Hur en planerat lugn dag blev fullspäckad

Varje år bor det en padda i stallet, och i går träffade jag den här krabaten. Det kanske är samma som övervintrar?

Jösses, den här värmen tar kål på mig, jag svettas bort och orkar ingenting. Men jag är inte helt sysslolös ändå. I dag vaknade vi till världens åskväder som var rakt över oss. Plötsligt slog det gnistor ur elkontakterna och så gick en säkring till kyl och frys. Vår gamla telefon dog, eftersom vi glömt att dra ur jacket.

Men åskvädret var ganska snabbt överstökat, sedan hann jag med att vattna blommor, tvätta, hänga tvätt och ge alla djur mat innan vi åkte till gymmet.

Enligt naprapaten har jag en ryggrad som ser ut ett C, och dessutom snett bäcken, på grund av min gamla skada. Jag har tagit för givet att min rygg är stark, eftersom den alltid varit det. Men utan träning, ingen stark rygg. Så nu har jag varit två gånger hos naprapaten och åtta gånger på gymmet hittills den här månaden. Det har givit resultat. Jag har inte alls lika ont längre!

När jag var på gymmet fick jag meddelande om att Glaeda hade problem med magen, så snabbt hem och byta om och vidare till hästarna. I början hördes inga tarmljud, vilket är ett dåligt tecken hos hästar som kan avlida om de får kolik, men efter en promenad och nedkylning med vatten och en tvättsvamp verkade hon piggare. Ni ser hur hon njuter av att bli ompysslad ♥

Självklart rullade hon sig i hagen direkt när hon kom tillbaka. Flugorna flockades, bra att de har flugluvor. Vi gav hästarna hö igen för att se hur Glaeda skulle reagera på det, och tack och lov mullrade det ordentligt i magen, vilket alltså är ett gott tecken. Allt verkade vara frid och fröjd, så nu är det bara att hoppas att problemen inte kommer tillbaka.

Först vid 17 kom jag hem igen, då hade jag bara hunnit med att äta två ägg under hela dagen och var helt utsvulten. Nu skall jag strax skriva om en fantastiskt bra bok som jag läste ut i går, så titta gärna in litet senare om du vill få tips om en internationell bästsäljare som kommer att sätta igång många tankar.

Och senare i kväll, om jag har någon energi kvar, skall jag läsa vidare i den här.

Ha det fint!

 

Veckans ord – Hårigt

Sanna håller i fotoutmaningen Gems weekly photochallenge. Den här veckan är temat: hårigt. För mig blir det enkelt…

Glaeda, året då hon kom till oss, 2012. Hon var då dräktig.

I juli 2012 föddes Glaedas dotter. Leistra är nu sex år och Glaeda är 22.

Hösten 2012 träffade vi Fame som då var sju veckor.

I år blir hon sex år.

Sommaren 2014 flyttade Shelly hem till oss.

Fyra år senare är hon en riktig liten dam.

Och så har vi Zingo och Doris som flyttade hem till oss hösten 2016.
Så här fluffiga var de i vintras. De är nu 1,5 år.

Alla djuren hos oss har mycket päls och är väldigt håriga, så de passar ju bra som exempel på temat. Vi har höns också, men de är inte håriga utan fjädriga – kanske det ordet kommer med i nyordslistan nästa år :)

Det är Sanna som håller i utmaningen Gems weekly Photo Challenge, som är öppen för alla. Klicka in och var med du också och inspireras av andras kluriga tolkningar. Nytt tema varje söndag.

Häst med fångkänning

För andra året i rad har Leistra fått fångkänning. Fång är en vanlig sjukdom hos hästar som visar sig i att de får väldigt ont i hovarna, blir stappliga när de går, om de ens vill gå, och får svårt att röra sig på ett böjt spår. Själva sjukdomen sitter dock inte i hovarna, utan är en effekt av huvudproblemet, som man tror är insulinresistens och/eller för stor mängd kolhydrater.

Som tur är har jag hästarna hemma och ser ganska omgående om något inte är som det skall, så när Leistra inte stod vid hagöppningen och gnäggade när vi gick till bilen på morgonen, anade jag oråd. När jag ledde in henne i stallet var hon stapplig, men följde ändå med. Är det riktigt allvarligt vill inte hästar med fång röra sig alls, fång är en väldigt smärtsam sjukdom.

Samma innehåll som det dyrare Metacam

Veterinären kallades hit, och kunde bara konstatera det jag redan visste. Efter två dagars boxvila med mjukt underlag, och smärtstillande/antiinflammatoriskt som jag sprutade in i hennes mun en gång per dag, blev hon sig lik igen. Troligtvis blev det ingenting allvarligt av fångkänningen, men alla rutiner kastas omkull.

En häst med fång skall inte äta gräs, vilket innebär att de inte kan gå i en vanlig hage. Så  jag har nu satt upp en liten hage på bara jord där hästarna kan gå tills gräset inte är så kraftigt längre, någon gång i augusti… Men det växer gräs i kanterna, och det räcker med litet, litet gräs, så kan det utlösa en reaktion igen. Ungefär som diabetes. Det är nämligen sockret i gräset som många hästar inte tål, särskilt en sockerart som kallas fruktan (ironiskt nog).

Alltså fick det bli en tur till Hööks och Granngården för att leta efter en så kallad betesreducerare. Vilket i klarspråk betyder munkorg. Med den kan Leistra vara ute och slipper stå inne i boxen. Inte det roligaste inköpet till min häst, men den kan rädda hennes liv, så det finns inget alternativ. Många fånghästar avlivas. Betesreduceraren till vänster har ett hål i botten, så att hon kan beta litet grand. Den till höger kan hon förhoppningsvis ha litet längre fram i sommar när gräset inte är så kraftigt.

Jag låg sömnlös och oroade mig för hur det skulle gå nu, när höet var slut i hela landet redan i höstas. Vad skulle Leistra äta nu, när hon inte får beta gräs? Hästägare har haft panik under hela senvintern eftersom höet är slut och det inte finns att få tag i mer förrän efter nästa skörd, vilket är vid midsommar. Det höet är dessutom för kraftigt för mina hästar, så jag måste vänta ännu längre på höleverans. Häromdagen blödde jag plötsligt näsblod, vilket jag brukar göra när jag blir stressad.

Prisa Gud, här kommer höet!

Alla höpåsar från det senaste året tog han med sig för återvinning

Men vet ni vad, ibland har man tur! Jag ringde min höleverantör för att komplettera höstens beställning. Då frågade säljaren om jag ville ha en pall redan nu, med 27 höbalar från förra sensommaren. En sten föll från mina axlar. Vilken enorm lättnad. Jag vet inte vad jag hade gjort om det inte funnits hö att köpa nu när Leistra inte kan beta gräs.

Istället för att vara ute dygnet runt, tar jag in hästarna på kvällen så att de kan få hö, vitaminer och mineraler, linfröolja och ett fodertillskott som skall återställa balansen i tarmarna. Under natten slipper ju Leistra sin munkorg också. Fodertillskottet, oljan och  mineralerna måste blandas med något för att hästarna skall äta, så jag köpte en säck med sockerfri dietpellets. Alltsammans blötlägger jag på morgonen och ger på kvällen när de kommer in.

Leistras hö förbereder jag minst en timme innan hon skall äta genom att lägga det i en hink med vatten. Vattnet urlakar sockret/fruktan i höet och skall vara ett effektivt sätt att skydda hästarna  mot fång.

På morgonen får de hö innan jag släpper ut dem och på dagen är det dags för hö igen. Då tar jag av Leistras munkorg i hagen tills hon ätit upp sitt hö, och sedan på med munkorgen igen. Jag är förvånad över hur tålmodig hon är.

I morgon kommer hovslagaren och skall verka hovarna så att tån kortas av, vilket fördelar trycket bort från tån till trakten och strålen.

Eftersom det nu är tydligt att det inte var en engångsföreteelse förra året då  Leistra fick fångkänning, blir det ändrade rutiner här. Hon tål uppenbarligen inte det kraftiga gräset på vår och försommar, så hon kommer att få beta med en betesreducerare.

Vissa klarar att gå på bete bara de har betesreduceraren, så kanske kan det fungera nästa år, om hon har den redan från det att gräset börjar växa. Gräset innehåller höga halter av socker när det är väldigt varmt och soligt och kyliga frostnätter. Då kallas det att gräset stressväxer, och det är inte alls bra för hästar i allmänhet, och absolut inte för hästar som är insulinresistenta, som jag misstänker att Leistra är. När den här akuta fasen är över skall jag låta en veterinär testa henne för det.

Nu hoppas jag verkligen att det räcker med det jag gjort hittills och att vi kan träna vidare. Och framförallt, att hon kan leva vidare. Vissa hästar får så allvarlig fång att de måste avlivas, men för Leistra tror jag att det fungerar om jag följer planen jag berättat om här.

 

Dubbeldörr (40/365) till höskullen

Vårt stall med dörrar upp till höskullen, och en och annan istapp från taket. Klarblå himmel i dag och iskalla vindar.

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 olika teman under året, samt alla deltagare. Klicka gärna runt och se andras foton på samma teman!

 

Vitt på vitt (37/365)

I dag kombinerar jag två fotoutmaningar. 365 foton och Gems Weekly Photo Challenge, som är öppna för alla.

Och så kom vintern även till oss i Roslagen, jag som börjat tro att vi skulle klara oss i år. Det fortsätter att snöa och nu skall det tydligen vara runt – 12 grader dygnet runt.

För hästarna är det inga problem med snö och kyla. Det som är värst är 0-10 plusgrader och regn. Då tränger regnet in under pälsen och de kan bli nedkylda på ryggen, vilket kan få allvarliga konsekvenser som korsförlamning. När det är kallt måste man tänka på att se till att hästarna har hö och vatten, så att ämnesomsättningen hålls igång (alstrar värme) och de inte får kolik därför att vattnet har frusit och de inte kan dricka.

Två dagar kvar till mars, som är en vårmånad. Tror ni att våren blir försenad i år?

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 olika teman under året och här hittar du Gems Weekly Photo Challenge, samt alla deltagare. Klicka gärna runt och se andras foton på samma teman!

 

Annorlunda är bra (35/365) – selfie på mig och pållen

Tokiga häst :) Det gick inte att ta ett enda kort utan att hon flemade, som det heter på hästspråk. Det vill säga att hästen drar upp överläppen för att känna en viss doft bättre. Vad jag skrattade!


Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 olika teman under året, samt alla deltagare. Klicka gärna runt och se andras foton på samma teman!

 

Typisk svensk sommar?

Piggelinen fick komma ut på bete en timme i dag. Några tankar om det.

1. Den hästen är det tänkt att jag skall rida in under hösten… jag ser framför mig hur jag svingar lassot över huvudet, och sitter stabilt som en cowgirl i sadeln när hon bockar och krumbuktar sig (gick ni på det..?)

2. När vi lurade in hästarna i rasthagen igen, efter som jag skrev bara en timme, var deras magar runda som tunnor… Det här med hästar på sommarbete har jag tappat tron på. Får de inte fång, blir de så feta att det är både djurplågeri och omöjligt att spänna en sadelgjord runt magen.

3. Och så himlen, som visserligen är dramatisk och snygg, men litet väl mörk för min smak. Skall det inte bli någon solig sommar i år? Jag gillar temperaturen, men molnigheten har jag vissa invändningar emot.

Ha en trevlig kväll!

 

Om att läsa under midsommarhelgen

Midsommarutmaningen hos Mias Bokhörna är över för detta år. Eftersom ingenting har hänt med min läsning sedan jag lade upp ett halvtidsinlägg, så kommer en litet redigerad version av samma inlägg här.

Jag har läst 31 sidor i den här boken, det är allt jag hunnit med under fyra dagar. Man kan knappt tro att det är möjligt att läsa så litet när man bestämt sig för att vara med i en läsutmaning, men tydligen går det utmärkt. Men det gör ingenting, det är självvalt. Jag har bara trevliga skäl till att inte ha hunnit.

Vi har firat midsommar, först med fika vid Wenngarns slott. Om ni undrar vad Isabella gör, så fotar hon en bok… Sådan mamma, sådan dotter… ;-) Sedan åkte vi till vår vanliga plats för midsommarfirande i Gottröra. Där var det som alltid gemytlig och mysig stämning. Kvällen avslutades med god mat under våra lönnar, Jackie och jag inlindade i filtar. Det började blåsa på kvällen och på natten kom regnet. Men hela midsommarafton kunde vi vara utomhus i solskenet, det får man vara nöjd med. Klassiskt svenskt midsommarväder!

Jag har påbörjat den långa processen med inridning av vår unghäst. Hon har levt mer eller mindre som en vildhäst, och det visade hon i dag när hon fick träffa mammas häst. Leistra skriade högt och slog med frambenen. Isabella var med och hennes hjärta stannade nästan sade hon. Hon har bara umgåtts med ridskolehästar, nu fick hon se hur hästar kan vara när de är unga, pigga och levnadsglada. Själv kände jag ett lyckorus i kroppen när jag insåg vilka fina benlyft Leistra kommer att ha när hon töltar ♥

Leistras energiexplosion väckte upp den här sega tanten och gav mig också energi, så jag bara måste prova om bettet som jag har skulle passa henne. Jag satte på henne träns med bett och allt, och hon accepterade utan minsta problem. Isabella hämtade gräs som Leistra fick äta med bettet i munnen, så att hon skulle få en positiv uppfattning av det här med bett. Jag hade glömt hur spännande det är med unghästar, och jag hade glömt hur roligt det är med sådana här äventyr!

I kväll blir det glass med jordgubbar igen och kanske, kanske har jag energi kvar till litet läsning.

Hur det har gått för alla andra kan ni läsa om här.