De första decemberveckorna

Man hade kunnat tro att tiden skulle gå långsamt dessa tider, då så mycket av det vanliga livet är satt på vänt, men trots att jag tycker att jag är närvarande och engagerad i allt som händer under en dag, och att jag inte stressar, rusar dagarna fram. Varje kväll när jag går och lägger mig känns det som jag nyss gjorde samma sak. Litet oväntat att känna så. Hur upplever ni det, känner ni någon skillnad mellan förra året och det här året i hur snabbt dagarna går?

Ridning är bra på många sätt, inte minst för endorfinerna! Men jag behöver styrketräna också. Sedan de skärpta rekommendationerna har jag inte gjort det, och när jag inte tränar får jag alltid tillbaka snedhet och smärta i höften. Jag läste någonstans att vi är 80 % av befolkningen som har ett vridet bäcken, och det enda man kan göra åt det är att träna sig så rak som möjligt. Det blir inte lika effektivt som på gymmet, men det är sant som det sägs, att bättre med den träning som blir av än ingen alls.

Jag var ute i god tid med att köpa amaryllislökar, dels till oss, dels till mamma pappa, som inte bör vistas på handelsträdgårdar det här året. Så mysigt på Wallby Trädgård med halmbalar, en stor mistel och kransar av gran och en vid entrén. Och som ni ser, knappt några andra där.

Alla våra amaryllisar blommar för fullt nu. Det kommer fler stänglar och fler blommor, så det blir blommor även till jul ♥ ♥

De traditionsenliga pepparkaksgrisarna som jag bakar varje år och spritsar med våra namn hänger i fönstret och doftar gott.

Vi äter fortfarande lunch då och då på Johannesbergs slott. Det är så mysigt där och de lagar så god mat. Tråkigt att det i princip är tomt, jag tycker synd om företagarna det här året. Ofta är vi de enda gästerna när vi äter lunch på slottet. Men ur smittorisksynpunkt är det förstås bra. Den här dagen kom Gunilla och Uffe från Västerås och åt lunch med oss. Mysigt och trevligt att kunna sitta och prata med varandra, sådant man tog för givet tidigare. På ett tomt slott är det enkelt att hålla avstånd och ändå sitta inomhus och slippa frysa.

Först upptäckte vi att en liten sköldpaddsfärgad katt fötts i vårt stall under våren, och senare föddes fem till… Bella har lyckats fånga in tre av dem och fått dem tama genom att ha dem i sitt rum, det är de här två kolsvarta; Arwen och Ginny, och så C-grid som har flyttat till våra grannar. De två svartvita har Bella precis lyckats locka in i en transportbur, så de skall flytta hem till sina nya familjer i kväll.

Det här är Chili, som föddes tidigare i våras. Hon var med mig hela tiden när jag klädde julbocken, på lagom avstånd.

När jag var yngre tvättade jag alltid bilen själv. Sedan blev jag bekväm och började köra in den i biltvätt. Med äldre barn, och inga hästar eller höns, så frigjordes enormt mycket tid. Så nu har jag beställt hem produkter för biltvätt.

Den här hösten/vintern behöver bilen tvättas ofta. Det är bekvämt med plusgrader, men jag ser ändå fram emot julafton då det förväntas snöa hela dagen! Några minusgrader, snö och sol är vad jag och många med mig vill ha nu!

Här är några som tycker att det är perfekt med en grön vinter, särskilt när de kommer åt mina jordgubbsplantor…

Fikapaus med hembakad pepparkaka. Det här var första advent. På söndag är det fjärde advent. Hösten bara försvann.

Flera luncher på Johannesbergs slott. Så fint juldekorerat och pyntat.

Videomöte med Johanna, som jag lärt känna genom bokbloggandet. Jag kände mig faktiskt litet nervös innan vi skulle träffas för första gången via zoom. Att träffas i verkligheten och äta eller fika tillsammans med nya människor gör mig inte nervös, men att umgås genom en skärm kan ju bli väldigt stelt om det inte klickar. Men det gjorde det! Det var inte tyst en sekund. Utom i början, när jag inte fick igång ljudet på datorn :)) Men det löste sig snabbt. Så trevligt att äntligen ses och prata efter flera års kontakt på sociala medier!

Fyra pepparkakshus står nu klara på skänken i vardagsrummet, eller i salen, som man sade då huset byggdes.

Jag kom med i LB Förlags julkalender :)

Litteraturlistan betas av. Just nu läser jag Global Legal History. Ju mer man läser, desto intressantare blir det och ju mer vill man lära sig.

I måndags ställde vi in granen så att grenarna skulle få tid att falla ut innan ljusen skall sättas i. I år har jag gett upp om ljus som sitter ihop med sladdar, och köpt trådlösa julgransljus. Slut på hoptrasslade sladdar! På den vänstra bilden ser ni hur det ser ut när jag varje morgon tittar på årets Julkalender på SvT och på den högra ser ni min arbetsplats.

Både Bella och Jackie har distansundervisning nu. På Jackies idrott har klassen fått i uppdrag att gå ett visst antal kilometer/en viss tid, och genom GPS-markeringarna skapa olika figurer. I går skulle klassen skapa en gran och i dag en tomte. Jag, Shelly och Doris har gått med. För att få till grenarna på granen var vi tvungna att hoppa över diken och ut på en plöjd åker… Jackie i pyjamasbyxor med kakmonstret… :))

Nu skall jag ta mig i kragen och gå ut i gästhuset/hemmagymmet och cykla. Tänkte kombinera det med att se någon bra film eller serie, har ni något förslag på film/serie jag inte bör missa?

Hoppas att ni mår bra!

De senaste tre veckorna

Shelly och jag har varit i skogen och hämtat mossa. Jag kallar det mossa, egentligen är det ju lav, men ni vet vad jag menar.

Först plockade jag ganska slät mossa, sedan hittade jag den här toppiga mossan och litet grön mossa. Jättefint i krukor med amaryllisar och hyacinter.

Bella har fyllt sexton år. Vi ville inte samla hela släkten hemma hos oss som vi brukar göra, utan bokade bord på Bro Hof där vi kunde träffas och hålla något slags avstånd till varandra. Sista helgen i oktober, innan smittspridningen eskalerade.

Innan restriktionerna skärptes åt vi ganska ofta lunch på Johannesbergs golfrestaurang och när golfbanan och restaurangen stängde för säsongen fortsatte personalen att servera väldigt god lunch på slottet. Patrik och jag åt bland annat boeuf bourguignon.

Vad jag saknar de goda luncherna med alltid lika god råkostsallad i fransk stil med vinägrettdressing. Erica valde något mexikanskt och jag pannbiffar med löksås.

Våra grannar tog initiativ till after work på slottet på fredagarna. Det kändes som att ha hela slottet för sig själva eftersom det oftast var bara vi där. Enkelt att hålla avstånd, mysig miljö och trevliga samtal. Bella tog en bild på mig innan vi skulle åka, sedan skildes vi åt när Patrik och jag åkte till slottet och Bella åkte ut med Mary-Linn i hennes Dodge Ram/A-traktor. Efter några tillfällen tog det sociala slut i och med smittspridningen i vår del av landet.

Istället kan man roa sig med att röja bland alla scrapsaker jag har kvar sedan jag drev scrapbookingföretag. Så mycket nostalgi..! Det här var några av de serier jag tyckte mest om under de här åren.

Jag har börjat rensa och ge bort/slänga andra saker också i skåp och garderober. När man börjar riva ut allting blir det först fullständigt kaos. Bella skulle ta hem sin pojkvän för första gången just den dagen jag hade storstädning, och hon frågade litet fint om jag trodde att jag skulle hinna städa upp i köket innan han kom. Det hann jag.

På måndagarna rider jag lektion i en jättetrevlig grupp med Isa, som nog är den bästa ridinstruktör jag ridit för. Hon missar ingenting och jag åker hem efter varje ridpass och känner att jag har lärt mig något nytt. Här red jag privat för att träna mer på vissa moment. Det finns nästan ingenstans jag hellre vill vara än på hästryggen.

Att analysera, utreda och skriva är också väldigt roligt. Här sitter Shelly och jag med en av böckerna jag läser för att bli en bättre forskare.

Hösten har varit otroligt fin i år. Just i dag regnar det och blåser i sidled, och eventuellt kommer säsongens första snö i kväll, men så här fint har det varit, det får man vara glad över.

Far i vår familj firades hemma med pilgrimsmusslor på wokad grönsaksbädd med vitlöks-, citron- och persiljesmör och frasiga parmesanpinnar. Till varmrätt potatisgratäng i portionsformarna vi i princip aldrig använder annars och helstekt karré.

Våra pappor firades utomhus med blommor som vi köpte på en julig handelsträdgård.

Och apropå jul. Jag har alltid sett mig som en riktig julnörd, men efter att ha gått med i en Facebookgrupp med julälskare får jag se mig slagen med hästlängder! Jag har insett att jag inte alls är särskilt förtjust i tomtar och köpt julpynt. Jag gillar att baka och laga mat och dekorera med naturliga material som granris, äpplen, mossa (lav, var det ja), kottar och gammaldags grått porslin. Och framförallt att umgås. Och så gillar jag att slå in julklappar, lacka dem och skriva rim. Men i Facebookgruppen som jag nämnde verkar det centrala vara att köpa julsaker. Jag är julnörd på ett annat sätt.

I år blir julen väldigt annorlunda, jag tror att jag skall skriva ett inlägg om hur jag skall försöka skapa julstämning fram till jul. Jag har redan börjat fundera på vilken mat vi vill ha på julbordet och nästan samtliga julklappar är beställda och redan inslagna. I helgen hoppas jag att det blir litet kallare så att vi kan åka fyrhjuling upp till skogen och hämta granris till julbocken, och jag har beställt matkassar som jag skall hämta på ICA i morgon med kryddor till egen pepparkaksdeg och lussekatter. Jag vill vara förberedd om jag blir sjuk innan jul. Med ungdomar i coronasmittade skolor och med pojkvänner går det inte att vara helt isolerade.

Det har varit utvecklingssamtal med båda tjejernas lärare och här väntade jag på att ett videomöte skulle börja om min forskning.

Jag hade läst och skrivit PM om de här böckerna.

Avslutar med en bild på vår lilla glada hund!

Hoppas att ni har lyckats hålla er undan från ni vet vad, och att ni mår bra ♥

Rättens nivåer och dimensioner, av Kaarlo Tuori

I boken Critical Legal Positivism (2002) presenterade Tuori en modell av rätten med de utmärkande drag som han anser känneteckna ett idealtypiskt välutvecklat och modernt rättssystem. I Rättens nivåer och dimensioner utvecklas den modellen.

Enligt Tuori har rättsbegreppet två innebörder: a) rätten som en symbolisk-normativ företeelse, det vill säga rätten som ett rättssystem, och b) rätten som tillämpning av lagen.

Rättens nivåer

Tuori menar att rättssystemet är ett flerskiktat fenomen. Det består inte bara av det som framgår av rättens synliga ytnivå, det vill säga språkligt formulerade, uttryckliga normer, utan inkluderar också djupare nivåer, vilka både möjliggör och begränsar det som sker på rättens synliga yta. Dessa underliggande nivåer benämns rättskultur och rättens djupstruktur.

Dessa nivåer interagerar med varandra, exempelvis genom att lagar, domstolsavgöranden och ställningstaganden inom rättsvetenskapen i ytskiktet påverkas av rättskulturen i mellanskiktet, det vill säga juristernas metoder, grundläggande rättsbegrepp och rättsprinciper, och rättskulturen i sin tur påverkas av det som sker i rättens ytskikt. I det djupaste skiktet finns de djupast förankrade rättsliga traditionerna, de mest grundläggande principerna, såsom de mänskliga rättigheterna, vilka förändras långsamt, men både påverkar och påverkas av de två övre skikten.

Rättens dimensioner

Rätten kan således betraktas som ett rättssystem. Rätten kan även ses ur ett annat perspektiv, nämligen rätten som tillämpning av lagen och bestående av specifika samhälleliga utövare. I det moderna samhället kan enligt Tuoris modell urskiljas olika kategorier som specialiserat sig på rättens utövande. De viktigaste anses vara utövare inom a) lagstiftande, b) rättskipande och c) rättsvetenskaplig verksamhet.

Tuori anser att det är de rättsliga utövarna som förmedlar relationerna mellan rättens olika nivåer. Det är ett rimligt påstående, om man tar fasta på att Tuori låter förstå att de viktigaste rättsliga utövarna är utövarna inom lagstiftande, rättskipande och rättsvetenskaplig verksamhet, vilket jag tolkar som att dessa grupper inte behöver vara de enda utövarna enligt Tuoris modell. Följaktligen bör Tuoris modell kunna innebära att även aktörer, som inte är specialiserade inom rättens utövande, kan ha stor betydelse för interaktionen mellan rättens olika nivåer.

Rättens dimensioner utifrån rationalitet (eller rättens tillämpning utifrån ändamålsenlighet)

Arbetsfördelningen mellan rättens utövare och rättsvetenskapens roll kan analyseras genom att man separerar det som Tuori benämner rationalitetsdimensioner. Rättens rationalitet kan då analyseras i tre dimensioner; rättens a) objektrationalitet, b) interna rationalitet och
c) normativa rationalitet.

Rättens objektrationalitet avser rättsliga regleringars förhållande till sina regleringsobjekt, det vill säga normernas förmåga att uppnå sina samhälleliga målsättningar. Objektrationaliteten spelar huvudrollen i lagstiftning och lagberedning och det är de politiskt sammansatta lagstiftningsorganen, det vill säga riksdag och regering samt ämbetsmännen som bär ansvaret för att objektrationalitet uppnås.

Den interna rationaliteten avser rättssystemets konsekvens och koherens. Rättssystemet är konsekvent då det inte innehåller logiska motsättningar, det vill säga då enskilda rättsnormer inte strider mot varandra. Koherens inom rättssystemet innebär att det finns ett samband mellan underliggande rättsprinciper och värderingar och enskilda normer, vilket i praktiken innebär att avsedda rättsprinciper och värderingar implementerats i rättsregler. Aktörer inom lagskipning och rättsvetenskaplig verksamhet bär det huvudsakliga ansvaret för rättssystemets interna rationalitet, för dess konsekvens och koherens. Som ett exempel skall domstolar använda sig av lagmotiven och tillämpa dem tillsammans med olika rättsliga principer på ett sätt som är koherent. I syfte att inte hota koherensen i rättssystemet skall domstolar döma i enlighet med gällande rätt.

Tuori lyfter fram bevarandet och främjandet av rättens interna rationalitet, rättssystemets konsekvens och koherens, som rättsvetenskapens, och särskilt rättsdogmatikens, kanske viktigaste uppgift i de rättsliga utövarnas ömsesidiga arbetsfördelning. Rättsdogmatikens funktioner har ofta karaktäriserats som tolkning och systematisering. Rättsdogmatiken uppfyller sin systematiseringsuppgift genom att utveckla så kallade allmänna läror inom olika rättsområden, allmänna läror som består av det ifrågavarande rättsområdets grundläggande begrepp och allmänna rättsprinciper. Enligt Tuoris modell av rätten utgör allmänna läror en väsentlig beståndsdel av juristernas rättsliga expertkultur, och spelar en väsentlig roll i upprätthållandet av rättens interna rationalitet.

Rättens normativa rationalitet innebär rättens legitimitet. Rättens normativa rationalitet är en beteckning för vad som exempelvis ett samhälle finner rättfärdigande eller berättigande.

Antal sidor: 67
Utgivningsdatum: 2013-01-01
Serie: Forum Iuris
Förlag: Helsingin yliopiston oikeustieteellinen tiedekunta
ISBN: 9789521078293

Vardagar med guldkant

Ljuset och färgerna har varit helt magiska de senaste veckorna, så härligt att vara ute och se hur fin naturen är. Jag plockade in dill och nyponkvistar och satte i en vas. Det är fint med blommor, men det finns mycket annat i naturen som också är fint att dekorera med.

Tror ni att vändningen mot mörkare tider kom i helgen, när det plötsligt kom snö, och sedan gick temperaturen ned till – 4 grader och efter det kom regnet? Nästan alla löv rasade från en av lönnarna.

Innan dess var det så här fint. Nästan sensommarvärme så att man kunde sitta utomhus och äta lunch.

Men här var det inomhus. Viltfärsbiff på golfrestaurangen, och veckan därpå (i dag faktiskt)…

… ungefär samma sak, men nu på slottet som fortsätter med luncherna när 18-hålsbanan och golfrestaurangen har stängt för säsongen. 135 kronor för så här god och fint serverad mat med kaffe och kakor om man ville. Det blev en jättetrevlig långlunch med en vän som jag känt sedan min arabhäst- och distansrittstid.

I mitt Instagramflöde kom det upp bilder på en ny, spännande bok från LB Förlag. Och litet kul är det allt, att få se sin egen text om författarens förra bok på omslaget :) Den boken var för övrigt helt fantastisk, jag rekommenderar alla att läsa den. Jag hoppas att förlaget kommer att skicka uppföljaren till mig.

Jag har skördat paprika, chili, morötter och de sista tomaterna. Jag insåg att tomaterna inte skulle hinna mogna innan det blev minusgrader på nätterna, så bara att plocka av allt som fanns kvar. Från Facebookvänner fick jag tips om vad man kan göra med omogna tomater, dels recept med gröna tomater, dels hur man kan få dem att mogna långsamt inomhus.

Jag har lagt allihop på brickor nu. I morgon skall jag rensa bort alla kvistar och låta vissa ligga svalt och mogna i lugn takt, och laga några spännande saker av resten. Kanske borde jag testa att steka gröna tomater, som i filmen?

Men detta… Vad tror ni att det är? Det är inte ett rakat krusbär. Det är en pytteliten melon som inte hann mogna innan säsongen var slut.

Att odla är verkligen inte enkelt. Jag skall sammanfatta mina erfarenheter från mitt första år som pallkrageodlare i ett eget inlägg snart. Men ni som tittar in här har ju sett att vissa saker har vuxit väldigt bra, medan andra (som melonen) inte kom igång alls.

Vi får väl se om jag kommer att odla något nästa år, eller om jag enbart skall ägna mig åt arbete. Det är inte så tråkigt det heller.

Efter en vecka av massiv trötthet hade jag börjat få energin tillbaka i helgen och arbetade ganska intensivt. Bella kom in i mitt arbetsrum och bara tittade på mig. Där satt jag, klockan 14, fortfarande i pyjamas och morgonrock med oborstat hår och läsglasögon på näsan, helt inne i en text jag skrev. Jag frågade om jag såg ut som en galen professor. Hon svarade inte. Jag tolkar det som ett ja.

En morgon skjutsade jag Jackie till skolan. Två regnbågar bildade två c över varandra och över husen. Jag tänkte att jag kunde fota när jag lämnat av Jackie, men ni vet hur det är – just do it! När jag hade vänt var det solsken och regnbågarna borta, det tog högst tio minuter mellan det här tillfället när jag fotade genom bilrutan till dess att tillfället var borta.

De senaste dagarnas skärmbilder från mobiltelefonen. Mitt foto till vänster, som jag lade upp i gruppen Rimbo i vårt hjärta. Monikas bok- och filmsmak stämmer med min, så när hon lade upp ett tips om serien Yellowstone (som jag tänkt se, men inte kommit till skott), insåg jag att jag också måste se den. Nästa bild visar vad jag lyssnar på i bilen nu. Peppande låttexter och mycket power. Bilden längst till höger fick mig sugen på att baka igen! Jag brukar baka spindeltårtor till Bellas födelsedag, men titta vad fina små praliner man kan göra. Och smart att ställa dem på ett galler och hälla choklad över, mycket enklare än alla tekniker jag provat.

Jag har vaknat och gått upp vid fem flera morgnar i rad nu för att arbeta med avhandlingen. Så kul och jag tänker som klarast tidigt på morgonen. Men det innebär att jag är trött nu, så jag säger god natt med en bild på Fame som om möjligt är ännu tröttare än jag.

Juristernas nära förflutna. Rättskulturer i förändring, av Kjell Åke Modéer

Modéer vill visa hur och varför rätten har förändrats i Sverige, Tyskland och USA under 1900-talet. Avsikten är att sätta in vår tids rätt och rättsförhållanden i en historisk kontext. Utan denna förförståelse är det svårt att förstå de rättskulturer som dagens praktiserande jurister arbetar i, vilken roll jurister spelar i samhället och hur jurister tar intryck av kultur, yrkesetik och kunskapsstruktur från andra rättskulturer och påverkas i sina egna värderingar. Förhållandet mellan juridik och politik utgör ständigt en viktig faktor för förståelsen av juristernas yrkesroller, och att så är fallet tydliggörs i denna framställning.

En metod för att förklara en historisk förändring är att undersöka kontexten med hjälp av rättskulturen, varigenom man inom rättshistorien främst hämtat sina analysinstrument från antropologin och etnologin som studerar sociala strukturer i mänskliga samhällen och människor som kulturvarelser i grupp. Rättskultur som rättshistoriskt analysinstrument är omdiskuterat och har tolkats och tillämpats på flera olika sätt. Någon närmare redogörelse för vad rättskulturbegreppet innebär i den här framställningen görs inte, men utifrån bokens syfte och sammanhang gör jag bedömningen att rättskultur här skall förstås som den omvärld, inklusive de rättsregler och värderingar, som jurister lever och verkar i. Modéer menar att vi går miste om viktiga perspektiv för att förstå och tillämpa rätten, och att juridiken blir enbart ett tekniskt hantverk, om vi saknar kunskap om rättsreglernas sammanhang, det vill säga sambanden, tidsandan och de olika ländernas förhållningssätt till historien.

Under den undersöka periodens början, under 1900-talets första hälft, sysslade de svenska rättshistorikerna nära nog uteslutande med att påvisa normernas utveckling, efter inflytande från tysk rättskultur. I mitten av 1900-talet blev en mer sociologisk syn på rätten alltmer betydelsefull och nya metoder började tillämpas. USA blev ett föregångsland för rättshistoriker genom att anlägga ett sociologiskt utanförperspektiv på rätten, vilket gav normerna en rättslig kontext. Från att på ett mer direkt sätt ha fokuserat på rättsliga normer och rättsliga texter ändrades perspektivet till att sätta in normerna i sitt sammanhang.

Den nya juridiska forskningsinriktningen tog till sin uppgift att empiriskt undersöka rättens sociala, ekonomiska och politiska funktioner i samhället. Ett av de viktigaste begreppen som den sociologiska rättshistorien introducerade var begreppet rättskultur. En ny inriktning av rättshistorien utvecklades under 1960-talet som inte tog den dogmatiska rätten som utgångspunkt, utan istället den anda, de olika attityder och kulturmönster som normerna verkade i.

Rättshistorieämnet har under senare delen av 1900-talet sett som sin uppgift att försöka förklara sammanhang och att visa hur rätten ständigt påverkas av olika samhällsfaktorer. Utforskandet av rättens historiska kontexter har i hög grad blivit den nutida rättshistoriens kännetecken. I dag hämtar dessutom rättshistorikerna sin inspiration i mötet med många andra vetenskapliga discipliner. Rättshistorieämnet har blivit tvärvetenskapligt.

Rättskulturforskningen har utvecklat olika analysinstrument för att med hjälp av historiska förklaringsmodeller identifiera olika rättskulturer. I fokus för föreliggande studie står juristrollen då Modéer identifierar de tre ländernas rättskulturer under den granskade perioden. Modéer framhåller teoriers och metoders betydelse då man förhåller sig till normsystem och rättslig empiri, i annat fall blir den juridiska verksamheten godtycklig och oförutsebar, och tillämpar själv en analysmodell som tar sin utgångspunkt i fem olika parametrar: a) rättsliga, sociala, religiösa, politiska och ekonomiska ideologier som präglat rättskulturen inom Sverige, Tyskland och USA, b) konstitutionerna/författningarna där dessa ideologier implementerats, c) de normer som kommer till uttryck i framförallt lagar och förordningar och prejudicerande rättsfall, d) rättens aktörer; deras yrkesroller, konfliktlösningsmodeller och principer för processuella förfaranden samt e) juristernas infrastrukturer i form av fackföreningar, intresseföreningar, nätverk, konferenser, publicerade artiklar och liknande som jurister organiserar och engagerar sig i.

När Modéer menar att det tänkesätt som dominerat västvärlden under 1900-talet i hög grad har präglat juristerna i de tre jämförda länderna, ställer jag mig emellertid frågande till hur denna slutsats har dragits. Modéers summering av 1900-talet genom en berättande översikt och ur ett brett perspektiv är utan tvekan både informativ och intressant. Han beskriver den omvälvande samhällsutveckling som skedde under det förra århundradet, med fokus på juristerna och rättsväsendet, och redogör för skillnader och likheter mellan de tre rättssystemen i Sverige, Tyskland och USA. Parametrar som var och en för sig kunnat ligga till grund för en djuplodande analys.

Då juristrollen står i fokus för detta arbete, tycks de parametrar som analysmodellen anger rimliga, för att påvisa i vilket samhälle jurister vid en viss tid verkar. I det fall man inte vill begränsa sig till juristrollen utan visa hur rätten, utöver den juridiskt tillämpande verksamheten, har utvecklats under en viss period, kunde eventuellt ytterligare en parameter ha ingått i analysmodellen, nämligen andra aktörer än jurister, vilka inte sällan har direkt inflytande på rättsutvecklingen.

Det är oklart hur analysmodellen praktiskt tillämpas, det vill säga hur man med modellen kan påvisa vad som faktiskt påverkat rätten i en viss riktning, vad som varit relevant, och hur man avgör vilken rättskultur som ligger till grund för juristernas kunskapssystem. Det är svårt att avgöra dels vad som utgör en viss tids och ett visst lands rättskultur och vad som är en samhällssituation och ett rättssystem, dels hur analysmodellen visar att jurister faktiskt påverkats av de parametrar som modellen utgörs av, och omsatt detta inflytande i praktisk juridisk verksamhet. Jag saknar exempel som leder från modellen via empirin till slutsatserna om rättskultur. Möjligen fungerar rättskultur som analysmodell tydligare vid ett snävare forskningsperspektiv, då argument i exempelvis domskäl eller i underlag för lagstiftning kan lyftas fram som stöd för eventuella slutsatser om rättskultur.

Syftet med boken får dock anses uppfyllt. Juristernas nära förflutna är avsedd att i första hand vara en bok för blivande jurister, och som sådan bör den övergripande redogörelsen för betydelsefulla händelser i de tre granskade länderna under 1900-talet motsvara målgruppen. Den ger en förförståelse och sätter in vår tids rätt och rättsförhållanden i en historisk kontext, eller som Modéer menar, i rättskulturer, med olika förhållningssätt till historien.

Antal sidor: 408
Utgivningsdatum: 2009-12-04
Förlag: Santérus Förlag
ISBN: 9789173590372

Nystart

Det har varit en väldigt turbulent start på året, med flera i min familj som blivit allvarligt sjuka. Först Jackie som hade fyrtio graders feber under tre veckor och hela munnen och halsen inflammerad. Och sedan blev det ännu värre för flera andra i min familj, som måste försöka vara starka, hantera sjukdomarna och kämpa vidare. Och så det omänskligt tunga beslut jag var tvungen att fatta, att låta avliva Leiftra, och se henne falla ihop framför mina ögon. Min lilla Leiftra.

Jämfört med sjukdomar och bortgångar är det bara en bagatell att inte arbetet med avhandlingen blev som det var tänkt, när pandemin svepte in över världen och ändrade alla spelregler. Men det påverkade mitt liv ganska mycket och dämpade energin rejält.

Men har jag väntat så här länge på att ge ut min forskning, skulle det vara osmart att hasta ut resultaten under en pandemi när allt fokus är någon annanstans. Jag läste nyss att bokförlag har problem med lönsamheten, bland annat just därför att planerade utgivningar skjuts upp tills det är möjligt att ge böckerna och författarna en rättvis marknadsföring. På samma sätt som med många filmer som skjutits upp.

Så jag arbetar vidare, och njuter av att kunna arbeta när det passar mig och familjen bäst. Oftast arbetar jag morgon och kväll, det fungerar bäst så länge tjejerna har sommarlov. Nästa vecka börjar de i sina olika skolor, Jackie fortsätter på högstadiet och Bella byter både skola och ort när hon börjar på estetiskt program på gymnasiet.

När höstterminen börjar känns det alltid som en nystart på året, mycket mer än nyåret. Hoppas på att hösten och vintern blir mycket bättre än hur året började.

Back on track

I dag har jag känt igen mig själv. Den här tisdagen har varit ungefär som vardagarna brukade vara.

Jag har hunnit med en tur till mamma och pappa med ett paket jag hämtat ut till dem, en kopp kaffe utomhus tillsammans med dem och min faster, besök och fika hos oss med min svägerska och hennes familj, pyssel med odlingarna, korvstroganoff till lunch och snabbmat till middag, färdiggrillade revbensspjäll, och så arbete med manuset. Plus att jag bestämde mig för att börja använda min Mac, och då måste lära mig vissa grunder först. En maskin tvätt nedplockad och en tvättad. Hämtat Jackie och Milo i Rimbo, och passade på att handla en del livsmedel. I morgon skall jag göra en ordentlig beställning online som det bara är att hämta ut om några dagar.  Just det, jag har installerat ny router också, den gamla slutade fungera vid senaste åskvädret, så vi har inte haft någon wi-fi på ett par dagar. Nu arbete någon timme till.

Ha en fortsatt fin kväll ♥

 

En vanlig dag i en ovanlig tid

Längs med granarna längst bort i bilden kör vi till och från skolan varje dag. Så här fint var det på väg hem en dag förra veckan

Än så länge går tjejerna i skolan, men allt tyder på att de kommer att studera på distans, alltså hemifrån, från och med måndag. Det kommer nog att skapa stora problem för många familjer. Inte bara när det gäller själva studierna, utan även socialt. Att inte få träffa sina kompisar varje dag i skolan.

Jag arbetar vidare med min egen bok. Jag har verkligen grävt ned mig i teoretiska resonemang. Ibland har jag tänkt att jag nog grävt ned mig för djupt, men nu börjar jag få ordning på alla trådar och känner mig övertygad om att det här kommer att bli bra. Men jag vet å andra sidan hur det är. Det är verkligen en bergochdalbana att skriva. Man hinner knappt känna sig litet smart förrän man inser att man måste skriva om alltihop ;) Och så där håller det på. Utmattande är en underdrift. Men jag är så glad att jag får ägna mig åt något av det jag älskar mest; utreda, analysera och skriva.

Något annat jag gillar är att rida, och nu har Leiftra varit hel och fräsch ganska länge. Hoppas, hoppas att det håller i sig. I går hade jag sällskap av de här två på en låååångtur i skogen, över stock och sten, bokstavligen… Den här bilden tog jag precis innan jag och Leiftra skulle ta oss över diket, utan att fastna mellan grenarna eller hamna i diket. Det var extremt lerigt i skogen, och jag är så rädd om min häst, så jag gick mest bredvid, det var jobbigt nog ändå för henne. 14000 steg visade appen på telefonen, och det kändes i benen efteråt.

Jag tycker att det syns på ögonen hur trött jag var efter 1,5 timmars promenad i sankmark. Kläderna satt som klistrade på kroppen, jag var helt genomsvettig. I collaget här ovanför är jag på gymmet på en av bilderna, men det var nog sista gången på ett tag, nu kommer jag att träna hemma istället. Och promenader med Leiftra är ju också bra träning :)

Bor man på landet, med tre mil tur och retur till närmaste livsmedelsbutik, så storhandlar man nog oftast, åtminstone gör jag det. Det går inte att svänga förbi butiken och handla varje dag. Och man åker inte gärna tre mil för att komplettera med någon enstaka sak som fattas heller, så det gäller att ha en bra bredd på livsmedel hemma.

Vi har oftast ganska fullt i frysen och skafferiet, och fyller på vartefter det minskar. Här hade jag hämtat ut förbeställda livsmedel till både oss och mina föräldrar. Väldigt smidigt att beställa online och sedan hämta ut färdigpackade kassar. En del var slutsålt, så det man läser om att bunkra stämmer tydligen även här på landsorten. Hur det var med wc-papper vet jag inte, det beställde varken mamma och pappa eller jag, men däremot var jäst slutsålt. Och jag har sett att ett av mina gamla inlägg om att baka surdegsbröd har blivit mycket läst de senaste dagarna, så i coronatider verkar bakning hamna högt på att-göra-listan.

När Bella och Jackie blev klippta, passade jag på att läsa den här boken. Om den unge Dorian, som väljer att offra sin själ för evig ungdom. En berättelse om bland annat sociala samspel och fåfängans pris. Den är en av de fyra böcker jag skall läsa innan jag läser Mats Strandbergs och Jenny Jägerfelds nyutkomna roman, Monster i terapi.

Men vad märkligt det har blivit med synen på ungdom. Vissa tycker att det är förolämpande att räknas till gruppen 70+ Ni kanske har läst Karin Thunbergs krönika i SvD? I många andra kulturer är det fint att vara gammal, eftersom det betyder att man har erfarenhet och förhoppningsvis blivit klok och till och med vis. Att man blir mindre motståndskraftig med åren tycker jag att jag började märka redan vid 40.

Men nu skall jag fortsätta läsa Som pesten.

Hoppas ni mår bra och inte oroar er för mycket för er egen, familjens och vännernas hälsa, ekonomin och framtiden. Det är oroligt, men ändå väldigt mycket att glädja sig åt. Så försöker jag tänka. En dag i taget.

Kram och ha en fin kväll 💞

 

En vanlig måndag med guldkant

Har man häst är det aldrig sovmorgon. Vid sjutiden får Leiftra hö och en hink med vitaminer, mineraler och extra magnesium och malda nypon. På vägen hem från Leiftra gick solen upp. Jag tog snabbt en bild med mobiltelefonen innan ögonblicket försvann. Det finns många fördelar med att vakna och gå upp tidigt, det här är en.

Här sitter jag oftast när jag läser in mig på material. Då skriver jag ofta för hand, och jag gör ofta tankekartor. Lunch äter jag oftast samtidigt som jag arbetar. Inte så ofta, men ibland, unnar jag mig lyxlunch.

Att kunna rida mitt på dagen när det är ljust är verkligen lyxigt!

Vinterpäls som en mammut i vårvädret…

https://www.instagram.com/p/B81IyKNJvDY/

Min mammaroll har verkligen förändrats de senaste två veckorna. Litet omtumlande med nya förutsättningar att förhålla sig till. Den ena dottern säger att hon skall ut och åka med Mary-linn i hennes A-traktor, och så försvinner hon i ljudet från V8an (filmen här ovanför). Den andra har plötsligt pojkvän.

Men även om småbarnsåren är förbi, får jag ändå del av småbarnslivet tack vare Uno och Max. I morse gick jag en promenad med Uno, som somnade nedbäddad i vagnen.

Undrar om det stämmer som det ofta sägs; ”Små barn, små bekymmer. Stora barn, stora bekymmer”, vad tycker ni? Än så länge kan jag ärligt säga att jag oroade mig mer när barnen var så här små, och inte kunde berätta själva hur de mådde, vad de ville och vad de varit med om under dagen. Det ständiga passandet för att de inte skulle göra sig illa på vassa bordskanter, svälja något som kunde fastna i halsen, och oron när de hade sina trettiotals förkylningar med läskiga febertoppar och igentäppta näsor. Eller när anslagen kom upp i skolorna om att det var dags att gå igenom barnens hår på grund av löss. För att inte tala om magsjukorna som alltid låg som en blöt filt över förskolan. Rekordet hos oss är när Jackie kräktes ned allt i sängen sex gånger under en och samma natt. Det som kommer att bli väldigt jobbigt nu när tjejerna växer upp, är att se dem uppleva livets hårda sidor och inte kunna vara där och skydda dem hela tiden.

Ännu en sak som jag trodde var lyxig, nämligen att jag kunde låna även skönlitteratur på juridiska biblioteket eller på Carolina Rediviva, där jag lånar böcker till min forskning. Det visade sig att så inte var fallet. Skönlitteratur får man visserligen låna, men bara läsa i läsesalarna. Alltså gick jag till Uppsala bokhandel och köpte de två böcker som jag var så nyfiken på.

Men vad mycket dyrare det blir att köpa böcker i fysisk bokhandel jämfört med att beställa från någon av internetbokhandlarna. Spänningsromanen på bilden var 20% dyrare än på exempelvis Bokus. Jag vill verkligen inte att de fysiska butikerna skall försvinna, men om de skall överleva i konkurrensen måste de kunna erbjuda något annat som väger upp det högre priset de tar för böckerna.

Och apropå böcker så sträckläste jag Maria Adolfssons nya och tredje del i Doggerlandserien i helgen. Och jag hann även läsa ut den svenska klassikern Doktor Glas, av Hjalmar Söderberg. Recensioner kommer. Men nu är det arbete igen.

Hoppas ni har en fin start på veckan!

 

Bättre vara ute på hal is å ha de glatt

… än att gå i lera och sörja.

Tänkte på Robert Brobergs låt när jag kom hem från skogsturen med Leiftra i dag, lerig upp till knäna. Jag red och gick bredvid över berg, kärr, diken, vattensamlingar och leriga skogsvägar och fick ihop 12000 steg. Härligt liv att kunna ta en paus från arbetet och rida i dagsljus. Å andra sidan arbetar jag både vardagar och helger, tidiga morgnar och kvällar.

Under eftermiddagen skall jag arbeta vidare med teoriavsnittet i min avhandling. Jag har funderat under ett par dagar på om jag skall välja den säkrare och enklare vägen, eller den svårare där jag kommer att bli hårdare bedömd och jag riskerar att misslyckas, men där resultatet också kan bli så mycket bättre och mer spännande, och roligare för mig att skriva. Vilket val skulle ni ha gjort? Vilket tror ni att jag har gjort?

Hoppas ni fått en fin start på veckan!