Bättre vara ute på hal is å ha de glatt

… än att gå i lera och sörja.

Tänkte på Robert Brobergs låt när jag kom hem från skogsturen med Leiftra i dag, lerig upp till knäna. Jag red och gick bredvid över berg, kärr, diken, vattensamlingar och leriga skogsvägar och fick ihop 12000 steg. Härligt liv att kunna ta en paus från arbetet och rida i dagsljus. Å andra sidan arbetar jag både vardagar och helger, tidiga morgnar och kvällar.

Under eftermiddagen skall jag arbeta vidare med teoriavsnittet i min avhandling. Jag har funderat under ett par dagar på om jag skall välja den säkrare och enklare vägen, eller den svårare där jag kommer att bli hårdare bedömd och jag riskerar att misslyckas, men där resultatet också kan bli så mycket bättre och mer spännande, och roligare för mig att skriva. Vilket val skulle ni ha gjort? Vilket tror ni att jag har gjort?

Hoppas ni fått en fin start på veckan!

Hur är det med julstämningen så här en vecka innan julafton?

Inte mycket till julstämning i den här bilden, rakt ur min verklighet just nu ;) Men litet julstämning skymtar faktiskt i bakgrunden, under den rödvita handduken står nämligen en stor kastrull med min hemgjorda pepparkaksdag, som vi skall baka ut i kväll. Och jag har köpt två askar med delar till pepparkakshus som Bella och Jackie skall få sätta ihop och dekorera.

Om boktravarna. Själva forskningen är egentligen klar, det jag gör nu är att formulera den teoretiska ramen för avhandlingen och då behöver jag läsa på om demokrati, välfärdsstatens uppkomst och utveckling, rättskultur och en hel del annat. Havregrynsgröt med äggsmörgås och kaffe fungerar perfekt tillsammans med läsning!

I går morse fräschade jag upp kunskaperna om hur det gick till när Per Albin införde folkhemsbegreppet. En del saker har ingen direkt betydelse för avhandlingen, men det är bra att läsa på om samhällsutvecklingen för att bättre förstå varför en viss händelse inträffade.

På dagarna sitter jag ofta i husets gamla sal. Om någon undrar om jag själv ser vad jag skrivit, så är svaret: inte alltid ;) När jag får idéer måste de snabbt ned på papper innan de försvinner, och då blir det sådana här hieroglyfer.

Men jag jobbar inte bara. Jag tycker själv att jag hinner med alldeles för litet. Jag skulle behöva stänga in mig i en liten stuga och bara arbeta, sova och äta tills boken är klar. Men det vill jag ju inte, då skulle jag missa exempelvis det här…

I år fick jag uppleva två luciatåg. Ett med Jackie och Bella i deras skola, och ett med det här gänget. Det var Max första luciatåg, och dessutom i samma kyrka som Bella och Jackie gick luciatåg när de var små. Så himla mysigt ♥

Mockning när Leiftra varit inne på natten, vilket inte händer så ofta, bara när det regnar väldigt mycket, annars vill hon och kompisarna helst vara ute med himlen som tak.

Vi har delat upp fodringarna mellan oss tre som har hästar i stallet. När jag skall fodra passar jag på att väga upp hö och fylla höpåsarna till frukost, lunch och middag och hinken med mineraler, nyponpulver och magnesium.

Halv tre slutar Bella och Jackie skolan, och under ett par dagar när vi körde hemåt var det så här magiskt. Vi var tvungna att stanna och fota. Tyvärr suddigt, men ni anar kanske hur stämningsfullt det var. Och kallt. Byggnaderna i bakgrunden är Johannesbergs slott som döljs litet av dimman.

Dansterminen avslutades med två julshower. Genrep innan, så jag hade tre timmar att fylla med något vettigt. Jag åt och läste och åt. Det är så fint att se dansarna på scenen och se hur mycket de har utvecklats under de här fem åren.

November och december har hittills varit otroligt hektiska. Förutom att arbeta har jag:

* … varit på sjukhuset för att ta bort en benbit som fastnade i halsen
* … hjälpt tjejerna en hel del med att plugga till prov
* … försökt hinna rida men knappt hunnit se min lilla häst mer än när jag utfodrar, det måste bli ändring på det!
* … tränat när tjejerna har dansat
* … haft hosta i flera veckor, så ibland har jag bara väntat i bilen när tjejerna dansat (sex timmar per vecka plus tiden det tar att skjutsa, men shit happens, nya tag efter nyår!)
* … firat Bellas femtonde födelsedag och jag lagade Delizie del Piemonte till hela släkten
* … varit på väldigt bra utvecklingssamtal i skolan med både Bella och Jackie
* … firat flera av tjejernas kusiners födelsedagar
* … varit väldigt orolig. Min pappa fick en hjärtinfarkt, så det har varit mycket oro och allt annat som följer med en sådan allvarlig händelse. Han klarade sig, och skall göra en till operation nu i veckan för att rensa en till åder
* … ätit lunch med Mona som jag lärt känna genom våra bloggar
* … varit på möte med min handledare och biträdande handledare på universitetet
* … hämtat granris till julbocken tillsammans med min mamma
* … ätit lunch med min barndomsvän Ullis

Och när man sedan börjar andas ut och ser sig omkring, så upptäcker man att man fullkomligen vadar i hundhår… Bara att ta lilla hunden under armen och gå ut och borsta henne. Det blev en till hund :)

Inte så mycket till julstämning än, men var så säkra, det kommer det att bli även i år! Vi blir tjugo personer här på julafton, så jag skall sätta igång med förberedelserna.

Jag har en del annat att göra, men så snart jag hinner kommer det inlägg med bilder från vårt julpyssel, kanske en Christmas Home Tour, recensioner av minst två böcker som jag läst men inte hunnit skriva om, mitt år i text och bilder – en sammanfattning av året som gått, en sammanfattning av bokåret 2019 (lär bli kort ;)), bilderna som blev topp nio på mitt Instagramkonto, mina mest lästa inlägg i bloggen i år. Bland annat.

Men nu åter till min rättshistoriska värld en stund till.

 

Ett inlägg om (nästan) bara mig

Under mina första trettio år avskydde jag att vara med på bild, och det finns inte heller många kort tagna på mig. När barnen kom tog jag tusentals bilder på dem (varje år), och efterhand började jag fundera över om jag kanske borde vara med på bild ibland själv också, för deras skull. Jag vet ju hur det kändes när farmor gick bort, hur jag ångrade att jag inte tagit fler bilder på henne.

Så, här kommer en bildkavalkad med bilder på mig själv, framförallt från tiden innan jag började blogga och innan jag började lägga upp bilder på mig själv i sociala medier. Det här är framförallt till er, Bella och Jackie ♥ ♥  Men det kanske kan vara litet kul för er andra att se också, och känna igen sig i frisyrer och kläder från olika tider…

Djurintresset har alltid funnits. Ni ser ju så nöjd jag ser ut när jag sitter bland hundvalparna. Senare köpte jag Amigo, en Blåpannad Amazonpapegoja, som lärde sig prata och hängde med mig både inne och ute. Tyvärr utvecklade jag allergi mot fåglar.

Vi bodde i Rinkeby tills jag skulle börja åk 2 och hade samtidigt ett litet fritidshus som vi åkte ut till på varje ledig stund; kvällar, helger, lov och semestrar. Det var primitivt, utan vatten och avlopp. Vi tog med oss vatten i dunkar och använde utedass. Alla i familjen älskade friheten vi kände när vi var där. Min storebror och jag kunde springa omkring i skogen och på bergen hur vi ville, lekte och byggde kojor. De två översta bilderna till vänster är fotade vid stugan.

Några  bilder på mig med gips och Hoffmans instrument efter att jag blev påkörd och benet blev krossat. Längst ned till vänster hade jag haft gips i ett år och visste inte då att jag skulle opereras sex- sju gånger till innan benet till slut läkte efter fem år.

På bilden där jag har vita shorts är jag tjugoåtta år och är på kryssning i Medelhavet med en vän till mig. Till vänster om den bilden är jag och Patrik på väg mot Grand Canyon, år 2000. Bilder från den resan finns i resebloggen.

En mix av bilder från olika tider. Bilden där jag har napp var jag tydligen sur för att jag inte ville åka med till en djurpark.  På den suddiga bilden från Trollstigen sitter jag i skinnställ. Patrik och jag åkte motorcykel genom Norge tillsammans med vår vän Ralf. Bilder från den resan finns här.

Jag, högst upp i ett av oräkneliga hölass som jag hjälpt till att köra in och trava på höskulle, och jag på en av mina föräldrars travhästar. Han var inte inriden, vilket märktes när jag skulle vara sparringpartner till mamma som tränade travhästar, och han susade efter henne i sulky och bockade tills jag nästan flög av.

Patrik och jag träffades 1997. Efter en månad var det nyårsafton, och jag blev medbjuden till stor nyårsfest på Piperska muren. Klädkoden var långklänning och det skulle dansas wienervals. Jag hyrde klänningen jag har på bilden längst ned i mitten och kände mig jättefin i den. Hamnade såklart bredvid helt okända människor vid middagen, jag kände ju knappt Patrik, men vi hade väldigt kul. Förutom när dansen började och jag var den enda som tagit lektioner i wienervals för den kände Holger Lundqvist i Uppsala för att inte göra bort mig, och det visade sig att jag var den enda som kunde dansa det… besvikelsen var enorm.

På bilden högst upp till vänster sitter jag på mitt andra jobb efter att jag slutat gymnasiet, år 1988. Jeansjackan… Den använder jag fortfarande ;) Under den bilden är jag på nyårsfirande vid millennieskiftet år 1999/2000. Under den var jag på väg till 30-årsfest med trettiotalstema.

Jag gillade som sagt inte att vara med på bild, så ganska allvarlig på många bilder… Utom högst upp till höger, där jag blivit femtio och mognat tillräckligt mycket för att inte vara så reserverad ;) Längst ned till höger var det dags för temafest med militärtema. Kläderna kom från Överskottsbolaget, numera ÖoB. Jag kände ingen och fick en inbjudan med en adress till en bar i Stockholm där jag skulle träffa en okänd man som också fått en inbjudan till militärfesten. Det var ju ganska lätt att se vem som var min blinddate, eftersom han var klädd likadant. Sedan blev det mindre kul, att gå genom stan till den hyrda festlokalen i de kläderna.

Bilden där jag har permanentat hår och brett skärp är förstås från 80-talet. Längst ned till vänster är vi på väg till midsommarfirande. Inte överraskande hade jag blåmärken på benen.

Hästar, hästar, hästar. Min arabhäst som jag tävlade med i distansritt när jag var runt 35. Barbacka och väldigt lycklig 22-åring på min första islandshäst, Hausti, och ärevarvet med min andra, Sprettur, som jag tävlade med. Jag var groom till min kompis som tävlade i körning. Det var verkligen otroligt kul att stå längst bak på vagnen och försöka parera så att hon inte skulle köra in i hindren vi skulle ta oss igenom i full fart!

Mitt tredje arbete var på Skanska. Jag var nitton år och hade alltid matlåda med mig, vilket informationschefen uppmärksammade och tjatade på mig om att vara med i en artikel om matlådor på jobbet. En fotograf skjutsade hem mig och tog bilden med mig och Cindy, min Sheltie, och matlådan. Jag tror att det var en gryta med viltkött. Ser ju inte så smakligt ut, men fotografen blev nöjd. Något år senare började jag på juristlinjen i Uppsala.

Här kommer nyare bilder som kan finnas i olika inlägg i bloggen. Inte lika många bilder med mig och hästar, desto fler med mig och barnen ♥ ♥

Också nyare bilder. Det börjar bli fler hästar och hundar igen på bilderna med mig, och träningsbilder.

Det var det. Hoppas ni har en fin dag med mycket sol efter det blåsiga, regniga och kalla vädret som varit.

Första veckan på sommaren

Den första veckan på sommaren känns mer som vår, med tanke på hur det blåser.

Men det känns ändå som vi är på väg att ta steget över till en ny fas på året. Efter fulltecknade veckor med skjutsningar till och från skola och dansträningar/egen träning kommer sommaren att kännas betydligt lugnare. Det skall bli riktigt lyxigt att kunna sitta vid datorn och fokusera helt och hållet på att arbeta och inte flänga omkring hela tiden. Vi är inte riktigt där än, det är fortfarande två veckor kvar på skolterminen, men sedan väntar nio skolfria veckor…

 

Tongue out Tuesday

Haha, ja så kan verkligheten också se ut ;) Jag, smutsig och rödflammig av långpromenad med yster häst, och Leiftra som räcker ut tungan när jag vill ta en bild på henne och mig.

Bilderna är från igår kväll, därav Tongue out Tuesday-rubriken. Hoppas ni får en fin dag med mycket solsken!

Njuter av den härliga tiden av hösten

I förrgår skjutsade jag Bella till tandregleringen tidigt på morgonen. Det var så fint i Uppsala att jag var tvungen att stanna och fota. Tyvärr med mobiltelefonen, men visst ser man vilken vacker morgon det var med höstfärgerna och de fina byggnaderna som avspeglas i vattnet i Fyrisån.

Än så länge är det den härliga tiden av hösten, så det gäller att passa på att njuta innan det klara, fina och färgstarka byts mot regn och rusk. Det skall jag göra i dag. Jag har börjat morgonen med att läsa vidare i Börjlinds senaste kriminalroman och snart skall jag rida lektion. Sedan vidare med Bella och Jackie till danslektion och jag skall passa på att träna och stretcha loss den här envisa höften som inte är helt bra än. Och så födelsedagsfirande efter det, och förhoppningsvis läsa ut boken innan jag somnar i kväll. En bra dag. Vad har ni för planer?

Vår bästa tid är nu

Jag tänker att jag skall fota mer av det som sker i livet än bokläsning. Problemet är att när jag gör andra saker glömmer jag att fota, eller så finns det inte tid till det. Som när jag rider. Därför får mina ridstövlar symbolisera morgonens ridpass. Och Doris ville vara med på bild som ni ser.

För övrigt anser jag att den här tiden mycket väl kan vara den allra bästa på hela året!

Hur en planerat lugn dag blev fullspäckad

Varje år bor det en padda i stallet, och i går träffade jag den här krabaten. Det kanske är samma som övervintrar?

Jösses, den här värmen tar kål på mig, jag svettas bort och orkar ingenting. Men jag är inte helt sysslolös ändå. I dag vaknade vi till världens åskväder som var rakt över oss. Plötsligt slog det gnistor ur elkontakterna och så gick en säkring till kyl och frys. Vår gamla telefon dog, eftersom vi glömt att dra ur jacket.

Men åskvädret var ganska snabbt överstökat, sedan hann jag med att vattna blommor, tvätta, hänga tvätt och ge alla djur mat innan vi åkte till gymmet.

Enligt naprapaten har jag en ryggrad som ser ut ett C, och dessutom snett bäcken, på grund av min gamla skada. Jag har tagit för givet att min rygg är stark, eftersom den alltid varit det. Men utan träning, ingen stark rygg. Så nu har jag varit två gånger hos naprapaten och åtta gånger på gymmet hittills den här månaden. Det har givit resultat. Jag har inte alls lika ont längre!

När jag var på gymmet fick jag meddelande om att Glaeda hade problem med magen, så snabbt hem och byta om och vidare till hästarna. I början hördes inga tarmljud, vilket är ett dåligt tecken hos hästar som kan avlida om de får kolik, men efter en promenad och nedkylning med vatten och en tvättsvamp verkade hon piggare. Ni ser hur hon njuter av att bli ompysslad ♥

Självklart rullade hon sig i hagen direkt när hon kom tillbaka. Flugorna flockades, bra att de har flugluvor. Vi gav hästarna hö igen för att se hur Glaeda skulle reagera på det, och tack och lov mullrade det ordentligt i magen, vilket alltså är ett gott tecken. Allt verkade vara frid och fröjd, så nu är det bara att hoppas att problemen inte kommer tillbaka.

Först vid 17 kom jag hem igen, då hade jag bara hunnit med att äta två ägg under hela dagen och var helt utsvulten. Nu skall jag strax skriva om en fantastiskt bra bok som jag läste ut i går, så titta gärna in litet senare om du vill få tips om en internationell bästsäljare som kommer att sätta igång många tankar.

Och senare i kväll, om jag har någon energi kvar, skall jag läsa vidare i den här.

Ha det fint!

 

Veckans ord – Hårigt

Sanna håller i fotoutmaningen Gems weekly photochallenge. Den här veckan är temat: hårigt. För mig blir det enkelt…

Glaeda, året då hon kom till oss, 2012. Hon var då dräktig.

I juli 2012 föddes Glaedas dotter. Leistra är nu sex år och Glaeda är 22.

Hösten 2012 träffade vi Fame som då var sju veckor.

I år blir hon sex år.

Sommaren 2014 flyttade Shelly hem till oss.

Fyra år senare är hon en riktig liten dam.

Och så har vi Zingo och Doris som flyttade hem till oss hösten 2016.
Så här fluffiga var de i vintras. De är nu 1,5 år.

Alla djuren hos oss har mycket päls och är väldigt håriga, så de passar ju bra som exempel på temat. Vi har höns också, men de är inte håriga utan fjädriga – kanske det ordet kommer med i nyordslistan nästa år :)

Det är Sanna som håller i utmaningen Gems weekly Photo Challenge, som är öppen för alla. Klicka in och var med du också och inspireras av andras kluriga tolkningar. Nytt tema varje söndag.