Vi ser utställningen Nordens Paris och äter god lunch på Djurgårdsbrons sjöcafé

Så snygga skuggor från träden, och helt öde förutom en man som också såg det läckra och tog bilder. Jag skall försöka komma ihåg att ta bilder på samma plats när träden slagit ut.

Statyn framför huvudentrén föreställer Karl X Gustav, kung av Sverige 1654–1660. Statyn är formgiven av Gustaf Malmquist.

Här skulle vi mötas för att se utställningen Nordens Paris. Klicka gärna in via länken och titta på fotografierna, se filmerna och läs om NK:s franska damskrädderi som var verksamt 1902-1966. En så spännande del i vår historia, och som inte bara handlar om vackra kläder och flärd, utan om hur samhället såg ut, varför man sydde en viss typ av kläder, påverkan av första och andra världskriget och mycket mer. Kläder speglar sin samtid och därför tycker jag att det är så intressant med mode.

Den här pusseldeckarserien om klädskaparen Hannah Lönn, som ramlar in i och hjälper polisen att lösa mordhistorier, anknyter till NK:s franska damskrädderi. I den andra delen i serien sker ett mord med koppling dit. Jag rekommenderar att läsa hela serien. Här har jag skrivit om den första delen.

Gustaf Vasa, kung av Sverige 1523–1560. Statyn är formgiven av skulptören Carl Milles.

En ganska imponerande byggnad, på både insidan och utsidan. Visst blir man ofta hemmablind och missar det fina man har nära? Många jag frågat håller med mig om att man är bättre på att turista när man är utomlands, än att lära känna sin egen omgivning hemma. Jag tänker ofta att jag skall bli bättre på att turista i Sverige. Och nu tänker jag det igen.

Stora hallen i museet är ett av de största ickekyrkliga rummen i Sverige. Visst är det vackert!

Jag fick syn på en vacker boktrave.

Sedan åt vi lunch på Djurgårdsbrons sjöcafé. Tiden bara försvann, och plötsligt hörde Jackie av sig och sade att jag inte behövde hämta henne, hon skulle få skjuts av Sol hem. Hämta redan? Jag tittade på klockan – halv fyra! Hon hade sett på Hitta-appen att jag var kvar i stan och jag hade helt glömt både tid och rum. När personalen några timmar senare började plocka ihop filtar och annat insåg vi att de stängde restaurangen och det var dags att åka hem.

Jag tog en bild på den här blå porten. Det blir nog fint att ta en bild senare, när träden har löv på grenarna. När jag kom hem läste jag på om porten och blev sugen på att gå en kunglig promenad på Djurgården. Från blå porten kan man med app och audioguide gå i Bernadotternas spår från Djurgårdsbron till Rosendal; sju kungar, sju skyltar.

Den här porten tillverkades 1848 och påminner tydligen om portarna till den stängslade jaktpark som fanns på Djurgården under 1600- och 1700-talen.

Och så en bild på Fame. Hur kan det här kännas bra..?

Hoppas ni har en fin dag!

Härlig dag till sjöss på Briggen Tre Kronor

Våra grannar seglade med Briggen för några år sedan, och från dem fick jag tipset om den här halvdagskryssningen. När Fredrik fyllde 50 fick han en lunchsegling i present.

Här ligger hon, vid Kolskjulet på Örlogsvägen på Kastellholmen.

Ser ni besättningen uppe i riggen? Flera av dem är volontärer, som arbetar gratis mot mat och kojplats.

Ingen höjdrädsla där i alla fall…

Kocken hade lagat en fiskrätt med smörig och krämig sås och sallad med litet riven pepparrot, ljuvligt gott! Visserligen blir allting gott när man ute och seglar, men den här såsen var faktiskt något extra, jag måste kolla upp hur man gör en sådan.

Det var spännande att se hur seglen hissades och bärgades, och ville man så fick man hjälpa till. Om det heter att hissa segel vet jag inte, men jag fick lära mig att det heter att bärga segel om det är på ett fartyg som det här.

Födelsedagsbarnet med fru och svåger.

Vi avslutade på Hotell Skeppsholmen. Öl till de andra, cappuccino och morotskaka till mig. En riktigt härlig dag!

Roadtrip ensam till Kiruna – hiss eller diss?

Det här var ju så gott! Strömming med potatismos och lingon. Jag gillar när salladen är något annat än just salladsblad, gurka och tomat. I dag fick vi den serverad i de här små skålarna på fot, med strimlad morot, ruccola, spenat, kikärtor och en syrlig och god dressing där jag kunde urskilja citron.

Vi träffade Ewa och Rolf, och fick höra mer om deras resa genom norra Sverige, nästan ända upp till Arvidsjaur. Extra spännande för mig, eftersom jag vill bila upp till Kiruna. Genom inlandet och tillbaka ned längs östkusten. Utan avstickare blir det 266 mil. Vi har åkt MC ned från Haparanda längs östkusten, men jag har aldrig sett det norrländska inlandet, och jag är så nyfiken på att se åtminstone delar av Sápmi, det område som omfattar samernas historiska bosättningsområde.

Som boende här i Stockholmstrakten undrar man ju om vägarna i Norrland är oändliga utan bebyggelse och med tät skog? Var måste man börja vara beredd på att renar kan kliva ut på vägen? Hur är kvaliteten på vägarna? Och framförallt, vad bör man inte missa?

Jag får inte med mig familjen, så nu funderar jag allvarligt på att köra ensam till Kiruna och tillbaka. Klarar en social person som jag att vara tyst och ensam så många dagar som det skulle ta?