad nu för att arbeta med avhandlingen. Så kul och jag tänker som klarast tidigt på morgonen. Men det innebär att jag är trött nu, så jag säger god natt med en bild på Fame som om möjligt är ännu tröttare än jag.

Juristernas nära förflutna. Rättskulturer i förändring, av Kjell Åke Modéer

Modéer vill visa hur och varför rätten har förändrats i Sverige, Tyskland och USA under 1900-talet. Avsikten är att sätta in vår tids rätt och rättsförhållanden i en historisk kontext. Utan denna förförståelse är det svårt att förstå de rättskulturer som dagens praktiserande jurister arbetar i, vilken roll jurister spelar i samhället och hur jurister tar intryck av kultur, yrkesetik och kunskapsstruktur från andra rättskulturer och påverkas i sina egna värderingar. Förhållandet mellan juridik och politik utgör ständigt en viktig faktor för förståelsen av juristernas yrkesroller, och att så är fallet tydliggörs i denna framställning.

En metod för att förklara en historisk förändring är att undersöka kontexten med hjälp av rättskulturen, varigenom man inom rättshistorien främst hämtat sina analysinstrument från antropologin och etnologin som studerar sociala strukturer i mänskliga samhällen och människor som kulturvarelser i grupp. Rättskultur som rättshistoriskt analysinstrument är omdiskuterat och har tolkats och tillämpats på flera olika sätt. Någon närmare redogörelse för vad rättskulturbegreppet innebär i den här framställningen görs inte, men utifrån bokens syfte och sammanhang gör jag bedömningen att rättskultur här skall förstås som den omvärld, inklusive de rättsregler och värderingar, som jurister lever och verkar i. Modéer menar att vi går miste om viktiga perspektiv för att förstå och tillämpa rätten, och att juridiken blir enbart ett tekniskt hantverk, om vi saknar kunskap om rättsreglernas sammanhang, det vill säga sambanden, tidsandan och de olika ländernas förhållningssätt till historien.

Under den undersöka periodens början, under 1900-talets första hälft, sysslade de svenska rättshistorikerna nära nog uteslutande med att påvisa normernas utveckling, efter inflytande från tysk rättskultur. I mitten av 1900-talet blev en mer sociologisk syn på rätten alltmer betydelsefull och nya metoder började tillämpas. USA blev ett föregångsland för rättshistoriker genom att anlägga ett sociologiskt utanförperspektiv på rätten, vilket gav normerna en rättslig kontext. Från att på ett mer direkt sätt ha fokuserat på rättsliga normer och rättsliga texter ändrades perspektivet till att sätta in normerna i sitt sammanhang.

Den nya juridiska forskningsinriktningen tog till sin uppgift att empiriskt undersöka rättens sociala, ekonomiska och politiska funktioner i samhället. Ett av de viktigaste begreppen som den sociologiska rättshistorien introducerade var begreppet rättskultur. En ny inriktning av rättshistorien utvecklades under 1960-talet som inte tog den dogmatiska rätten som utgångspunkt, utan istället den anda, de olika attityder och kulturmönster som normerna verkade i.

Rättshistorieämnet har under senare delen av 1900-talet sett som sin uppgift att försöka förklara sammanhang och att visa hur rätten ständigt påverkas av olika samhällsfaktorer. Utforskandet av rättens historiska kontexter har i hög grad blivit den nutida rättshistoriens kännetecken. I dag hämtar dessutom rättshistorikerna sin inspiration i mötet med många andra vetenskapliga discipliner. Rättshistorieämnet har blivit tvärvetenskapligt.

Rättskulturforskningen har utvecklat olika analysinstrument för att med hjälp av historiska förklaringsmodeller identifiera olika rättskulturer. I fokus för föreliggande studie står juristrollen då Modéer identifierar de tre ländernas rättskulturer under den granskade perioden. Modéer framhåller teoriers och metoders betydelse då man förhåller sig till normsystem och rättslig empiri, i annat fall blir den juridiska verksamheten godtycklig och oförutsebar, och tillämpar själv en analysmodell som tar sin utgångspunkt i fem olika parametrar: a) rättsliga, sociala, religiösa, politiska och ekonomiska ideologier som präglat rättskulturen inom Sverige, Tyskland och USA, b) konstitutionerna/författningarna där dessa ideologier implementerats, c) de normer som kommer till uttryck i framförallt lagar och förordningar och prejudicerande rättsfall, d) rättens aktörer; deras yrkesroller, konfliktlösningsmodeller och principer för processuella förfaranden samt e) juristernas infrastrukturer i form av fackföreningar, intresseföreningar, nätverk, konferenser, publicerade artiklar och liknande som jurister organiserar och engagerar sig i.

När Modéer menar att det tänkesätt som dominerat västvärlden under 1900-talet i hög grad har präglat juristerna i de tre jämförda länderna, ställer jag mig emellertid frågande till hur denna slutsats har dragits. Modéers summering av 1900-talet genom en berättande översikt och ur ett brett perspektiv är utan tvekan både informativ och intressant. Han beskriver den omvälvande samhällsutveckling som skedde under det förra århundradet, med fokus på juristerna och rättsväsendet, och redogör för skillnader och likheter mellan de tre rättssystemen i Sverige, Tyskland och USA. Parametrar som var och en för sig kunnat ligga till grund för en djuplodande analys.

Då juristrollen står i fokus för detta arbete, tycks de parametrar som analysmodellen anger rimliga, för att påvisa i vilket samhälle jurister vid en viss tid verkar. I det fall man inte vill begränsa sig till juristrollen utan visa hur rätten, utöver den juridiskt tillämpande verksamheten, har utvecklats under en viss period, kunde eventuellt ytterligare en parameter ha ingått i analysmodellen, nämligen andra aktörer än jurister, vilka inte sällan har direkt inflytande på rättsutvecklingen.

Det är oklart hur analysmodellen praktiskt tillämpas, det vill säga hur man med modellen kan påvisa vad som faktiskt påverkat rätten i en viss riktning, vad som varit relevant, och hur man avgör vilken rättskultur som ligger till grund för juristernas kunskapssystem. Det är svårt att avgöra dels vad som utgör en viss tids och ett visst lands rättskultur och vad som är en samhällssituation och ett rättssystem, dels hur analysmodellen visar att jurister faktiskt påverkats av de parametrar som modellen utgörs av, och omsatt detta inflytande i praktisk juridisk verksamhet. Jag saknar exempel som leder från modellen via empirin till slutsatserna om rättskultur. Möjligen fungerar rättskultur som analysmodell tydligare vid ett snävare forskningsperspektiv, då argument i exempelvis domskäl eller i underlag för lagstiftning kan lyftas fram som stöd för eventuella slutsatser om rättskultur.

Syftet med boken får dock anses uppfyllt. Juristernas nära förflutna är avsedd att i första hand vara en bok för blivande jurister, och som sådan bör den övergripande redogörelsen för betydelsefulla händelser i de tre granskade länderna under 1900-talet motsvara målgruppen. Den ger en förförståelse och sätter in vår tids rätt och rättsförhållanden i en historisk kontext, eller som Modéer menar, i rättskulturer, med olika förhållningssätt till historien.

Antal sidor: 408
Utgivningsdatum: 2009-12-04
Förlag: Santérus Förlag
ISBN: 9789173590372

Nystart

Det har varit en väldigt turbulent start på året, med flera i min familj som blivit allvarligt sjuka. Först Jackie som hade fyrtio graders feber under tre veckor och hela munnen och halsen inflammerad. Och sedan blev det ännu värre för flera andra i min familj, som måste försöka vara starka, hantera sjukdomarna och kämpa vidare. Och så det omänskligt tunga beslut jag var tvungen att fatta, att låta avliva Leiftra, och se henne falla ihop framför mina ögon. Min lilla Leiftra.

Jämfört med sjukdomar och bortgångar är det bara en bagatell att inte arbetet med avhandlingen blev som det var tänkt, när pandemin svepte in över världen och ändrade alla spelregler. Men det påverkade mitt liv ganska mycket och dämpade energin rejält.

Men har jag väntat så här länge på att ge ut min forskning, skulle det vara osmart att hasta ut resultaten under en pandemi när allt fokus är någon annanstans. Jag läste nyss att bokförlag har problem med lönsamheten, bland annat just därför att planerade utgivningar skjuts upp tills det är möjligt att ge böckerna och författarna en rättvis marknadsföring. På samma sätt som med många filmer som skjutits upp.

Så jag arbetar vidare, och njuter av att kunna arbeta när det passar mig och familjen bäst. Oftast arbetar jag morgon och kväll, det fungerar bäst så länge tjejerna har sommarlov. Nästa vecka börjar de i sina olika skolor, Jackie fortsätter på högstadiet och Bella byter både skola och ort när hon börjar på estetiskt program på gymnasiet.

När höstterminen börjar känns det alltid som en nystart på året, mycket mer än nyåret. Hoppas på att hösten och vintern blir mycket bättre än hur året började.

Back on track

I dag har jag känt igen mig själv. Den här tisdagen har varit ungefär som vardagarna brukade vara.

Jag har hunnit med en tur till mamma och pappa med ett paket jag hämtat ut till dem, en kopp kaffe utomhus tillsammans med dem och min faster, besök och fika hos oss med min svägerska och hennes familj, pyssel med odlingarna, korvstroganoff till lunch och snabbmat till middag, färdiggrillade revbensspjäll, och så arbete med manuset. Plus att jag bestämde mig för att börja använda min Mac, och då måste lära mig vissa grunder först. En maskin tvätt nedplockad och en tvättad. Hämtat Jackie och Milo i Rimbo, och passade på att handla en del livsmedel. I morgon skall jag göra en ordentlig beställning online som det bara är att hämta ut om några dagar.  Just det, jag har installerat ny router också, den gamla slutade fungera vid senaste åskvädret, så vi har inte haft någon wi-fi på ett par dagar. Nu arbete någon timme till.

Ha en fortsatt fin kväll ♥

 

En vanlig dag i en ovanlig tid

Längs med granarna längst bort i bilden kör vi till och från skolan varje dag. Så här fint var det på väg hem en dag förra veckan

Än så länge går tjejerna i skolan, men allt tyder på att de kommer att studera på distans, alltså hemifrån, från och med måndag. Det kommer nog att skapa stora problem för många familjer. Inte bara när det gäller själva studierna, utan även socialt. Att inte få träffa sina kompisar varje dag i skolan.

Jag arbetar vidare med min egen bok. Jag har verkligen grävt ned mig i teoretiska resonemang. Ibland har jag tänkt att jag nog grävt ned mig för djupt, men nu börjar jag få ordning på alla trådar och känner mig övertygad om att det här kommer att bli bra. Men jag vet å andra sidan hur det är. Det är verkligen en bergochdalbana att skriva. Man hinner knappt känna sig litet smart förrän man inser att man måste skriva om alltihop ;) Och så där håller det på. Utmattande är en underdrift. Men jag är så glad att jag får ägna mig åt något av det jag älskar mest; utreda, analysera och skriva.

Något annat jag gillar är att rida, och nu har Leiftra varit hel och fräsch ganska länge. Hoppas, hoppas att det håller i sig. I går hade jag sällskap av de här två på en låååångtur i skogen, över stock och sten, bokstavligen… Den här bilden tog jag precis innan jag och Leiftra skulle ta oss över diket, utan att fastna mellan grenarna eller hamna i diket. Det var extremt lerigt i skogen, och jag är så rädd om min häst, så jag gick mest bredvid, det var jobbigt nog ändå för henne. 14000 steg visade appen på telefonen, och det kändes i benen efteråt.

Jag tycker att det syns på ögonen hur trött jag var efter 1,5 timmars promenad i sankmark. Kläderna satt som klistrade på kroppen, jag var helt genomsvettig. I collaget här ovanför är jag på gymmet på en av bilderna, men det var nog sista gången på ett tag, nu kommer jag att träna hemma istället. Och promenader med Leiftra är ju också bra träning :)

Bor man på landet, med tre mil tur och retur till närmaste livsmedelsbutik, så storhandlar man nog oftast, åtminstone gör jag det. Det går inte att svänga förbi butiken och handla varje dag. Och man åker inte gärna tre mil för att komplettera med någon enstaka sak som fattas heller, så det gäller att ha en bra bredd på livsmedel hemma.

Vi har oftast ganska fullt i frysen och skafferiet, och fyller på vartefter det minskar. Här hade jag hämtat ut förbeställda livsmedel till både oss och mina föräldrar. Väldigt smidigt att beställa online och sedan hämta ut färdigpackade kassar. En del var slutsålt, så det man läser om att bunkra stämmer tydligen även här på landsorten. Hur det var med wc-papper vet jag inte, det beställde varken mamma och pappa eller jag, men däremot var jäst slutsålt. Och jag har sett att ett av mina gamla inlägg om att baka surdegsbröd har blivit mycket läst de senaste dagarna, så i coronatider verkar bakning hamna högt på att-göra-listan.

När Bella och Jackie blev klippta, passade jag på att läsa den här boken. Om den unge Dorian, som väljer att offra sin själ för evig ungdom. En berättelse om bland annat sociala samspel och fåfängans pris. Den är en av de fyra böcker jag skall läsa innan jag läser Mats Strandbergs och Jenny Jägerfelds nyutkomna roman, Monster i terapi.

Men vad märkligt det har blivit med synen på ungdom. Vissa tycker att det är förolämpande att räknas till gruppen 70+ Ni kanske har läst Karin Thunbergs krönika i SvD? I många andra kulturer är det fint att vara gammal, eftersom det betyder att man har erfarenhet och förhoppningsvis blivit klok och till och med vis. Att man blir mindre motståndskraftig med åren tycker jag att jag började märka redan vid 40.

Men nu skall jag fortsätta läsa Som pesten.

Hoppas ni mår bra och inte oroar er för mycket för er egen, familjens och vännernas hälsa, ekonomin och framtiden. Det är oroligt, men ändå väldigt mycket att glädja sig åt. Så försöker jag tänka. En dag i taget.

Kram och ha en fin kväll 💞

 

En vanlig måndag med guldkant

Har man häst är det aldrig sovmorgon. Vid sjutiden får Leiftra hö och en hink med vitaminer, mineraler och extra magnesium och malda nypon. På vägen hem från Leiftra gick solen upp. Jag tog snabbt en bild med mobiltelefonen innan ögonblicket försvann. Det finns många fördelar med att vakna och gå upp tidigt, det här är en.

Här sitter jag oftast när jag läser in mig på material. Då skriver jag ofta för hand, och jag gör ofta tankekartor. Lunch äter jag oftast samtidigt som jag arbetar. Inte så ofta, men ibland, unnar jag mig lyxlunch.

Att kunna rida mitt på dagen när det är ljust är verkligen lyxigt!

Vinterpäls som en mammut i vårvädret…

https://www.instagram.com/p/B81IyKNJvDY/

Min mammaroll har verkligen förändrats de senaste två veckorna. Litet omtumlande med nya förutsättningar att förhålla sig till. Den ena dottern säger att hon skall ut och åka med Mary-linn i hennes A-traktor, och så försvinner hon i ljudet från V8an (filmen här ovanför). Den andra har plötsligt pojkvän.

Men även om småbarnsåren är förbi, får jag ändå del av småbarnslivet tack vare Uno och Max. I morse gick jag en promenad med Uno, som somnade nedbäddad i vagnen.

Undrar om det stämmer som det ofta sägs; ”Små barn, små bekymmer. Stora barn, stora bekymmer”, vad tycker ni? Än så länge kan jag ärligt säga att jag oroade mig mer när barnen var så här små, och inte kunde berätta själva hur de mådde, vad de ville och vad de varit med om under dagen. Det ständiga passandet för att de inte skulle göra sig illa på vassa bordskanter, svälja något som kunde fastna i halsen, och oron när de hade sina trettiotals förkylningar med läskiga febertoppar och igentäppta näsor. Eller när anslagen kom upp i skolorna om att det var dags att gå igenom barnens hår på grund av löss. För att inte tala om magsjukorna som alltid låg som en blöt filt över förskolan. Rekordet hos oss är när Jackie kräktes ned allt i sängen sex gånger under en och samma natt. Det som kommer att bli väldigt jobbigt nu när tjejerna växer upp, är att se dem uppleva livets hårda sidor och inte kunna vara där och skydda dem hela tiden.

Ännu en sak som jag trodde var lyxig, nämligen att jag kunde låna även skönlitteratur på juridiska biblioteket eller på Carolina Rediviva, där jag lånar böcker till min forskning. Det visade sig att så inte var fallet. Skönlitteratur får man visserligen låna, men bara läsa i läsesalarna. Alltså gick jag till Uppsala bokhandel och köpte de två böcker som jag var så nyfiken på.

Men vad mycket dyrare det blir att köpa böcker i fysisk bokhandel jämfört med att beställa från någon av internetbokhandlarna. Spänningsromanen på bilden var 20% dyrare än på exempelvis Bokus. Jag vill verkligen inte att de fysiska butikerna skall försvinna, men om de skall överleva i konkurrensen måste de kunna erbjuda något annat som väger upp det högre priset de tar för böckerna.

Och apropå böcker så sträckläste jag Maria Adolfssons nya och tredje del i Doggerlandserien i helgen. Och jag hann även läsa ut den svenska klassikern Doktor Glas, av Hjalmar Söderberg. Recensioner kommer. Men nu är det arbete igen.

Hoppas ni har en fin start på veckan!

 

Bättre vara ute på hal is å ha de glatt

… än att gå i lera och sörja.

Tänkte på Robert Brobergs låt när jag kom hem från skogsturen med Leiftra i dag, lerig upp till knäna. Jag red och gick bredvid över berg, kärr, diken, vattensamlingar och leriga skogsvägar och fick ihop 12000 steg. Härligt liv att kunna ta en paus från arbetet och rida i dagsljus. Å andra sidan arbetar jag både vardagar och helger, tidiga morgnar och kvällar.

Under eftermiddagen skall jag arbeta vidare med teoriavsnittet i min avhandling. Jag har funderat under ett par dagar på om jag skall välja den säkrare och enklare vägen, eller den svårare där jag kommer att bli hårdare bedömd och jag riskerar att misslyckas, men där resultatet också kan bli så mycket bättre och mer spännande, och roligare för mig att skriva. Vilket val skulle ni ha gjort? Vilket tror ni att jag har gjort?

Hoppas ni fått en fin start på veckan!

På väg till ett spännande möte

Syns det hur förväntansfull jag var? Jag har arbetat under en månad med teoridelen i min avhandling, och i går skulle jag få möjlighet att diskutera den och få feedback från en inbjuden professor från Norge.

Så otroligt lyxigt att få en hel timme till att bara prata om och bolla idéer som rör det jag skrivit och få kloka och kunniga synpunkter. Jag fick en sådan egoboost och så mycket energi av det mötet.

Önskar er en fin fredag!

Om urminnes hävd, och varför samebyn vann i målet mot staten

Det här är ett av de mest komplicerade mål som varit uppe i Högsta Domstolen.

Ni känner kanske till att Girjas sameby har drivit en rättsprocess mot staten sedan 2009. Frågan har gällt vem som har rätt att upplåta jakt och fiske på området, samebyn eller staten.

Det har alltså inte handlat om vem som har rätt att själv utöva jakt och fiske på området, utan om vem som har rätt att också bestämma att någon annan får jaga och fiska. Samebyn har varit kritiska till att staten upplåtit jakt- och fiskerättigheter till andra, vilket har stört rennäringen. Dessutom anser samebyn sig känna bäst till djurlivet i området, och kan avgöra vad som bör jagas och inte för att hålla djurpopulationen på en lämplig nivå.

I dag kom domen som gav samebyn rätt.

Kortfattat om domen och om urminnes hävd

Jag har inte hunnit läsa domen noggrant än (den är på 92 sidor), men så här uppfattar jag innehållet i korthet.

Jakt- och fiskerättigheterna har etablerats genom de rättigheter som enskilda samer tidigare har förvärvat genom så kallad urminnes hävd, det vill säga den juridiska rätt som grundar sig på att man under lång tid har haft rätt att använda marken.

Högsta Domstolen hänvisar till att det vid mitten av 1700-talet hade utvecklats en i förhållande till kronan exklusiv rätt för samer på området att råda över jakten respektive fisket. Från mitten av 1700-talet och fram till tillkomsten av 1886 års renbeteslag försvagades visserligen samernas faktiska position genom olika statliga åtgärder, ”men ingen av dessa åtgärder var av det tydliga och definitiva slag som skulle ha kunnat utsläcka rätten att råda över jakten och fisket”. Högsta Domstolen anser att denna rätt gick över till medlemmar i samebyn under 1800-talet.

Även om det saknas ett skriftligt avtal om nyttjanderätten visar den långa tiden man nyttjat marken att det funnits ett muntligt avtal, och ett sådant är också giltigt som avtal. I praktiken brukar urminnes hävd innebära att man nyttjat marken under två mansåldrar, vilket skulle innebära ett nyttjande som pågått minst sedan 1880-talet. Samebyns nyttjande av marken sträcker sig längre än så, och ligger alltså klart inom ramen för den tidslängd man kan kräva.

Om ni vill läsa hela domen, så finns den här. Domen innehåller bakgrunden till det här målet, vad som gäller kring samernas rätt till jakt och fiske, sedvanerätt och urminnes hävd, tolkning av rennäringslagen och mycket mer. Viktig och intressant läsning.

 

Det här är det viktigaste på arbetsplatsen

Jag var ganska djupt försjunken i en text om hur regeringsformen har förändrats under åren, när jag lade märke till ljuset i rummet. Jag var tvungen att ta några bilder för att minnas hur lyxigt jag tycker att det är, att få ha en sådan här arbetsplats under en period i livet.

Nyfiken som jag är (och att jag behövde en paus från grundlagen), googlade jag på vad man uppskattar med sitt arbete. Det är tydligen det här:

  1. Bra kollegor (66 %)
  2. Intressanta arbetsuppgifter (57%)
  3. Bra chef/chefer (53%)
  4. Bra balans mellan jobb och fritid (39%)
  5. Flexibla arbetstider (31%)
  6. Utmanande arbetsuppgifter (27%)
  7. Att jag känner att mitt jobb tillför något för samhället/bidrar till en bättre värld (22%)
  8. Erkännande (22%)
  9. Nära till hemmet (21%)
  10. Möjligheter till avancemang (17%)
  11. Möjligheter till vidareutbildning (17%)
  12. Bra, ergonomisk arbetsmiljö (16%)
  13. Bra kommunikationer (13%)
  14. Att arbetsplatsen är estetiskt tilltalande (4%)
  15. Annat (3%)

Jag har färgmarkerat det jag uppskattar med mitt arbete just nu. Sådana här kriterier kan nog förändras utifrån hur man har det just nu. Om man till exempel har väldigt bra kollegor, blir det kanske något man lyfter fram som viktigt. Jag har ju knappt några kollegor, men klarar mig utmärkt ändå. Därför markerade jag inte just det kriteriet. Och har man haft en väldigt lång resväg, med många byten mellan olika kommunikationsmedel, uppskattar man nog närhet till hemmet och bra kommunikationer.

Bara 4 % tycker att det är viktigt att ha en estetiskt tilltalande arbetsplats, men jag arbetar absolut bäst om det är trivsamt där jag är. Det behöver absolut inte vara städat, sådant kan jag bortse helt och hållet ifrån, men jag vill ha det ombonat och mysigt. Boktravar hjälper till :) Och när ljuset faller in så här fint i rummet där jag sitter och arbetar blir jag rent lycklig. Vårkänsla!

Vad tycker ni är viktigast med arbetet och arbetsplatsen?