Bättre vara ute på hal is å ha de glatt

… än att gå i lera och sörja.

Tänkte på Robert Brobergs låt när jag kom hem från skogsturen med Leiftra i dag, lerig upp till knäna. Jag red och gick bredvid över berg, kärr, diken, vattensamlingar och leriga skogsvägar och fick ihop 12000 steg. Härligt liv att kunna ta en paus från arbetet och rida i dagsljus. Å andra sidan arbetar jag både vardagar och helger, tidiga morgnar och kvällar.

Under eftermiddagen skall jag arbeta vidare med teoriavsnittet i min avhandling. Jag har funderat under ett par dagar på om jag skall välja den säkrare och enklare vägen, eller den svårare där jag kommer att bli hårdare bedömd och jag riskerar att misslyckas, men där resultatet också kan bli så mycket bättre och mer spännande, och roligare för mig att skriva. Vilket val skulle ni ha gjort? Vilket tror ni att jag har gjort?

Hoppas ni fått en fin start på veckan!

På väg till ett spännande möte

Syns det hur förväntansfull jag var? Jag har arbetat under en månad med teoridelen i min avhandling, och i går skulle jag få möjlighet att diskutera den och få feedback från en inbjuden professor från Norge.

Så otroligt lyxigt att få en hel timme till att bara prata om och bolla idéer som rör det jag skrivit och få kloka och kunniga synpunkter. Jag fick en sådan egoboost och så mycket energi av det mötet.

Önskar er en fin fredag!

Om urminnes hävd, och varför samebyn vann i målet mot staten

Det här är ett av de mest komplicerade mål som varit uppe i Högsta Domstolen.

Ni känner kanske till att Girjas sameby har drivit en rättsprocess mot staten sedan 2009. Frågan har gällt vem som har rätt att upplåta jakt och fiske på området, samebyn eller staten.

Det har alltså inte handlat om vem som har rätt att själv utöva jakt och fiske på området, utan om vem som har rätt att också bestämma att någon annan får jaga och fiska. Samebyn har varit kritiska till att staten upplåtit jakt- och fiskerättigheter till andra, vilket har stört rennäringen. Dessutom anser samebyn sig känna bäst till djurlivet i området, och kan avgöra vad som bör jagas och inte för att hålla djurpopulationen på en lämplig nivå.

I dag kom domen som gav samebyn rätt.

Kortfattat om domen och om urminnes hävd

Jag har inte hunnit läsa domen noggrant än (den är på 92 sidor), men så här uppfattar jag innehållet i korthet.

Jakt- och fiskerättigheterna har etablerats genom de rättigheter som enskilda samer tidigare har förvärvat genom så kallad urminnes hävd, det vill säga den juridiska rätt som grundar sig på att man under lång tid har haft rätt att använda marken.

Högsta Domstolen hänvisar till att det vid mitten av 1700-talet hade utvecklats en i förhållande till kronan exklusiv rätt för samer på området att råda över jakten respektive fisket. Från mitten av 1700-talet och fram till tillkomsten av 1886 års renbeteslag försvagades visserligen samernas faktiska position genom olika statliga åtgärder, ”men ingen av dessa åtgärder var av det tydliga och definitiva slag som skulle ha kunnat utsläcka rätten att råda över jakten och fisket”. Högsta Domstolen anser att denna rätt gick över till medlemmar i samebyn under 1800-talet.

Även om det saknas ett skriftligt avtal om nyttjanderätten visar den långa tiden man nyttjat marken att det funnits ett muntligt avtal, och ett sådant är också giltigt som avtal. I praktiken brukar urminnes hävd innebära att man nyttjat marken under två mansåldrar, vilket skulle innebära ett nyttjande som pågått minst sedan 1880-talet. Samebyns nyttjande av marken sträcker sig längre än så, och ligger alltså klart inom ramen för den tidslängd man kan kräva.

Om ni vill läsa hela domen, så finns den här. Domen innehåller bakgrunden till det här målet, vad som gäller kring samernas rätt till jakt och fiske, sedvanerätt och urminnes hävd, tolkning av rennäringslagen och mycket mer. Viktig och intressant läsning.

 

Det här är det viktigaste på arbetsplatsen

Jag var ganska djupt försjunken i en text om hur regeringsformen har förändrats under åren, när jag lade märke till ljuset i rummet. Jag var tvungen att ta några bilder för att minnas hur lyxigt jag tycker att det är, att få ha en sådan här arbetsplats under en period i livet.

Nyfiken som jag är (och att jag behövde en paus från grundlagen), googlade jag på vad man uppskattar med sitt arbete. Det är tydligen det här:

  1. Bra kollegor (66 %)
  2. Intressanta arbetsuppgifter (57%)
  3. Bra chef/chefer (53%)
  4. Bra balans mellan jobb och fritid (39%)
  5. Flexibla arbetstider (31%)
  6. Utmanande arbetsuppgifter (27%)
  7. Att jag känner att mitt jobb tillför något för samhället/bidrar till en bättre värld (22%)
  8. Erkännande (22%)
  9. Nära till hemmet (21%)
  10. Möjligheter till avancemang (17%)
  11. Möjligheter till vidareutbildning (17%)
  12. Bra, ergonomisk arbetsmiljö (16%)
  13. Bra kommunikationer (13%)
  14. Att arbetsplatsen är estetiskt tilltalande (4%)
  15. Annat (3%)

Jag har färgmarkerat det jag uppskattar med mitt arbete just nu. Sådana här kriterier kan nog förändras utifrån hur man har det just nu. Om man till exempel har väldigt bra kollegor, blir det kanske något man lyfter fram som viktigt. Jag har ju knappt några kollegor, men klarar mig utmärkt ändå. Därför markerade jag inte just det kriteriet. Och har man haft en väldigt lång resväg, med många byten mellan olika kommunikationsmedel, uppskattar man nog närhet till hemmet och bra kommunikationer.

Bara 4 % tycker att det är viktigt att ha en estetiskt tilltalande arbetsplats, men jag arbetar absolut bäst om det är trivsamt där jag är. Det behöver absolut inte vara städat, sådant kan jag bortse helt och hållet ifrån, men jag vill ha det ombonat och mysigt. Boktravar hjälper till :) Och när ljuset faller in så här fint i rummet där jag sitter och arbetar blir jag rent lycklig. Vårkänsla!

Vad tycker ni är viktigast med arbetet och arbetsplatsen?

Lifehack för storläsare

I går fick jag besked om att mycket av det jag beställt fram till juridiska biblioteket från  magasin och andra bibliotek kunde hämtas. Min första tanke var att ta med min stora Bagasi-väska, den som jag visat flera gånger här i bloggen. Den är rejäl och rymmer ju till och med en katt.

Men så tänkte jag om, när mina ögon föll på den här i vår garderob. Jag insåg att jag släpat på tunga böcker tillräckligt många gånger, en kabinväska som man kan dra måste ju fungera så mycket bättre!

Tada! När jag började packa ned böckerna i kabinväskan skrattade bibliotekarien till och sade att hon aldrig sett den idén tidigare, men ett bra lifehack, eller hur?

Nu ser ni vad jag skall ägna mig åt i helgen, och kanske några dagar till ;) Det är ju inte som att läsa skönlitterära böcker, där man läser varje sida från början till slut, här handlar det om att läsa det som är intressant för mitt forskningsämne. Det kan såklart variera från att jag faktiskt behöver läsa hela böcker till att jag bara behöver referera till ett visst avsnitt, eller att vissa böcker är intressanta i sig, men inte är relevanta alls för mitt arbete.

Så här kan det gå till i forskarvärlden

Under julhelgen har jag ägnat mig åt att gå igenom vad som skrivits i mitt forskningsämne sedan 2010. Det är som att komma tillbaka till en helt annan värld, där jag var väldigt aktiv för femton år sedan, men lämnade när jag fick viktigare saker att göra – att vara mamma till Bella och Jackie.

Under tiden som jag har gjort Scooby-snacks till tjejerna, lekt med dem, anordnat temakalas, läst sagor och sjungit visor, tittat på Lotta på Bråkmakargatan och under senare år läst läxor med dem och skjutsat till skolan och olika fritidsaktiviteter, har det pågått ett krig i forskarvärlden som jag varit nästan helt omedveten om.

Min forskningsrapport gavs ut som en SOU av den Integrationspolitiska maktutredningen och jag presenterade den på Rosenbad. Rapport var där och intervjuade mig efteråt, men journalisten hade uppenbarligen inte koll på vad som var väsentligt i det jag presenterat, så jag fick lov att avbryta honom och ge honom förslag på bättre frågor att ställa, och det gjorde han.

Min forskning blev inte kritiserad, varken metoden eller resultaten, men på en konferens fick jag en kommentar från en annan forskare om att nu hade jag gjort bort mig. Enligt honom och andra forskare innebar mina resultat att det inte gick att söka fler forskningsanslag, eftersom ämnet nu var uttömt. Han bad mig justera resultaten så skulle vi kunna söka forskningsanslag tillsammans sedan. Innan dess hade jag visserligen förstått att man alltid, alltid skall vara källkritisk, men där och då gick insikten in i mig som en pilspets i kroppen. Jag blev så fruktansvärt besviken på att man inte kan lita ens på forskare, som man bör kunna förvänta sig är objektiva och nyanserade och alltid strävar efter att förmedla trovärdiga resultat. Självklart stod jag fast vid mina resultat.

Det blev dessutom ett väldigt tumult kring själva utredningen eftersom integrationsfrågorna var så politiskt laddade. Efter ett inslag i Uppdrag Granskning lyfte Mona Sahlin ut Anders Westholm, som lett hela utredningen, och ersatte honom med en forskare som jag delat arbetsrum med på Universitetet, Masoud Kamali. Uppdrag Granskning fälldes senare för att vara partiska, och det som skrevs i utredningen efter att Masoud Kamali tog över blev det ingenting med. Forskning skall vara saklig och nyanserad och absolut inte styrd av känslor. Det skall inte spela någon roll om man är född inom eller utom landet när man forskar om exempelvis invandrarföretagande. Som forskare behöver man inte själv ha upplevt det man forskar om, man är utbildad att kunna ta reda på fakta, analysera och presentera den. Ni kanske vet hur det gick för Mona Sahlin och Masoud Kamali sedan, annars kan man enkelt få det sammanfattat genom att googla.

 

Svenska Dagbladet skrev om min forskning.

Och det gjorde även Institutet för entreprenörskaps- och småföretagsforskning.


Under våren det år då jag avslutade all undervisning och andra engagemang vid Universitetet fick jag frågan om jag ville skriva ett inlägg i en bok om bidrag till trossamfund. Det inlägget fick tydligen betydelse flera år senare. Här är ett utdrag ur en text av Sören Ekström, Samarbetsnämnden för statligt stöd till trossamfund (SST).

Nu är jag tillbaka i forskarvärlden igen, litet mer luttrad än då för femton år sedan. Det mesta, kanske allt, kräver en kritisk granskning och vi måste ha en öppen belysning även av känsliga ämnen, för hela samhällets bästa. Till för inte så länge sedan kunde man som forskare riskera att bli kallad rasist om man exempelvis lyfte fram förekomst av hedersrelaterat våld och förtryck i vårt land, vissa grupper menade på fullt allvar att det inte förekom, även efter mordet på Fadime.

Så, nu vet ni varför jag inte hinner läsa och recensera lika många romaner som tidigare. Jag läser, men litet andra texter. Det kommer en sammanställning över bokåret 2019, och jag kan redan nu avslöja att det är betydligt färre än jag läst de senaste åren.

Hur är det med julstämningen så här en vecka innan julafton?

Inte mycket till julstämning i den här bilden, rakt ur min verklighet just nu ;) Men litet julstämning skymtar faktiskt i bakgrunden, under den rödvita handduken står nämligen en stor kastrull med min hemgjorda pepparkaksdag, som vi skall baka ut i kväll. Och jag har köpt två askar med delar till pepparkakshus som Bella och Jackie skall få sätta ihop och dekorera.

Om boktravarna. Själva forskningen är egentligen klar, det jag gör nu är att formulera den teoretiska ramen för avhandlingen och då behöver jag läsa på om demokrati, välfärdsstatens uppkomst och utveckling, rättskultur och en hel del annat. Havregrynsgröt med äggsmörgås och kaffe fungerar perfekt tillsammans med läsning!

I går morse fräschade jag upp kunskaperna om hur det gick till när Per Albin införde folkhemsbegreppet. En del saker har ingen direkt betydelse för avhandlingen, men det är bra att läsa på om samhällsutvecklingen för att bättre förstå varför en viss händelse inträffade.

På dagarna sitter jag ofta i husets gamla sal. Om någon undrar om jag själv ser vad jag skrivit, så är svaret: inte alltid ;) När jag får idéer måste de snabbt ned på papper innan de försvinner, och då blir det sådana här hieroglyfer.

Men jag jobbar inte bara. Jag tycker själv att jag hinner med alldeles för litet. Jag skulle behöva stänga in mig i en liten stuga och bara arbeta, sova och äta tills boken är klar. Men det vill jag ju inte, då skulle jag missa exempelvis det här…

I år fick jag uppleva två luciatåg. Ett med Jackie och Bella i deras skola, och ett med det här gänget. Det var Max första luciatåg, och dessutom i samma kyrka som Bella och Jackie gick luciatåg när de var små. Så himla mysigt ♥

Mockning när Leiftra varit inne på natten, vilket inte händer så ofta, bara när det regnar väldigt mycket, annars vill hon och kompisarna helst vara ute med himlen som tak.

Vi har delat upp fodringarna mellan oss tre som har hästar i stallet. När jag skall fodra passar jag på att väga upp hö och fylla höpåsarna till frukost, lunch och middag och hinken med mineraler, nyponpulver och magnesium.

Halv tre slutar Bella och Jackie skolan, och under ett par dagar när vi körde hemåt var det så här magiskt. Vi var tvungna att stanna och fota. Tyvärr suddigt, men ni anar kanske hur stämningsfullt det var. Och kallt. Byggnaderna i bakgrunden är Johannesbergs slott som döljs litet av dimman.

Dansterminen avslutades med två julshower. Genrep innan, så jag hade tre timmar att fylla med något vettigt. Jag åt och läste och åt. Det är så fint att se dansarna på scenen och se hur mycket de har utvecklats under de här fem åren.

November och december har hittills varit otroligt hektiska. Förutom att arbeta har jag:

* … varit på sjukhuset för att ta bort en benbit som fastnade i halsen
* … hjälpt tjejerna en hel del med att plugga till prov
* … försökt hinna rida men knappt hunnit se min lilla häst mer än när jag utfodrar, det måste bli ändring på det!
* … tränat när tjejerna har dansat
* … haft hosta i flera veckor, så ibland har jag bara väntat i bilen när tjejerna dansat (sex timmar per vecka plus tiden det tar att skjutsa, men shit happens, nya tag efter nyår!)
* … firat Bellas femtonde födelsedag och jag lagade Delizie del Piemonte till hela släkten
* … varit på väldigt bra utvecklingssamtal i skolan med både Bella och Jackie
* … firat flera av tjejernas kusiners födelsedagar
* … varit väldigt orolig. Min pappa fick en hjärtinfarkt, så det har varit mycket oro och allt annat som följer med en sådan allvarlig händelse. Han klarade sig, och skall göra en till operation nu i veckan för att rensa en till åder
* … ätit lunch med Mona som jag lärt känna genom våra bloggar
* … varit på möte med min handledare och biträdande handledare på universitetet
* … hämtat granris till julbocken tillsammans med min mamma
* … ätit lunch med min barndomsvän Ullis

Och när man sedan börjar andas ut och ser sig omkring, så upptäcker man att man fullkomligen vadar i hundhår… Bara att ta lilla hunden under armen och gå ut och borsta henne. Det blev en till hund :)

Inte så mycket till julstämning än, men var så säkra, det kommer det att bli även i år! Vi blir tjugo personer här på julafton, så jag skall sätta igång med förberedelserna.

Jag har en del annat att göra, men så snart jag hinner kommer det inlägg med bilder från vårt julpyssel, kanske en Christmas Home Tour, recensioner av minst två böcker som jag läst men inte hunnit skriva om, mitt år i text och bilder – en sammanfattning av året som gått, en sammanfattning av bokåret 2019 (lär bli kort ;)), bilderna som blev topp nio på mitt Instagramkonto, mina mest lästa inlägg i bloggen i år. Bland annat.

Men nu åter till min rättshistoriska värld en stund till.

 

Så här ser det ut där jag sitter och arbetar

Inte så tokig arbetsplats, särskilt inte med kaffe och en glassbåt på lagom avstånd.

Jag har inte tipsat om så många böcker på sista tiden, men i helgen var jag förkyld och ägnade mig mest åt att läsa skönlitteratur, så inom kort skall jag tipsa om två helt olika böcker; dels Pascal Engmans senaste kriminalroman, Råttkungen, dels Nina Georges nya roman Drömmarnas bok.

Hoppas ni fått en fin start på veckan!

 

Lycka och lättnad – det blir en avhandling!

View this post on Instagram

Texten har känts ungefär som när sladdar trasslar ihop sig; man vet hur man vill att det skall vara, men det känns heeelt oöverstigligt att skapa reda i trasslet. Man går runt, tittar på härvan, men vet inte var man skall börja. Vågar inte, det kan ju bli ännu trassligare. . Men i dag tog jag tjuren vid hornen… under några nervösa och extremt fokuserade timmar, då jag skulle hålla alla lösa trådar i huvudet, redigera på alla ställen som hörde ihop och absolut inte bli störd så att jag glömde var jag klippt ur text som skulle in på ett annat ställe… Till slut gjorde jag det! . Det är fortfarande en del kvar att fila på och lägga till, men nu känner jag mig trygg i att jag faktiskt kommer att ro det här projektet i land! Lycka och lättnad bortom sans och förnuft!☀️☀️☀️

A post shared by Annette Juhlin (@justnujusthar) on

 

Önskar er en härlig fredag med bilder från mitt Uppsala

Så här fint tornar den upp sig, Uppsalas domkyrka, när man står på trappan till Universitetshuset. Har ni tänkt på hur grönt det är i Uppsala? Det är verkligen en vacker stad.

Här brukar jag ofta parkera när jag är i Uppsala, vid Fyrisån. Då kan man följa ån fram mot kvarteret Munken, och så kan man fika på Café Fågelsången.

Så här lummigt och fint är det längs ån vid den här tiden på året.

Att Uppsala är en cykelstad blir man snabbt påmind om här. Ibland verkar cyklisterna tro att de är odödliga när de susar fram. Hoppas att det inte satt någon på den här cykeln när den hamnade i ån.

Jag tror att jag vant mig vid Filmstadens nya logga nu. Den påminner mig om de där små pjäserna man hade när man spelade fyra i rad.

Carolinabacken upp mot biblioteket och slottsparken till vänster.

Det är märkligt hur van man blir att se vissa byggnader, så hur vackra och imponerande de än är, så missar man att verkligen se dem. När jag tog den här bilden var det målningen jag såg. Nu i efterhand dras blicken hela tiden till Carolina Rediviva, universitetsbiblioteket.

Här uppe ligger Jontes stuga, där Juridiska föreningen håller till. Jag var där ibland under min studietid, mest för caféets skull. Vi satt ofta på caféer och förberedde olika uppgifter.

Slottet längst bort i bilden, nästan helt dolt bakom trädkronorna.

Så fint med en fågelholk i trädet. Och en klassisk Uppsalavy, med fler cyklister än bilister.

Jag avslutar med en till bild på domkyrkan. Så vackert med all lummig grönska nu. Man måste fylla på med många sådana intryck den här tiden, så att man har att ta av under vintern.

I dag är det fredag. För mig är det ingen större skillnad mellan vardagar och helgdagar, de smälter ihop nästan helt och hållet. Åtminstone fram tills tjejerna får sommarlov och uppehåll från dansen, då kommer det att bli stor skillnad.

I dag och på lördag och söndag skall jag skjutsa tjejerna till danslektioner och själv passa på att träna, jag skall fortsätta att redigera min avhandlingstext, gå promenader med Leiftra som fortfarande är litet halt, läsa ut Fredrik Backmans senaste roman och skriva om den här i bloggen, rensa rabatterna och ägna mig åt allmänt trädgårdsfix och om jag hinner och orkar, städa ur min garderob och badrumsskåpen. Vad har ni för planer?