Arbetet med avhandlingen

fame

 

I går tvingade jag mig själv att lösa ett hantverksmässigt problem jag haft med min avhandling. I stil med vad som egentligen måste vara med, vad jag skall avgränsa mig ifrån, var det nya skall in i texten, skall det in på fler ställen, och i så fall på vilket sätt..? När man jobbar med en så stor textmassa som boken består av gäller det att hålla den så kallade röda tråden spänd hela tiden och inte förvilla bort sig. Jag minns inte hur länge det här specifika problemet har hängt över mig som en våt filt, men alldeles för länge för vad som var motiverat. … med tanke på att det bara tog en halvtimme att lösa problemet…

Plötsligt känns det bara roligt att sitta och arbeta klockan tio på kvällen. Med gott sällskap dessutom.

 

Så här arbetar jag

Jag har fått önskemål om att skriva fler inlägg om vad jag arbetar med, så här kommer ett sådant..! Mängder med text, både i pappersform och på datorn, och så jag själv. Mer spännande än så är det inte ;)
.

021

Den här bilden är kanske litet roligare att se på. Den är i högsta grad jobbrelaterad. När jag sitter och arbetar vid datorn är Fame alltid i närheten. Antingen ligger hon på ett bord bakom mig eller bredvid som i kväll. Trevligare sällskap kan man väl knappast ha när man arbetar ♥
.

När man skriver ett så stort och omfattande arbete får man mängder med bonusinformation under resans gång. En hel del måste man avgränsa sig från, men en del måste med för att skapa en större förståelse för ämnet man skriver om. I dag har jag kommit in på ett väldigt brännbart ämne som debatterats i media den senaste tiden. Nämligen frågan om Sverige skall föra officiell statistik om befolkningens etniska fördelning. Väldigt intressant läsning om Sveriges ställningstagande i frågan och om Europarådets syn på saken.

Och här kommer något jag själv måste skratta åt när jag läste igenom vad jag skrivit… Jag som avskyr byråkratsvenska formulerade en mening som bestod av 37 ord… Jag förstod ju nästan inte själv vad jag menat! Innan jag redigerade texten lät det så här:

”I det första utlåtandet om Sveriges efterlevnad av ramkonventionen om nationella minoriteter rekommenderades Sverige att överväga om ytterligare initiativ kunde införas eller utvidgas för att utöka tillämpningsområdet och öka exaktheten för statistiska uppgifter om befolkningens etniska fördelning.”

Vad det handlar om är att Sverige hittills vägrat att följa de rekommendationer som Europarådet givit om att föra statistik om de nationella minoriteterna i landet, såsom romer. Trots att det innebär att Sverige därmed inte lever upp till kraven i bindande internationella överenskommelser.

Bonusinformation som sagt. Men nu är det dags att stänga ned för i dag.

Veggolunch på Barista

På vardagarna kör jag vanligtvis sex mil per dag när jag hämtar och lämnar barnen i skolan. I dag blev det tolv mil, eftersom jag måste till universitetet också en sväng. Jag fick så bra hjälp på juridiska biblioteket att jag fick litet extra inspiration att slutföra det här evighetslånga projektet, avhandlingen..!
.

barista 1

Det innebar lunch på Barista i Uppsala. Allt hos dem är lagat av ekologiska ingredienser och dessutom så kallat fairtrade/rättvisemärkt. Sådant måste man uppmuntra. Dessutom är maten och bakverken så otroligt goda. Rekommenderas varmt. Barista finns inte på så många ställen i landet, men bland annat i Gränby Centrum i Uppsala.

Jag valde den här otroligt goda salladen med mathavre, grillad halloumi, valnötter, sallad, börnor, avocado, granatäpplekärnor och den godaste hummus jag någonsin ätit. Ovanpå alltsammans en syrlig och god dressing. Det här kommer jag att göra själv hemma i fortsättningen! Note to self: chilipeppar i hummusen!
.

barista

 

Planer inför hösten

006

Dags att starta upp datorn igen då…

I dag har vi varit på en väldigt lyckad inledning av läsåret i barnens skola, och i morgon börjar de vanliga skoldagarna. Det kommer att innebära nya rutiner för oss alla.

Jag vet att många tänker som jag, att hösten är den perfekta startpunkten för nya projekt, nya planer. Mina planer inför hösten är inte så uppseendeväckande eller överraskande, men jag har några stycken i alla fall:

♥ Avsluta arbetet med avhandlingen

♥ Träna på gymmet och/eller rida minst fem gånger i veckan

♥ Träna upp Glaeda så att vi kan börja rida för instruktör och tävla

♥ Läsa fler skönlitterära böcker

♥ Scrappa mera

♥ Ställa ut Fame på kattutställning

♥ Äta bra, sova bra, lyssna på kroppen och undvika magsår
.

Har ni några planer inför hösten? Berätta!

Att tänka om

042

Ibland, säkert väldigt ofta, fastnar man i gamla mönster och tankegångar. Men så händer något som gör att du tvingas tänka annorlunda – och ibland blir det bara så bra!

Som med ommöbleringen i huset som jag visat bilder på. Det tog emot att göra omflyttningen. Dels för att det är så tidskrävande, dels för att jag tyckte att jag hade den perfekta arbetsplatsen. Lugn och ro och inget som distraherade när jag arbetade. Men så mycket bättre det här blev! 

Jag trodde att jag skulle få svårt att arbeta bredvid köket och med ljudet från tv:n i vardagsrummet. Och faktiskt trodde jag att allt ljus som strömmar in i mitt nya arbetsrum, och med skrivbordet med utsikt genom två fönster, skulle göra mig ofokuserad. Men det blev tvärtom, jag arbetar mycket mer effektivt. Förut hade jag dessutom alltid litet dåligt samvete när jag gick upp till arbetsrummet. Det kändes som att smita undan. Nu kan jag vara här hur mycket jag vill! Arbeta, scrappa, blogga eller vad jag vill och ändå vara med där det händer saker.

Ha en skön söndag allesammans!

Back to work

027

Förbereder mig för en vecka på juridicum och juridiska biblioteket. Då skall en mängd källor dubbelgranskas så att allt fortfarande stämmer.

För mig är det normalt sett här och nu som gäller. Men nu börjar jag känna adrenalinet i kroppen för vad som kommer att hända framöver. Stress och press, men också förväntan.

Härlig start på veckan

006

I går hade jag ett lunchmöte med professorn i mitt ämne för att diskutera avhandlingen. Det ger alltid massor med energi, så även nu.

Det gjorde även ett blogginlägg från Karin i dag… Layouten hon har scrappat och visar i bloggen i dag, om hennes och min vänskap, är så fantastiskt vacker. Fotot hon har valt till layouten väcker så många minnen. Det var inte så länge sedan det togs, om man räknar i år, men det känns som en livstid. Så mycket har hänt sedan dess, framförallt mentalt. Vilken resa det varit…

Och när jag läste hennes beskrivning av mig i inlägget blev jag tårögd. Finare vän kan man inte ha ♥

Håll ut!

Jag lånade den här bilden från PT Olga Rönnbergs sida i dag. Visst är den bra?

Olga Rönnberg syftar förstås på träning, men bilden gäller ju allt i livet.

stick to it

 Man bestämmer sig och mår jättebra, nu skall det ske!

Man gör upp en plan, och det känns till och med ännu bättre!!

 Så kommer man igång. I början känns det bra. Men efter ett tag svalnar den euforiska känslan man hade från början – det krävs hårt arbete… När det gäller träning sägs det att de flesta håller ut 5-6 veckor efter att målet är satt. Det är antagligen då vi kommer till ett vägskäl. Vill man verkligen fortsätta att lägga ned flera timmar i veckan på träning..? Är det inte litet hysteriskt med all den här träningen, egentligen..?

Det är jobbigt att hålla ut, att kämpa på. Särskilt när man tycker att man inte kommer framåt tillräckligt snabbt. Och egentligen är det väl aldrig snabbt nog…

Så har jag känt med träningen och så har jag känt med avhandlingsskrivandet. Att träna ger mig adrenalin och lyckorus i kroppen, så det kan jag inte vara utan även om det är kämpigt ibland. Men jag kan ju ärligt säga att jag inte blir euforisk särskilt ofta när jag skriver på min bok… Men någon gång då och då, när jag har lyckats klura ut en lösning på ett problem, eller när jag formulerat en mening som jag är väldigt nöjd med, då svävar jag nästan som på moln… Resten av tiden är hårt slit.

Det märkligaste, åtminstone med mig, är att när jag når målet, då blir jag glad en kort stund. Sedan är tillfället förbi. Mitt första minne av den känslan av antiklimax, är när jag praoade på Aftonbladet och skrev en artikel om Charlie Chaplin. Mina veckor på tidningen var bland det roligaste jag gjort. Tempot, stämningen, upplevelserna… allt! Men när jag fick den fortfarande varma, nytryckta tidningen i min hand, och såg att jag fått en helsida med min artikel, då kände jag ingenting alls. Samma sak när jag höll i min första bok som kommit direkt från tryckeriet. Först stolt, glad och lättad över att få sätta punkt. Sedan ingenting.

Det kanske stämmer, att vägen mot målet är allt?