Fame gillar också min nya weekendväska

Jag fick den här snygga väskan i ett samarbete med Bagasi. Jag har redan testat den på en dagsutflykt i Stockholms skärgård, och till det var den perfekt. Jag hade plats för badkläder, kamera, två objektiv, plånbok, solglasögon, plåster, en vattenflaska och min jacka som jag inte behövde den dagen.

I dag tänkte jag ta några närmare bilder på väskan, men ni vet kanske hur katter är? De gillar alla skrymslen som de kan krypa in i, så Fame var snabb att krypa ned i weekendväskan. Men då ser ni ju å andra sidan hur rymlig den faktiskt är. Bredvid  väskan står den necessär som följer med väskan. Superfin den också, i mocka.

Här kan du läsa inlägget och se bilderna från ångbåtsturen till Gällnö, inklusive tips på hur du bokar biljetter, var du kan äta, fika, övernatta och bada. Jag har fått flera roliga kommentarer på inlägget i bloggen och på Instagram, om att den fina weekendväskan liknar de gamla väskorna som barnmorskorna hade med sig ut till kvinnorna i stugorna som skulle föda, eller en läkarväska. Någon tyckte att den liknar Pippi Långstrumps kappsäck. Den här är dock inte fylld med pengar, dessvärre ;)

En skinnväska passar alltid en litet mer dressad, välklädd stil. Men jag har använt den till en mer avslappnad stil i jeans och sneakers, och jag tycker att den fungerar lika bra till det. Weekendväskan finns i skinn och kanvas i olika storlekar och färger. Jag gillar min mörkbruna, men även den bruna i skinn och kanvasväskan i färgen british racing green. Och så har Bagasi jättefina ryggsäckar också, och datorväskor, skötväskor och en hel del mer.

Supersnygg och klimatsmart weekendväska som håller minst en livstid eller två. Hellre en litet mer påkostad väska som håller länge än många olika tycker jag. Den här väskan är handsydd i väldigt mjukt och följsamt skinn. Jag gillar den verkligen. Ni kommer säkert att få se den i fler inlägg. Dels var den med på utflykt till Väddö, där vi åt på Bonden & Burgaren och på Bondens Glasskalas, dels kommer jag att packa till mig i den när vi reser till Gotland.

Nu är det dags att ta cykeln till Leiftra och ge henne lunchhö. Har jag berättat att hon fick tummen upp av veterinären för en vecka sedan? Nu kan jag börja träna upp henne igen, sakta sakta. Tittar runt hos er senare i kväll!

Ett inlägg om (nästan) bara mig

Under mina första trettio år avskydde jag att vara med på bild, och det finns inte heller många kort tagna på mig. När barnen kom tog jag tusentals bilder på dem (varje år), och efterhand började jag fundera över om jag kanske borde vara med på bild ibland själv också, för deras skull. Jag vet ju hur det kändes när farmor gick bort, hur jag ångrade att jag inte tagit fler bilder på henne.

Så, här kommer en bildkavalkad med bilder på mig själv, framförallt från tiden innan jag började blogga och innan jag började lägga upp bilder på mig själv i sociala medier. Det här är framförallt till er, Bella och Jackie ♥ ♥  Men det kanske kan vara litet kul för er andra att se också, och känna igen sig i frisyrer och kläder från olika tider…

Djurintresset har alltid funnits. Ni ser ju så nöjd jag ser ut när jag sitter bland hundvalparna. Senare köpte jag Amigo, en Blåpannad Amazonpapegoja, som lärde sig prata och hängde med mig både inne och ute. Tyvärr utvecklade jag allergi mot fåglar.

Vi bodde i Rinkeby tills jag skulle börja åk 2 och hade samtidigt ett litet fritidshus som vi åkte ut till på varje ledig stund; kvällar, helger, lov och semestrar. Det var primitivt, utan vatten och avlopp. Vi tog med oss vatten i dunkar och använde utedass. Alla i familjen älskade friheten vi kände när vi var där. Min storebror och jag kunde springa omkring i skogen och på bergen hur vi ville, lekte och byggde kojor. De två översta bilderna till vänster är fotade vid stugan.

Några  bilder på mig med gips och Hoffmans instrument efter att jag blev påkörd och benet blev krossat. Längst ned till vänster hade jag haft gips i ett år och visste inte då att jag skulle opereras sex- sju gånger till innan benet till slut läkte efter fem år.

På bilden där jag har vita shorts är jag tjugoåtta år och är på kryssning i Medelhavet med en vän till mig. Till vänster om den bilden är jag och Patrik på väg mot Grand Canyon, år 2000. Bilder från den resan finns i resebloggen.

En mix av bilder från olika tider. Bilden där jag har napp var jag tydligen sur för att jag inte ville åka med till en djurpark.  På den suddiga bilden från Trollstigen sitter jag i skinnställ. Patrik och jag åkte motorcykel genom Norge tillsammans med vår vän Ralf. Bilder från den resan finns här.

Jag, högst upp i ett av oräkneliga hölass som jag hjälpt till att köra in och trava på höskulle, och jag på en av mina föräldrars travhästar. Han var inte inriden, vilket märktes när jag skulle vara sparringpartner till mamma som tränade travhästar, och han susade efter henne i sulky och bockade tills jag nästan flög av.

Patrik och jag träffades 1997. Efter en månad var det nyårsafton, och jag blev medbjuden till stor nyårsfest på Piperska muren. Klädkoden var långklänning och det skulle dansas wienervals. Jag hyrde klänningen jag har på bilden längst ned i mitten och kände mig jättefin i den. Hamnade såklart bredvid helt okända människor vid middagen, jag kände ju knappt Patrik, men vi hade väldigt kul. Förutom när dansen började och jag var den enda som tagit lektioner i wienervals för den kände Holger Lundqvist i Uppsala för att inte göra bort mig, och det visade sig att jag var den enda som kunde dansa det… besvikelsen var enorm.

På bilden högst upp till vänster sitter jag på mitt andra jobb efter att jag slutat gymnasiet, år 1988. Jeansjackan… Den använder jag fortfarande ;) Under den bilden är jag på nyårsfirande vid millennieskiftet år 1999/2000. Under den var jag på väg till 30-årsfest med trettiotalstema.

Jag gillade som sagt inte att vara med på bild, så ganska allvarlig på många bilder… Utom högst upp till höger, där jag blivit femtio och mognat tillräckligt mycket för att inte vara så reserverad ;) Längst ned till höger var det dags för temafest med militärtema. Kläderna kom från Överskottsbolaget, numera ÖoB. Jag kände ingen och fick en inbjudan med en adress till en bar i Stockholm där jag skulle träffa en okänd man som också fått en inbjudan till militärfesten. Det var ju ganska lätt att se vem som var min blinddate, eftersom han var klädd likadant. Sedan blev det mindre kul, att gå genom stan till den hyrda festlokalen i de kläderna.

Bilden där jag har permanentat hår och brett skärp är förstås från 80-talet. Längst ned till vänster är vi på väg till midsommarfirande. Inte överraskande hade jag blåmärken på benen.

Hästar, hästar, hästar. Min arabhäst som jag tävlade med i distansritt när jag var runt 35. Barbacka och väldigt lycklig 22-åring på min första islandshäst, Hausti, och ärevarvet med min andra, Sprettur, som jag tävlade med. Jag var groom till min kompis som tävlade i körning. Det var verkligen otroligt kul att stå längst bak på vagnen och försöka parera så att hon inte skulle köra in i hindren vi skulle ta oss igenom i full fart!

Mitt tredje arbete var på Skanska. Jag var nitton år och hade alltid matlåda med mig, vilket informationschefen uppmärksammade och tjatade på mig om att vara med i en artikel om matlådor på jobbet. En fotograf skjutsade hem mig och tog bilden med mig och Cindy, min Sheltie, och matlådan. Jag tror att det var en gryta med viltkött. Ser ju inte så smakligt ut, men fotografen blev nöjd. Något år senare började jag på juristlinjen i Uppsala.

Här kommer nyare bilder som kan finnas i olika inlägg i bloggen. Inte lika många bilder med mig och hästar, desto fler med mig och barnen ♥ ♥

Också nyare bilder. Det börjar bli fler hästar och hundar igen på bilderna med mig, och träningsbilder.

Det var det. Hoppas ni har en fin dag med mycket sol efter det blåsiga, regniga och kalla vädret som varit.

Tisdagsmood

Men det humöret får stå för Fame. Själv är jag pigg och utvilad och dagar som den här, då jag kan fokusera på att arbeta med min bok och inte skall till danslektion/styrketräna, känns som lyx. Allt är ju relativt.

Jag tror att det här kan bli en riktigt bra vecka. Bella och Jackie är lediga från skolan torsdag och fredag, så jag behöver inte skjutsa till varken skola eller träning. Det känns som en oändlig tid att få tid för min bok. På lördag och söndag är det generalrepetition och dansshow på Stadsteatern i Uppsala med tjejernas dansskola. Det är alltid helt magiskt att uppleva, så det ser jag väldigt mycket fram emot.

Jag har förresten gjort en författarintervju. Jag tror att den kan vara spännande att läsa, så håll utkik, den kommer här i bloggen inom kort.

Min helg – femtioårsfest, sova tätt intill och en hel del smärta

I lördags var vi bjudna till en 50-årsfest och jag fick en anledning att använda den här klänningen. Det blev ingen bra bild i Bellas spegel eftersom den behövde putsas, så jag gick till Jackies rum och tänkte prova där.

Inte mycket bättre där, men stämningen var på topp i rummet :) Under kvällen var de ensamma tills vi kom hem efter midnatt. Jag tror inte att de ägnade oss en tanke när vi var borta. Hur kunde de plötsligt bli så stora?

Det var en väldigt mysig fest med många intressanta samtal. Och maten var god. Det här är bröd med pulled pork, avokado, picklad lök, mango, ruccola och säkert mer. Väldigt gott. Till dessert en dajmpannacotta.

På söndagen var det otroligt fint väder och vårblommorna slog ut. Oskarp bild tyvärr, men visst får man vårkänslor när man ser hur solen lyser på vintergäcken.

Jag skulle ha mött upp med Ullis för en promenad, men min höft gjorde mer ont än på länge, så jag måste skjuta upp promenaden och försöka massera bort smärtan med min pressure ball. Det gick inte alls. Till slut bokade jag tid hos naprapaten jag gått till tidigare och fick komma dagen därpå.

Ni vet hur det är med smärta. Det kan göra så ont att man blir helt utmattad. Jag orkade knappt hålla ögonen öppna när det var som värst. Men jag såg på håll att något verkade sticka upp ur vår brevlåda vid vägen som ni kan se längst bort i bilden. Istället för att gå ut och titta, tog jag fram vår kikare. Då är man trött.

Men kanske inte lika trött som de här kompisarna ändå… Jag måste ju bara fota.

I dag är det måndag och jag har varit hos naprapaten. Han är verkligen proffsig. Efter behandlingen var den värsta smärtan borta och vi kom fram till vad det var som utlöst den. Jag kände mig så smärtfri att jag tränade ett pass på gymmet nu i kväll, och i morgon kväll skall jag prova att rida igen och se om det går bra med höften. Håll tummarna! Jag längtar så otroligt mycket efter att komma tillbaka till ridning igen.

Men nu är min energi slut för i dag. Godnatt ♥

 

Vår bästa tid är nu

Jag tänker att jag skall fota mer av det som sker i livet än bokläsning. Problemet är att när jag gör andra saker glömmer jag att fota, eller så finns det inte tid till det. Som när jag rider. Därför får mina ridstövlar symbolisera morgonens ridpass. Och Doris ville vara med på bild som ni ser.

För övrigt anser jag att den här tiden mycket väl kan vara den allra bästa på hela året!

Dagens boklunch med Inkräktare

BP frågade i förra inlägget om jag inte hade någon recension av deckare på gång, en genre som jag vet att hon föredrar. Det har jag faktiskt. Jag har precis börjat läsa Inkräktare av Tara French, och jag har en känsla av att jag kommer att plöja den här boken i dag.

I dag kan jag tyvärr inte dela med mig av något smarrigt lunchrecept eftersom vi åt hemgjord pyttipanna, alltså en blandning av rester från kylskåpet. Litet tärnad potatis, kyckling, lammkorv och soltorkade tomater, med mangold från min första odling i pallkragar och litet brieost.

Nu läsning, och senare i eftermiddag kommer en eller flera recensioner av böckerna jag visade i går. Ha det fint! Och glöm inte att dricka mycket vatten.

Bella har lärt vår katt Zingo att sitta på kommando

Klicka på bilden så får ni se!

Tidigare har jag ju visat hur Bella lärde Doris agility, nu var det Zingos tur för litet kattdressyr.

 

Veckans ord – Hårigt

Sanna håller i fotoutmaningen Gems weekly photochallenge. Den här veckan är temat: hårigt. För mig blir det enkelt…

Glaeda, året då hon kom till oss, 2012. Hon var då dräktig.

I juli 2012 föddes Glaedas dotter. Leistra är nu sex år och Glaeda är 22.

Hösten 2012 träffade vi Fame som då var sju veckor.

I år blir hon sex år.

Sommaren 2014 flyttade Shelly hem till oss.

Fyra år senare är hon en riktig liten dam.

Och så har vi Zingo och Doris som flyttade hem till oss hösten 2016.
Så här fluffiga var de i vintras. De är nu 1,5 år.

Alla djuren hos oss har mycket päls och är väldigt håriga, så de passar ju bra som exempel på temat. Vi har höns också, men de är inte håriga utan fjädriga – kanske det ordet kommer med i nyordslistan nästa år :)

Det är Sanna som håller i utmaningen Gems weekly Photo Challenge, som är öppen för alla. Klicka in och var med du också och inspireras av andras kluriga tolkningar. Nytt tema varje söndag.

Veckans ord – Stor

Det har inte funnits något tid med vanliga kameran den här veckan, men mobiltelefonen är ju nästan alltid i närheten så att man kan ta snabba bilder när ögonblicken dyker upp. Som här, på en av våra stallkatter som blivit så enormt stor på bara 1,5 år.

Titta, vad små de var, han och hans syster, när de flyttade hem till oss hösten 2016.

Vad tror ni förresten, är det ens lönsamt att lämna in soffa + fåtölj för ny klädsel? De har hängt med oss under sjutton år, och nu är det nog dags att göra något åt det slitna tyget. Jag vill inte skiljas från själva möblerna som är rejäla och bra, men jag gissar att det skulle kosta nästan lika mycket att klä om dem som att köpa nya. Men det tar emot att slänga fungerande möbler, slit-och-släng är inte min melodi.

Det är Sanna som håller i utmaningen Gems weekly Photo Challenge, som är öppen för alla. Klicka in och var med du också och inspireras av andras kluriga tolkningar. Nytt tema varje söndag!