De senaste tre veckorna

Shelly och jag har varit i skogen och hämtat mossa. Jag kallar det mossa, egentligen är det ju lav, men ni vet vad jag menar.

Först plockade jag ganska slät mossa, sedan hittade jag den här toppiga mossan och litet grön mossa. Jättefint i krukor med amaryllisar och hyacinter.

Bella har fyllt sexton år. Vi ville inte samla hela släkten hemma hos oss som vi brukar göra, utan bokade bord på Bro Hof där vi kunde träffas och hålla något slags avstånd till varandra. Sista helgen i oktober, innan smittspridningen eskalerade.

Innan restriktionerna skärptes åt vi ganska ofta lunch på Johannesbergs golfrestaurang och när golfbanan och restaurangen stängde för säsongen fortsatte personalen att servera väldigt god lunch på slottet. Patrik och jag åt bland annat boeuf bourguignon.

Vad jag saknar de goda luncherna med alltid lika god råkostsallad i fransk stil med vinägrettdressing. Erica valde något mexikanskt och jag pannbiffar med löksås.

Våra grannar tog initiativ till after work på slottet på fredagarna. Det kändes som att ha hela slottet för sig själva eftersom det oftast var bara vi där. Enkelt att hålla avstånd, mysig miljö och trevliga samtal. Bella tog en bild på mig innan vi skulle åka, sedan skildes vi åt när Patrik och jag åkte till slottet och Bella åkte ut med Mary-Linn i hennes Dodge Ram/A-traktor. Efter några tillfällen tog det sociala slut i och med smittspridningen i vår del av landet.

Istället kan man roa sig med att röja bland alla scrapsaker jag har kvar sedan jag drev scrapbookingföretag. Så mycket nostalgi..! Det här var några av de serier jag tyckte mest om under de här åren.

Jag har börjat rensa och ge bort/slänga andra saker också i skåp och garderober. När man börjar riva ut allting blir det först fullständigt kaos. Bella skulle ta hem sin pojkvän för första gången just den dagen jag hade storstädning, och hon frågade litet fint om jag trodde att jag skulle hinna städa upp i köket innan han kom. Det hann jag.

På måndagarna rider jag lektion i en jättetrevlig grupp med Isa, som nog är den bästa ridinstruktör jag ridit för. Hon missar ingenting och jag åker hem efter varje ridpass och känner att jag har lärt mig något nytt. Här red jag privat för att träna mer på vissa moment. Det finns nästan ingenstans jag hellre vill vara än på hästryggen.

Att analysera, utreda och skriva är också väldigt roligt. Här sitter Shelly och jag med en av böckerna jag läser för att bli en bättre forskare.

Hösten har varit otroligt fin i år. Just i dag regnar det och blåser i sidled, och eventuellt kommer säsongens första snö i kväll, men så här fint har det varit, det får man vara glad över.

Far i vår familj firades hemma med pilgrimsmusslor på wokad grönsaksbädd med vitlöks-, citron- och persiljesmör och frasiga parmesanpinnar. Till varmrätt potatisgratäng i portionsformarna vi i princip aldrig använder annars och helstekt karré.

Våra pappor firades utomhus med blommor som vi köpte på en julig handelsträdgård.

Och apropå jul. Jag har alltid sett mig som en riktig julnörd, men efter att ha gått med i en Facebookgrupp med julälskare får jag se mig slagen med hästlängder! Jag har insett att jag inte alls är särskilt förtjust i tomtar och köpt julpynt. Jag gillar att baka och laga mat och dekorera med naturliga material som granris, äpplen, mossa (lav, var det ja), kottar och gammaldags grått porslin. Och framförallt att umgås. Och så gillar jag att slå in julklappar, lacka dem och skriva rim. Men i Facebookgruppen som jag nämnde verkar det centrala vara att köpa julsaker. Jag är julnörd på ett annat sätt.

I år blir julen väldigt annorlunda, jag tror att jag skall skriva ett inlägg om hur jag skall försöka skapa julstämning fram till jul. Jag har redan börjat fundera på vilken mat vi vill ha på julbordet och nästan samtliga julklappar är beställda och redan inslagna. I helgen hoppas jag att det blir litet kallare så att vi kan åka fyrhjuling upp till skogen och hämta granris till julbocken, och jag har beställt matkassar som jag skall hämta på ICA i morgon med kryddor till egen pepparkaksdeg och lussekatter. Jag vill vara förberedd om jag blir sjuk innan jul. Med ungdomar i coronasmittade skolor och med pojkvänner går det inte att vara helt isolerade.

Det har varit utvecklingssamtal med båda tjejernas lärare och här väntade jag på att ett videomöte skulle börja om min forskning.

Jag hade läst och skrivit PM om de här böckerna.

Avslutar med en bild på vår lilla glada hund!

Hoppas att ni har lyckats hålla er undan från ni vet vad, och att ni mår bra ♥

Back on track

I dag har jag känt igen mig själv. Den här tisdagen har varit ungefär som vardagarna brukade vara.

Jag har hunnit med en tur till mamma och pappa med ett paket jag hämtat ut till dem, en kopp kaffe utomhus tillsammans med dem och min faster, besök och fika hos oss med min svägerska och hennes familj, pyssel med odlingarna, korvstroganoff till lunch och snabbmat till middag, färdiggrillade revbensspjäll, och så arbete med manuset. Plus att jag bestämde mig för att börja använda min Mac, och då måste lära mig vissa grunder först. En maskin tvätt nedplockad och en tvättad. Hämtat Jackie och Milo i Rimbo, och passade på att handla en del livsmedel. I morgon skall jag göra en ordentlig beställning online som det bara är att hämta ut om några dagar.  Just det, jag har installerat ny router också, den gamla slutade fungera vid senaste åskvädret, så vi har inte haft någon wi-fi på ett par dagar. Nu arbete någon timme till.

Ha en fortsatt fin kväll ♥

 

Sover på jobbet

Marie frågade på Instagram om min kollega sover på jobbet. Det visade sig att Fame sannolikt kommer från samma bemanningsbyrå som Monikas assistent, de har samma arbetsstil ;) De är charmiga, men så mycket nytta gör de inte.

Nu till Ica för att hämta onlinebeställda livsmedel i färdigpackade matkassar.

Hoppas ni har en fin fredag ♥

En vanlig dag i en ovanlig tid

Längs med granarna längst bort i bilden kör vi till och från skolan varje dag. Så här fint var det på väg hem en dag förra veckan

Än så länge går tjejerna i skolan, men allt tyder på att de kommer att studera på distans, alltså hemifrån, från och med måndag. Det kommer nog att skapa stora problem för många familjer. Inte bara när det gäller själva studierna, utan även socialt. Att inte få träffa sina kompisar varje dag i skolan.

Jag arbetar vidare med min egen bok. Jag har verkligen grävt ned mig i teoretiska resonemang. Ibland har jag tänkt att jag nog grävt ned mig för djupt, men nu börjar jag få ordning på alla trådar och känner mig övertygad om att det här kommer att bli bra. Men jag vet å andra sidan hur det är. Det är verkligen en bergochdalbana att skriva. Man hinner knappt känna sig litet smart förrän man inser att man måste skriva om alltihop ;) Och så där håller det på. Utmattande är en underdrift. Men jag är så glad att jag får ägna mig åt något av det jag älskar mest; utreda, analysera och skriva.

Något annat jag gillar är att rida, och nu har Leiftra varit hel och fräsch ganska länge. Hoppas, hoppas att det håller i sig. I går hade jag sällskap av de här två på en låååångtur i skogen, över stock och sten, bokstavligen… Den här bilden tog jag precis innan jag och Leiftra skulle ta oss över diket, utan att fastna mellan grenarna eller hamna i diket. Det var extremt lerigt i skogen, och jag är så rädd om min häst, så jag gick mest bredvid, det var jobbigt nog ändå för henne. 14000 steg visade appen på telefonen, och det kändes i benen efteråt.

Jag tycker att det syns på ögonen hur trött jag var efter 1,5 timmars promenad i sankmark. Kläderna satt som klistrade på kroppen, jag var helt genomsvettig. I collaget här ovanför är jag på gymmet på en av bilderna, men det var nog sista gången på ett tag, nu kommer jag att träna hemma istället. Och promenader med Leiftra är ju också bra träning :)

Bor man på landet, med tre mil tur och retur till närmaste livsmedelsbutik, så storhandlar man nog oftast, åtminstone gör jag det. Det går inte att svänga förbi butiken och handla varje dag. Och man åker inte gärna tre mil för att komplettera med någon enstaka sak som fattas heller, så det gäller att ha en bra bredd på livsmedel hemma.

Vi har oftast ganska fullt i frysen och skafferiet, och fyller på vartefter det minskar. Här hade jag hämtat ut förbeställda livsmedel till både oss och mina föräldrar. Väldigt smidigt att beställa online och sedan hämta ut färdigpackade kassar. En del var slutsålt, så det man läser om att bunkra stämmer tydligen även här på landsorten. Hur det var med wc-papper vet jag inte, det beställde varken mamma och pappa eller jag, men däremot var jäst slutsålt. Och jag har sett att ett av mina gamla inlägg om att baka surdegsbröd har blivit mycket läst de senaste dagarna, så i coronatider verkar bakning hamna högt på att-göra-listan.

När Bella och Jackie blev klippta, passade jag på att läsa den här boken. Om den unge Dorian, som väljer att offra sin själ för evig ungdom. En berättelse om bland annat sociala samspel och fåfängans pris. Den är en av de fyra böcker jag skall läsa innan jag läser Mats Strandbergs och Jenny Jägerfelds nyutkomna roman, Monster i terapi.

Men vad märkligt det har blivit med synen på ungdom. Vissa tycker att det är förolämpande att räknas till gruppen 70+ Ni kanske har läst Karin Thunbergs krönika i SvD? I många andra kulturer är det fint att vara gammal, eftersom det betyder att man har erfarenhet och förhoppningsvis blivit klok och till och med vis. Att man blir mindre motståndskraftig med åren tycker jag att jag började märka redan vid 40.

Men nu skall jag fortsätta läsa Som pesten.

Hoppas ni mår bra och inte oroar er för mycket för er egen, familjens och vännernas hälsa, ekonomin och framtiden. Det är oroligt, men ändå väldigt mycket att glädja sig åt. Så försöker jag tänka. En dag i taget.

Kram och ha en fin kväll 💞

 

Hur är det med julstämningen så här en vecka innan julafton?

Inte mycket till julstämning i den här bilden, rakt ur min verklighet just nu ;) Men litet julstämning skymtar faktiskt i bakgrunden, under den rödvita handduken står nämligen en stor kastrull med min hemgjorda pepparkaksdag, som vi skall baka ut i kväll. Och jag har köpt två askar med delar till pepparkakshus som Bella och Jackie skall få sätta ihop och dekorera.

Om boktravarna. Själva forskningen är egentligen klar, det jag gör nu är att formulera den teoretiska ramen för avhandlingen och då behöver jag läsa på om demokrati, välfärdsstatens uppkomst och utveckling, rättskultur och en hel del annat. Havregrynsgröt med äggsmörgås och kaffe fungerar perfekt tillsammans med läsning!

I går morse fräschade jag upp kunskaperna om hur det gick till när Per Albin införde folkhemsbegreppet. En del saker har ingen direkt betydelse för avhandlingen, men det är bra att läsa på om samhällsutvecklingen för att bättre förstå varför en viss händelse inträffade.

På dagarna sitter jag ofta i husets gamla sal. Om någon undrar om jag själv ser vad jag skrivit, så är svaret: inte alltid ;) När jag får idéer måste de snabbt ned på papper innan de försvinner, och då blir det sådana här hieroglyfer.

Men jag jobbar inte bara. Jag tycker själv att jag hinner med alldeles för litet. Jag skulle behöva stänga in mig i en liten stuga och bara arbeta, sova och äta tills boken är klar. Men det vill jag ju inte, då skulle jag missa exempelvis det här…

I år fick jag uppleva två luciatåg. Ett med Jackie och Bella i deras skola, och ett med det här gänget. Det var Max första luciatåg, och dessutom i samma kyrka som Bella och Jackie gick luciatåg när de var små. Så himla mysigt ♥

Mockning när Leiftra varit inne på natten, vilket inte händer så ofta, bara när det regnar väldigt mycket, annars vill hon och kompisarna helst vara ute med himlen som tak.

Vi har delat upp fodringarna mellan oss tre som har hästar i stallet. När jag skall fodra passar jag på att väga upp hö och fylla höpåsarna till frukost, lunch och middag och hinken med mineraler, nyponpulver och magnesium.

Halv tre slutar Bella och Jackie skolan, och under ett par dagar när vi körde hemåt var det så här magiskt. Vi var tvungna att stanna och fota. Tyvärr suddigt, men ni anar kanske hur stämningsfullt det var. Och kallt. Byggnaderna i bakgrunden är Johannesbergs slott som döljs litet av dimman.

Dansterminen avslutades med två julshower. Genrep innan, så jag hade tre timmar att fylla med något vettigt. Jag åt och läste och åt. Det är så fint att se dansarna på scenen och se hur mycket de har utvecklats under de här fem åren.

November och december har hittills varit otroligt hektiska. Förutom att arbeta har jag:

* … varit på sjukhuset för att ta bort en benbit som fastnade i halsen
* … hjälpt tjejerna en hel del med att plugga till prov
* … försökt hinna rida men knappt hunnit se min lilla häst mer än när jag utfodrar, det måste bli ändring på det!
* … tränat när tjejerna har dansat
* … haft hosta i flera veckor, så ibland har jag bara väntat i bilen när tjejerna dansat (sex timmar per vecka plus tiden det tar att skjutsa, men shit happens, nya tag efter nyår!)
* … firat Bellas femtonde födelsedag och jag lagade Delizie del Piemonte till hela släkten
* … varit på väldigt bra utvecklingssamtal i skolan med både Bella och Jackie
* … firat flera av tjejernas kusiners födelsedagar
* … varit väldigt orolig. Min pappa fick en hjärtinfarkt, så det har varit mycket oro och allt annat som följer med en sådan allvarlig händelse. Han klarade sig, och skall göra en till operation nu i veckan för att rensa en till åder
* … ätit lunch med Mona som jag lärt känna genom våra bloggar
* … varit på möte med min handledare och biträdande handledare på universitetet
* … hämtat granris till julbocken tillsammans med min mamma
* … ätit lunch med min barndomsvän Ullis

Och när man sedan börjar andas ut och ser sig omkring, så upptäcker man att man fullkomligen vadar i hundhår… Bara att ta lilla hunden under armen och gå ut och borsta henne. Det blev en till hund :)

Inte så mycket till julstämning än, men var så säkra, det kommer det att bli även i år! Vi blir tjugo personer här på julafton, så jag skall sätta igång med förberedelserna.

Jag har en del annat att göra, men så snart jag hinner kommer det inlägg med bilder från vårt julpyssel, kanske en Christmas Home Tour, recensioner av minst två böcker som jag läst men inte hunnit skriva om, mitt år i text och bilder – en sammanfattning av året som gått, en sammanfattning av bokåret 2019 (lär bli kort ;)), bilderna som blev topp nio på mitt Instagramkonto, mina mest lästa inlägg i bloggen i år. Bland annat.

Men nu åter till min rättshistoriska värld en stund till.

 

Svårigheten att skriva begripligt och betydelsen av skönlitteratur

Skriver man vetenskapliga texter är det lätt att bli väldigt strikt och svårläst. Det är faktiskt enklare att skriva obegripligt än att skriva begripligt. Jag skall ge ett exempel längre ned i texten på hur jag själv på fullt allvar har formulerat mig.

Under en lång period av många år läste jag nästan enbart böcker och texter som hade att göra med mitt avhandlingsämne, jag tyckte inte att det fanns tid till annan läsning. Så fel det var, det inser jag efter att jag tog upp läsningen av skönlitteratur igen för några år sedan.

Att läsa skönlitteratur ger så otroligt mycket. Det är inte bara nöjesläsning och avkoppling, man inspireras och man lär sig mycket också, om allt möjligt. De senaste veckorna har jag i skönlitterära romaner läst och lärt mig en del om:

* medeltida tortyrmetoder,
* miljörättsfrågor,
* FNL och den vänsterradikala vågen 1968,
* hur man kallpratar och
* hur man anlägger en lummig och fin trädgård.

Det jag ofta tänker på när jag läser romaner, är hur de är skrivna, det vill säga själva hantverket. Jag försöker tänka på hur historien håller ihop från början till slut och hur författarna använder språket för att förmedla en viss känsla. Ibland är jag faktiskt mer intresserad av hur boken är skriven än av själva berättelsen.

När man skriver ett stort och omfattande arbete får man mängder med bonusinformation under resans gång. En hel del måste man avgränsa sig ifrån, hur svårt det än är. Jag brukar tänka på hur författare till skönlitterära romaner har gjort, om de har lyckats avgränsa sig och hålla sig till den så kallade röda tråden, eller om de har förälskat sig så mycket i formuleringar och utvikningar att boken blivit överlastad och förlorat sin skärpa.

Jag brottas just nu själv med information som jag inte kan bestämma mig för om det är viktigt för min bok, eller om det är sådan bonusinformation som skall strykas och kanske användas vid ett annat tillfälle, i en annan bok. Nämligen frågan om Sverige skall föra officiell statistik om befolkningens etniska fördelning. Väldigt intressant läsning om Sveriges ställningstagande i frågan och om Europarådets syn på saken.

Och här kommer något jag själv måste skratta åt när jag läste igenom vad jag skrivit… Jag som avskyr byråkratsvenska har formulerat en mening som består av 37 ord! Jag förstår ju nu i efterhand knappt själv vad jag menat. Innan jag redigerade texten lät det så här:

”I det första utlåtandet om Sveriges efterlevnad av ramkonventionen om nationella minoriteter rekommenderades Sverige att överväga om ytterligare initiativ kunde införas eller utvidgas för att utöka tillämpningsområdet och öka exaktheten för statistiska uppgifter om befolkningens etniska fördelning.”

Det här skrev jag innan jag kom igång med att läsa skönlitteratur igen. Nu inser jag på riktigt hur svårt det är att skriva begripligt om något som är komplicerat, men jag tycker att man har en skyldighet att göra det.

Det var det, om att skriva begripligt och att läsa skönlitteratur. Jag är nyfiken på hur ni andra skriver, oavsett vad ni skriver. Vad inspireras ni av? Tycker ni att det är svårt att få till formuleringar ni är nöjda med?

.

Ps. Om ni undrar vad den där meningen med 37 ord egentligen handlade om, så var det att Sverige hittills vägrat att följa de rekommendationer som Europarådet givit om att föra statistik om de nationella minoriteterna i landet, såsom romer och samer. Trots att det innebär att Sverige därmed inte lever upp till kraven i bindande internationella överenskommelser. En intressant men väldigt knepig fråga som jag nog inte bör utelämna i min bok.

 

 

 

Livsstilstrender 2015 – getting back to basics

I det här inlägget hade jag tänkt visa bilder på våra kycklingar, men inlägget fick eget liv ;) Jag klickade in på en artikel om att ha höns, som ledde vidare till en annan artikel och så vidare och vidare… Ja, ni vet säkert hur det är. Till slut kom det här inlägget att handla om årets trender!

Från höns till trender, gissa om jag blev överraskad när jag insåg att höns är en riktig hype! (Missa inte bilden i slutet av inlägget…) Inom alla områden verkar det vara ”getting back to basics” som är det allra trendigaste just nu.
.

skafferi 1
Världens främsta kockar och matkritiker anser att hemodlat är den stora kulinariska trenden. Nu lagar man dessutom mat från grunden och det får ta den tid som behövs. Förutom att baka sitt eget surdegsbröd har långkok som pulled pork slagit igenom. Man syltar, saftar och lägger in i lag. Det trendigaste man kan ha i sitt hem är inte längre ett badrum inrett som ett spa, ingen har ändå tid att vara där. Nej det är ett skafferi som står högst på önskelistan.
.

38586-mon-premier-potager-en-carre

Ingen har väl heller missat att det fortsätter att vara hett att odla sina egna grönsaker och rotfrukter. Var och varannan odlar egna grönsaker i pallkragar, och har man ingen tomt går det ju bra att odla på balkongen. I vissa städer har man dessutom börjat satsa på så kallad stadsodling, det vill säga att man odlar på bland annat taken för att producera närodlat. Här finns en artikel om det.
.

potager

Och här är min egen dröm… En potager – en dekorativ köksträdgård där grönsaker, rotfrukter och bär samsas med örter och blommor. Vi har ju plats för det och vi har jordkällare, så vi får väl se vad som händer framöver ;)
.

olgarönnberg

När det gäller träningstrender har gruppträningarna zumba och spinning ramlat bort från topplistan. Nu är det enskild träning för en PT som gäller. Bilden här ovanför är på Olga Rönnberg, 42 år, fembarnsmamma och PT särskilt för kvinnor. Här är hennes hemsida. Att träna och att samtidigt hålla en diet fungerar inte. Äta rätt och lyfta vikter är det som gäller. Back to basics med andra ord.
.

got

Historia är hett. Det visar inte minst succéserier som utspelar sig i mer eller mindre historiska miljöer, som Game of Thrones. Inredningsvärlden svarar med sammet, skinn, päls och grov keramik. Back to basic…
.

hobbyrum

Hantverkstrenden fortsätter att växa. Man köper gamla saker på loppis och stylar om med färg och slipning. Man köper kläder och syr om. Det virkas och stickas. TV-tittandet minskar och TV:n är inte längre den centrala möbeln i vardagsrummet. Man vill ha ett hem där det syns att man lever och är aktiv. Ett personligt hem. Och förutom ett skafferi vill man ha ett hobbyrum där man kan ägna sig åt olika slags hantverk.
.

jackie

Och som jag berättade inledningsvis, har jag av en slump fått upp ögonen för en annan het trend, som också handlar om ”back to basics”, nämligen att ha egna höns! Det finns väl knappast något mer basic än att äta ägg från sina egna höns. Men att det skulle vara ett sådan intresse för höns hade jag ingen aning om!

Vid närmare eftertanke kan jag förstå det. Vem vill köpa ägg från höns som fått dela på en yta av bara en kvadratmeter med åtta andra höns..? Och vem vill köpa kyckling i butiken när man vet att de inte hade varken dun eller fjädrar på kroppen, eftersom andra höns pickat bort dem..?

Från höns till trender och tillbaka till höns. I nästa inlägg lovar jag att visa bilder på våra kycklingar!

Ha en fin kväll ♥

 

Helgbilden v. 9 – Mordrättegång

pistorius

En annorlunda Helgbild från mig.

För ett år sedan satt jag klistrad vid datorn och följde livesändningarna från borgensförhandlingarna om den sydafrikanske löparen och nationalikonen Oscar Pistorius, alias Bladerunner. Ett otroligt livsöde om en pojke som vid ett års ålder fick sina båda ben amputerade, men som lyckades bli olympisk och paralympisk sprinter. Förra året sköt han sin flickvän på alla hjärtans dag. 

Det var både chockerande och intressant rent juridiskt att följa livesändningarna. Hur kunde det få gå till så som det gjorde här..? Man brukar säga att verkligheten överträffar dikten, och här stämde det verkligen. En utredningsledare/polis som missade en kula på brottsplatsen, som gick in på brottsplatsen utan skoskydd, som inte kollade upp fakta kring vittnesutsagor, som inte fick fram information om vilka samtal som ringts, som gissade vilka läkemedel som hittats hos Pistorius istället för att ta fram fakta. Skrämmande.

reeva

Med 50 mord om dagen i den delen av världen kanske det blir slarviga utredningar. För man vill ju inte tänka att utredningsledaren var mutad att se till att sabotera utredningen genom att förstöra bevismaterial. Utredningsledaren blev till slut fråntagen sitt uppdrag när det visade sig att han själv var under utredning för brott han eventuellt begått.

Domaren var tydlig med att man inte ville ha in fler männsikor i de redan överfulla fängelserna, och genom olika juridiska manövrar slutade borgensförhandlingarna med att Pistorius fick vänta på sin rättegång i sitt eget hem istället för i fängelse, trots att det ansågs bevisat, och han själv erkände, att det var han som skjutit flickvännen. Med tre skott i huvudet och ett i handen, genom en låst toalettdörr där flickvännen var i Pistorius hem.

Nu, ett år senare, har rättegången börjat. Det skall bli intressant att se hur det utvecklar sig. Vissa menar att fallet riskerar att bli en upprepning av rättegången mot OJ Simpson, som åtalades för mord men frikändes.

Fler Helgbilder finns här.