Jag har skrivit en lång reseberättelse med många bilder i resebloggen. Om ni inte varit på Ellery Beach House ute på Lidingö, och kanske blir nyfikna och sugna på att boka en natt eller två, kan ni ju klicka in där och inspireras.
Japp, vi badade i Höggarnsfjärden. 11 grader i vattnet. Och vi åt brunch, middag, snacks och frukost dagen därpå. Badade i fyra olika pooler med uppvärmt vatten som det bara var att kliva ned i, utan minsta tvekan. Och vi solade på solsängarna och vilade sent på kvällen i eld-relaxrummet. Mer om alltsammans i resebloggen.
På pingstdagen tog jag bil och tunnelbana in till Stockholm för att träffa Maria och Anna-Karin, vänner sedan tjugofem år tillbaka. Vi hade en fantastisk dag på Djurgården.
Jag promenerade från Östermalmstorg ned mot Dramaten och passerade vackra Hedvig Eleonoras kyrka. Åttakantig från 1737. Jättefina rhododendronplanteringar och magnolior. På en skylt varnades för kråkorna på kyrkogården. De har ungar nu och är därför väldigt aggressiva. Jag fick associationer till filmen Fåglarna av Alfred Hitchcock, ni vet när fåglarna blir galna och attackerar människor. Jag såg dock varken vuxna kråkor eller kråkungar.
Däremot såg jag en väldigt fulsnygg liten a-traktor, som jag fotade och messade bild på till tjejerna. Och som vanligt, om man höjer blicken ser man ofta fina ornament och utsmyckningar som inte syns i markplan.
Längs Strandvägen körde den ena fina bilen efter den andra, och när jag kom hem googlade jag och insåg att det var Gärdesloppet med tävlingen Prins Bertils Memorial som pågick på Djurgården den här dagen.
Vi hade planer på att åka ut till Fjäderholmarna, men hamnade på Wärdshuset Ulla Winbladh på djurgården. Det var jättemysigt och gott. Jag valde hjortköttbullar och vi fick lära oss till vilket kött man använder ljus respektive mörk gelé, vilket jag har glömt nu :)) När jag såg att det fanns vaniljkräm med knäcktäcke, det vill säga crème brûlée, på menyn kunde jag inte motstå dessert.
Jag bad också om ananasjuice om de hade det. Efter litet tid kom personalen tillbaka och berättade att de hittat en flaska, och om jag ville ha den så skulle jag få den gratis. Den hade gått ut i datum för ett år sedan och kunde ha börjat jäsa. Jag smakade och den var helt perfekt, sedan ramlade jag av stolen. Nej, skämtar såklart bara, om att ramla av stolen. Juicen var väldigt god.
Och jag som bor på landet med djur och natur omkring mig hela dagarna, fastnar förstås ändå bland blommor och djur med kameran. Jag tänker varje gång jag laddar upp bilder från mobiltelefonen att jag skall ta med systemkameran nästa gång och ta bättre bilder, men jag inser att det inte kommer att ske. Det är så bekvämt att bara ha med mobiltelefonen. Min väska är alltid tung ändå, av minst en bok och läsplattan.
Här är en mix av bilder från de senaste veckorna/månaderna. Tiden rusar fram. Ett eller två inlägg kommer om detta inom kort. Men nu har jag ett lektörsuppdrag som skall bli klart.
Så snygga skuggor från träden, och helt öde förutom en man som också såg det läckra och tog bilder. Jag skall försöka komma ihåg att ta bilder på samma plats när träden slagit ut.
Statyn framför huvudentrén föreställer Karl X Gustav, kung av Sverige 1654–1660. Statyn är formgiven av Gustaf Malmquist.
Här skulle vi mötas för att se utställningen Nordens Paris. Klicka gärna in via länken och titta på fotografierna, se filmerna och läs om NK:s franska damskrädderi som var verksamt 1902-1966. En så spännande del i vår historia, och som inte bara handlar om vackra kläder och flärd, utan om hur samhället såg ut, varför man sydde en viss typ av kläder, påverkan av första och andra världskriget och mycket mer. Kläder speglar sin samtid och därför tycker jag att det är så intressant med mode.
Den här pusseldeckarserien om klädskaparen Hannah Lönn, som ramlar in i och hjälper polisen att lösa mordhistorier, anknyter till NK:s franska damskrädderi. I den andra delen i serien sker ett mord med koppling dit. Jag rekommenderar att läsa hela serien. Här har jag skrivit om den första delen.
Gustaf Vasa, kung av Sverige 1523–1560. Statyn är formgiven av skulptören Carl Milles.
En ganska imponerande byggnad, på både insidan och utsidan. Visst blir man ofta hemmablind och missar det fina man har nära? Många jag frågat håller med mig om att man är bättre på att turista när man är utomlands, än att lära känna sin egen omgivning hemma. Jag tänker ofta att jag skall bli bättre på att turista i Sverige. Och nu tänker jag det igen.
Stora hallen i museet är ett av de största ickekyrkliga rummen i Sverige. Visst är det vackert!
Jag fick syn på en vacker boktrave.
Sedan åt vi lunch på Djurgårdsbrons sjöcafé. Tiden bara försvann, och plötsligt hörde Jackie av sig och sade att jag inte behövde hämta henne, hon skulle få skjuts av Sol hem. Hämta redan? Jag tittade på klockan – halv fyra! Hon hade sett på Hitta-appen att jag var kvar i stan och jag hade helt glömt både tid och rum. När personalen några timmar senare började plocka ihop filtar och annat insåg vi att de stängde restaurangen och det var dags att åka hem.
Jag tog en bild på den här blå porten. Det blir nog fint att ta en bild senare, när träden har löv på grenarna. När jag kom hem läste jag på om porten och blev sugen på att gå en kunglig promenad på Djurgården. Från blå porten kan man med app och audioguide gå i Bernadotternas spår från Djurgårdsbron till Rosendal; sju kungar, sju skyltar.
Den här porten tillverkades 1848 och påminner tydligen om portarna till den stängslade jaktpark som fanns på Djurgården under 1600- och 1700-talen.
Och så en bild på Fame. Hur kan det här kännas bra..?
Just nu - Just här 