Tisdagsmood

Men det humöret får stå för Fame. Själv är jag pigg och utvilad och dagar som den här, då jag kan fokusera på att arbeta med min bok och inte skall till danslektion/styrketräna, känns som lyx. Allt är ju relativt.

Jag tror att det här kan bli en riktigt bra vecka. Bella och Jackie är lediga från skolan torsdag och fredag, så jag behöver inte skjutsa till varken skola eller träning. Det känns som en oändlig tid att få tid för min bok. På lördag och söndag är det generalrepetition och dansshow på Stadsteatern i Uppsala med tjejernas dansskola. Det är alltid helt magiskt att uppleva, så det ser jag väldigt mycket fram emot.

Jag har förresten gjort en författarintervju. Jag tror att den kan vara spännande att läsa, så håll utkik, den kommer här i bloggen inom kort.

Min helg – femtioårsfest, sova tätt intill och en hel del smärta

I lördags var vi bjudna till en 50-årsfest och jag fick en anledning att använda den här klänningen. Det blev ingen bra bild i Bellas spegel eftersom den behövde putsas, så jag gick till Jackies rum och tänkte prova där.

Inte mycket bättre där, men stämningen var på topp i rummet :) Under kvällen var de ensamma tills vi kom hem efter midnatt. Jag tror inte att de ägnade oss en tanke när vi var borta. Hur kunde de plötsligt bli så stora?

Det var en väldigt mysig fest med många intressanta samtal. Och maten var god. Det här är bröd med pulled pork, avokado, picklad lök, mango, ruccola och säkert mer. Väldigt gott. Till dessert en dajmpannacotta.

På söndagen var det otroligt fint väder och vårblommorna slog ut. Oskarp bild tyvärr, men visst får man vårkänslor när man ser hur solen lyser på vintergäcken.

Jag skulle ha mött upp med Ullis för en promenad, men min höft gjorde mer ont än på länge, så jag måste skjuta upp promenaden och försöka massera bort smärtan med min pressure ball. Det gick inte alls. Till slut bokade jag tid hos naprapaten jag gått till tidigare och fick komma dagen därpå.

Ni vet hur det är med smärta. Det kan göra så ont att man blir helt utmattad. Jag orkade knappt hålla ögonen öppna när det var som värst. Men jag såg på håll att något verkade sticka upp ur vår brevlåda vid vägen som ni kan se längst bort i bilden. Istället för att gå ut och titta, tog jag fram vår kikare. Då är man trött.

Men kanske inte lika trött som de här kompisarna ändå… Jag måste ju bara fota.

I dag är det måndag och jag har varit hos naprapaten. Han är verkligen proffsig. Efter behandlingen var den värsta smärtan borta och vi kom fram till vad det var som utlöst den. Jag kände mig så smärtfri att jag tränade ett pass på gymmet nu i kväll, och i morgon kväll skall jag prova att rida igen och se om det går bra med höften. Håll tummarna! Jag längtar så otroligt mycket efter att komma tillbaka till ridning igen.

Men nu är min energi slut för i dag. Godnatt ♥

 

Vår bästa tid är nu

Jag tänker att jag skall fota mer av det som sker i livet än bokläsning. Problemet är att när jag gör andra saker glömmer jag att fota, eller så finns det inte tid till det. Som när jag rider. Därför får mina ridstövlar symbolisera morgonens ridpass. Och Doris ville vara med på bild som ni ser.

För övrigt anser jag att den här tiden mycket väl kan vara den allra bästa på hela året!

Dagens boklunch med Inkräktare

BP frågade i förra inlägget om jag inte hade någon recension av deckare på gång, en genre som jag vet att hon föredrar. Det har jag faktiskt. Jag har precis börjat läsa Inkräktare av Tara French, och jag har en känsla av att jag kommer att plöja den här boken i dag.

I dag kan jag tyvärr inte dela med mig av något smarrigt lunchrecept eftersom vi åt hemgjord pyttipanna, alltså en blandning av rester från kylskåpet. Litet tärnad potatis, kyckling, lammkorv och soltorkade tomater, med mangold från min första odling i pallkragar och litet brieost.

Nu läsning, och senare i eftermiddag kommer en eller flera recensioner av böckerna jag visade i går. Ha det fint! Och glöm inte att dricka mycket vatten.

Bella har lärt vår katt Zingo att sitta på kommando

Klicka på bilden så får ni se!

Tidigare har jag ju visat hur Bella lärde Doris agility, nu var det Zingos tur för litet kattdressyr.

 

Veckans ord – Hårigt

Sanna håller i fotoutmaningen Gems weekly photochallenge. Den här veckan är temat: hårigt. För mig blir det enkelt…

Glaeda, året då hon kom till oss, 2012. Hon var då dräktig.

I juli 2012 föddes Glaedas dotter. Leistra är nu sex år och Glaeda är 22.

Hösten 2012 träffade vi Fame som då var sju veckor.

I år blir hon sex år.

Sommaren 2014 flyttade Shelly hem till oss.

Fyra år senare är hon en riktig liten dam.

Och så har vi Zingo och Doris som flyttade hem till oss hösten 2016.
Så här fluffiga var de i vintras. De är nu 1,5 år.

Alla djuren hos oss har mycket päls och är väldigt håriga, så de passar ju bra som exempel på temat. Vi har höns också, men de är inte håriga utan fjädriga – kanske det ordet kommer med i nyordslistan nästa år :)

Det är Sanna som håller i utmaningen Gems weekly Photo Challenge, som är öppen för alla. Klicka in och var med du också och inspireras av andras kluriga tolkningar. Nytt tema varje söndag.

Veckans ord – Stor

Det har inte funnits något tid med vanliga kameran den här veckan, men mobiltelefonen är ju nästan alltid i närheten så att man kan ta snabba bilder när ögonblicken dyker upp. Som här, på en av våra stallkatter som blivit så enormt stor på bara 1,5 år.

Titta, vad små de var, han och hans syster, när de flyttade hem till oss hösten 2016.

Vad tror ni förresten, är det ens lönsamt att lämna in soffa + fåtölj för ny klädsel? De har hängt med oss under sjutton år, och nu är det nog dags att göra något åt det slitna tyget. Jag vill inte skiljas från själva möblerna som är rejäla och bra, men jag gissar att det skulle kosta nästan lika mycket att klä om dem som att köpa nya. Men det tar emot att slänga fungerande möbler, slit-och-släng är inte min melodi.

Det är Sanna som håller i utmaningen Gems weekly Photo Challenge, som är öppen för alla. Klicka in och var med du också och inspireras av andras kluriga tolkningar. Nytt tema varje söndag!

 

Kom igen då!! (26/365)

Kom igen, kom igen
Gör det inte så svårt
Kom igen nu kom igen
Ta det inte så hårt
Kom igen, kom igen
Låt dig bara svepas med
Kom igen nu kom igen
Ta det för vad det är

Jag googlade på Kom igen, och hittade en text av Mauro Scocco från slutet av 90-talet. Det här är sista versen, och jag tycker att den passar till fotot på vår Doris som ser ut att vara så less och uppgiven.

Egentligen vaknade hon av att jag höll kameran framför henne. Och hur trött hon än var, så blev hon helt alert och hade hoppat ned på golvet efter ett enda foto taget. Tänk att gå från så trött till klarvaken på den korta tiden.

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 olika teman under året, samt alla deltagare. Klicka gärna runt och se andras foton på samma teman!

Eget tema: Läs mer! (25/365)

Som en slags Dr. Dolittle, mannen som kunde tala med djur, läser jag varje dag högt ur någon bok för våra djur. Ju mer existentiell och komplicerad bok, desto bättre tycker de. Ni ser ju själva! Nej då, jag skämtar förstås!

Sanningen är att de är väldigt svartsjuka på varandra. Om någon kommer för nära mig, måste de andra vara ännu närmare. Inte lätt att få något läst då… Men det blev en kul bild, återigen med mobiltelefonen av den enkla anledningen att alla ögonblick med djur är över på mindre än en sekund, så det gäller att ta den kamera man har till hands, knäppa av och hoppas att bilden inte blev alltför oskarp ;)

Ha en fin kväll!

Här hittar du fotoutmaningen där du tar ett foto till 365 olika teman under året, samt alla deltagare. Klicka gärna runt och se andras foton på samma teman!