Spännande boknyheter i oktober

Tiden är begränsad för nöjesläsning numera, men titta här vad som ändå landat hemma hos mig den senaste tiden. Jag blir så glad för varje bokpaket! Den senaste tiden har det kommit både väntade och oväntade böcker, och titta vilken spännande mix av genres, precis som jag vill ha det.

Eventuellt spelar jag in en video där jag visar upp böckerna litet närmare, och berättar om innehållet. Boken om Södermalm är fullmatad med fina bilder och berättelser om husen, historien och människorna. I boktraven finns också efterlängtade julfeelgoodböcker, en historisk roman som fått väldigt fina omdömen, en biografi om en djurdetektiv och hans hund, två omarbetade klassiker, böcker om öde, livet och hur det blev och hur det kunde ha blivit. Och så boken Mitt år: det som gått och det som kommer, med massor av frågor om stort och smått som får dig att reflektera under tiden du skriver ned dina svar. Jag måste visa upp några uppslag ur den boken, kanske när jag själv hunnit börja med den och kan ge litet starthjälp om det är svårt att komma igång.

Videon spelar jag dock inte in i dag, för i dag måste jag arbeta med min egen bok, hinna med ett ridpass och följa Augustnomineringseventet på Mosebacke.

Ha en fortsatt härlig dag!

 

Böcker att se fram mot hösten 2019

Mina favoriter bland boknyheterna som kommit ut under januari – augusti i år visar jag i det här inlägget.

Det här är mina favoriter i september

Jag vill  läsa varenda en av de här. Några har jag redan hemma, som Liane Moriartys senaste roman, Åsa Hellbergs första del av en ny romanserie och Agatha Christies prisade Dolken från Tunis.

Och titta vilka spännande böcker som kommer i oktober – november

Och de här då… Jag tyckte ett kort ögonblick att det inte var så mycket som lockade av boknyheterna i höst, och tänkte att det var ju skönt, så behöver jag inte känna att jag missar att läsa något som jag verkligen vill. Men där hade jag helt fel visade det sig, för det här är bara ett litet urval av mina absoluta favoriter, hösten svämmar över av intressanta böcker!

Om ni skulle nämna en eller ett par böcker som ni ser fram mot av höstens nyutgivning, vilka skulle det vara?

 

De här böckerna ser jag fram emot att läsa i sommar

Om två veckor är det sommar enligt årskalendern. Jag räknar med att kunna läsa många av de här böckerna under juni-augusti. Kanske alla. Visserligen kommer jag att arbeta hela sommaren, men jag kommer att följa rådet jag fick den första terminen på juristlinjen, att inte bara läsa facklitteratur, utan även skönlitterära romaner. Det är bra på så många olika sätt. Jag behöver väl inte ens gå in på hur, ni som läser här vet redan.

Sedan 2016 har jag regelbundet fått böcker från bokförlag för att läsa och utvärdera här i bloggen och på Instagram. Det har blivit närmare 300 analyser och recensioner av böcker i olika genres. Jag har också fått möjlighet att intervjua författare och jag har läst och givit synpunkter på författares manus till blivande romaner. Och så har jag varit Augustprisambassadör och ambassadör för Sigtuna litteraturfestival.

För allt detta är jag oändligt tacksam. Jag har haft så otroligt roligt under tiden, och jag har lärt känna så många fina människor, både i verkligheten och på sociala medier. Mina tankar har blivit litet mindre luddiga och språket litet skarpare, mer likt det jag lade bakom mig för många år sedan, då jag lämnade juridiken för att vara mamma och egenföretagare. Hade det inte varit för alla bokförlag och författare som snällt skickat mig recensionsexemplar att läsa och analysera hade jag kanske inte känt mig redo att ta steget tillbaka till juridiken.

Framöver kommer jag att läsa böcker i samma stil som den längst till höger, om Sveriges grundlag. Men som jag skrev tidigare, så kommer jag att fortsätta att läsa även sådan litteratur som ligger här i boktravarna, bara inte lika många.

På gång är en recension av Camilla Stens skräckroman, Staden. Vilken av de andra böckerna i de här travarna är ni mest nyfikna på? Vad tycker ni att jag skall läsa härnäst?

Bokåret 2018 – därför är det så många guldkorn bland böckerna jag läser

Förra året kunde jag ibland känna mig pressad av att hinna läsa varenda en av alla böcker som skickats till mig från förlagen. Då läste jag 97 böcker. Min plan för 2018 var att låta läsningen bli som den blir. Jag har ju andra intressen också som jag vill hinna med. Under året har jag varit väldigt restriktiv med vad jag läst och tackat nej till ganska många böcker. Resultatet blev 79 lästa böcker under 2018.
.

Varför så många guldkorn bland de böcker jag läser?

Att vara mer restriktiv med vilka böcker jag tackar ja till har visat sig vara ett bra beslut. Jag har läst väldigt många riktigt bra böcker i år, och mitt genomsnittliga betyg är 4 av 5.

Jag har delat ut betyget 2 bara en gång i år, till en bok som jag verkligen längtat efter men som blev en stor besvikelse, nämligen Harris Tweed av en av mina favoritförfattare, Peter May. Vad hände, egentligen?? Han som skrivit så fantastiska böcker tidigare, och så kommer den här romanen som inte alls känns genomarbetad. Nu ser jag fram mot hans nästa bok som förhoppningsvis är tillbaka på samma nivå som tidigare.

Böcker som är ok för stunden, men som jag inte tyckt varit något extra har fått treor. Jag har delat ut betyget 3 tjugo gånger under 2018.

Tjugosex gånger i år har jag delat ut betyget 4 och betyget 5 tjugofyra gånger. Typiska femmor hos mig är de här böckerna; Den sista flickan av Nadia Murad, Bea Uusmas Expeditionen: min kärlekshistoria, Torkans år av Roland Buti, Pärlan som sprängde sitt skal av Nadia Hashimi, Den gamle och havet av Ernest Hemingway, En ny tid av Ida Jessen, Vad som helst är möjligt av EliZabeth Strout. De är allihop välskrivna, intressanta och helt unika på olika sätt. Oftast griper de så hårt tag om mig när jag läser, att de stannar kvar i minnet lång tid efteråt.

Jag läste en diskussion hos Instagrammaren och booktubern Rasmus Klamas, som har bokkontot Böcker och Bärs, som handlade om varför han hittar så få guldkorn bland de böcker han läser. Jag kan bara svara på varför jag tvärtom hittar så många guldkorn bland böckerna jag läser, och det är nog mitt sätt att göra urval, som går till så här:

1. Jag kan inspireras av andra läsare, men jag utgår i princip alltid från förlagets beskrivningar av böckerna, om det inte är läsare som jag vet har samma boksmak som jag
2. Om någon bok verkar intressant läser jag på om författaren och författarens tidigare böcker innan jag bestämmer mig
3. Är det en översatt bok som varit utgiven i andra länder, eller en svensk bok som funnits ute ett tag, läser jag alltid vad som skrivits om den av andra läsare på Goodreads
4. Om det är utländska böcker som funnits utgivna i andra länder läser jag ganska ofta de recensioner som skrivit av böckerna i de stora dagstidningarna
5. Tidigare blev jag lockad att läsa vissa böcker när jag såg att mängder med andra bokbloggare läste dem. Nu behärskar jag mig och gör mitt urval från punkt 1 och nedåt i min lista
6. Undantag från hur jag väljer böcker är när jag varit ambassadör för Augustpriset och för Sigtuna litteraturfestival. Då har jag läst så mycket jag hunnit av de aktuella författarna.

–> När jag gått igenom alla de här stegen bestämmer jag mig för om jag skall läsa en viss bok eller inte. Det kan tyckas väldigt tidskrävande, men det tar betydligt mer tid att läsa böckerna, och då vill jag göra vad jag kan för att hamna rätt från början.

.

Ambassadörsuppdrag, författarintervjuer och författarträffar

Under våren fick jag frågan om jag ville vara ambassadör för Sigtuna Litteraturfestival. Jag fick möjlighet att läsa böcker av många författare som var nya för mig, och jag intervjuade flera av dem. Mest glad är jag över min intervju med Jan Guillou, eftersom han ger intryck av att vara en ganska svår person. Hans svar inspirerade mig verkligen i mitt sätt att tänka.

Tack vare de böcker jag läste inför litteraturfestivalen upptäckte jag Pascal Engman, som debuterade med Patrioterna. Läs den om du som jag gillar fartfyllda spänningsromaner med ett djup och tvära vändningar i historien.

Under hösten fick jag frågan om jag ville vara Augustambassadör för tredje året i rad, och det var jag. När jag fick frågan vilken kategori jag ville bevaka svarade jag min favoritkategori: facklitteraturen, och så blev det. Det här är de böcker som nominerades. Vann gjorde välförtjänt Svälten av Magnus Västerbro.
.

Författarträff med Kepler på Nedre Manilla

I oktober blev ett antal bokbloggare inklusive jag själv inbjudna till familjen Bonniers villa på Djurgården för mingel och träff med författarparet till den nya Kepler-boken, Lazarus.

.

Shoutouts och blurbar från förlag och författare

I år har jag inte haft så bra koll på vad som använts på baksidor av böcker och i andra sammanhang av det jag skrivit i mina recensioner, men den här bilden dök upp i flödet på Facebook från Forum bokförlag.

En utveckling jag märkt under de två år som jag bokbloggat, är att författare interagerar mycket mer nu än tidigare med sina läsare, inte minst på Instagram. Det blir väldigt personligt ibland, och man kan ju fundera på hur det påverkar de recensioner som skrivs om deras böcker.
.

Manusläsning

När jag fick frågan om jag ville läsa en favoritförfattares manus till en kommande bok, tackade jag förstås ja till det uppdraget. Det var väldigt intressant och jag hoppas att jag får fler sådana uppdrag.
.

Sammanfattningsvis…

har det varit ett väldigt bra bokår, som varit enormt roligt och omväxlande. Hur har era bokår varit? Några toppar och/eller besvikelser?

Svårigheten att skriva begripligt och betydelsen av skönlitteratur

Skriver man vetenskapliga texter är det lätt att bli väldigt strikt och svårläst. Det är faktiskt enklare att skriva obegripligt än att skriva begripligt. Jag skall ge ett exempel längre ned i texten på hur jag själv på fullt allvar har formulerat mig.

Under en lång period av många år läste jag nästan enbart böcker och texter som hade att göra med mitt avhandlingsämne, jag tyckte inte att det fanns tid till annan läsning. Så fel det var, det inser jag efter att jag tog upp läsningen av skönlitteratur igen för några år sedan.

Att läsa skönlitteratur ger så otroligt mycket. Det är inte bara nöjesläsning och avkoppling, man inspireras och man lär sig mycket också, om allt möjligt. De senaste veckorna har jag i skönlitterära romaner läst och lärt mig en del om:

* medeltida tortyrmetoder,
* miljörättsfrågor,
* FNL och den vänsterradikala vågen 1968,
* hur man kallpratar och
* hur man anlägger en lummig och fin trädgård.

Det jag ofta tänker på när jag läser romaner, är hur de är skrivna, det vill säga själva hantverket. Jag försöker tänka på hur historien håller ihop från början till slut och hur författarna använder språket för att förmedla en viss känsla. Ibland är jag faktiskt mer intresserad av hur boken är skriven än av själva berättelsen.

När man skriver ett stort och omfattande arbete får man mängder med bonusinformation under resans gång. En hel del måste man avgränsa sig ifrån, hur svårt det än är. Jag brukar tänka på hur författare till skönlitterära romaner har gjort, om de har lyckats avgränsa sig och hålla sig till den så kallade röda tråden, eller om de har förälskat sig så mycket i formuleringar och utvikningar att boken blivit överlastad och förlorat sin skärpa.

Jag brottas just nu själv med information som jag inte kan bestämma mig för om det är viktigt för min bok, eller om det är sådan bonusinformation som skall strykas och kanske användas vid ett annat tillfälle, i en annan bok. Nämligen frågan om Sverige skall föra officiell statistik om befolkningens etniska fördelning. Väldigt intressant läsning om Sveriges ställningstagande i frågan och om Europarådets syn på saken.

Och här kommer något jag själv måste skratta åt när jag läste igenom vad jag skrivit… Jag som avskyr byråkratsvenska har formulerat en mening som består av 37 ord! Jag förstår ju nu i efterhand knappt själv vad jag menat. Innan jag redigerade texten lät det så här:

”I det första utlåtandet om Sveriges efterlevnad av ramkonventionen om nationella minoriteter rekommenderades Sverige att överväga om ytterligare initiativ kunde införas eller utvidgas för att utöka tillämpningsområdet och öka exaktheten för statistiska uppgifter om befolkningens etniska fördelning.”

Det här skrev jag innan jag kom igång med att läsa skönlitteratur igen. Nu inser jag på riktigt hur svårt det är att skriva begripligt om något som är komplicerat, men jag tycker att man har en skyldighet att göra det.

Det var det, om att skriva begripligt och att läsa skönlitteratur. Jag är nyfiken på hur ni andra skriver, oavsett vad ni skriver. Vad inspireras ni av? Tycker ni att det är svårt att få till formuleringar ni är nöjda med?

.

Ps. Om ni undrar vad den där meningen med 37 ord egentligen handlade om, så var det att Sverige hittills vägrat att följa de rekommendationer som Europarådet givit om att föra statistik om de nationella minoriteterna i landet, såsom romer och samer. Trots att det innebär att Sverige därmed inte lever upp till kraven i bindande internationella överenskommelser. En intressant men väldigt knepig fråga som jag nog inte bör utelämna i min bok.

 

 

 

Har böcker blivit färskvara på samma sätt som mode?

Flera av deltagarna i Veckans helgfråga svarade att de inte har så bra koll på vilka böcker som är på gång hos förlagen.

View this post on Instagram

När jag började ha litet koll på nyutgivningar blev jag överraskad. Det slog mig hur kort tid böcker har på sig att slå igenom innan det väller in massor av nya böcker som stjäl uppmärksamheten. Jag insåg varför till och med en person som välkända och storsäljande Camilla Läckberg, med en lojal läsekrets, måste marknadsföras för att inte försvinna i bokhavet. . Har böcker blivit färskvara på samma sätt som mode? Eller har det varit så hela tiden? Om det nu är så, förstår jag ännu mer varför förlagen använder sig av sociala medier i sin marknadsföring. Det finns inte tid att annonsera i exempelvis tidskrifter. Och effekten av många som lägger upp bilder på en viss bok på Instagram når ju så otroligt många och det sker direkt på sekunden. . Man kan ju också undra hur stor möjligheten är att en viss bok blir en framtida klassiker, och om möjligheten är mindre i dag än för femtio år sedan, vad tror ni? Jag tänker på både hur omfattande bokutgivningen är, hur mycket som redan är skrivet och hur litet tid varje bok får att hamna hos sina läsare innan intresset flyttats till nya böcker. . Får ni några tankar om böcker som färskvara så här på lördagseftermiddagen? Berätta gärna, jag är uppriktigt nyfiken. . Hoppas ni får en fin kväll!

A post shared by Annette Juhlin (@justnujusthar) on

Instagraminlägget med samma fråga. Klicka gärna på kommentarerna och läs vad andra tyckt på Instagram!

När jag började ha litet mer koll på nyutgivningar blev jag faktiskt överraskad. Det slog mig plötsligt hur kort tid böcker har på sig att slå igenom innan det väller in massor av nya böcker som stjäl uppmärksamheten. Jag insåg varför till och med en person som välkända och storsäljande Camilla Läckberg, med en lojal läsekrets, måste marknadsföras för att inte försvinna i bokhavet.

Har böcker blivit färskvara på samma sätt som mode? Eller har det varit så hela tiden?  Om det nu är så, förstår jag ännu mer varför förlagen använder sig av sociala medier i sin marknadsföring. Det finns inte tid att annonsera i exempelvis tidskrifter. Och effekten av många som lägger upp bilder på en viss bok på Instagram når ju så otroligt många och det sker direkt på sekunden.

Man kan ju också undra hur stor möjligheten är att en viss bok blir en framtida klassiker, och om möjligheten är mindre i dag än för femtio år sedan, vad tror ni? Jag tänker på både hur omfattande bokutgivningen är, hur mycket som redan är skrivet och hur litet tid varje bok får att hamna hos sina läsare innan intresset flyttats till andra böcker.

Får ni några tankar om böcker som färskvara så här på lördagseftermiddagen? Berätta gärna i kommentarfältet här nedanför, jag är uppriktigt nyfiken.

Hoppas ni får en fin kväll!

 

 

Planerad läsning i november

I september läste jag fjorton böcker, i oktober bara fyra. I november skall jag läsa alla de sex nominerade böckerna i fackbokskategorin, vilket jag ser fram emot. Bara spännande böcker. Jag berättar mer om dem första dagen det blir sol, så att jag kan filma ett inslag om dem.

Böckerna i traven vill jag också hinna med så snart som möjligt. Bara spännande titlar, och jag tror att jag skall börja läsa en av dem nu.

Tittar in hos er i morgon! Ha en fin kväll ♥

 

Planerad läsning i oktober

Boktraven bakom Doris är min närmaste läsplanering. September blev en rekordmånad med fjorton lästa böcker, men det kan jag inte räkna med nu i oktober.

Några av böckerna i traven har jag redan hunnit läsa och skriva om i bloggen, och i kväll kommer min recension av en både sorglig och hoppfull bok med alldeles fantastiska foton – Penguin Bloom: En udda liten fågel som räddade en familj. Boken jag läser nu är 1918: Året då Sverige blev Sverige. Jag har inte kommit så långt än, men det bli intressant att se om den kan ha någon chans att bli nominerad till Augustpriset i fackboksklassen. Att skriva fackböcker om vissa årtal har ju fungerat bra tidigare. Förra året imponerade exempelvis Elisabeth Åsbrink med boken 1947.

Formgivaren Emma Graves om lyckade bokomslag, stilar och trender

Jag blev nyfiken på vad det är som gör ett bokomslag lockande, och kontaktade formgivarna av de bokomslag som jag tycker är de snyggaste och mest intressanta till de böcker jag själv har läst den senaste tiden.

Först ut är formgivaren Emma Graves, som bland annat berättar hur hon arbetar fram bokomslag, varifrån hon hämtar inspiration och så förutspår hon kommande trender för bokomslag!

1. Du har valt att ha verkliga människor på de här omslagen. Jag är nyfiken på hur du funderade kring det, särskilt utifrån böckernas målgrupp och böckernas genre. Kan du berätta litet om det?

Jag jobbar framförallt med engelska och skandinaviska omslag. Synen på omslag skiljer sig en hel del mellan dessa länder. I England använder man mycket illustrationer på omslagen, medan det i Skandinavien är mer populärt med foto. Foto ser ofta lite mer upmarket ut. Genom att visa en människa (huvudrollen i boken) ger man läsaren en bild av vem berättelsen handlar om, sedan får andra detaljer visa på miljön och tiden för berättelsen.
.

2. Mamma är bara litet trött skildrar en kvinna mitt i livet som drabbas av utmattningssyndrom. Berätta gärna hur du funderade och kom fram till omslagets färger.

Boken handlar om en trött mamma som får diagnosen utmattningssyndrom. Jag kände att ämnet var viktigt men mörkt och färgerna fick därför inte vara för starka, inte heller alltför glada och ljusa. Kvinnan hade i originalbilden en turkos klänning men den kändes inte helt rätt. Jag provade med flera kulörer och fastnade för lila klänning med röd bakgrund. Jag upplever dem som djupa, allvarliga färger utan att vara alltför mörka.
.

3. Jag och helt säkert många andra är nyfikna på din bakgrund. Vilken väg har du gått för att bli grafisk formgivare?

Jag studerade vid University of Reading i Storbritannien, och har en BA (bachelorexamen) i typografi och grafisk kommunikation. Efter min examen fick jag arbete omgående på HarperCollins i London, som hade besökt universitetets utställning över våra examensprojekt och fastnat för mina arbeten. Där arbetade jag i fyra år som ‘junior’ designer/’middle weight’ designer av illustrerade faktaböcker, biografier, djur/natur och konst.

Sedan arbetade jag på LittleBrown (Hachette) där jag var senior designer. Mina specialområden här var framför allt omslag till skönlitterära böcker och vissa faktaområden. Inom skönlitteraturen var mina huvudämnen vad man i England kallar commercial crime och womens fiction, ”feel good”-romaner.

Fem år senare bestämde jag mig för att börja frilansa. Jag ville bredda mina kontaktnät och arbeta mot en blandad marknad i Storbritannien och Norden. Nu har jag klienter I England, Norge, Danmark, Portugal, Sverige och USA, vilket är jättespännande eftersom marknaden skiljer sig åt inom dessa länder. Kulturskillnaderna märks även i synen på bokomslag.
.

4. Tycker du att din stil lyser igenom dina omslag? Har de något som visar att det här är ett bokomslag av just dig?

Jag får ofta höra av andra att man kan se vilka omslag jag gjort. Jag tror att de flesta typografiska designers har en egen utvecklad stil. Själv kan jag relativt lätt se vem som jobbat med vilka omslag utan att läsa det på baksidan av boken. Är lite osäker på vad mina omslag har som inte andra har. Men jag lägger vikt vid typografin, inte för många stilar, arbetar med att bilden ofta fortsätter till baksida och att ryggen är inkluderad i designen. Samt att jag försöker att ge en bra bild av berättelsen, men jag hinner inte läsa alla manuskript utan förlitar mig till stor del på författaren eller förlagets information.
.

5. Vad utmärker ett lyckat bokomslag?

Svårt att säga. Själv tycker jag att det är viktigt att omslaget är snyggt och tilltalande, samtidigt som man får en liten idé om vad boken innehåller. Titeln måste vara lätt att läsa vilket är viktigt nu när allt fler böcker säljs online. Jag jobbar ofta med titlar som enbart säljs som e-böcker och då är det viktigt att man i det lilla formatet ser titel och bild. Är förlaget, författaren och jag nöjda och i bästa fall läsaren så är det extra roligt.
.

6. Om du skulle välja tre omslag som du är extra nöjd med just nu, vilka är det?

The Lifeboat av Charlotte Rogan. Jag designade omslaget till The Lifeboat när jag jobbade på Little, Brown för deras imprint Virago. Min idé till omslag stämde mycket väl med innehållet och med förlagets tankar. Omslaget blev väldigt omtyckt av författaren och användes senare även i USA och i Sverige av Bookmark.

Begravd jätte av Kazuo Ishiguro. Detta omslag gjorde jag åt W & W, och den kom ut förra året, 2016. Det var en väldigt rolig process att deltaga i. Jag hade svårt att hitta några bilder som jag tyckte stämde med historien, så jag beslöt mig för att illustrera omslaget själv. Både förläggaren och jag var mycket nöjda med slutresultatet. Annars arbetar jag mest med foto, så detta var något alldeles extra. Att sedan Ishiguro vann Nobelpriset i litteratur i år, vilket medförde att boken hamnade på försäljningslistorna igen, gjorde det ännu roligare.

Konsten att höra hjärtslag av Jan-Philipp Sendker är en underbar historia där jag är särskilt nöjd med omslagets känsla som säger, ”plocka upp mig och läs”. Berättelsen, som delvis utspelar sig i Asien, gjorde det också naturligt att arbeta med varma färger och vackra detaljer.
.

7. Varifrån hämtar du inspiration till bokomslagen?

Jag har ingen särskild inspirationskälla utan kan hämta intryck från nästan allt. Det kan vara alltifrån tidningar, film och teaterposters till varukampanjer. Från vardagens promenader i naturen och resor i när och fjärran.
.

8. Vad tycker du generellt sett utmärker svenska bokomslag just nu?

Under de senaste åren har de grafiska omslagen med tydlig, ren typografi och stark färg funnits jämsides med omslag hämtade från filmade böcker samt enkla motiv från vardagen som ska göra att läsaren/köparen kan identifiera sig med bilden.
.

9. Vilka trender ser du för bokomslagen de närmaste åren?

Som jag nämnde tidigare, så kommer vi nog att se mer av de starka färgerna och den större och renare typografin. Allt som gör att omslagen syns bra på den ökande onlinemarknaden. Detta märks särskilt på den engelska marknaden, där allt fler titlar endast säljs som ljudböcker och e-böcker. Dessa böcker är väldigt små på skärmen och måste formges därefter. Annars tror jag att de trender som redan finns med pastelliga färger och många detaljer i chick lit-litteraturen och kallare färger med beskurna kroppar inom deckargenren kommer att fortsätta ett tag till. Vi kommer nog också att se en viss ökning av guld- och silverfolie samt den taktila känslan som infinner sig när titel eller bild är förhöjd, det som kallas prägling.
.

Stort tack, Emma Graves, för att du tog dig tid att svara på mina frågor! Det var väldigt spännande att få veta hur du arbetar fram bokomslag, och om skillnaderna mellan bokomslag i Storbritannien och Skandinavien. Och roligt att få exempel på bokomslag som du är extra nöjd med. Enligt mig är det tre väldigt stämningsfulla omslag med mycket känsla, det är nästan så att jag skulle vilja kalla dem sagolika. Intressant också att få höra hur bokomslagen förändras i och med att de måste synas i internetbutiker som en liten miniatyrbild, inte större än ett frimärke.

 

Snart kommer ni att få läsa vad fler formgivare kan berätta om lyckade bokomslag! Jag har till exempel frågat Sofia Scheutz, som formgivit Moa Herngrens roman Tjockdrottningen, hur hon ser på nakenhet på omslaget. Jag har också frågat Miroslav Sokcic hur han arbetade fram omslaget Johannes Anyurus roman De kommer att drunkna i sina mödrars tårar. Det vill du inte missa!

Första delen i den här serien om bokomslag finns att läsa här.

 

 

Blomkålssoppa med gurkmeja och baconströssel (paleo)

Ur boken Hälsokoden – recept för ett friskare liv, har jag hämtat receptet till den här snabblagade och väldigt goda soppan.

 

Blomkålssoppa med gurkmeja och baconströssel

1 blomkålshuvud
2 schalottenlökar
1 vitlöksklyfta
1 dl kokosmjölk
7 dl vatten
Havssalt & vitpeppar
1 tsk gurkmeja

Garnering: bacon, nötter, frön, persilja

1. Skala och hacka löken. Skär blomkålen i mindre bitar.
2. Fräs löken, tillsätt vatten, kokosmjölk och blomkål. Koka upp och låt puttra på spisen i 10 min. Tillsätt kryddorna.
3. Mixa soppan slät med en stavmixer.
4. Garnera med stekt baconströssel och gärna torrostade pinjenötter. Jag valde litet av varje av vad vi hade hemma; valnötter, pistagenötter, solrosfrön och så persilja från eget land.